Fredrik Malm

Herr talman! Vi gör mycket stora satsningar på svensk skola nu. En del av de satsningarna sker genom riktade statsbidrag, eftersom kommuner ibland prioriterar annat än skolan - i ganska många fall dessvärre. Utöver de 10 miljarder jag nu talade om att regeringen lägger på kommunerna är det ytterligare 6 miljarder i riktade statsbidrag. Vi kommer väl i stort sett upp i samma budgetallokeringar som Centerpartiet gör.

Men summan kvarstår ju. Vi står inför jättelika utmaningar i svenskt skolväsen. Vi har utmaningar i form av att kunskapsresultaten faller. Vi har utmaningar i form av de socioekonomiska utmaningar vi står inför, precis som ledamoten Anders Ådahl nämnde. Vi har en stor grupp ungdomar som inte har svenska som modersmål, eller rent av har föräldrar som ännu inte lärt sig svenska, och har behov av extra stöd. Vi har bostadsområden med stora sociala utmaningar; på många håll får skolan ett jättestort kompensatoriskt stöd, men ändå är förutsättningarna svåra. Det är klart att vi har jätteutmaningar, även i den högre utbildningen när det gäller att vässa svensk forskning och excellens och mycket annat.

Under de senaste åtta åren är det inte mycket mer än Gustav Fridolins handhjärta som har hänt, om jag ska vara uppriktig. Det beklagar jag. Lite längre tillbaka i tiden borde vänsterinriktade regeringar - men även borgerliga regeringar, skulle jag säga - mer kontinuerligt ha följt upp de tre stora reformer som genomfördes i slutet av 80-talet och början av 90-talet och som jag nämnt i tidigare inlägg.

Herr talman! Vi hade här i går en debatt som rörde studiestödet. Då kom det krav - varför har inte Centrala studiestödsnämnden, CSN, fått precis så mycket pengar som de äskat av regeringen? Jag har lyssnat på debatter tidigare här i dag, och jag har lyssnat på flera andra budgetdebatter. På snart sagt alla utgiftsområden kommer den frågan upp. Naturvårdsverket har äskat det här, Energimyndigheten har äskat det där, någon annan myndigheten har äskat något annat - varför får de inte det de har äskat?

Vad händer då om vi tar alla olika äskanden från alla olika håll i samhällsekonomin och plussar ihop dem? Jag kan säga att jag vet en hel del om Centerpartiets ekonomiska politik, herr talman. Jag tror att de skattehöjningar som skulle krävas för att tillgodose alla olika önskemål från alla håll och därav följande skatteprofil på Centerpartiets politik skulle bli väldigt svår att förena med inte minst de bidragssänkningar på 100 miljarder som partiledaren Demirok nyligen aviserade.

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, bedömer att behovet är 28 miljarder. De har dock inte sagt att de kräver 28 miljarder av staten; det finns många kommuner som har byggt upp överskott, särskilt under pandemiåren till följd av pandemirelaterat stöd och så vidare.

Men det är klart att det är tufft. Jag medger det. Vi måste vara ödmjuka inför den situation vi har. Vi har en hög inflation. Vi har också en arbetsmarknad som nu viker nedåt. Vi har självklart en tuff situation för våra kommuner och regioner och alla oerhört viktiga verksamheter i välfärden samt även för enskilda individer och därtill för statskassan. Vi kommer att behöva hjälpas åt. Regeringen ökar nu statsbidragen till kommunerna med 10 miljarder. Det tycker jag är en rimlig avvägning.

(Applåder)

Herr talman! Om Åsa Westlund lyssnade på mitt svar hörde hon att jag ju förklarade att vi nu ser över de tre stora förändringar som gjordes för 30 år sedan och som i grunden förändrat svenskt skolväsen, det vill säga kommunaliseringen, friskolereformen och skolpengssystemet. Allt detta ses över.

De tre delarna hör ihop. När man diskuterar finansiering av till exempel fristående skolor framgår det att skolpengen ser olika ut i våra 290 kommuner. Kommuner räknar olika och har olika sätt att förhålla sig till förvaltningskostnader och lokalkostnader. En friskola kan mycket väl vara överkompenserad på vissa platser, men det kan finnas friskolor som underkompenseras gentemot sin kommun. Det kan också finnas sådana exempel.

Följden av kommunaliseringen har blivit att man har fullständigt styckat upp finansieringen av svensk skola så att skolpengen i dag räknas ut på uppemot 150 olika sätt runt om i Sverige. Detta har varit ett dråpslag mot likvärdigheten i svensk skola. Kunskapsresultaten hänger ihop med den skola Socialdemokraterna lade grunden till, och det är detta bagage vi på något sätt måste hantera i den regering som finns nu.

Herr talman! Åsa Westlund säger att den här regeringen inte vill göra detta fortast möjligt. Jo, det vill vi. Vi vill verkligen göra detta fortast möjligt. En stor del av Tidöavtalets skolavsnitt handlar precis om detta. Vi vill ha rimliga villkor. Vi tycker att elever och föräldrar ska kunna välja skola; en kommunal skola eller en fristående skola. Men det ska inte vara vilda västern i Skolsverige, utan vi ska ha rimliga regler och rimliga ekonomiska incitament. Det är det som banar vägen för att höja resultaten i de internationella mätningarna framöver.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.

I grund och botten genomfördes tre stora reformer i svenskt skolväsen för 30 år sedan, och de påverkade svenskt skolväsen i grunden.

Den första var kommunaliseringen, som Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet kommunisterna, som de hette på den tiden, drev igenom. Vi var emot detta, men det drevs igenom.

Den andra var friskolereformen några år senare, som den borgerliga regeringen sjösatte.

Den tredje var resursfördelningssystemet, det vill säga skolpengssystemet.

Det vi gör efter 30 år är att se över alla tre reformerna i grund och botten. Vi behöver stärka den statliga styrningen av skolan. Kommunaliseringen kommer att vara kvar än så länge. Vi ser över friskolesystemet i en stor friskoleutredning och även saker som påverkar friskolorna i tilläggsdirektiv till andra utredningar. Vi utreder nu frågan om en riksnorm för skolpengssystemet.

