Arwin Sohrabi

Fru talman! Jag tackar statsrådet och även Markus Kallifatides.

Jag vill inledningsvis bara säga att vi socialdemokrater självklart är för en del av förslagen, till exempel det om höjt bostadsbidrag. Jag vill också säga att jag står fast vid det jag sa tidigare, nämligen att högerpartierna lättvindigt avskaffade det viktiga investeringsstödet.

Jag konstaterade tidigare att det är upp till statsrådet att framföra huruvida han har en bostadspolitik eller ej. I sitt senaste inlägg tog statsrådet upp några förslag som han har lagt fram. Det återstår att se om de kommer att leda till ökat byggande, men det syns i alla fall inte i prognoserna.

Såvida statsrådets avslutande inlägg inte går helt emot den passivitet vi tyvärr har vant oss vid kan vi tyvärr konstatera att regeringens bostadspolitik inte bygger några bostäder. Det rabblades upp ett antal reformer, men de bygger inga bostäder. Att ha en bostadsminister som inte bygger bostäder - en bostadsminister utan handlingskraftig bostadspolitik - är säkert möjligt, men det är meningslöst.

Oavsett detta hoppas jag att statsrådet fortsatt kommer att ta frågan på det allvar den förtjänar, vilket han påstår att han gör. Förhoppningsvis har denna interpellationsdebatt bidragit med något. Kanske blir den 27 juni en väckarklocka.

Jag vill avslutningsvis framföra en förhoppning om att statsrådet i sitt sista inlägg inte kommer med något raljant svar där han slår ifrån sig allt ansvar, hänvisar till att han bara har haft jobbet i åtta månader eller - vilket är ännu värre - lägger ansvaret på någon helt annan. Jag vill även passa på att önska en trevlig sommar till talmannen, åhörarna och Markus samt, framför allt, till statsrådet. Jag önskar att han får en trevlig sommar.

Jag vill också säga att vi socialdemokrater är redo att agera. Vad Sverige behöver är nämligen en regering som agerar, och det Sverige har nu är en regering som negerar.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det kan vara så att statsrådet ännu inte har förstått allvaret i denna situation, och det kan vara så att statsrådet tror att våra varningar om kollapsen är baserade på våra tyckanden. Jag vill därför uppmana statsrådet att lyssna på myndigheterna, förutsatt att regeringen nu har något förtroende kvar för dem.

Boverket menar att mer än 60 000 bostäder behöver byggas varje år bara för att klara bostadsförsörjningen. Detta vet självklart statsrådet. I deras juniprognos sägs det dock att antalet påbörjade bostäder minskar från över 70 000 under toppåret 2021 till cirka 27 000 detta år och till 22 000 nästa år. De är inte ensamma om att ha en så dyster prognos.

Enligt exempelvis SCB störtdyker bostadsbyggandet med 50 procent i hela landet - en halvering. Och i vissa regioner, exempelvis min egen, är fallet ännu brantare. Trots detta - åtta månader efter att statsrådet tillträdde - har ingenting ännu presenterats för att få igång byggandet.

Det är klart att statsrådet i denna interpellation kan ducka och prata om vad ni vill göra. Men faktum kvarstår att ingenting har gjorts.

Det stöd som statsrådet så lättvindigt avfärdar hade i dag kunnat möjliggöra billigare boenden för vanligt folk. När mattan rycktes undan för investeringsstödet visade det sig nämligen att man med kirurgisk precision satte krokben för bostadsbyggandet i stället för att behålla det. Stödet hade kunnat funka som en dämpare under denna nedgång.

Även vi socialdemokrater hade som förslag att i alla fall beta av kön för 2023 i stället för att helt och hållet rycka undan mattan för detta stöd.

Som tidigare har framförts kan man tycka vad man vill om stödets träffsäkerhet. Men 30 000 bostäder hade inte byggts om det inte vore för detta stöd. Och dessa bostäder hade varit mer än behjälpliga i dessa kristider.

Jag vill bara lite kortfattat med ett exempel berätta för statsrådet vilka konsekvenser hans handlande faktiskt får i verkligheten. Häromdagen kunde man i Malmö läsa i tidningarna att en byggherre sa att de kommer att bli tvungna att höja hyran kraftigt i en fastighet som de snart ska bygga och som innehåller nästan bara små ettor. De kommer att behöva höja hyran med nästan 20 procent eftersom specifikt investeringsstödet avskaffades och eftersom de hade planerat utifrån investeringsstödet när de planerade denna byggnad.

