Nadja Awad

Herr ålderspresident! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på interpellationen i dag. Det gläder mig och Vänsterpartiet att statsrådet säger att hon tar på allvar att staten så långt som möjligt ska garantera att varje adoption sker på ett lagligt och etiskt sätt. Regeringen har med Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ansvar för att säkerställa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! SVT:s Uppdrag granskning uppmärksammade dock nyligen att adoptioner från Serbien förmedlats genom svenska Adoptionscentrum. Barn i Serbien misstänks ha förts bort från sina familjer och anknytningsmiljöer och adopterats till Sverige. Fosterhemsplacerade barn adopteras till Sverige, och de biologiska föräldrarnas rätt till umgänge och kontakt släcks.

I ett av fallen som fått stor uppmärksamhet i medierna blev den biologiska mamman inte ens informerad när den fosterhemsplacerade dottern skulle adopteras till Sverige. En fyraårig pojke skildes från sin biologiska syster när han adopterades till Sverige från Serbien, mot fostermammans vilja. Hon hade själv velat adoptera barnet. Enligt de serbiska myndigheterna såg hon inte till pojkens bästa om hon motsatte sig en adoption. De fråntog henne vårdnaden. Vårdnaden skrevs över på en socialarbetare, som godkände adoptionen till Sverige.

I reportaget berättar också några svenska adoptivföräldrar att socialtjänsten i Serbien pressade en nioårig fosterhemsplacerad flicka på ett obehagligt sätt med hot om att hon skulle bli hemlös. Hon visste inte ens om att hon skulle adopteras. De svenska adoptivföräldrarna upplevde inte att de fick tillräckligt stöd från Adoptionscentrum när de ville slå larm. I stället uppmanade organisationen adoptivföräldrarna att muta barnet med presenter.

MFoF utövar tillsynen, vilket statsrådet var inne på, över de auktoriserade adoptionsorganisationerna för att säkerställa att deras arbete bedrivs i enlighet med lagen och på ett i övrigt etiskt godtagbart sätt. Tillsynen innefattar en granskning av adoptionsorganisationernas verksamhet i Sverige och deras arbete i de länder de förmedlar adoptioner från.

Som statsrådet också var inne på har MFoF nyligen publicerat tillsynsrapporter avseende de auktoriserade adoptionsförmedlingarna. Men i de senaste årens tillsynsrapporter nämns märkligt nog inget om de misstänkta oegentligheterna rörande barnen från Serbien och vilka åtgärder som har vidtagits för att upprätthålla rättssäkerheten och ha barnets bästa i åtanke.

Statsrådet nämner att regeringen väntar på resultatet av Adoptionskommissionens arbete. Den har i uppdrag att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter. För Vänsterpartiet är utredningen viktig. Det var vi som drev på för att den skulle tillsättas.

År 2022 var Serbien det land som Adoptionscentrum förmedlade flest adoptioner från. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör ta Uppdrag gransknings uppgifter på största allvar och vidta åtgärder utifrån de uppgifter om misstänkta oegentligheter som kommit fram.

Anser statsrådet att MFoF:s tillsyn av Adoptionscentrum bör skärpas utifrån uppgifterna som framkommit i Uppdrag gransknings reportage och att dessa tyvärr inte fångats upp i tillsynsrapporterna?

(Applåder)

Herr talman! Den ökande inflationen med stigande räntor, högre elpriser och dyrare mat gör att allt fler får svårare att få ekonomin att gå ihop. Detta slår hårdast mot dem som lever på de minsta marginalerna. Allt fler barnfamiljer, äldre och asylsökande i Sverige har inte råd med mat. En grupp som pengarna inte räcker till för är de drygt 160 000 i Sverige som lever på existensminimum på grund av skulder. Detta larmar Konsumentverket om.

Vid årsskiftet uppmärksammades en dyster och ny rekordnivå för privatpersoners skulder hos Kronofogden. Den totala skulden är nu 101 miljarder kronor, vilket är en ökning med cirka 7 miljarder sedan förra året. På tio år har skuldberget vuxit med flera miljarder kronor, konkret ungefär 34 miljarder.

Förutom att den skuldsatte drabbas rent ekonomiskt ökar även risken för hemlöshet, sjukdom och självmord. En undersökning från Södertörns högskola visade att risken för självmord är mer än dubbelt så hög bland skuldsatta. Dessutom redovisade Kronofogden siffror som visar att antalet barn som vräks från sin bostad fortsätter att öka. Det är en oroande utveckling, herr talman.

En grupp som är överrepresenterad bland de skuldsatta i Sverige är unga. Även om antalet unga med skulder hos Kronofogden har minskat under dessa år har skuldbeloppet för åldersgruppen 18-25 år ökat. De unga männen står för 73 procent av det totala skuldbeloppet, men det är bland de unga kvinnorna som ökningen är störst. Det är oroväckande att unga skuldsätter sig med så stora skuldbelopp, som till största delen handlar om konsumtionslån.

