Thomas Morell

Fru talman! Tack för svaret, finansministern! Jag kan inte nog betona det som Gunilla Svantorp sa för en liten stund sedan om hur många som faktiskt är beroende av husvagnsbranschen och husbilarna och av campingen över huvud taget. Det är 140 företag med 2 300 anställda. Det är väldigt många människor som är beroende av en hel bransch, och den riskerar att gå om intet om detta förslag vinner kraft.

Det är lite roligt att få använda siffror i en debatt med finansministern. I svaret säger ministern att man sänker drivmedelsskatterna. Det kompenserar inte på långa vägar det som kommer att ske. Jag utgår från ett fordon som jag vet beskattningen på i dagsläget: 16 817 kronor. Samma fordon skulle, enligt dessa beräkningar, landa på ungefär 43 000 kronor i årsskatt. Det blir en diff på 26 183 kronor per år. På tre år är det 78 549 kronor.

Kan man då på något sätt få tillbaka dessa pengar med hjälp av sänkta drivmedelsskatter? Enligt Trafikanalys körs en husbil 539 mil om året i snitt, enligt 2021 års beräkningar. Om man utgår från det och tänker sig en sänkt skatt på exempelvis 4 kronor tar det 36 år att få tillbaka de slantar som bara är diffen mellan nuvarande skatt och det här förslaget. Har man en sänkning av bränslepriserna på 5 kronor tar det 29 år. Skulle bränslepriserna sjunka med 10 kronor tar det 15 år innan pengarna är tillbaka.

Att det blir lägre skatt på bränsle är inte ett skäl nog för denna beskattning. Precis som finansministern säger finns det inget politiskt förslag, men två myndigheter arbetar med detta. Man har detta med skälig grund som en utgångspunkt. Men inget annat land i Europa gör samma tolkning. Vi har landat helt fel i förhållande till övriga Europa. Då måste man ställa sig frågan varför vi hamnar så fel i beräkningen i Sverige och varför inget annat land i Europa gör samma tolkning av regelverket. Det är lite spännande.

Jag nämnde tidigare exemplet 43 000 kronor i årsskatt på ett fordon som kör 539 mil. Det är ingen skälig grund. Det som en tung lastbil får betala i skatt är också för mycket sett till konkurrenssituationen i övriga Europa.

Det är lite intressant att jämföra siffrorna. Jag kollade i morse, och årsskatten för en fullstor lastbil ligger på 14 142 kronor. Bara det är mycket och utsätter en hel bransch för skev konkurrens. Men om man jämför den siffran med förslaget på 43 000 kronor för en husbil, som har som huvudsaklig uppgift att vara en bostad, ser man att det blir helt tokigt.

Jag utgår ifrån att regeringen kommer att ta ett samtal med de två myndigheterna. Här måste man göra en ny beräkning, för detta blir inte bra.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Ja, dialog om trafiksäkerhet har vi rätt ofta, för det är något som jag brinner för. Jag har tyvärr i ett tidigare arbete varit i kontakt med alldeles för många människor som har blivit svårt skadade i trafikolyckor. En del har till och med omkommit. Jag brinner verkligen för att minimera antalet skadade och dödade i trafiken.

Vi läser ofta i tidningarna att det var två personer i fordonet som var svårt skadade. Vad man inte tänker på i sammanhanget är att det ofta blir fråga om livslånga skador. Man kan bli döv på ett öra eller blind på ett öga eller få amputera något. Man förstår inte vidden av de skador som uppstår och hur viktigt det är att snabbt komma till läkarvård för att förhindra att skadorna blir värre än nödvändigt.

Det är därför som jag gång på gång tar upp denna fråga. Vi måste säkerställa att räddningsfordon, ambulans och polis kommer fram för att de ska kunna hjälpa de människor som har råkat illa ut. Detta tjänar självklart individen på men också samhället. Kan vi minimera skadorna blir ju samhällets kostnader för vård och rehabilitering betydligt mindre.

Sedan har vi mycket att göra när det gäller trafiksäkerhet i stort. Det handlar om att få folk att följa trafikregler och om att bygga vägar på ett sådant sätt att det inte uppstår kollisioner. Men vi måste också ha en tanke på att räddningsfordon ska kunna ta sig fram. Vi bygger två-plus-ett-vägar för att förhindra att bilar ska mötas och på det viset kollidera, men när vi bygger de vägarna skapar vi också proppar som gör att det är svårt att komma förbi med räddningsfordon. Det finns alltså möjligheter att utveckla detta.

Jag känner förtroende för att statsrådet jobbar med frågorna. Vi för en dialog, inte bara här i kammaren utan även i övrigt. Det handlar om att vi ska få en säkrare trafik och minska skadeverkan i trafiken. Sedan får åtgärder för att minimera riskerna i trafiken inte medföra återverkningar som gör att exempelvis någon som fått ett hjärtstopp inte kommer till sjukvård. Det är viktigt att man har flera bollar i luften och ser sambanden.

Det känns som att vi har en dialog där vi kan ta frågan framåt. Men det finns anledning att vara tydlig mot myndigheten i fråga om att den ska se över detta och prioritera blåljusverksamheten, så att den alltid kommer fram och kan hjälpa en nödställd.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag ska börja med den sista meningen, att statsrådet inte har möjlighet att detaljstyra. Det är jag medveten om. Men om jag inte är fel underrättad är ett regleringsbrev till myndigheten på gång, och där går det faktiskt att styra hur man ska se över sådana här saker när det uppstår hinder i trafiken.

Jag har själv åkt på Ekerövägen för att skaffa mig en bild av hur det är. Det står stilla på morgonen och eftermiddagen. Det som slår mig är: Vart tar jag vägen om det kommer räddningsfordon? Jag har ingen flyktväg, om jag säger så. Det står alltså stilla även för dem. Det är ett jättestort bekymmer.

Tidigare i dag, under frågestunden, pratade vi om att det står stilla när halkbekämpningen inte fungerar. Jag har pratat med mina gamla kollegor inom polisen. De är oerhört frustrerade när de inte kommer fram till en olycksplats när något har inträffat eller när de ska göra en annan insats. Det är precis samma bekymmer.

