Romina Pourmokhtari

Herr talman! Vad vill regeringen göra rent konkret för att minska utsläppen till 2030? Här kommer fem exempel som ni i Socialdemokraterna kan ta med er och titta på. Ni kanske kan jämföra våra budgetar och klura lite på vad ni tycker, i kontrast till det regeringen driver.

För det första vill vi återställa våtmarker. Sverige har aldrig satsat mer pengar på återställning av våtmarker än under den här regeringen. Ni socialdemokrater satsade inte lika mycket som vi gör på att återställa våtmarker; det har aldrig funnits så här mycket medel till det.

För det andra vill vi ge stöd till ellastbilar. Ledamoten Westlund nämnde den tunga fordonssektorn, och den har alltså fått ett stöd tack vare regeringen. Det stödet kallas marknadsintroduktionsstöd och gör att företag som vill köpa rena tunga fordon får stöd av regeringen för att göra det.

För det tredje vill vi ha ett klimatkliv som är större än någonsin, och därför har vi sett till att det är det. Det har alltså aldrig funnits ett så stort klimatkliv som under den här regeringen. Klimatklivet är större än någonsin tidigare – större än under den rödgröna tiden – och används för att bygga ut laddinfrastrukturen i hela vårt avlånga land så att fler kan se elbilar eller hybrider som ett alternativ.

För det fjärde har vi reduktionsplikten, som absolut inte ligger på EU:s miniminivå. Sist jag kollade var Sveriges reduktionsplikt 10 procent. Det är också spännande att ni är flera socialdemokrater som är med i den här debatten och att ni uppenbarligen tycker lite olika om bränslepolitiken. Det är väldigt spännande att den ena ledamoten säger att ni också vill sänka priserna vid pump och att den andra ledamoten frågar varför vi sänkte priserna vid pump.

För det femte har vi ett stöd som jag gärna tar upp och som kom till på den här regeringens initiativ. Vi kallar det Kväveklivet, och det är ett nytt stöd för att påbörja en omställning av jordbrukssektorn. Det är ett stöd som ser till att de jordbrukare och bönder som vill minska sina utsläpp av ammoniak och kväve kan få stöd av regeringen.

Vi fick lite inspiration av exempelvis Klimatklivet, som vi tycker är ett bra stöd för klimatomställningen i Sverige. Det fungerar. Därför såg vi till att Klimatklivet blev större än någonsin tidigare – större än under er tid – och startade utöver det ett kvävekliv. Kväveklivet är som ni vet något som öppnar upp för omställning inom jordbrukssektorn, som är en sektor där omställning i princip inte har existerat. Utsläppsnivån har legat helt stilla, och man har inte gjort någonting kring detta. Därför gör regeringen det.

Så! Där har ni fem exempel som ni kan gå hem och titta på! Ni tyckte att det inte finns några exempel, vilket alltså inte stämmer.

Det finns dock något annat som ni behöver titta på och som jag tycker är ganska relevant. Du gav inget svar på hur en minskning med 70 miljoner koldioxidekvivalenter ska uppnås, Jytte Guteland. Du pratade om 70 miljoner i talarstolen, och sedan nämnde du att ni i er budget har klimatpolitik för elektrifiering och olika stöd. Med de stöden kommer man dock inte i närheten av 70 miljoner.

Det är det jag menar är poserande. Jag menar att det är orimligt att prata om att vår regering inte lever upp till 70 miljoner. Ni gör inte heller det, för 70 miljoner är en väldigt hög siffra. Det vi diskuterar i dag är ett ESR-åtagande till 2030 som handlar om 4,3 miljoner koldioxidekvivalenter. Det vore bra om vi kunde ha en debatt om samma klimatmål och samma siffra, så att säga.

Det är absolut så att energipolitiken är väldigt relevant för det som ska göras, och regeringen har gjort väldigt många olika energipolitiska insatser. Om man frågar dem som jobbar med kärnkraft i Sverige tror jag inte att de håller med ledamoten Birinxhiku om att vi sätter käppar i hjulet för ny kärnkraft. Jag tycker att det är ganska uppenbart: När den här regeringen inte satt vid makten lades kärnkraft ned, och när den här regeringen sitter vid makten planerar Vattenfall att bygga kärnkraft. Låt det tala sitt tydliga språk!

Utöver det gör vi insatser för vindkraften. Vi tillsatte tidigt en utredning som tittar på hur processerna för havsvindkraft i Sverige kan förenklas så att det faktiskt blir lönsamt och attraktivt att bygga havsvind i Sverige, till skillnad från under er mandatperiod. Vi gör också insatser för landbaserad vindkraft eftersom det står i Tidöavtalet att vindkraften har en viktig roll i Sveriges energimix. Vi upparbetar stöd till lokalsamhällen för att de ska vilja bygga landbaserad vindkraft, och vi märker att de initiativen gör skillnad.

Det finns alltså mycket att debattera vidare, och jag ser fram emot att göra det.

Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att besvara dessa fyra inlägg på den tid jag har att tillgå.

Vi kan börja med uttalandena från ledamöterna Westlund och Guteland angående att svensk industri har svikits och att näringslivets efterfrågan på att regeringen ska arbeta för en hög ambition i EU, stabilitet och långsiktighet i EU motarbetas totalt. Finns det några belägg för dessa uttalanden? Finns det någonting konkret som man kan peka på som skulle visa på att vi sviker svensk industri och svenskt näringsliv i deras vilja, sett till klimatmål och ambitioner inom den gröna omställningen?

De fakta som vi har att visa upp gällande det arbetet är extremt tydliga: Det svensk industri skriker efter är ren och pålitlig energi – sådan energi som er regering ägnade sig åt att lägga ned under sina år vid makten. Ett av de största bekymren som svenska industriledare just nu har är varifrån de ska få all den rena el som krävs för omställningen. Hur ska man våga göra rent stål när man inte kan få svar på om det finns tillräckligt mycket el för att göra rent stål? Hur ska man ställa om sin produktion av bilar från förbränningsmotorer till batterier när oppositionen diskuterar att stänga ned gruvor, samtidigt som en borgerlig regering pratar om hur vi ska få en starkare gruvnäring i Sverige? Hur ska man som svensk skogsägare lita på att svensk skogsindustri har en framtid när man hör uttalanden om att Sverige ska leva upp till 70 miljoner ton sett till LULUCF-upptag och kolupptag i skogen? För att lyckas nå upp till de 70 miljoner ton som Socialdemokraterna hänvisar till och kritiserar regeringen för att inte leverera på vill man alltså i princip ha ett förbud för avverkning i svensk skog under väldigt, väldigt lång tid.

Det är en väldigt konstig logik, för om man ser till det som näringslivet efterfrågar, alltså långsiktighet som ledamoten Guteland tydligt sa, är det precis det som regeringen arbetar för. Vi har förhandlat stenhårt för att få till ett 90-procentsmål till 2040. Det är en långsiktighet som näringslivet har efterfrågat. De diskussioner som vi har haft med kommissionen har handlat om att Sverige inte ska behöva lägga ned sin kärnkraft och förlita sig på andra energikällor för att leva upp till EU:s energi- och klimatmål. Det är krav som vi har ställt och krav som näringslivet efterfrågar.

Det som näringslivet efterfrågar – stabilitet och långsiktighet – är precis vad regeringen försöker ge dem. Det gör vi inte bara genom att prata om vilka höga mål vi ska ha i form av exempelvis 90 procent utan om att se till att det finns goda villkor för att leva upp till klimatmålen, det vill säga ren el – något som industrin skriker efter efter era år av svek och nedlagd kärnkraft.

Hög ambition och långsiktighet är vad näringslivet efterfrågar, och precis det jobbar regeringen för.

Det vore bra om vi pratade mer om hur Sverige ska lyckas med våra klimatmål. Såvitt jag vet har inte Socialdemokraterna några förslag för att leverera på 70 miljoner ton. Det är lite konstigt. Ledamoten Guteland kanske inte minns den diskussion hon hade i EU-nämnden där statsministern ganska tydligt påpekade vad samtliga socialdemokrater nu kan få chansen att höra här i kammaren: Ni är posörer i klimatpolitiken när ni hävdar att ni kan överbrygga detta gap på 70 miljoner ton. Ni lever inte upp till några 70 miljoner ton i era budgetförslag. Vi pratar om ESR-mål i dag, vilket är 4,3 miljoner. Det gap på 70 miljoner ton till LULUCF som Sverige har just nu kan inget av era politiska förslag leva upp till. Ingen av era budgetar levererar på dessa 70 miljoner ton, eftersom det är ett väldigt högt mål som är väldigt svårt att nå på grund av många olika saker som inte går att påverka politiskt.

Låt oss ha en lite mer saklig debatt om klimatpolitik – jag ser fram emot att fortsätta den i dag!

Herr talman! Åsa Westlund har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att klimatmålet för ESR-sektorn ska nås.

Aida Birinxhiku har frågat mig vilka konkreta styrmedel jag och regeringen avser att vidta under mandatperioden för att säkerställa att Sverige uppfyller sitt åtagande inom ESR-sektorn till 2030, i ljuset av att regeringens egna prognoser i budgetpropositionen för 2026 nu visar att ytterligare åtgärder krävs.

Låt mig börja med att säga att Sverige, likt alla medlemsstater i EU, är bundet av EU:s ESR-förordning, och regeringen verkar för att Sverige ska leva upp till sitt ESR-åtagande.

