Annika Hirvonen

Fru talman! Johan Forssell säger att han inte vill prata om den utredning som pågår. Det kan jag absolut köpa. Däremot vill jag veta vad Johan Forssell som migrationsminister själv vill. Vill ministern att kvinnor som utnyttjas i sexhandeln ska klassas som personer med bristande vandel och som därför inte kan få uppehållstillstånd?

Det är nämligen i slutändan ingen utredning som avgör hur lagstiftningen ser på kvinnor, män, barn och andra som utnyttjas cyniskt i den kommersiella sexhandeln, utan det är faktiskt regeringen. Det är regeringen som väljer om man vill lägga fram ett förslag som sätter personer som utnyttjas i prostitution sida vid sida med brottslingar och betraktar dem som personer som har en bristande vandel eller brister i sitt levnadsätt eller om man väljer att inte göra det, alldeles oavsett om utredningen skulle lägga fram ett sådant förslag.

Det är ett politiskt val, och vilken syn migrationsministern har på den här gruppen spelar roll. Anser Johan Forssell att personer som utnyttjas i prostitution fortsatt ska sättas i brottsofferkategorin, eller anser Johan Forssell att de ska hamna på samma sida som de kriminella när det kommer till utvisning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kort och gott: Ska vi fortsätta att ha fokus på att sätta dit dem som handlar med kvinnors kroppar och se det som mäns våld mot kvinnor? Ska vi ha fokus på att hjälpa kvinnorna ut ur prostitutionen, eller ska vårt fokus vara att de ska utvisas ur Sverige på samma grunder som de kriminella som handlar med deras kroppar?

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag verkligen uppskattar att Johan Forssell så snabbt inpå sitt nya uppdrag som migrationsminister har valt att kliva in och svara på denna interpellation, som ju från början var ställd till hans företrädare Maria Malmer Stenergard.

Detta är en väldigt viktig fråga. Utvisning på grund av utnyttjande i prostitution handlar ju inte bara om hur vi ser på rätten att få uppehållstillstånd i Sverige, utan det handlar också om hur vi ser på kvinnor som utnyttjas, om hur vi ser på mäns våld mot kvinnor och om den grundsyn som slås fast i den svenska sexköpslagen. Vi har i bred enighet i Sveriges riksdag och i svensk politik sedan länge konstaterat att kvinnor som utnyttjas i sexhandel är brottsoffer och att de som utnyttjar kvinnor och de som köper eller handlar med kvinnors kroppar begår ett brott.

Detta var bakgrunden till att många - vi i Miljöpartiet, andra politiska partiers företrädare och också aktörer i civilsamhället - reagerade kraftfullt när Tidöavtalet presenterades och frågan om utvisning på grund av bristande vandel eller brister i levnadssättet, som det beskrivs i interpellationssvaret, kom. Att nämna utnyttjande i prostitution i samma mening som man pratar om kriminella utmanar verkligen vår svenska grundsyn.

Vi i Miljöpartiet vill att de kvinnor som blir utnyttjade och som det köps och säljs med faktiskt ska betraktas som brottsoffer fullt ut och att de ska vara målsägande och inte bara vittnen i sexköpsmål. På samma sätt vill vi också att målsättningen, när en kvinna påträffas i prostitution, ska vara att ge henne stöd, rehabilitering och hjälp att komma ur denna fruktansvärda situation. Kort och gott: Målet måste vara att få kvinnor att lämna prostitutionen, inte Sverige.

Maria Malmer Stenergard uttalade i en tidigare interpellationsdebatt som jag hade med henne kort efter att Tidöavtalet presenterades att det dock är viktigt att framhålla att syftet med förslaget i Tidöavtalet inte är att utvisa människor för att de har försatts i utsatthet.

Inte minst med anledning av att Johan Forssell är ny i rollen som migrationsminister men också med anledning av det fall som uppmärksammades av Göteborgs-Posten - en kvinna blev utvisad bland annat med hänvisning till resonemang om bristande vandel, kopplat till att hon hade utnyttjats i prostitution - skulle jag vilja fråga: Står Johan Forssell fast vid grunderna för sexköpslagen, att kvinnor som utnyttjas i prostitution är brottsoffer, att de har försatts i utsatthet och att förslagen i vandelsutredningen inte ska vara att försätta dessa personer i samma position som de kriminella?

Fru talman! Innan jag går in på det jag egentligen hade tänkt säga i debatten om riktlinjer för den ekonomiska politiken vill jag rikta alla åhörares uppmärksamhet mot en typ av retorik som har återkommit vid flera tillfällen under den här debatten och som är kopplad till konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina och den därmed följande kostnadskrisen som har drabbat Sverige och Europa. Jag tror att det är lätt för varje politiker att tänka att man kan vinna en kortsiktig poäng genom att skylla kostnadsökningen på en tidigare eller nuvarande regering och säga att man ärvde den höga inflationen av den förra S-regeringen eller att det var inrikespolitik vad gäller kärnkraft som orsakade de höga priserna på olja och gas.

Även om inrikespolitik spelar roll för den ekonomiska utvecklingen behöver vi - var och en som vill stå upp för stödet till Ukraina och motståndet mot Putin - vara ärliga med de förhållanden som i grunden har orsakat både den ökade inflationen och de ökade priserna på energi och bränslen. Putins invasion av Ukraina är den enskilt viktigaste orsaken. Låt oss inte tappa bort det! Det riskerar i förlängningen att underminera hela den svenska befolkningens starka och enade stöd för Ukrainas kamp och motståndet mot Ryssland.

