Lorena Delgado Varas

Herr talman! Ingen kan anklaga regeringen för att vara framåtsyftande eller att på något sätt utveckla sin politik efter verkligheten. Ministern säger att det är svåra frågor. Det säger han nu när det har gått mer än 480 dagar av folkmord.

Det är 480 dagar där minst 47 000 människor har mördats varav minst 18 000 är barn. Minst 100 000 har lemlästats. FN-organet UNRWA uppger att tio barn har förlorat ett ben eller båda benen varje dag, och man har fått amputera med liten eller ingen bedövning på grund av Israels blockad.

Det är 480 dagar, och 80 procent av Gaza är totalförstört. Den vapenvila som ministern nämnde ger en paus i Gaza. Men i stället har Israel eskalerat våldet på Västbanken. Nu mördas, skadas eller kidnappas många där av den israeliska staten.

Trots allt detta är regeringens ståndpunkt att dialog med Israel är svaret. Och inte bara det, utan den ser gärna en fördjupning av samarbetet snarare än att använda associeringsavtalet såsom det bör användas, som ett verktyg för att stärka mänskliga rättigheter.

I en av de inledande artiklarna i associeringsavtalet står det: Avtalet vilar på respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Mot bakgrund av den texten kan jag tycka att regeringens syn på mänskliga rättigheter och demokratiska principer verkligen är skev.

Ministern svarar inte heller på frågan om åtgärder som kommer att vidtas efter att Internationella domstolen krävt att tredje land inte ska underlätta Israels ockupation av Palestina.

Jag menar att det är en otroligt viktig fråga att besvara i och med att Sverige måste följa Internationella domstolens beslut. De flesta experterna menar att sanktioner mot några bosättare inte riktigt håller måttet som svar på en sådan allvarlig dom.

Jag vill passa på att påminna ministern och alla som lyssnar om hur regeringen har gjort allt för att stoppa möjligheterna till eldupphör och stoppa folkmordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När FN lade fram förslaget om ett omedelbart eldupphör i Gaza valde regeringen att lägga ned sin röst. När FN lade fram förslaget som krävde att Israel skulle dra sig tillbaka från de ockuperade områdena valde regeringen att lägga ned sin röst.

Nu har Israel förbjudit FN-organet UNRWA, och Sverige har stoppat stödet, efter att de själva varit delaktiga i att underminera UNRWA:s renommé i det globala samfundet.

Regeringen drar helt enkelt ned hela det svenska folkets arbete med mänskliga rättigheter. De drar ned svenska företag genom att de inte är tydliga med att man inte gör affärer med ockuperande makter, att man inte gör affär med apartheidstater och att man inte gör affärer med folkmördare.

I Israels fall skriver man under på alla de här tre avskyvärda brotten. Trots detta väljer regeringen dialog och fördjupat samarbete. Det är en skam.

Fru talman! Ingen i den här kammaren kan förneka handelsrelationernas betydelse för att förbinda olika regioner och kulturer och att de tvingar oss att förhålla oss till varandra. Vänsterpartiet menar att handeln är ett verktyg för att utbyta produkter, färdigheter och kreativitet som berikar livet för människor som bor i de inblandade områdena. Handeln ska föra utvecklingen framåt både för oss och för dem som är i andra sidan om handeln. Men alltför ofta har handeln använts som ett verktyg för att utnyttja, plundra och ytterligare berika de rika länderna på andra länders bekostnad. Det behöver förändras, men tyvärr ser vi inte en sådan utveckling i de avtal som Europa gör med tredjeländer. Snarare handlar det om att trygga råvaror som vi behöver till vår utveckling och att säkerhetsställa att våra exportföretag ökar sina vinster. Det finns inte utrymme att tillåta utveckling och välstånd på samma nivå som för Europa för exempelvis och i detta fall Chile.

Denna utvidgning av tidigare avtal med Chile kan i slutändan hota ansträngningarna för att bekämpa den globala upphettningen. Den kan undergräva Chiles planer för industriell utveckling och hota små och medelstora jordbrukare. Avtalet skyddar investeringar i fossila bränslen samt ger investerarna undantag från att följa den chilenska regeringens klimatpolitik. Avtalet saknar också effektiva verktyg för att ta itu med korruption, fattigdom och ojämlikhet. Det skyddar inte arbetstagarnas rättigheter tillräckligt. Det skyddar inte små och hållbara jordbruk. Det garanterar inte urfolkets rättigheter eller de demokratiska rättigheterna i landet.

Det här avtalet innebär egentligen en begränsad suveränitet för Chile, där transnationella företag, som redan har för stor makt, nu får ännu mer utrymme. De kan faktiskt stoppa Chile från att vara ambitiösare när det kommer till miljö- och klimatmål. Det här avtalet får inte Chile att växa. Det låser in landet i att fortsätta vara råvaru- och jordbruksproducent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan

Det här avtalet adresserar inte heller den stora ekonomiska ojämlikheten i Chile eller den diskriminering av urfolk, miljöförstöring och försäljning av vattenrättigheter som förekommer i Chile. Dessa står fast. Det här avtalet kommer att leda till mer av den negativa spiral som Chile är i, där de möter upp jordbruksvolymer genom monokultur, genom dränering av hela dalar, genom att svälta ut småbrukare och genom att sälja vattenkällor till bland annat europeiska företag och på så sätt fördriva folk från de bördiga lantbruksområdena.

Ett exempel är Petorca, som jag har tagit upp här i kammaren tidigare. Där köper europeiska företag upp avokadon som planteras i dalens monokultur. Avokadon bevattnas av uppköpta vattenrättigheter. De behöver använda ungefär 600 liter vatten per kilo avokado. Eftersom vattenkällorna är uppköpta får de inte användas av någon förutom avokadoodlarna. Det har gjort att man har stoppat det naturliga vattenflödet och torkat ut floden. I princip alla småbrukare har fått se sina djur törsta ihjäl och sina odlingar torka ut. De har tvingats fly därifrån eller jobba åt de stora monokulturerna som tog ifrån dem deras levebröd. Om du åker längs de gamla jordbruken i Petorca - de är inte så gamla, kanske fem eller tio år - möts du av stängsel fulla av djurkranier, som en påminnelse om alla djur som dog av torkan.

Ett annat exempel är södra Chile, där europeiska företag bygger vattenkraftsdammar mot urfolkets vilja där dess samhällen, kyrkogårdar, vägar och skogar dränks. Om de protesterar kriminaliseras de - som machi Millaray, som jag träffat flera gånger, en mapucheledare som försöker skydda floden Pilmaiken men som upprepade gånger fängslats, förföljts och attackerats av polisen. I detta område har över 130 mapuchesamhällen gått ihop för att försöka skydda floden, men de blir ändå inte lyssnade på.

