Tobias Andersson

Fru talman! Jag tror att om Lotta Edholm hade träffat lika många ungdomar som jag gjort när jag kampanjat på skolor de senaste tio åren som gett uttryck för hur deras lärare brustit i objektivitet och opartiskhet hade Lotta Edholms tilltro till lärarna, i den utsträckning hon litar på dem, kanske minskat något.

Jag har själv haft lärare på gymnasiet som stått längst fram och vänt ryggen till mig när jag hållit tal på torget. Jag har haft lärare som beklagat att de behövt ge mig goda betyg eftersom de tycker att jag har fruktansvärda värderingar. Jag har själv haft lärare som återkommande brustit i sin undervisning på detta sätt. Men framför allt har jag träffat otroligt många ungdomar som också upplevt att så varit fallet men som inte vågat agera - som inte vågat anmäla läraren till huvudmannen, till rektorn, eftersom de varit oroliga för hur det skulle kunna komma att påverka deras betyg. Jag har också stött på många ungdomar som menar att de har kritiserat sina lärare, som vågat påtala när de brister i sin objektivitet och vågat påtala felaktigheter i undervisningen, och som en konsekvens av detta har fått sänkta betyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att det blir svårt att få någon form av statistik på hur utbredd problematiken faktiskt är i och med att mörkertalet blir stort och incitamenten för den enskilda eleven är att tiga, acceptera och ta sig igenom skolgången trots dessa felaktigheter och dessa brister.

Det finns ett fåtal fall som har läckt anonymt, för det är väldigt sällan någon elev vågar gå ut och kommunicera om detta. Jag nämnde fallet i Malmö i mitt förra inlägg.

Det finns också ett fall från pandemin, då Samnytt rapporterade om undervisning där bilder hade läckt från densamma. I det fallet fick läraren faktiskt en skriftlig varning för fel eller försummelse i arbetet, som finns reglerat i kollektivavtalet. Det ledde inte till mycket mer än den skriftliga varningen; det blev ingen faktisk konsekvens som påverkade anställningen eller något annat. Läraren fortsätter sannolikt, kanske något mer försiktigt. Men det blev åtminstone en skriftlig varning.

Det här lyftes sedan av facket upp till Arbetsdomstolen, som nyss fastslog att varningen var korrekt eftersom läraren inte hade uppfyllt kravet på saklighet. Det är bra när det kan processas på det här sättet, men det är alldeles för sällsynt.

Min första fråga i detta inlägg blir därför hur vi ska förmå elever att våga slå larm om dessa brister i undervisningen givet den incitamentsstruktur som finns på plats, som snarare får elever att tiga i dessa fall.

Fru talman! Jag skulle också vilja beröra en annan del.

Lotta Edholm berörde i sitt första svar det rimliga i att skolan har ett demokratiuppdrag. Det jag är rädd för är att en del lärare missuppfattar vad det gäller. Det tror jag att man gör som en konsekvens av att vi har en opposition som menar på att den här regeringen utgör ett hot mot demokratin.

Det är klart att om man som lärare ska leva upp till demokratiuppdraget och utbilda utifrån demokratiska synpunkter och demokratiskt innehåll och så men samtidigt köper den socialdemokratiska propagandan att den här regeringen har tagit makten och att en regim styr vårt land, då kan man ju som lärare tro att detta att följa demokratiuppdraget är att kritisera den regering som en del menar hotar vår demokrati. Och det är klart att om man är lärare i en socialdemokratiskt styrd kommun där ordföranden för den nämnd som ansvarar för skolfrågorna är socialdemokrat, då kanske man absolut inte vågar agera mot lärare som brister i detta. Då kanske man faller in i den socialdemokratiska propagandan och anser detta vara korrekt.

Min sista fråga är i vilken utsträckning ministern tror att detta påverkar lärarna och rektorerna.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag har i över tio år varit engagerad på ungdomsförbundsnivå och därigenom tagit del av skrämmande många exempel på hur lärare har brustit i sitt oberoende och i sin objektivitet. Ungdomar har berättat om hur lärare regelbundet och systematiskt agerat som politiska aktivister i sin undervisning. I stället för att utbilda och informera om till exempel de politiska partierna i Sverige har somliga lärare missbrukat sin position genom att tydligt vinkla undervisningen till förmån för de egna politiska övertygelserna. I samtliga exempel som jag har fått till mig genom åren har det varit Sverigedemokraterna som har angripits, men ibland har även borgerliga partier drabbats. Det ena fallet har varit allvarligare än det andra.

Vad blir resultatet när undervisningen brister på det sättet? Jo, det blir att unga växer upp med en felaktig bild av det svenska politiska landskapet i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. I förlängningen urholkas allmänkunskapen, och politikerföraktet tilltar när elever utbildas att misstro och hata ett eller flera politiska partier. Även tilltron till de kunskaper skolan förmedlar riskerar att eroderas om elever och föräldrar upplever att skolan brister i sin objektivitet.

Fru talman! Elever förväntar sig, kanske i för hög utsträckning, att de ska kunna lita på sina lärare, varför de riskerar att tro på vad läraren säger även när denne uttalar sig mer som en socialdemokratisk kampanjarbetare än som en objektiv samhällskunskapslärare.

Jag har själv stött på många ungdomar genom åren som har gett uttryck för rena galenskaper i tron att de har varit sanna. När jag har bemött påståenden och de har insett vad som stämmer har de ofta skyllt på att de gav uttryck för något som deras lärare påstått. Det har varit en indoktrinering av felaktigheter.

I närtid uppdagades ett oerhört allvarligt exempel på detta där en lärare i Malmö återkommande liknat Jimmie Åkesson vid Adolf Hitler och Ulf Kristersson vid Franz von Papen. Som om inte det räckte insinuerade läraren att regeringsbildningen efter höstens val skulle kunna resultera i samma övergrepp och folkmord som nazisterna gjorde sig skyldiga till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bilder som användes i undervisningen för att illustrera detta läckte till den respekterade nyhetssajten Riks, som har rapporterat om fallet.

Jag noterar att ministern slår fast vikten av objektivitet, och jag förstår också att ministern ej kan kommunicera om enskilda fall. Efter detta konstaterande sa ministern i sitt svar: "Däremot kan jag konstatera att bestämmelserna i fråga om saklighet och opartiskhet är tydliga, och jag ser därmed inget behov av att vidta några åtgärder."

Fru talman! Jag är kanske inte lika optimistisk. Det tycks ske ett nästan systematiskt påverkansarbete i vissa fall, helt utan konsekvenser. Det är inte konstigt att konsekvenserna uteblir när eleverna inte vågar agera på grund av sina betyg. Även om ministern inte anser att fler verktyg behövs vill jag veta i vilken utsträckning ministern tillstår att denna problematik återfinns på svenska skolor i dag.