Sverige har bland de tuffaste ESR-åtagandena till 2030. Det inkluderar utsläpp från framför allt vägtransporter, arbetsmaskiner och jordbruk. För att kunna nå åtagandet är transportsektorns elektrifiering helt central. Regeringen lämnade därför i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) flera förslag som påskyndar omställningen av fordonsflottan: De efterfrågade klimatpremierna för lätta ellastbilar förlängs. Klimatklivet – som bland annat finansierar utbyggnad av laddinfrastruktur i hela vårt land – får ett miljardtillskott. Och införandet av en elbilspremie riktad till hushåll som bor i glesbygd möjliggörs. Därutöver gynnas fossilfria arbetsresor genom att man gör den tillfälliga skattefriheten för förmån av laddel på arbetsplatsen permanent.

Preliminära beräkningar visar att regeringens föreslagna och aviserade reformer i budgetpropositionen sammantaget kan minska utsläppen inom ESR-sektorn med cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 2026–2030. Gapet till ESR-åtagandet förväntas därmed minska till cirka 4,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, oaktat utvecklingen i LULUCF-sektorn.

Naturvårdsverkets scenarier visar att utsläppen framöver väntas minska, och åtgärderna i årets budgetproposition väntas leda till ytterligare utsläppsminskningar. Det är positivt att årets budget bidrar till minskade utsläpp. Regeringen bedömer dock att det krävs ytterligare åtgärder för att vi ska lyckas nå vårt ESR-åtagande till 2030.

Som ett led i detta har regeringen tillsatt den så kallade Styrmedelsutredningen, som i maj 2026 ska presentera en analys över vilka styrmedel som kan utformas för att fasa ut fossila bränslen ur ESR-sektorn i den takt som krävs för att på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt nå det långsiktiga klimatmålet till 2045 samt de EU-åtaganden som Sverige också har på klimatområdet.

Fru talman! Jag ska under en minut så gott jag kan försöka redogöra för läget. Vi följer händelseutvecklingen noga, och Andreas Carlson har också besökt regionen för att tala med berörda och bilda sig en bättre uppfattning om vad som kan krävas och om det är någonting som saknas.

Vi kan konstatera att det är många som är involverade i arbetet nu. Det är både räddnings- och återställningsarbete som pågår.

Det finns kontrakt för drift och underhåll av vägnät. Det är väldigt viktigt med de så kallade baskontrakten, alltså att Trafikverket får sin beredskap för att hantera maskiner och personal på plats, så att vi kan åtgärda det hela så snabbt som möjligt.

Jag vill också nämna att Trafikverket just nu arbetar med att förbereda sig för eventuella kommande utmaningar. Det finns ju förvarningar från SMHI om att det sannolikt kan komma fler vädervarningar under nästa vecka på grund av stora regnmängder.

Ådalsbanan är också ett pågående arbete som vi noga bevakar för att se vad vi kan göra och bidra med.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Trots den krångliga beteckningen, som även kan vara ETS BRT, för att göra det ännu krångligare, kommer detta att vara den största klimatpolitiska händelsen under 2027, nämligen att systemet träder i kraft.

Utsläppshandeln är ett otroligt kraftfullt verktyg för att minska utsläpp. Det som är så kraftfullt med utsläppshandel jämfört med exempelvis koldioxidskatter eller andra typer av beskattningar är att utsläppshandeln är rörlig och mer dynamisk. Om vi i Sverige gör det vi ska ökar inte priserna lika mycket. Det är därför det här blir en så stark motivation till att elektrifiera och effektivisera transporterna och mycket annat som vi kommer att behöva göra i Sverige framöver.

I och med att regeringen har lagt fram klimathandlingsplanen finns en tidig och bred implementering av ETS 2. Det är något som kammaren har godkänt, och därför är processerna i full gång med att förbereda de statliga institutionerna på att hantera systemet när det väl träder i kraft.

Fru talman! Stort tack till ledamoten för en välställd fråga.

Vi vet att den svenska skogen är en så oerhört stor del av många utmaningar vi står inför. Den ska stå för ett stort upptag av koldioxid, den ska stå för alla pappersprodukter som ska ersätta den fossila plasten och den ska samtidigt vara en stor del av vår näring och ekonomi framöver. Samtidigt har vi en fantastisk äganderätt i Sverige som gör att det inte nödvändigtvis är staten som beslutar om hur olika saker och ting ska hanteras inom området. Svenska skogsägare är mycket kapabla att hitta en bra balans mellan miljöskydd, att ta hand om sin skog och att se till att den är produktiv.

Gällande en mer ändamålsenlig nationell fridlysning arbetar vi hårt med denna fråga. I juli beslutade regeringen att skicka en promemoria med förslag om ändringar i de nationella fridlysningsbestämmelserna.

Vi är i full fart med arbetet, och det kommer att fortsätta varje dag under mandatperioden.

(Applåder)

Fru talman! Att föregå med gott exempel är att ha låga utsläpp. Sverige har lägst utsläpp per capita i hela EU, och EU är just nu världsledande i att minska sina utsläpp genom att anta kraftfull lagstiftning som man sedan verkställer och genom prissättning på koldioxid som motiverar företagen att ta sig i rätt riktning. Att vara ett föredöme är att ha låga utsläpp, och Sverige är väldigt bra på att ha låga utsläpp.