Det är absolut nödvändigt att göra detta, men inte för att knäcka ryggen på friskolorna, som en del på vänstersidan vill, utan för att få systemet att fungera, för att se till att de ekonomiska incitamenten är rimliga, och så vidare.

Dock har det nu varit åtta förlorade år. Det hände ingenting de senaste åtta åren. Att ändra just resurstilldelningen till skolorna och balansen mellan kommunala skolor och fristående skolor samt hur skolpengen räknas ut i olika modeller måste en utredning titta på. Det går inte att ändra finansieringsmodellen över en natt för det svenska skolväsendet. Det måste utredas, och sedan kommer frågan tillbaka till oss i riksdagen framöver.

Herr talman! Nu har det alltså i denna sena timme blivit dags att diskutera det kanske viktigaste utgiftsområdet i hela statsbudgeten, nämligen det som handlar om utbildning och forskning.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och också klargöra att jag nu talar om Liberalernas politik för hela utgiftsområdet. En del partier har två talare som har delat upp det, men jag tar alltihop i detta anförande.

Herr talman! Vi som har följt debatten och rapporteringen om presentationen av den senaste Pisarapporten är alla mycket bekymrade, oavsett politiskt läger. Siffrorna är oerhört dystra. Svenska elever har gjort det största kunskapstappet i matematik och läsförståelse sedan Pisa började med sina mätningar. Det kan faktiskt inte beskrivas som något annat än en kunskapskollaps.

Just på grund av det dystra läge som svensk skola befinner sig i jobbar regeringen, med oss liberaler i spetsen, mycket hårt för att vända utvecklingen. Vi lägger om skolpolitiken till att fokusera mer på faktakunskap, givetvis särskilt i de unga åldrarna.

Alltför länge har Sveriges elever utsatts för experiment utan vetenskaplig förankring, där tanken ofta varit god men där resultaten har blivit förödande. Därför ska vi göra om skolans läroplan och lägga större vikt vid just faktakunskaper. Detta kommer att hjälpa alla elever, men särskilt de elever som behöver skolan mest.

Vi ser till att eleverna får ordentliga läroböcker och bryter med det okritiska förhållningssätt som den tidigare regeringen hade till digitala läromedel. Skärmar ska inte användas i undervisningen om det inte är pedagogiskt försvarbart. Totalt är 685 miljoner kronor avsatta för läroböcker innevarande år, och från och med nästa år, 2024, det vill säga om några veckor, beräknas drygt en halv miljard kronor avsättas per år framöver.

Utbildning och universitetsforskning

Vi går nu från skärm till pärm. Regeringen tydliggör också lärarens roll i klassrummet, för ordning och reda är en förutsättning för att kunna lära sig. Lärare ska veta att de har vårt och hela samhällets fulla stöd i ryggen när de upprätthåller ordning i sitt klassrum. Regeringen genomför nu reformer som gör det möjligt för lärare att upprätthålla nolltolerans mot kränkningar i klassrummet. Vi satsar också 165 miljoner kronor per år de kommande tre åren för att förbättra arbetsmiljön för lärare på utsatta skolor.

Riksdag och regering kommer framöver också att reformera skolan på systemnivå. Oseriösa aktörer som kanske har som främsta målsättning att tjäna snabba pengar har fått verka i skolan under alltför lång tid, men deras tid är nu över. Den enda acceptabla drivkraften för att driva skola i Sverige ska vara elevernas bästa.

Vi gör också om resursfördelningsmodellen och ska införa ett golv eller en riksnorm för skolpengen, som det kallas, som gör att kommuner inte längre kan nedprioritera skolan alltför mycket i sin budget.

Lärarutbildningarna ska hålla toppklass, herr talman. På lärarutbildningarna utbildas de som ska lära våra barn och ungdomar i framtiden. Därför måste kraven på utbildningarnas kvalitet och på studenterna vara höga. Bättre förberedda lärare trivs bättre i yrket och stannar därtill längre. En bra och attraktiv lärarutbildning som lockar duktiga personer till yrket är därför en förutsättning för en stark lärarförsörjning. Vi har tiotusentals lärare i Sverige som är utbildade lärare men som inte arbetar i yrket i dag.

För att den svenska skolan ska hålla hög kvalitet är det avgörande att de personer som antas till lärarutbildningarna har sådana förkunskaper och förmågor som behövs för att kunna genomföra utbildningen och bli skickliga lärare och förskollärare. Antagningskraven behöver därför höjas.

Likaså behöver kvaliteten i ämneslärarutbildningen höjas. Det råder brist på forskarutbildad personal samtidigt som utbildningen ges vid många lärosäten. Tillgängliga lärarresurser behöver därför användas på ett effektivt sätt. För att höja kvaliteten och få ett bättre resursutnyttjande behöver därför samarbetet kring ämneslärarutbildningen öka.

Innehållet i lärarutbildningarna måste också reformeras. Lärarstudenternas kunskaper ska anpassas efter de behov och förutsättningar som råder i dag. Större fokus ska läggas på ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper, kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Studenterna ska vara förberedda för läraryrket när de lämnar utbildningen.

Regeringen tillsatte i juli i år en utredning för att undersöka hur lärar- och förskollärarutbildningarna kan reformeras i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status och attraktivitet.

Herr talman! I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen också flera satsningar på utbildning och forskning som ska stärka ingenjörslandet Sverige och möta de stora kompetensbehov som vi har alltjämt, har haft under en tid och kommer att ha också framöver. Bland annat föreslås en utbyggnad av civilingenjörsutbildningarna och en höjning av ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik.

Höjningen av ersättningsbeloppen för utbildningar inom just NT - natur- och teknikämnena - kan möjliggöra mer lärarledd tid och tillgång till utbildningsmiljöer som rustar studenterna för deras kommande arbetsliv. Kvalitetssatsningen omfattar 100 miljoner kronor för 2024, 200 miljoner kronor för 2025 och 305 miljoner kronor från och med år 2026, detta utöver den pris- och löneuppräkning som sker varje år av prislapparna.

