Adam Marttinen

Fru talman! Jag vet att det finns en jättestor skillnad mellan Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas bild av vilket land Sverige ska vara, vilka förutsättningar vi ska ha när det gäller att hantera gränskontroller och vad som ska gälla för svenska medborgarskap. Det är alldeles glasklart.

Det finns i dag jättemånga svenska medborgare som aldrig borde ha blivit det, enligt Sverigedemokraternas sätt att se det. Bland annat är det 300 av dem som har rest till Syrien och Irak och deltagit i att slakta människor, kvinnor och barn. De har eldat människor i stålburar som en form av terrorövergrepp för att ta över territorier. Dem hade Sverigedemokraterna aldrig velat välkomna som medborgare från första början, men Socialdemokraterna har välkomnat dem som svenska medborgare och flugit hem dem till Sverige från konflikt- och orosområden, och man fortsätter att försörja dem med svenska skattebetalares pengar.

Det finns jättestora skillnader mellan våra två partier.

"Mitt Europa bygger inga murar" sa en socialdemokratisk statsminister en gång. Här kunde vi återigen höra att vi inte ska ha några murar, det vill säga vi ska ha öppna gränser. Förutsättningarna att ta sig in i Sverige ska fortsatt vara goda för terrorister, enligt Socialdemokraterna. Det tycker inte vi. Vi vill hindra varje individ som riskerar att utgöra ett hot från att komma in i Sverige.

En av de bästa brottspreventiva åtgärderna är att ha kontroll över terroristernas rörelsemönster och försök att etablera sig i Sverige, speciellt när vi ser att den våldsbejakande islamistiska miljön har varit den snabbast växande och i dag består av flera tusen individer som har både vilja och förmåga att begå terrorbrott.

På tal om arbetstillfällen kan jag säga att det tyvärr har skapats väldigt mycket arbetstillfällen inom polisen och Säkerhetspolisen för att hålla koll på de individer som Socialdemokraterna har släppt in.

Fru talman! Det finns absolut inget motsatsförhållande mellan det som ledamoten Wallentheim säger och det som jag sa i mitt anförande.

Problemet har varit det som Säkerhetspolisen pekar på, som jag också tog upp i mitt anförande, nämligen att svensk invandringspolitik och den slapphet vi har haft - den okontrollerade massinvandring vi har haft - har utnyttjats av extrema grupperingar med extrema idéer. Man har sett en möjlighet att ta sig in i Sverige. Man har med enkla medel kunnat få permanenta uppehållstillstånd. Man har med enkla medel kunnat få svenska medborgarskap och utifrån detta kunnat stärka sin position när det gäller att verka för terrorism eller sprida extrema idéer. Denna slapphet måste vi betona i varje debatt där vi talar om hur vi kan förhindra stora terrorattentat framöver.

Man ska givetvis se vad det är som har påverkat dessa miljöer. För 20 år sedan hade vi inte tillnärmelsevis en lika stor miljö inom den våldsbejakande islamismen i Sverige. Den har vuxit explosionsartat de senaste 20 åren. Det beror på att vi har haft en okontrollerad invandring till vårt land som Socialdemokraterna har stått bakom, främjat och kallat för berikande.

Tyvärr har släpphäntheten lett till att vi i dag har den största grupperingen inom den våldsbejakande islamistiska miljön. Den har vuxit på grund av er invandringspolitik. Detta måste man kunna poängtera, samtidigt som man givetvis ska ha respekt för att alla människor som bor i vårt land inte är extremister. Det är ingen som har påstått det.

Men anledningen till att detta har vuxit så explosionsartat är att vi har haft en ansvarslös invandringspolitik där Socialdemokraterna har välkomnat väldigt många extremister att komma hit och etablera sig. Så ser verkligheten ut.

Fru talman! Alldeles för länge har vi haft regeringar i vårt land som har ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet. De har påstått att massinvandringen till vårt land är något naturligt och berikande och något som inte går att stoppa.