Jag kan dra fler exempel. Om vi tittar lite längre bak i historien ser vi Bolidens avfall, ett giftigt avfall som enligt Boliden var för dyrt att hantera i Sverige. Man hittade då möjligheten att skicka det till Chile, som då var en diktatur. Och så gjorde man det, utan krav eller uppföljning. Än i dag förgiftas barn och vuxna av avfallet, som fortfarande inte hanteras rätt.

Avtalet som skrivs i dag reparerar inte den skamfläck som det giftiga avfallet är. Det reparerar inte heller den miljöförstörelse som de stora europeiska företagen är skyldiga till i dag och kommer antagligen inte heller att reparera den framtida miljöförstörelsen. Detta kommer antagligen helt och hållet att betalas av den drabbade lokalbefolkningen.

Vi från Vänsterpartiet önskar att man hade alla folkens intresse för ögonen när man skriver sådana här avtal, i synnerhet då EU har i åtanke att säkra en del av mineralförsörjningen genom exploatering av bland annat litium. Just litiumexploateringen, som jag tagit upp tidigare här i kammaren, är en process som kräver stora volymer vatten, vilket kommer att drabba områden som redan har problem med vattenförsörjning.

Om Chile ska säkra vår försörjning måste vi bidra till att säkra inte bara de lokala samhällenas välstånd utan även möjligheterna till vidareförädling. Vattenfrågan är som sagt en återkommande kritik då Chile har privatiserat vattnet, och i dag är en stor del av de företag som äger vattenrättigheterna europeiska. Vi har alltså ett stort ansvar i detta. De som drabbas är som vanligt småbrukare, urfolk, kvinnor och barn. Detta är också någonting som vi behöver ta ansvar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan

Att de här delarna inte finns med beror på att avtalet är skrivet av och för den ekonomiska och politiska eliten. Här har inga urfolk fått vara delaktiga, inte heller småbrukarna som tvingas lämna sina marker, barnen som förgiftas av europeiska bekämpningsmedel eller de som i dag dör på grund av Bolidens avfall. Hade dessa grupper fått vara med, så som en demokratisk process bör gå till, hade avtalet gynnat många i stället för några få. Det hade även gynnat oss genom att våra småbrukare hade fått bättre konkurrensvillkor, att vi hade fått bättre mat på bordet och att vårt välstånd inte hade byggt på förstörelse av andra länders miljö och människoliv.

Om jag ska lyfta någonting positivt med avtalet är det delen om att parterna förbinder sig till insatser för att motverka spridning av massförstörelsevapen. Då kanske det vore lämpligt om Sverige införde en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen. Det hade varit konsekvent.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att lyfta att det är tydligt att ministern gör skillnad på människor. Och det gäller inte bara ministern, utan regeringen gör skillnad på människor både nationellt och internationellt. På det här robotliknande sättet hade regeringen inte uttalat sig om det gällde personer som är "mer lika" ministern Malmer Stenergard.

Israel är de som måste upphöra med våldet och folkmordet. Det ligger på Israels ansvar, och jag önskar att ministern var ärligare gällande maktförhållandet mellan Israel och Palestina. Det största problemet är och har varit att Israel har haft total makt över Palestina. Palestina har inte fått sina rättigheter respekterade.

Den israeliska regeringen har flera gånger annonserat att man kommer att jämna Palestina med marken och att Palestina inte kommer att existera. Israel har tusentals palestinier - barn, kvinnor och män - i koncentrationsläger där de torteras, våldtas och mördas. Man bombar medvetet civila områden och kommer med samma ursäkt hela tiden: Hamas. Nu när i princip varenda palestinier i Gaza lever i flykt lever folk i tält på gatorna, och till och med de bombas med den ursäkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Israel begår krigsbrott gång efter gång och respekterar inte folkrätten, och er tystnad är medhjälp, Malmer Stenergard. Ingen kommer att kunna låtsas som att man inte visste. Det gäller Billström, det gäller Kristersson, och det gäller nu dig, Malmer Stenergard.

Vill vi få till en lösning med Palestina måste deras makt och röst räknas.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill först av allt skicka en hälsning till den palestinska rörelsen. Ni står på rätt sida av historien, och kraften att fortsätta kampen hittar vi hos varandra, i Sverige och i världen.

Låt mig ge en bild av rörelsen. Vi är människor med olika bakgrund, olika yrken, olika åldrar och olika religioner: kristna, muslimer, judar och ateister - you name it. Vi är en bred rörelse som enas av solidaritet och medmänsklighet.

När den förre utrikesministern lämnade sitt uppdrag var det en seger. Många av oss har kämpat från dag ett av folkmordet för att den svenska regeringen på något sätt ska visa medmänsklighet eller åtminstone stå upp för internationell rätt. Det fick vi aldrig av Billström, och tyvärr får vi det nog inte heller av den nya utrikesministern. Det är bara mer av samma.

Hoppet hittar vi inte här i kammaren eller i regeringen. Hoppet hittar vi bland åhörarna, hos aktivisterna på gatan och i de organisationer som kämpar för människors frihet och medborgerliga rättigheter både nationellt och internationellt.

När fredsarbetet och det internationella åtagandet behöver stärkas sponsrar regeringen en folkmordsstat. Kristersson och kompani matar ockupationen, apartheiden och folkmordet på det palestinska folket. Regeringen gör tillsammans med bland annat USA detta trots att de vet att Israel begår folkmord och trots att de vet att detta gör att Israel kommer undan med något fruktansvärt.

Nu drabbas förutom Palestina också Libanon, Jemen med flera. När ska dessa mördare stoppas? Hur länge kommer ni att hålla Israels hand? När är det tillräckligt? Är det vid de 15 000 identifierade barnen? Är det vid de 40 000 identifierade civila? Är det vid de 20 000 försvunna barnen? Eller är det vid University of Edinburghs uppskattning av att 300 000 mördats i folkmordet? När är det tillräckligt för att regeringen ska sätta in sanktioner med mera mot Israel?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan från min kamrat Håkan Svenneling gällde Sveriges agerande i FN:s omröstning om utökad status för Palestina. Ministern ger samma svar som den tidigare katastrofministern och länkar Palestinas rätt till fullvärdigt medlemskap till tvåstatslösningen. Men det är absurt. Det är inte palestinierna som står i vägen för en tvåstatslösning i dag, utan det är Israel. Det är Israel som inte vill ha en tvåstatslösning. Det räcker att lyssna på ministrarna i Israels regering för att fatta det. Så vad är det vi snackar om? Precis som jag sa till din företrädare menar jag att om detta är standarden borde Sverige stå i första ledet för att få Israel att lämna FN. Låt oss vara konsekventa, åtminstone i det vi säger och det vi gör.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att man lyfter tvåstatslösningen som ett krav för palestiniernas fullständiga medlemskap i FN. Det är inte Palestina som ockuperar - det är Israel. Det är inte Palestina som begår folkmord - det är Israel. Så med den logiken, herr Billström, är det kanske så att Israel inte borde vara medlem.