Det är angeläget att myndigheten får tydliga direktiv om att man måste säkerställa framkomligheten. Om någon förlorar livet är det en förlust, kanske inte primärt för samhället men för familjen och de nära anhöriga. Därför ska man göra så mycket man kan för att minimera den risken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förbifart Stockholm har till uppgift att öka trafiksäkerheten. När den väl är färdig kommer den att ha en positiv effekt när det gäller trafiksäkerheten. Men under själva byggtiden får det inte vara på det sättet att räddningsfordon inte kommer fram - polis, ambulans och räddningstjänst. Detta har jag vid flera tillfällen påpekat för den förra regeringen, så myndigheten har haft möjlighet att se över hur man ska lösa situationen.

Jag lämnar över bollen till statsrådet. Har ni möjlighet att skriva in i regleringsbrevet att man ska säkerställa att räddningsfordon kan komma fram? Det handlar naturligtvis inte enbart om Ekerö, utan det handlar om alla sådana här sammanhang. Det handlar om att människor ska kunna få den hjälp de behöver när en allvarlig situation inträffar.

Vi är tillbaka vid den fråga som var uppe under frågestunden tidigare. När halkbekämpningen inte fungerar blir det samma effekt. Man kommer inte fram med de insatser som behövs. Man kommer inte heller fram med bärgningsbilar som kan ta undan de fordon som hindrar trafiken. Det blir liksom ett moment 22. Låt oss säga att man får ytterligare ett larm. Då kan man inte ta sig förbi platsen. Det kan bli fråga om flera mils omväg. Därför behöver man vid planering av nya vägsträckor säkerställa att det finns någon form av flyktväg, så att räddningsfordon kan ta sig fram.

Det hör naturligtvis också till saken att den som är bilist ska tänka ett steg längre. Det gör man inte alla gånger, och det har vi många bevis på. Man ska fram, och sedan ställer man sig i ett sådant läge att det definitivt är blockerat. Det finns alltså flera saker i detta problem. Men det är ganska enkelt, så att säga, att ge tydliga instruktioner till Trafikverket om att man ska säkerställa att blåljusverksamhet kommer fram. Sedan kan man, i alla fall polisen, agera gentemot de bilister som inte respekterar trafikreglerna.

Herr talman! Min fråga riktar sig till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Vintern har kommit, som den gör varje år, och problemen på våra vägar visar sig med allt större tydlighet för varje år som går. Det blir stopp i trafiken i timmar. Det hindrar viktiga logistikflöden till våra industrier, apotek, sjukhus och vad det nu kan vara, men vad som är värre är att dessa stopp även hindrar räddningsinsatser från att komma fram.

Det har påpekats under många år att vi måste ha ett bättre underhåll på våra vägar. Det är enorma kostnader som finns med i bilden. Häromdagen pratade jag med en åkeriägare som hade flera av sina fordon stående utmed vägen. Han beräknade att detta stopp kostar honom 26 000 kronor, det vill säga att ha bilar som inte gör någon nytta.

Min fråga till ministern är: Vad avser ministern att göra för att tydligt ge Trafikverket i uppdrag att säkerställa framkomligheten?

Herr talman! Jag vill först rikta ett tack till statsrådet. Det var riktigt skönt att höra beskrivningen av den verklighet som hon själv har sett där ute och det problem som vi pratar om. Kriminaliteten är som ett finmaskigt nät som tränger sig in i alla delar av samhället. Detta har inte tagits på allvar under många år.

Man kan skylla på den förra regeringen, och man kan titta längre bort än så. Men redan 2012 tog länskrim i Västra Götaland fram en rapport som visar att den vägburna kriminaliteten hade förgreningar in i resten av det kriminella nätverket i landet.

Effekterna av den ohämmade utveckling som de kriminella har tillåtits ha ser vi dagligen med skjutningar, sprängningar och annat som vi lider under.

När man får en rapport lagd framför sig kan jag inte för mitt liv förstå att man inte vidtar åtgärder och ser var detta faktiskt kommer att ske framöver. Vi har facit i dag, men man hade kunnat göra någonting åt det långt tidigare.

Ledamoten sa tidigare i ett inlägg att det ska vara enkelt att åka fast. Ja, men då måste det finnas någon som gör jobbet där ute också. Detta har jag också efterlyst under lång tid, men det har inte hänt någonting.

Nu ser jag äntligen en möjlighet att vi ska få till en lösning så att vi kan angripa den kriminalitet som vi har runt omkring oss i samhället varje dag. Det är inga duvungar som vi har att göra med. Om någonting går emot någon av de kriminella tar man bort den som utgör ett hot. Man avrättar folk i dag. Det är en kuslig utveckling som det hade varit möjligt att göra någonting åt för länge sedan.

Herr talman! Jag gav mig in i denna debatt av det enkla skälet att man häpnar lite grann över frågeställningen från ledamoten. Jag vill också passa på att tacka statsrådet för ett bra svar. Kärnan i svaret är att man ska komma åt kriminaliteten i samhället.

Jag hade under den förra mandatperioden över hundra debatter med den socialdemokratiska regeringen om just kriminaliteten, som är ett gift i vårt samhälle. Det var väldigt mycket prat men lite verkstad - det hände inte särskilt mycket. Det blir därför lite konstigt att nu höra Socialdemokraterna rikta kritik mot sittande regering i samma fråga, när man under åtta år hade möjlighet att göra något utan att något hände.

Vi ska vara klara över att all kriminalitet är vägburen. Det jag kämpade för under förra mandatperioden och kämpar för även nu är att vi måste få ut poliser på vägen - poliser som kommer åt dem som utnyttjar människor.

Vi pratar om chaufförer, en stor grupp människor som utnyttjas hårt i vårt samhälle. De får betalt per mil, vilket strider mot lagstiftningen. De får inte ha värmen på i hytten när de står still och tar sin vila. Ska de ha värmen på måste de betala bränslet själva. Kör de sönder något får de betala. De stoppas på vägen och beordras att gå åt sidan i 20 minuter för att komma tillbaka till en tom bil; då har man varit där och tömt den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är denna verklighet många människor lever i. Jag beskrev detta åtskilliga gånger under förra mandatperioden, men det hände ingenting. Nu, helt plötsligt, vaknar Socialdemokraterna till. Det är häpnadsväckande.