Under denna speciella dag, den internationella kvinnodagen, vill jag rikta extra mycket tanke åt kvinnor. Ett allt vanligare fenomen är att kvinnor blir offer för ekonomiskt våld som försätter kvinnan i en ekonomisk beroendesituation gentemot mannen under tiden som relationen fortgår. Det förvårar möjligheten att bryta upp från relationen. Det handlar om maktutövning och kontroll. Förövaren, ofta en man, tvingar offret, ofta en kvinna, att skriva under lån och andra krediter. Och förövaren själv behåller pengarna eller varan. Kvinnor som utsatts för ekonomiskt våld känner ofta inte ens till att skulder tagits i deras namn. Detta kan leda till långvarig skuldsättning och skulder hos bland annat Kronofogden.

Överskuldsättningen är också en tydlig klassfråga. En rapport från LO visar hur låginkomsttagare, ensamstående, låg- och medelutbildade, sjuka, arbetslösa och hyrestagare är överrepresenterade bland de långvarigt skuldsatta. Därför måste vi attackera överskuldsättningen genom att strama åt de lösa ramarna för lån och krediter. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Svenskarnas skulder har som sagt ökat, och de har ökat långt snabbare än inkomsterna. Internationellt sett har Sverige rekordhög skuldsättning när det gäller privatpersoner. Konsumtionslånen fortsätter att stiga. Dessa lån kan innebära risker för enskilda individer men också i förlängningen stora kostnader för hela samhället. De offentliga utgifterna kan öka på grund av ökade sjukvårdskostnader och behov av arbetsmarknadsinsatser, försörjningsstöd med mera.

Även hårt skuldsatta kan uppenbarligen låna pengar, eftersom många långivare slarvar med kreditprövningen. Konsumentverket har granskat ett fyrtiotal bolag sedan 2012. I många fall struntar låneföretagen i att ta in uppgifter om kundernas inkomster och utgifter innan de lånar ut. Men trots att det saknas grundliga kreditprövningar löper dessa bolag väldigt liten risk, eftersom Kronofogden fungerar som ett slags garant för att lånebolagen ska få igen pengarna även vid en slarvig kreditprövning. Myndighetens tjänstepersoner driver alltså in skulderna åt bolagen. Det är då en olycklig situation som vi har framför oss, herr talman.

Vart sjunde lån har inneburit ett inkassokrav för låntagaren. Det tyder på att många låntagare har betalningssvårigheter. Av de låntagare som prövats med en kvar-att-leva-på-beräkning blev det ett inkassokrav för vart tjugonde lån. En grundlig kreditprövning skulle därför minska andelen låntagare med inkassokrav.

Det skulle även skapa incitament för långivarna att göra ordentliga kreditprövningar. Därmed skulle riskerna för överskuldsättning och för kostnader som individer och samhälle kan drabbas av i en sådan situation minska. De bolag som inte gör ordentliga prövningar behöver tvingas att ta ett större ekonomiskt ansvar när skulderna hamnar hos Kronofogden, anser vi i Vänsterpartiet. Vi tycker som sagt att långivaren ska behöva stå för en större kostnad vid verkställighet hos Kronofogden om inte tillräcklig kreditprövning har genomförts och om inte säkerhet krävts för lånet.

(Applåder)

Fru talman! När ett barn adopteras ska det inte finnas några inslag av människohandel. Men adoptionsskandaler fortsätter att beröra Sverige. I veckan uppmärksammade Uppdrag granskning att serbiska barn förts bort från sina familjer och anknytningsmiljöer och adopterats till Sverige. Adoptionscentrum pekas ut som förmedlare. Det är inte första gången i liknande sammanhang.

Även statsministerns tidigare roll som ordförande för Adoptionscentrum har uppmärksammats och hur mycket han egentligen har vetat om eventuella oegentligheter.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att en representant för Adoptionscentrum har utsetts till expert i utredningen av de internationella adoptionerna. Samtidigt är ingen representant för de adopterade med i expertgruppen.

Hur ska statsministern säkra förtroendet för och rättssäkerheten i utredningen med tanke på statsministerns egen bakgrund som involverad i frågan och med tanke på att en av experterna i utredningen kommer från Adoptionscentrum?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta upp detta med utredningen. Om den förra regeringen tillsatte denna utredning måste det ändå betyda att frågan är en väldigt prioriterad fråga för vår framtid. Det finns också ett antal lösningar diskuterade sedan tidigare, som jag nämnde, från Kronofogden, Konsumentverket, Sveriges Konsumenter, Reklamombudsmannen och Konsumentombudsmannen.

Om man har en politik kring dessa frågor bereder man ju också en budget för dem. Det blir lite märkligt när Erik Slottner säger att det finns vissa förslag som är intressanta att titta på, som det här med snabblån och konsumentvägledning, men att man fortfarande väntar på en utredning för att tillsätta de rätta politiska incitamenten för dem.

Här vill jag tydliggöra att det redan finns bra underlag. Vänsterpartiet tycker att vi ska titta mer på de frågor som jag har nämnt - högkostnadskrediterna, marknadsföringen och konsumentvägledningen. Givetvis kan vi vänta på vad utredningen har att säga om andra frågor, men när man ändå har dessa viktiga punkter i ryggen att göra en politik kring, för att kunna skapa bättre förutsättningar för de unga skuldsatta i framtiden, tycker jag att man rimligen borde agera här och nu.