Fru talman! Så till den ekonomiska politiken. Här har vi olika visioner. Vi har olika prioriteringar. Ingen har råd med allt. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser.

Vi står inför stora utmaningar. En av världshistoriens största uppgifter har lagts på våra axlar, nämligen att ställa om från en fossil ekonomi till en fossilfri. Det är vårt ansvar att göra en rättvis klimatomställning som inte lämnar de fattigaste med de högsta kostnaderna. Det är vårt ansvar att klara krisen i vården. Det är vårt ansvar att se till att också de ensamstående mammorna klarar sig igenom kostnadskrisen. Därför har vi i Miljöpartiet en offensiv politik för en rättvis klimatomställning där vi ger stöd till människor på landsbygden och till dem som har låga inkomster samtidigt som vi fortsätter att styra bort från fossila bränslen.

Under den här debatten har regeringspartiernas företrädare tyvärr gång på gång återkommit till hur stolta de är över att ha sänkt priset på fossila utsläpp. Det är deras enda lösning på kostnadskrisen, men den tar oss i fel riktning vad gäller klimatkrisen.

Vi i Miljöpartiet visar med vår budget att det går att välja en annan väg, en väg där vi stöttar barnfamiljer med höjt barnbidrag, stöttar lantbrukare med jordbruksavdrag och stöttar människor på glesbygd och landsbygd med skatteavdrag. Det gör att även de som är beroende av bilen klarar sig igenom kostnadskrisen, samtidigt som vi inte tappar takten i klimatomställningen.

Vi i Miljöpartiet ser att man måste styra mot det som är hållbart. Det som är bra ska också vara billigt. Därför tycker vi att det är fel att man höjer skatten på att laga sådant som har gått sönder. Höj i stället skatten på utsläppen!

Vi i Miljöpartiet tycker också att det ska vara rättvist. De som äger mycket ska betala mer än de som har mindre. Vi tycker att det ska löna sig att jobba och oroar oss för att allt fler ser framför sig att de ska försörja sig på att bara äga. Vi behöver jämna ut skatteklyftan mellan dem som jobbar och dem som tjänar pengar på att redan ha mycket kapital.

En grupp som har tjänat extremt mycket pengar samtidigt som många haft det väldigt fattigt är bankerna. Därför har vi i Miljöpartiet föreslagit en extra bankskatt för de banker som nu har delat ut enorma vinstsummor för att de höjt räntan på alla våra bolån men inte på våra sparkonton. En tillfällig bankskatt skulle kunna leda till att vi får de fattigaste barnfamiljerna att klara den här kostnadskrisen. Den skulle också kunna leda till att regionerna hade råd att korta vårdköerna i stället för att korta listan på anställda sjuksköterskor.

Fru talman! Många har talat om oron för den kriminalitet som också rekryterar in barn och unga. Den oroar även mig och oss i Miljöpartiet. När jag hör talas om att elevassistenter och lärare ska sägas upp runt om i Sveriges skolor och att klasserna ska bli lite större knyter det sig i magen. Det finns inget mer kortsiktigt än att spara in på våra barns utbildning. Men i den kommunala ekonomiska verkligheten är det tyvärr så att man redan sparat på äldreomsorgen under en massa år - nu är det barnen som får betala notan när regeringen i stället lägger pengar på att de rikaste ska kunna renovera mer med subventioner från oss skattebetalare.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill se en skattereform där vi ser till att de som har mest betalar mer, så att vi går från att vara ett av de länder som betraktas som skatteparadis för kapital till att vara ett land där vi har en jämlikhet och där människor som arbetar inte betalar mer skatt än de som tjänar pengar på att äga. Vi vill se en skattereform som styr mot en rättvis klimatomställning där vi ser till att få acceptans för klimatpolitiken genom att de som drabbas av höga priser får kompensation - inte för att fortsätta släppa ut utan för att ställa om.

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Det finns flera sätt att kompensera människor som har svårt att ha råd med matkassen. Man kan gå omvägen och göra fossila bränslen billigare. Det lönar sig framför allt för dem som kör mycket bil, oavsett inkomst. Det lönar sig inte alls för dem som inte ens har råd med en bil. Man kan också rikta pengarna direkt till dem som har stora behov. Det handlar om ensamstående föräldrar, om barnfamiljer med låga inkomster och faktiskt också om Sveriges lantbrukare. Deras marginaler är jättelåga, samtidigt som de stora matjättarna gör rekordvinster.

Vi i Miljöpartiet presenterar en sammanhållen ekonomisk politik och klimatpolitik som ställer om, samtidigt som vi stöttar de hushåll som har de största behoven. Det är detta Finanspolitiska rådet efterfrågar. Det är detta klimatledarskap som behövs.

Det är också detta som Klimatpolitiska rådet konstaterar att regeringen totalt misslyckas med. Man pratar om att man sänker utsläppen, man har storslagna visioner om något slags ny kärnkraft någon gång långt borta i framtiden och man pratar om hopp. Jag möter ungdomar som säger: Jag kommer aldrig att skaffa barn, för vilken värld skulle de växa upp i?