Nu är över 20 000 barn mördade. Och enligt The Lancet, som Ola Möller lyfte tidigare, är siffran på mördade antagligen närmare 186 000 - barn, kvinnor och män.

Vikten bomber som fallit över Gaza är större än den totala vikten av bomber som har fallit i alla andra historiska folkmord.

Internationella domstolen har sagt sitt och krävt att Israel och bosättarna omedelbart ska lämna Palestina och att rättvisa måste till för de brott som har begåtts.

Minister Billström pratar om att folkrätten ska ha vikt i lösningen för Palestina och Israel. Men hur hanterar man då en stat som ockuperar och begår folkmord? Det kan ju inte vara genom att fortsätta bidra till Israels ekonomi och stötta deras vapenindustri eller skriva avtal med Elbit Systems mitt under rådande folkmord. Det kan ju inte vara genom att konsekvent rättfärdiga morden genom att säga att Israel har rätt att försvara sig - som Nadja förklarade samlar man barn i plastpåsar. Och det kan inte vara genom att ge fri passage till de svenskar som faktiskt deltagit i krigsbrott och folkmord i Israel mot Palestina genom åren. Där har jag inte sett att regeringen har agerat över huvud taget. De personerna får fritt komma tillbaka till Sverige.

Jag kan bara konstatera att regeringen inte gör det som krävs. Det handlar om sanktioner, om vapenembargo och om att bojkotta Israel.

Fru talman! Jag tackar Nadja Awad för tydligheten.

Först av allt en hälsning till den palestinska rörelsen, som är fredlig men som får stå ut med hat och våld, bland annat genom terrorattacken i Borås.

Vi lever i en tid då vi demokrater tydligt behöver stå upp för människors frihet och medborgliga rättigheter. I detta behöver vi stärka det internationella arbetet. Vi behöver stärka fredsarbetet och de internationella avtalen. Man kan tycka mycket om FN, men det är vårt internationella forum för bland annat mänskliga rättigheter.

Vi har som land erkänt Palestina. Borde inte det innebära att vi ska jobba för att Palestina ska få ett fullvärdigt medlemskap i FN? Det var minst sagt pinsamt att Sverige var ett av de få länder som inte röstade för att Palestina skulle få utökad status.

Ministern stöttar USA:s fredsplan, en plan som bland annat har övergett förslaget om eldupphör och i stället föreslår en humanitär vapenvila. Den kräver inte heller att israelisk militär ska lämna Palestina. Den kräver att gisslan som hålls av Hamas ska släppas - det är bra - men den nämner inget om den palestinska gisslan. Tror ministern att ett sådant avtal kommer att vara hållbart?

Det största problemet är och har varit att Israel har haft en total makt över Palestina. Palestina har inte fått sina rättigheter respekterade. Den israeliska regeringen har flera gånger annonserat att man kommer att jämna Palestina med marken och att Palestina inte kommer att existera. Israel begår gång på gång krigsbrott och respekterar inte folkrätten.

Vill vi få till en lösning måste Palestinas makt och röst stärkas, med ord och handling. Det kräver att vi står upp för Palestinas rättigheter. Det kräver vapenembargo, och det kräver att reella krav ställs på Israel, med riktiga konsekvenser. Ett land kan inte begå så avskyvärda brott utan några som helst konsekvenser.

Här kan ingen låtsas att man inte vet hur människor i Gaza och på Västbanken mördas eller hur fångar torteras, våldtas och mördas i israeliska koncentrationsläger, även barn. När ska Sverige jobba för att stoppa detta? När ska Sverige agera mot Israel? Och när ska Sverige bli den internationella rösten för mänsklighet? Inte under den här regeringen i alla fall; det har man visat gång på gång. Man är alldeles tyst inför småbarnsslaktandet i Gaza. Det är en skam.

Herr talman! Utan kultur, vad vore livet då? Kulturen är det som enar samhällsnätet. Genom kulturen kan vi förstå omvärlden. Kulturen ger oss respit från densamma och kan formulera verkligheten såväl som drömmar.

Oavsett vad din tolkning av kultur är så är den oerhört viktig för oss alla.

Det har dock aldrig varit lätt att agera och verka inom de olika kulturområdena. Arbetare och företagare inom de olika områdena har alltid haft svårt att få ihop det ekonomiskt om vi tittar på det stora hela. Oftast är det större eller transnationella företag som gör vinsterna på populära arbeten.

Detta är inget nytt problem, men det har accelererat i och med den ökade digitaliseringen som gör det väldigt enkelt att sprida till exempel musik, film och bilder. Det är heller inget nytt att stora företag blir rika på enskilda upphovspersoners verk. Därför är det viktigt att politiken är inne och definierar ramarna för att på så sätt skydda de mindre aktörerna men också för att vi ska få den mångfald som är så viktig för att utveckla kulturen och den kreativa sektorn.

Så sent som i går lyssnade jag till en presentation från AI Sweden, där de berättade om AI:s breda utvecklingsområden, hur snabbt det går och hur det möjliggör helt nya förutsättningar. AI kan vara ett otroligt redskap. Den kan systematisera ett arbete som skulle ta år att göra, och den kan identifiera mönster som inte alltid är så självklara.

Det här är ganska fascinerande men väcker också mycket oro. Generativ artificiell intelligens har förmågan att via insamlade data skapa skriven text, ljud, bilder eller videor. Den kan till exempel skriva en debattartikel med en viss journalists stil. Den kan skapa bilder, skriva böcker, skapa musik och så vidare. Allt det här går inte heller att särskilja från mänskligt skapade verk eller arbeten.

Detta ger förutsättningar till vissa nya marknader, till exempel AI-musik och AI-artister, men det kan också vara förödande för de kulturskapare vars verk utgör grunden till det som AI genererar.

Som land har vi tyvärr varit ganska sena att ta till oss AI på alla nivåer. Vi har en kunskapsinhämtning att göra, och vi behöver ge AI ramar som gör att vi även i fortsättningen kan ha en levande kreativ och kulturell näring. Vi måste säkerhetsställa att upphovsrättspersoner får skälig ersättning för sina verk, och företagen måste kompensera den upphovsrätt som verken baseras på.

En aktualiserad och välgrundad upphovsrätt är basen för våra kulturella näringar. Dessa näringar är inte bara viktiga för företagarna som står bakom dem, utan det är en otroligt viktig bransch för vårt land. Och även om AI kan öppna nya marknader och bidra till förbättringar kan AI också osynliggöra och nedvärdera de kulturella näringarnas bidrag.

I det hav som genereras blir det svårt, för att inte säga omöjligt, för upphovsrättsinnehavare att identifiera och kräva sin rätt. Det är bra att kulturdepartementet nu har en AI-enhet, men det vore bra att komplettera med att faktiskt utreda de upphovsrättsliga rättigheterna, annars riskerar vi att förlora delar av den kreativa och kulturella näringen.