Herr talman! Jag tackar åter Niklas Wykman för svaret.

I den Expressenartikel Niklas Wykman nämner beskrivs hur ett manus har använts av dem som har sålt de socialdemokratiska lotterna. Bland annat gå följande att läsa i manuset: "Nää, jag förstår, min mormor är vad man kallar för fattigpensionär och hon har ju förklarat att man behöver vända på varenda krona nu för tiden men jag menar. nu när det handlar om ynka 99 kronor - det är inte ens en bulle och kaffe på pressbyrån i dag." Sedan fortsätter manuset.

Jag tror att man förvisso får bulle och kaffe på Pressbyrån för 99 kronor, men det är inte på det jag avser att lägga fokus. Detta är alltså vad man använder sig av som säljare av dessa lotter i dialog med personer som tidigare i samtalet beskrivit att ekonomin är svag och att de är gamla och lever på låg pension. Säljarna släpper dem alltså inte och ringer vidare till nästa potentiella kund utan försöker hamra in behovet av att skaffa sig denna månadsprenumeration på lotter.

Det bolag som sålde dessa lotter gjorde det så bra att Socialdemokraternas bolag valde att belöna säljarna med festresor och spritmiddagar, vilket Expressen har skrivit om.

Herr talman! Jag tror att det är svårt att inte bli upprörd när man tar del av detta, och det är väl också därför debatten om utredningen har blossat upp i sådan utsträckning och kanske inte alltid varit helt nyanserad. Men precis som Niklas Wykman beskriver handlar det i grund och botten inte om att sätta dit Socialdemokraterna, även om det kan bli en följd av detta. Enligt mig har vi etiska skäl att agera på detta område eftersom vi ser att transparens saknas och samhällets svaga utnyttjas. Det är detta vi vill sätta stopp för i första hand, inte för Socialdemokraterna. Men nu råkar det vara just de som har ägnat sig åt detta.

Herr talman! Jag tackar för svaret och redogörelsen för det pågående arbetet.

Jag tror att det är svårt att ta del av den nyansering som Niklas Wykman kommer med och redogörelsen för alla de undantag som socialdemokratin har skapat för sin egen verksamhet för att kunna maximera sin profit och sedan använda den i valkampanjer mot mitt parti eller mot Niklas Wykmans parti.

För den som tar del av den redogörelsen och i detalj förstår alla de regler som man är undantagen från som socialdemokratisk aktör på denna marknad tror jag att det är svårt att se regeringens ambition att se över detta som något annat än välmenande och sunt, oavsett regering och partikoppling.

Trots detta har Socialdemokraterna i sin respons på att detta ska ske valt anfall i stället för försvar. I stället för att tillstå de brister som finns i systemet och i stället för att be om ursäkt för den verksamhet man har bedrivit och skapat förutsättningar för har man gått till anfall.

Kritiken mot regeringsunderlaget lät inte vänta på sig. Den hade dessutom inga som helst gränser. De illa dolda auktoritära dragen syntes snabbt hos Socialdemokraterna. Det första man sa var att detta utgör ett hot mot demokratin. Att regeringen nu anser att Socialdemokraterna inte längre ska få sälja lotter till skuldsatta, till fattigpensionärer och till spelmissbrukare eller driva tusentals till Kronofogden är att tysta oppositionen, inte att föra en sund politik. Sverige kommer att bli som Ungern. Vi har en regim som tagit makten, och nu ska den tysta oppositionen. Det var den retorik som Socialdemokraterna använde sig av när det blev allmänt känt att en utredning ska titta på dessa förehavanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är en farlig retorik, enligt mig. Jag skulle vilja vända debatten mot vad som faktiskt utgör ett problematiskt agerande vid innehav av regeringsmakt.

Om Orbáns regering i Ungern, för att hålla fast vid det socialdemokratiska exemplet, hade agerat likt Socialdemokraterna gjort i Sverige för att säkra sin egen finansiering hade nog socialdemokrater - förvisso med rätta - skrikit högt. Tänk om Orbán i Ungern hade riggat systemet så att det var just hans partis försäljning av lotter som var undantagen från kreditförbud och så att hans parti fick sälja lotter utan att betala skatt och inte behövde ha transparens i sin partifinansiering och om han säkerställde möjligheterna för intresseorganisationer och andra aktörer att bakvägen finansiera hans parti genom köp av lotter! Tänk om Orbán säkerställde att just hans partis lotteriförsäljning inte var omfattad av kundkännedomskrav etcetera! Då hade kritiken mot Orbán i Ungern garanterat varit stark från Socialdemokraterna.

Nu har man i stället skaffat sig dessa fördelar på hemmaplan i Sverige, och då vägrar man att ta ansvar för det. Jag tycker att det är viktigt att betona detta, för jag är övertygad om att det är en stor källa till inspiration för auktoritära krafter runt om i världen hur Socialdemokraterna har agerat vid regeringsmakten i Sverige för att säkra finansiering och stöd till sitt parti. Niklas Wykman berörde delar av detta.

Mot bakgrund av denna beskrivning skulle jag vilja fråga Niklas Wykman hur han ser på Socialdemokraternas kritik och påstående att regeringen nu avser att tysta oppositionen och därigenom hotar demokratin.

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har, som sagt, enats om att ta fram ett förslag på förbud mot partipolitiska lotterier. En utredning ska nu tillsättas med uppdraget att ta fram ett eller flera konkreta lagförslag.

I sitt svar på min interpellation nämner Niklas Wykman hur arbetet med utformningen av uppdraget pågår i Regeringskansliet. Bra så, och det är något vi kan återkomma till.

Jag skulle dock vilja börja med att rama in och beskriva bakgrunden till dagens debatt, vilken jag berörde i interpellationstexten.

Bakgrunden är att Socialdemokraterna har riggat systemet för att skapa fördelar för sin egen lotteriförsäljning. På detta sätt har de, till skillnad från en kommersiell aktör på spelmarknaden, kunnat sälja lotter på kredit till spelmissbrukare, fattigpensionärer och redan skuldsatta. Detta har kunnat ske helt utan rimliga krav på kundkännedom och dessutom utan spelskatt. Denna verksamhet tycks dessutom ha ägt rum genom en aggressiv marknadsföring mot samhällets svaga.

Att ha ett medlemslotteri eller öppet sälja lotter till sympatisörer får anses vara en sak, vilket exempelvis statsrådets parti Moderaterna har gjort. Men anklagelserna som förekommer om att fattigpensionärer ska ha lurats att köpa lotter på kredit utan att de ens vetat om att pengarna går till Socialdemokraterna är en helt annan sak. Skälen är onekligen många till att denna verksamhet behöver utredas och stoppas; huvudsakligen är det ur transparenssynpunkt välbehövligt att politiska partier inte kan kringgå reglerna för partidonationer genom att sälja lotter.