Jag kan bara undra om detta har att göra med att den här regeringen tidigare har vänt sin politik mot storbolag och höginkomsttagare och aldrig har prioriterat de vanliga hushållens ekonomi. Då kanske det är lite svårt att sätta sig in i ett nytt område som berör de fattigare i vårt samhälle och inte de rikare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag konstaterar: Det man inte har berett en budget för prioriterar man inte. Det man inte har skrivit en politik om bryr man sig inte om. Jag skulle inte sätta så mycket hopp till utredningen som ska komma med tanke på att regeringen med Sverigedemokraterna har visat att man inte är rädd för att skrota utredningar. Man har skrotat utredningen om korruption och lagt ned utredningen om karens.

Jag vill här tydliggöra att överskuldsättningen kan lösas via lagändringar. I Vänsterpartiets motion Konsumentfrågor nämner vi exempelvis att avräkningsreglerna för skuldsatta som hamnat hos Kronofogden ska ändras så att kapitalskulden betalas före kostnads- och ränteskulder. Vi lyfter även fram att det ska införas en slutlig preskriptionstid för skulder och att sms-lån och andra snabblån förbjuds.

Men vissa lagändringar kräver ju en budget, vilket denna regering inte har berett för. Vi i Vänsterpartiet har tagit det politiska ansvaret genom att vi i vår motion och budgetförslag har berett för att lösa den ökande överskuldsättningen. Det är ansvarslöst att göra något annat.

Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget med 100 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag i syfte att förstärka konsumentvägledningen i kommunerna. Vid användning av stödet till anställning ska 50 procent medfinansieras av kommunerna.

Det är också viktigare än någonsin att stödja organisationer som ger stöd och information om konsumtion. Organisationer som arbetar med konsumentfrågor ska få en stor del av sin finansiering via det statliga stödet. Det är därför vi föreslår en ökning av anslaget med 10 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för 2023.

Det blir allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Det är mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad som ställer konsumenten inför större utmaningar.

Detta sker samtidigt som kommunerna under flera år stegvis har skurit ned på medlen till sina konsumentvägledare. Konsumentverket konstaterar att 111 av landets kommuner inte har någon konsumentvägledning över huvud taget.

Det innebär konkret att 2 miljoner konsumenter har mycket svårt att få stöd och hjälp. De resterande kommunerna erbjuder någon form av konsumentvägledning, men tyvärr är den många gånger alldeles för bristfällig med begränsade öppettider och för lite personal. Att allt fler lever i en ekonomiskt pressad situation ökar behovet av att skydda konsumenterna från att göra val som försämrar deras situation.

Herr talman! Det räcker inte att bara erkänna som statsrådet gör här och beklaga att andelen kommuner som erbjuder konsumentvägledning har minskat under en följd av år. Ord kan inte lösa en negativ samhällsutveckling. Det gör handlingar.

Min fråga är: Varför har inte regeringen berett en budget för detta arbete under denna mandatperiod, om man nu väntar på den utredning som ska komma om några månader?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Minister Erik Slottner säger att det är en prioriterad fråga för regeringen att skydda konsumenter från att hamna i skuldfällan. Men detta märks inte vare sig i Tidöavtalets prioriterade frågor eller i regeringens budgetproposition. I Tidöavtalet nämns inte ett enda ord om överskuldsättningen eller att regeringen skulle ha som plan att prioritera denna fråga under mandatperioden på fyra år. I budgetpropositionen avsätts inga nya medel och resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället valde regeringen och Sverigedemokraterna att prioritera en skattesänkning för höginkomsttagare som tjänar över 45 000 kronor per månad. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterade även att elbolagen ska göra stora övervinster på 100 miljarder kronor per år på grund av de extrema elpriserna. De prioriterade bort de äldre som har en så låg pension att de lever i fattigdom. De glömde bort barnen som vräks från sin bostad och lever i otrygghet. De prioriterade bort de unga som får en mycket tuffare start i vuxenlivet med skulder och som inte ser något slut på detta.

Ingenstans prioriterar man de vanliga hushållen och det vanliga folket. Ingenstans prioriterar man att lösa överskuldsättningen och orsakerna bakom det hela.

Herr talman! Många gånger hänger fattigdomen ihop med ökade skulder. Det är väldigt sällan som man möter någon som har det svårt ekonomiskt och som inte har skulder.

Vi vet att den ökande inflationen med stigande räntor, högre elpriser och dyrare mat gör att allt fler får svårare att få ekonomin att gå ihop. Det slår hårdast mot dem som har de minsta marginalerna.

En grupp som pengarna inte räcker till för är de drygt 160 000 svenskar som lever på existensminimum på grund av skulder. Detta larmar Konsumentverket om. Över 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden.

Herr talman! Förutom att den skuldsatte drabbas rent ekonomiskt ökar även risken för hemlöshet, sjukdom och självmord. En undersökning från Södertörns högskola visade att risken för självmord är mer än dubbelt så hög bland skuldsatta. Dessutom redovisade Kronofogdens siffror att antalet barn som vräks från sin bostad fortsätter att öka.

