Romina Pourmokhtari

Fru ålderspresident! Eftersom interpellanten Linus Sköld har frågat hur klimathandlingsplanen kan göras mer trovärdig och vilka varianter av styrmedel vi avser att använda för att nå nettonollutsläpp senast 2045 avser jag att hålla mig till detta och inte resonera om priser på utsläppsrätter inom EU:s system för handel med utsläppsrätter. Det skulle bli en rent spekulativ och hypotetisk diskussion eftersom vi först vet dessa priser när länderna vet hur deras utsläppsscenarier ser ut och om de har överskott.

Låt oss i stället hålla oss till interpellationen och diskutera hur klimathandlingsplanen kan bli mer trovärdig. När regeringen talar om att lägga grunden och ge förutsättningar för företag och hushåll att lyckas med omställningen handlar det om att först och främst identifiera vad det är som krävs för att Sverige ska sluta släppa ut och gå från dagens utsläpp till noll. I dag finns två tredjedelar av utsläppen inom transport och industri och en sjättedel inom jordbruket.

Vad är det då som händer inom industrin? Jo, tack vare ingenjörskonst och innovation kan man nu börja tillverka stål utan utsläpp, alltså rent stål. I Sverige står ett enda företag för 10 procent av Sveriges utsläpp, och det företaget producerar just stål. Om vi hjälper detta företag kan Sverige lyckas minska sina utsläpp med 10 procent. Det företaget hör av sig om och oroar sig för är främst tillgången på el. De undrar var all el till det gröna stålet ska komma från. För att kunna gå från smutsig, fossil produktion till rent stål behövs ren el.

Transportsektorn står också för en tredjedel av Sveriges utsläpp. Ur lastbilars, personbilars och bussars avgasrör har det alltid bolmat ut koldioxid. Men snart kommer det att sluta bolma. I stället kommer vi att få ellastbilar, elbilar och elbussar, och vi ser redan allt fler elbilar på våra vägar. I den sektorn är man också orolig och efterfrågar laddstationer i hela landet, inte bara i Stockholm, så att fler kan känna att elbil är ett alternativ. Man oroar sig också för hur vi ska få den mängd el som behövs för att elektrifiera vår transportflotta.

Jag nämnde även jordbruket, en sektor som också bidrar till Sveriges utsläpp. I jordbruket arbetar man också med att ställa om och få bort det smutsiga. Här har man hittat en fantastisk lösning genom ren gödsel, men för att kunna producera denna rena gödsel behövs mycket el.

Fru ålderspresident! Gemensamt för alla de olika bitar i vårt samhälle som genererar utsläpp är att elen är den grundläggande förutsättningen för att få bort det smutsiga och få in det rena. Vi behöver mer vindkraft och mer solkraft, och vi behöver också kärnkraft.

Fru ålderspresident! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att göra klimathandlingsplanen trovärdig framöver och vilka varianter av styrmedel jag avser att använda för att nå nettonollutsläpp senast år 2045.

Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Regeringen tar ett långsiktigt ansvar för en klimatpolitik som har förutsättningar att nå nettonollutsläpp senast 2045.

Klimathandlingsplanen lägger grunden och ger de förutsättningar som hushåll och företag behöver för att kunna fatta de beslut som krävs för att nå hela vägen ned till nettonoll. Regeringen har även fattat beslut om den energipolitiska inriktningspropositionen, som är ett viktigt komplement i arbetet för den fossilfria ekonomin. Fortsatt elektrifiering är avgörande för att nå de långsiktiga klimatmålen. I det arbetet är kärnkraften av särskild betydelse.

Regeringens politik utgår från vilka förutsättningar som behöver komma på plats för klimatomställningen. I takt med att fler utsläpp ingår i utsläppshandeln, där ett tak sätts för mängden växthusgaser som får släppas ut, blir klimatpolitiken mer inriktad på att finna åtgärder som främjar klimatomställningen. Väl avvägda åtgärder som bidrar till en effektivare transport och till elektrifiering innebär en minskad efterfrågan på drivmedel.

Regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera och ge underlag för vilka styrmedel som kan utformas inför perioden 2027-2030 så att Sveriges åtaganden i EU kan nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt. Det måste säkerställas att inte orimligt höga kostnader för hushåll och näringsliv uppstår med risk för allvarlig påverkan på konkurrenskraften för svenska företag.

Då interpellanten anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tjänstgörande ålderspresidenten att Jytte Guteland (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Fru talman! När vi använder ordet effektivitet menar vi klimateffektivitet. Vi menar utsläppseffektivitet. Vi menar att de medel som vi sätter in för klimatnytta behöver generera stora utsläppsminskningar i paritet med de pengar som går in. De är inte en symbolisk åtgärd som kanske manar till viss livsstilsförändring eller annat och inte genererar verkliga utsläppsminskningar. Nedlagt skogs- och jordbruk är varken klimateffektivt eller kostnadseffektivt för Sverige.

Det står alla fritt att välja sina favoritargument, men jag menar att mycket av den verksamhet som pågår i Sverige som bedrivs av företag inom jord- och skogsbruk bidrar till klimatnytta genom den exportnytta den genererar i motsats till när den verksamheten finns på andra platser - alltså utsläppsläckageproblematiken. Det var sällan jag hörde tidigare miljö- och klimatministrar nämna utsläppsläckage som en farhåga. Under deras tid fokuserade man på hur Sverige ska nå sina mål på kort sikt genom kraftiga minskningar med hjälp av 60-procentig reduktionsplikt för jordbruket.