Fru talman! Säkerhetspolisen identifierar tre huvudsakliga grupperingar av våldsbejakande extremism i vårt land, där våld och terror anses vara legitima metoder för att påverka samhället. Det är höger- och vänsterextrema grupperingar, som över tid har haft en relativt jämn omfattning även om den högerextrema miljön för tillfället är något mer aktiv än den vänsterextrema.

Men den miljö som ökat explosionsartat i vårt land sedan ett par decennier tillbaka är den våldsbejakande islamistiska miljön. Den har enligt Säkerhetspolisens rapporter genom åren identifierats som så omfattande att den blivit större än både den vänster- och den högerextrema miljön tillsammans. Säkerhetspolisen har också slagit fast att tillväxten inom den här miljön är kopplad till den kraftiga och okontrollerade invandring som tidigare regeringar har främjat.

Våldsbejakande islamism är inte något naturligt i Sverige eller något som berikar Sverige. Våldsbejakande islamism går att stoppa.

Just därför, fru talman, är det så nödvändigt att regeringens invandringspolitik bygger på Sverigedemokraternas idéer snarare än Socialdemokraternas. Det är dags att stänga gränsen för alla som kan tänkas utgöra ett hot mot vårt land. Det är dags att stoppa offentliga medel som stimulerar segregation och främjar islamism. Det är dags att vi identifierar de utländska terrorhoten och utvisar personer som utgör terrorhot från vårt land en gång för alla. Om de riskerar en omild behandling i sina ursprungsländer får detta inte vara vägledande för att låta dem stanna kvar i vårt land. Utländska personer som utgör terrorhot ska utvisas, punkt.

Fru talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om terrorism, som behandlar motioner med koppling till området terrorism som lämnats in under allmänna motionstiden.

Tidöpartierna har i Tidöavtalet några punkter som reglerar vissa viktiga frågor. Det handlar om lagen om särskild utlänningskontroll, som vi har debatterat tidigare. Vi har skrivningar om att vi givetvis ska verkställa fler utvisningar men också utreda förvarstiden för att kunna hålla personer som utgör säkerhetshot inlåsta snarare än att släppa dem fria, där det finns verkställighetshinder.

Vi har också en punkt med förslag i medborgarskapsfrågan, nämligen det som Sverigedemokraterna lyfte först här i Sveriges riksdag: att kunna frånta personer som utgör ett hot mot vårt land och som också har ett utländskt medborgarskap deras svenska medborgarskap. Detta är något som den socialdemokratiska regeringen vägrade att ens ta i med tång. Men för Sverigedemokraternas del är det en självklarhet att utländska medborgare som också har ett svenskt medborgarskap och som utgör ett terrorhot mot vårt land inte ska få behålla sitt svenska medborgarskap. Och de ska absolut inte gå fritt på våra gator. Det finns en glasklar skiljelinje mellan den förra regeringens politik på detta område och den här regeringens politik, som baseras på Sverigedemokraternas idéer.

Vi har också en del i Tidöavtalet som rör finansiering av trossamfund och organisationer på civilsamhällets område. Vi vill se över möjligheten att stoppa finansiering som främjar just islamism och extremism, något som förekommit under alltför lång tid och påverkat möjligheterna för de islamistiska miljöerna och separatisterna i vårt land att bredda sin verksamhet och sprida sina vansinniga idéer, som inte hör hemma i vårt land över huvud taget.

Utöver Tidöavtalet har Sverigedemokraterna också motioner på området terrorism. Vi vill bland annat göra det enklare för Säkerhetspolisen att kartlägga säkerhetshoten i Sverige. Olika delar av deras arbete behöver fortfarande skärpas upp.

Vi har också förslag om en utökning av förbudet mot deltagande i våldsbejakande organisationer. Vi menar att den systematik i fråga om våld och hot som förekommer på flera håll, inte bara från de tre nämnda stora kategorierna av våldsbejakande extremism, också måste tas på allvar. Det kan handla om exempelvis djurrättsaktivism eller rasistiska organisationer som på ett systematiskt sätt, genom handlingar i relativt milda brottskategorier, utgör ett större hot mot olika näringar, verksamheter och människor. Vi vet att djurrättsaktivister bland annat ägnar sig åt att förfölja och påverka jägare och ge sig på lantbruk och djuruppfödare på ett sätt som är systemhotande. Detta måste också finnas med i strafflagstiftningen så att man visar att det tas på större allvar.