Förutom detta noterar vi från Vänsterpartiet att strategin saknar finansiering. Det är olyckligt, i synnerhet eftersom regeringen tidigare har dragit ned kulturens finansiering på olika nivåer och inte stöttat näringslivet ordentligt. Det skapar inte utrymme för att kunna befästa och utveckla strategin.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 8 och 10.

Det finns en enorm potential för samarbetet i Norden. I Norden har vi lyckats bygga upp samhällen som har visat att man genom samhällsbyggandet kan förändra livsvillkor, möjligheter och framtid för dem som bor här. Trots att detta samhällsbyggande har fått sig inte bara en törn utan flera, har vi ändå visat att det går. Med mer politisk vilja och demokratiska värderingar kan vi nog lyckas utveckla detta vidare.

Jag vill passa på att lyfta de värderingar som Nordisk grön vänster, det vill säga de nordiska vänsterpartiernas grupp i Nordiska rådet, gärna jobbar med. Värderingar som vi har med oss i det nordiska samarbetet är solidaritet, mänskliga rättigheter, att följa och nå de globala målen, antirasism, jämställdhet, öppenhet och fred. När vi pratar om nordiska värderingar är det dessa vi bär med oss.

I Norden ska du känna dig säker och inkluderad, oberoende av din bakgrund eller könstillhörighet, oberoende av om dina föräldrar är födda här eller om du kom hit i hopp om ett tryggare liv, oberoende av om du har en funktionsnedsättning och oberoende av om du är gammal eller ung.

Nordisk grön vänster har lagt fram en rad förslag i Nordiska rådet. Vi har fått igenom några ganska bra rekommendationer, till exempel kring gemensam godstransport, persontåg, förslag om gemensam vaccinproduktion och beredskapslager - alltså inte bara internationella frågor, kan jag påpeka för ledamoten Kjell-Arne Ottosson - och vidare att Nordiska rådet ska ha samisk representation och att vi ska ha antirasistiska läroplaner i Norden. Rekommendationen här är att göra en kartläggning av hur ett antirasistiskt perspektiv är belyst i de nordiska ländernas läroplaner, bland annat.

Fru talman! Alla nordiska länder enades 2015 om att anamma FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling. Det första hållbarhetsmålet är att utrota alla former av fattigdom. Tyvärr visar Rädda Barnens rapport från 2023 att Norden är längre ifrån att uppfylla dessa mål än när vi skrev under beslutet om Agenda 2030. Det enda landet som har lyckats minska barnfattigdomen under denna period är Island.

Enligt Rädda Barnen är Sverige det land i Norden som har högst siffor - vart femte barn växer upp i relativ barnfattigdom. Finlands social- och hälsoförvaltning varnar för att försämringar i arbetslöshetsförmåner och bostadsbidrag skulle kunna leda till att ytterligare 12 700 barn hamnar i fattigdom i Finland. Samma sak repeteras i de andra länderna.

Nordiska ministerrådets vision är att regionen ska vara världens hållbaraste region 2030. Detta innebär att vi måste ta FN:s hållbarhetsmål och arbetet mot fattigdom på allvar. Därför lämnade Nordisk grön vänster ett medlemsförslag till ministerrådet om att undersöka vad som skapar och upprätthåller barnfattigdom i de nordiska länderna och att man ska göra en handlingsplan för att minska antalet barn som lever i relativ barnfattigdom.

Tack vare Nordisk grön vänsters initiativ har nu Nordiska ministerrådet avsatt 1 miljon danska kronor i sin budget för 2024 för att ta fram en rapport om barnfattigdom i Norden. Vi hoppas att det ska ge underlag för att kunna arbeta bort barnfattigdomen.

Det är vårt samarbete som stärker hela regionen. Gränshinderfrågan är en prioriterad fråga för det nordiska samarbetet. Tanken är att vi ska bli den mest sammansvetsade regionen; det har många av oss sagt. Vi ska lyfta bort alla administrativa hinder för att uppnå detta.

Vi har fortfarande inte hämtat oss från vetskapen om att det nordiska samarbetet inte var så sammansvetsat som vi trodde. Under pandemin var de nordiska länderna tyvärr otroligt snabba på att bygga upp de hinder som vi under decennier har jobbat för att få bort.

Det här är ett viktigt arbete som måste vara hållbart, även genom kriser. Vi behöver därför stärka grunden, välfärden, så att nordbor ska känna att det är lugnt att åka till jobbet, att man kan pendla i Norden, att man har rätt till vård och utbildning och att man får sina sociala rättigheter. Vi behöver hitta gemensamma lösningar som gör att vi står starkare vid kriser. Det gäller vid pandemier, men det gäller också nu under klimatkrisen när vi börjar se dess konsekvenser.

I dag har säkerhetsfrågan blivit allt viktigare, även inom Nordiska rådet. Vi har hållit ett antal utökade möten om säkerhet. Där är frågan om Arktis otroligt viktig. Arktis är ett område som är av stort intresse för olika stormakter, såsom USA, Ryssland och Kina. Arktis är ett område med stora mineralrikedomar och viktiga strategiska farleder. Det är en unik och känslig miljö och ett område som vi inte har haft tillräckligt fokus på.

Om man tittar på orsakerna till konflikter och krig runt om i världen ser man att den gemensamma nämnaren oftast är naturresurser, i synnerhet olja och gas. Trots att Arktis inte bara är ett viktigt område i klimathänseende utan också ett område som innefattar delar av Sverige har det varit ett bortglömt område.

Nu har Arktis blivit allt viktigare, och detta ser vi också inom Nordiska rådet, där fler och fler vill komma och lyssna. Det viktigaste nu är att vi gör oss av med beroendet av fossila källor så att vi inte hamnar i beroendeställning till flera stormakter. Detta gäller inte bara i Sverige och Norden utan också globalt. Därför vill vi från Vänsterpartiet ha skarpare krav och villkor genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik, för att driva på det globala klimatarbetet och skydda Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och fossilgas.

Vi menar att Sverige ska verka för ett internationellt förbud mot subventioner till fossila bränslen, både för klimatet och för deeskalering. Vi vill också att det ska skapas en demilitariserad zon i Arktis, och vi arbetar aktivt för att få länderna i Arktis att gå med på detta.

Grönland, Island och Färöarna har varit tydliga med att Arktis måste förbli ett lågspänningsområde. De är viktiga röster i detta arbete och essentiella i Nordiska rådet. Jag vill därför rikta kritik mot att den svenska regeringen inte bjöd in Grönland, Färöarna och Åland till stormötet.

I kristider och oroliga tider behöver vi samlande krafter, inte splittrande. Vårt samarbete bygger på tillit, respekt och inkludering. Nu riskerar vi att vi inte har med oss dessa länder när vi pratar om Norden, och detta tjänar varken vi eller omvärlden på. Jag hoppas att uppdateringen av Helsingforsavtalet ger dessa länder rätt att själva bestämma om de vill vara fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet eller inte.