Jag menar att det är väldigt viktigt att vi har en industri som lyckas ställa om och inte flyttar härifrån. Vi ska inte ha förlorade arbetstillfällen eller uteblivna investeringar i Sverige, för det menar jag inte är bra för vare sig klimatet eller kostnadseffektiviteten.

När vi menar att vi bedriver en effektiv politik menar vi att vi plockar bort de byråkratiska käppar som sitter i hjulet genom miljöprövningen. Vi gör stora satsningar på laddinfrastruktur för att hela landet ska tillgängliggöras för den elektrifiering av transportflottan som pågår och genomför exempelvis ETS 2 tidigt och brett. Det är politik som är effektiv sett till de utsläppsminskningar den genererar, i kontrast till sådant som en elcykelbonus.

Fru talman! Stort tack till den klimatpolitiska talespersonen Elin Söderberg från Miljöpartiet, som uppenbarligen brinner för de här frågorna och vill diskutera precis vad som är effektiviteten i vår politik! Det berättar jag gladeligen.

Vi ser att det ineffektiva, som vi kritiserar när vi lyfter upp effektivitet på agendan, består av insatser som möjligen gjorde skillnad i starten av en viss utveckling inom en industri - man kan ta som exempel försäljningen av personbilar som är eldrivna - men som under ett senare skede kan bidra till att cementera en hög prisbild och belasta hushållens ekonomi genom den andel som ska finansiera detta. Exempelvis låg utgiften för bilbonus på 7 miljarder medan malus inte drog in tillräckligt mycket för att göra reformen självfinansierad så som det ursprungligen var tänkt.

Detta menar vi är ett exempel på en situation där klimatpolitiken fyllde en funktion tidigare men där utvecklingen har gått i en riktning där dessa pengar kan tas för att inte minska klimat- och miljöbudgetens storlek utan i stället investeras i ett marknadsintroduktionsstöd för de tunga fordonen så att lastbilsflottan kan genomgå samma elektrifiering som vi ser utvecklas inom personbilssektorn.

Vi kan se att när detta görs kliver även elbilsföretagen som producerar dessa bilar fram med billigare modeller och annat som gör att den sektorn ändå går i rätt riktning.

Vi kan också införa skrotningspremier för att ge ytterligare incitament till rätt utveckling och på så vis lägga grunden för en mer effektiv politik.

Det är bara ett av många exempel som jag gärna nämner. Ett som jag nämnde tidigare var Klimatklivet med den additionalitet som insatserna tydligt visar effekt på.

Fru talman! Sverige är ett föregångsland. Sverige har minskat sina utsläpp med 37 procent sedan 90-talet och samtidigt fått sin ekonomi att växa. Sverige har visat att ekonomisk tillväxt kan gå hand i hand med utsläppsminskningar. Det har inte skett på något magiskt sätt. Det har skett på grund av flera olika initiativ som inte minst lagt grunden för ett rent elsystem.

Medan mina ministerkollegor pratar om hur de ska få bort oljan, kolet och gasen ur sitt elsystem kan jag stolt proklamera att Sverige byggde ut sin kärnkraft under 80-talet och där lade grunden för ett rent elsystem som har minskat våra utsläpp kraftigt.

Den här bilden av att Sverige inte skulle vara ett föregångsland, att Sverige inte längre är ett föredöme, den delar inte jag. Och den delar sannerligen inte mina kollegor runt om i världen, som jag träffar med jämna mellanrum för att snarare diskutera hur Sverige kan hjälpa till i deras klimatomställning och inte minst hur svenska företag kan hjälpa till med alla de rena produkter och tjänster som de exporterar världen över varje dag.

Fru talman! Jag ska försöka besvara ledamoten Järrebrings två frågor under dessa två minuter.

Jag dementerar att jag för att ge styrka åt mina argument - osakligt och lögnaktigt, om jag förstår ledamoten rätt - skulle referera till information som inte finns och belägg vi inte har. Jag menar att det är en väldigt osaklig och polariserad debatt om klimatfrågan som pågår just nu. Jag tror att det kommer att vara väldigt tydligt några år framöver vilka som är skyldiga till att ha bidragit till den polariseringen, vad den får för politiska effekter för klimatfrågan och vilka partier som gynnas av att debatten polariseras på det här viset.

Det är därför jag på olika sätt försöker understryka att det inte är påhitt när regeringen gör uttalanden och att vi inte gör dem utan att grunda dem i de fakta vi har framför oss. Vi sitter inte ensamma i den politiska ledningen och resonerar kring dem utan för dialog med våra myndigheter, som kommer in med underlag.

Exempelvis har vi i denna debatt hört att reduktionsplikten skulle vara skälet till att mål skulle kunna nås. Så har jag flera gånger pekat på att det inte är. Alla dessa vilseledande påståenden förvärrar vår klimatpolitiska debatt, och det är det som gör mig bekymrad och oroad.

När det gäller klimathandlingsplanen är det bara så att det finns en grund för att samarbeta i en koalitionsregering. Alla får inte precis som de vill. Regeringspartiernas politik går att utläsa på partiernas hemsidor. Sedan förhandlar man, samarbetar och försöker hitta en väg framåt som alla kan rösta för men som också är bra både för Sverige och för den utveckling vi vill se i världen. Det är helt enkelt så vi har resonerat även kring vår klimathandlingsplan.