Vad säger statsrådet till alla dessa människor - många kanske är ungdomar som skulle få detta som sitt första boende - som nu kommer att få chockhöjda hyror för att detta stöd rycks undan och man inte ens låter kön betas av? Tänker han över huvud taget på hur hans agerande påverkar vanligt folk?

Fru talman! Som anledning till att man stoppade utredningen om förköp sa statsrådet i en intervju att den har väckt oro bland vissa hushåll och fastighetsägare. Jag tyckte att detta uttalande var något komiskt. Vad som har väckt mycket oro bland många hushåll är nämligen det faktum att folk inte vet var de ska bo framöver. Men detta har statsrådet inte agerat på över huvud taget.

Trots att statsrådet kanske tror det är det ingen som förväntar sig att han på åtta månader ska göra vad den förra regeringen gjorde på åtta år, men jag tror nog att alla förväntar sig att han i alla fall ska göra någonting. I vilket annat jobb kan man gå åtta månader utan att göra någonting?

Det är förstås inte heller någon som anklagar statsrådet för att ha initierat en ekonomisk kris; det han anklagas för är att med största sannolikhet ha förvärrat krisen genom att nedmontera viktiga stöd. Vidare handlar det inte bara om byggnation utan även om arbetstillfällen som går förlorade när bostadsbranschen påverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Medan vi står här och debatterar står vi inför den kanske värsta bostadskrisen på flera årtionden. När jag talar med folk om att den sverigedemokratiska högerregeringen har en bostadsminister som aktivt väljer att inte agera utan hellre saboterar möts jag väldigt ofta av förvåning. Folk förvånas över att vi faktiskt har en bostadsminister med tanke på avsaknaden av handling och bostadspolitik.

I dag kan jag personligen i alla fall bekräfta statsrådets existens, men huruvida statsrådet har en bostadspolitik är upp till honom att redogöra för under interpellationsdebattens gång.

Vi kan börja med det investeringsstöd som regeringen tog bort. Man kan förstås tycka vad man vill om stödet, men om vi för ett ögonblick pausar tyckandet och kollar på fakta går det inte komma ifrån att stödet bidrog till ett ökat bostadsbyggande. Statsrådet vet detta. Han vet det därför att samma rapport som han hänvisade till i sitt svar säger att stödet totalt bidrog till 30 000 fler bostäder med lägre hyra som annars inte hade blivit av.

Rapporten visar också att alla bostäder som byggdes med stödet, inte bara de 30 000, hade lägre hyra än övrig nyproduktion. Bara i min hemkommun Malmö hade det fram till september 2021 byggts cirka 2 200 lägenheter där investeringsstöd beviljats.

Om stödet hade tagits bort när vi fortfarande hade socialdemokratiska rekordsiffror för bostadsbyggandet hade det förmodligen också påverkat byggtakten, men att regeringen tog bort det under brinnande kris och i vad som kan vara den värsta bostadskrisen på flera årtionden måste man säga var synnerligen obegåvat.

Om det fortsätter så här kommer dessvärre regeringens och statsrådets eftermäle enbart att vara tomrum, för att där bostäder borde ha stått finner vi i dag inget annat än just tomrum. Detta tomrum är dock väl representativt för regeringens handlingsförlamning, orkeslöshet och totala resignation inför krisen.

Därefter har vi förköpsrätten, fru talman. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om en modern variant av förköpsrätten för kommunerna, som bland annat skulle främja långsiktig samhällsomvandling och motverka segregation. Detta kunde statsrådet och hans kollegor förstås inte tillåta, och därför skrotade man helt den inriktningen. Jag kan bara beklaga att statsrådet inte ens ville se resultatet av den tillsatta utredningen.

Fru talman och åhörare! Avslutningsvis vill jag kort beröra det förslag om att undanta allmännyttan från LOU som nu verkar vara under beredning. Jag vill bara tillägga att åhörarna bör veta att utredningar har visat att dagens LOU-regler missgynnar de allmännyttiga bostadsbolagen och faktiskt leder till högre kostnader.

