Fredrik Malm

Fru talman! Jag måste bara mentalt ställa om här. Först håller jag ett anförande på sex minuter om vikten av att försvara Ukraina, och så får jag en replik angående någon specifik biståndsallokering som gäller Kambodja!

Det enda fall jag känner till då Kambodja historiskt har varit aktuellt i svensk politik var då en före detta talman, tror jag - ingen vänsterpartist men en socialdemokrat - på 1970-talet förnekade folkmordet. Det var på den tiden landet hette Kampuchea, om jag inte minns fel.

Vi liberaler skulle vilja ge hur mycket som helst i bistånd och stödja varenda demokratirörelse i världen. Vi inser också att svenskt bistånd kommer att behöva fokuseras.

Som jag ser det kommer vi framöver att göra en starkare prioritering i svenskt bistånd mot dels humanitärt stöd, dels vårt närområde. Dit hör just nu särskilt Ukraina. Detta gör att det inte bara är i Kambodja utan även på andra håll i världen som det har skett neddragningar för att vi ska kunna växla upp på andra områden.

Fru talman! Enligt Donald Trump häromdagen får Ryssland göra vad man vill mot Natoländer som inte betalar tillräckligt för sina försvar. Detta är förstås ett chockerande uttalande, men inte särskilt förvånande givet vem som gjorde det. Det är dock en väldigt viktig påminnelse om hur allvarstyngd den tid vi lever i är.

Donald Trumps öppna uppmuntran till Ryssland att invadera fler länder efter Ukraina anknyter till en förstärkt amerikansk opinion som menar att USA betalar för mycket och dess Natoallierade satsar för lite på sina försvarsmakter. Detta stämmer på flera sätt. Europa måste betala mer för sitt eget försvar, fru talman. Natos tvåprocentskrav måste uppfyllas av fler länder.

Det är inte orimligt att anta att Donald Trump, om han vinner presidentvalet i USA i höst, också kommer att göra allt för att minska USA:s engagemang i Nato. Detta vore, för att uttrycka det milt, en katastrof för säkerheten i Europa. I grund och botten vilar Nato, liksom vår säkerhet, på USA:s militära styrka, försvarsgarantier och solidaritet.

Vi måste, menar jag, i Sverige och Europa skala upp våra försvarssatsningar. Vi måste möjliggöra en större produktion av vapen och ammunition samt mobilisera hela samhället för att öka vår beredskap och motståndskraft - oavsett Trump och de vägval USA kan tänkas göra.

Spelplanen kan ha ritats om helt och hållet redan vid årsskiftet, efter det amerikanska presidentvalet. Vi måste då, fru talman, uppriktigt fråga oss hur mycket av vårt välstånd, vår levnadsstandard och, i förlängningen, våra liv vi är villiga att investera i vår säkerhet och frihet, om vi måste förlita oss på oss själva i Europa. Vad händer i ett läge där vi behöver lägga 5, 10, 15 eller kanske 20 procent av vårt välstånd på vårt försvar? Vad gör vi i en situation där Ryssland invaderar ett baltland, till exempel?

Ryssland har ställt om till krigsekonomi. Iran och Nordkorea har gjort det sedan länge. Steg för steg har volymerna ammunition, artilleri, drönare etcetera växt på den ryska sidan. Därtill har man en reservoar av miljoner och åter miljoner ryska män att tvinga till fronten.

Samtidigt är Europeiska unionen inte i närheten av att nå de volymer av militärt stöd till Ukraina som man utlovade i mars 2023. Självklart är vi jättetacksamma för att EU till slut häromveckan kunde komma i mål med det stora ekonomiska stödpaketet till Ukraina på 50 miljarder euro över fyra år. Men om inte produktionen av försvarsmateriel skalas upp kommer det att bli allt svårare för Ukraina att upprätthålla sina försvarslinjer och inte minst sitt luftförsvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

För att säkra Ukrainas existens och mota tillbaka den ryska imperialismen krävs en gemensam mobilisering likt den som skedde under coronapandemin. På kort tid skedde då en massiv mobilisering för att forska fram covidvaccin, sedan producera det och därefter distribuera det i flera omgångar till alla individer. Vi måste säkra försvaret av frihet och demokrati med samma brådskande känsla.

Det går inte att tänka bort Ukraina. Det här kriget fortsätter. Den ryska invasionen fortsätter alltjämt, dag för dag, med massiv beskjutning såväl längs fronten som mot städer och samhällen runt om i hela Ukraina. Det finns, fru talman, ingen annan tänkbar väg än att fortsätta stödja Ukraina och växla upp det militära stödet - ju snabbare, desto bättre.

Vi i Sverige är, vare sig vi vill det eller ej, indragna i den större konflikt som pågår mellan världens demokratier och diktaturer. Ukrainas öde kommer att avgöra våra svenska säkerhetskalkyler och doktriner för generationer framöver. Vi får helt enkelt inte vara mentalt eller materiellt oförberedda inför de krav som nu ställs på oss.