En annan del av arbetet som vi ser behov av att stärka är de mänskliga rättigheterna i Norden. Norden har länge setts som en föregångare i många frågor som inte har varit självklara under historiens gång och absolut inte självklara i andra delar av världen. Detta är något som vi ska vara stolta över, bära och utveckla vidare. Det gäller hbtq-plus-frågor, och det gäller funkisrättigheter och sociala rättigheter. I dagens debattklimat är det lätt att glömma bort vad folk utanför Norden tänker på och lyfter fram när Norden nämns, nämligen just dessa frågor.

Norden är en viktig röst i världen och kan göra skillnad. Därför var det otroligt viktigt att Nordiska rådet uttalade sig om fred i Palestina, något som vi har uppmuntrat.

Slutligen vill jag lyfta fram urfolken. Vi behöver erkänna att vi är multikulturella samhällen där urfolk har särskilda rättigheter som vi måste respektera och bygga strukturer för. Urfolksområden är oftast under hög exploatering, något som inte gynnar urfolken. Man har oftast inte tillräckligt med makt eller resurser för att kunna ta del av processerna, och detta är något som vi måste stärka i Norden.

Fru talman! Jag vill passa på att skicka en hälsning till alla som nu tar studenten. Ni är framtiden, och om ni väljer att plugga vidare på universitet eller högskola hoppas jag att ni får ta del av en högre utbildning som inte stöttar universitet som är byggda på ockuperad mark eller bidrar till teknologi och metoder som används vid folkmord som det vi ser i Palestina i dag.

Fru talman! Jag skulle verkligen vilja höra Sveriges röst i Gazafrågan. Även om vi är ett litet land bland många länder inom EU är vi ett land som har varit känt för att ligga i framkant när det gäller mänskliga rättigheter och fredsfrågor. Jag skulle vilja höra statsministerns tankar om ett permanent eldupphör och att införa sanktioner mot Israel.

Jag vet att EU har tagit steg angående bosättarvåldet och så vidare, men jag tror att vi alla inser, efter mer än 200 dagar, att det krävs mer. Israel har inte svarat på något av kraven från det internationella samfundet.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen!

Jag skulle i första hand vilja rikta blickarna mot Gaza. I går träffade vi från det palestinska nätverket här i riksdagen en av UNRWA:s representanter som jobbar i Gaza - bland annat i Rafah - och kom tillbaka förra veckan. Den här personen beskrev situationen som en total humanitär katastrof, med 1,4 miljoner palestinier i en stad som egentligen är anpassad för 300 000 samtidigt som bomberna faller och det finns ett hot om markinvasion. Vattnet räcker inte till, och de har aldrig sett svält sprida sig så snabbt som här.

Jag skulle verkligen vilja höra statsministerns mening när det gäller att stå upp för ett omedelbart och permanent eldupphör och att EU ska införa sanktioner mot Israel för att få stopp på kriget och öppna upp för leveranser av förnödenheter, mat och vatten, som de svältande i Gaza behöver.

En annan sak som tyvärr inte nämndes av statsministern är jordbrukssektorn. Jag undrar hur diskussionerna gick angående att säkerställa rättvis konkurrens globalt och på den inre marknaden. Handelsavtalen är utformade för att kontinuerligt höja volymerna av import av vissa livsmedelsprodukter som produceras under andra förhållanden och gynnar monokulturer och stora jordbruk. Detta sätter såklart krokben för småbrukare här i Europa. Jag skulle verkligen vilja uppmuntra regeringen att se de konsekvenser som det får när man inte har med sig de aspekterna av detta.

Fru talman! Det framgick inte av ministerns svar hur mycket man hade öronmärkt i direktivet till Jordbruksverket. Jag skulle gärna vilja höra den siffran.

Självklart ska tillfälliga verksamheter antingen övergå till att bli permanenta eller på något sätt integreras i det permanenta arbetet. Men mig veterligen har det inte gjorts, utan man har helt enkelt kapat av 3R-center. Jag tänker att det ger ett ganska allvarligt avbrott, och vi förlorar otroligt viktig kompetens.

Vi behöver diskutera varför vi behöver få bort djurförsöken. Det handlar inte enbart om det etiska och moraliska, om att få bort lidandet och dödandet eller den avhumaniserande process som personal som jobbar med djurförsök eller djuren i det här faktiskt måste genomgå. Man behöver se också andra delar.

Eftersom vi har lite olika ideologiska positioner här tänker jag att andra frågor kanske kan vara mer intressanta för regeringen för att få dem att lyfta frågan. Det ligger också delvis ekonomiska intressen i det här. Forskarvärlden och företagen vill gå ifrån djurförsök eftersom det är dyrt, osäkert och opraktiskt och inte hör till en modern tid. Jag tänker att regeringen måste vara mer inlyssnande åtminstone från det hållet när det gäller vad vi behöver i framtiden.

Fru talman! Om den här regeringen hade varit angelägen om att nå målen om att ersätta djurförsöken hade man försökt behålla kompetensen i 3R-center. Nu är det praktiskt taget en nedläggning. Man kanske även hade sett över utbildningarna för att minska användandet inom universiteten och uppmuntrat grundforskningen att hitta ersättningsmetoder. Kanske hade man helt enkelt också satsat mer på forskning. Tyvärr ser vi att det går åt andra hållet på alla områden. Man nämner vissa punktsummor, men om vi tittar generellt på tillgängliga resurser till alla områden där djurförsök förekommer och där man försöker hitta andra metoder ser vi att det har gått bakåt. Jag tror dock att detta skulle vara en central del i att utveckla en modern forskning.

Jag hade varit mycket lugnare om jag hade sett en avsikt från regeringen att jobba mycket mer för att utveckla forskningen mot en bättre kvalitet och på så sätt ersätta djurförsöken. Tyvärr ser jag dock inte att man satsar på något av områdena, som sagt, och då blir det ganska svårt att få det resultatet.

Jag undrar också hur regeringen egentligen värnar om att svara upp mot EU-direktivens mål. Som ministern påpekar är ju detta inte en fråga tagen ur luften, utan vi har ett ansvar att följa de här målen. Vi har förbundit oss att fasa ut djurförsöken så snart det bara går. När man ser helheten och avsaknaden av angelägenhet för 3R-center kan man tro att regeringen handplockar vilka direktiv man ska prioritera och vilka man ska ignorera. Det tycker jag inte är så ansvarsfullt.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag kan konstatera att det för närvarande inte finns något svar på om 3R-center kommer att få fortsatt finansiering. De kommer inte heller att få tillbaka den finansiering de en gång hade, vilket i sig innebär att den svenska regeringen prioriterar försöksdjursfrågan så pass lite att man är villig att låta kompetensen i 3R-centret försvinna.