Jag är stolt över att vi i Liberalerna har lyckats få igenom höjningen och att Sverige nu genomför detta. Det är första gången på 15 år som en regering höjer ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik, och det är verkligen på tiden.

Sverige är, och har länge varit, en framstående tekniknation. Vi behöver dock fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik för att klara oss i en allt tuffare konkurrens med andra länder. Om vi inte kan adressera den kompetensbrist som finns kommer vi att bli omsprungna av länder som satsar stort på forskning och utveckling.

Riksdagen har satt upp ett tydligt mål. Sverige ska vara en av världens främsta kunskaps- och forskningsnationer. Sverige är sedan länge en internationellt framstående forskningsnation med stora satsningar på forskning och utveckling, och det är bra. Men det behövs fortsatta investeringar i forskning och innovation, inklusive kunskapsspridning och nyttiggörande, för att bygga ny kunskap och kompetens, skapa konkurrenskraft, tillväxt och välfärd samt attrahera och behålla nyckelkompetens i Sverige.

Låt mig sammanfatta, herr talman. Den här regeringen, med Liberalerna i spetsen, satsar mycket stort på skolan. Efter åratal av socialdemokratisk passivitet börjar vi nu betala tillbaka på den reformskuld som finns till svensk skola. Vi satsar på grunderna. Alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna. Vi ska ha en lugn arbetsmiljö som präglas av ordning och reda. Vi satsar på högre utbildning och ser till att det enorma ingenjörsbehovet som finns på svensk arbetsmarknad täpps igen så att vi får fler ingenjörer ut på våra arbetsplatser. Man kan helt enkelt se att när det sitter liberaler på Utbildningsdepartementet, och det är en borgerlig regering, prioriteras skolan.

(Applåder)

Herr talman! Det är givetvis jättemärkligt om man inte ställer krav på eventuella biståndsmottagare i Filippinerna att de ska ta avstånd från Abu Sayyaf. Det är en al-Qaida-kopplad salafistisk gerilla på Filippinerna. Varför har de som styrde de senaste åtta åren inte adresserat det problemet till exempel till Sida?

Sanningen är den att det svenskt bistånd till Palestina ska sträva efter att uppnå måste vara en tvåstatslösning. Det tror jag att vi alla kan vara överens om. Om vi inte gör det blir Sverige en del av en cirkel av våld där palestinska attacker leder till att israeliskt självförsvar raserar det som det svenska biståndet ska vara med att bygga upp eller har byggt upp.

Om vi inte får vårt bistånd att sträva efter en tvåstatslösning blir vi en del av den onda spiralen. Man måste försäkra sig om att de som får svenskt bistånd och inte minst de aktörer som finns i det palestinska samhället är glasklara och tydliga med att det är en tvåstatslösning man vill ha.

År efter år, i årtionden, har den här kritiken funnits. Det är ingen slump att det har varit så. Det har att göra med att det finns en sorts motståndskultur i det palestinska samhället som innebär att hela samhället är mobiliserat kring hela idén att Israel inte ska existera.

Hamas har använt biståndsmedel. Hur tror man annars att de har kunnat bygga upp hela infrastrukturen för att starta ytterligare ett krig? Det har skett med pengar som man har fått på olika sätt. De har antingen kommit från Gulfstater eller från andra aktörer men också via internationellt bistånd.

Herr talman! Jag kan inte förstå varför Miljöpartiet är så otroligt negativt till att man ska kontrollera biståndet så att pengarna kommer till folket och inte till terroristerna.

Herr talman! Jag lyssnade på Jacob Risbergs anförande. Det är klädsamt att han i början så där lite i förbifarten nämnde att det skedde någonting den 7 oktober. Vad var det egentligen som skedde den 7 oktober?

Det som skedde var att Hamas tog sig in på israeliskt territorium. Det var inte på något sätt omtvistat territorium och inte inne på Västbanken. Man tog sin in i en rad kibbutzer runt gränsen till Gazaremsan och begick en fullständig slakt. Man hackade ihjäl människor. Man sköt ihjäl människor. Man lemlästade 250 personer - ungdomar - som var på en rejvfest. Man kidnappade 200 personer och tog in dem på Gazaremsan.

Herr talman! När jag lyssnade på Jacob Risbergs anförande känns det som att Miljöpartiet resonerar lite som att det inte förändrar någonting. Nu pågår allting som förut efter det. Det är inte riktigt så.

Biståndet till Palestina är mycket omfattande från svensk sida. Det har varit kritiserat under årtionden. Det har varit kritik även mot FN-organet UNRWA för antisemitism i läroböcker och lärare som på olika sätt uttrycker sådana sympatier. Häromdagen tvingades UNRWA att säga upp sex personer, tror jag det var, för att de hyllat Adolf Hitler på Facebook och sådana saker.

Det finns biståndsorganisationer, bland annat dem som Jacob Risberg själv nämnde i sitt anförande, där det finns kopplingar till PFLP, som är en annan terrorstämplad organisation.

Vad vi säger från regeringen är att man måste klara av att ta avstånd från terrorism om man ska få svenskt bistånd. Jag kan inte förstå varför det skulle vara så kontroversiellt. Jag kan inte förstå det.

Det är dessutom omöjligt att garantera att biståndet inte läcker till Hamas. Vi har nu sett hur man har plundrat förnödenheter, bränslen och så vidare som ska gå till folket på Gazaremsan. Varför är Miljöpartiet emot att man granskar detta?

Fru talman! Jag svarade ju på frågan. Jag tycker i och för sig fortfarande att det är rimligt att ställa frågan till det parti som har sagt något i stället för att ställa frågan till ett annat parti, men jag svarade ändå på frågan. Vill man utveckla Dac-reglerna eller ha biståndsprojekt som går utanför detta bör man ta den diskussionen inom OECD-familjen, eller inom Dac-kommittén. Det tycker jag är en fullt rimlig uppfattning att förfäkta. Ingenting är ju hugget i sten, utan allting går självklart att förändra.