Avslutningsvis vill jag säga att jag tillsammans med den gamle moderate politikern Gunnar Hökmark organiserar mötena på Norrmalmstorg varje måndag till stöd för Ukraina. Vi är snart uppe i hundra möten. Det hålls liknande möten utanför Ryska federationens terrorambassad på Kungsholmen i Stockholm och även på andra håll i Sverige. Vi ser på dessa möten ett enormt engagemang från det svenska civilsamhället för att både hjälpa ukrainare här i Sverige och hjälpa till i Ukraina.

Jag vill verkligen uppmana alla som lyssnar till detta anförande att söka upp organisationer som till exempel Blågula Bilen, Skicka vidare till Ukraina eller Operation Aid och donera pengar till dem.

Dessa organisationer gör enorma insatser för att få ned fordon, humanitär hjälp och medicinsk hjälp till den ukrainska befolkningen och även till den ukrainska fronten, som i dag befinner sig i en väldigt svår situation på grund av de ryska beskjutningarna och attackerna. Man kämpar heroiskt för att Ukraina ska fortsätta att existera - inte bara den ukrainska staten utan den ukrainska nationen, den ukrainska kulturen, den ukrainska identiteten och den ukrainska historien.

Även om man ska tala svenska här i kammaren säger vi därför: Slava Ukraini!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Enligt Skolverket finns det så kallad stoffträngsel i vissa ämnen i skolan. Då undrar man vad sjutton stoffträngsel är för något, och det finns faktiskt en artikel om detta ord i Språktidningen från augusti 2019. Där beskrivs att stoffträngsel för första gången dök upp i svenska medier år 1992 och därefter återkom i genomsnitt en gång om året.

Sedan tog ordet ett ordentligt skutt i medvetandet år 2019, då det blev en debatt om Skolverkets förslag att ta bort antiken från historieämnet. Då blev ordet lite mer allmänt känt. Språktidningen lägger dock till att man tidigare har talat om stoffträngsel internt inom Skolverket.

Vad är då stoffträngsel? Trängsel vet vi ju alla vad det är, nu när vi är ute och handlar julklappar. Stoffträngsel betyder kort och gott att den tid som finns i timplanen inte räcker till för att behandla det centrala innehåll som gäller för ett visst ämne i skolan.

Detta blir givetvis problematiskt i svensk skola. Det kan skapa stress bland elever och lärare. Det kan leda till att lärare tvingas prioritera bort delar av ämnesinnehållet, vilket i sin tur leder till att elever lär sig olika saker i skolan beroende på vilken lärare de har eller vilken skola de går på och så vidare. Det slår mot likvärdigheten, helt enkelt.

Samtidigt vill man inte prioritera bort för mycket ur det centrala innehållet för att bli av med stoffträngseln. Skolverket fick därför ett uppdrag av regeringen för tre år sedan att göra en översyn av timplanen för grundskolan och motsvarande skolformer i sameskolan och specialskolan. Skolverket skulle då analysera behovet av en omfördelning av tid mellan olika ämnen i syfte att få en bättre balans, det vill säga mindre stoffträngsel.

I uppdraget låg att särskilt titta på undervisningstiden i elevens val. Det som hände för ett och ett halvt år sedan var att tiden för elevens val halverades. När det gäller det betänkande vi nu har att diskutera och debattera och sedan rösta om innebär det att elevens val helt försvinner och att de 177 timmarna i grundskolan kan fördelas ut på andra ämnen, för att minska just stoffträngseln.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre anpassad undervisningstid i grundskolan, specialskolan och sameskolan

Fru talman! Enligt skollagen ska undervisningen i det som heter elevens val syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen, men i den översyn som Skolverket gjorde konstateras att verksamheten är väldigt skiftande och att timmarna används till väldigt många olika saker.

Skolverket konstaterar att det inte är möjligt att göra en allmängiltig beskrivning av verksamheten då den skiljer sig avsevärt mellan huvudmän och mellan olika skolor. Regeringen föreslår därför att elevens val ska tas bort och att dessa timmar i grundskolan - ungefär en halvtimme i veckan - ska fördelas ut på ämnen som bedöms behöva mer tid, inte minst historia eftersom vi så att säga inte vill mönstra ut antiken ur vårt medvetande. Den har ändå bidragit ganska mycket till den civilisation som vi alltjämt lever i.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna fortsätter att anse att det är en bestraffning att vi har infört ett riktat statsbidrag till skolböcker för eleverna. Det är på 680 miljoner detta år och över en halv miljard permanenta pengar nästa år. Det kallar Socialdemokraterna en bestraffning. Det är helt huvudlöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Herr talman! Sedan säger Aylin Nouri att det regeringen gör är att flytta om pengar. Nej, det är inte det regeringen gör. Det regeringen gör är att specialdestinera pengar till detta ändamål. Vi säkrar upp att våra elever ska kunna få större tillgång till läroböcker.

Det Göteborgs stad däremot vill göra, med Socialdemokraterna i spetsen i Aylin Nouris egen valkrets, är att flytta om pengar. Man vill sänka anslagen till läroböcker och kompensera det med pengar från staten, vilket vi menar är helt fel.