När regeringen inte tar klimatledarskap tappar människor hoppet om framtiden. Till skillnad från regeringen har de nämligen läst vad forskarna säger. Till skillnad från regeringen tycker de att varje politiker har ett ansvar.

Det går att sänka utsläppen och stötta de mest utsatta.

Fru talman! I Cecilia Engströms anförande pratade hon om att regeringens politik minskar utsläppen. Det stämmer inte - inte enligt Klimatpolitiska rådet, som har som uppgift att utvärdera regeringens klimatpolitik. Det stämmer inte heller enligt Finanspolitiska rådet, vars utvärdering ligger till grund för bland annat betänkandet vi nu debatterar.

Man menar tvärtom att det saknas en sammanhållen strategi, att åtgärderna leder till ökade utsläpp och att regeringen behöver ta ledarskapet. Regeringen behöver se till att rikta insatser till de grupper som behöver det bäst. De gigantiska skattesänkningarna på att bränna fossila bränslen gynnar i stor utsträckning dem som har råd. Det är bilister runt storstäderna med goda inkomster.

Om man i stället riktade stöden till landsbygden, till bönderna och till familjer med låga inkomster skulle man kunna se till att fler klarar av kostnadskrisen, klarar av de ökade matpriserna och har råd att köpa en vinteroverall till sina barn eller hitta på något kul med barnen på sommarlovet.

Fru talman! Nu har regeringen gett jättemycket pengar till alla som kör bil, men vi har fortfarande en stor del ensamstående mammor i Sverige som inte har råd att sätta mat på bordet eller att köpa kläder till sina barn utan att först gå via Röda Korset eller Stadsmissionens välgörenhetskö. Det är bedrövligt.

Fru talman! Boriana Åberg använde hela sin talartid utan att bemöta den kritik regeringen har fått av inte bara Klimatpolitiska rådet utan även Finanspolitiska rådet för att man saknar en strategi för att nå klimatmålen och för att man bedriver en politik som inte hänger ihop, som ökar kostnaden för omställningen och som slår mot dem som har det tuffast ekonomiskt. I stället fick vi ett anförande som närmast handlade om att ursäkta Putins invasion av Ukraina och den enorma energiprisökning som det ledde till.

Är det seriöst att i en debatt som handlar om riktlinjer för den ekonomiska politiken, där jag ställer en fråga om Finanspolitiska rådets utvärdering av regeringens politik och konsekvenserna av det, ägna sig åt något slags pajkastning i kärnkraftsdebatten?

Fru talman! Jag begär en högre nivå. Jag begär att riksdagsledamöter från statsministerns parti bemödar sig om att besvara frågor om sin egen politik och inte leker valrörelse och låtsas som att detta är en fråga om kärnkraft, för, fru talman, det är det alltså inte.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska läsa innantill från betänkandet: "Utsläppen måste begränsas. För det behövs en strategi. Den strategi som regeringen har för det här området hänger inte ihop. Ett antal åtgärder vidtas som går i precis motsatt riktning mot vad som skulle behövas, och det innebär att omställningen blir dyrare för alla.

Mer specifikt är det ju så att hushåll med små marginaler får särskilda problem i ett sådant sammanhang. De kan ha svårare att gardera sig för ryckighet i politiken."

Jag läser vidare: "En bättre strategi vore att tala om vad som behöver göras, peka ut det som behöver göras och sedan rikta stöd av olika slag till dem som verkligen behöver det mest. Det är klart att det finns människor i samhället som kommer att drabbas. Det handlar om låginkomsttagare och bilister i glesbygd och olika snitt av dessa grupper. Men det är möjligt att göra en hel del på det här området och komma åt det som verkligen är problematiskt utan särskilt stora kostnader.

Avslutningsvis konstaterar vi att här finns det verkligen behov av ledarskap. Man behöver förklara och försvara politiken för att nå acceptans. Det går inte att anpassa politiken efter vad som just nu är accepterat; det kommer att leda till den här typen av spänningar i politiken."

Fru talman! Det jag läste upp är Finanspolitiska rådets ordförande Lars Heikenstens redogörelse och utvärdering av regeringens obefintliga strategi för klimatomställning. Slutsatsen är att det blir dyrare för oss alla och tuffast för dem som har det sämst.

Varför saknar regeringen en klimatstrategi, Boriana Åberg?

Herr talman! Det var avgörande för mig när hela Sverige fick ta del av de pressträffar där svensk polis berättade att fransk polis i samarbete med svensk polis och polis i många andra europeiska länder hade knäckt koden till Encrochat, som användes av kriminella runt om i Europa för att planera och beställa brott. För knappt ett år sedan rapporterades att avkrypteringen av Encrochat lett till att 6 500 personer i Europa gripits, varav nästan 200 var kriminella som av polisen ansågs vara av särskilt stort värde, det vill säga ledargestalter, som ofta är svåra att sätta dit.

I ljuset av en samhällsutveckling där organiserade kriminella nätverk i Sverige rekryterat barn för att utföra allt grövre brott, till och med mord, landade jag och mitt parti i att vi behövde ge också svensk polis utökade möjligheter att agera för att förebygga brott. Att chattarna avkrypterades ledde inte bara till att man fick fast kriminella som hade begått brott. Det ledde också till att man kunde förebygga nya brott.