Fru talman! Jag vet inte om talmannen tycker att det är lämpligt att det sitter en hel skara här och bara fnissar till den debatt vi har just nu. Jag tycker att det är oseriöst, ärligt talat, och är glad att det nu noteras i kammarprotokollet. Medan vi har en klimatdebatt som handlar om hur vi ska stoppa en klimatkris i Sverige och se till att svenska folket har drägliga priser vid pumpen och kan få sin vardag att gå ihop, samtidigt som vi lyckas med en omställning av vår transportsektor, sitter Vänsterpartiets två ledamöter Kajsa Fredholm och Andrea Andersson Tay och fnissar, skrattar och viskar till varandra i bänkarna. Det är oseriöst.

Fru talman! Jytte Guteland ställer legitima frågor om vad som gäller. Jag ska så tydligt jag kan försöka redogöra för hur det fungerar i regeringen.

I regeringen gör regeringen bedömningen att Sverige med sin klimathandlingsplan har förutsättningar att nå klimatmålet nettonoll 2045. Vi är på god väg. Vi sätter oss på rätt kurs tack vare att vi välkomnar alla fossilfria kraftslag. Det ger oss den kapacitet vi behöver för att få vår industri och transportsektor att elektrifiera och ställa om från fossilt till eldrivet. Det är den bedömning som regeringen gör. Endast regeringen gör den bedömningen.

Regeringen har att bereda tillhandahållna underlag från alla möjliga, exempelvis Regeringskansliets tjänstemän och våra myndigheter. Dessa sitter inte och gör bedömningar eller politiserade uttalanden om vad som stämmer och inte. Jag kan bara beklaga den förvirringen. Jag satt i över en timme med Dagens Nyheter för att försöka redogöra för detta på bästa sätt. Med utskrivna mejlkonversationer med alla våra tjänstemän försökte jag göra detta så tydligt och klart som möjligt.

Jag uppskattar inte att man politiserar det arbete som görs av statliga tjänstemän. De gör det de ska. De plockar fram underlag, och sedan gör regeringen bedömningen.

Fru talman! Jag vill tacka Jytte Guteland för en legitim fråga och börja med att påpeka: Om citatet från Klimatpolitiska rådet är korrekt återgivet undrar jag vilka styrmedel man refererar till. Om man menar att styrmedlen inte existerar och att det är några styrmedel som är helt avskaffade undrar jag: Vilka då?

Reduktionsplikten är sänkt från den bana som den tidigare regeringen föreslog, där 60 procents reduktionsplikt för diesel skulle lösa ett kortsiktigt klimatmål. Det är nu ändrat. Just nu är reduktionsplikten sexprocentig. Den existerar. Denna sexprocentiga reduktionsplikt kommer att diskuteras vid valt tillfälle när vi ser den opinion som finns hos svenska folket och när klimatomställningen återigen kan utvecklas för transportsektorn. Det finns formuleringar i pm:et om reduktionsplikt om att den tar hänsyn till hur priset för bränsle utvecklar sig.

Om man menar att vi skulle ha avskaffat reduktionsplikten stämmer inte det. Den existerar. I full fart går den framåt med 6 procent. Den ligger där, och den jobbar på. Precis som regeringen har påpekat många gånger finns det fortfarande en reduktionsplikt, men den är inte den enda vägen framåt för att nå målen. Vi ska inte lägga alla ägg i samma korg.

Detsamma gäller koldioxidskatten, nämligen att vi fortsatt har en koldioxidbeskattning. Det handlar om en förändring av de bränsleskatter som vi har.

Om citatet stämmer menar jag att det helt enkelt är inkorrekt. Vi har inte avskaffat den klimatpolitik som drevs just för styrmedel på bränslen. Däremot är den förändrad, och regeringen kommer i år att tillsätta en utredning som ska titta på hur planen för utvecklingen framöver ser ut: På vilka sätt kan man utveckla styrmedlen för just bränslet så att det på ett fullgott sätt bidrar till att nå ESR-målen?

Fru talman! Rickard Nordin står i talarstolen och säger att tjänstemännen i mitt citat har sagt att man kommer att nå nettonoll 2045. Det är vad Rickard Nordin står här och säger. Jag menar, fru talman, att ingen har sagt att man kommer att nå nettonoll 2045. Därmed stämmer helt enkelt inte det citat som Rickard Nordin refererar till.

Jag förstår inte riktigt om det råder några oklarheter här, utan jag tror mest att ledamoten hellre pratar om mål och siffror hit och dit än att tala om den riktiga klimatpolitiken och de riktiga lösningarna som behövs för att Sverige ska nå sitt klimatmål nettonoll 2045.

Med den här regeringen välkomnar vi alla fossilfria kraftslag till skillnad från Centerpartiets historia av att sedan Thorbjörn Fälldins tid på 70-talet arbeta för att lägga ned fungerande, ren energi och fungerande, ren el. Det är just det som vårt näringsliv och våra företag som är mitt i omställningen just nu kräver, efterfrågar och desperat behöver för att klara av att uppnå klimatmålen.

Det är sorgligt att man väljer att diskutera detaljer, petitesser, ordval, analyser och mål - mål, mål och mål - i stället för hur vi ska nå målen. Det är endast en distraktion från den brist på politik som inte minst Centerpartiet har inom klimatområdet. Jag kan bara beklaga det.