Herr talman! När vi tog över satsade Sverige i genomsnitt 859 kronor per elev i grundskolan på fysiska läroböcker för varje läsår och alla ämnen. Det är mindre än en prenumeration på tidningen Bamse kostar; den kostar 940 kronor. 859 kronor är alldeles för lågt. I Norge får skoleleverna läroböcker för motsvarande 1 600 kronor per läsår, och i Finland får de läroböcker för mer än 1 400 kronor per läsår. Sverige ligger för lågt.

Det var utgångsläget. Liberalerna och resten av regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna konstaterade att kommunerna inte kommer att kunna höja de siffrorna eftersom de inte prioriterar läroböcker tillräckligt högt. Därför införde vi det specialriktade statsbidraget. Det kommer vi att fortsätta med.

Socialdemokraterna må tycka att det är en bestraffning att våra skolelever får mer läroböcker. Men jag står fast vid att det är jätteviktigt för svensk skola.

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnade på Aylin Nouris resonemang om det riktade statsbidrag som den här regeringen har infört för att fler elever i skolan i Sverige, helst alla, ska kunna ha fysiska läromedel, helst i alla ämnen.

Regeringen satsar 680 miljoner kronor innevarande år i en riktad satsning på läroböcker. Det gjorde inte Socialdemokraterna, men det gör den här regeringen. Nästa år satsar vi 555 miljoner kronor. Det handlar om 680 miljoner och 555 miljoner, som sedan blir permanenta på den nivån.

Det kallar Socialdemokraterna för en bestraffning. Hur kan det vara en bestraffning? Och det är alltså inte en bestraffning för alla, utan bara för dem som tidigare har satsat mycket, som Göteborg. Det var den kommun i Sverige som satsade mest på läroböcker, av det enkla skälet att kommunalrådet Axel Darvik från Liberalerna prioriterade att göra just det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

De rödgröna i Göteborg vill nu sänka ambitionerna och satsa mindre av Göteborgs kommuns pengar på läroböcker och kompensera det med det riktade statsbidraget. Det är inte så det är tänkt att fungera, herr talman. Det kallas fungibilitet. Man drar ned på någonting och kompenserar det med något annat, eller så får man pengar och lägger det på något helt annat.

Det är inte tänkt att det här riktade statsbidraget ska fungera så. Syftet är inte att Socialdemokraterna i Göteborg ska prioritera ned skolan och kompensera det med pengar från staten. Om Socialdemokraterna anser att det är någon form av bestraffning har man en mycket märklig uppfattning om både samhällsekonomi och inte minst läroböcker till eleverna.

(Applåder)

Fru talman! Det är nog bara Centerpartiet som kan se ett påslag på 680 miljoner för detta år på läroböcker till Sveriges skolelever - och på 550 miljoner nästa år och 550 miljoner året därefter - som en bestraffning. Det är nog bara Centerpartiet som har den synen i den här frågan. Det är mycket märkligt.

Det som Niels Paarup-Petersen tar upp om att granska läromedel tycker jag dock är en viktig fråga. Vi vet hur viktigt det är att läromedel håller en hög kvalitet och att det kan göras en kvalitetsgranskning. Det ska dock sägas att i alla fall en bit över 90 procent av de fysiska läroböckerna är producerade av tre eller fyra läromedelsföretag i Sverige som är mycket seriösa. Det är rätt långa processer. Ska man ta fram en ny lärobok i till exempel geografi eller matematik i Sverige kan det vara en ledtid på fyra fem sex år. Det kan även bli ännu längre om riksdagen ändrar i kursplaner och sådant, men det är en annan fråga.

Men detta tror jag måste ställas mot frågan om man vill ålägga Skolverket, som redan har väldigt stora åtaganden, att också granska innehållet i alla läroböcker i Sverige. Min slutsats är att det kanske inte riktigt är lönt att göra det.

Men det finns den andra aspekten också, som jag berörde lite kort i mitt anförande, nämligen statistikinhämtningen. Läromedelsföretagen är ju en intresseaktör för dem som producerar läromedel. Den här typen av statistik över hur mycket som satsas på läromedel i olika kommuner borde även finnas på en myndighet.

(Applåder)

(forts. § 12)

Fru talman! Först och främst tycker jag att det är jättemärkligt att ställa lärare mot läroböcker på det sätt som Centerpartiet gör.

Niels Paarup-Petersen har helt rätt i att Göteborg i januari 2023 satsade mest på läromedel i Sverige, nämligen 2 049 kronor per elev enligt senaste Läromedelsbarometern. Orsaken till det var att det kommunalråd som ansvarade för skolfrågan i Göteborg hette Axel Darvik och tillhörde Liberalerna i ett borgerligt styre i Göteborg. Det är just denna omfattande satsning på läroböcker som de rödgröna i Göteborg vill dra ned på.

Precis som Niels Paarup-Petersen konstaterar är det så att om kommunerna sänker ambitionen vad gäller läromedel får de problem med statsbidraget. Poängen är ju att man ska satsa mer på läroböcker och läromedel.