Vi menar också att lagstiftningen gällande terrorpropaganda måste ses över. Offentliga uppmaningar till terrorism måste kunna kriminaliseras, liksom spridning av terrorpropaganda. Vi vet att det vi inte stoppar i dag riskerar att bli det stora hotet i framtiden. Invandringspolitiken är ett tydligt exempel på hur en sådan utveckling kan ske i vårt land. Uppmaning till terrorism och spridning av terroristmaterial måste kunna kriminaliseras i större utsträckning.

Det finns också stater och statsaktörer som opererar på ett sätt som utgör hot mot vårt land. Det kan utgöra hot mot enskilda individer eller hot i syfte att påverka Sverige och Sveriges politiska beslut för att destabilisera vårt land. Just nu ser vi att Ryssland, såklart, och även Iran och Kina på olika sätt opererar mot Sverige för att påverka vårt land eller medborgare eller andra personer i vårt land. Vi behöver ha en skärpning när det gäller möjligheten att utvisa de personer som opererar för dessa länders underrättelsetjänster. Vi måste ha större förmåga att säkra vårt land från dessa länders hot.

Fru talman! Det finns mycket att säga om terrorism. Vi har debatterat detta under väldigt många år. Under den förra regeringen var det väldigt lite handling.

Tyvärr ser vi att hotnivåerna i vårt land fortsatt är höga. Tyvärr vet vi att de 300 individer som reste till Syrien och Irak för att delta i terrorstatens uppbyggnad och sedan återvände till Sverige sällan har fått möta straffansvar. De flesta går helt fria. Ingen av dem riskerar att förlora sitt medborgarskap. Ingen av dem riskerar att utvisas från vårt land. Detta är något som den socialdemokratiska regeringen lämnar efter sig som ett arv. Det är också något som Sverigedemokraterna kommer att jobba för att påverka framöver.

Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 6, om förbud mot deltagande i våldsbejakande organisationer. Där behöver vi se ett nytt omtag. Vi ser fler brottsaktörer som ägnar sig åt det som vi menar är terrorliknande verksamhet, och de måste kunna möta ett större straffansvar. Därför yrkar jag bifall till den reservationen.

Herr talman! Vi ska debattera justitieutskottets betänkande Vapenfrågor. Den som har studerat innehållet i betänkandet kan konstatera att det är betydligt mer skralt det här året jämfört med hur det har sett ut tidigare år. För länge sedan behandlades vapenfrågor i ett annat betänkande, nämligen det om polisfrågor. Men sedan hände någonting under den förra eller kanske till och med den förrförra mandatperioden i politiken. Det utvecklades en politisk viljeriktning som gjorde att vapenfrågorna blev så omfattande till sin karaktär att de fick ett eget betänkande. Det är det betänkandet vi debatterar i dag.

Frågan är då varför betänkandet är betydligt skralare till sin omfattning än tidigare. Det är betydligt färre reservationer och motioner från riksdagens partier i betänkandet. Jo, det beror på att vi har en ny regering på plats och ett nytt Tidöavtal där man anammat många av de tillkännagivanden som gjorts under åren. I förra årets betänkande om vapenfrågor riktades närmare 15 tillkännagivanden till den dåvarande regeringen i frågor rörande stort och smått.

Vapenfrågor

Det här är alltså frågor som bejakas av Tidöpartierna, det vill säga regeringspartierna och SD, och många av dem finns det goda förutsättningar att få genomförda med väldigt tillfredsställande resultat. Det handlar till exempel om kortare handläggningstider för vapenlicensärenden och en ny tillståndsmyndighet för vapenlicenser. Vi har också exempelvis diskuterat en jakt- och viltvårdsmyndighet.