Därför var det bra att det förra året infördes nya möjligheter. Men bara några veckor efter att lagen trätt i kraft presenterar regeringen nya och mer långtgående förslag på samma område. Fler åtgärder ska kunna vidtas av polis för att övervaka eller göra husrannsakan hos personer som ännu inte är misstänkta för brott. Detta gör regeringen utan att ha gjort en ordentlig utvärdering av de nyligen införda reglerna om preventiva tvångsmedel. Dessa förslag får också omfattande kritik från instanser som är satta att bevaka mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter.

De kriminella kränker ju människors integritet, och staten har ett ansvar att skydda medborgarna mot sådana kränkningar. Därför kan det vara motiverat och rimligt att staten för att förhindra brott använder sig av insatser som också kränker människors integritet och frihet.

Vår personliga integritet och vårt privatliv är dock skyddade i både grundlag och internationella konventioner, och det ställs särskilda krav på staten om den vill kontrollera våra brev, avlyssna våra samtal och genomsöka våra hem. Det får bara ske för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, och en begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det betyder att man måste konstatera att statens intrång står i proportion till det godtagbara intresset, det vill säga att förhindra brott.

Miljöpartiet menar att regeringen faktiskt inte har kunnat visa detta, och det är därför vi kräver en parlamentarisk utredning som ska titta brett på frågan om preventiva tvångsmedel.

Vi håller med om det som MR-institutet skriver i sin årsrapport från i år om att lagstiftaren, det vill säga vi och regeringen, snarast och noggrant borde överväga de sammantagna rättighetskonsekvenserna av de åtgärder som genomförts, bereds och planeras för att bekämpa brott, både för enskilda och för samhället i stort.

Eftersom vi helt enkelt inte kan konstatera att de nya, utvidgade preventiva tvångsmedlen, till exempel husrannsakan, uppfyller dessa krav har vi i våra reservationer och i vår motion yrkat avslag.

Vi är inte helt oöverens om allt. Vi tycker att det är bra att preventiva tvångsmedel inte bara ska kunna användas mot dem som så att säga har fejk-Guccikepsar, utan även mot dem som ägnar sig åt ekonomisk brottslighet och har råd med alldeles riktiga Guccikepsar. Den delen håller vi med om.

Jag vill också lyfta några andra invändningar som är jätteviktiga om vi nu vill hålla oss på rätt sida om internationella konventioner.

Det handlar om vem som ska fatta beslut i ärenden enligt inhämtningslagen. Regeringen föreslår här att Åklagarmyndigheten ska fatta dessa beslut, även nu för det utökade tillämpningsområdet. Där håller vi inte med. Vi tycker att det vore lämpligare om dessa ärenden i stället hanteras av domstol. Det beror på att Åklagarmyndigheten inte uppfyller de krav på oberoende som EU-domstolen ställer upp. Förslaget har också kritiserats både av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, som båda efterfrågar en ingående analys av om förslaget ens är förenligt med EU-rätten.

Särskilt när man nu utökar tillämpningsområdet så ökar kraven på oberoende i besluten och vikten av att Sverige faktiskt fullgör sina internationella åtaganden. Därför borde det vara så att det är domstol som fattar beslut i dessa ärenden enligt inhämtningslagen.

Herr talman! Redan vid den förra behandlingen av frågan om överskottsinformation lyfte Miljöpartiet att vi är kritiska till det utökade tillståndet att använda sådan. Särskilt nu när vi vet att ett mycket stort antal personer kan bli föremål för - återigen - nya, inte fullt ut utvärderade preventiva tvångsmedel avstyrker vi detta.

Herr talman! Jag står såklart bakom alla reservationer från Miljöpartiets sida, men för tids vinning väljer jag att enbart yrka bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Fru talman! Jag tycker att detta är en intressant diskussion. Det känns lite som något slags medvetet missförstånd här - att vi i Miljöpartiet skulle vara emot att underhålla hus. Det är ju inte vad detta handlar om.

Nu har Crister Carlsson inte möjlighet att svara på frågor, men han kan begära ordet igen och förklara om han håller med Miljöpartiet om att vi inte borde ge skattelättnader för helt onödiga renoveringar som bara handlar om att man tycker att det är fel färg eller att man har en annan smak. Rotavdraget har inga spärrar.

Vi behöver gå över till en cirkulär ekonomi. Vi behöver främja reparation. Vi behöver främja att vi inte sliter och slänger bort. Om man kan "tweaka" rotavdraget skulle det kunna bidra till omställningen med fokus på till exempel energieffektivisering, som är mycket viktigt och värdefullt.

Om vi ska prata om ventilation: Ja, bra ventilation är jätteviktigt, men rotavdraget kan inte användas för att ge våra barn bra ventilation i deras skolor - och tro mig, det finns många klassrum som lider av brister där och verkligen skulle behöva statligt stöd. De som bor i hyresrätt kan inte heller få stöd för att få bättre ventilation.

Vi i Miljöpartiet har i olika omgångar varit väldigt konstruktiva och presenterat många olika idéer för hur den dyra reform som rotavdraget är skulle kunna bli smartare, bättre och leda till fler nyttor. Det handlar både om bidrag för att se till att vi klarar den gröna omställningen och om att det blir rättvist. Det ska inte bara vara för dem som tjänar mest.