Fru talman! Rickard Nordin undrar om tjänstemän har sagt att man kommer att nå noll 2045. Jag har inte sagt att man kommer att nå noll 2045. Ingen, fru talman, har sagt att man kommer att nå noll 2045.

Jag menar att det är ohederligt att mena att man kan veta om man når ett mål som ligger flera decennier framåt. Det går inte att veta att man når noll 2045. Det som däremot går att veta, fru talman, är om man har förutsättningarna att nå noll 2045. Det är det som är regeringens bedömning. Regeringen gör inte bedömningar utan belägg och underlag från tjänstemän. Tjänstemän uttalar sig inte om huruvida vi har förutsättningar eller ej, utan det gör regeringen. Regeringen gör vår bedömning.

Regeringens bedömning är att vi har förutsättningar att nå nettonoll 2045 och nettominus därefter om vi välkomnar alla fossilfria kraftslag och bygger ut vindkraft och kärnkraft i Sverige så att vår industri- och transportsektor kan ställas om till det eldrivna i tillräckligt hög takt för att nå Sveriges klimatmål om nettonoll 2045. Det är ingenting som man kan veta; ingen kan veta detta.

Den tidigare regeringen proklamerade stolt att man når 2030-mål med en reduktionspliktsbana som säger att om vi bara har 60 procents reduktionsplikt till 2030 har vi nått målen. Rickard Nordin står inte längre för den politiken, om jag inte har förstått fel. Det tycker jag snarare är det ohederliga här. Det är att vilseleda svenska folket.

Fru talman! Regeringen har påbörjat ett nytt kapitel i svensk klimatpolitik. För första gången någonsin finns nu en plan som ger Sverige förutsättningar att klara vårt klimatmål och nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045. Klimathandlingsplanen, som vi debatterar här i kammaren i dag, innehåller ett sjuttiotal åtgärder för klimatet som antingen påbörjas eller genomförs fullt ut under denna mandatperiod.

Det här är första gången som en klimathandlingsplan baseras på en utbyggd elproduktion där alla fossilfria kraftslag välkomnas. Det är en av orsakerna till att den också ger förutsättningar att nå Sveriges klimatmål till år 2045, vilket inte beräknades kunna uppnås med innehållet i den förra klimathandlingsplanen. Den här regeringen vet att det är vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solenergi som tillsammans utgör de viktigaste klimatåtgärderna, eftersom energipolitiken är ryggraden i klimatomställningen.

Vårt fokus under den här mandatperioden är att göra grovjobbet, som lägger grunden för en klimatomställning som helt och hållet eliminerar utsläpp och fasar ut de fossila bränslena. Sveriges högt satta mål, som hela regeringsunderlaget nu står bakom, förbinder oss att hålla en hög fart i klimatomställningen. Vi har varken tid eller råd att ägna oss åt ineffektiv symbolpolitik. I stället genomför vi nu nödvändiga och genomgripande åtgärder som krävs för att få verklig effekt på Sveriges totala utsläpp på såväl kort som lång sikt.

Vill man uppnå verklig effekt på de globala utsläppen, fru talman, måste man också stå emot användningen av åtgärder som endast genererar fina grafer på papperet men leder till utsläppsläckage i verkligheten. När svenska verksamheter läggs ned eller flyttas utomlands försvinner visserligen utsläppen från vår statistik. Men utsläppen sker fortfarande, bara någon annanstans. Produkterna importeras hit till Sverige, men utan ett klimatavtryck som vi kan redovisa. Det enda som i praktiken minskat är vår konkurrenskraft, våra skatteintäkter, svenska arbetstillfällen och svenskt ekonomiskt välstånd. Det duger inte, fru talman.

Den rödgröna klimatpolitiken fokuserade väldigt mycket på ett styrmedel för att nå klimatmålet på kort sikt. De andra missade man. Detta styrmedel lägger nu denna regering om. Det var en åtgärd som i sig såg bra ut i vår statistik men i praktiken påverkade utsläppsläckagen när vi köpte upp en stor andel av hela världens tillgångar av biobränslet HVO, som verkligen behöver göra stor klimatnytta i många sektorer och i många länders klimatomställning.

De rödgröna partierna lade alla ägg i samma korg, vilket gjorde att nivån på reduktionsplikten blev helt ohållbar, både ur klimatperspektiv och ur rättviseperspektiv liksom med tanke på den folkliga acceptansen, fru talman. Den blev impopulär hos befolkningen, eftersom den gjorde det svårt för människor att klara av sin vardag och begränsade helt fel saker. Den begränsade människors möjlighet att resa, ta sig till och från jobbet, hämta och lämna barnen, besöka familjen och upptäcka nya platser. Det är grundläggande saker som behöver fungera i vårt samhälle.

Det är ju utsläppen som är problemet, inte resorna. Därför måste vi se till att ställa om och göra saker på ett annorlunda sätt, inte begränsa människors möjlighet att göra saker, resa, upptäcka nya platser, besöka familjen och hämta och lämna barn. Vi behöver se till att bilen, bussen, mopeden, motorcykeln och lastbilen går på el i stället, så att människor kan fortsätta ta sig runt utan att släppa ut.

När vi pratar om den folkliga acceptansen tycker jag också att det är viktigt att å andra sidan komma ihåg att det inte är biobränslen eller utsläppsminskningar i sig som saknar acceptans hos stora delar av befolkningen i dag. Vi vet att folk vill ställa om och vill att Sverige klarar av sina klimatmål. Frågan är bara hur vi ser till att vårt sätt att ta oss dit accepteras av den svenska befolkningen.