Man kan fråga sig varför inte allmännyttan ska få verka på affärsmässiga villkor. Jag vill påminna statsrådet om att det redan när alliansregeringen införde den så kallade allbolagen 2011 hette att det handlade om att allmännyttan skulle få verka på just affärsmässiga villkor.

Bostaden är inte som vilken vara som helst, utan det är en central del av vår välfärd. Vi har nu fått höra om vad statsrådet och regeringen inte vill, men negering bygger inga bostäder. Hur länge till ska kommunerna stå utan stöd och verktyg för att tackla krisen?

Fru talman! Skolministerns parti har sagt nej till en mer rättvis skolpeng, nej till att ta bort segregerade skolköer och nej till att begränsa vinster i välfärden.

För ganska exakt ett år sedan röstade Liberalerna ned vårt förslag om att göra om skolpengen så att den inte överkompenserar friskolor för kostnader de inte har. Detta gjorde man tillsammans med bland annat Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det betyder att kommuner fortsatt tvingas överkompensera friskolor och att svensk skola läcker enorma resurser till följd av detta agerande. I min hemkommun Malmö kostar denna överkompensation bara i år nästan 100 miljoner kronor, vilket motsvarar omkring 130 lärartjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Regeringen har hittills inte gjort något för att stoppa detta slöseri. När kommer regeringen att ta initiativ för att sätta stopp för det skatteslöseri som uppstår när fristående skolor ersätts för kostnader och ansvar som de inte har?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag hoppas verkligen att regeringen är införstådd med att det här inte enbart är en regional utmaning och att väntan och brist på handling kan få oerhörda konsekvenser. Det som riskerar att bli följden är en trafikinfarkt som lamslår inte bara skånsk infrastruktur utan även kritisk nationell infrastruktur, vilket skulle få stora konsekvenser, inte minst för svensk industri. Då talar vi om hela landet.

År 2029 beräknas som sagt förbindelsen vara färdig. Det är inte så långt bort. Det enda som vi vet i dag är att den här regeringen bevisligen inte vill ha stambanor. Att regeringen inte klarar av att visa det nödvändiga ledarskapet i en tuff tid skapar tyvärr en högst ovälkommen osäkerhet. Det hade därför varit väldigt behjälpligt om statsrådet i dag åtminstone hade kunnat garantera att man är villig att göra de nödvändiga investeringarna för att säkerställa att järnvägsinfrastrukturen byggs ut på ett sådant sätt att det skånska vägnätet kommer att avlastas efter färdigställandet av Fehmarn Bält-förbindelsen.

På tal om helhet, som interpellanten Carina Ödebrink var inne på, vill jag för övrigt tillägga att det finns sådant som kan göras parallellt för att avhjälpa de kommande kapacitetsutmaningarna, inte minst att samtala med sin danska motpart om hur man kan gå vidare med en Öresundsmetro. Den tidigare infrastrukturministern har som bekant sagt att det krävs två för att dansa tango. Det återstår att se om statsrådet är villig att bjuda upp till dans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Tack till statsrådet och särskilt till interpellanten!

Redan 2029 står den fasta förbindelsen under Fehmarn Bält färdig. Den kommer att eliminera behovet av en 160 kilometer lång omväg genom Danmark för godståg, minska transporttiden med cirka två och en halv timme för tåg och cirka en timme för vägtransporter samt bidra till effektiv logistik mellan Skandinavien och den europeiska kontinenten. Förväntningarna är också höga på vad den ska åstadkomma inte minst inom gröna transporter, med fler godstransporter på järnväg och färre lastbilar på vägarna.

Herr ålderspresident! Jag vill hänvisa till en rapport som samarbetet Greater Copenhagen har tagit fram som nyligen presenterade att Sverige ligger efter i utbyggnaden av spår och järnvägsinfrastruktur. Om nödvändiga investeringar inte görs kan vägtransporterna öka med uppemot 120 procent. Skånska europavägar kommer då att få ett kraftigt ökat flöde av långtradare under de kommande åren.

Redan i dag har Skåne landets tyngsta lastbilstrafik, vilket statsrådet säkert är medveten om. Tillskottet riskerar att drabba klimatomställningen, vägnätet samt godstågens konkurrenskraft. Järnvägsinfrastrukturen måste således byggas ut. Annars finns risk att Fehmarn Bält-förbindelsen inte kan användas fullt ut för att generera sina många fördelar.