Nu har vi lyckats ta oss en bit över kostnaden för en prenumeration för tidningen Bamse - som jag nämnde i mitt anförande, fru talman. Nu är vi i alla fall på lite över 1 000 kronor. Men det skulle fortfarande behövas ungefär 30 eller 40 procent i ytterligare påslag på läromedel i Sverige innan vi är i kapp det som Norge lade för två år sedan.

Behovet av satsningar på läromedel ska absolut inte ställas mot frågan om läraranställningar - de hör ju självklart ihop. Men behovet kommer att finnas kvar, och det kommer att växa. Därför vill vi permanenta det riktade statsbidraget på 555 miljoner framöver.

Fru talman! När man lyssnar på Socialdemokraterna kan man tro att de har drivit detta i alla tider. Nu råkar det vara så att den proposition vi debatterar baserar sig på en utredning vars första betänkande Socialdemokraterna fick redan i februari 2021. Men det blev ingen proposition, utan det hamnade längst ned i en byrålåda på Utbildningsdepartementet. När Liberalerna sedan kom in på departementet såg vi direkt till att gå vidare med detta, och vi kommer också att gå vidare med de delar av utredningen som rör skolbiblioteken.

Socialdemokraterna ville inte se det riktade statsbidrag vi nu ger för att kommunerna ska prioritera läroböcker till eleverna. Men vad händer? Jo, när det gäller Sveriges två största kommuner med nya rödgröna styren fick man i ena fallet in en ansökan först i grevens tid efter att medierna börjat skriva om de besparingar Socialdemokraterna tänkt göra på läroböcker, och Stockholms stad har bara ansökt om en mycket liten del av det man har rätt till för att kunna ge skolelever läroböcker. Det blir därför märkligt när Socialdemokraterna talar om ambitioner. Socialdemokraterna har ju dessvärre fått släpas fram till positionen att tycka att läroböcker i skolan är viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

(Applåder)

Fru talman! Utifrån hur svenskt skolväsen ser ut är det något annat att vara myndig och gå kommunal vuxenutbildning med olika stöd från samhället där det är inräknat att man ska kunna täcka omkostnader. Det finns inget som hindrar en skola inom kommunal vuxenutbildning att erbjuda gratis läromedel, men man har ingen skyldighet att tillhandahålla det. Däremot har man rätt att få köpa läromedel till det pris skolan har köpt in det för. Det vore ju lite märkligt om de som studerar på komvux har rätt till gratis läromedel medan alla de som studerar på universitet och högskola inte har det. Jag kan inte se att den ordningen skulle vara att föredra.

Vår slutsats är att förslaget är välavvägt, och vi röstar för det.

Fru talman! Jag instämmer med Daniel Riazat i en fråga: Jag skulle också vilja se ökad statlig finansiering av skolan - faktiskt helt och hållet statlig om jag och mitt parti fick bestämma. Det är även Vänsterpartiets uppfattning numera, som jag förstått det, att man ska sträva efter ett statligt huvudmannaskap för svensk skola. Detta för att stärka likvärdigheten. Vi ser i dag väldigt stora skillnader mellan kommuner och mellan olika skolor.

Men det är svårt att argumentera för att Sverige utifrån den situation vi har nu ska kompensera kommunerna för allt. Kommunerna har ansvar för svensk skola. Svensk skola är kommunaliserad. Kommuner har skatteverktyg. Kommuner kan ha sparat pengar, inte minst under pandemiåren, så att de har överskott i ladorna. Och kommuner kan göra sina prioriteringar.

Problemet är att Daniel Riazats partivänner i Stockholms stad tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att prioritera att bara äska 5 miljoner när man har rätt till 43,5 miljoner för att ge läroböcker till skoleleverna i Stockholms stad. Jag kritiserar detta.

Daniel Riazat hävdar och kritiserar att det finns liberala kommuner där Liberalerna har varit med och styrt som har sparat på skolan. Ja, det finns det. Det finns vänsterpartikommuner också. Det finns inget parti i den här kammaren som är fritt från skuld för att i någon av Sveriges 290 kommuner någon gång ha sparat på skolan; det kan jag garantera. Jag tror att vi alltid är lika kritiska när det behöver ske.

Men det finns också andra faktorer som påverkar. Det är omöjligt att kompensera för inflationen fullt ut. Det är helt omöjligt för en nation som Sverige, för då eldar vi på inflationen ännu mer. Och har vi externa kriser och annat som påverkar svensk makroekonomi är det lite trist att man liksom gör det till dagspolitik när Sverige också påverkas av omvärldsfaktorer på ett sätt som ingen regering skulle kunna parera fullt ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Fru talman! Vi kommunaliserade ju skolan för drygt 30 år sedan. "Vi" är egentligen fel. "Ni" är väl mer korrekt uttryckt, för det var Daniel Riazats parti och Socialdemokraterna som gjorde detta. Det innebär att det är ett kommunalt ansvar att se till att det finns läroböcker i skolan. Det är kommunens ansvar.

Det är bara det att väldigt många kommuner inte tar det ansvaret. En del gör det; andra gör det inte. Samma sak gäller de fristående skolorna. En del fristående skolor tar det ansvaret; andra gör det inte.