I praktiken kan i dag särintressen av olika slag välja att köpa lotter av Socialdemokraterna och därigenom slippa offentlig granskning av partidonationen. Om någon däremot skulle vilja finansiera mitt eller Niklas Wykmans parti skulle detta bli offentligt. Det skulle kunna granskas. Man hade behövt vara öppen med denna donation, men så behöver fallet inte vara om man vill ge samma ekonomiska stöd till Socialdemokraterna. Då räcker det att systematiskt köpa lotter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förhoppningsvis kan utredningen komma med välavvägda förslag på hur dessa uppenbara problem kan lösas. I väntan på utredningen är det viktigt att frågan debatteras och diskuteras för att synliggöra de problem som utredningen syftar till att bekämpa, likt vi gör nu.

Det är bra att regeringen nu ska gå fram med denna utredning för att kunna täppa till de kryphål i systemet som Socialdemokraterna har skapat åt sig själva. Jag och många andra ser fram emot att ta del av de färdiga utredningsdirektiven. Min fråga, herr talman, är om Niklas Wykman kan bli lite mer konkret om ungefär när i tid dessa kan väntas.

Fru talman! Jag påstod inte i min första replik att det var ett bra beslut av det utpekade bolaget. Jag har faktiskt ingen uppfattning om det, för det är bolaget som får fatta beslut om sin verksamhet.

Jag tycker inte att vare sig jag eller Lorena Delgado Varas borde ha en strikt uppfattning om varför Göteborgs Kex ska flytta eller har flyttat, beroende på vad som nu har skett, sin verksamhet utomlands. Det är upp till det enskilda företaget att fatta beslut om sin verksamhet.

Det politiken däremot kan göra, exempelvis för att undvika att arbetare inte har tillräckligt med lön i slutet av månaden, vilket ledamoten kritiserar, är att göra det billigare för företag att anställa.

Låt oss börja i den ändan. Vad har då Vänsterpartiet för förslag för att säkerställa att det blir billigare? Ska vi sänka skatten på inkomst, exempelvis, för att säkerställa att man får behålla mer av det man tjänar?

Från vår sida sett får man gärna såväl sänka inkomstskatter som angripa den allmänna löneavgiften så att man gör det billigare och kan säkerställa att arbetare kan behålla mer av sin lön och att arbetsgivare kan höja lönen eftersom staten inte tar en lika stor del av den kostnad de nu har för att anställa. På samma sätt kan vi ge oss på elpriserna och sänka desamma så att det blir billigare med den typ av produktion som det här bolaget engagerar sig i.

Men politiken ska absolut inte gå in och säga att ett bolag inte har rätt att eller inte borde få fatta beslut om var de väljer att ha sin verksamhet. Låt politiken i stället skapa förutsättningar för att bolag likt Göteborgs Kex och andra behåller sin verksamhet och utvecklar och investerar i densamma för att vi skapar de förutsättningar som behövs för det! Låt oss göra det i stället för att straffa ut dem ur Sverige och sedan kritisera att de lämnar landet!

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik. Men jag kunde inte låta det stå oemotsagt. Om jag inte hörde fel valde ledamoten Lorena Delgado Varas att från riksdagens talarstol peka ut ett enskilt bolag och smutskasta det för dess affärsbeslut.

Först och främst är det min uppfattning att det är någonting man inte ska göra i riksdagen. Man ska inte peka ut vare sig individer eller enskilda näringsaktörer på det sättet och med den klandrande betoningen.

Jag är dessutom av en annan uppfattning om ett sådant beslut. Vi talar om ett företag som bedriver näringsverksamhet. Det vill göra det inte bara för att göra en egen vinning på det utan också för att kunna erbjuda en anställning, en arbetsplats, och därigenom bidra till skatteintäkter som vi politiker bland annat kan fördela och som bygger det välstånd vi alla är beroende av.

De tvingas att lägga ned sin verksamhet, vilket var vad ledamoten beklagade, ifrågasatte och angrep. Det är inte för att de inte vill bedriva sin näringsverksamhet. Det är inte för att de inte vill erbjuda en arbetsplats till de anställda. Det är inte för att de vill sparka någon eller vill lägga ned sin produktion. Det är för att de inte har förutsättningar att få matematiken att gå ihop och att få balansräkningen att vara något annat än röd. Det är anledningen.

Skulle det ha att göra med att man inte värderar de anställda, som Lorena Delgado Varas påstod? Hon menade att detta enskilda utpekade företag inte gjorde det. Det tycker jag är direkt anmärkningsvärt. Är det någon som har brustit i det här fallet är det inte det berörda företaget, utan då är det politiken som inte har skapat de förutsättningar som behövs för dem att fortsätta att bedriva sin verksamhet. Det kan bero på att vi har så höga avgifter på anställda liksom på de höga elpriserna.

Herr talman! Det vi enligt min uppfattning verkligen ska låta bli är att peka ut enskilda företag, säga att de fattar felaktiga beslut och skuldbelägga dem för desamma.

Herr talman! Jag har full koll på hur diskussionen går i den frågan, eftersom det är en partikollega till Lili André, i form av energi- och näringsminister Ebba Busch, som gett Tillväxtverket i uppdrag att utreda bakgrunden till att kvinnor är företagare i mindre utsträckning. Det är en utredning som jag själv har ifrågasatt behovet av gentemot nämnt statsråd.

Men frågorna jag ställde till Daniel Vencu Velasquez Castro går längre än så. Det är en sak att vilja ha fakta på bordet och se om det är så att kvinnor missgynnas när det gäller riskkapital, som ledamoten exempelvis belyste. Det vore ju problematiskt, och då är det klart att man behöver se över det. Att få den typen av underlag på bordet är väl i grund och botten positivt.

Men det var inte det som jag belyste i mitt anförande. Jag belyste att ledamoten anser sig veta bättre vilka branscher kvinnor bör driva näringsverksamhet inom än vad kvinnor själva gör. Det är just det som framgår i er reservation nummer 15. Där kritiserar ni att det finns ett segregerat företagande. Jag tolkar det underförstått som att man från Socialdemokraternas sida tycker att kvinnor inte ska driva bolag inom låt säga omvårdnadssektorn, eftersom de är överrepresenterade där. I stället bör vi säkerställa att de blir ingenjörskonsulter och driver företag inom det området.

Sverigedemokraterna är fullt övertygade om att kvinnor själva kan avgöra när, var och hur de önskar driva företag.

Herr talman! Jag har ännu inte fått svar på detta. Varför tror sig Daniel Vencu Velasquez Castro veta bättre än kvinnliga entreprenörer vilken bransch dessa kvinnliga entreprenörer bör vara verksamma inom? Vilka konkreta förslag efterfrågar Socialdemokraterna från regeringen i fråga om hur, var och när kvinnor enligt Socialdemokraterna ska få driva företag?