Vi möter ibland utmaningar, som när tidigare rödgröna regeringar har blivit alldeles för ivriga gällande hur det här ska verkställas. Man har satt upp mål som man sedan backat ifrån och som den här regeringen blir tvingad att hantera. Jag talar såklart om reduktionsplikten – den tidigare planen om 70 procent vid år 2030 – som inga partier i kammaren längre står bakom.

Vad är det då att vara ett föredöme i dag? Jo, det är faktiskt inte bara att ropa om höga mål, fru talman. Det är att faktiskt verkställa klimatpolitik och se till att man har låga utsläpp. Det gör vi i Sverige – inte minst genom den kärnkraft som Centerpartiet motsätter sig.

(Applåder)

Fru talman! Det här vet ledamoten är en stor hjärtefråga för mig. Jag brinner verkligen för att vi ska komma åt den problematik vi har i Sverige men också i hela Europa med spridning av i princip gifter, kan vi kalla det.

Evighetskemikalierna är otroligt problematiska också ur perspektivet att vi faktiskt inte har särskilt mycket information om konsekvenserna av de kemikalier som nu sprider sig i vår natur, i våra kroppar och i vårt samhälle.

Problemet här är att även om man inför ett nationellt förbud behöver det följas upp med en nationell hantering av samtliga varor i en PFAS-granskning som det varken kostnadsmässigt eller tidsmässigt finns utrymme för att realisera. Även om man kan tycka att det är hedervärt att det finns nationella förbud och att det är en viktig signal – och som sagt en sak jag nämnt tidigare att regeringen inte utesluter – är det allra viktigaste här att komma åt den här frågan på EU-nivå för att vi faktiskt ska se till att de här varorna inte produceras med PFAS-kemikalier på det sätt som sker i dag.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen har inte lyssnat på oppositionen, utan vi gör vår bedömning utifrån den verklighet vi ser. Det vi ser i dag är att EU behöver trycka på genom att frysa EU:s tullförmåner till Israel. Det är där vi kan komma framåt, och det är där vi trycker på tillsammans med Nederländerna.

Angående vapenexport måste jag lyfta fram att Sverige har en restriktiv syn på export av krigsmateriel till Israel. I praktiken har inga tillstånd lämnats sedan 1950-talet, med undantag av följdleveranser av sådan materiel som inte ansågs vara krigsmateriel när affären gjordes. ISP, som är behörig myndighet när det gäller detta, ger en annan bild.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för att hon tar upp dessa frågor.

Det lidande som pågår i Gaza är fruktansvärt. Vi måste göra allt vi kan, men vi måste också kunna se att olika partier kan ha olika bild av vad som är mest verkningsfullt i det här läget. Vår regering är fast besluten: Det är genom EU som vi kan påverka ordentligt. Vi menar att EU måste sätta hårdare ekonomisk press på Israel och dess regering att leva upp till sina skyldigheter i det här läget.

Vi driver på i många led. Den svenska regeringen har bland annat agerat tillsammans med Nederländerna och tagit ett initiativ där vi uppmanar EU-kommissionen att skyndsamt lägga fram konkreta förslag som ökar pressen på Israel.

Fru talman! Låt mig ta ett av många exempel på hur regeringen arbetar med detta.

Sverige ska utöka och förstärka skyddet av sina marina områden. Vi arbetar numera aktivt för den internationella målsättningen om 30 procents skydd av marina områden till 2030. Av dessa ska 10 procent vara strikt skyddade. Förra fredagen invigde jag också Östersjöns första nationalpark. 97 procent av nationalparken består av havsyta, eller marin yta.

Det sker alltså väldigt mycket från regeringens sida när det gäller dessa frågor.

(Applåder)

Fru talman! Jag har inte endast skrivit under Kunming-Montreal-ramverket, utan jag var även i Kanada och förhandlade fram avtalet. Av kollegorna i EU fick jag dessutom, tillsammans med Tyskland, det stora förtroendet att ansvara för EU:s del i en stor del – en femtedel – av de här förhandlingarna.

Det här avtalet är otroligt viktigt för Europa, för Sverige och för miljöfrågorna globalt. Självklart ska Sverige vara ett föredöme i att också genomföra innehållet i avtalet. Den främsta möjlighet jag ser, som blir lite processuell för Sveriges del, gäller 30 procents skydd av både hav och land. Det är någonting som vi ser som en tydlig och viktig målsättning. Det är också något som vi har skrivit in i exempelvis havsmiljöpropositionen och som vi även på andra sätt arbetar för att verkställa. Det handlar om att bredda skyddet generellt till 30 procent men också om de 10 procent som ska vara strikt skyddade. Där arbetar vi väldigt aktivt, inte minst på havspolitikens område.

Jag skulle säga att det sker mycket på det här området från Sveriges sida och från regeringens sida.