Vi har ett gigantiskt problem med kriminaliteten i samhället, och det måste angripas. Men ni socialdemokrater ställer inte upp när det kommer förslag på bordet för att få en ändring och komma åt dessa aktörer, som omsätter miljarder. Man smugglar in människor i trälådor för att sedan använda dem på den svarta byggmarknaden, eller unga flickor för att använda dem i prostitution. Detta är verkligheten. Jag har stått där ute. Jag har jobbat i tolv år inom trafikpolisen; jag har sett vad som händer och hur man hanterar människor.

Det är dags att det blir lite verkstad även hos er och att ni stöttar arbetet för att komma åt detta. Jag välkomnar också den nya regeringen, som har varit lyhörd i denna fråga.

Fru talman! Sverigedemokraterna yrkar bifall till reservationen i betänkandet.

Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens skrivelse och utskottets betänkande om Transportstyrelsens tillsyn. Riksrevisionens granskning genomfördes mellan hösten 2021 och hösten 2022. Riksrevisionens rapport är en skarp kritik av Transportstyrelsens tillsynsverksamhet. Låt mig citera en viktig mening i Riksrevisionens granskningsrapport: "En avsaknad av mål, mätetal och uppföljning av tillsynsverksamheten innebär att det är svårt att följa verksamhetens utveckling."

Fru talman! Jag vill särskilt utveckla ett resonemang kring uppföljningen av tillsynsverksamheten. Det är uppenbart att det finns brister i kompetensen inom myndigheten, speciellt när det gäller tillsynen av den yrkesmässiga trafiken. Riksrevisionen kritiserar förvisso den förra regeringen i sin rapport, men regeringen vidtog ändå åtgärder mot Transportstyrelsens oförmåga att utföra en kvalitativ och rättssäker kontroll av transportföretagen. Åtgärderna resulterade i vissa förbättringar, men mycket kvarstår.

Kunde regeringen ha gjort mer? Svaret på den frågan är definitivt ja, speciellt med tanke på den massiva kritiken från åkerinäringen när det gäller de så kallade företagskontrollerna.

Fru talman! Jag har personlig erfarenhet från Transportstyrelsens tillsynsverksamhet eftersom jag i mitt arbete bistod åkeriföretag i rättsprocesser om tillsyner där företag felaktigt påförts sanktionsavgifter. I flera fall hade vi framgångar i den rättsliga processen, och Transportstyrelsen fick av domstolen en tillrättavisning.

Jag har direkt eller indirekt varit inblandad i en stor mängd så kallade företagskontroller. Jag följer alltjämt ärenden hos min arbetsgivare och kan konstatera att det fortsatt finns brister i Transportstyrelsens kompetens. Det är brister som får konsekvenser för seriösa företag i form av höga sanktionsavgifter på felaktiga grunder. Det är också brister som innebär att företag som fuskar och manipulerar bokstavligt talat flyger under radarn och slipper sanktionsavgifter för att Transportstyrelsen inte fångar upp det medvetna fusket.

Fru talman! Riksrevisionens konstaterande att det saknas uppföljning av tillsynsverksamheten sätter faktiskt ljuset på en allvarlig brist i Transportstyrelsens verksamhet. Branschens kritik mot Transportstyrelsens så kallade företagskontroller har varit öronbedövande, minst sagt. Den tidigare regeringen vidtog åtgärder vid två tillfällen för att Transportstyrelsen skulle hamna rätt i sin tillsynsverksamhet. Domstolar har vid ett flertal tillfällen gett åkeriföretag rätt gentemot Transportstyrelsens så kallade tillsyner.

Då är den givna frågan: Har det blivit bättre? Till viss del har Transportstyrelsen lyssnat på kritiken, men det allvarligaste problemet är ändå kompetensbristen, som lyser igenom i snart sagt varje tillsynsärende. Detta är något som den nya regeringen måste se till att åtgärda. Sverigedemokraterna föreslår därför en extern myndighetsöversyn i syfte att renodla verksamheten. För oss sverigedemokrater är också ett återförande av företagskontrollerna till polisen prioriterat. Då säkerställer man kompetensen och får en effektivare kontroll där rättssäkerheten inte åsidosätts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Järnvägen har varit uppe i två tidigare frågor här i dag, och det beror på att järnvägen är en angelägen fråga. Järnvägen fungerar inte. Det är lite lustigt att två andra som har haft ansvaret för järnvägstrafiken under tidigare år har ställt kritiska frågor.

Det är problem med MPK och också med bristande underhåll. Det är ständiga signalfel. Man har ställverk från 60talet som lägger av och inte fungerar. Det finns inte tillräckligt med personal för att underhålla denna gamla anläggning. Det skapar stora bekymmer för både resenärer och godstransporter.

Det är angeläget att vi vidtar åtgärder. Jag vill fråga ministern vad regeringen tänker göra för att säkerställa en säker järnvägstrafik.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna står bakom alla våra 14 reservationer i betänkandet - vi har lite fler än Centerpartiet. Men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 36.

Fru talman! Vi ledamöter i Sveriges riksdag kan och ska skapa förutsättningar för att människor och företag ska kunna leva och verka i hela landet. Vi har ett ansvar att vidta åtgärder när vi ser att det uppstår allvarliga brister i vår infrastruktur. Väljarna, oavsett om de är företagare eller privatpersoner, kan med rätta förvänta sig att vi agerar. Det duger inte att knuffa in problem i en utredning, utan här krävs krafttag.

Någonting är riktigt galet när landets viktiga infrastruktur inte längre fungerar som den ska, när vägar blir oframkomliga på grund av bristande underhåll oavsett om det är sommar eller vinter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Fru talman! Den här vintern kom det återigen snö, precis som det brukar göra varje vinter, något som uppenbarligen kommer som en överraskning för Trafikverket. I stora delar av Sverige blockerades Europavägar och riksvägar - viktiga vägar för industri, handel och jordbruk och där privatpersoner, räddningstjänst, ambulans och polis måste kunna ta sig fram. Olyckorna lät inte heller vänta på sig. Kollisioner och avåkningar avlöste varandra. Olycksutvecklingen går åt fel håll. Människor dödas och skadas på våra vägar, många gånger på grund av brister i väghållningen.