Att stötta godstrafiken på järnväg på liknande sätt som görs i andra europeiska länder för att styra om godstrafik från väg till järnväg skulle kunna bidra till att öka tillgängligheten på redan väldigt hårt belastade vägsträckor, bland annat E6:an genom Skåne. Det är en av landets mest trafikerade motorvägar och en viktig pulsåder nationellt och internationellt, vilket statsrådet säkert är medveten om.

Enligt Trafikverkets statistik passerar dagligen cirka 50 000 fordon E6:an i höjd med Löddeköpinge. Mer än vart femte av dessa fordon är en lastbil. Jag vill uppmärksamma statsrådet på att detta är en andel som ökar. Utvecklingen går alltså åt fel håll.

Regeringen förklarar att anledningen till att man inte handlar är att man avvaktar en utredning av de kapacitetshöjande åtgärderna. Vi alla inväntar förstås resultatet av utredningen, men sanningen är att regeringen till viss del redan har agerat. Väldigt snabbt slopade man utbyggnaden av nya stambanor. Redan den 23 december förra året levererade regeringen ett dråpslag mot svensk tillväxt och möjligheterna att framtidssäkra hållbara transporter genom att avbryta de långt gångna planerna på nya stambanor i Sverige samt stoppa utbyggnaden av sträckan Lund-Hässleholm.

En utbyggnad av stambanorna har som bekant planerats i väldigt många år av regeringar av olika färg. Anledningen är att de befintliga stambanorna, som för övrigt byggdes redan på 1800-talet, saknar tillräcklig kapacitet för alla godståg, persontåg och regionaltåg som trafikerar dessa järnvägsspår.

Det gäller inte minst den väldigt hårt trafikerade Södra stambanan som knyter samman Stockholm, där vi befinner oss nu, med Malmö, där jag bor, och sedan leder vidare till kontinenten. Om inget görs kommer kapacitetsbristen på Södra stambanan att öka ytterligare efter att den fasta förbindelsen under Fehmarn Bält står färdig 2029. Det kommer att få allvarliga konsekvenser för svensk klimatomställning och tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Givet regeringens agerande undrar jag: Är regeringen villig att skjuta till de nödvändiga medel som behövs för att säkerställa att järnvägsinfrastrukturen byggs ut på ett sådant sätt att det skånska vägnätet avlastas efter färdigställandet av Fehmarn Bält-förbindelsen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Precis som när det gäller andra aspekter av marknadsskolans härjningar tycker jag mig märka en sorts strategi hos regeringen. Den går ungefär ut på att man ägnar sig åt en läpparnas bekännelse så fort upprörande fall uppmärksammas i medierna, och sedan talar man lagom vagt om behovet av olika reformer.

Jag tror att det beror på att man är smärtsamt medveten om att svenska folket är så innerligt trötta på fusket, på alla orättvisor och inte minst på det omfattande slöseriet med våra gemensamma skattepengar. Särskilt i dessa tider är det allvarligt att regeringen fortsätter att låta skattemedel förslösas på det här sättet.

Dessvärre är det så att bortsett från tal och läpparnas bekännelse har det inte blivit särskilt mycket verkstad. Regeringen måste orka agera i denna viktiga fråga.

Jag hoppas som sagt innerligt att regeringen inte låter detta stanna vid att rasa mot enskilda skolor och att ropa efter skarpare tillsyn från till exempel Skolinspektionen. Som jag och andra upprepade gånger har fört fram här i kammaren, och kommer att fortsätta att föra fram, handlar detta om ett systemfel som måste åtgärdas från grunden.

Vi kan inte fortsätta att ha det så här i Sverige. Vanligt folk vill inte ha det så här. De enda jag kan tänka mig som vill ha det så här är väl i så fall skolkoncernernas bolagsstyrelser. Men det är väl inte de som styr landet?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Betygsinflation är ett problem i många länder, men blott Sverige den svenska betygsinflationen har. Det är bara vi som har experimenterat med att kombinera målrelaterade betyg med en extrem marknadisering av hela skolsystemet.