Menar man att den metod som gjorde att den tidigare regeringen nådde ett av Sveriges klimatmål, det kortsiktiga, var fullt accepterad kan man ställa sig frågan varför så många partier, inklusive det parti som var allra gladast över den tidigare reduktionspliktsmodellen, har backat från den modellen och nu lagt fram antingen annorlunda nivåer på reduktionsplikten eller kompletterande kompensatoriska förslag.

Vi vet att vi behöver ha fler än ett svar på hur vi ska minska utsläppen. Vi behöver ha en bred palett av flera åtgärder och se till att inte enskilda grupper eller sektorer i vårt samhälle drabbas på ett orättvist sätt. Man maximerar helt enkelt effekten för klimatet men harmoniserar konsekvenserna för hushållen och företagen. Det är ett perspektiv som vi menar att Sverige har saknat, fru talman. Det är ett perspektiv som den här regeringen bidrar med i vår klimathandlingsplan.

Den här regeringen väljer också att fokusera på åtgärder som genererar noll och som tar oss närmare Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast år 2045 - det klimatmål som den tidigare regeringen missade. Då gäller det att inte bara fokusera på tillfälliga lösningar som ser bra ut i den kortsiktiga statistiken, eftersom de visserligen minskar utsläppen men bara till en viss begränsad nivå.

Jag är därför stolt över att den här regeringen väljer att avveckla den typ av symbolpolitiska åtgärder som inte har bevisad effekt för reella utsläppsminskningar. Vi gör det för att det är det enda rätta att göra. Vi gör det trots att det finns en risk att oppositionen använder det här som ett politiskt slagträ för att uppvisa påstådda bevis för minskade ambitioner, vilket den nu också väljer att göra.

Låt mig därför vara väldigt tydlig: Det handlar inte om minskade ambitioner. Det handlar om en välbehövd kombination av den ambition som vi är så bra på och den effektivitet som vi har saknat. Vi lägger om politiken för att ställa om Sverige på riktigt.

Fru talman! Vi har satt igång arbetet med att få mer effektiva, snabba och förutsägbara tillståndsprocesser. Därmed undanröjer vi ett stort hinder som i många år har bromsat industrins och näringslivets klimatomställning. Detta är en fråga som flera av de partier som tidigare talat i talarstolen lyft fram, fru talman. Man har lyft fram att vi skulle ha dragit frågan i långbänk, trots att den tidigare regeringen under sex år inte tillsatte den utredning som vi nu har haft att hantera.

Det var först i slutet av perioden som man tillsatte den utredning som man menar att den nuvarande regeringen dragit i långbänk, trots att vi nu levererat resultaten från den.

Fru talman! Vi skapar förutsättningar för en sann och kraftfull utbyggnad av den fossilfria energiproduktionen som inkluderar alla fossilfria kraftslag. Det gör vi inte minst genom att vi uttalar ett mål om 300 terawattimmar fram till 2045 och genom de historiska beslut som för första gången på flera decennier möjliggör för ny kärnkraft i Sverige.

Fru talman! Frågan är om tidigare talare i denna debatt menar att det varit fullt möjligt att bygga ut ny kärnkraft Sverige när det i svensk miljöbalk funnits formuleringar i lag som inte minst Centerpartiet bidragit till i stor utsträckning. Där står att man inte får ha fler än tio reaktorer i drift i Sverige och att man inte får ansöka om att bygga ny kärnkraft på andra platser än där det redan nu existerar. Om man menar att det varit fullt möjligt får det stå för Centerpartiet. Det är nämligen lagar som jag den första dagen vid tillträdandet till denna regering såg till att omedelbart hantera för att möjliggöra ny kärnkraft i Sverige.

Fru talman! Vi har som det redan har påtalats godkänt fler tillstånd för havsbaserad vindkraft än vad de rödgröna partierna lyckades med under tidigare åtta år vid makten. Vi håller hög fart i utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Det är just för att möta upp för det elbehov som man nu under så många år har ignorerat och som under så många år i stället har hanterats med nedlagd kärnkraft, nedlagd ren fungerande produktion.

I stället behöver vi nu i rask fart se till att bygga ut vår elproduktion både på kort sikt och på lång sikt. Det gör vi inte minst genom att hantera goda incitament för handläggningen av de tillstånd som finns för havsbaserad vindkraft och genom en god dialog med alla de parter som berörs när man ska göra avvägningar för tillstånd för havsbaserad vindkraft.

Det gör vi också genom att se till att processen för att bygga havsbaserad vindkraft blir långt mer moderniserad än vad den var under den rödgröna regeringens år vid makten. Det gäller att se till att tillståndsprocessen på den marknad man ska agera på för att kunna leverera minskade utsläpp och leverera den el som behövs för att fasa ut det fossila är nog moderniserad för att leva upp till behoven.

Vi vet att elektrifieringen av industri- och transportsektor är helt avgörande för Sveriges klimatomställning. Om vi ska nå hela vägen ned till nettonollutsläpp är det endast elektrifieringen - som är ett exempel på sätten och metoderna som vi kan tillämpa för att helt få bort utsläppen hela vägen ned till noll - som är det relevanta.