Jag nämnde förut de unga. De är en överrepresenterad grupp bland de skuldsatta. Även om antalet unga med skulder hos Kronofogden har minskat under de senaste tio åren har skuldbeloppet för åldersgruppen 18-25 år ökat med 430 miljoner. Det är bland de unga kvinnorna som ökningen är störst.

Hushållens skulder och överskuldsättningen i Sverige är en alarmerande situation. Sverige står till och med ut rejält i jämförelse med andra EU-länder. Ändå väntar i stället civilministern på en utredning som ska bli klar, fastän han här i riksdagens kammare ger svaren på alla problemen.

Det handlar om ökad reglering av högkostnadskrediter som sms-lån och andra snabblån. Det handlar om att säkerställa att konsumentvägledning finns i alla kommuner och inte enbart den nationella konsumentvägledningen. Det handlar om att säkerställa att alla kreditgivare är skyldiga att göra en kreditprövning innan ett lån beviljas. Det handlar också om hårdare krav på marknadsföringen av krediter.

Herr talman! Kronofogden, Konsumentverket, Sveriges Konsumenter, Reklamombudsmannen och Konsumentombudsmannen har konstaterat mycket av detta, och det finns bra med underlag. Så vad väntar statsrådet på? En utredning. Ser inte regeringen vikten av att prioritera att lösa överskuldsättningen i samhället här och nu?

Fru talman! Jag är stolt över att Vänsterpartiet på många olika sätt står bakom vanligt folk, de äldre och de funktionshindrade, de redan marginaliserade i vårt samhälle.

Vi i Vänsterpartiet ser väldigt allvarligt på att bankerna duckar en dom från Högsta domstolen och vad myndigheten Allmänna reklamationsnämnden och den statliga Konsumentombudsmannen hänvisar till när det gäller bankerna. Regeringen kan faktiskt sätta press på storbankerna som har vägrat att ta det ansvar som alldeles vanliga människor har fått ta. Men nu sägs det tydligt att bankerna inte behöver ta det.

Återigen hör jag statsrådet och regeringen säga att de inte vill ta detta ansvar. Det är ingen som ber dem gå in på enskilda ärenden, utan det här handlar om ett strukturellt problem. Jag säger inte att vi ska gå in och peta i Åsa Ikekhuas situation, hon som blev bedragen på 25 000 kronor när någon låtsades vara hennes son, eller Joakim Norén som förlorade nära 280 000 kronor.

Det man vill se är i stället en lösning som kan appliceras på bankernas säkerhetssystem. Det är vi många gånger överens om liksom om de åtgärder som krävs för att förhindra bedrägerier över nätet och telefon. När olyckan har skett ska bankerna ta sitt ansvar, och det ska finnas ett politiskt incitament från regering och statsråd att stå bakom vanligt folk och utkräva detta ansvar. Om man via regeringens direktiv har en samordnande verksamhet från Polismyndighetens håll tillsammans med bankerna i syfte att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerierna är det faktiskt inte omöjligt att ha samma dialog om ersättning när olyckan och bedrägerierna redan har skett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det känns lovande att höra om ministerns och regeringens viktiga arbete och förståelse för den problematik som finns när det gäller att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier.

Men som ministern var inne på är frågan också vilket ansvar bankerna ska ta när bedrägerierna redan har skett. Som tidigare nämnt handlar det om utsatta och drabbade människor som förtjänar rättvisa. Många är äldre och många är funktionsnedsatta. Men det handlar också om kunders förtroende för bankerna. Återigen: Det finns en gräns för hur förberedda, skeptiska och insatta alldeles vanliga människor ska vara, för de bedragare det handlar om är ju väldigt skickliga.

I juni 2022 kom ett avgörande från Högsta domstolen som innebar en delvis ny praxis i jämförelse med tidigare. Domstolen tydliggjorde att det krävs mer än Allmänna reklamationsnämndens hittillsvarande praxis för att en kontohavare ska anses ha agerat särskilt klandervärt, så att bankens ansvar därmed upphör och den enskilde själv får bära hela förlusten.

Till och med Allmänna reklamationsnämnden har ändrat sig och rekommenderar bankerna att ersätta bedrägerioffer. Efter domen gick även Konsumentombudsmannen Cecilia Tisell ut och krävde att alla banker skulle följa Högsta domstolens beslut och ersätta offer för bedrägerier. Detta skulle innebära att bankerna skulle riva upp tidigare besked som har inneburit att kunderna har blivit utan ersättning. Men tyvärr har detta inte blivit fallet. Alla banker har inte tagit sitt ansvar för att ompröva gamla bedrägeriärenden där kunder nekats ersättning.

Jag och Vänsterpartiet vill höra att ministern och regeringen tar denna ansvarslöshet på allvar. Men i stället säger ministern i interpellationssvaret att han som statsråd inte kan uttala sig om hur lagen ska tillämpas i enskilda fall och att det blir svåra avvägningar när man ska sätta press på bankerna att ta ansvar och ersätta sina kunder när nu Högsta domstolen, Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentombudsmannen har tagit bankkundernas parti.