Vi har även goda förutsättningar för att under den här mandatperioden få på plats en utökad vapengarderob och ett avskaffande av de tidsbegränsade vapenlicenserna. Jag vet inte hur många tillkännagivanden vi i riksdagen riktade till den förra socialdemokratiska regeringen om just de tidsbegränsade vapenlicenserna. Det var också en av de frågor som Socialdemokraterna faktiskt vägrade att acceptera. Trots att riksdagen vid upprepade tillfällen hade riktat tillkännagivanden till den socialdemokratiska regeringen om att avskaffa de tidsbegränsade vapenlicenserna vägrade den att lyda riksdagens vilja. Det kan man tycka är allvarligt i sig. Jag tycker att det är allvarligt. Jag tycker att en regering ska visa respekt för folkviljan och visa respekt för beslut som fattas i Sveriges riksdag.

Detta är också någonting som den nya regeringen har aviserat, herr talman. Jag har ställt en skriftlig fråga till justitieministern om de tidsbegränsade vapenlicenserna. Jag fick ett väldigt bra svar på den frågan, så jag hyser inga tvivel om att de tidsbegränsade vapenlicenserna kommer att avskaffas.

Betänkandet berör såklart flera vapenfrågor. Det handlar om begreppet "synnerliga skäl" och en rad andra frågor, bland annat en differentierad strafflagstiftning för vapenbrott, vilket innebär att man gör skillnad på de brott som sker kopplat till en vapenlicens och de brott som sker i uppenbart kriminella miljöer. Det är oerhört viktigt att man får en sådan differentiering på plats, eftersom det finns olika allvarlighetsgrad i de olika förseelserna.

Herr talman! Det finns två reservationer i det betänkande som vi nu är här för att debattera. Den ena är en reservation från Centerpartiet om tillsyn av skjutbanor. Där finns det faktiskt ingen avvikande mening från Sverigedemokraternas sida. Tvärtom var vi väldigt tydliga under föregående mandatperiod med att vi vill ha förenklade regler kring skjutbanor. Det här är också någonting som jag kan ge glädjande besked om. I de samtal som förs mellan SD och regeringen finns det upptaget att man ska genomföra enklare regler för tillsyn av skjutbanor.

Socialdemokraterna har en reservation som rör vapenbrott. Där konstaterar man att man under föregående mandatperiod framgångsrikt höjde straffet för grovt vapenbrott till två års fängelse. Jag skulle vilja uppehålla mig lite vid den beskrivningen.

Det skedde under föregående mandatperiod en påtryckning från Sverigedemokraterna för att skärpa straffet för grovt vapenbrott i en tid då konfliktnivån mellan de kriminella miljöerna var sådan att man använde vapen för att skada och hota sina rivaler. Då hade det varit framgångsrikt att gå fram med en kraftig straffskärpning för att avskräcka och förändra beteendet med skjutvapenvåld i samhället.

Det här valde Socialdemokraterna att avvakta med till dess att insatserna mellan de kriminella miljöerna var sådana att det var dödligt våld som krävdes för att hämnas på sina rivaler. Då gick man fram med en straffskärpning till två års minimistraff för grovt vapenbrott. Men då var det för sent för att ändra ett strukturellt beteende i de kriminella miljöerna. Detta är också en av orsakerna till att vi har haft ett eskalerande vapenvåld i vårt samhälle: att vi har haft en socialdemokratisk regering som alltid har gjort för lite och gjort det för sent.

Socialdemokraterna förespråkar dock i sin reservation att straffet för grovt vapenbrott ska höjas till fyra år från nuvarande två år. Då kan man fråga sig: Om det nu fanns ett sådant stöd hos Socialdemokraterna för att ha ett minimistraff om fyra år för grovt vapenbrott, varför genomförde man då inte det under sina åtta år i regering?