Fru talman! Ja, det stämmer säkert att Socialdemokraterna under lång tid har drivit att friskolesystemet ska skärpas till. Däremot har man under lång tid inte vidtagit några ordentliga åtgärder som kommer åt frågan. Att driva frågor är säkert hedervärt, men det som räknas i verkligheten är ju vad som faktiskt händer.

Jag är väldigt stolt över att Tidöregeringen inte slösar bort den här tiden utan ägnar den åt att ta vidare de utredda förslag vi har plockat fram för att komma åt de busar som utnyttjar friskolesystemet, så att vi faktiskt kan få en välfungerande skola för alla elever i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Ja, friskolor har färre behöriga lärare, större klasstorlekar och stora problem med betygskorruption. Det är något som inte minst Liberalerna som parti under många år har påpekat och försökt få bukt med.

Det går nästan inte en dag utan att man får läsa om nya skandaler där skolpengar har gått till extremister i Somalia eller våffelstugor i fjällen, och från regeringens sida har vi varit extremt tydliga: Barnen behöver gå före börsbolagen. Regeringen har plockat fram en mängd olika åtgärder för att komma åt det här. Bland annat går vi vidare med förslag om vinstförbud vid kvalitetsbrister, något som inte gjordes under de gångna åtta åren trots att det fanns vetskap om problemen med friskolesystemet. Det skedde inga stora förändringar under åtta långa år.

Jag är väldigt glad och stolt över att Tidöregeringen inte slösar bort den här tiden utan kraftigt tar tag i skärpta villkor för friskolesektorn – något jag hoppas och tror att även Socialdemokraterna ställer sig positiva till.

(Applåder)

Fru talman! Då byter vi uppenbarligen ämne, från frågorna om vattenbristen till att prata om utsläpp och ett påstående om bristande engagemang. Jag såg inga anklagelser från oppositionen när den rödgröna regeringen ökade utsläppen år 2021.

Under flera mandatperioder i Sverige har man haft utmaningar, och under de utmaningarna påverkar det utsläppen. I detta fall är det en extremt ansträngd hushållsekonomi, som ledamoten själv lyfter upp.

Det finns ganska många svenskar som är rätt lättade över att ha utrymme i plånboken igen. Man ska inte tolka det här som regeringens klimatpolitik eller bristande engagemang i vårt arbete med att sänka utsläpp, utan man ska tolka det som en insats för alla de hushåll som har haft extremt svårt att få ihop sin vardag när bränslepriserna, exempelvis priset på diesel, har legat på 28 kronor per liter i Socialdemokraternas Sverige.

När man pratar om att ta ansvar för att sänka utsläppen tycker jag att det är extremt viktigt att också prata om det faktum att Sveriges utsläpp minskade år 2022 och år 2023 och att de beräknas minska år 2025 och år 2026. Det var helt enkelt år 2024 som det skedde en ökning av utsläppen – ett år av fyra under mandatperioden, precis som för den tidigare, rödgröna regeringen.

När man pratar om att det är oerhört viktigt att visa ett engagemang för sänkta utsläpp är det viktigt att ha med sig att när stora miljardbelopp satsas på insatser för klimatet som inte ger effekt är det ansvarsfullt att ta dessa pengar och satsa dem på det som fungerar. Det är precis vad regeringen gör i klimatpolitiken. Jag är övertygad om att det i slutändan är till vår stora fördel att regeringen har lagt om klimatpolitiken till att fokusera på insatser som ger effekt och som minskar våra utsläpp hela vägen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Om jag börjar i änden med tankarna kring klimatet och utsläpp, som ändå får sägas vara en annan fråga än det ämne som diskuteras i denna interpellation nämligen vatten- och avloppssystem och vår beredskap i vattenfrågor, kommer den här tiden att försvinna.

Jag börjar därför i den andra änden och med att lyfta fram det faktum att när en kommunpolitiker, en ansvarig lokal företrädare för vatten- och avloppssystem, arbetar med dessa frågor prioriterar man inte mellan äldreomsorg, skola, andra kommunala kärnuppdrag och vatten- och avloppssystem. Skälet är att finansieringen av va-system inte kommer från skatteintäkterna utan från det som kallas för va-taxa. Det är en separat införsel av medel. Det är ett viktigt uppdrag som lokalpolitiker och främst kommunpolitiker har. Det finns ett system för hur finansieringen ska gå till, och det är genom va-taxan.

Men åter till ämnet och vad regeringen ska göra och behöver ta tag i. Jag vill vara väldigt tydlig med att den fråga som ledamoten ställer, om vi vill se en nationell strategi, är ett av de förslag som Va-beredskapsutredningen har kommit fram till. De förslagen är nu ute på remiss. Därmed kan jag inte, från regeringens sida, föregå den process som pågår med att arbeta fram förslag och ta in synpunkter genom att berätta vad regeringen tycker i frågan. Ledamoten sätter mig i en lite trängd situation. Jag kan helt enkelt inte svara, även om regeringen såklart har starka åsikter om hur det här området ska utvecklas.