Jag vill också säga att detta är ett strukturellt problem. Under andra halvåret av 2022 anmäldes 1 190 bankärenden till Allmänna reklamationsnämnden, vilket kan jämföras med 531 ärenden under första halvåret. Den kraftiga ökningen hänger ihop med den HD-dom som kom i somras.

Bankkunderna har Högsta domstolens dom i ryggen, likaså Konsumentombudsmannen och Allmänna reklamationsnämnden. De kräver att bankerna tar ett större ansvar för att ersätta kunderna.

Jag ber inte statsrådet att gå in på enskilda ärenden utan att prata om detta som ansvarig minister. Kan statsrådet och regeringen förstå hur bankerna sviker sina bedragna kunder, och vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att trygga situationen för vanliga konsumenter och vanligt folk under dessa svåra tider?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det känns jättebra att ministern säger att bedrägerier är ett stort och växande samhällsproblem som behöver förebyggas och stoppas. Nästan varje dag ser vi på nyheterna att människor utsätts för bedrägerier. Det handlar, som ministern nämner, om bankkunder som har drabbats av hänsynslösa bedrägerier de senaste åren, som har resulterat i att deras bankkonton har tömts. Oftast har den enskilda kontohavaren själv fått bära hela förlusten, vilket kan handla om ett helt livs besparingar. Detta ser vi i Vänsterpartiet väldigt allvarligt på.

Därför vill jag tydliggöra att enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, anmäldes runt 195 500 bedrägeribrott under 2022, vilket är på samma nivå som föregående år. Då hade dock antalet ökat med 33 procent sett ur ett tioårsperspektiv.

Vi vet att bedrägerier genom social manipulation har ökat. Det innebär att människor manipuleras till att utföra olika handlingar, oftast för att bedragaren vill komma åt pengar. Detta är ett av de vanligaste brotten i Sverige, som fortsätter att öka. Som ministern också säger hänger detta väldigt mycket ihop med att samhället har blivit alltmer digitaliserat. Det har gjort det enklare och smidigare att göra betalningar och bankärenden, men baksidan är att det samtidigt har underlättat för bedragares verksamhet.

Jag vill specifikt framhålla att äldre är en särskilt utsatt grupp, herr talman. Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet 2022 visar på att var 25:e person, alltså 4 procent, av dem som är födda på 1920- och 1930-talet har råkat ut för att obehöriga har bett dem om koder från deras bankdosa. Totalt har sex av tio internetanvändare blivit utsatta för bedrägeriförsök på nätet under föregående år.

Anledningen till att jag säger det här, herr talman, är att hur man än vrider och vänder på detta handlar det om att banker erbjuder produkter och tjänster men inte har ett tillräckligt starkt säkerhetssystem för att omöjliggöra dessa bedrägerier. Uppenbarligen handlar det om väldigt skickliga bedragare, och det måste finnas en rimlighet i hur förberedda, skeptiska och insatta alldeles vanliga människor behöver vara.

Det ansvaret lyfter jag här. Bankerna behöver ta det. Det är redan en väldigt tuff tid ekonomiskt för otroligt många konsumenter, och vi kan inte låta bedrägerier vara ytterligare en faktor som slår hårt mot människors plånböcker.

Det är givetvis bra, som ministern säger, att Polismyndigheten och större banker har ingått en överenskommelse om samverkan för att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier och att det också ställs krav på exempelvis bankernas säkerhetssystem. Däremot undrar jag om ministern anser att de krav som ställs på bankernas säkerhetssystem är tillräckliga med tanke på digitaliseringens konstanta utveckling och att bedragare har blivit mer skärpta i sin verksamhet. Det finns exempelvis behov av åtgärder när det gäller kundautentiseringens utformning. Det finns människor som har blivit bedragna på grund av otillräckliga begränsningar gällande Swish-applikationen.

Vad anser statsrådet: Bör det ställas ytterligare krav på bankernas säkerhetssystem?

Herr talman! Allt fler har svårare att få ekonomin att gå ihop. Utöver strukturella orättvisor påverkar dagsaktuella faktorer såsom ökande inflation med stigande räntor, ökade elkostnader och dyrare mat. Detta slår hårdast mot dem som lever med de minsta marginalerna. Det visar sig genom att allt fler barnfamiljer, pensionärer och asylsökande i Sverige inte har råd med mat och besöker Stadsmissionens butiker.

Det högernationalistiska styrets nedskärningsbudget kommer inte att lösa dessa orättvisor och problem.

Jag vill tala extra mycket om en grupp som pengarna inte räcker till för och som styret har prioriterat bort i denna budget. Det är de drygt 160 000 i Sverige som lever på existensminimum på grund av skulder och de 400 000 som är inskrivna hos Kronofogden på grund av skulder. Detta larmar Kronofogden om.

Maria Eriksson som bor i Kil i Värmland har fått skuldsanering och lever sedan drygt två år tillbaka på existensminimum. Hon säger att utan sin mamma som kan skjuta till pengar under denna ekonomiska kristid hade hon hamnat i ett missbruksåterfall. Hon har dessutom ett barn att försörja och hushållskostnader att täcka.