Därtill, fru talman, vill jag säga att jag inte skulle dela upp biståndsdebatten riktigt så schematiskt som Olle Thorell gör.

Jag noterade en annan sak. Om man till exempel går in på UN OCHA, det FN-organ som koordinerar det humanitära biståndet i världen, kan man se att de har en financial tracking service. Där kan man se att det humanitära nödbiståndet och hjälpbiståndet under årtionden har varit kroniskt underfinansierat. Detta tar regeringen nu fasta på genom att fokusera på att de humanitära utmaningarna är så pass stora.

Samtidigt vet vi att vi har en viss budget att förhålla oss till; detta gäller i alla verksamheter och på alla nivåer. Det innebär att andra saker kommer att behöva prioriteras bort om vi vill prioritera upp detta.

Vi ser också omfattningen av utmaningarna i närområdet. Det gäller inte bara Ukraina utan även Nordafrika, Mellanöstern, en rad sönderfallande stater, stora krig och mycket annat. Detta gör att vi - menar i alla fall jag - vare sig vi vill eller inte kommer att tvingas till en starkare fokusering på Europa och Europas närområde i biståndspolitiken. Jag uppfattade inte att Socialdemokraterna riktigt var på den bogen i Olle Thorells tidigare replikskiften.

Fru talman! Det hade nog varit bättre om Socialdemokraterna begärt replik på Sverigedemokraterna, eftersom det handlar om sverigedemokratiska uttalanden. Jag svarar gärna för Liberalerna.

Vår ambition är att det ska vara ett generöst bistånd. Nu har biståndet gått ned en del, och det skiljer sig en aning mellan regeringen och Socialdemokraterna. Regeringen lägger, tror jag, 0,84 procent av bni på bistånd, och Socialdemokraterna lägger 0,85 procent av bni. Det skiljer en promille. Sedan ligger Centern ytterligare någon promille över Socialdemokraterna. Det biståndet ska motsvara ODA i biståndsdebatten - det officiella utvecklingsbiståndet. Och det är mycket riktigt som ledamoten Thorell säger, nämligen att det bestäms av reglerna inom OECD:s utvecklingskommitté Dac. Det är bra att det är så.

Man kan ha synpunkter på Dac-reglerna. Man kan tycka att de borde vara lite vidare eller snävare. Men det är bra att reglerna finns. Annars kan bistånd användas till vad man vill och i slutändan kalla allt för bistånd.

Vi står bakom reglerna. Samtidigt är Sverige en del av Dac-kommmittén. Om man har synpunkter på dem, vilket möjligen Sverigedemokraterna har, är det rimligt att man tar upp diskussionen i den kommittén.

När det gäller avräkningar finns en gräns satt på 8 procent. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet styrde 2015, under flyktingkrisen, skenade avräkningarna fullständigt eftersom mottagandet var mycket stort. Men nu har en maxgräns satts för hur mycket man får räkna av.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

När Ryssland invaderade Ukraina förändrades allt för Sverige och Europa. Detta är en kamp som riskerar hela den regelbaserade världsordning som vi mödosamt hjälpt till att bygga upp sedan kalla krigets slut. Det är helt avgörande att Ryssland och dess allierade förlorar detta krig - att Ukraina vinner. Den viktigaste uppgift vår kontinent och vårt land står inför de kommande åren är att bidra till detta.

Vi är mitt uppe i en förändring av det internationella systemet. Auktoritära stater vinner mark, och demokratier backar. Utfallet i Ukraina kommer att diktera svensk säkerhet, svensk biståndspolitik och allt annat under överskådlig framtid. Vi står nu mitt i den kanske viktigaste stunden i modern europeisk historia.

Det svenska stödet till Ukraina har, fru talman, varit omfattande och stabilt ända sedan den ryska invasionen påbörjades. Sverige bistår med humanitärt, militärt, ekonomiskt och långsiktigt strategiskt stöd samtidigt som vi varit drivande i att Ukraina ska ges status som kandidatland för medlemskap i EU och varit med och beslutat om ett flertal sanktionspaket mot Ryska federationen. Den här regeringen befäster i och med detta också på riktigt Sveriges roll som en humanitär stormakt.

Samtidigt är en ukrainsk statsbankrutt inte otänkbar, om stödpaket från både USA och Europeiska unionen blockeras. Just nu ser det ut att bli så, om man inte hittar en lösning. Stödet till Ukraina måste fortsätta. Det är rätt och riktigt att skicka svenskt bistånd och svenska vapen till Ukraina. Ukraina strider även för oss.

Det som händer i Ukraina sker parallellt med en myriad andra oroväckande trender, tragedier, krig och så vidare. När Hamas återigen - jag minns inte för vilken gång i ordningen - startat krig mot Israels befolkning påminner detta oss om att dödskulter inte kan tillåtas besitta territorium. Då använder de den hävstången för att begå de mest sadistiska, brutala brott som tänkas kan. Hamas slaktade 1 400 israeler och möttes av jubelrop, från Gazaremsan till Malmö.

Mellanösterns enda demokrati, Israel, behöver vårt stöd, och eventuellt bistånd till Gaza måste nagelfaras. Självklart ska vi ge humanitärt bistånd; det ska alltid kunna ges, oavsett regim. Men övrigt bistånd måste självklart nagelfaras noggrant. Svenska skattebetalare ska vara säkra på och trygga i att deras pengar går till bra projekt som utvecklar samhällen, inte till motsatsen.

Fru talman! Demokratiinstitutet V-Dem konstaterar rätt krasst att vi globalt nu är tillbaka på 1986 års nivåer när det gäller demokrati. Den genomsnittliga världsmedborgaren åtnjöt förra året samma nivå av demokrati som 1986. Vi är alltså tillbaka i det läge som rådde före Berlinmurens fall.

För första gången på två årtionden finns i dag fler repressiva autokratier än liberala demokratier. Det framträder ett tydligt vi och dem. Det är ett demokratiskt och frihetligt väst i vid mening, om man så säger, med en delvis ny uppsättning utmanare, och sedan sticker Kina ut som det långsiktiga hotet. Kommunistpartiet försöker påverka den globala utvecklingen till sin fördel. Strategiskt samarbete mellan likasinnade demokratier blir allt viktigare.