Att så viktiga delar av vår infrastruktur är blockerade så fort det kommer lite snö är inte acceptabelt. Samhällskostnaderna vid så omfattande stopp blir naturligtvis stora, långt mycket större än kostnaden för en väl fungerande vinterväghållning.

För egen del blev jag kontaktad av flera åkeriägare och förare som larmade om glashala vägar där det till och med var svårt att gå. På Facebook lades filmer upp som visade att vägarna var så hala att man åkte på skorna på den isbelagda vägbanan.

Det har bildats en grupp på Facebook under namnet Vägen är vår arbetsplats. Gruppen skapades på grund av det allt sämre underhållet av våra vintervägar. Yrkesförarna utför viktiga transporter. De ser till att industrier, sjukhus, apotek, livsmedelsbutiker - för att nämna några - får sina transporter utförda.

Att underhållet av vintervägarna kraftigt försämrats de senaste 10-15 åren har varit ett ständigt samtalsämne bland landets yrkesförare. I radioinslag från olika delar av landet beskriver yrkesförare sin arbetssituation. Det är en arbetssituation som inte på något vis skulle accepteras i andra yrken. Det är inte rimligt att förare riskerar sin hälsa när de utför sitt arbete. Yrkesförarna ser till att transporter som är viktiga för industri och privatpersoner kommer fram. Det är inte heller rimligt att stora transportleder som Europavägar, riksvägar och större länsvägar är blockerade i flera timmar på grund av bristfälligt underhåll. Gång på gång säger Trafikverket att man ska stanna när väglaget är dåligt. En rimlig följdfråga blir då: Hur ska leveranser till industrier, livsmedelsbutiker, apotek och sjukhus utföras om bristfälligt underhåll ständigt stoppar godsflöden? Det är viktigt att dessa leveranser fungerar oavsett väder. Transporter är samhällets blodomlopp och en absolut förutsättning för att vårt välfärdssamhälle ska fungera.

Dessutom riskerar räddningstjänst, ambulans och polis att fördröjas i sin viktiga tjänsteutövning när underhållet av våra vägar är bristfälligt. Dåligt underhåll av våra vägar riskerar liv, bokstavligt talat.

Trafikverket måste avsätta tillräckliga resurser och utarbeta rutiner för att säkerställa funktionen på landets vägar oavsett årstid.

Det är inte acceptabelt att våra vägar förfaller och dessutom har ett så bristfälligt underhåll vid vinterväglag som vi sett exempel på de senaste vintrarna. Sverigedemokraterna anser därför att ökade satsningar på vägunderhåll i både det statliga och det enskilda vägnätet måste prioriteras.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Fru talman! Jag ska försöka återföra debatten till det vi egentligen ska prata om, nämligen yrkestrafik och taxi.

Sverigedemokraterna står bakom alla sina reservationer. Jag yrkar i första hand bifall till reservation 2. För det fall den faller vid voteringen yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet under punkt 1.

Fru talman! I det här betänkandet behandlar vi den yrkesmässiga trafiken. Den yrkesmässiga trafiken är en viktig del av vårt moderna samhälle och är en absolut förutsättning för att Sverige fortsatt ska vara ett välfärdsland. Utan åkerier, bussföretag och taxiföretag med sina anställda skulle landet helt enkelt stänga ned. Livsviktiga transporter för jordbruket, skogsnäringen och industrin skulle stanna. Vi skulle inte få mat i magen, kläder på kroppen, hus att bo i eller ens vatten från de kommunala vattenverken. Tusentals förare ser till att människor kommer till och från jobbet varje dag, kan besöka sin vårdcentral och kan hälsa på släkt och vänner.

Med den här inledningen vill jag belysa yrkestrafikens viktiga roll i vårt moderna samhälle. Utan de arbetsinsatser som företag och anställda inom transportnäringen utför varje dag skulle viktiga verksamheter stanna inom loppet av några timmar. Inte ens den här debatten skulle kunna genomföras om inte yrkesförarna hade gjort sitt arbete. Yrkesförarna har sett till att både gods och personal finns på plats i det här huset för att vi ska kunna genomföra vår debatt i dag.

Fru talman! Tyvärr har det seriösa företagandet inom transportnäringen utsatts för osund konkurrens och i vissa fall ren kriminalitet. Så här skriver Teknikens Värld i en artikel tidigare i år: "De senaste fyra, fem åren har antalet dieselstölder i Sverige ökat och i fjol slogs ett nytt, föga smickrande rekord. Exakt hur många dieselstölder som genomfördes under 2022 förtäljer inte statistiken ännu, men under årets första elva månader anmäldes över 4 400 dieselstölder ur fordonstank - framför allt lastbilar. Det är drygt två tusen fler än under hela 2021." Polisen misstänker att det är internationella stöldligor som agerar när det är fråga om stora volymer som stjäls.

Fru talman! Det har också uppmärksammats i medierna att det förs ut stöldgods ur landet motsvarande cirka 2 miljarder kronor årligen. Då talar vi enbart om det gods som är försäkrat. Vägen är de kriminellas viktigaste verktyg. Här har tidigare regeringar och polisledningen fullständigt tappat kontrollen över utvecklingen. Trafikpolisen har under de senaste åren kraftigt minskat i antal, och pensionsavgångarna inom myndigheten fortgår alltjämt.