Jag kan däremot lyfta fram de åtgärder som vi har vidtagit genom andra verktyg. Exempelvis konstaterade vi i arbetet med havsmiljöpropositionen, som jag som miljöminister är ansvarig för, att det finns ett brett stöd bland myndigheter, kommuner, branschorganisationer och olika lokala aktörer för att få till bättre samverkan på avrinningsområdesnivå. Den problematiken lyfts verkligen upp som ett nationellt ansvar i fråga om att se till att samordna processerna men också att se till att lagarna inte står i vägen för bättre samverkan och utvecklat samordnande. Även om det krävs olika lokala åtgärder kan nämligen en lokal åtgärd leda till en effekt på en annan plats. Då måste det finnas utrymme för det i Sverige.

Det är en typisk fråga som regeringen i linje med den här diskussionen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att helt enkelt ta tag i. Det är ett arbete som pågår. I till exempel våra regleringsbrev för både 2024 och 2025 fick Havs- och vattenmyndigheten två olika uppdrag att arbeta med olika åtgärder och program inom avrinningsområdet för att stärka samverkan och öka åtgärdstakten, så att vi faktiskt kommer i gång med de här olika åtgärderna. Det ska också vara fokus på att se till att rätt åtgärd kan genomföras vid rätt plats.

Om man jobbar lokalt med en fråga, som va, är det lätt att man tittar på vilka lokala behov som finns och avgränsar sig där. Men då behövs det nationella bidraget genom att man ser att en insats på den här platsen skulle leda till stor effekt på en annan plats och möjligen till och med till en lägre kostnad eftersom insatserna skiljer sig åt. Stärkt samordning är verkligen helt central, och det är ett arbete som är i gång.

Gällande nationell strategi är jag bunden att hålla mig till reglerna. Jag ska inte föregå den process som pågår.

Fru talman! Låt även mig tacka ledamoten, eftersom detta är ett ämne jag får diskutera alldeles för sällan. Det är nästan så att det uppkommer frågetecken kring vem som är ansvarig för vatten- och avloppsfrågor och sådant. Därför är detta ett bra tillfälle och en bra tidpunkt för oss att diskutera frågan, givet det ledamoten nämner: I en tid då det fortfarande är sommar och hyfsat varmt i stora delar av landet och många återvänder från semestrar och resor och börjar använda stora mängder vatten igen märker vi hur systemet blir hårt belastat.

Det vi märker allra främst är den viktiga frågan vad vi egentligen menar när vi säger vattenbrist. Som även ledamoten var inne på kan det betyda många olika saker. Jag skulle säga att det är ett lite generiskt ord som vi använder för att beskriva de svårigheter vi har med tillförsel av vatten av god kvalitet, exempelvis dricksvatten, eller grundvatten, som ledamoten också tar upp.

Detta kan ha väldigt många olika orsaker. Exempelvis har vi nämnt att effekter till följd av klimatförändringar i stort sett alltid har en direkt eller indirekt koppling till vatten. Det finns också en väldigt stark koppling mellan vattenkvalitet och kvantitet. Det är viktigt att ha med sig. Vid torka minskar mängden vatten, vilket leder till att koncentrationen av miljögifter i kvarvarande vatten ökar. Till följd av översvämningar ökar spridningen av farliga ämnen, exempelvis på grund av bräddning av avloppsvatten eller spridning av föroreningar som annars sitter fast i marken.

De här frågorna, oavsett av vilket skäl man diskuterar vattenbristen, är tätt sammankopplade. Det finns många olika vinklar som regeringen skulle kunna titta på. Om jag ska lyfta en som vi särskilt tittat på sedan vi tillträdde är det just vår beredskap i de här frågorna: Hur ser vår beredskap ut vid överbelastning av våra system? Hur klarar vi oss vid ett hårt ansatt tillfälle? Hur står vi oss?

Just detta har bland annat Va-beredskapsutredningen tittat på: Vad klarar vi för påfrestningar? Vad krävs för att vi ska vara bättre rustade och ha en starkare beredskap i de här frågorna?

Det är väldigt viktigt att vi ser till att ha en hållbar vattenförvaltning generellt. Det finns många frågor inom detta fält. Som jag nämnde är just klimatförändringarna något som påverkar hur systemen fungerar. Själv är jag Stockholmsbo och vet att den situation som uppstått här, exempelvis, är en konsekvens av att Mälaren är varmare än annars.

Det finns många olika vinklar i de här frågorna. Ett viktigt fokus för oss är att se över de förslag som Va-beredskapsutredningen har kommit med och som nu är ute på remiss samt att fokusera på just avrinningsområdena. Vi vet att det är en utmaning för Sverige där vi behöver bli bättre och även behöver säkerställa att de åtgärder vi genomför är kostnadseffektiva. Det är stora kostnader det kan röra sig om, och då gäller det att det vi gör också får rätt effekt.