Den svenska biståndspolitiken måste föras mot en bredare kontext där geopolitisk konkurrens och demokratisk tillbakagång ytterst kan utgöra hot, i förlängningen existentiella hot om det vill sig riktigt illa, även mot en liten, demokratisk och förhållandevis stabil nation som vår egen, Sverige.

Svenska biståndsinsatser ska därför alltid gå till att främja och belöna demokratiska tendenser. Tydliga krav och förväntningar om en ömsesidig konstruktiv samarbetsvilja är avgörande. I de fall länders ledningar saknar demokratisk reformvilja ska samarbete i första hand ske via civilsamhället.

Vi vill se ett fristående och pluralistiskt civilsamhälle i våra partnerländer. Det svenska biståndet är och ska vara en viktig del i att bekämpa ofrihet och att främja demokrati världen över.

Fru talman! Det finns många liberala segrar både i budgetpropositionen för kommande år och i den reformagenda regeringen presenterade alldeles nyligen.

Reformagendan fokuserar på, vilket har berörts i tidigare anföranden, långsiktighet, transparens och effektivitet. Lägg därtill det gemensamma miljö- och klimathotet, där vi nu får ett utökat och effektiviserat klimatbistånd. Svenskt bistånd ska bidra till att påskynda den gröna omställningen och stärka anpassningsarbetet för att stödja genomförandet av både Parisavtalet och ramverket om biologisk mångfald. Vi ska uppnå ökad effektivitet genom ett större fokus på de länder som har stora utsläpp, inklusive medelinkomstländer.

Svenskt bistånd ska också vara en tydlig kraft för jämställdhet med särskilt fokus på att stärka kvinnors och flickors fri- och rättigheter, normer, värderingar och möjligheter. Jämställdhet är en frihetsfråga och ett liberalt kärnvärde. Det är ett mål i sig och ett medel för att också uppnå andra mål.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, kallat SRHR i biståndsdebatten, är avgörande för kvinnors och flickors aktiva deltagande i samhället. När konflikter blossar upp ökar kvinnors och flickors utsatthet för både våld och övergrepp. Det är sällan som förövarna straffas.

Svenskt utvecklingsbistånd ska motverka förlegade sedvänjor där små barn far illa. Särskilt barnäktenskap är ett sådant exempel. Sverige ska prioritera arbete mot barnäktenskap på platser där de förekommer som sedvänja eller är, vilket är en tragedi, rent av lagligt. Liberalerna stöder alla ansträngningar som motverkar barnäktenskap.

Fru talman! Det är marknadsekonomi och privat ägande som skapar förutsättningarna för långsiktig tillväxt, sysselsättning och välstånd samtidigt som de minskar fattigdomen i världen. Utbildning hör också till detta. Det är en mänsklig rättighet och en grundsten för demokrati och jämställdhet, samtidigt som det är en viktig förutsättning för ekonomisk utveckling, för ökad tillväxt, för förbättrade handelsmöjligheter och för individens frihet att växa som person. Utbildningssektorn måste helt enkelt vara välfungerande.

Här finns ett annat stort problem, fru talman. Covid-19 försämrade dramatiskt förutsättningarna globalt för en positiv utveckling inom utbildning, och detta bidrog till en fördjupad lärandekris. Därför är det glädjande att regeringen via reformagendan har aviserat att Sverige ska arbeta för en god, likvärdig och inkluderande utbildning.

Vi behöver också fler vägar in i den formella ekonomin och in på arbetsmarknaden genom egen försörjning. Yrkesutbildningar efterfrågas mycket i den lokala ekonomin, och det är också något som vi kan använda biståndet till för att prioritera, samtidigt som tillgång till rent vatten och sanitet i skolor skapar trygga och säkra skolmiljöer.

Fru talman! I det historiska läge vi befinner oss i är en prioritering av fria och demokratiska samhällen, kvinnors och flickors rättigheter, utökat klimatbistånd, utbildning och stöd som går till Ukraina helt rätt.

(Applåder)

Herr talman! Detta har ju med bistånd att göra, eftersom Vänsterpartiet exotiserar kring flera länder, till exempel Nicaragua, Venezuela och Kuba - åtminstone gjorde man det i början. När de fick socialistiska maktövertaganden såg man ljuset skymta i slutet av tunneln. Men när socialisterna har fått makten vill de inte släppa den ifrån sig. Då vill de inte ha några val. Då ändrar de och manipulerar grundlagen för att kunna sitta kvar år efter år. Då får vi till exempel sandinisterna med Ortega i Nicaragua, som har infört totalitär diktatur. Då får vi Maduro i Venezuela, som också har infört totalitär diktatur, och så Castroregimen med dess efterträdare till den skäggige diktatorn.

Det hade varit mycket bättre om Vänsterpartiet från början insett att det skulle barka fullständigt åt skogen. Det har ju de flesta andra förstått.

Kopplingarna är relevanta därför att när Lotta Johnsson Fornarve säger att Vänsterpartiet har gjort upp med detta och att det var förr i tiden stämmer det inte riktigt. Vänsterpartiet har i dag politiska företrädare som har stått på valsedlarna i de senaste valen som samtidigt är representanter för en organisation som är en direkt lobbyorganisation för den västra hemisfärens sista totalitära diktatur. Hur är det möjligt? Hade det varit möjligt i Centerpartiet, Moderaterna, Miljöpartiet eller Liberalerna? Nej, våra partimedlemmar söker sig inte till de miljöerna. Men Vänsterpartiet har uppenbarligen den problematiken.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Nu får ledamoten Fredrik Malm skynda sig att knyta detta till biståndspolitiken lite tydligare än vad han har lyckats med hittills.)

Detta hör definitivt biståndspolitiken till, därför att Sverige under många år har gett aktivt bistånd till Kuba. Det har gått till regimen. Det finns fortfarande biståndssamarbeten som vi i Liberalerna vill fasa ut. Det här har alltså definitivt med biståndet att göra - och med de demokratiska värderingarna.