Vår prio ett är att nu faktiskt lyssna på Riksrevisionen. Vi sa nej till höjt tak för rot, och Riksrevisionen säger: Sänk taket!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Ja, Crister Carlsson, man kan fundera på vad kostnaden för det är. Man kan också fundera på vad 16 000 hantverkare skulle kunna göra om de inte var upptagna med att till exempel renovera fullt fungerande kök. Hur många fler hyresrätter till överkomliga hyror hade de kunnat bygga i stället? Hur många fler värmepumpar hade kunnat installeras ifall vi i stället hade starkare incitament för det?

Vi i Miljöpartiet säger inte att rotavdraget ska bort. Vi behöver inte kasta ut barnet med badvattnet, men badvattnet är grumligt och behöver bytas ut. Vi behöver ett annat system med andra prioriteringar där vi ser till att skattesubventionerna faktiskt leder till många nyttor, som klimatomställning och ekonomisk jämlikhet. Här klarar rotavdraget inte kriterierna, för rotavdraget är riggat så att de rikaste får mest.

Den senaste höjningen ger bara mer till de 10 procent rikaste. Jag tycker faktiskt att det känns otroligt motbjudande. Vi tar del av rapporter om ökad barnfattigdom och ensamstående mammor som inte har råd att äta sig mätta i slutet av månaden, och samtidigt ska vi som har bland de högsta lönerna få mer i rotavdrag. Jag tycker att det är fel. Och det är faktiskt inte bara Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som tycker det, utan den oberoende instansen Riksrevisionen säger det i svart på vitt: Gör tvärtom!

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport Svart på vitt - rotavdragets kostnader och effekter, och sällan har väl något varit så tydligt, svart på vitt, som att rotavdraget är dyrt och ineffektivt. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att sänka taket för rotavdraget; regeringen gör tvärtom. Det var inte många veckor sedan vi här i kammaren hade en diskussion om regeringens förslag att gå åt precis motsatt håll jämfört med det som Riksrevisionens granskning rekommenderar.

Vad är det då som gör att Riksrevisionen drar den tydliga slutsatsen att rotavdragets tak borde sänkas och inte höjas? Jo, det är helt enkelt att rotavdraget inte uppnått de syften som man eftersträvat, att det inte finansierat sig självt och att det inte heller har lett till att fler har jobbat i stället för att göra renoveringar själva.

Detta var sådant som den tidigare regeringen hade som skäl när den införde rotavdraget. Tanken var att läkarna skulle behandla fler patienter om det blev billigare att anlita hantverkare. Det har anlitats hantverkare, men det har inte behandlats fler patienter. Detta är Riksrevisionens slutsats.

Man hade också en tanke om att man skulle få bort de svarta pengarna och att vanligt folk skulle betala vitt i stället för svart när de anlitar hantverkare. Detta har visserligen skett, vilket är bra, men har det blivit mindre svarta pengar i byggbranschen? Riksrevisionen svarar nej, snarare tvärtom. De svarta pengarna har bara flyttat sig längre ifrån köparna. Detta är ett gigantiskt problem.

Fru talman! Jag vill ändå säga att det är positivt att alla i kammaren säger att de är engagerade och vill ha åtgärder mot svartarbete och svarta löner i byggbranschen. Nu hoppas vi att regeringen agerar, för hittills har vi inte sett det. Hittills har vi sett höjt tak för rotavdraget, vilket innebär att det kommer att finnas mer skattepengar i systemet, som nu får ökade svarta löner.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet har redan från start haft många synpunkter på hur rotavdraget har utformats. Det är bara de som äger, inte de som hyr, som kan använda rotavdraget. Rotavdraget kan till exempel inte användas för renoveringar i en hyresrätt, och skolor kan inte nyttja avdraget när de byter sin ventilation och gör miljön bättre för eleverna.

Vi i Miljöpartiet har också haft synpunkter på att man gör det billigare att göra inte bara nödvändiga renoveringar utan också renoveringar som faktiskt inte behövs. Man bidrar med skattemedel till att uppmuntra folk att byta ut fullt fungerande kök och riva ut fullt dugliga badrum till ett billigare pris, där vi skattebetalare står för delar av kostnaden. Detta är oansvarigt inte bara ekonomiskt utan också resursmässigt, ur ett miljöperspektiv.

Vi tycker att vi i stället behöver hitta modeller som uppmuntrar det som är bra både för klimatet och för människor, och då tycker vi att det är klokt att flera partier nu är inne på att snarare ge stöd till exempelvis energieffektiviseringar, som både är viktiga i klimatomställningen och kan göra att vanligt folk klarar elräkningarna bättre. Detta tycker vi är rimligt att subventionera, men vi tycker nog inte att vi ska fortsätta att ge bidrag till att renovera fullt fungerande kök, framför allt inte i södra Spanien.

Fru talman! I dag har vi enbart att ta ställning till att lägga den viktiga och osedvanligt tydliga rapporten från Riksrevisionen till handlingarna, men för Miljöpartiets del kan jag säga att vi inte lägger diskussionen till handlingarna. Det är uppenbart att regeringspartierna och Sverigedemokraterna inte har förstått budskapet. Vi kommer att behöva återkomma till detta, för skattepengar ska användas klokt. Vi har inte råd med allt. Vi behöver prioritera, och här prioriterar regeringen - mot allt vett och sans - genom att gå emot tydliga rekommendationer, höja rotavdraget och ge mer pengar till de 10 procent som redan har mest.