Det är därför vi genomför en historisk satsning på laddinfrastruktur i hela landet för att stötta skiftet från fossildrivet till eldrivet vad gäller bilar, lastbilar, arbetsmaskiner och annat genom flera olika nya stöd som regeringen har upprättat.

Det finns en rad exempel på när regeringen för en mer ambitiös klimatpolitik än vad de rödgröna partierna gjorde i regeringsställning. Men det får sällan mycket uppmärksamhet. Låt mig därför ta tillfället i akt att nämna några av dessa områden.

Jag nämnde tidigare att jag förstår att oppositionen tar tillfället i akt att använda avvecklandet av politiska åtgärder som inte genererar utsläppsminskningar och som inte genererar minskat utsläppsläckage som politiskt slagträ. Jag förstår, fru talman, att oppositionen i det läge den är i tar till sådana verktyg, men jag beklagar det.

Det är modig klimatpolitik att våga ändra den politik som inte fungerar och som genererar stora utgifter från vår budget för klimat och miljö för att i stället lägga de medlen på det vi vet fungerar.

Vi kan ta som exempel något vi vet fungerar, Klimatklivet. Vi ser att Klimatklivet har utrymme att byggas ut när vi tar över makten över Sverige. Vi ser att det finns ett utrymme att utöka de insatserna som kan subventioneras från statens sida. Det ger också en hög additionalitet.

Vi ser att det är åtgärder som inte hade genomförts om inte pengarna fanns där. Det är just därför Klimatklivet nu är större än vad det någonsin tidigare har varit. Detsamma gäller Industriklivet.

Vi har infört ett nytt marknadsintroduktionsstöd för eldrivna lastbilar eftersom vi ser att den tunga fordonssektorn har höga priser för de rena fordonen och inte ställer om i lika snabb takt som man gör för personbilsflottan.

Vi ser effekterna som blir när man minskar utsläppen från de fordon som rullar många timmar om dygnet på våra vägar. De rullar dessutom med tung last, vilket gör att de drar mer drivmedel. Att ställa om den delen av vår transportsektor är någonting som den tidigare regeringen ägnade alldeles för lite uppmärksamhet åt, fru talman. Därför för regeringen en mer ambitiös klimatpolitik än den tidigare regeringen.

Vi gör en historisk satsning på att återställa våtmarker. Det är insatser som vi vet kan ge mångdubbel miljönytta. Det gör de genom att bidra till den kolsänka som kan skapas men också genom den biologiska mångfald och artrikedom som kan byggas utifrån dem.

Fru talman! Den omställning som Sverige nu står inför är minst ett lika stort skifte som industrialiseringen och digitaliseringen var. Precis som då behöver Sverige även denna gång ligga i framkant och generera nya världsledande företag som kan skapa den förändringen världen över, och det gör vi.

Vår klimatomställning lägger grunden för ökad tillväxt och ökat välstånd i vårt land. Skälet till att detta perspektiv tillåts prägla vår klimatpolitik är att en rättvis omställning också är en grundläggande princip för vår klimatpolitik.

Det går inte att genomföra en klimatpolitik och ignorera de behov som svenska folket uttrycker. Självklart uttrycker svenska folket att det vill att vi når klimatmål. Självklart är det värdefullt att många refererar till den vilja som finns att genomföra klimatomställning och nå klimatmål. Frågan är inte huruvida vi ska göra det utan hur vi ska göra det. Vilka är de verktyg som tar oss hela vägen ned till nettonollutsläpp?

Fru talman! Regeringen menar att hela vägen ned till nettonollutsläpp når vi endast genom att genomföra en hållbar klimatomställning. Det är en klimatomställning som inte dopar siffror och tar de enkla vägarna ut för att snabbt minska utsläppen och sedan stanna där.

En verklig, hållbar omställning är en klimatpolitik som ser till att inte begränsa människors vardag och inte begränsa deras möjligheter och friheter. Det handlar om att genomföra åtgärder som har bred legitimitet hos befolkningen och som skapar förutsättningar för alla människors möjlighet att ställa om, fru talman. Det handlar inte endast om dem som väljer att vara överentusiastiska om klimatomställning.

Vi måste se till att klimatomställningen inte bara minskar utsläppen utan även leder till en bättre och modernare framtid. Det är en framtid som är renare men också har en ökad tillväxt och ett ökat välstånd i hela vårt land. Bara så får vi en verkligt hållbar klimatomställning, och bara så når Sverige sitt klimatmål om nettonoll 2045 och nettominus därefter.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag konstaterar att statsrådet använde mer än 100 procent utöver den anmälda talartiden.)

Fru talman! Har effekterna av uranbrytning analyserats - snälla någon! Det bryts uran i dag i Sverige, men på grund av Miljöpartiet måste detta uran hanteras som avfall som man måste göra sig av med. I stället importeras uran från länder som har långt lägre miljökrav än Sverige.

Miljöpartiet och dess talesperson i egen hög person inser inte vilka effekter den politik man bedriver har på svensk kärnkraft och vårt rena kraftsystem. Det som de företag som ställer om främst kräver av oss är ren el så att man kan fortsätta att verka i Sverige och slipper flytta till andra länder och ren el så att vi kan ställa om från det fossila till det eldrivna.

Det är jättefint att Miljöpartiet talar om torka och översvämningar och allt det som är hemskt med klimatkrisen, men om man inte talar om vad som faktiskt är lösningen på problemet blir det ju totalt ohållbart. Det är detta som oroar mig på allvar.

