Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag har i över tio år varit engagerad på ungdomsförbundsnivå och därigenom tagit del av skrämmande många exempel på hur lärare har brustit i sitt oberoende och i sin objektivitet. Ungdomar har berättat om hur lärare regelbundet och systematiskt agerat som politiska aktivister i sin undervisning. I stället för att utbilda och informera om till exempel de politiska partierna i Sverige har somliga lärare missbrukat sin position genom att tydligt vinkla undervisningen till förmån för de egna politiska övertygelserna. I samtliga exempel som jag har fått till mig genom åren har det varit Sverigedemokraterna som har angripits, men ibland har även borgerliga partier drabbats. Det ena fallet har varit allvarligare än det andra.

Vad blir resultatet när undervisningen brister på det sättet? Jo, det blir att unga växer upp med en felaktig bild av det svenska politiska landskapet i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. I förlängningen urholkas allmänkunskapen, och politikerföraktet tilltar när elever utbildas att misstro och hata ett eller flera politiska partier. Även tilltron till de kunskaper skolan förmedlar riskerar att eroderas om elever och föräldrar upplever att skolan brister i sin objektivitet.

Fru talman! Elever förväntar sig, kanske i för hög utsträckning, att de ska kunna lita på sina lärare, varför de riskerar att tro på vad läraren säger även när denne uttalar sig mer som en socialdemokratisk kampanjarbetare än som en objektiv samhällskunskapslärare.

Jag har själv stött på många ungdomar genom åren som har gett uttryck för rena galenskaper i tron att de har varit sanna. När jag har bemött påståenden och de har insett vad som stämmer har de ofta skyllt på att de gav uttryck för något som deras lärare påstått. Det har varit en indoktrinering av felaktigheter.

I närtid uppdagades ett oerhört allvarligt exempel på detta där en lärare i Malmö återkommande liknat Jimmie Åkesson vid Adolf Hitler och Ulf Kristersson vid Franz von Papen. Som om inte det räckte insinuerade läraren att regeringsbildningen efter höstens val skulle kunna resultera i samma övergrepp och folkmord som nazisterna gjorde sig skyldiga till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bilder som användes i undervisningen för att illustrera detta läckte till den respekterade nyhetssajten Riks, som har rapporterat om fallet.

Jag noterar att ministern slår fast vikten av objektivitet, och jag förstår också att ministern ej kan kommunicera om enskilda fall. Efter detta konstaterande sa ministern i sitt svar: "Däremot kan jag konstatera att bestämmelserna i fråga om saklighet och opartiskhet är tydliga, och jag ser därmed inget behov av att vidta några åtgärder."

Fru talman! Jag är kanske inte lika optimistisk. Det tycks ske ett nästan systematiskt påverkansarbete i vissa fall, helt utan konsekvenser. Det är inte konstigt att konsekvenserna uteblir när eleverna inte vågar agera på grund av sina betyg. Även om ministern inte anser att fler verktyg behövs vill jag veta i vilken utsträckning ministern tillstår att denna problematik återfinns på svenska skolor i dag.

Fru talman! Jag tror att om Lotta Edholm hade träffat lika många ungdomar som jag gjort när jag kampanjat på skolor de senaste tio åren som gett uttryck för hur deras lärare brustit i objektivitet och opartiskhet hade Lotta Edholms tilltro till lärarna, i den utsträckning hon litar på dem, kanske minskat något.

Jag har själv haft lärare på gymnasiet som stått längst fram och vänt ryggen till mig när jag hållit tal på torget. Jag har haft lärare som beklagat att de behövt ge mig goda betyg eftersom de tycker att jag har fruktansvärda värderingar. Jag har själv haft lärare som återkommande brustit i sin undervisning på detta sätt. Men framför allt har jag träffat otroligt många ungdomar som också upplevt att så varit fallet men som inte vågat agera - som inte vågat anmäla läraren till huvudmannen, till rektorn, eftersom de varit oroliga för hur det skulle kunna komma att påverka deras betyg. Jag har också stött på många ungdomar som menar att de har kritiserat sina lärare, som vågat påtala när de brister i sin objektivitet och vågat påtala felaktigheter i undervisningen, och som en konsekvens av detta har fått sänkta betyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att det blir svårt att få någon form av statistik på hur utbredd problematiken faktiskt är i och med att mörkertalet blir stort och incitamenten för den enskilda eleven är att tiga, acceptera och ta sig igenom skolgången trots dessa felaktigheter och dessa brister.