Regeringen är också villig att göra ett avbrott i ett arbete som redan är försenat, med konsekvenser som kommer att göra det svårt att kunna återuppta arbetet. Det kommer att leda till att Sverige som land hamnar ännu längre bort från att ta ansvar för att minska djurförsöken.

Jag tror att regeringen har glömt, eller tror att vi har glömt, varför vi gör det här. I dag är vi inte i en position där vi kan ta bort djurförsöken i ett nafs, men det måste verkligen vara vårt mål. Det är svårt att tänka sig, men redan från start var det här ett feltänk. Om man väljer att fantisera lite kan man ibland undra hur avancerade våra analysmetoder egentligen hade varit om vi redan från början hade sett andra djur som levande varelser som har rätt till ett värdigt liv.

Jag tror att regeringen gör ett misstag när man nedprioriterar detta. Vi som snarare vill se ett mer omfattande arbete har ett ganska stort stöd hos folket i frågan.

Jag brukar inte ta upp personliga exempel, men i det här fallet tänker jag göra det. Jag hade en hund, en beagle. Lisa hette hon - en stolt, bestämd och lite skygg dam. När hon föddes fick hon namnet Icca av avelsföretaget där hon växte upp. Hennes uppgift blev att avla valpar till djurförsök, fram till dess att företaget bestämde sig för att flytta verksamheten utanför Sverige.

Jag fick möjligheten att adoptera Lisa eftersom jag jobbade i ett företag som använde sig av detta företags tjänster. När jag hämtade henne var jag ingen engagerad djurvän. Jag tyckte synd om djuren, men inte så mycket mer än så. Så var det tills jag kom till företaget där Lisa levde. Lisa, eller Icca som hon hette, hade aldrig fått kallas för sitt namn, för företaget var mån om att personalen inte skulle bygga en relation till henne eller till de andra avelshundarna. Hon kallades för en siffra i stället. Ingen hade någonsin lekt med henne - återigen för att personalen inte skulle bygga en relation till henne. Hon levde i ett litet utrymme av betong och galler, och en gång om dagen släppte de ut henne och resten av avelshundarna i ett utrymme som fanns mellan två murar med taggtråd som omringade anläggningen.

Ett sista farväl från företaget till Lisa innan hon lämnades över till mig var att de kastrerade henne. Jag vet inte hur många valpar hon födde till djurförsöksindustrin, men jag vet att hon aldrig fick behålla dem och att de inte lever i dag. Det här är inte värdigt ett modernt samhälle, och vi behöver förändra detta så snart som möjligt.

Fru talman! Ministern menar att stater måste ta ansvar och att de länder som driver detta är länder som kanske inte själva har stiftat lagar för att deras företag ska följa mänskliga rättigheter och så vidare.

Men det är svårt för sådana länder att kunna stå emot både handelsavtal som de ser ut i dag och de transnationella företagens konstruktioner. Vi måste erkänna att vi lever i ett samhälle där de starkaste ekonomiska aktörerna är företagen.

De har otroligt mycket makt både genom kapitalet, såklart, och genom de olika handels- och investeringsavtal där man har mekanismer för att skydda företagsinvesteringar.

Man går till och med längre. Om vi tittar på till exempel Chiles handelsavtal gäller det först och främst mineralförsörjningen till Europa mer än att det ska vidareutveckla eller förbättra sina möjligheter till att stärka sitt land genom företagande.

Det blir en omöjlig situation för sådana länder att hantera. Då kanske det behövs ett internationellt lagligt bindande ramverk som stöttar dem i detta för att ordningen är sådan.

Vi har transnationella företag som i dag har mycket mer kapital och mycket mer makt än enskilda länder. Det kan vi inte bortse från.

Fru talman! Det är bra att ministern erkänner att det kan finnas positiva delar i detta och att det kan vara en konkurrensfördel för svenska företag. Ministern lyfter att det behöver vara praktiskt genomförbart. Då tänker jag att det är ytterligare ett argument för att vi borde delta aktivt i detta.

Jag tänkte återgå till ministerns första svar, där ministern pekade på att det är staters ansvar att respektera, skydda och förverkliga mänskliga rättigheter. Där är vi helt överens. Men ministern uttrycker oro för att LBI på något sätt skulle riskera att undergräva staters ansvar. Jag tänker att det vore nyttigt för oss alla att höra exakt hur LBI skulle undergräva staters ansvar. Tankegångarna hänger inte riktigt ihop.

Jag tänker att det som riskerar att undergräva staters ansvar är avsaknaden av verktyg, instrument och bindande internationella mekanismer som gör det möjligt att hålla transnationella företag, som i dag ibland till och med är starkare än stater, juridiskt ansvariga. För det behövs mycket mer än det vi har i dag.

Ministern bekräftar att Sverige och EU haft reservationer avseende mervärdet av LBI. Han bekräftar också att frivilliga konventioner, regelverk och riktlinjer inte följs. Jag undrar: Hur kommer det sig att man då har försvagat det som finns på bordet? Varför väljer man att titta bort när man bygger upp någonting som finns på bordet? Jag skulle vilja ha svar på de två frågorna.

Fru talman! Jag önskar att det talade ordet alltid respekteras.

Tack, ministern, för svaret! Jag hör att ministern uttrycker hur viktiga mänskliga rättigheter är och att först och främst stater bär ansvaret. Samtidigt ser vi gång på gång överträdelser som ofta inte får konsekvenser och att de drabbade alltför ofta inte får rättvisa.

Jag vill förtydliga vissa saker och kanske söka vidare svar från ministern.

För det första täcker det lagligt bindande avtalet LBI ett spektrum som inte täcks av nuvarande lagar och avtal. Förutom att det skulle vara ett instrument för de drabbade för att få rättvisa gentemot svenska företag och speciellt transnationella företag skulle det vara ett otroligt viktigt verktyg för att täcka de oerhört omöjliga konstruktioner som de transnationella företagen har byggt upp för att kringgå ansvar.

För det andra är de instrument som finns i dag inte bindande. Det är väl det som har varit problemet inom handelspolitiken - att man inte vågar ställa lagligt bindande krav, som faktiskt skulle möjliggöra att detta följs på riktigt.

Ministern lyfter att svenska företag ligger i framkant när det kommer till mänskliga rättigheter. Då tänker jag att detta snarare är positivt för svenska företag. Jag menar: Vilka företag kan se detta som en konkurrensfördel, om inte svenska företag? Och vilka företag kommer att behöva förändra sitt sätt att arbeta för att följa lagkraven, om inte de transnationella företagen? Det borde ligga i regeringens intresse att delta aktivt i förhandlingarna och att få igenom detta, om man värnar om de svenska företagens intresse.

Det har gjorts studier där man jämfört due diligence och LBI som visar att de snarare kompletterar varandra. Båda behövs för att få ett komplett ramverk när det gäller ansvar för mänskliga rättigheter i fråga om näringslivet. Ändå har regeringen varit med om att urvattna förslaget om due diligence, och man har inte varit aktiv i arbetet med bindande avtal för att förstärka ansvarstagandet. Detta gör att regeringen inte riktigt är med på att det här behöver förändras och förbättras.