Herr talman! Jag ska uppehålla mig vid reservation 15 från Socialdemokraterna om kvinnors företagande och företagare med utländsk bakgrund. Där framgår bland annat att man enligt Socialdemokraterna kan konstatera att endast en fjärdedel av företagarna i Sverige är kvinnor. Sedan skriver Socialdemokraterna även: "Vidare ser vi att en segregerad arbetsmarknad ger ett segregerat företagande, vilket med viss generalisering innebär att kvinnor driver företag inom de branscher där främst kvinnor arbetar."

Herr talman! Min fundering är varför det skulle vara ett problem att kvinnor som väljer att jobba inom en viss sektor också driver företag inom just denna sektor. Det är det som man problematiserar från Socialdemokraternas sida.

Daniel Vencu Velasquez Castro anser att han själv och Socialdemokraterna vet bättre inom vilka branscher kvinnor bör driva företag eftersom de ser det som problematiskt att arbetsmarknaden är så pass segregerad att det även finns ett segregerat företagande.

Herr talman! Jag anser inte att det är problematiskt om en kvinna som exempelvis i nuläget jobbar inom städbranschen känner att hon vill ta nästa steg i karriären och starta ett eget städföretag och erbjuda samma tjänster men nu som egenföretagare i stället för som anställd. Hon kanske dessutom tidigare har varit anställd av en man men nu driver ett eget företag inom städbranschen som kvinna. Men just detta problematiserar Socialdemokraterna i reservation 15 som jag belyste. Sedan efterlyser de satsningar från regeringen på kvinnligt företagande.

Frågan är tvådelad: Varför anser sig Daniel Vencu Velasquez Castro veta bättre än kvinnor inom vilka branscher som de ska driva företag, och vilka åtgärder önskar ni från regeringen för kvinnligt företagande för att styra kvinnor att driva företag inom branscher som ledamoten förespråkar?

Herr talman! Jag råkar vara av den uppfattningen att jag misstänker att Daniel Vencu Velasquez Castro inte har tagit del av de många granskningar som akademi och myndigheter har gjort av det offentligas företagsstöd. Så sent som för något år sedan tog vi del av hur Riksrevisionen - den kanske främsta granskaren av den offentliga verksamheten - gick igenom granskningar av offentliga stöd till det privata näringslivet och fastslog att deras konsekvensutredningar inte höll måttet.

Vi har gång efter annan sett hur till exempel Myndigheten för tillväxtanalys har sågat Vinnovas stöd där man antingen inte kan se någon effekt av stödet eller inte kan mäta det. Vi har tagit del av andra granskningar som kritiserat att en del av myndigheternas egna granskningar har gått ut på att man har frågat de företag som man har gett pengar till. Man har alltså gett en allmosa till ett företag, och sedan har man kommit tillbaka och frågat: Tycker du att det var bra att du fick gratis pengar? Då har de svarat: Ja, jag tycker att det var bra att jag fick gratis pengar. Utifrån den analysen, den granskningen, har man landat i att detta är ett effektivt stödprogram som vi ska fortsätta att ägna oss åt.

Det kanske är så att Socialdemokraterna vill fortsätta att slösa pengar i en situation där vi behöver spara, där vi inte vill driva på inflationen, där vi befinner oss i ett svårt läge och där det offentliga behöver prioritera sina resurser.

Från Sverigedemokraternas sida tycker jag att varje förslösad skattekrona är en förlust som hade kunnat gå till något annat, exempelvis ordentliga satsningar eller skattelättnader för att gynna det svenska företagsklimatet. Då är det en skymf att vi i nuläget lägger okända miljarder på att stödja det privata näringslivet.

Jag frågade riksdagens utredningstjänst hur stor mängd medel som går från det offentliga till det privata. De kunde inte ge mig ett svar, för det är så många aktörer inblandade och ingen rimlig uppföljning sker. Det är ett problem. Vi behöver vara varsamma med skattemedel, inte minst i denna situation.

Herr talman! Detta synliggör den skillnad som finns i synen på näringsliv mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.

Från Sverigedemokraternas sida är vi av den uppfattningen att det är privat kapital som skapar tillväxt i Sverige. Vi är av den uppfattningen att det är privata aktörer med bra idéer som får verka på en konkurrensutsatt marknad som sedan genererar den tillväxt som vi är så beroende av. För om det vore så att man är helt beroende av de offentliga stöd som jag beskylls för att ifrågasätta, då finns det inget syfte med att vi ens har ett privat näringsliv, om det är så att det är direkt beroende av allmosor av det offentliga.

Daniel Vencu Velasquez Castro nämnde att startups enligt honom inte kan uppstå om det offentliga inte stöttar dessa. Då ska de inte heller uppstå, herr talman, är min uppfattning. Om man inte har förutsättning att stå på egna ben, om man inte har en affärsidé som står emot den konkurrens som finns på den fria marknaden, ska man bli utkonkurrerad. Det är marknadsekonomi. Det är vad jag tror på. Det är vad det här regeringsunderlaget tror på. Sedan ska politiken skapa förutsättningar för näringslivet genom avregleringar, genom att erbjuda god infrastruktur och annat, men det ska inte vara det offentliga som göder det privata näringslivet genom allmosor.

Det finns alldeles för många exempel på bidragsentreprenörer, vilket framträdande forskare likt Christian Sandström belyst, inte minst kopplat till klimatområdet - de gröna bubblor som fått uppstå när politiker velat leka avgörare av var den bästa affärsidén ligger och sedan öst miljoner eller miljarder på dessa projekt. Det vill vi från Sverigedemokraterna sätta stopp för. Vi tror på det privata näringslivet, inte på socialdemokratiska politruker.

Herr talman! Det är ett stort och viktigt betänkande vi debatterar, och jag börjar med att yrka bifall till vår reservation, nummer 9, rörande övrigt om företagsfrämjande åtgärder.

Med det sagt ska jag beröra ämnet för denna debatt: näringspolitik - först brett och lite allmänt för att därefter belysa några av Sverigedemokraternas förslag som ryms i betänkandet.

Det är min uppfattning att näringsutskottets syfte och min roll i näringsutskottet är att främja och stärka näringslivets förutsättningar. Det torde vara alla partiers strävan, men ändå är synen på företag, företagsamhet och marknadsekonomi en ideologisk fråga.

Partierna som utgör regeringsunderlaget är av uppfattningen att företag är något positivt och att politikens roll är att ta ett steg tillbaka och skapa de förutsättningar som krävs för att företag och entreprenörskap ska kunna frodas i vårt samhälle och därigenom skapa arbetstillfällen och generera skatteintäkter som sedan finansierar den gemensamma välfärden och de politiska satsningar som eftersträvas. Det är vår sida av politiken.