(Applåder)

Herr talman! Riksrevisionens rapport handlar om ifall man med rotavdraget har uppnått sina mål eller inte. Rotavdraget påstods vara självfinansierande i väldigt hög grad. Man sa: Nu blir svarta pengar vita.

Det visar sig att de svarta pengarna växer. Rotavdraget blir en gigantisk minuspost när det i hög grad skulle vara självfinansierat. Det är det som är poängen här.

Att få det till att det aldrig var detta som var sagt och syftet är liksom att förvilla i denna debatt. Antingen har regeringspartierna över huvud taget inte förstått och läst Riksrevisionens rapport eller så låtsas de som att det handlar om något annat.

Men det Riksrevisionen säger är att detta inte har lett till att de som köper rottjänster jobbar mer. Läkarna behandlar inte fler patienter. De som bygger hus bygger inte fler hus. Det är kanske snarare tvärtom, för nu är de upptagna med att i stället renovera fullt funktionsdugliga kök. Vi riktar inte pengarna bara till de behövliga ventilationsbytena eller de energieffektiviseringar som vi behöver för att göra klimatomställningen.

Detta leder också till att vi uppmuntrar totalt resursslöseri. Det handlar inte bara om att arbetskraften jobbar mer med sådant som inte behöver byggas utan också om att det blir billigt att kasta ut sådant som funkar, sådant som man vill kasta ut för att man tycker att det vore trevligt med en annan färg på kaklet i badrummet eller med andra köksluckor. För all del, människor kan få välja det själva, men vi i riksdagen som fördelar skattepengar borde rikta pengarna dit där de behövs - klimatomställning eller höjt barnbidrag, för att bara nämna två saker.

(Applåder)

Herr talman! Inledningsvis vill jag berömma Hanna Westerén för att hon på ett otroligt bra och belysande sätt har visat på bland annat det absurda i att regeringen i kostnadskrisens tid - när varannan ensamstående mamma inte har råd att ställa mat på bordet och köpa de kläder som barnen behöver varje månad - prioriterar att de 10 procent rikaste ska få rabatt på sina renoveringar. Tack för det!

Sedan, herr talman, skulle jag vilja föra fram några invändningar mot det resonemang som Crister Carlsson hade i sitt anförande. Han talar om att det är irrelevant för rotavdragets del att vi nu ser en dramatisk ökning av svarta löner i byggsektorn. Men det är det inte, herr talman.

Hela poängen, som Riksrevisionen gör i sin rapport, är att rotavdraget inte leder till de effekter man ville, att rotavdraget är jättedyrt och att man inte tjänar in de pengarna på att det betalas in vita skatteintäkter. Det svarta har bara flyttat. Minusposten är lika stor.

Vi behöver ta till oss detta. Regeringen behöver ta till sig vad Riksrevisionen säger. Rotavdraget har inte lett till att överläkaren i onkologi har jobbat mer. Det har inte lett till att vårdköerna blivit kortare. Det har inte gjort att de kostnader man betalar för renoveringar har lett till ökade skatteintäkter, för de svarta lönerna har ökat även om konsumenten betalar vitt.

Jag skulle vilja att Crister Carlsson kvitterar med att han har förstått detta resonemang.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ta vid där Helena Vilhelmsson slutade. Vi i Miljöpartiet kommer att rösta på den reservation som handlar om att ge regeringen till känna att vi måste göra om och göra rätt. Kvinnor som utnyttjas i prostitution ska betraktas som brottsoffer, inte straffas för bokföringsbrott och skattebrott för att de blir utnyttjade av torskar som betalar för att begå övergrepp.

Den svenska sexköpslagen var unik i sitt slag när den kom till. Den handlar i grunden om att sätta skulden och ansvaret där det hör hemma: hos de, framför allt män, som utnyttjar flickors, pojkars och kvinnors kroppar.

Vi i Miljöpartiet vill rätta till ett fel som aldrig borde ha uppstått. Skatteverket ska inte beskatta inkomster för denna typ av utsatta brottsoffer.

Fru talman! I mitt replikskifte med Liberalerna efterlyste jag ett konkret skatteförslag som lever upp till det som Liberalernas ledamot talade om i talarstolen: att man vill ha en skattepolitik som bidrar till omställning.

Det enda vi hittills sett från regeringen på den fronten är avskaffade och sänkta miljö- och klimatskatter. Och nu väntar ännu mer - det gäller till exempel flygskatten. Man driver en politik för att göra det billigare med fossilt och billigare att förstöra snarare än för det som behövs nu: en rättvis klimatomställning.

Miljöpartiet har en bredd av förslag både på skatteområdet och inom alla andra relevanta samhällsområden för en rättvis klimatomställning. Det handlar om att se till att förorenarna betalar men också om att kompensera de människor som är beroende till exempel av att köra bil till och från jobbet. Det handlar om att se till att människor på landsbygden får sänkt skatt, så att de kompenseras. Det är inte de som inte har möjlighet att ställa om som ska betala notan; det är vi tillsammans.

Förra mandatperioden presenterade regeringen en av många reformer för en rättvis klimatomställning, ett färdmedelsneutralt reseavdrag som skulle innebära att du oavsett om du väljer tåget eller bilen har möjlighet till reseavdrag. Det är ett reseavdrag som skulle ge mindre till dem som pendlar till Stockholm från förorten och mer till dig på landsbygden.