Jag undrar också: Hur ska stater kunna garantera sina medborgares mänskliga rättigheter om gruvföretag som förgiftar mark och vattendrag, som människor lever av, avvecklar sin verksamhet i landet och flyttar tillgångar, som skulle kunna användas till sanering, till ett syskonbolag i ett annat land? Det är detta man vill åt med LBI.

Det här är ett verktyg för att stater ska hålla transnationella företag ansvariga. Jag tänker att det skulle vara gynnsamt också för Sverige, eftersom vi ser att vi kommer att få ett ökat antal gruvföretag här i Sverige.

Jag skulle helt enkelt vilja få svar på varför man inte ser det positiva i dessa förändringar. Man försöker snarare hitta det negativa eller så vill man inte ens delta.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag uppfattade en tendens till replik till talmannen gällande de regler som gruppledarna har enats om. Jag noterar det.)

Fru talman! Vi är några här som har valt att lyfta den akademiska friheten, speciellt efter förändringar i bland annat sammansättning och tillsättning av styrelser i den akademiska världen. Dessutom har regeringen även uttryckt vad vissa utbildningar ska innehålla.

Varför är den akademiska friheten så viktig? Akademisk frihet tillåter forskare och studenter att utforska, forska och diskutera idéer utan rädsla för censur eller vedergällning. Att skapa en sådan miljö är A och O för att få en grogrund för ny kunskap, främja innovation och lösa komplexa problem. Akademisk frihet är en av komponenterna i en stark och välutvecklad demokrati där forskning och fakta inte styrs av politiska agendor eller påtryckningar från till exempel företag.

Jag menar att akademisk frihet är en temperaturmätare på hur demokratiskt och transparent ett samhälle är. Genom att uppmuntra fritt utbyte av idéer och kritiska diskussioner stöder den en informerad offentlig debatt och skapar utrymme för kritiskt tänkande och demokrati.

Akademisk frihet underlättar internationellt samarbete och dialog, vilket gör det möjligt för forskare över hela världen att dela insikter och forskningsresultat. Detta globala utbyte är avgörande för att främja kunskap och leda många samhällen framåt.

Alla dessa aspekter understryker den roll som akademisk frihet spelar, inte bara för att främja kunskap utan också för att främja ett sunt, demokratiskt och progressivt samhälle. Att skydda den är därför väsentligt, inte bara för den akademiska världen utan för samhället som helhet.

Vi lever i tider då det demokratiska utrymmet krymper globalt. Därför är det extra viktigt att vi stärker den akademiska friheten. Det gör vi inte genom att göra förändringar som inte är förankrade hos dem som berörs mest utan genom ordentlig förankring med dialog där den akademiska världens röst hörs på riktigt. Men tyvärr arbetar inte regeringen för att förbättra eller stärka den akademiska friheten.

Ett av de främsta hoten mot akademisk frihet i Sverige är osäkra anställningsvillkor för akademiker, vilket kan hindra anställdas vilja att engagera sig i kontroversiell eller kritisk forskning på grund av rädsla för att förlora anställningen eller för andra repressalier. Därför leder otrygga anställningar till minskad akademisk frihet.

Den akademiska friheten är också kopplad till om forskare och studenter känner sig trygga även när de forskar om eller diskuterar ämnen som är kontroversiella. Vi såg detta när en högerextrem journalist skrev in sig på en kurs, vilket gjorde att varken lärare eller studenter kände sig trygga eftersom de hängdes ut i sociala medier. Vi har också sett hur universitet inhiberat öppna debatter och föreläsningar för studenter och lärare i Palestinarörelsen.

Att ha starka studentkårer är också en del av den akademiska friheten, men regeringen vill minska anslagen till dem. På tal om budget har alla studenter rätt till en utbildning av hög kvalitet, men i dag ser vi att man minskar på undervisnings- och handledningstimmar på många utbildningar. Det kommer att få enorma konsekvenser för vår framtid.

Studenter ska vara delaktiga i och ha inflytande över utbildningen. De ska ha olika bakgrund och åldrar. Att ta till vara de erfarenheter och kompetenser som finns bland dagens studenter med olika bakgrund är också ett sätt att förbättra kvaliteten på utbildningen.

Fru talman! Vänsterpartiet anser att högskoleutbildning ska vara avgiftsfri för alla studenter oavsett var de kommer från. Att människor från andra länder kommer till Sverige för att studera berikar den svenska högskolan och bidrar till höjd kvalitet. Sedan avgifterna infördes har antalet utländska studenter på våra högskolor minskat. På vissa utbildningar har de ökat igen men inte till tidigare nivåer. Jag menar att studieavgifterna bör tas bort och att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att avskaffa dem. Gör om, gör rätt, helt enkelt!

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Fru talman! Jag håller med om att en sådan utveckling är intressant. I olika förskolor har man jobbat med miljöteknik, men anpassat för förskolebarn. Men detta ger inte svar på hur förskollärare och barnskötare ska få utrymme för att jobba med dessa frågor.

För att kunna göra förändringar behöver man flexibiliteten, utrymmet och resurserna. Det finns inte i dag. Jag förstår inte riktigt hur man ska få till detta.

Det andra som är oroväckande är hur fixerad man är vid STEM-utbildningen. Jag förstår att man ser en direktrelation till näringslivet. Vi har i dag haft en AI-dag, och man pekade på att AI kommer att användas på alla områden i samhället. Genom att peka ut vissa specifika områden dit man ska rikta forskning utesluter man andra områden som kanske skulle vara bra för att utveckla samhället framåt, till exempel inom vård, pedagogisk verksamhet och så vidare.

Fru talman! Jag satt och log lite när ledamoten nämnde vinkunskap. Hör och häpna - när jag avslutade min kurs om organisk kemi gällde arbetet specifikt vinkunskap, för att kunna utröna vilka viner som hade vilka komponenter beroende på vilket område de kom från. Det kanske inte är vår uppgift att peka ut vilka kurser som är okej och inte okej.

Men jag ville inte fråga ledamoten om dessa saker, utan jag fastnade på vad ledamoten nämnde om förskolor. Man har pratat mycket om att STEM-utbildningar ska prägla hela utbildningsvägen ända fram till högre utbildning.

När man drar ned budgeten i kommuner, vilket utrymme ger man förskolorna att utveckla sitt pedagogiska arbete? I dag har man inte ens budgeterat det minimum som de behöver. Just förskollärare och barnskötare är de grupper som har flest stressrelaterade sjukdomar inom utbildningskedjan. Jag förstår inte riktigt hur förskolorna ens ska få utrymmet att utveckla den pedagogiska verksamheten och än mindre mot den inriktning som ledamoten pekar på.