Att Polismyndigheten har strukturella problem kan vi konstatera, inte minst efter alla turer som varit i medierna de senaste åren. Vi ska inte debattera polisens förmåga att utföra sitt arbete i dag, men bristerna i organisationen påverkar möjligheten att stävja den vägburna kriminaliteten.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att man låter verksamheten minska i den omfattning som varit fallet under de senaste åren. Varför säkerställer man inte bemanning och kompetens i en så viktig verksamhet? Det är fullständigt obegripligt. Jag kan notera att allt fler partier här i riksdagen börjar tala om en effektivare kontroll av den yrkesmässiga trafiken, och det är bra. Vi blir allt fler som vill skydda det seriösa företagandet inom transportnäringen och därmed trygga de arbetstillfällen som finns hos de seriösa företagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

För att vi ska lyckas bekämpa de kriminella gängen måste de kriminellas försörjningsvägar begränsas. Det är dags att politiken tydligt markerar att man ser kopplingen mellan den vägburna kriminaliteten och den kraftigt framväxande kriminaliteten i samhället. Det är en nödvändighet för att bekämpa gängen.

Fru talman! Den olagliga trafiken har effektivt kunnat nästla sig in i våra logistikflöden. Därmed har möjligheten att smuggla in vapen, narkotika, alkohol, människor och ekonomiskt lukrativa varor ökat. Att bekämpa den olagliga trafiken innebär också att man kraftigt beskär de kriminellas möjlighet att nyttja logistiksystemet för sina interna transporter av smuggelgods samt stöldgods. Med effektiva kontroller kastar man bokstavligt talat grus i maskineriet för de kriminella nätverken.

Frågan är given: Varför har regeringar över tid haft så svårt att se sambanden och vidta nödvändiga åtgärder? Den förra regeringen satt bokstavligt talat på händerna, trots att medier, bransch, poliser och bilinspektörer gång på gång påvisat hur illa det är - varför? Nu är det dags att nuvarande regering visar på handlingskraft. Ska de nya och skärpta regler som mobilitetspaketet innebär få någon som helst effekt måste kontrollverksamheten rustas upp rejält.

Trafikpolisen har under många år monterats ned, och i dag har vi endast några få enheter ute på vägarna. Det har skapat en situation där den olagliga yrkesmässiga trafiken kunnat växa ohämmat. Det i sin tur har dragit med sig annan kriminalitet, vilket vi kan se i övriga delar i samhället.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill rusta upp vägkontrollerna och se till att välutbildade tjänstemän kontrollerar den yrkesmässiga trafiken. Vi vill lägga kontrollverksamheten i en särskild enhet underställd polisstyrelsen. Enheten ska ha egen ledning och egen budget. Enheten ska inte vara kopplad till den reguljära polisverksamheten utan ha sitt eget givna uppdrag: att utföra kontroller på väg.

Till den här enheten ska även Transportstyrelsens företagskontroller flyttas. Med den återflytten av företagskontrollerna till vägkontrollgruppen får man personal med rätt kompetens som utför kontrollerna - detta för att säkerställa en högkvalitativ och effektiv kontroll där man kommer bort från rena statistikkontroller och sätter fokus på att hitta dem som sätter i system att fuska och kringgå regelverket. Transportstyrelsen har allvarliga brister i sin tillsynsverksamhet, vilket Riksrevisionen har påtalat i en rapport.

Fru talman! Med en effektiv kontrollverksamhet på väg med välutbildade tjänstemän kan Sverige återigen erbjuda det seriösa företagandet inom transportnäringen sjysta villkor.

Jag vill avsluta med att säga några ord om färdskrivare. Vi har färdskrivare för att kunna kontrollera förarnas kör- och vilotider. Det handlar om att de inte kör för länge, att de tar sina raster i tid och att de har sin dygnsvila.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Det finns en fordonskategori som egentligen inte omfattas av färdskrivare. Men man har ändå gjort det tvingande för den fordonsgruppen att ha en färdskrivare som ska kontrollera den yrkesmässiga trafiken och inte de fritidsfordon som det här är fråga om.

Det finns stora husbilar som väger över 7,5 ton. De faller enligt Transportstyrelsens tolkning helt plötsligt in under kravet på att ha färdskrivare.

Det innebär alltså att de som har ett fritidsfordon i den storleken måste ha en färdskrivare som är besiktigad, och de måste ha förarkort och allt vad det innebär runt omkring det.

Det tycker vi är fel. Vi har motionerat för att vi måste få ett nationellt undantag för den färdskrivaren. Det skapar bekymmer för dem som har den typen av fordon. De är inte vanliga, men de finns trots allt där. Helt plötsligt har vi ett fritidsfordon som omfattas av yrkestrafikens regelverk. Det är orimligt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar, Patrik Jönsson och Jimmy Ståhl (alla SD).

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Under de tre år som ligger framför oss kommer jag att driva detta, till dess vi har gått i mål med att få sjysta villkor på vägarna. Det kan jag garantera. Jag kommer inte att låta det bara passera förbi.

Det måste gå att driva transportföretag i Sverige. Om det är ett utländskt eller svenskt åkeri spelar ingen roll. De måste kunna agera på en marknad som fungerar, och de som är anställda på åkerierna ska givetvis ha avtalsenlig lön och avtalsenliga villkor, så att de kan leva på den ersättning de får. Det förutsätter också att man har kontroll ute på vägarna och att man lagför dem som begår brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Det finns nämligen en dimension till. De kriminella nätverken har nästlat sig in i logistiksystemet och kör olagligt i Sverige. Detta konstaterade länskrim i Västra Götaland för så länge som elva år sedan. Man skapar ekonomiska resurser för att sedan investera i annan kriminalitet, som vi kan läsa om i tidningarna i stort sett varje dag. Det handlar om skjutningar, sprängningar och allt vad det nu är.

Vi måste strypa det ekonomiska flödet till de kriminella nätverken. Deras verksamhet är även ute på vägarna. Den här debatten hade jag med Tomas Eneroth åtskilliga gånger. Men det hände ingenting. Vi måste få en kontrollverksamhet som plockar de aktörer som inte har där ute att göra. Vi måste få bort dem som ser till att de kriminella nätverkens ekonomiska resurser stärks. Om vi inte gör det kommer vi inte åt de kriminella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Fru talman! Sjysta villkor för förare och åkerier i Sverige är jag den förste att skriva under på. Sedan jag kom in i riksdagen 2018 har jag haft åtskilliga debatter i dessa talarstolar för att vi ska få sjysta villkor. Jag har själv jobbat ute med trafikpolisen och gjort kontroller, och jag följer i stort sett dagligen det som sker hos mina tidigare kollegor. Den utveckling vi ser ute på vägarna är bekymmersam.