Det här är dock någonting som den nuvarande regeringen kommer att genomföra. Med eller utan reservationer från Socialdemokraterna i riksdagen är det upptaget i Tidöavtalet att vi ska höja minimistraffet till fyra års fängelse för grovt vapenbrott och därtill höja straffet för synnerligen grovt vapenbrott. Därtill kan läggas en rad andra straffskärpningar, såsom dubbla straff i gängkriminella miljöer och slopad mängdrabatt i betydligt större utsträckning än vad Socialdemokraterna någonsin vågat drömma om. Socialdemokraterna behöver alltså inte vara oroliga och behöver enligt min mening inte ens yrka bifall till sin egen reservation för att vi ska gå fram med en betydligt tuffare politik än vad Socialdemokraterna någonsin gjort i den här kammaren.

Herr talman! Med det sagt vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Herr ålderspresident! Jag noterar att Socialdemokraterna än i dag tycks vara väldigt stolta över den straffpolitik som de lyckades genomföra under sina åtta år i regering. Mycket av det här upprepades av Socialdemokraterna tidigare i debatten.

Två års vårdinsats från samhällets sida som straff för den som begått ett så allvarligt brott som mord - hur är det möjligt? Det frågar sig säkert de flesta i vårt land. Jag kan svara på det. Det är Socialdemokraterna som har gjort det möjligt. Och Socialdemokraterna har inte bara gjort det möjligt - de har även aktivt försvarat så låga straff som två års vårdhem för mördare som till och med kan ha omfattande brottshistorik sedan tidigare. För Socialdemokraterna är detta rimligt och avvägt. De är väldigt stolta över den straffpolitik som de lyckades prestera under sina åtta år i regering. Just detta, liksom väldigt många andra mycket låga straff och bristande respekt för utsatta brottsoffer och deras anhöriga, har Sverigedemokraterna väldigt länge försökt att ändra på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr ålderspresident! Nu har vi en ny regering på plats. Vi har ett Tidöavtal som kommer att innebära stora förändringar på det straffrättsliga området. Det kommer att ta några år innan de stora lagändringarna är på plats. För Sverigedemokraterna är Tidöavtalets stora ändringar på det straffrättsliga området bara början på ett långt arbete för att skapa upprättelse för brottsoffer och deras anhöriga och straffa personer som begår allvarliga brott väldigt hårt utan hänsyn till just brottslingarnas intressen.

Herr ålderspresident! Låt oss hoppas att Socialdemokraterna aldrig mer får inflytande över rättspolitik eller straffrättsliga frågor. Två års vårdinsats för ett brott som mord är ett skämt. Det är ett slag i ansiktet på anhöriga och ett politiskt svek som vi aldrig får glömma.

Jag noterar att Socialdemokraternas företrädare i debatten om betänkandet Straffrättsliga frågor väljer att till stora delar prata om skola och socialtjänst i sitt anförande. Men de straffrättsliga frågorna anser jag är så pass viktiga att vi borde kunna fokusera på vad vi respektive partier anser är rimligt inom just dessa frågor.

Tidöavtalet, som nu är på plats, mellan regeringen och Sverigedemokraterna gör att de straffrättsliga frågorna för den här debatten är något bantade. Trots det finns det nästan 40 reservationer. Sverigedemokraterna fortsätter att lämna reservationer i de straffrättsliga frågorna. Vi står givetvis bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande väljer vi att yrka bifall endast till reservation 35, som behandlar livstidsstraffet. Den som fått ett livstidsstraff kan i dag efter tio års avtjänat straff på anstalt ansöka om att få ett tidsbestämt straff. Vi menar att det är fullt rimligt att kunna döma personer som begår väldigt allvarliga brott till just livstid utan möjlighet att få livstidsstraffet omvandlat till ett tidsbestämt straff. Just detta hanterar vi i den reservation som vi väljer att yrka bifall till i den här debatten.

När det kommer till straffpolitik finns det olika värden att beakta. Vi i Sverigedemokraterna har haft brottsofferperspektivet som utgångspunkt när vi utformat vår straffpolitik. Vi utgår inte från brottslingarnas intressen av att återrehabiliteras så snabbt som möjligt, utan vi utgår från upprättelsen för brottsoffer och deras anhöriga. Det måste ske en rimlig avvägning med den utgångspunkten för att fler människor i vårt land ska få respekt för rättsväsendet och våra rättsvårdande myndigheter. Jag tror att det är en farlig utveckling, herr ålderspresident, om vi frångår detta och fortsätter den linje där man kan få två års vårdinsats från samhällets sida om man begår ett så allvarligt brott som mord. Jag tror att det är en farlig väg för respekten för och tilliten till rättssamhället.