Då kan man fundera, fru talman. Om man ökar det generella statsbidraget finns det en rätt stor risk att kommunerna kommer att göra precis det Daniel Riazat är orolig för, nämligen täcka andra svarta hål i budgeten och inte låta pengarna gå till läroböcker.

Vad vi nu gör är att vi inför ett riktat statsbidrag. Det är för att kommuner inte ska kunna göra detta. Man kan inte heller dra ned på sina egna anslag i en kommun för att kompensera det med statsbidrag. Då är ju ingenting vunnet; då uppstår precis det Daniel Riazat varnar för. Det kan man inte göra så som det här statsbidraget är konstruerat, utan det bygger på att man räknar ut en kommuns rätt till medel utifrån elevunderlag i kommunen relativt till hela landet och att man inte kan dra ned anslagen utifrån ett genomsnitt från de tre senaste åren.

Det är alltså precis för att vi ska försäkra oss om att det som Daniel Riazat varnar för inte ska ske som det här statsbidraget är utformat så som det är.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Frågan om läromedel är mycket viktig för Sverige, för svenskt skolväsen, för lärare, för elever och inte minst föräldrar. Under många år har svensk skola inte prioriterat läroböcker. Enligt en rapport som kom för några år sedan från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund - de som nu har gått ihop till Sveriges Lärare - Sveriges Elevråd och Sveriges Elevkårer saknar var femte lärare nödvändiga läromedel för att kunna bedriva en hållbar undervisning. Också för några år sedan gjorde Lärarnas Riksförbund en enkät bland lärare som visade att lärare i svensk skola lägger i genomsnitt 80 timmar per år på att ta fram egna läromedel, som alltså inte är kvalitetssäkrade av läromedelsföretag.

Det här är inte klokt. Vi vet att läroböcker av hög kvalitet hjälper elever i undervisningen, ökar likvärdigheten i skolan, avlastar lärarkåren och är ett stort stöd till föräldrar som hjälper barnen med läxor. Ändå har svenska kommuner och fristående skolor satsat så lite.

Det finns något som heter Läromedelsbarometern som tas fram av läromedelsföretagen. Den statistik de tar fram är den mest enhetliga vi har att tillgå, och där kan vi se hur mycket - snarare hur lite - resurser som läggs på läromedel i den svenska grundskolan uppdelat per kommun.

Det senaste året Läromedelsbarometern har redovisat siffror för är 2021. Då lades i genomsnitt i svensk grundskola endast 859 kronor per elev på läromedel. Det var ändå en ökning från tidigare år. Vi talar alltså om 859 kronor per elev på läromedel i samtliga ämnen under ett läsår. Det är alltså mindre än vad en prenumeration på tidningen Bamse kostar - nämligen 940 kronor, kan jag upplysa om.

Man kan också jämföra med våra grannländer. När svenska elever fick läromedel motsvarande 859 kronor i genomsnitt var siffran för eleverna i Norge mer än 1 600 kronor på läroböcker per läsår. I Finland är siffran mer än 1 400 kronor per elev.

Fru talman! Från Liberalernas sida gjorde vi stora satsningar på läroböcker i våra budgetar när vi satt i opposition. Efter maktskiftet i höstas satte den nya skolministern direkt spaden i jorden för stora satsningar på läromedel och läsning. Det här sker i flera steg.

Det första steget är att öka resurserna. Det är lättast; det är bara att anslå. Det andra steget är det vi debatterar i dag, nämligen att tydliggöra elevers rätt till läroböcker och läromedel och att i skollagen förtydliga definitionerna av dem. Därefter kommer regeringen att fatta beslut om att stärka skolbiblioteken och satsningar på att köpa in skönlitteratur till skolor. Det här är bara några exempel på vad vi gör för att öka läslusten bland unga, för att stärka elevers kunskaper och för att höja resultaten i den svenska skolan.

I budgetpropositionen för detta år satsades 680 miljoner kronor på ett riktat statsbidrag på läroböcker. I budgeten för nästa och efterkommande år sker en permanent satsning på 555 miljoner kronor årligen på läroböcker. Det motsvarar ungefär 1 miljon läroböcker per år. Det är nödvändigt och mycket välkommet.

Man kan dock notera att vissa kommuner inte tycks prioritera läroböcker särskilt högt. Ett exempel är det rödgröna styret i Göteborg. De ville göra stora nedskärningar på läromedel under detta år. Det ledde till ett ramaskri och artiklar i Göteborgs-Posten. Liberalerna drev frågan aktivt, och i allra sista stund lämnade vänsterstyret i Göteborg - motvilligt, bör faktiskt sägas - in en ansökan att få del av statsbidraget.

I Stockholms stad är det ännu värre. Där har det rödgröna styret i dagsläget endast ansökt om 5 miljoner kronor, trots att man har rätt till 43,5 miljoner kronor från statsbidraget baserat på det elevunderlag Stockholms stad har. De rödgröna som styr i Stockholm väljer alltså att gå miste om, vad det ser ut i dagsläget, 38 ½ miljon kronor som skulle kunna gå till läroböcker för Stockholms elever. Det är bedrövligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Vi behöver läroböcker av hög kvalitet och till alla elever. Den proposition som detta betänkande berör handlar om definitionen av läromedel i skollagen och förtydligande i skollagen av elevernas rätt till tillgång till läromedel. Regeringen föreslår att skollagen ska kompletteras med definitioner av begreppen läromedel, lärobok och lärarverktyg.