Det finns en annan sida som har en diametralt motsatt syn på företagande och snarare ser det som en stöld från arbetare och i bland annat reservationer i betänkandet pratar om hur människor ska behålla och äga det de producerar. På det stora hela vänder man sig mot de förutsättningar vi vill ge företag och misstänkliggör i stället företag och entreprenörer och tycker att de skor sig. Man är inte av den uppfattning regeringsunderlaget är: att detta är människor som tar vara på de möjligheter som finns och sedan genererar ett mervärde inte bara åt sig själva, vilket de gärna får göra, utan också åt dem som tar arbete i deras bolag och genom de skatteintäkter de genererar.

Exakt vad som utgör näringslivets förutsättningar i praktiken finns det inte ett enkelt eller entydigt svar på. Näringslivets förutsättningar är beroende av en mängd saker. En del är politiska, andra absolut inte. Många frågor landar i andra utskott och i andra betänkanden än det vi nu debatterar. Ett par av dessa är värda att nämna.

Brott mot företag utgör en av de största utmaningarna för näringslivet i dagens Sverige. Det är sorgligt när man besöker företagare runt om i landet och återkommande möts av historier om hur kriminalitet och otrygghet för personalen belastar deras verksamhet, vilket genererar stora kostnader på grund av stölder och investeringar i trygghetshöjande åtgärder.

Svenskt Näringsliv uppskattar den totala kostnaden för näringslivet på detta område till uppemot 100 miljarder kronor. Det är en ofantlig summa som är en direkt konsekvens av en misslyckad politik som resulterat i att företagare får ta den nota som socialdemokratiska regeringar har sprungit ifrån.

Ett annat område som inte heller berörs i betänkandet men som är viktigt för näringslivets förutsättningar är givetvis kompetensförsörjningen - möjligheten att hitta den personal man behöver för att ta sin verksamhet till nästa nivå och växla upp i tempo. Nästan oavsett bransch och näring är man i behov av kompetensutveckling och livslångt lärande.

Tillståndsprocesser är ett tredje område som är avgörande för näringslivets förutsättningar och som också, åtminstone till viss del, hanteras i andra utskott. Regeringen går nu fram med en rad åtgärder för att underlätta detta och därmed garantera elektricitets- och energiförsörjningen, vilket detta utskott bland annat hanterar, dock inte i dagens betänkande.

Herr talman! Efter denna redogörelse kan man fråga sig vad som ryms inom näringspolitiken och just detta näringspolitiska betänkande. Det visar sig vara ganska mycket.

I dag diskuterar vi bland annat innovationsfrämjande åtgärder. Här efterfrågar Sverigedemokraterna bättre förutsättningar för inhemsk företagsforskning. Det är viktigt att vi kan behålla och attrahera innovationsdrivande, näringslivsnära forskning i och till Sverige. Därför anser vi att exempelvis skattenivåer och regelverk bör ses över i en utredning om hur vi underlättar företagsforskning.

Vi debatterar även olika former av företagsstöd och företagsfrämjande åtgärder. På detta tema problematiserar SD det offentligas stöd till det privata näringslivet, vilket alldeles för ofta är något annat är marknadskompletterande. I stället snedvrider de marknadens instrument och genererar de bidragsentreprenörer vi sverigedemokrater vill sätta stopp för eftersom de utnyttjar de riktiga entreprenörernas skattemedel genom att ta emot allmosor från det offentliga. Det behövs en bättre uppföljning och en mer samlad syn på hur det offentliga ska stötta det privata näringslivet utan att det slår snett.

Konkurrens från offentlig verksamhet berörs också. Här ser vi att det finns brister. Entreprenörer behöver inte bara kämpa mot byråkrati, administration och regelkrångel utan tvingas dessutom konkurrera med offentliga aktörer i allt från städverksamhet till byggsektor. Detta behöver ses över från politiskt håll. Konkurrensverket behöver bättre verktyg och förutsättningar, vilket Sverigedemokraterna också belyser i betänkandet. Dessutom behöver vi säkerställa att Konkurrensverket får beslutanderätt när det offentliga konkurrerar med det privata. Här finns brister i nuläget.

Det sista i mitt urval av ärenden som hanteras i betänkandet är besöksnäringen och dess villkor. Är det någon näring som i närtid blivit styvmoderligt behandlad är det just besöksnäringen. Under pandemin tvingades man genomgående laga efter läge när politiken ryckigt och spretigt över en natt kunde förändra förutsättningarna för att bedriva verksamhet, utan att man fick den kompensation som hade varit skälig utifrån de inskränkningar i allt från äganderätt till demonstrationsrätt som politiken genomförde där och då.

I betänkandet föreslår Sverigedemokraterna exempelvis ett tydligt främjandeuppdrag till de myndigheter som verkar nära besöksnäringens förutsättningar. Vi föreslår också att man ger sig på det regelkrångel som belastar besöksnäringen i nuläget när det gäller hotelltillstånd, danstillstånd, personalliggare och kassaregister. Det handlar givetvis också om alkohollagens alla brister.

Detta är några exempel på Sverigedemokraternas politik i betänkandet. Men det viktigaste att ta med sig från mitt anförande är att vi nu på riktigt och för första gången på länge har en regering som står på näringslivets sida, som värnar om näringslivets förutsättningar och som kommer att göra allt i sin makt för att möjliggöra ett gott företagsklimat med bra förutsättningar för både entreprenörer och stora bolag att växa, utvecklas, behålla sin produktion i Sverige och fortsätta generera det mervärde som finansierar vår gemensamma välfärd och skapar budgetutrymme för oss politiker. Det tycker jag är toppen.

Fru talman! Jag tror absolut att vi har olika uppfattningar om vad konkret regelförenklingspolitik är. Jag tycker exempelvis inte att de strategier eller de utredningar som ledamoten belyser är konkreta exempel. Att man förde in regelförenkling i en livsmedelsstrategi eller att man tillsatte utredningar är per definition definitivt inte en aktiv regelförenklingspolitik - men det kanske är åt rätt håll. Att man gjorde ett EU-förslag lite mindre dåligt än vad det hade kommit att bli är inte heller ett exempel på en aktiv regelförenklingspolitik.

Jag fick, fru talman, inget exempel från ledamoten på att man faktiskt avskaffat en regel som var i vägen.