Man kan också använda straffpolitiken för att komma åt exempelvis grov organiserad brottslighet. Inkapacitering är en väldigt viktig del i det hela, men också att skärpa straffen på ett sätt som avskräcker från att begå väldigt allvarliga brott. Ett exempel är något som Socialdemokraterna ofta pekar på att de själva gjorde under förra mandatperioden, nämligen att skärpa straffet till två år för grovt vapenbrott. Det ansåg Sverigedemokraterna vara en väldigt rimlig väg att gå vid det tillfället. Problemet var bara att det hade varit betydligt bättre att göra det väldigt mycket tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi kunde i vårt land se en våldsupptrappning mellan kriminella gäng under 00-talet och i början av 10-talet. Man använde då skjutvapenvåld för att markera - skjuta i benet och skada sina motståndare. Då hade en straffskärpning till två år varit en rimlig insats för att avskräcka från att använda vapen i konflikthanteringen. Men Socialdemokraterna valde att vänta till dess att man mördade kallblodigt på öppna gator. Den allmänna debatten krävde straffskärpningar på området till den grad att det till slut gjordes. Men då var det för sent, herr ålderspresident, att uppnå en avskräckande effekt med en sådan straffskärpning.

Just oförmågan att hantera det här genom att gå före och visa vägen är en farlig del i det hela. Jag menar att Sverigedemokraterna och Tidöpartierna har betydligt bättre förutsättningar att agera innan det är för sent, även på det straffrättsliga området.

Fru talman! Jag har full respekt för att värderingar kan ändras genom åren när det kommer till åsikter om befintliga lagar. Det välkomnas i sådana fall att det inte finns ett sådant motstånd att Vänsterpartiet vill avveckla just lagen om särskild utlänningskontroll. Men misstänkliggörandet är i någon mening befogat, eftersom man alltid har tyckt så och fortsätter att ha invändningar mot lagens funktion och tillämpning.

Min fråga tydliggör att det fortfarande finns en konflikt. Vänsterpartiet strävar ändå på något sätt alltid efter att underlätta de här personernas tillvaro i Sverige. Det konkretiseras genom frågan om utvisning på livstid eller inte.

Anser Vänsterpartiet att de här personerna som utgör ett säkerhetshot och som ska och kan utvisas ska utvisas på livstid? Och om ni inte anser att de ska utvisas på livstid - varför vill inte Vänsterpartiet utvisa säkerhetshot på livstid från Sverige? Anser Vänsterpartiet att vi har för få utländska säkerhetshot i Sverige och behöver kunna välkomna dem tillbaka? Svara gärna på det så att vi får ett tydliggörande av var Vänsterpartiet står i den här frågan.

Fru talman! I den här frågan råder delade meningar mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. De delade meningarna tydliggörs i tidigare ställningstaganden från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och kretsar kring möjligheterna att vistas i Sverige för utlänningar som av Säkerhetspolisen anses utgöra ett säkerhetshot.

Jag kan visa på ett exempel och en konkret fråga som slår hål på påståendet att Vänsterpartiet inte vill underlätta för utländska terrorister att visats i Sverige. Varför ska inte en utvisning från Sverige av personer som av Säkerhetspolisen bedöms utgöra ett säkerhetshot gälla på livstid? Anser Vänsterpartiet att den ska gälla på livstid? Om inte, varför vill Vänsterpartiet att dessa personer ska kunna återvända till Sverige? De har utvisats för att de har utgjort ett säkerhetshot mot Sverige. Det är en ganska konkret fråga som jag skulle vilja få svar på.