Läromedel ska definieras som ett helt eller delvis tryckt eller digitalt verk som är avsett att användas i undervisningen och överensstämmer med relevanta delar av tillämplig kurs, ämnes- eller ämnesområdesplan och läroplan.

Det ska vara utgivet av någon som bedriver utgivningsverksamhet av professionell art. Det är ganska viktigt, för det gör att det framför allt är bokförlag och läromedelsförlag som producerar läromedel i Sverige. Man kan ibland se exempel på annat i svensk skola.

En lärobok, fru talman, ska definieras som ett tryckt läromedel med eller utan digitala komponenter. Lärverktyg ska definieras som läroböcker, andra läromedel och andra tryckta eller digitala verk - det kan vara skönlitteratur, till exempel - samt utrustning och material som används i undervisningen.

Regeringen föreslår även att det ska förtydligas i skollagen att elever utan kostnad ska ha tillgång till läroböcker, andra läromedel och andra lärverktyg som behövs för god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål.

Därtill måste ambitionen, i alla fall enligt mig och mitt parti Liberalerna, vara att alla elever också ska kunna behålla sina läroböcker.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret även om det inte var helt fullständigt.

Det finns jättemånga skolor i Sverige som är superbra. Där är det lugn och ro i klassrummen, och eleverna känner sig trygga. Man når kunskapsmålen och har utbildade, behöriga lärare och så vidare. Men så är det inte överallt.

Om det är väldigt stökigt i en skola - vilka är det som drabbas mest? Jo, det är ju de barn som behöver skolan mest. Det är de barn som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf som trängs med varandra i bokhyllan hemma. De eleverna slås ut direkt. Det finns också en annan kategori elever. Det är de som har engagerade föräldrar som inte accepterar det där och byter skola för sina barn. Det är ofta de barnen som får mer hjälp hemma. Detta gör att vi får ett ännu mer tudelat skolsystem.

Miljöpartiet är bekymrat över friskolesystemet. Det är bara det att en orsak till att så många elever går i friskolor är att de erbjuder lugn och ro, ordning och reda och ett helt annat mått av disciplin.

Nationella prov, betyg och andra typer av nationella avstämningar och så vidare har Miljöpartiet varit emot. De är fortfarande emot åtminstone ett steg i betygsskalan.

Jag konstaterar att om man ska hoppa höjdhopp behöver man en ribba. Om man sedan klarar att hoppa över den höjer man den lite till. Problemet är att Miljöpartiet försöker sig på att hoppa höjdhopp utan ribba. Då är det ju väldigt svårt att veta hur högt man har hoppat, och det är väldigt svårt att hoppa högre än förra gången eftersom man inte kan mäta detta.

Det är stor skillnad på den lagstadgade rätten till elevinflytande och att det är fullständigt kaos i ett klassrum. Det är inte den typen av elevinflytande vi vill ha.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att citera Pisachefen Andreas Schleicher. Han var intervjuad i tidningen Vi Lärare efter att han presenterat Pisaresultaten. Han har följt svensk skola, och det är ganska intressant att höra vad han har att säga eftersom han är chef för hela denna stora internationella undersökning.

Han säger så här till tidningen Vi Lärare angående Sverige: "Det som slog mig mest är den relativt dåliga disciplinen. Ni har en majoritet av elever som säger att de inte lyssnar på vad lärarna säger. De är oengagerade. Det är oväsen och oordning. Många elever blir också distraherade av sina mobiltelefoner. Det kan vara positivt med teknikstödd undervisning, men risken är ju att eleverna använder tekniken för helt andra syften."

Han fortsätter: "Jag saknar tecken på ett produktivt klassrumsklimat, starka band mellan elever och lärare, lärare som vägleder och peppar. Jag tror att detta fanns förr i svensk skola."

Han säger ungefär motsatsen till det som signaleras från Miljöpartiet och från Camilla Hansén, fru talman. Praktiskt taget alla åtgärder som föreslagits de senaste 20 åren för att återupprätta läraryrkets status och auktoritet och för att skapa lugn och ro i skolan - att elever inte ska sitta med mobiltelefoner på lektioner och spela, att man ska komma i tid och så vidare - har Miljöpartiet definierat som något auktoritärt och gammaldags.

Miljöpartiet är lite som 70-talets vänsterrörelse som såg varje instruktion som auktoritär. Varför är det så, Camilla Hansén?

Herr talman! För upplysnings skull kan jag inleda med att konstatera att lärarna är kommunalanställda. Om man jobbar i svensk skola är man anställd av kommunen. Detta var ett av huvudskälen till att vi var kritiska till den kommunalisering som Åsa Westlunds parti drev igenom för 30 år sedan, som har dränerat svensk lärarkår på auktoritet och status och inneburit att lärarnas löner i Sverige har halkat efter eftersom kommunerna inte har prioriterat dessa och inte heller, i varje fall inte tillräckligt stor utsträckning, lärarnas arbetsmiljö.