Herr talman! Handel med omvärlden har varit och är helt avgörande för Sveriges välstånd och utveckling. I dag är många av våra företag beroende av att importera och exportera. De har globala värdekedjor, och de globala värdekedjorna har stor inverkan på såväl tillväxt som sysselsättning här i Sverige och i andra länder.

Därför har vi ett stort ansvar för att förändra hur dessa värdekedjor och de internationella avtalen ser ut. Det kan vi göra genom att ställa lagkrav i våra handelsavtal, förändra prioriteringar och ibland också vägra handel för att få andra länder att agera enligt våra internationella avtal.

Därför är det viktigt att lyfta fram att när miljö och mänskliga rättigheter sätts ur spel minskar möjligheterna att lösa de globala problemen inom till exempel klimat och miljö. Det minskar också möjligheterna att stoppa krig. Det är en situation som vi måste motverka. Där kan vi använda våra handelspolitiska verktyg.

Herr talman! Vänsterpartiet vill ha en rättvis handelspolitik som sätter människor, social rättvisa, klimat och miljö främst och som fokuserar på samhällsvinster för alla, inte bara på vinster för storföretag. Handelspolitiken ska stå för en positiv utveckling i många avseenden. Det är dags att modernisera den och bereda väg för de svenska företag som är i framkant när det gäller det.

Jag måste erkänna att jag är ganska trött på att höra att vissa politiska partier menar att vi via handelsavtalen kan påverka länderna på ett positivt sätt, det vill säga att diktaturer kanske ökar det demokratiska utrymmet, att man kanske kan skydda miljö och klimat och så vidare. Men när de har makten gör de inte vad som krävs för att uppnå det.

Det räcker att titta på hur aktiv regeringen har varit i fråga om att urvattna direktivet om tillbörlig aktsamhet, due diligence. Det är ett direktiv för att företag ska agera när deras värdekedjor har negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Vår regering applåderar handelsavtal som är skapade odemokratiskt, utan deltagande av de grupper som påverkas allra mest av dem, vilkas liv och miljö förändras på grund av handelsavtalen, liksom handelsavtal som missgynnar fattigare länders möjlighet till en hållbar positiv utveckling.

Ett exempel är avtalet med Chile. Många är glada över att det har gått igenom i EU eftersom det ger oss tillgång till litium, som är ett av de viktigaste mineralen i den omställning som pågår. Chile är den näst största tillverkaren av litium, en kritisk komponent i batterier som driver bland annat elfordon. Men få talar om de höga volymer som Chile måste producera, som är heliga och måste levereras oavsett vad det gör för den känsliga naturen i norra Chile och för vattentillgången för människor, djur och miljö.

Avtalet lämnar inget utrymme för att Chile ska kunna vidareförädla mineralen och på så sätt kanske finansiera sin samhällsutveckling. Avtalet ger en enorm makt till investerarna och låser Chile från att skapa förbättringar i sin miljö och sin sociala politik. Det lyssnar man inte heller till.

Chile får inte subventionera småbrukare men tvingas exportera stora volymer, vilket kommer att gynna storföretagen. Det missgynnar småbrukarna, och lokalbefolkningen kommer att få sämre tillgång till livsmedel.

Avtalet har fina texter om hållbarhet men inget som är bindande. Alltså är det ett avtal som har som mål att upprätthålla maktförhållandet mellan Chile och Europa - ett historiskt dåligt maktförhållande, skulle jag säga.

Ett annat exempel är investeringsavtalet med Angola - ett avtal som benämns som hållbara investeringar för att ge sken av att det är gröna investeringar vi snackar om. Avtalet innebär bättre transparens och förutsägbarhet för europeiska investerare, vilket absolut är bra för investerarna och kanske också för Angola. Däremot innehåller det inga bindande åtaganden som syftar till att främja hållbara investeringar. Man definierar inte ens vad hållbara investeringar är, och man menar att det inte behövs några föreskrifter om att miljömyndigheter ska delta i styrningen.

Angola måste också informera de utländska investerarna om kommande lagar och regler på alla nivåer i landet, vilket öppnar för lobbyism på ett sätt som är skadligt för Angolas demokrati.

Sedan har vi Mercosuravtalet, som också har varit applåderat. Implementering av det kommer att påskynda miljöförstöringen och klimatkrisen, öka kränkningarna av mänskliga rättigheter och öka straffriheten för företag.

Avtalet tillåter också att förbjudna bekämpningsmedel ska få produceras här i Europa för att sedan säljas vidare till Mercosurländerna. De är förbjudna i Europa för att de är farligt giftiga, men det är helt okej att sälja dem och förgifta människor och natur i andra delar av världen.

Nu, herr talman, ser vi hur Israel begår folkmord i Palestina. EU har ett generöst handelsavtal med Israel och stärker deras ekonomi. Så är det även nu. Men vi hör fortfarande inte ett ord från den svenska regeringen om att avbryta detta. Det måste ju finnas rimliga syften till handel mellan länder - det kan inte enbart vara ekonomiska intressen.

Att hålla fast vid att ha relationer till ett land som har mördat över 14 000 barn de senaste månaderna, som skapar svält genom att stoppa hjälpinsatser och som mördar alltifrån vårdpersonal till hjälparbetare är inte sunt. Det är inte bara osunt utan rent av demoraliserande. Vi måste använda handelspolitiken för att stoppa folkmordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Precis som vi stoppar handeln med Ryssland måste vi kunna stoppa handeln med Israel. Det regeringen gör är att vara delaktig i folkmordet. Man gör också svenska företag delaktiga.

Låt mig ta ett exempel. Maskiner från Volvo används i dag för att riva ned palestiniers hem på Västbanken. De används för att breda ut de olagliga bosättarområdena. Det är en skam!

Herr talman! Vi behöver rättvisa handelsavtal som stärker arbetarnas rättigheter, inte exploateringen av dem. Vi behöver handelsavtal som stärker länders förvaltning av naturresurser och där man delar med sig av den gröna tekniken. Vi behöver handelsavtal som tar hänsyn till hur människor och demokratin påverkas.

Vi kan absolut inte ha handelsavtal där vi fortsätter att samarbeta med länder som ockuperar och begår folkmord.

I morgon får vi i näringsutskottet besök av Exportkreditnämndens generaldirektör. Man har ju gett kreditgarantier till svenska företag som ska verka inom gruvindustrin i Kongo. Jag tror att det är allmänt känt vad som sker i Kongo. Det handlar om brott mot mänskliga rättigheter, barnarbete och tvångsförflyttning. Trots detta ger man alltså kreditgarantier utan att ställa ordentliga krav och säkerställa att de svenska företagen följer dem.

Vi behöver ändra vårt sätt att arbeta med kreditgarantier. Detta får inte fortsätta. Jag hoppas att vi i Vänsterpartiet får stöd av de andra partierna för att förändra detta.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 42.