Herr talman! I Lotta Johnsson Fornarves anförande var det många stora ord om fattiga i världen, mänskliga rättigheter, demokrati och sådana saker. Samtidigt har ju Vänsterpartiet en del egna bekymmer på den fronten.

I 70 år var Vänsterpartiets mål att införa diktatur i Sverige. Det är viktigt att ha med sig det. Det finns inget parti i Sverige som under så lång tid varit blint lojalt med totalitära regimer och praktiskt taget alla kommunistiska partier som Vänsterpartiet. När de partierna splittrats har Vänsterpartiet också splittrats till maoister, stalinister och så vidare.

Skälet till att Vänsterpartiet inte fick sitta med i samlingsregeringen under andra världskriget var att man inte var lojal med Sverige. Det är också skälet till att Vänsterpartiet aldrig har fått sitta i en regering över huvud taget i Sverige. De har stått för diktatur, inte demokrati, under många år. Vänsterpartiet fick därför tidigare inte heller sitta med i Utrikesnämnden.

Kommunismen föll, och då reformerades Vänsterpartiet - men inte av fri vilja. Man gjorde det för att Sovjetsystemet kollapsade. Då kom man där som eftersläntrare och ville moderera sig och bli demokrater. Det är ju bra. Men problemet är att vi än i dag ser en del kopplingar mellan Vänsterpartiet och totalitära idéer.

Inte minst har Vänsterpartiet kopplingar till Svensk-kubanska föreningen, som är närmast fanatiska i sitt försvar av enpartistyret på Kuba. Flera av deras företrädare har också partiuppdrag för Vänsterpartiet, exempelvis lokalavdelningsansvariga. En talare för något år sedan representerade både Svensk-kubanska föreningen och Vänsterpartiet. Kan man vara medlem i Vänsterpartiet och samtidigt ha uppdrag för Svensk-kubanska föreningen? Är det förenligt, Lotta Johnsson Fornarve, med era värderingar?

Herr talman! Jag blir aningen bekymrad när jag lyssnar på Olle Thorells svar, för han berör inte det som är kärnfrågan här.

I Sverige har vi demokrati och fria val, och sedan har vi olika uppfattningar partierna emellan. Men Socialdemokraterna driver linjen att man inte ska kunna samtala med alla partier i Sveriges riksdag om hur vi ska få bukt med gängbrottsligheten - medan det är väldigt viktigt för Socialdemokraterna att Hamas ska normaliseras och att man ska öppna upp för förhandlingar och inkluderingar med dem.

Europeiska unionen hade en gemensam linje efter det palestinska valet, som Hamas vann. Man sa att man bland annat fryser bistånd och inför restriktioner mot Hamas så länge Hamas inte ställer upp på kraven att erkänna staten Israel, erkänna ingångna avtal och inte ägna sig åt terrorism. Socialdemokraterna bröt mot den linjen genom att aktivt bjuda hit Hamasföreträdare - som då också kunde ta sig vidare till andra länder i EU från Sverige.

Under de senaste mandatperioderna här i Sveriges riksdag har exempelvis Peter Hultqvist, Urban Ahlin när han var vice ordförande i utrikesutskottet och en rad andra ledamöter som fortfarande sitter i denna kammare undertecknat motioner som argumenterar för precis detta. Någonstans blir därför ändå frågan, för att en gång för alla komma till pudelns kärna: Varför är det viktigt att inkludera och kunna förhandla med en person som Ismail Haniya, som i över 40 år har varit ledare för en av världens värsta terroristorganisationer, medan man inte får förhandla över huvud taget med Yasmine Eriksson, som sitter fem meter bort här i salen? Varför?

Herr talman! Jag har lyssnat på Socialdemokraternas anföranden och följt Socialdemokraternas politik kring biståndsfrågor och andra politiska områden under rätt lång tid. Och jag har en fråga.

Socialdemokraterna har en mycket hård hållning när det gäller att man inte ska föra samtal eller förhandla med Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Exempelvis 2019 bjöd den socialdemokratiska regeringen in till samtal om hur vi ska få bukt med gängbrottsligheten i Sverige. Regeringen bjöd in sju gruppledare i riksdagen men inte den åttonde från Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna har varit mycket hårda med detta och har skällt som bandhundar på mig och mitt parti för att vi har sagt att man ska kunna prata med alla partier i riksdagen.

Samtidigt har Socialdemokraterna en helt annan uppfattning när det gäller samtal och förhandlingar med Hamas. Då har Socialdemokraterna i många år drivit linjen att man, om man läser i partiets motioner, ska sträva efter normalisering, att man ska förhandla med Hamas och att man ska inkludera Hamas.

Socialdemokrater har till och med varit involverade i att bjuda hit Hamasföreträdare. År 2006 träffade de till exempel flyktingministern Atef Adwan. Assam Tamimi, en Hamasideolog, var involverad i en diskussionsserie som bland andra S-studenter ordnade. Även Broderskapsrörelsen och Socialdemokrater för tro och solidaritet har varit involverade i detta.

Eftersom detta berör även attityden till biståndet till Palestina är min fråga till Olle Thorell: Varför vill Socialdemokraterna att man ska kunna normalisera, förhandla och inkludera personer som Yahya Sinwar och Ismail Haniya? Men Yasmine Eriksson som sitter fem meter bort får man inte ens föra samtal med om hur vi skapar lag och ordning i Sverige.

Fru talman! Niels Paarup-Petersen tar upp väldigt angelägna frågor. Jag uppskattar också att han gör det på ett sakligt och inte så överdrivet hårdretoriskt sätt.

Vi står inför en krass realitet. Om vi skulle summera alla äskanden från Sveriges alla hundratals myndigheter och leverera fullt ut vad alla myndigheter begär skulle man nog behöva en ganska avsevärd skattehöjning, vilket jag inte heller riktigt har sett i Centerpartiets ekonomiska politik.

Vi måste, som regering och även ansvarsfull opposition, hela tiden balansera mellan olika viljor och olika anslag. Nu har man till slut landat i budgetförstärkningen till CSN.