För att få till en rättvis klimatomställning behöver vi också se till att det blir billigare med det som vi behöver mer av. Därför har vi infört ett grönt avdrag som gör att människor som investerar i till exempel förnybar elproduktion får ett skatteavdrag. Det här vill vi i Miljöpartiet utveckla.

Vi behöver storsatsa på förnybar och billig elproduktion. Vi vet att vindkraften i dag är den billigaste energikällan men även att solenergin har en enorm potential också i Sverige. Genom solceller på villatak och lägenhetshus kan hushållen både spara pengar på elräkningen och bidra till klimatomställningen, bort från fossilt till förnybart.

Vi är bedrövade över att Skatteverket nu har satt käppar i hjulet för den snabba omställning som vi ser. Det handlar om människor som vill investera i batterier för att lagra sin solel så att de kan använda den när de behöver den. Men de vill också bidra till ett robust energisystem genom att sälja tjänsten så att vi alla kan använda de där batterierna till exempel på vintern. Det handlar om att lagra el när det produceras mycket och använda den när det blåser lite mindre. Dessa människor får inte längre del av det gröna avdraget.

När vi i Miljöpartiet lyfte frågan på skatteutskottet lät det som att alla var för att göra en förändring. Ändå envisas regeringspartierna med att rösta nej. Man säger att man är för, men när det kommer till kritan agerar man emot.

Vi i Miljöpartiet vill också se till att solvärmen kan införlivas i det gröna teknikavdraget. Med storskalig solvärme kan vi ersätta en hel del av den bioenergi och avfallsförbränning som i dag används för att producera värme till fjärrvärmenätet.

Det behövs dock initiala investeringsstöd, men det här vore viktigt för att möjliggöra att de biobränslen som vi har kan användas där de behövs bäst - och det är för att ersätta fossila bränslen.

Fru talman! En rättvis klimatomställning handlar också om att alla människor ska få ekonomin att gå ihop. De ska ha råd att ställa mat på bordet, köpa vinterkläder till sina barn och betala räkningarna i slutet av månaden.

Vi har haft en kostnadskris i hela det svenska samhället. Regeringens svar på den var att ge mer till dem som redan har mest. Vårt svar från Miljöpartiet var att satsa på välfärden, att se till att elevassistenterna och vårdbiträdena fortfarande har kvar sina jobb, att köerna inte ska växa på sjukhusen och att vi inte låter barnen i skolan halka efter.

Detta är möjligt genom att vi prioriterar pengar till dem som har minst till välfärden och låter dem som har mest betala mer i skatt. Vi tycker att det är rättvist att människor som blir sjuka ska få samma skatteprocent som vi som har förmånen att ha hälsan och kunna jobba. Funkisskatten och den högre skatten på sjuk- och aktivitetsersättningen är orättvis och måste bort.

Fru talman! Jag står såklart bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning väljer jag att enbart yrka bifall till vår reservation 34.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Fru talman! Det var väldigt konkreta frågor. Varför röstade Liberalerna när man hade chansen nej till konkreta förändringar för att få ett skattesystem som mer styr mot klimatomställning?

Patrik Karlson säger att vi ska ta större gemensamma krafttag och att det behövs större reformer - att de exempel jag tog upp var för små. Detta ska ske på EU-nivå, men EU ska inte beskatta.

Förlåt, men jag förstår inte. Det låter lite som tomt prat. Man säger att man vill ha klimatskatter, men man har inga förslag om sådana. När vi föreslår klimatskatter tycker man att just de förslagen är dåliga.

Detta är problemet med Liberalernas hela klimatpolitik. Man säger att man vill ha en klimatpolitik, men man lägger inte fram några egna förslag. Och så röstar man nej till Miljöpartiets förslag.

Liberalerna har ansvaret nu; man har klimat- och miljöministerposten. Orden måste följas av konkret handling. Nu vill jag ha svar. Vad är det för förslag på skatteområdet som Liberalerna vill gå fram med? Vilka större gemensamma krafttag handlar det om? Vad är det, konkret, för större förändringar i skattesystemet som Liberalerna kommer att lägga fram förslag om här i riksdagens kammare?

Miljöskatternas andel av bnp minskar. När mitt parti budgetförhandlade med Liberalerna inom ramen för januariavtalet drev man stenhårt på för en miljöskatt, plastpåseskatten. Den har man nu tagit bort.

Jag förstår inte. Vad är det för skatteförslag som Liberalerna är för i syfte att ställa om för klimatet?

(Applåder)

Fru talman! Under sitt anförande talade Patrik Karlson om att ha en skattepolitik som bidrar till klimatomställningen och till att miljömålen nås. Då måste jag ändå fråga: Varför röstar Liberalerna konsekvent emot en sådan skattepolitik, både i riksdagen och i utskotten?

Förra mandatperioden när vi hade chansen att få igenom ett färdmedelsneutralt reseavdrag så att de som åker kollektivt, till exempel tar tåget, inte missgynnas fälldes förslaget här i riksdagens kammare. Det var ett förslag som hade kunnat leda till just klimatomställning vad gäller transporterna, en av de största utmaningar vi har för att kunna nå klimatmålen.