Slutligen kan dessa åtgärder ofta behöva genomföras högre upp i ett annat avrinningsområde för att förhindra översvämningar i städer som ligger nedströms. Där börjar det bli de nationella frågorna som kommer in: Hur ser vi till att lagarna är rustade för att vi ska kunna samarbeta och samordna på ett bättre sätt?

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag delar bilden av de utmaningar som Sverige står inför när det gäller vattenfrågor och om de insatser som genomförs enligt EU:s vattendirektiv är tillräckliga. Hon har också frågat om jag avser att göra några andra insatser för att komma till rätta med vattenbristen i dag och i framtiden.

Jag delar bilden att vi tidigare har kunnat ta vatten för givet men att vattenbrist har blivit en återkommande utmaning, framför allt i de södra och sydöstra delarna av Sverige. Klimatförändringarna medför stora utmaningar för samhället. Utöver torka och vattenbrist måste vi även allt oftare hantera effekterna av kraftiga skyfall som leder till lokala översvämningar samt effekterna av havsnivåhöjningar.

På EU-nivå finns flera direktiv som på olika sätt bidrar till att möta utmaningarna på vattenområdet. EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG, vattendirektivet), som antogs 2000, syftar till att skydda och säkerställa kvaliteten på ytvatten och grundvatten, det vill säga det vatten som används vid produktion av dricksvatten. Just nu pågår en revidering av två dotterdirektiv till ramdirektivet (prioämnesdirektivet 2008/105/EG och grundvattendirektivet 2006/118/EG), vilket kommer att bidra till ett bättre skydd av våra vattenresurser. I den senaste revideringen av dricksvattendirektivet (EU) 2020/2184, år 2020, tydliggjordes också kopplingen mellan dricksvattendirektivet och vattendirektivet, som är olika direktiv. Kopplingen tydliggjordes genom att det infördes en faroanalys från källa till kran.

Även avloppsdirektivet (EU) 2024/3019 reviderades nyligen, 2024, vilket innebär skärpta reningskrav. Därtill finns också översvämningsdirektivet 2007/60/EG, som syftar till att minska effekterna av översvämningar, samt EU:s strategi för klimatanpassning, där vatten självklart är ett väldigt närvarande ämne.

Svaret på den andra frågan, om de insatser som genomförs i samband med EU:s vattendirektiv är tillräckliga, är att det finns flera vattenrelaterade direktiv och strategier som kompletterar varandra och som tillsammans utgör en grund för att säkra våra vattenresurser. Men vi behöver fortsatt arbeta med att genomföra de olika åtgärder som ska genomföras enligt direktiven.

Gällande den sista frågan, om andra insatser för att komma till rätta med vattenbristen i dag och i framtiden, pågår flera initiativ. På EU-nivå presenterade kommissionen i juni i år en europeisk vattenresiliensstrategi som syftar till att säkra tillgången till vatten för människor och miljö, vilket är en förutsättning för ett hållbart samhälle med konkurrenskraftiga industrier och ett starkt företagande. Strategin har utarbetats som ett svar på klimatförändringar, problem med föroreningar, exempelvis PFAS, och överutnyttjande av våra vattenresurser. Sverige har väldigt aktivt bidragit till utformandet av strategin och avser att fortsätta bidra till det arbete som nu pågår.

Nationellt har regeringen gett flera ansvariga myndigheter, såsom Havs- och vattenmyndigheten, SMHI och Livsmedelsverket, regeringsuppdrag som på olika sätt bidrar till att säkra vattentillgången i hela Sverige. Som exempel kan nämnas ett uppdrag att ta fram underlag för vattenbalanser avseende tillgång och uttag av vatten inom avrinningsområden där risk för brist på vatten är återkommande. Detta är en särskilt viktig fråga.

När det gäller beredskap presenterade Va-beredskapsutredningen nyligen sitt betänkande (SOU 2024:82). Betänkandet kom i december förra året och är nu ute på remiss fram till den 29 augusti. Därefter kommer förslagen att beredas inom Regeringskansliet.

Slutligen kan man säga att utmaningarna är olika i olika delar av landet, och därför är regionalt och lokalt kunnande väldigt viktigt i dessa frågor. Även engagemanget är en viktig förutsättning för att vi ska kunna vidta rätt åtgärder på rätt plats, vilket framhålls bland annat inom ramen för EU:s vattenresiliensstrategi. Regeringen delar denna bild och gav därför redan 2024 Havs- och vattenmyndigheten ett treårigt regeringsuppdrag som syftar till att stärka samordningen inom avrinningsområden.

Fru ålderspresident! Sverige har tagit täten i arbetet med att fasa ut PFAS i EU. Jag vill återigen påpeka att ett nationellt PFAS-förbud inte får samma kraft och är oerhört svårt att kontrollera. Det är därför man behöver överväga var man lägger tyngdvikten.