Jag kan lägga till ännu en fråga. Tar ledamoten avstånd från det som kollegan Lena Olsson i Vänsterpartiet har skrivit i tidigare särskilda yttranden om att den här lagen är diskriminerade lagstiftning som bygger på ett misstänkliggörande av utländska medborgare? Är det en uppfattning som fortfarande lever kvar inom Vänsterpartiet, eller kan ledamoten ta avstånd från tidigare särskilda yttranden i den delen?

Fru talman! Sverige och svensk demokrati både är och har under en längre tid varit en måltavla får våldsbejakande extremister. Det gör sig påmint på olika sätt, och hoten kommer från olika håll.

Lagen om särskild utlänningskontroll är en lag som gör det möjligt för Sverige att utvisa utlänningar som av Säkerhetspolisen bedöms utgöra ett säkerhetshot mot vårt land. Justitieutskottets betänkande om den årliga redogörelsen för tillämpningen av lagen finns till av en anledning. Det har funnits och finns ett politiskt motstånd till lagen som gör det möjligt att utvisa utländska säkerhetshot.

Motståndet har genom åren kommit från Socialdemokraternas regeringsunderlag i form av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har velat avskaffa lagen helt och hållet och i olika former velat byråkratisera lagen till förmån för utpekade säkerhetshot.

Även i år finns ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet, där den historiska kritiken upprepas.

Fru talman! Jag tittade lite i går kväll på hur kritiken har sett ut från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och för att ge en bild av det motståndet tänkte jag citera ur dessa två partiers särskilda yttrande från 2008.

Det särskilda yttrandet börjar: "Lagen om särskild utlänningskontroll är enligt vår mening en diskriminerande lagstiftning som bygger på ett misstänkliggörande av utländska medborgare." Yttrandet avslutas med att det är deras uppfattning att lagen om särskild utlänningskontroll "borde avskaffas". Detta undertecknades av de båda partiföreträdarna Lena Olsson, Vänsterpartiet, och Mehmet Kaplan, Miljöpartiet.

Jag ville bara belysa, fru talman, vilka personer och vilka partier som Socialdemokraterna frivilligt gör sig beroende av och vad dessa faktiskt har föreslagit i Sveriges riksdag.

2022 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Till skillnad från dessa partier, som velat underlätta utländska terroristers tillvaro i Sverige, har Sverigedemokraterna utgjort en tyngdpunkt åt andra hållet. Sedan vi kom in i riksdagen 2010 har vi förespråkat en rad skärpningar av lagen för säkra Sverige från utländska terrorhot.

Många av de förändringar vi föreslagit accepterades helt eller delvis först efter 2017, när Sverige väl hade drabbats hårt av ett terrorattentat utfört av en utländsk medborgare som med Sverigedemokraternas politik aldrig hade kunnat röra sig fritt i vårt land.

Fru talman! Redogörelsen som ligger på bordet ger en lägesbeskrivning och en förklaring till vilka åtgärder som vidtagits med hjälp av lagen. Kortfattat ger redogörelsen vi hanterar här i dag en korrekt beskrivning av att den största tillväxten av våldsbejakande extremism i Sverige bottnar i tidigare regeringars massinvandringspolitik och att lagen tillämpas sparsamt och kantas av tidigare kända svårigheter.

Det finns inget direkt att invända mot redogörelsen. Däremot finns det högt ställda krav från Sverigedemokraterna på att Tidöavtalets del som omfattar just lagen om särskild utlänningskontroll blir märkbart effektfull med vidare befogenheter, utvidgade förvarstider och djärvare bedömningar som tar mindre hänsyn till utländska terrorhot vid verkställande av utvisningar. Det måste till en kreativitet med exempelvis diplomatiska garantier som leder till beslut som gör vårt land säkrare.

Det enda jag kan ha en synpunkt på i redogörelsen, fru talman, är den nuläges- och framtidsanalys som görs över våldsbejakande islamistiska extremisters resande till och tillbaka från utländska konfliktzoner. Där bekräftas det att resandet i dag, till skillnad från för tio år sedan, befinner sig på en låg nivå och att det är oklart hur en eventuell nästa resandevåg kan komma att se ut. Där borde fler partier än Sverigedemokraterna kunna ge svaret: Resandet ska gestaltas genom intensiva tvångsutvisningar från Sverige på livstid.