Varför röstade Liberalerna nej i skatteutskottet när jag så sent som för några månader sedan lade fram ett förslag om att rätta till Skatteverkets tolkning av lagen gällande solcellsbatterier? Man säger nu att de som köper batterier för att lagra sin solel inte får hjälpa till att stabilisera elnätet för alla oss andra, i alla fall inte om de vill ta del av det gröna avdraget. Varför driver inte Liberalerna en skattepolitik som leder till en rättvis omställning, när man får chansen?

Fru talman! Jag kan inte lyfta alla exempel, men detta är i alla fall två saker som de skulle ha chansen att rösta för redan i det här förslaget.

Fru talman! Ägandet av kapital i Sverige är extremt ojämställt. Vi är ett av de mest ojämställda länderna. Vi går om länder som till och med Ryssland just när det kommer till koncentration av ägande.

Med väldigt låga skatter på kapital blir konsekvensen att de som äger allra mest bara blir rikare och rikare. Den som jobbar har ingen chans att komma i kapp, för skatterna på arbete är mycket högre än skatterna på kapital.

Till detta kan vi lägga att vi står inför stora samhällsutmaningar. Tidigare diskuterade vi de enorma nedskärningarna i vården. Klimatomställningen kräver investeringar. Vi behöver satsa på skolan så att alla barn klarar skolan och kan ta de jobb som just nu står lediga därför att vi saknar kompetens.

Om man lägger ihop alla de samhällsinvesteringar som vi behöver göra med kunskapen om hur ojämlikheten i samhället ökar på grund av klyftorna mellan kapitalskatter och inkomstskatter blir det Miljöpartiets slutsats att vi behöver göra en skattereform där vi ser till att de som blir ännu rikare på att redan äga en massa faktiskt bidrar mer så att vi kan både göra det lönsamt att jobba och investera i välfärden och klimatomställningen.

Jag kan bara konstatera att Moderaternas budskap är tydligt: Det är mindre skatt som gäller för alla.

Fru talman! I sitt anförande tidigare lyfte Fredrik Ahlstedt vikten av att det ska löna sig att arbeta. Detta är en väldigt grundläggande princip som har diskuterats i en massa olika sammanhang - alltifrån pensionsdebatten till diskussioner om att regeringen vill göra det fattigt för människor som är sjuka.

Det är dock inte detta jag tänkte ta upp i min replik i dag. Jag tänkte ta upp Miljöpartiets förslag på ny skattereform. Det vi ser nu när det gäller frågan om att det ska löna sig att arbeta är nämligen att klyftorna ökar mellan dem som tjänar pengar genom att arbeta och dem som tjänar pengar genom att inte arbeta utan genom att äga mycket redan.

Jag hade ett ganska ögonöppnande samtal med en ung människa som just nu utbildar sig på universitetet och som drömmer om att tjäna pengar på sin aktieportfölj och inte på ett jobb.

Klyftorna ökar mellan dem som har mycket och får låga skatter på kapital och dem som kämpar och arbetar. Man betalar mer i skatt på sin ansträngning än på att redan ha.

Jag vill fråga om Moderaterna står bakom att det ska löna sig att arbeta och är beredda att se över skatteklyftan mellan arbete och kapital.

Fru talman! Nioåriga Lisas öde har berört tiotusentals svenskar. Lisa, som har sina rötter i Albanien, lever nu i ovisshet. Ska hon separeras från sina nya vårdnadshavare i Järpås och sin nya familj, där hon känner trygghet, och utvisas för att hamna på ett barnhem i Albanien?

Frågan om barn som omhändertagits och placerats i familjehem i Sverige men sedan utvisas, med sina föräldrar eller i värsta fall för att hamna på barnhem, behöver belysas politiskt. Lagstiftningen sätter dessa barns rättigheter åt sidan. Migrationslagstiftningen trumfar över dessa barns rättigheter, och man åsidosätter helt att man en gång bedömt att deras bästa faktiskt är att stanna i den nya familjen. Vad avser regeringen att göra?

Jag tänker att Camilla Waltersson Grönvall gärna får besvara frågan eftersom hon som socialminister ansvarar för frågan om familjehemsplacerade barn.

Herr talman! Jag kan bara beklaga att Mauricio Rojas tycker att jag inte har sagt något vettigt, men det händer ju titt som tätt att olika partiers företrädare tycker så när de hör varandra.

Det är dock viktigt att alla myndigheter jobbar mot fusk i välfärdssystemen, och jag hoppas att regeringen kommer att prioritera dessa frågor, inte bara när det handlar om invandrare utan också när det gäller kriminella som driver vårdcentraler och vinstjakt i skolan där pengarna går till riskkapitalister i andra länder i stället för till elevassistenter till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Jag hoppas att regeringen prioriterar att se till att våra gemensamma skattepengar går till välfärden och till dem som har rätt till dem. I alla välfärdssystem finns nu brister som i de allvarligaste fallen utnyttjas av organiserad brottslighet, och för att stoppa detta så mycket som möjligt tog vår regering initiativ till bland annat Utbetalningsmyndigheten, som nu äntligen är på plats.

Jag tycker att det är bra att Riksrevisionen har granskat detta och att det här finns kloka åtgärder som Migrationsverket har vidtagit och jobbar med. Jag är dock orolig för framtiden, och jag tycker att det är relevant att också tala om Tidöpartiernas ambitioner att göra ännu fler människor utvisningsbara. Jag oroar mig för att exempelvis många fler kvinnor som utnyttjas i prostitution kommer att hamna i en ännu större utsatthet än de redan är i nu.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)