Det var lite intressant att lyssna på ledamotens anförande. Han berömde Socialdemokraterna och den förra regeringen för mobilitetspaketet. Det är jättebra; det är bara det att det var en sverigedemokrat som lade fram förslaget från första början nere i EU-parlamentet. Sedan har det arbetats vidare. Den tidigare, numera avlidne EU-parlamentarikern Jens Nilsson var en av dem som var med och arbetade med detta. En korrekt historiebeskrivning är att föredra.

Sedan gällde det de extra resurser som trafikpolisen fick. Det var 100 miljoner kronor. Av de 100 miljoner som polisen tilldelades för kontroll av cabotage har man bara kunnat redovisa 2,6 miljoner. Det är en viss skillnad. Resten av pengarna försvann in i systemet.

Beställaransvaret skärptes, enligt förra regeringen. Det höll inte vid en rättslig prövning. Det behöver vi se över, så att det blir bättre och betydligt vassare. Det räcker inte med skärpta lagar om man inte samtidigt tillför kontrollmyndigheterna resurser. Där höll den förra regeringen emot stenhårt. Det gick snarare i motsatt riktning.

Herr talman! Jag ska avsluta med en beskrivning från en vän, direkt ur verkligheten. Han är lika gammal som jag, så han har kört bil sedan mitten av 70-talet och har lång erfarenhet. Han skrev så här:

Stannade vid Rasta i Falköping cirka 14.30. Start igen 15.15. Kommer cirka två och en halv kilometer. Totalt stopp i en timme. Polisen släpper fram personbilar i omgångar. Från där vi stod - Falevi utanför Falköping - till vägen in till Floby vid Ullene stod det cirka 50 lastbilar och minst lika många personbilar. Blev avsläppt i Tråvad 17.30. Under denna tid hade vi inte sett en enda plogbil, och det var 20-30 centimeter snö på riksväg 46 och 47.

Detta hände den 9 mars.

En annan viktig del, liksom kärnan i hela diskussionen, är det här från tidningen Trailer: "Efter den senaste tidens halkolyckor har vi fått in väldigt många synpunkter från chaufförer runt om i landet. Eftersom vår kritik i första hand handlar om vinterväghållningen på de allra viktigaste klass 1-vägarna har vi valt att prata med ett åkeri som kör från söder till norr.

- Hade någon del av industrin ett så stort säkerhetsproblem som vi har med den ojämna vinterväghållningen hade skyddsombudet stängt ner verksamheten på minuten, säger Kenth Svensson som driver åkeriet."

Det här är synnerligen allvarligt, för människor utsätts för fara. Åkerier drabbas av stora kostnader när verksamheter står stilla. Samhället drabbas av stora kostnader när viktig infrastruktur inte fungerar. De här kostnaderna måste man ta hänsyn till.

En annan viktig del som man inte kan mäta i pengar är människoliv. Det är oerhört viktigt att vi kan rädda liv i trafiken.

Herr talman! Tiden går fort. Man vill säga mycket, men tiden rinner i väg.

Jag ska hålla mig kvar vid tidningen Trailers artiklar. Ledaren skriver så här: "Trafikverkets vinterväghållning är ett exempel på detta" - alltså att det inte fungerar. "Den fungerar numera, ja, uselt! Vi skattebetalare får betala för tjänster som i vissa fall helt enkelt inte blir utförda. [- - -] Och än värre, våra yrkeschaufförer riskerar liv och lem då de tvingas arbeta på uselt skötta vägar. [- - -] När Trafikverket inte sköter sitt jobb, inte tar sitt ansvar, ja, då blir landets yrkeschaufförer direkt lidande. De tvingas arbeta under livsfarliga förhållanden. Att jobba hemifrån när SMHI går ut med sina vädervarningar är inget alternativ för lastbilschaufförer och många andra med dem. Nej, de tvingas då köra på snorhala vägar. För att någon annan inte har gjort sitt jobb."

Det här har jag diskuterat både med den tidigare infrastrukturministern och med det nuvarande statsrådet. Vi har haft samtal kring det här, och jag känner förtroende för att det finns en ambition att verkligen göra någonting åt det. Jag hoppas verkligen det, annars kommer vi att träffas här några gånger till under mandatperioden.

I sitt svar säger statsrådet att man lutar sig mot modern teknik. Det var ungefär samma formulering som den tidigare infrastrukturministern hade. Men det är också en metod som Trafikverket använder sig av för att bromsa insatserna. Jag har många vänner inom åkerinäringen som ligger och kör underhåll på vägarna. De får inte åka ut, trots att de själva vet att det är väldigt halt på vägen. De som känner sina kollegor ringer också till dem som har ansvaret för vägen och säger att nu måste ni åka ut, för det är verkligen halt. Men man får inte åka ut, för den jourhavande har inte gett dem tillåtelse. Åker man ändå ut och gör en insats så får man inte betalt. Gps-utrustningen säger att nu är bilen ute, men man har inte fått klartecken.

På samma sätt är det så att de som kör de här bilarna vet att vägen gärna fryser på i vissa partier. Det kan vara sänkor, det kan vara jordiga kurvor. Då vet man också att här måste man öka saltgivan för att det ska ge effekt. Gör man det uppstår samma situation; då får man inte heller betalt.

Det är det här som blir så galet när Trafikverket litar på meteorologen som står i diket: Har meteorologen inte vaknat till liv sätts inte insatserna in, och de människor som gör jobbet ute och som har en lång erfarenhet när det gäller hur man ska hantera just det vägdistrikt man är på själv tvingas att stanna hemma.

Det är här det blir en sådan sagolik obalans. Man låter inte den som har yrkeskunnandet faktiskt åka ut och sätta in insatser när det är på väg att bli riktigt halt. I stället kommer insatserna ut alldeles på tok för sent. I värsta fall dör någon på grund av detta. Någon förlorar sitt liv för att Trafikverket inte släpper ut de resurser som behövs för att bekämpa halkan.