Situationen i Tyskland oroar mig på allvar. Titta vad som händer när gröna regeringar stänger ned kärnkraft! Detta är ett av de främsta skälen till att jag känner mig trygg med att sitta som klimatminister i en regering som inte stänger ned fungerande ren el. Det är detta som inte minst företagen desperat efterfrågar för klimatomställningen.

De efterfrågar också ett planeringsperspektiv i energipolitiken. Det är jättebra att Miljöpartiet pratar mycket om mål och att svaret på mina frågor här blir att Miljöpartiet har ett planeringsmål, men detta spelar väl ingen roll om man inte vet hur man ska uppnå detta planeringsmål eller om man inte kan ge svar på hur man med fysikens lagar ska kunna leva upp till det mål man sätter upp.

Sanningen är att det inte duger endast med det förnybara, utan alla fossilfria kraftslag behöver välkomnas. Här står Miljöpartiet vid ett historiskt vägskäl där den dogmatiska inställningen till kärnkraft verkligen blir ett historiskt misstag. Detta märker inte minst unga klimataktivister, som mer och mer vänder sig emot kritiken mot kärnkraft.

Herr talman! Ledamoten Söderberg refererar till en Chalmersrapport vars metodik har omfattande problematik, för att säga det minsta. I det kostnadsoptimala scenario som man refererar till i rapporten har man en andel vindkraft på 63,5 procent. Där uppstår såklart olika kannibaliseringseffekter som gör att den utbyggda vindkraften aldrig betalar sig, det vill säga att elpriset när det blåser blir så lågt att investeringarna inte lönar sig. Om man utgår från att ett kraftsystem blir så pass billigt därför att utbyggnaden av produktionen görs av producenter som går med förlust går kalkylen helt enkelt inte ihop.

Det är precis detta, fru talman, som är den grundläggande skiljelinjen i våra resonemang om hur kraftsystemet ska gå ihop, nämligen: Att bygga ut motsvarande två tredjedelar av vår nuvarande elkonsumtion de kommande fem åren och hela vår elkonsumtion på tio år är orealistiskt och omöjligt i praktiken på grund av fysikens lagar, om detta ska ske enbart med förnybara kraftslag som vind och sol.

Miljöpartiet säger inget om vattenkraft, om vi ska exploatera våra nationalälvar eller hur det ska gå till med exempelvis allt det potentiella förnybara givet den markyta vi har. Hur ska man skydda värdefull natur? Hur ska man respektera äganderätten, inte minst för våra urfolk, om en utbyggnad ska göras på det sätt som Miljöpartiet menar?

Min fråga, fru talman, är alltså: Vad är den trovärdiga planen för att lyckas med en helt orealistisk massiv utbyggnad på kort tid, med tanke på all den markyta man då behöver ta i anspråk? Hur ska kalkylen gå ihop, givet att Chalmersrapporten absolut inte räcker som förklaring?

Herr talman! Rickard Nordin verkar vilja ha ett inbjudningskort i stället för att ge besked till svenska folket från en talarstol i Sveriges riksdags kammare om var han står.

Man pratar bara om den havsbaserade vindkraften. Jag kan gladeligen meddela Rickard Nordin att den här regeringen har godkänt mer havsbaserad vindkraft än den förra regeringen lyckades med under åtta hela år. Man kritiserar oss för takten med vindkraften när vi gör allt vi kan för att bygga ut alla fossilfria kraftslag. Men Rickard Nordin vägrar tala om den alldeles grundläggande baskraften, som behöver byggas ut för att kraftsystemet ska kunna leverera för klimatomställningen.

Jag noterar de utestående beskeden och hoppas att ledamoten lyckas ge mig tydligare besked i nästa fråga.

Centerpartiets Europaparlamentariker Emma Wiesner gick nyligen ut och krävde att alla länder ska ta ansvar för sina historiska utsläpp. Med pompa och ståt gick man ut med detta besked, och Rickard Nordin står här och proklamerar stolt att 95 procent till 2040 är ett rimligt EU-mål.

Då undrar jag om Centerpartiet har gjort någon analys av vad det här skulle kräva av den svenska jordbrukssektorn. Har Rickard Nordin gjort en analys av vad som rent konkret krävs av svenska jordbrukare och skogsägare för att klara av den här ambitionsnivån? Eller är det bara dessa stora, pompösa ord med hård retorik i talarstolen om klimatmål? De kan banne mig kastas upp till 95 procent!

Den här regeringen väljer att titta på de remissvar som kommer in, inte minst från svenska bönder och skogsägare, om hur man ser att de här målen ska kunna uppnås rent konkret.

Jag undrar om Centerpartiet har en plan för hur jordbrukssektorn ska kunna kompensera för alla sina historiska utsläpp och för denna otroligt ambitiösa 95-procentiga nivå. Finns det en plan? Finns det en tanke? Vad kräver Centerpartiet av de svenska jordbrukarna och skogsbrukarna?

Herr talman! Självklart vill svenska folket och många svenska organisationer och näringslivsföreträdare och andra nå klimatmål. Detta konstaterande i talarstolen är väl alldeles uppenbart - det är klart att alla vill nå klimatmål.

Frågan är hur vi når klimatmålen, inte huruvida. Det finns ingen som argumenterar emot att vi ska klara av utmaningen vi står inför, men det vore ju någorlunda sakligt att också nämna att frågan är hur vi tar oss dit. Det är det vi bör diskutera, exempelvis här i dag, och även om det låter som spännande förslag med återbruk och energieffektivisering vet vi ju alla att det inte räcker.