Herr talman! Det finns som sagt 160 000 personer i Sverige som riskerar att ha denna förfärliga utgångspunkt i livet. Dessa personer ska klara sig på det som kallas normalbeloppet. Efter att kostnader för till exempel bostad, barnomsorg, arbetsresor och mediciner är betalda ska det bara finnas 5 158 kronor per månad kvar för en ensamstående vuxen. Det ska täcka kostnader för bland annat el, kläder, försäkringar och mat.

Konsumentverket pekar särskilt på att många barn kommer i kläm på grund av detta. Ungefär vart tolfte barn i Sverige lever med en förälder som har löneutmätning eller skuldsanering.

Dessutom ökar skuldbeloppet bland unga med skulder hos Kronofogden, och ökningen är störst bland unga kvinnor. Det är oroväckande att unga skuldsätter sig med så stora skuldbelopp, som till största delen handlar om konsumtionslån och krediter. Marknadsföringen bakom dessa lån är oftast väldigt aggressiv, och potentiella kunder lockas med snabba pengar utan kreditupplysning. Ofta vänder man sig till dem som redan är enormt skuldsatta. Det är tufft att starta vuxenlivet med skulder.

Samtidigt blir det allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter men ställer också konsumenten inför större utmaningar. Årligen får tre av fyra konsumenter problem med något de köpt.

Skulder påverkar livet så pass mycket att människor upplever en sämre livskvalitet. Enligt en rapport från Konsumentverket drabbas gruppen skuldsatta fem gånger oftare av depressioner, ångest och psykisk ohälsa än genomsnittsbefolkningen. Många drabbade ser helt enkelt ingen ljuspunkt bakom skuldberget. Var sjätte skuldsatt person har till och med försökt ta sitt liv.

Om man inte får hjälp är risken stor att man fastnar i en långvarig och negativ skuldspiral. Detta kan hända vem som helst, för många tappar kontrollen över sin ekonomi i samband med oförutsedda och omvälvande och livshändelser, till exempel arbetslöshet, sjukdom, separation eller konkurs - detta i kombination med låga inkomster och redan små marginaler.

Herr talman! Allt detta vet det högernationalistiska styret. De vet att det är ekonomisk kris, och de känner till det låga normalbeloppet. De vet att vem som helst kan hamna i en långvarig skuldspiral, att konsumenter är starkt utsatta på konsumtionsmarknaden och att psykisk ohälsa är överrepresenterat bland skuldsatta. Varför är de politiska åtgärderna för att motverka överskuldsättningen frånvarande och bortprioriterade av detta styre?

Kronofogden planerar att skriva upp normalbeloppet vid årsskiftet men säger att det krävs ett politiskt initiativ för ett extra tillskott på grund av den ovanligt höga inflationen. En sådan politisk vilja saknar det högernationalistiska styret.

Nära och fördjupat stöd och rådgivning till konsumenter gällande krångliga avtal eller vägledning inför lånebeslut minskar risken för överskuldsättning. Men i takt med att kommunernas ekonomi blir mer ansträngd avskaffas konsumentvägledningen i allt fler kommuner. Enbart 179 kommuner har i dag någon form av konsumentvägledning. Slottsavtalets budgetproposition levererar inga förslag för att öka anslagen och säkerställa kommunal konsumentvägledning över hela Sverige.

I en debattartikel i januari 2022 sa Sverigedemokraterna att överskuldsättningen är en tickande bomb. Likadant har sagts i deras interpellationer, skriftliga frågor och motioner. De har lyft fram möjligheten till konsumentrådgivning som ett förfilter till budget- och skuldrådgivning och att detta borde tillgängliggöras för fler, oberoende av var i landet man bor. Därför budgeterade Sverigedemokraterna för detta i sin förra budgetmotion, men inte i årets budgetproposition. De andra 19 punkterna i deras åtgärdsprogram emot överskuldsättning saknas också.

Många säger att Sverigedemokraterna är den största vinnaren i valet. Den största delen i slottsavtalet handlar ju om migration, och de har till och med sett till att en liberal driver deras migrationspolitik.

Mina frågor är: Varför är inte den lokala konsumentvägledningen tillräckligt budgeterad? Varför planerar man inte för att skriva upp normalbeloppet med ett extra tillskott på grund av den höga inflationen? Varför stärker man inte stödet till civilsamhället, som kan ge stöd och information om konsumtion? Vad hände med alla de 20 förslagen i Sverigedemokraternas åtgärdsprogram för att lösa överskuldsättningen?

Men det var ju det där med att säga en sak före valet och en sak efter valet. Uppenbarligen förändrades allt när Sverigedemokraterna trädde in i Tidö slott med borgarna.

Men, herr talman, Vänsterpartiet tar i alla fall överskuldsättningen på allvar. Vi anser att det är ovärdigt att unga, barnfamiljer och kvinnor lever i fattigdom men också att människor inte får det stöd de behöver, vilket riskerar att öka deras skuldsättning och kan sluta med att människor tar sitt eget liv.

Vänsterpartiet vill vända denna anskrämliga utveckling och föreslår 100 miljoner mer varje år än vad det högernationalistiska styret gör, jämnt fördelat mellan landets kommuner. Vi vill garantera att alla människor har tillgång till god konsumentvägledning, och då behöver fler kommuner ha tillgång till det.