Och på tal om EU: Ett implementeringsråd är förmodligen en av de enskilt viktigaste åtgärderna man kan gå fram med under denna mandatperiod för att begränsa den utökade byråkrati och det tilltagande regelkrångel som kommer från EU:s håll. Det är en sådan fråga som Socialdemokraterna absolut inte tog tag i under den förra mandatperioden, så jag har ännu inte, fru talman, fått något konkret exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Gällande vad den här regeringen har gjort belyste jag ett flertal saker i mitt anförande förut, dels sett till de resursförstärkningar som har skett inte minst kring Regelrådet, som ju arbetar aktivt på det här området, dels den lagrådsremiss som redan har kommit till riksdagens bord rörande att avskaffa danstillståndet. En fråga där det har funnits tillkännagivanden, om jag inte missminner mig, sedan 2014 utan att Socialdemokraterna lyckades göra någonting under sina åtta år vid makten har den här regeringen redan tagit tag i och levererat ett förslag till riksdagen som vi kan arbeta vidare med.

I mitt anförande belyste jag också Sverigedemokraternas ingång. Jag vågar inte säga att hela regeringen står bakom allt det jag belyste, men jag pratade personalliggare, kassaregister, hotelltillstånd och många andra konkreta regelförenklingsförslag.

Faktum kvarstår att Socialdemokraterna levererade noll och ingenting utöver utredningar och kanske strategier.

Fru talman! I anförandet framfördes det viss kritik mot vad den nytillträdda regeringen och dess regeringsunderlag har åstadkommit eller inte åstadkommit under de första månaderna av regeringens arbete. Det framfördes dock ingen självkritik i fråga om hur det gick för den avgångna regeringen, även om det belystes att man gjort en del.

Någonstans får man tacka för de utredningar som ändå iscensattes, igångsattes och i vissa fall färdigställdes, även om det inte blev någon leverans till riksdagen under åtta år. Ibrahim Baylan var i rollen som näringsminister ute på en gedigen turné. Han skakade hand, tog bild och hade pressmeddelanden under sin så kallade förenklingsresa. Där var han väldigt duktig rent kommunikativt, åtminstone sett till att prata om regelförenkling. Detta föranledde en utredning som presenterades och som Socialdemokraterna gjorde absolut ingenting med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Nu har vi en ny regering som arbetar vidare med förslag dels utifrån den utredningen, dels utifrån andra utredningar och dels utifrån andra ingångsvinklar.

Men jag tycker ändå att det är intressant att Daniel Vencu Velasquez Castro kastar sten i glashus på det sätt som han gör när han beskyller denna regering för att inte ha gjort tillräckligt samtidigt som de regeringar som hans parti ingick i under åtta år mig veterligen inte avskaffade en enda regel eller förenklade något i processerna kring regelimplementering.

Det kan vara så att jag har missat något. Jag skulle därför vilja be ledamoten att rada upp de faktiska regelförenklingar som man hann med under sina åtta år vid makten.

Herr talman! Det är möjligt att ledamoten Vencu Velasquez Castro inte upplever att han får ett svar. Det kan ju vara så pass enkelt som att frågan ställs till fel person. Om frågan hade ställts till energi- och näringsministern är jag osäker på om ens ministern hade haft möjlighet att svara då frågan inte endast ligger på regeringens bord utan kräver ett kommissionsgodkännande. Därför är det sannolikt svårt att ge ett exakt datum. Detta är naturligtvis ledamoten väldigt väl medveten om, även om man kan gestalta tydligt och framstå som upprörd när man spelar teater i riksdagen på det här sättet.

Någonting jag sällan har hört tidigare, herr talman, är dock en socialdemokrat som så energiskt belyst vikten av sverigedemokrater på Regeringskansliet och gång efter annan betonat att de finns där. Om jag inte missminner mig, herr talman, uttrycktes det som att Tobias Andersson måste vara på Regeringskansliet för att säkerställa att det här blir så som man har önskat. Jag kan inte göra mycket annat än att tacka ledamoten för stödet jag känner såväl för de tjänstemän vi har på departementet som för mitt arbete, vilket stundvis innebär besök på departementet. Jag önskar att jag kunde bjuda med ledamoten nästa gång, men jag tror tyvärr inte att jag har den möjligheten.

Men jag tackar som sagt för stödet för det arbete vi bedriver på det här området och på många andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Herr talman! Daniel Vencu Velasquez Castro säger att vi kan stå här och prata regelförenkling. Det är faktiskt därför vi är här - för att prata om regelförenkling. Jag tror att det framgår tydligt av den dagordning som har gått ut och av den talarlista som ledamoten själv har anmält sig till att den betänkandedebatt som nu äger rum efter att utskottet tagit fram ett betänkande just syftar till att hantera regelförenklingsfrågor. Det finns säkert många andra forum där ledamoten och hans kollegor kan agera upprörda över den situation deras parti försatt Sverige i.

Det är sannolikt ingen slump att Sverigedemokraterna ofta toppar mätningarna när man frågar egenföretagare vilka de hade velat lägga sin röst på. Så gjorde vi även genomgående under valrörelsen. De förstår naturligtvis att den situation de har hamnat i, inte minst elprissituationen som ledamoten Vencu Velasquez Castro själv belyser, till stor del handlar om agerande från Socialdemokraterna.

Det är inte så att problemen efter decennier av ineffektiv energipolitik kan lösas på några månader, även om jag önskar att så vore fallet. Vi försöker lappa och laga utifrån det läge som den här regeringen har ärvt - inte minst genom att Socialdemokraterna, medvetet och aktivt genom den politik som Miljöpartiet drivit på och fått gehör för, har lagt ned svensk kärnkraft och därmed försatt oss i ett läge som föranlett ett behov av elstöd från första början.

Men med det sagt, herr talman, svarar jag väldigt gärna på frågor som berör det vi faktiskt ska debattera i dag.

Herr talman! Sverigedemokraterna har ett flertal reservationer i betänkandet, men för tids vinning önskar jag endast yrka bifall till vår reservation 4 om ett systematiskt regelförenklingsarbete.

Med det sagt, herr talman, kan man konstatera att en aktiv regelförenklingspolitik i över ett decennium har lyst med sin frånvaro. Berörda intressenter menar ofta att den senaste regering som bedrev ett faktiskt regelförenklingsarbete som gjorde skillnad skulle ha varit den första Reinfeldtregeringen - en regering som det refererades till i det tidigare replikskiftet.

Sedan dess har mycket sagts men lite gjorts, vilket också syns i de uppskattningar av näringslivets kostnader för regelkrångel och byråkrati som presenterats. Det är uppemot 200 miljarder årligen, enligt Svenskt Näringsliv. Tillsammans med elpriser, kompetensförsörjning och brottslighet utgör regelkrångel och de kostnader som detta orsakar de största utmaningarna för det svenska näringslivet.

Det var mot den bakgrunden Sverigedemokraterna redan för flera år sedan tog fram sin första rena regelförenklingsmotion och därigenom, mig veterligen, blev det första partiet med en specifik kommittémotion på temat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Herr talman! Trots att lite har skett har frågan varit ständigt aktuell och debatterats flitigt. Det har alltså inte funnits någon brist på engagemang i frågan under de tidigare regeringarna. Politiska förslag på förbättringar har det dessutom funnits gott om. Diverse utredningar och sammanställningar från näringslivet med mera har presenterats, så det har uppenbarligen inte rått någon brist på förslag på regelförenklingsarbete.

