Fru talman! Ingen i den här kammaren kan förneka handelsrelationernas betydelse för att förbinda olika regioner och kulturer och att de tvingar oss att förhålla oss till varandra. Vänsterpartiet menar att handeln är ett verktyg för att utbyta produkter, färdigheter och kreativitet som berikar livet för människor som bor i de inblandade områdena. Handeln ska föra utvecklingen framåt både för oss och för dem som är i andra sidan om handeln. Men alltför ofta har handeln använts som ett verktyg för att utnyttja, plundra och ytterligare berika de rika länderna på andra länders bekostnad. Det behöver förändras, men tyvärr ser vi inte en sådan utveckling i de avtal som Europa gör med tredjeländer. Snarare handlar det om att trygga råvaror som vi behöver till vår utveckling och att säkerhetsställa att våra exportföretag ökar sina vinster. Det finns inte utrymme att tillåta utveckling och välstånd på samma nivå som för Europa för exempelvis och i detta fall Chile.

Denna utvidgning av tidigare avtal med Chile kan i slutändan hota ansträngningarna för att bekämpa den globala upphettningen. Den kan undergräva Chiles planer för industriell utveckling och hota små och medelstora jordbrukare. Avtalet skyddar investeringar i fossila bränslen samt ger investerarna undantag från att följa den chilenska regeringens klimatpolitik. Avtalet saknar också effektiva verktyg för att ta itu med korruption, fattigdom och ojämlikhet. Det skyddar inte arbetstagarnas rättigheter tillräckligt. Det skyddar inte små och hållbara jordbruk. Det garanterar inte urfolkets rättigheter eller de demokratiska rättigheterna i landet.

Det här avtalet innebär egentligen en begränsad suveränitet för Chile, där transnationella företag, som redan har för stor makt, nu får ännu mer utrymme. De kan faktiskt stoppa Chile från att vara ambitiösare när det kommer till miljö- och klimatmål. Det här avtalet får inte Chile att växa. Det låser in landet i att fortsätta vara råvaru- och jordbruksproducent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan

Det här avtalet adresserar inte heller den stora ekonomiska ojämlikheten i Chile eller den diskriminering av urfolk, miljöförstöring och försäljning av vattenrättigheter som förekommer i Chile. Dessa står fast. Det här avtalet kommer att leda till mer av den negativa spiral som Chile är i, där de möter upp jordbruksvolymer genom monokultur, genom dränering av hela dalar, genom att svälta ut småbrukare och genom att sälja vattenkällor till bland annat europeiska företag och på så sätt fördriva folk från de bördiga lantbruksområdena.

Ett exempel är Petorca, som jag har tagit upp här i kammaren tidigare. Där köper europeiska företag upp avokadon som planteras i dalens monokultur. Avokadon bevattnas av uppköpta vattenrättigheter. De behöver använda ungefär 600 liter vatten per kilo avokado. Eftersom vattenkällorna är uppköpta får de inte användas av någon förutom avokadoodlarna. Det har gjort att man har stoppat det naturliga vattenflödet och torkat ut floden. I princip alla småbrukare har fått se sina djur törsta ihjäl och sina odlingar torka ut. De har tvingats fly därifrån eller jobba åt de stora monokulturerna som tog ifrån dem deras levebröd. Om du åker längs de gamla jordbruken i Petorca - de är inte så gamla, kanske fem eller tio år - möts du av stängsel fulla av djurkranier, som en påminnelse om alla djur som dog av torkan.

Ett annat exempel är södra Chile, där europeiska företag bygger vattenkraftsdammar mot urfolkets vilja där dess samhällen, kyrkogårdar, vägar och skogar dränks. Om de protesterar kriminaliseras de - som machi Millaray, som jag träffat flera gånger, en mapucheledare som försöker skydda floden Pilmaiken men som upprepade gånger fängslats, förföljts och attackerats av polisen. I detta område har över 130 mapuchesamhällen gått ihop för att försöka skydda floden, men de blir ändå inte lyssnade på.

Jag kan dra fler exempel. Om vi tittar lite längre bak i historien ser vi Bolidens avfall, ett giftigt avfall som enligt Boliden var för dyrt att hantera i Sverige. Man hittade då möjligheten att skicka det till Chile, som då var en diktatur. Och så gjorde man det, utan krav eller uppföljning. Än i dag förgiftas barn och vuxna av avfallet, som fortfarande inte hanteras rätt.

Avtalet som skrivs i dag reparerar inte den skamfläck som det giftiga avfallet är. Det reparerar inte heller den miljöförstörelse som de stora europeiska företagen är skyldiga till i dag och kommer antagligen inte heller att reparera den framtida miljöförstörelsen. Detta kommer antagligen helt och hållet att betalas av den drabbade lokalbefolkningen.

Vi från Vänsterpartiet önskar att man hade alla folkens intresse för ögonen när man skriver sådana här avtal, i synnerhet då EU har i åtanke att säkra en del av mineralförsörjningen genom exploatering av bland annat litium. Just litiumexploateringen, som jag tagit upp tidigare här i kammaren, är en process som kräver stora volymer vatten, vilket kommer att drabba områden som redan har problem med vattenförsörjning.

Om Chile ska säkra vår försörjning måste vi bidra till att säkra inte bara de lokala samhällenas välstånd utan även möjligheterna till vidareförädling. Vattenfrågan är som sagt en återkommande kritik då Chile har privatiserat vattnet, och i dag är en stor del av de företag som äger vattenrättigheterna europeiska. Vi har alltså ett stort ansvar i detta. De som drabbas är som vanligt småbrukare, urfolk, kvinnor och barn. Detta är också någonting som vi behöver ta ansvar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avancerat ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan

Att de här delarna inte finns med beror på att avtalet är skrivet av och för den ekonomiska och politiska eliten. Här har inga urfolk fått vara delaktiga, inte heller småbrukarna som tvingas lämna sina marker, barnen som förgiftas av europeiska bekämpningsmedel eller de som i dag dör på grund av Bolidens avfall. Hade dessa grupper fått vara med, så som en demokratisk process bör gå till, hade avtalet gynnat många i stället för några få. Det hade även gynnat oss genom att våra småbrukare hade fått bättre konkurrensvillkor, att vi hade fått bättre mat på bordet och att vårt välstånd inte hade byggt på förstörelse av andra länders miljö och människoliv.

Om jag ska lyfta någonting positivt med avtalet är det delen om att parterna förbinder sig till insatser för att motverka spridning av massförstörelsevapen. Då kanske det vore lämpligt om Sverige införde en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen. Det hade varit konsekvent.

Jag yrkar bifall till reservationen.