Vi tycker att det är viktigare än någonsin att stödja organisationer som ger stöd och information om konsumtion, såsom Sveriges Konsumenter. Därför avsätter Vänsterpartiet 10 miljoner mer till civilsamhällets organisationer inom konsumentområdet än vad styret gör.

Slutligen, herr talman, sa Ulf Kristersson i regeringsförklaringen den 18 oktober att han skulle bilda en regering för hela Sverige och för alla som bor här och att han som statsminister skulle leda Sverige till ett enat land. Men det är uppenbart att det, när Ulf Kristersson och hans högernationalistiska styre talar till "hela Sverige", är få som känner igen sig och tryggas av deras ekonomiska politik.

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsu-mentpolitik

Sedan valresultatet kom har det framkommit lögner och svek när vallöften inte har förverkligats samtidigt som låginkomsttagare, unga, skuldsatta, arbetslösa, pensionärer och utförsäkrade har känt av en tydlig negligering i uppbyggandet av Kristerssons Sverige. Detta kommer starkt till uttryck i styrets budgetproposition. Det kommer hela Sverige att minnas till nästa val 2026.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Energi

Herr talman! Jag kan se att man vänder sig till människor utifrån deras olika livsskeden, men man vänder sig definitivt inte till dem som är extra utsatta på bostadsmarknaden. Som jag nämnde handlar det om unga hemmaboende, studenter och låginkomsttagare. Det ägda boendet lyfts nästan fram som om det vore en rättighet enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Men det är det faktiskt inte. Där stadgas det att tak över huvudet är en mänsklig rättighet.

Egentligen vill väl vi alla bli rika. Men det är inte så att politiken bereder för att alla ska bli rika. I och för sig har detta styre berett för att öka inkomsterna för höginkomsttagare med 13 miljarder kronor genom att höja brytpunkten för skatten för dem som tjänar över 50 000 kronor per månad.

Jag tycker att det är ett väldigt märkligt förhållningssätt att man faktiskt inte lyfter fram de extra utsatta i denna budgetproposition när det gäller bostadspolitiken.

När det gäller konsumentpolitiken upplevde jag inte att jag fick svar på mina frågor. Det är många som säger att Sverigedemokraterna är den största vinnaren i detta val. Och den största delen i slottsavtalet handlar faktiskt om just er hjärtefråga, som är migration. Sverigedemokraterna har faktiskt också sett till att en liberal driver deras migrationspolitik.

Jag vill därför ha konkreta svar. Varför är den lokala konsumentvägledningen inte tillräckligt budgeterad? Varför har man inte planerat för att skriva upp normalbeloppet med extra tillskott på grund av den höga inflationen? Och varför stärker man inte stödet till civilsamhället som kan ge stöd och information om konsumtion? Vad hände med Sverigedemokraternas 20 förslag från deras åtgärdsprogram för att lösa frågan om överskuldsättning?

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta fram två områden, bostadspolitiken och konsumentpolitiken. Vänsterpartiet tycker att de är lika viktiga politiska områden.

Sverigedemokraten lyfte här fram det ägda boendet och att det har varit en prioritering i denna budget. Det visar på något sätt att de människor som man vänder sig till med sin politik är framför allt dem som möjligtvis föddes med en kontantinsats eller som faktiskt har en tillräckligt stark ekonomi för att kunna äga sitt eget boende. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så. Ojämlikheten växer i Sverige jämfört med andra OECD-länder. Det är därför väldigt märkligt att inte heller Sverigedemokraterna följer denna alarmerande samhällssituation.

Min första fråga är: Hur har Sverigedemokraterna tillsammans med resten av det högernationalistiska styret tänkt att bygga hyresrätter och studentbostäder när vi ser att unga hemmaboende, studenter och låginkomsttagare står väldigt illa till på bostadsmarknaden?

Det andra området som jag vill ta upp är konsumentpolitiken. Jag tycker att det är väldigt märkligt att konsumentpolitiken är väldigt frånvarande i slottsavtalet. I en debattartikel i januari 2022 sa Sverigedemokraterna att överskuldsättningen är en tickande bomb. Samma sak har sagts i Sverigedemokraternas interpellationer, skriftliga frågor och motioner. Där har man exempelvis lyft fram möjligheten till konsumentrådgivning som ett förfilter till budget- och skuldrådgivningen och att den borde tillgängliggöras för fler.

Då tror man att Sverigedemokraterna ska budgetera för just detta, såsom de gjorde i den tidigare budgetmotionen. Men det görs inte i årets budgetproposition. Även andra punkter ur Sverigedemokraternas tidigare åtgärdsprogram saknas.

Därför är min fråga: Hur kommer det sig att konsumentpolitiken är frånvarande i budgetpropositionen?

Fru talman! Drygt 160 000 personer lever på existensminimum i Sverige på grund av skulder. Kronofogden rapporterar att ungas skulder ökar. Ungefär vart tolfte barn lever med en förälder som har skuldsanering. Kvinnor skuldsätts med lån och kredit på grund av förtryckande partner. Man ska klara sig på normalbeloppet 5 158 kronor per månad, som ska täcka kostnader för el, mat, försäkringar och kläder.