Givet att regelförenklingar dessutom inte belastar statskassan utan tvärtom snarare lär generera skatteintäkter på sikt har det inte heller rått någon brist på resurser. Utifrån den beskrivningen tycks bristvaran i stället ha varit politisk handlingskraft snarare än någonting annat.

Det går inte att skylla detta på någon enskild politiker, och inte ens på någon enskild regering. Arbetet har som sagt brustit länge, och många bär tillsammans skulden för detta. Flera näringsministrar har misslyckats, och dessutom ägs många av de enskilda exemplen på regelförenkling av andra statsråd än näringsministern, även om näringsdepartementet utgör navet i regelförenklingsarbetet.

Herr talman! Det konstiga är att det, trots denna brist på prestation över flera valperioder, inte har funnits någon uppenbar politisk konflikt i frågan. De som hittills har uttalat sig har naturligtvis stått bakom regelförenkling. Och annat vore märkligt, kan man tycka. Inget parti går till val på mer regelkrångel eller säger rakt ut att man står bakom onödig administration och byråkrati och onödigt regelkrångel.

Trots detta har det skett en överimplementering av EU-direktiv. Konsekvensutredningar av ny lagstiftning har brustit, och uppföljningen av reglers utfall har uteblivit. Här har flertalet partier en läxa att lära. Hur kommer det sig att alla förespråkar regelförenkling men att ingen lyckats leverera densamma?

Jag inser att jag har inlett med en relativt dyster verklighetsbeskrivning och skulle därför vilja göra ett försök att muntra upp åhörarna i stället. Sedan valet har vi en ny regering med ett regeringsunderlag som i sitt sakpolitiska avtal tydligt stipulerat att det ska bli lägre administrativa kostnader för företag.

I detta regeringsunderlag ingår Sverigedemokraterna, som länge drivit på för regelförenkling. I vår regelförenklingspolitik har vi berört såväl processrelaterade frågor som enskilda förslag på regler att avskaffa.

Processuellt har vi bland annat förespråkat ett tyngre mandat för Regelrådet genom en flytt från Tillväxtverket till Statsrådsberedningen och en stoppfunktion för regler med bristfällig konsekvensutredning så att man får tänka om och tänka nytt för att gå fram med förslagen på nytt. Vi har förespråkat solnedgångsklausuler på ny lagstiftning för att säkerställa att effekten blev den som avsågs och att förordningen annars ska rinna ut och avslutas.

Vi har förespråkat ett implementeringsråd för att garantera att vi slutar upp med den överimplementering av EU-direktiv som regering på regering har ägnat sig åt och dessutom ansett att detta behöver ha ett brett mandat. Vi har förespråkat förenklingsuppdrag till myndigheter och lagkrav på efterhandsbetalning av tillsynsavgifter och rent allmänt ansett att proportionalitetsprincipen bör blir vägledande i större utsträckning när det kommer till regelimplementering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regelförenkling för företag

Gällande enskilda regler har vi bland annat legat på för att slopa danstillståndet och hotelltillståndet, för att se över och förbättra eller avskaffa dagens system för personalliggare såväl som kassaregister i hotell- och restaurangbranschen och för att förenkla diverse tillståndsprocesser.

Herr talman! Allt det jag nu har belyst ryms inte inom ramarna för detta betänkande, men jag vill ändå beskriva den regelförenklingspolitik som Sverigedemokraterna länge har stått bakom. Nu har vi dessutom en ny regering, som i det stora hela delar vår ingång i frågorna.

Viss positiv förändring har faktiskt redan skett. Regelrådet och Verksamt.se har båda fått utökade medel genom vår budgetproposition. En proposition rörande avskaffat tillståndskrav för offentliga danstillställningar har landat hos riksdagen. Inrättandet av ett implementeringsråd aviserades i budgetpropositionen och är därför att vänta.

Senast i dag diskuterade jag och utskottskollegorna tillhörande regeringsunderlaget i näringsutskottet dessa frågor med energi- och näringsminister Ebba Buschs båda statssekreterare. Därför vet jag att arbetet pågår framåt, inte minst med de förslag som ryms i förenklingsutredningen. Personligen - och jag inser att jag ofta som politiker landar i den slutsatsen - önskar jag att saker kunde gå snabbare än de gör, men det tycks vara något man får leva med i rollen som politiker.

Jag skulle vilja avrunda med att på nytt belysa att jag har konstaterat hur flera regeringar har misslyckats på detta område. Det är därför upp till denna regering att visa vad den går för. Det kan man sannolikt inte avgöra redan nu, men jag kan lova att Sverigedemokraterna som en del av regeringsunderlaget kommer att göra sitt yttersta för att de här frågorna är och förblir högt upp på energi- och näringsministerns såväl som på andra ministrars dagordning.

När vi går till val på nytt ska vi kunna visa upp för det svenska näringslivet vad vi har åstadkommit och vilken förändring vi har skapat.

Herr talman! Jag tackar för detta svar från socialministern. Det stämmer att jag tycker att delar av de begränsningar som föreslås i utredningen är av sådan art att de hade begränsat de förutsättningar som hade funnits för inte minst besöksnäringen och producenterna om man hade tillåtit gårdsförsäljning i en mer liberal form än det som föreslås. Så är det absolut.

Det finns även andra begränsningar som nämns i utredningen. Bland annat handlar det om produktionsvolymer för dem som skulle ges möjlighet att idka gårdsförsäljning, vilket är tillväxthämmande. Om ett bryggeri har en årlig produktion på 450 000 liter i dag - nästan de 500 000 liter som föreslås vara taket för att få erbjuda gårdsförsäljning i anslutning till bryggeriet - och vill växla upp verksamheten och skapa en besöksnäringsturism i den lilla bygd där man är verksam vet man att om man råkar sälja 50 000 liter mer - det torde vara ambitionen för varje företagsam människa att faktiskt vidga sin verksamhet - skulle man helt plötsligt behöva avbryta den gårdsförsäljning som man tillåtits att initiera. Man kanske investerar i verksamheten för att möjliggöra detta. Och i samband med detta växer man, och då tas möjligheten ifrån en.

Det finns bra exempel på producenter av hantverksöl som ligger på den nivån, både Poppels Bryggeri utanför Göteborg och Nils Oscars bryggeri som har populär öl, och som skulle riskera att begränsas och inte få idka gårdsförsäljning.