Med det sagt, fru talman, är jag redo att lägga skrivelsen till handlingarna.

Fru talman! När Brottsförebyggande rådet nämns kan jag ta tillfället i akt och säga att det finns en bristfällighet i de undersökningar som har gjorts när det kommer just till hatbrott mot svenskar.

Den statistik som jag hänvisade till förut är den statistik som den förre justitieministern hänvisade till när han ansåg att det inte fanns ett utbrett problem i Sverige med hatbrott mot svenskar, nämligen att endast 1 procent av de fall med hatbrottsmotiv som anmäls inkluderar hatbrott mot svenskar.

Jag vill mena att det finns ett annat problem i det hela, nämligen att antingen polis eller åklagare inte beaktar de hatbrott som svenskar utsätts för. Därmed blir det också missvisande i statistiken för anmälda brott när det gäller hur utbrett detta problem faktiskt är i vårt land. Inte minst i alla de medialt uppmärksammade fall där hatbrottsmotiv mot svenskar tydligt förekom saknades just detta beaktande i åtalet från åklagarens sida.

För min del talar detta sitt tydliga språk. Här finns det ett strukturellt problem i Sverige. Man kan komma åt detta genom bättre statistikunderlag. Det kan också bli en fråga till justitieministern: Anser justitieministern att det behövs ett särskilt uppdrag för att belysa svenskfientlighet och hatbrott mot svenskar för att på ett bättre sätt förstå problematiken? Min andra fråga är: Anser justitieministern verkligen inte att det behövs något särskilt uppdrag till polis eller åklagare i fråga om att man ska beakta hatbrottsmotiv även när svenskar är utsatta för hatbrott?

Fru talman! Diskussionen om hatbrott har inte minst varit aktuell under föregående mandatperiod. Vi hade extremt många medialt uppmärksammade fall i vårt land, där många personer utsattes för hatbrott med extrema förnedringsinslag. Det kom i den politiska debatten att sammanfattas som förnedringsrån. Jag behöver nog inte påminna dem som lyssnar på den här debatten mer exakt om vad det innefattade.

Det som var en röd tråd i samtliga dessa uppmärksammade fall var att det var svenskar som var brottsoffer och att det fanns väldigt tydliga hatmotiv mot just svenskar från förövarnas sida. Det som också var en röd tråd i samtliga dessa uppmärksammade fall var att åtalen inte rymde just hatbrottsmotivet, utan personerna åtalades bara för de andra brott som ingick i sammanhanget.

Vi har haft många debatter med den föregående regeringen, som har förnekat att just svenskfientliga hatbrott har varit ett utbrett problem i vårt samhälle. Man hänvisar till statistik från Brottsförebyggande rådet att endast 1 procent av de anmälda hatbrotten var fall där brottsoffren hade svensk nationalitet. Därmed påstod man också att det inte fanns ett utbrett problem.

Jag vill påstå att problemet är mer utbrett än vad Brottsförebyggande rådets statistik visar och att det finns ett strukturellt problem, kanske hos polisen, hos åklagaren eller till och med i lagstiftningen, när det gäller hur man väljer att tolka begreppet hatbrott och när man anser att det är motiverat att inkludera hatmotiv i bedömningen av de fall där det förekommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alldeles uppenbart är att man i bedömningen av de uppmärksammade fallen inte tog hänsyn till brottsoffrens utsatthet för just hatbrott. Därför skulle jag vilja utnyttja möjligheten att i den här debatten fråga statsrådet om statsrådet anser att man ska vidta någon åtgärd någonstans, antingen via lagstiftningen eller genom det uppdrag till polisen som nämnts här, att utbilda hatbrottsenheterna särskilt när det gäller svenskars utsatthet för hatbrott. Anser statsrådet att det finns någon anledning att uppmärksamma just denna aspekt när det gäller hatbrott i lagstiftningen?