En rättvis ekonomisk politik är viktigare än någonsin, så att människor inte hamnar i fattigdom där föräldern behöver prioritera bort nya vinterskor till sitt barn för att betala elräkningen eller där den unge lånar pengar av sina släktingar och hamnar i ännu en skuldspiral.

Därför är min fråga till statsrådet Erik Slottner: Avser regeringen att vidta några åtgärder för att justera normalbeloppet fler gånger under det kommande året och för att i framtiden kunna kompensera för en lågkonjunktur?

Fru talman! Drygt 160 000 lever på existensminimum i Sverige på grund av skulder. Kronofogden rapporterar att ungas skulder ökar, och ungefär vart tolfte barn lever med en förälder som har skuldsanering. Kvinnor skuldsätts med lån och krediter på grund av en förtryckande partner. Dessa ska klara sig på normalbeloppet 5 158 kronor per månad som ska täcka kostnader för el, mat, försäkringar och kläder.

En rättvis ekonomisk politik är viktigare än någonsin så att människor inte hamnar i fattigdom. Det handlar om att en förälder behöver prioritera bort nya vinterskor till sitt barn för att betala elräkningen eller att den unge lånar pengar av sina släktingar och hamnar i ännu en skuldspiral.

Därför är min fråga till finansministern: Kommer denna regering att skapa ekonomiska lättnader i dessa kristider genom att tillföra ett tillskott till normalbeloppet, eftersom det inte justeras efter ökade el- och matpriser, och kan detta göras retroaktivt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattDemokrati och mänsk-liga rättigheter

Herr talman! En mer rasistisk och nationalistisk samhällsutveckling väntar oss. Nyligen har vi haft ett val där partierna har ägnat sig åt ett slags kapplöpning om vilket parti som kan driva hårdast politik för att handskas med det som är deras förklaring till arbetslöshet, bostadsbrist, dåliga skolresultat och kriminalitet. Invandrare, förortsbor, muslimer och flyktingar har utmålats som orsaken till dessa samhällsproblem.

Det har bland annat handlat om att införa dna-tester vid kontroller, om att införa visitationszoner och kameraövervakning i förorterna, om att motarbeta trygghet för dem som flyr från krig och förföljelse och om att utvisa människor som inte lever upp till så kallade grundläggande svenska värderingar. Det så kallade slottsavtalet kommer att bli till en anskrämlig verklighet som drabbar de redan marginaliserade grupperna i samhället och ökar ojämlikheten.

Detta sker mot bakgrund av en borgerlig politik av skattesänkningar som har drivits sedan 90-talet och som har inneburit att välfärden har fått 350 miljarder kronor mindre per år. Den har inneburit ökade privatiseringar och avregleringar som har lett till att marknaden, inte politikerna, har fått ta stafettpinnen.

I stället för en rättvis ekonomisk politik kommer vi att lämnas med fyra år av detta högernationalistiska styre, som kommer att urholka välfärden ännu mer - samtidigt som de "whitewashar" medborgarbegreppet i Sverige och agerar moralpoliser för att värdera vilka som ska ha rätten att vara kvar här och vilka som ska få behålla sina grundläggande fri- och rättigheter. Otryggheten kommer att bli en självklarhet under det här styret.

Diskrimineringsombudsmannen varnar redan för den ökade diskrimineringen och hatbrotten mot olika grupper. Under 2021 var antalet inkomna anmälningarna det klart högsta på sju år, och anmälningarna är ofta kopplade till etnicitet - något som kommer att öka drastiskt som en konsekvens av styrets slottsavtal. Dna-tester, visitationszoner, kameraövervakning och vandelutvisning riktar sig mot icke-vita personer och villkorar grundläggande fri- och rättigheter. Dessutom är diskrimineringslagen under attack, vilket vi inte kan acceptera.

Därför vill vi i Vänsterpartiet att en kriskommission mot diskriminering tillsätts omedelbart för att komma till rätta med diskrimineringen. Detta kan nämligen inte vänta. Det är livsnödvändigt under det här styret, som kommer att skapa ett mer rättsosäkert, mer auktoritärt och människorättsberövande samhälle.

Vänsterpartiet väljer alltid att prioritera en stark välfärd där diskriminering inte ska tillåtas och där hat ska få konsekvenser. Vi bygger inte ett samhälle med hjälp av splittringspolitik där rikare kommer att få mer och fattigare kommer att få mindre. Det om något är nämligen bristande vandel.

(Applåder)

Herr talman! Det var nog första gången som det var religionsundervisning här i kammaren - vår demokratiska sal. Jag kanske har missat att ledamoten Rashid Farivar är religionsvetare i grunden.

Jag har en fråga. Det uppstod stor förvirring under ledamotens genomgång här. Är det så att ledamoten är starkt emot den patriarkala regimen i Iran och det våld mot kvinnor som den står för? Detta gäller även Afghanistan. Eller är Rashid Farivar emot muslimer och islam? Det uppstod stor förvirring där, och jag skulle vilja att ledamoten tydliggör detta.