Det finns dessutom ett förslag i utredningen om en tidsbegränsning och att detta ska vara någon form av prövotid på sex år för gårdsförsäljning. Det är väldigt ovanligt att man har denna form av solnedgångsklausuler, som vi kan kalla det, i svensk lagtext. Jag känner inte till så många andra exempel där man har sagt att detta får göras men bara under ett par års tid.

Jag vill veta hur Jakob Forssmed ställer sig till dessa delar av utredningen.

Herr talman! Tack, socialministern, för svaret!

Jag kommer att börja med att bemöta Christofer Bergenblocks anförande. Det finns naturligtvis frågor som är av större vikt än gårdsförsäljning. Det tror jag att alla kan vara eniga om. Detta gäller inte minst de enorma samhällsproblem som Centerpartiet med regeringspartner har varit med och åstadkommit i Sverige under de senaste decennierna.

Jag ska vara ärlig med att när Tidöpartierna och samarbetspartierna ville skapa förändring var gårdsförsäljning inte den viktigaste frågan, utan det var den otrygghet och segregation som Centerpartiet har förespråkat, lovordat, möjliggjort och verkställt under decennier. Det var inte gårdsförsäljningen som stod högst upp på dagordningen, utan det gjorde den splittring och kriminalitet som Centerpartiet har tillåtit att växa, gro och få fäste i stora av delar av Sverige. Så ärlig kan jag vara, herr talman.

Om jag vore centerpartist skulle jag vara försiktig med hur mycket jag sticker ut i en sådan här fråga, för Centerpartiet har valt sin samarbetspartner i form av Socialdemokraterna. Jag tror inte att man når långt på den vägen när det kommer till implementering av gårdsförsäljning i Sverige. Det var därför vi fick en utredning med begränsade direktiv, vilket gav ett begränsat förslag.

Med detta sagt vill jag blicka tillbaka på de fantastiska semesterminnen jag har och som har involverat gårdsförsäljning vid besök på vingårdar i Frankrike, Italien, Sydafrika, USA och så vidare. Därifrån kunde jag inte bara ta med mig minnen utan också flaskor med vin, som nu ligger hemma i Skövde och som bär på historier och upplevelser som jag tycker har skapat ett stort mervärde kring den besöksnäring som jag varit en del av.

Även om en vingård i Toscana eller Champagne är svårslagen har jag fina minnen även från bryggerier, destillerier och vingårdar här i Sverige. Det är därför jag vill värna deras förutsättningar, som i dag begränsas av att vi inte har gårdsförsäljning.

Denna fråga har som sagt utretts tidigare. Nu finns det ett utredningsförslag, och jag skulle vilja tala om de begränsningar som finns i förslaget.

Innan man går vidare till implementeringen hade jag och Sverigedemokraterna gärna velat se en diskussion kring hur vi eventuellt kan vidga det som utredningen vill begränsa.

Exempelvis föreslår utredningen att du ska få köpa med dig endast tre liter öl. Du får dessutom bara köpa dessa tre liter öl om du har tagit del av en föreläsning eller ett studiebesök i samband med att du har besökt detta bryggeri.

Alla som tycker att det är trevligt att grilla en varm sommardag vet att tre liter öl inte ens räcker till dig och en kompis under den eftermiddagen.

Jag tror verkligen att vi både kan behålla Systembolagets detaljhandelsmonopol och säkra den svenska folkhälsan även om man får köpa med sig fem liter öl från bryggeriet.

Herr talman! Vi kan leka med tanken att du har åkt dit och betalat för detta studiebesök och denna föreläsning. Det måste nämligen vara ett köp av detta, och det får inte vara så att du bara får information när du köper ölen. När du gjort detta sätter du dig ned och äter en middag. Får du då köpa med dig dina tre liter öl hem? Nej, förmodligen inte. För då har nog tidsbegränsningen satt stopp för detta i stället.

Allt detta begränsar naturligtvis möjligheterna för att gårdsförsäljning ska leda till bättre förutsättningar för den svenska besöksnäringen.

Jag har raljerat lite grann nu. Men detta är en uppenbar problematik. Därför skulle jag vilja höra om socialministern ändå överväger att luckra upp dessa begränsningar när man arbetar vidare med frågan, även om jag förstår att han inte kan gå in i detalj på detta.

Herr talman! Tack, Jakob Forssmed, för svaret!

Jag tror att det finns få enskilda sakfrågor som har tillåtits diskuteras i svensk politik under lika lång tid som gårdsförsäljning. Det är kanske frågan om danstillstånd och ett fåtal andra på det hela taget okontroversiella frågor med brett stöd för förändring som tillåtits dra ut på tiden lika länge.

För mig som individ, herr talman, ser jag gårdsförsäljning som en ren frihetsfråga, och som politiker i näringsutskottet ser jag det som en näringslivsfråga. Frågan ligger på Socialdepartementet på Jakob Forssmeds bord för genomförande. Då jag är av uppfattningen att gårdsförsäljning skulle gagna näringslivet, inte minst små och medelstora företag, den regionala tillväxten och besöksnäringens förutsättningar, ligger jag på i frågan.

Den 20 februari i år ställde jag därför en skriftlig fråga till socialminister Jakob Forssmed på temat gårdsförsäljning. I den redogjorde jag bland annat för att den förra regeringen valde att ignorera utredningen En möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker, som kom den 8 december 2021. Jag redogjorde också för att utredningen förvisso föreslår att gårdsförsäljning ska tillåtas men samtidigt ställer flera mer eller mindre orimliga krav.

Herr talman! Jag ska återkomma lite mer i detalj till de begränsningar som föreslås i utredningen i mitt nästa anförande. Nu vill jag i stället poängtera det positiva i att det finns en regering som äntligen vill möjliggöra gårdsförsäljning, även om den exakta utformningen kommer att diskuteras såväl senare i denna interpellationsdebatt som senare under verkställandet.

Statsministern själv har i en intervju med TV4 konstaterat att gårdsförsäljning ska genomföras under denna mandatperiod, och Jakob Forssmeds partiledare, energi- och näringsminister Ebba Busch, har uttalat samma sak. Frågan ligger hos Jakob Forssmed, vår socialminister. Det är han som kan säkerställa att såväl regeringschefen som partiledaren blir nöjda.

Det finns dock kritiker som misstänker att det inom regeringen finns olika uppfattningar i frågan. En del sträcker sig så långt som att påstå att en orsak till att möjliggörandet av gårdsförsäljning ännu inte har ägt rum och tycks dra ut på tiden är risken att ansvarig minister resonerar annorlunda i frågan än statsministern och energi- och näringsministern.

Herr talman! För att sätta stopp för den typen av kritik och spekulationer ger jag nu Jakob Forssmed möjlighet att konstatera att regeringen, i samlad trupp med Jakob Forssmed i spetsen, kommer att verka för gårdsförsäljning under denna mandatperiod.