Vi vet att de 10 000 som exempelvis Sverige tillsammans med fyra andra länder har identifierat och driver på för att EU ska förbjuda faktiskt med ett EU-förbud mot den här typen av kemikalier kommer att ha mycket svårare att sprida sig i hela unionen. Det är den inre marknaden som vi behöver värna här.

Det handlar inte om ekonomiska kostnader; vi vet nämligen att det med PFAS-spridning också följer stora kostnader. Men det är inte det som det handlar om. Det handlar om vår kapacitet att kontrollera de mängder varor och produkter som florerar i hela EU där vi handlar med varandra och köper och säljer.

Ett nationellt PFAS-förbud får inte samma genomslagskraft och har inte samma förmåga att kontrollera som ett EU-förbud har. Vi behöver ta i beaktande att man om man vill ha exempelvis ett nationellt förbud också måste se till att anslå de medlen till tullen och annat för att det ska bli pålitligt. Det är en fråga som det blir intressant att följa.

Ett brett EU-förbud däremot är ett oerhört viktigt steg. Och nästa steg är just att kommissionen lägger fram sitt förslag. Jag diskuterade det med kommissionen senast förra torsdagen. Vi kommer att driva på. Sverige ligger verkligen i täten i det här arbetet.

Vi kommer att behöva arbeta på många olika sätt. Vi följer Frankrike och den omfattande metoden för att begränsa PFAS nationellt. Men just lagförbudet ger inte nödvändigtvis verkan. Det måste man ta i beaktande när man bedömer var vårt fokus ska ligga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Det blir problematiskt när man hör påståenden från ledamoten Guteland om att regeringen skulle invänta EU-förbud. Ledamoten, som är tidigare EU-parlamentariker, är väl medveten om att EU inte är något slags parallell verklighet i Bryssel där det sitter en mängd främlingar och tar fram nya politiska förslag. Det är något som kräver ett engagemang från Sveriges regering, och Sveriges regering står längst fram i arbetet med att begränsa kemikalierna.

Tyvärr har jag färre och färre kollegor som bistår i arbetet med att trycka på. Flera länder har tagit en mindre framåtlutad position i PFAS-frågorna. Det gör inte jag, och det gör inte min danska kollega. Vi står i princip ensamma i att stånga oss blodiga för den typen av förbud. Bilden av att vi lutar oss tillbaka och inväntar ett EU-förbud motsätter jag mig eftersom den inte stämmer.

Det finns många exempel på vad regeringen gör, men ett exempel är att vi tillsammans med Danmark, Nederländerna, Norge och Tyskland har lagt fram ett förslag om hur vi kan begränsa all användning av drygt 10 000 olika PFAS-ämnen inom EU. Det är ett arbete som har mobiliserats genom våra respektive myndigheter och där Kemikalieinspektionen har drivit på för arbetet. Begränsningsförslaget för PFAS hanteras för närvarande av Echa, Europeiska kemikaliemyndigheten.

Det finns även ett arbete där regeringen och myndigheterna arbetar på liknande sätt som Frankrike väljer att göra i: med ett helhetsgrepp för att kunna hantera den nationella problematiken. Vi arbetar bland annat med att tillsammans med många olika myndigheter – Naturvårdsverket, MSB, länsstyrelserna och många fler – identifiera vilka områden som är PFAS-förorenade, för att kunna lägga undan särskilda saneringsanslag för dem.

Under exempelvis 2024 avsattes över 100 miljoner kronor särskilt för en bredd av insatser kopplade till PFAS-föroreningar. Det handlar om inventeringar, provtagningar och olika kunskapshöjande insatser men också om forskning och utbildning. Det handlar även om olika vägledningsinsatser och pilotprojekt för att testa nya metoder för att åtgärda PFAS-föroreningar. Just när det gäller PFAS är det väldigt svårt att rena såväl vatten som kroppar och natur från de här ämnena, som är evighetskemikalier.

Utöver det har det funnits en särskild finansiering av ett arbete för att identifiera potentiella PFAS-objekt. I början av 2024 uppgick antalet potentiella PFAS-projekt till knappt 1 000 objekt. Men efter att man under 2024 påbörjade denna process, som regeringen har initierat, med provtagning och inventering har man i början av april 2025, alltså ungefär nu, identifierat cirka 21 200 potentiella objekt. Det är den fasen som det nationella arbetet är i. Vi har identifierat cirka 21 200 objekt, potentiellt PFAS-förorenade områden, till skillnad från tidigare då man trodde att det var 1 000.

Vi har börjat samla in kunskapsunderlaget för att kunna påbörja processerna med sanering och i alla fall kontroll av och medvetenhet kring PFAS-föreningar. Vi lutar oss absolut inte tillbaka på något sätt och inväntar EU-förbud, utan vi arbetar mycket engagerat på nationell nivå. Där hoppas jag att ledamoten i varje fall kan känna någon trygghet.