Vi ser att det finns en risk i detta. Om pengarna inte kommer riskerar det att gå ut över handläggningen av alla "vanliga" ansökningar till CSN om studiemedel, som givetvis är avsevärt fler än för omställningsstudiestödet, som utgör en betydligt mindre del. Vi vet att telefonköerna är långa redan nu för dem som vill få service, information och så vidare.

Pengarna kommer att göra stor nytta, men det är klart att vi i den bästa av världar hade kunnat tillgodose allt och alla betydligt mer än vad vi kan. Vi har den situation vi har.

Det är positivt att fribeloppet höjs. Det innebär att man på årsbasis kan tjäna en bit över 200 000, vilket är bättre än tidigare. Att ta bort det helt vore dock inte bra. De utvärderingar som gjordes under pandemin visade på problematiken när det gäller att få ökad genomströmning. Det är bättre att studenterna blir klara och går ut i arbetslivet och tjänar mer pengar än vad de gjorde när de studerade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

(Applåder)

Fru talman! Det är mycket riktigt så att Centerpartiet, Liberalerna och även andra partier har verkat för att en sådan här modell ska komma till stånd. Men framför allt är det fack och arbetsgivare som har förhandlat fram detta. Både Niels Paarup-Petersen och jag träffar många arbetstagarorganisationer och företrädare även på arbetsgivarsidan som vittnar om att det här är väldigt viktigt.

Det här omställningsstudiestödet trädde i kraft den 1 januari i år. Det har alltså funnits i snart ett års tid. Det är klart att när man sjösätter en sådan reform kommer inte allting att fungera optimalt från början. Det finns alltid barnsjukdomar, och det finns saker man behöver rätta till under resans gång. Redan på hösten, inför starten av det här, såg man att söktrycket var väldigt stort. Det är fantastiskt; det är jättebra. Ju fler som vill och kan omskola sig eller byta bana, vidareutbilda sig och så vidare, desto bättre - det är ju en del av det livslånga lärandet.

CSN fick ett uppdrag i april, eller möjligen i maj, att se över hur man kunde snabba på handläggningen av ärendena. Vi har nu ökat på förvaltningsanslaget till CSN, först med 10 miljoner i höständringsbudgeten och så med 50 miljoner inför kommande år. Det är klart att det hela tiden måste balanseras mot alla andra kostnader, utgifter och besparingar i budget, så det är där vi har landat.

När det gäller fribeloppet, fru talman, kan man väldigt kort säga att om man avskaffar det helt finns det en risk för att genomströmningen påverkas negativt, det vill säga att folk jobbar mer än pluggar och går längre på universitet och högskola än de egentligen behöver. Det är inte heller bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om svenska folket nu går och hackar tänder av oro över på vilken sida och under vilken underrubrik en viss specificering i en resultatredovisning finns.

Däremot, fru talman, kan man konstatera att måluppfyllelsen är god på det här området. Det har varit så över tid. Det är konstant så, och det är för att vi har ett väldigt generöst studiestödssystem i Sverige. Vi ska vara stolta över det, och vi ska fortsätta att utveckla det. Det är precis det regeringen nu också gör när man ökar studiestödet nästa år med 1 100 kronor, varav ungefär en tredjedel på bidragsdelen och två tredjedelar på lånedelen.

Jag ser inte riktigt de farhågor som Socialdemokraterna ger uttryck för, utan det mål vi har och kommer att ha framöver innebär att studiestödssystemet ska verka rekryterande för alla, oavsett bakgrund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

(Applåder)

Fru talman! Vi har ett samhälle i dag som är polariserat på ett sätt som är mycket bekymmersamt. Det blir också alltmer tudelat. Vi har en stor grupp människor som står utanför arbetsmarknaden eller som inte har klarat skolan. Det bästa sättet att utjämna klasskillnader är att människor får en god utbildning och att människor får ett arbete.

Den stora klassklyftan i Sverige i dag finns mellan dem som har jobb och lön och dem som inte har ett jobb att gå till. Därför måste man egentligen på alla politikområden sträva efter att stärka möjligheten för människor att få jobb, stärka kvaliteten i utbildning och även hantera andra situationer som skapar stora klyftor i vårt land. Det handlar inte minst om att vi har bostadsområden med väldigt hög kriminalitet och stor social utsatthet - vi har andra bostadsområden som är väldigt trygga och där människor har ett väldigt gott liv.

Alla dessa saker är väldigt viktiga att hantera. Vi hade åtta år av socialdemokratiskt styre, och vi såg hur dessa skillnader bara växte och växte. Kriminaliteten, brottsligheten, bredde ut sig. Skolresultaten sjönk. Fler människor har inte ett jobb att gå till i dag. Företagsklimatet har försämrats och så vidare.

Sedan gäller det frågan om det specifika målet, fru talman. Studiestödet ska vara rekryterande för alla oavsett bakgrund. Det är mycket tydligt i målet. Det gäller unga, äldre, arbetslösa, om du är anställd, om du inte är anställd och så vidare och oavsett vilket kön du har. Detta ryms i målet, så jag ser inte riktigt problematiken. Därtill får studenterna 1 100 kronor mer i månaden efter årsskiftet. Det är jättebra för dem som har lite pengar. Jag ser alltså inte riktigt den problematik som Niklas Sigvardsson ger uttryck för här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

(Applåder)

Fru talman! Vi ska nu debattera utgiftsområde 15 i statsbudgeten. Det handlar om studiestöd, i huvudsak för högre utbildning.

För oss i Liberalerna och regeringsunderlaget handlar utbildning om att varje individ ska få makt över sitt liv och att Sverige ska vara en framstående kunskapsnation. Arbetsmarknaden är i ständig förändring, inte bara här i Sverige utan även i resten av världen. Det gör att fler kommer att behöva utbilda sig genom hela livet. Då krävs givetvis också att den som vill eller behöver studera har möjlighet att finansiera sina studier. Det är ambitionen, inte pengar, som ska avgöra om man vill och kan studera vidare.