Sedan är det lite märkligt att så fort man sänker en skatt i Sverige hävdar Socialdemokraterna att det bara är för de allra rikaste. Poliser och sjuksköterskor är inte de rikaste personerna i Sverige. Jag tycker att de förtjänar några hundralappar eller tusenlappar mer i lönekuvertet för de insatser de gör.

När vi får ordning på svensk ekonomi och får mer tillväxt och lägre inflation är det också viktigt att de som arbetar, sliter och kämpar och går till jobbet varje dag får behålla lite mer av sin lön i plånboken.

Jag förstår att det sticker oerhört i ögonen på Socialdemokraterna när man påpekar detta, men så är det.

Nu ska jag berätta en sak som väl gör Socialdemokraterna ännu mer skärrade: Jag tycker inte heller att människor som tjänar lite mer pengar för att de har läst långa, tunga och krävande utbildningar genom den progressiva skatteskalan ska behöva betala proportionerligt mycket mer än andra, som de gör i dag. Jag tycker att det ska löna sig att utbilda sig till jurist eller läkare. De har också ofta lån efter att ha läst långa utbildningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnade på anförandet och slogs av att det nästan inte var ett ord om innehållet i svensk skola. Vad ska eleverna lära sig? Hur ska vi höja kunskapsresultaten? Det var enbart fokusering på den slutsats som Socialdemokraterna medelst hårdvinkling och ett väldigt socialdemokratiskt sätt att räkna på borgerliga budgetallokeringar kommer fram till, nämligen att det sparas väldigt mycket.

Det är ju inte riktigt på det sättet. Sanningen är, i den ekonomiska situation vi har i Sverige och i många andra länder, att det är omöjligt att kompensera alla verksamheter för en inflation på över 10 procent - nu har den sjunkit, men den låg där tidigare. Det menar Socialdemokraterna är en nedskärning. Alla, hela svenska folket, drabbas ju av detta, och även många andra verksamheter.

Vi gör stora satsningar på svensk skola, men vi gör också stora omprioriteringar av svensk skola. Jag hade varit väldigt glad och tacksam om någonting av detta hade kunnat ske tidigare. De senaste åtta åren har det inte skett särskilt mycket, om vi ska vara uppriktiga.

Vi har nu satt igång en utredning för att höja kvaliteten i lärarutbildningen. Ingenting skedde på åtta år. Varför det? Socialdemokraterna gjorde ingenting. Vi gör nu den största omregleringen av friskolesektorn på 30 år. Vi har tillsatt en stor friskoleutredning som kommer att se över saker. Det är skärpta kontroller, det är köer, det är vinststopp och det är andra saker. Socialdemokraterna borde vara positiva till detta, men man gjorde ju ingenting under de åtta år man styrde. Man lade fram några lagförslag ett halvår före förra valet som var så dåligt förberedda att de inte ens gick igenom. Man fick inte ens Centerpartiet och Liberalerna med på frågan om köer.

Det händer väldigt lite när Socialdemokraterna styr. Det händer betydligt mer nu.

Herr talman! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men jag kan ta det här med att pengar inte växer på träd. Om man lyssnade på mig i mitt förra inlägg hörde man att det inte var ett budskap riktat till elever och föräldrar där ute; det var ett budskap specifikt riktat till Daniel Riazat. Det är Daniel Riazat som har problem med finansieringen.

Vanliga människor där ute vet mycket väl att pengar inte växer på träd. De har en rätt tuff tillvaro just nu, delvis på grund av vikande arbetsmarknad, till stor del på grund av Rysslands folkmordskampanj i Ukraina och till följd av inflation och mycket annat.

Därtill blir jag lite fundersam, herr talman, när Daniel Riazat säger att alla lärare ska springa runt och jaga personer som har utländskt utseende i skolan. Jag tror att många lärare inte riktigt känner igen sig i att de ska börja jaga människor med en annan hudfärg.

När det gäller frågan om informationsplikten är det tydligt i direktiven att utredaren ska titta på undantag för just lärare och även personer i sjukvården. Inte heller där blev det så mycket rätt, herr talman, i Daniel Riazats resonemang.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det var Daniel Riazats parti tillsammans med Socialdemokraterna som i Sverige drev igenom den kommunalisering som innebär att det nu till åtta tiondelar är Sveriges kommuner som finansierar skolan.

Det betyder att den kritik Daniel Riazat riktar mot mig borde han rikta mot sina egna partikamrater, inte minst i den här kommunen. I Stockholms stad skär man ned på skolan, och det är S-V-MP-styret som gör det. Det gör att vi har en massa barn och ungdomar särskilt i de utsatta områdena, till exempel i förorterna, och i många andra kommuner runt om i Sverige med rödgröna styren som är väldigt oroade för vad som händer med deras skola.

(Applåder)

Herr talman! Det pågår inte en slakt av svensk skola. Det är mycket ohederligt, oärligt och felaktigt att påstå det. Sverige är möjligen det land i OECD som lägger högst andel av sin bnp på skolan.