Så här kan vi inte ha det. Det måste till en tydlig förändring. Jag ser fram emot framtida dialoger med statsrådet. Vi måste komma till en lösning så att det inte blir likadant nästa vinter som de vintrar vi har upplevt de senaste åren.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det här med underhåll av våra vintervägar är någonting som vi har diskuterat ett flertal gånger med den förra regeringen. Nuvarande statsråd har ju ärvt den situation som vi har på vägarna.

Vi ser tyvärr en ökning av olyckorna i trafiken, och det är oroväckande på många sätt. Men det är inte bara olyckorna som är ett bekymmer när det blir stopp i trafiken. Jag pratade med ett åkeri i går. När deras bilar blir stående i väntan på att vägen ska öppnas på grund av att man inte har plogat eller saltat är timkostnaden för åkeriet någonstans mellan 1 300 och 1 500 kronor per timme. Och det tillkommer ett bekymmer, för om bilen inte kommer fram till sin lossningsplats flyttas problemet in på nästkommande dygn. Bilen och föraren blir stående och gör alltså inte sin arbetsuppgift som det är tänkt den dagen, och då kan åkeriet hamna i situationen att man får betala vite för att man inte har levererat i tid.

Ser man till den totala kostnaden - detta är gamla siffror; jag försökte att få riksdagens utredningstjänst att räkna ut vad det kostar när det blir stopp i trafiken - har jag uppgifter ur en artikel i Motormagasinet från 2015. Där står det att om det blir stopp i Stockholmstrafiken - nu består ju Sverige av mer än Stockholm, men detta var den siffra jag kunde hitta - är samhällskostnaden 360 000 kronor i timmen. Detta är alltså uppgifter från 2015, och det lär ju inte vara billigare i dag. Det tror jag inte.

Tidskriften Trailer har följt upp detta med vinterväghållningen den senaste tiden. Trailer är en tidning för branschen. Där har man haft ett flertal artiklar. Där står det att Trafikverket försöker mörka om vinterväghållningen. Låt mig citera lite av det som står i artikeln:

"En klass 1 väg ska vara halkfri senast 2 timmar efter nederbörd och i det här fallet var saltbilen ute till klockan 08.00 när nederbörden slutade vid 02.30. Alltså 5,5 timmar efter nederbörden. - - - Saltgivan som noterats är 15 gram lösning. Detta innebär cirka 3,3 gram salt per kvadratmeter. Är vägen våt/blöt efter nederbörd, motsvarande de 0,2 millimeter regn som kom, innebär det 200 gram vatten per kvadratmeter. Detta ger en ganska kraftig utspädning på en redan liten saltgiva."

Detta är vad chaufförer och åkerier vittnar om. Det blir så halt att man kan åka på skorna på vägen. Den tidigare infrastrukturministern Tomas Eneroth hade jag ett antal debatter med angående detta. Han hävdade att det var modern teknik som skötte underhållet av vintervägar och att man kunde övervaka bilarna på ett sådant sätt att man effektivt kunde bekämpa halkan. Men alla som är där ute på vägen vittnar om att det har blivit sämre de senaste åren. Det är så halt att man åker på skorna. Trafikverket säger då att man måste anpassa hastigheten. Men alla vet att när man stannar med ett tungt fordon för att man inte kommer fram glider man av vägen. Så halt är det.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Nu har vi landat i det som är det egentliga problemet, nämligen kontrollerna på väg. Kustbevakningen, en myndighet som sorterar under statsrådet, larmar om den här situationen, som de ser är ökande. Men när man ställer frågan till polisen har de inte ens statistik på hur många det är som flyger under radarn och inte utför transporter enligt regelverket. Här har vi alltså två olika myndigheter som upplever verkligheten på två olika sätt, vilket man kan tycka är lite förbryllande, för bilarna finns ju ändå där ute på vägen.

Jag ska citera ur den artikel jag nämner i min interpellation. Jonna Ström, inspektör på Kustbevakningen, säger om en lastbil: "Den var lastad med tre litiumjonbatterier från Norge med en sammanlagd vikt på cirka 900 kilo vilket gjorde transporten med god marginal till en fullvärdig ADR-transport" - det vill säga en transport med farligt gods. "Trots detta saknades allt som krävs enligt ADR-regelverket varför den bilen stoppades för fortsatt färd."

Jag tycker att Kustbevakningen gör ett alldeles utomordentligt arbete. Regeringen behöver lyssna på Kustbevakningen och skapa sig en bild av hur stort problemet är och varför polisen inte signalerar samma sak. Transporterna har ju trots allt kommit på väg till hamnen. Eftersom Kustbevakningen larmar om ett ökande problem som utsätter människor för stor fara finns det anledning att ta en rejäl diskussion med Kustbevakningen, lyfta den här frågan och se till att polisen gör kontroller på väg, så att vi får stopp på den här marknaden. De som utför de här transporterna följer inte regelverket på något sätt.

Herr talman! Farligt gods är som sagt en benämning på ämnen som kan vara skadliga för människor, miljö, djur och så vidare. Farligt gods är egentligen inte farligt om man bara hanterar det på rätt sätt, men det förutsätter att transporten sker enligt föreskrifterna, att den är etiketterad, förpackad och lastsäkrad. Fordonet måste vara märkt så att man ser vad det är fråga om för transport och så att räddningstjänsten kan vidta rätt åtgärder. Föraren måste dessutom ha relevant utbildning och kunna hantera det här och alla transportdokument som givetvis måste finnas med.

Transporter sker dock i fordon som inte är märkta. De passerar som vilken annan lastbil som helst - lätt eller tung spelar ingen roll. Man vet inte vad som finns på flaket, och det är då situationen förvärras. Då kan de även lastas på båtar. Om en sådan bil kommer upp på en båt och har ett skadat batteri som får en termisk rusning under tiden som fartyget stävar ute på havet får man en situation som inte går att hantera.

Det är det här som är det farliga i situationen. Farligt gods är inte farligt så länge man gör rätt. Men de som ägnar sig åt just dessa transporter har alldeles uppenbart inte koll på vad regelverket kräver och kan inte vidta de åtgärder som behövs.