Herr talman! Trots stora mediala utspel om att Centerpartiet skulle ha svängt till att vara för kärnkraft röstade Centerpartiet nej till regeringens proposition om ny kärnkraft och till förslag som är helt nödvändiga för att ny kärnkraft över huvud taget ska kunna byggas i Sverige. Centerpartiet har en lång historia av kärnkraftsmotstånd i sitt partis dna, och det är av rädsla för var Centerpartiet egentligen står som industrin och näringslivet vädjar om långsiktiga blocköverskridande besked i energipolitiken.

Låt oss därför bidra till att stävja denna oro och ge svenska folket tydliga svar! Kommer den långsiktiga plan för utbyggnad av all fossilfri elproduktion som regeringen nu lägger fram att ligga fast även om Centerpartiet får inflytande under kommande mandatperioder? Kan Centerpartiet en gång för alla ge beskedet att regeringens fattade beslut för ny kärnkraft inte kommer att rivas upp med Centerpartiets hjälp vid ett maktskifte?

Herr talman! Jag vet inte om någon av ledamöterna i kammaren eller ungdomarna som sitter på åhörarläktaren och lyssnar hörde något svar på min fråga. Jag svarar gärna på ledamotens frågor, men det finns det annan tid för. Då kan man ställa frågor om vindkraft.

Nu frågade jag hur Vänsterpartiet ställer sig till att vi använder allt det privata kapital som finns i vårt samhälle. Precis som Vänsterpartiet nämner snurrar miljarder runt i vårt ekonomiska system. Man kan se till att de pengarna på ett marknadsmässigt sätt investeras i klimatomställningen. I stället vill ni dra in pengarna från de personer som på klok grund investerar sina pengar sett till vilken risk och vinst de kan se i olika lösningar. Och sedan skulle staten ha 700 miljarder som på ett magiskt sätt tagits från alla de personer som har tjänat in pengarna så att staten och politikerna ska sitta och bestämma vilka lösningar som är bäst och vad man ska investera i för att lösa klimatfrågan.

Det är uppenbart att Sverige till skillnad från väldigt många andra länder har fått till en kombination där ekonomin växer och utsläppen minskar. Därför undrar jag vad Vänsterpartiet väljer. Väljer ni att lägga om politiken från att det privata kapitalet kan investeras i klimatomställning till att kapitalet i stället ska tas ut som skatt för att politikerna och Vänsterpartiet ska bestämma vad som är rätt för klimatet och våra företags framtid? Den frågan vill jag gärna ha svar på.

Herr talman! Vi kan vara stolta över Sverige och att vi i dag är ett ledande land i världen när det gäller att minska utsläpp. Sveriges utsläpp har stadigt minskat och är cirka 37 procent lägre i dag än år 1990. Dessa utsläppsminskningar har skett parallellt med att vår ekonomi har varit stark och att vi har haft en stor tillväxt och en växande befolkning.

Trots att det är uppenbart att det går att kombinera minskade utsläpp med en ökad tillväxt och förbättrat välstånd fortsätter Vänsterpartiet att ha ett ideologiskt synsätt på frågan. Därför undrar jag en sak, Kajsa Fredholm. Du nämner att det finns en annan väg som är Vänsterpartiets. Du nämner att ni ska använda 700 miljarder, en fantasisumma, för att lösa alla problem och skapa rikedom och jobb. Men när de företag som har gjort klimatframgångar ägs av aktieägare med stora plånböcker behöver de olika problembilderna ställas emot varandra.

Exempelvis har Volvo AB skapat eldrivna lastbilar som kan ställa om en väldigt smutsig del av vårt samhälle till att bli ren. Det hade inte skett om inte de rika ägarna av bolaget hade lagt sina pengar där och investerat i klimatomställningen.

Jag blir väldigt oroad här. Kajsa Fredholm nämner nämligen att fyra av fem svenskar vill se politik som löser klimatkrisen. Det är klart de vill; alla vill ju lösa klimatkrisen. Frågan är bara hur man gör det. Därför undrar jag vad som är viktigast för Vänsterpartiet. Är det att minska utsläppen samtidigt som företag och riskkapitalister kan tjäna pengar på klimatet, eller är det att begränsa vinsterna och höja skatterna, även om det får negativa effekter på våra utsläpp?

Fru talman! Svaret på frågan är ja. Det är precis sådant utredningen ska titta på, alltså hur avvägningen mellan olika intressen kan ske på ett bättre sätt än nu och hur vi undviker långa, utdragna processer där det till och med är så att staten på ett närmast skrattretande sätt talar med flera olika röster och gör flera olika bedömningar i ett ärende. Så kan vi inte arbeta framåt om vi ska klara av klimatomställningen. Det måste gå snabbare och bättre än vad det gör nu.

Gruvorna är högst relevanta eftersom de alltid behöver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, så detta är självklart en del av vad utredningen tittar på och vad vi ämnar förändra med den tillsatta utredningen.

Jag önskar att detta hade skett tidigare. Små förslag har kommit, men de har inte varit tillräckliga. Vi behöver göra mer, och regeringen är i full fart med det. Redan min andra dag på jobbet satte jag igång med denna mycket viktiga och högst relevanta fråga, och inte minst Sveriges gruvor kommer att få sunda spelregler framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.