Precis som Aylin nyss förklarade går det inte att diskutera betygsinflation utan att prata om vad vinstintresset gör. I ett system där själva grundtanken är att skolor ska konkurrera om elever samtidigt som höga betyg ses som objektiva mått på en skolas kvalitet krävs det ingen examen i företagsekonomi för att räkna ut vilka perversa incitament som detta skapar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Forskningen är tydlig med att glädjebetygen är särskilt utbredda på just fristående skolor. Jag kan ge några exempel ur forskningen: Fristående skolor har i genomsnitt en högre betygsinflation, mätt som skillnad mellan resultat på nationella prov och ämnesbetyg. Fristående skolor rättar nationella prov mer generöst än kommunala skolor. Elever från fristående grundskolor tar i lägre grad examen från gymnasiet jämfört med elever på samma program med motsvarande betyg från kommunala grundskolor. Elever från fristående gymnasier klarar sig sämre på högskolan än elever med motsvarande betyg från kommunala gymnasieskolor och så vidare.

Fru talman! Det räcker med att öppna valfri tidning för att få dagliga vittnesmål om att marknadiseringen av skolan är ett misslyckat experiment, och det är ett misslyckat experiment på elevernas bekostnad. Man har försökt, och man har misslyckats. Därför måste detta experiment upphöra.

Jag kan ta ett exempel från Malmö, där jag själv bor. På en skola - detta är ett exempel från bara en skola - fick otroliga 78 procent av niorna i fjol ett högre betyg i matte än vad deras resultat på nationella provet gav för handen. Även med denna extrema betygsinflation var inte lönsamheten tillräcklig, enligt ägaren. Ägaren håller nu på att avveckla skolan på grund av vad man kallar för bristande lönsamhet.

Problemet med betygsinflation är större än så här. Utöver vinstintresset och konkurrensens effekter omfattar frågan hela betygssystemets utformning. Jag måste ännu en gång upprepa det som redan har sagts och det som kommer att fortsätta att sägas i denna kammare, för det kan inte sägas nog: Det handlar inte om enskilda skolors illvilja eller enskilda lärares oförmåga. Detta handlar om ett system som måste göras om i grunden, för det är ett experiment som har misslyckats.

Men lyssnar man på regeringsföreträdare apropå detta blir man bara orolig, för det talas om att åtgärderna ska vara externt rättade nationella prov och mer kontroller från Skolinspektionen. Det kommer inte på långa vägar att avhjälpa detta problem. Frågan behöver grundligt och noggrant utredas i alla sina olika beståndsdelar.

Min fråga till statsrådet är därför: Kommer regeringen mot bakgrund av det som jag har sagt att ge en utredning i uppdrag att titta på frågan om betygsinflation i sin helhet, inklusive vinstmotivets effekter? Om så är fallet undrar jag när.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, och jag tackar för engagemanget - även om det fanns viss otydlighet i svaret gällande om investeringsstödet även kommer att omfatta avfallsbranschen. Jag vill än en gång lyfta fram att just denna bransch är en av en handfull branscher där CCS är den främsta möjligheten. Jag ser därför fortsatt fram emot att ta del av vad regeringen planerar att göra på detta område. Jag hoppas också att även avfallsbranschen kan inkluderas i den kommande utredningen.

Jag tackar än en gång för svaret.

Fru talman! Avfallsbranschen är en av en handfull branscher där CCS är den främsta möjligheten att få bort den fossila koldioxiden.

Regeringen har presenterat ett uppdrag att utreda styrmedel för att fånga in och använda koldioxid. Dock har regeringen sagt att utredningens syfte är att stötta omställningen av cementproduktion och raffinaderier. Det är därför i nuläget högst oklart om detta spår ska utformas för att passa avfallsförbränningsanläggningar eller om dessa ens får inkluderas i utredningen. Eftersom avfallsbranschen, exempelvis skånska Sysav, redan i dag studerar lösningar med CCS skapar detta besked viss ovälkommen osäkerhet.

Denna typ av satsningar behöver långsiktighet, inte minst i finansieringen. Annars är risken att Sverige går miste om möjligheter till enorma utsläppsminskningar. Min fråga till statsrådet Pourmokhtari är därför på vilket sätt statsrådet ser att investeringsstödet ska utformas för att CCS-projekt ska kunna realiseras även inom avfallsbranschen.