Vi hade besök av trafikpolisen i utskottet för ett par veckor sedan. Vi diskuterade kontroller på väg. Jag frågade: Hur ser det ut med statistiken - uppfyller ni kraven? Ja, det gjorde de. Vi pratade bland annat om farligt gods. Man hade gjort de kontroller som det åvilar Polismyndigheten att göra. Men det gällde de bilar med orange skylt som de stoppade. De bilarna är ju egentligen inte intressanta. Visst kan det finnas brister där också, men merparten av de här transporterna följer regelverket. Det kan finnas några mindre anmärkningar som polisen gör, men i det stora hela följer de regelverket. Det är lite självmarkerande med den orange skylten.

Det som var intressant i resonemanget gällde de transporter som inte följer regelverket. Jag frågade polisen: Hur många är de, och hur många har polisen rapporterat? Det är de som utgör den stora faran. Då fick vi till svar att det inte fanns någon statistik på det. Vi vet alltså inte hur många det är som flyger under radarn med sådana här transporter. Då ringer varningsklockorna i alla fall hos mig. Det handlar inte bara om batterier, utan det kan vara många andra ämnen också. När man inte har grepp om hur många transporter som sker utan att regelverket följs lurar olyckan bokstavligt talat runt hörnet.

Jag tycker nog att regeringen behöver lyfta upp frågan ett snäpp till. Vi har en myndighet som larmar om situationer där fordon ska köra på båtar men regelverket inte följs. Man skyltar inte som man ska, man lastsäkrar inte och förarna har inte utbildning att hantera farligt gods. Alla dessa fel i samband med de här transporterna kan leda till att det inträffar olyckor som drabbar oskyldiga människor oerhört hårt. När det sker en termisk rusning i ett sådant här batteri avges en giftig gas som är dödande. Man behöver inte ens andas in den; det räcker med att den träffar huden. Så farligt är detta.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Farligt gods är ett samlingsbegrepp för ämnen eller föremål som kan orsaka skador på människor, miljö eller egendom. Vi ser ofta sådana transporter ute på vägen; det sitter en orange skylt på bilarna. En del skyltar talar om vilket ämne som finns ombord. Etiketter anger om ämnena är frätande, explosiva eller vad det nu kan vara.

Dessa transporter lyder under ett ganska komplicerat regelverk för att vi inte ska råka ut för allvarliga olyckor eller att de ska påverka människor eller miljö. För att minimera riskerna är det oerhört viktigt att transporterna följer regelverket. Om det är en transport med farligt gods som går helt dold - det finns inga tecken på bilen att det är en transport med farligt gods - kan räddningstjänsten vidta fel åtgärder i händelse av en olycka, och då förvärras läget dramatiskt.

Låt mig ta ett exempel. När jag jobbade som regionchef på Sveriges Åkeriföretag var det ett företag i Skaraborg som beställde en transport med 22 500 kilo av ett ämne som var självantändande. Det räckte med lite vatten för att man skulle få en eld som närmast kan liknas vid en explosion. Denna transport gick helt omärkt hela vägen upp från Göteborg. Om fordonet hade råkat ut för en trafikolycka hade räddningstjänsten kunnat vidta fel åtgärder i sitt räddningsarbete. Då hade man fått ett mycket värre läge än innan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu larmar Kustbevakningen om att de ser transporter som går med begagnade litiumjonbatterier från bilar. Batterierna kan vara uttjänta, det vill säga att de rent naturligt har tappat sin kapacitet efter en tids användning. Men det kan också handlade om batterier som skadats i samband med att fordon har varit utsatta för en olycka. Vi vet att det då kan uppstå termisk rusning i batterierna.

Ett av de exempel som Kustbevakningen tog upp handlade om en transport som hade batterier med en vikt på 900 kilo. Man förstår vilken effekt det skulle få om de antänts. Dessutom var de inte lastsäkrade. Var och en som jobbat med lastsäkring vet vilken enorm kraft som uppstår i händelse av en olycka om material ligger helt löst på flaket. Då kan det verkligen bli fråga om termisk rusning.

MSB skriver följande om skadade batterier: "Med allvarligt skadade batterier menas batterier som är skadade eller defekta och som är benägna att snabbt falla isär, reagera farligt, alstra lågor eller generera farlig värmeutveckling eller avge giftiga, frätande eller brandfarliga gaser."

Kustbevakningen larmar som sagt om att de ser transporter med batterier som av någon anledning är uttjänta eller skadade. Det är en allvarlig situation. Jag har jobbat med frågorna under mitt yrkesverksamma liv. Det här kan ställa till med en fullskalig katastrof om det exempelvis sker på en färja.

Myndigheterna måste vara mer på tårna än vad de varit tidigare. Nu är det en myndighet som larmar, och då är det läge för regeringen att agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet.

Detta är en jätteviktig principiell fråga. Den polis som gör ett ingripande där ute får aldrig ifrågasättas. Uniformen företräder svenska staten, inte den individ som bär uniformen som klädsel. Den individen kan självklart ha både politiska och religiösa uppfattningar som privatperson, men dessa får aldrig komma till uttryck i den roll man har som polisman. Då ska man företräda staten och den lagstiftning man har att hantera.

När jag jobbade på trafiken var det oerhört viktigt att man uppträdde korrekt ute och hade ren och snygg klädsel. Man fick byta den emellanåt, för det kunde vara lite smutsigt ute på vägarna. Det var oerhört viktigt att man ständigt uppträdde korrekt och hade representativ klädsel, det vill säga uniformen. Man var nämligen ansiktet utåt mot allmänheten i den roll man hade.

Det fick aldrig ifrågasättas att jag gjorde mitt jobb utifrån den lagstiftning som jag lutade mig mot - inget annat. Därför kan man inte blanda in religiösa eller politiska symboler i uniformen; det slår helt fel. Jag företräder de lagar som vi har stiftat här inne och inget annat.

När jag som polis möter allmänheten där ute får det aldrig någonsin uppstå tvivel om vad jag har för syfte med de åtgärder jag vidtar mot individen. Det gör det om det finns andra symboler på min klädsel.