I den budget vi hade att ta ställning till här förra hösten - nu har jag inte kollat siffrorna exakt i år - hade våra utgiftsområden som vi nu debatterar den största andelen av den svenska statsbudgeten på flera årtionden. Det pågår inte en slakt av svensk skola.

Det vi däremot har sett är kunskapskollaps av svenska elevers kunskapsresultat. Det är väldigt märkligt att våra barn och ungdomar presterar så dåligt när vi i Sverige har så omfattande satsningar på välfärd och på skola som vi har.

Allting handlar inte enbart om omfördelning när regeringen tittar på det. Det tror Vänsterpartiet. Det handlar också om andra saker. Det handlar om vilken pedagogik man använder, hur elever lär sig i skolan och hur väl utbildade lärarna är och så vidare.

Vi kommer nu att reformera svenskt skolväsen egentligen över hela linjen på en rad olika områden med de utredningar som vi har satt igång. Det handlar särskilt om de tre stora reformer som genomfördes för 30 år sedan.

Herr talman! Man diskuterar ofta resurser här i kammaren. Jag ska berätta en hemlighet för Daniel Riazat. Pengar växer inte på träd. I Vänsterpartiets och socialisternas värld är det så. Då bryr man sig inte så mycket om människor jobbar eller inte jobbar och så vidare.

Vi måste ha en ekonomi som fungerar, och med det inflationstryck och andra problem som vi nu har därtill innebär det att alla inte kommer att få allt de ber om. Vi är inte i den situationen i Sverige, utan vi måste vara realistiska också ekonomiskt.

Herr talman! Jag har i grunden en väldigt positiv bild av Gustav Fridolin som nu har apostroferats två gånger av min miljöpartistiska kollega och bara en gång av mig. Nu är det 2-2 där.

Vi går nu vidare med de två delbetänkanden som Gustav Fridolin har lämnat till regeringen när det gäller skolbiblioteken och läromedel. Jag hade önskat att det regeringsunderlag som Gustav Fridolin själv företrädde som minister skulle omhändertagit hans utredningar, men det gör nu den här regeringen.

Vi ser ju hur viktigt detta är. Vi kan ha böcker ute i någon korridor på någon liten hylla. Det är inte samma sak som ett bemannat skolbibliotek med en utbildad skolbibliotekarie som också hjälper eleverna med andra saker som är väldigt viktiga för att kunna navigera i den värld vi har i dag. Det gäller till exempel hur man kan söka digitalt efter saker och ting, att inte falla för desinformation på internet och sådana saker.

Samma sak är det när det gäller läromedlen. Vi har nu lagt mycket stora belopp, nästan 700 miljoner i år och en halv miljard de kommande åren, på läromedel. Där finns också saker i Gustav Fridolins utredning om vi nu går vidare med. Det handlar om olika typer av regelverk och hur hårt man ska definiera vad läromedel är och sådana saker för att verkligen säkra kvaliteten för detta. Det är oerhört viktigt.

I den grundläggande frågan ser vi de sjunkande kunskapsresultaten. De hänger också ihop med en brist på ordning och reda på många skolor. Vi behöver verkligen återupprätta lugn och ro i svensk skola. Där har Miljöpartiet aldrig varit dem man vill hålla i handen i det arbetet.

Herr talman! Det enkla svaret är att vi har en kommunaliserad skola i Sverige. Det innebär att vi i Sverige inte har en skola som finansieras via staten. Anledningen till att vi ändå ger så pass mycket som uppemot en femtedel av skolans finansiering via staten är att kommunerna har brustit i sitt ansvar, vilket hela tiden har ökat trycket på att staten ska gå in och göra satsningar. Det kan vara förstelärarreformer, riktade statsbidrag för läroböcker och så vidare. Jag hade uppriktigt sagt önskat att vi haft en kommunaliserad skola som fungerade. Då skulle ju kommunerna ta det ansvaret.

Kommunen har den största delen av finansieringen av skolan. Det är kommunerna som finansierar lejonparten av den. Det gör de genom att ta in skatt och andra saker. Men tyvärr är det många kommuner som anser att det finns andra uppgifter än skolan som man anser är viktigare och prioriterar inte detta.

Vi har från Liberalernas sida år efter år i årtionden argumenterat för att den centrala nivån måste ta ett starkare grepp om styrningen och även finansieringen av den svenska skolan. Vi har gjort det för att vi har sett problemen.

Vi har velat gå längst av alla och sagt att det är lika bra att återförstatliga finansieringsansvaret för svensk skola. Det anser inte Miljöpartiet. Miljöpartiet vill ha skolan så som den är i dag. Men man tycker inte att kommunerna ska behöva ta ansvar för det som kommunerna har ansvar för.

Då går man och skyller det på mig. De neddragningar som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör i Stockholms stad just nu är inte Fredrik Malms och regeringens fel. Det är styret i Stockholms stad som inte prioriterar skolan, och sedan skyller man det på regeringen. Det är en obegriplig hållning att göra på det sättet.

Avslutningsvis: Pekpinnar är faktiskt ingenting negativt. En skola med ordning och reda, och lugn och ro, är någonting som är väldigt viktigt och positivt.