Det finns ett fåtal fall som har läckt anonymt, för det är väldigt sällan någon elev vågar gå ut och kommunicera om detta. Jag nämnde fallet i Malmö i mitt förra inlägg.

Det finns också ett fall från pandemin, då Samnytt rapporterade om undervisning där bilder hade läckt från densamma. I det fallet fick läraren faktiskt en skriftlig varning för fel eller försummelse i arbetet, som finns reglerat i kollektivavtalet. Det ledde inte till mycket mer än den skriftliga varningen; det blev ingen faktisk konsekvens som påverkade anställningen eller något annat. Läraren fortsätter sannolikt, kanske något mer försiktigt. Men det blev åtminstone en skriftlig varning.

Det här lyftes sedan av facket upp till Arbetsdomstolen, som nyss fastslog att varningen var korrekt eftersom läraren inte hade uppfyllt kravet på saklighet. Det är bra när det kan processas på det här sättet, men det är alldeles för sällsynt.

Min första fråga i detta inlägg blir därför hur vi ska förmå elever att våga slå larm om dessa brister i undervisningen givet den incitamentsstruktur som finns på plats, som snarare får elever att tiga i dessa fall.

Fru talman! Jag skulle också vilja beröra en annan del.

Lotta Edholm berörde i sitt första svar det rimliga i att skolan har ett demokratiuppdrag. Det jag är rädd för är att en del lärare missuppfattar vad det gäller. Det tror jag att man gör som en konsekvens av att vi har en opposition som menar på att den här regeringen utgör ett hot mot demokratin.

Det är klart att om man som lärare ska leva upp till demokratiuppdraget och utbilda utifrån demokratiska synpunkter och demokratiskt innehåll och så men samtidigt köper den socialdemokratiska propagandan att den här regeringen har tagit makten och att en regim styr vårt land, då kan man ju som lärare tro att detta att följa demokratiuppdraget är att kritisera den regering som en del menar hotar vår demokrati. Och det är klart att om man är lärare i en socialdemokratiskt styrd kommun där ordföranden för den nämnd som ansvarar för skolfrågorna är socialdemokrat, då kanske man absolut inte vågar agera mot lärare som brister i detta. Då kanske man faller in i den socialdemokratiska propagandan och anser detta vara korrekt.

Min sista fråga är i vilken utsträckning ministern tror att detta påverkar lärarna och rektorerna.

Fru talman! Jag tackar på nytt för svaret från Lotta Edholm.

Jag skulle ändå vilja skilja detta från när det är svårt för lärare att leva upp till demokratiuppdraget som en konsekvens av att elever har dåliga värderingar i frågorna som nämndes. Det är klart att det är ett problem, och där är det viktigt att vi från politikens sida betonar att lärare måste kunna undervisa även på teman som Förintelsen bland dem som är kritiska och våga tala om hederskultur framför dem som kanske själva är en del av den. Det är jätteviktigt att politiken står upp för lärarna så att de kan undervisa om dessa ämnen alldeles oavsett vad elever tycker, tänker, säger och gör.

Det är en helt annan sak när lärarna själva bidrar till att agera bristfälligt i dessa fall. Det är alltså inte fall där läraren har det tufft att göra det som är rätt utan fall där läraren väljer att göra det som är fel genom att brista i objektivitet och opartiskhet, exempelvis genom att måla upp Sverigedemokraterna som något som Sverigedemokraterna inte är.

Jag tycker att det är viktigt att vi betonar att denna problematik finns. Jag har ännu inte fått något svar från Lotta Edholm i vilken utsträckning hon tror att den här problematiken förekommer eller hur vi ska säkerställa att det mörkertal och den tystnadskultur som råder på temat kan uppdagas. Det är klart att verktygen finns där, men de tjänar inte mycket till om elever inte vågar tala ut om den bristfälliga undervisning de tar del av. De kanske kommer till mig eller till partikollegor till mig, men de vågar inte gå hela vägen och anmäla det här till skolans huvudman eftersom de är oroliga för att de ska drabbas negativt vid betygsättningen.

Fru talman! Därför skulle jag vilja fråga Lotta Edholm som min sista fråga i vilken utsträckning den här typen av diskussioner och problembilder lyfts fram när Lotta Edholm är ute och träffar rektorer, skolpersonal, kommunpolitiker som arbetar på utbildningsområdet med flera.