Studiemedel är grundläggande för en jämlik högskola som ger alla, oavsett bakgrund, möjligheten att studera vidare. Det är därför vi är stolta över det system vi har i Sverige. Det ger en grundtrygghet till den som har talang, inte bara till den som har pengar.

Fru talman! Studiestödet är en av de saker som möjliggör klassresor i vårt land. Både tjejen från Rinkeby och grabben från Djursholm kan plugga vidare på universitetet. Det ska vara din ansträngning, dina ambitioner och dina målsättningar som sätter gränserna, inte din bakgrund. Det är detta som är frihet på riktigt.

Av den anledningen, fru talman, är det väldigt bra att regeringen nu räknar upp både studiemedlet och fribeloppet. Efter årsskiftet kommer vi att se en höjning av studiemedlet med omkring 1 100 kronor. Och man kommer att få tjäna 110 000 kronor per halvår innan man slår i taket för fribeloppet.

Omställningsstudiestödet är också en väldigt viktig reform. Det är mycket bra att regeringen nu växlar upp detta till 2,8 miljarder kronor i år, och det kommer sedan att öka avsevärt nästkommande år. Detta kommer att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det kommer att innebära att fler kommer att kunna byta spår, byta arbete och byta karriär mitt i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Självklart ska de som får omställningsstudiestöd ha rätt att få det skyndsamt. Därför tillförde regeringen extra medel till CSN både i höständringsbudgeten för detta år och i budgeten för nästa år. Totalt tror jag att det är 60 miljoner kronor, fru talman. Det är för administrationen av detta stöd.

Vi ser redan nu att det har fått effekt. CSN:s beslutstakt har ökat markant, vilket är väldigt viktigt. Detta tillsammans med kommande justeringar, som görs i samråd med parterna, kommer att göra omställningsstudiestödet till en av de viktigaste frihetsreformerna på svensk arbetsmarknad i modern tid, skulle jag säga.

Sverige ska vara en framstående kunskapsnation där högre utbildning, forskning och innovation bedrivs med hög kvalitet. Det bidrar till samhällsutveckling. Det bidrar till konkurrenskraft. Våra förutsättningar att konkurrera på en internationell marknad, där bildning, utbildning, kunskap och humankapital är avgörande komponenter, är också rätt bra i Sverige. Vi har en relativt välutbildad befolkning. Vi har en högteknologisk industri. Vi har ett högre utbildningsväsen som är både utbyggt och lättillgängligt, och vi är historiskt väldigt duktiga på innovation i Sverige.

Fru talman! Detta är resultatet av vår långa tradition av att satsa på både utbildning och bildning. Men vi står inför stora utmaningar när det kommer till kompetensförsörjningen, inte minst när det gäller den gröna omställningen, förstås. Det är bra att det med regeringens politik blir enklare att utbilda sig och att vi på detta sätt också kan fylla de hål som finns i dag.

Att fler kan byta bana mitt i livet är såklart inte bara positivt för ekonomin. Det är också väldigt viktigt för alla de människor som det berör. Ökad rörlighet på arbetsmarknaden innebär också en ökad frihet för individen.

För att vi ska ha råd med vår välfärd krävs det en arbetslinje, där människor arbetar och betalar skatt. Och för att arbetslinjen ska fungera krävs det en utbildningslinje. Det är nämligen de som inte har klarat skolan som ofta hamnar i ett utanförskap.

Att vi satsar på högre utbildning är ett fundament i den nya utbildningslinje som regeringen har lagt fast. Att gränsen för fribeloppet nu räknas upp av regeringen är som sagt mycket bra. Det kommer att göra att fler får möjlighet att, om de vill, jobba samtidigt som de pluggar. Det ger studenter en möjlighet att dryga ut sin kassa. Det är positivt både för studenters valfrihet och för ekonomin.

Fru talman! Man måste se budgeten som en helhet. Utöver de stora satsningar och de förändringar som vi gör på detta utgiftsområde satsar vi väldigt stort på utbildning generellt. Vi gör inte minst en stor ingenjörssatsning, som kommer att innebära fler utbildningsplatser, fler platser på basårsutbildningar. Vi gör en rad reformer för grundskolan och gymnasieskolan. Detta är nödvändigt för att vända den mycket negativa utveckling som vi har sett i Sverige med sjunkande kunskapsresultat, inte minst i den senaste Pisaundersökningen.

Om inte grundskolan och gymnasieskolan fungerar bättre kommer färre ungdomar att klara studier på universitet och högskolor. På det sättet hör hela utbildningsväsendet ihop - från pedagogisk lek i förskolan till forskning på universitet, i näringslivet eller var man nu befinner sig som forskare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Det handlar om kvalitet. Det handlar om progression. Det handlar om bildning, och inte minst handlar det om varje individs möjlighet att växa.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Daniel Riazat och jag har lite olika utgångspunkter. Min utgångspunkt är att vi har problem med betygsinflationen, med fuskbetyg, i svensk skola, och det måste vi göra något åt. Daniel Riazats slutsats, som jag tolkar honom, är att vi har problem i svensk skola med betygsinflation och fuskbetyg, och de problemen ska vi därför använda som verktyg för att stänga friskolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det här visar olika utgångspunkter. Vänsterpartiet är emot friskolor, och partiet är dessutom emot betyg. Med Vänsterpartiets politik blir det ingen valfrihet, men det blir inte heller betyg. Då blir det svårt att motivera eleverna att anstränga sig i skolan och plugga, vilket betygen bidrar till. Vi har alltså olika utgångspunkter i frågan.

Nationella avstämningar har alltid funnits. Tidigare fanns examensprov i svensk skola, men de har avskaffats. När jag gick på lågstadiet hade vi en massa diagnostiska prov, och de finns fortfarande i svensk skola på många håll. I Stockholm finns ett särskilt Stockholmsprov för att jämföra skolor.

Det var kontroversiellt när nationella prov infördes. Vänstersidan var mycket emot därför att man egentligen var emot prov. Men nu har många också på vänstersidan förstått att proven är viktiga eftersom de ökar likvärdigheten i betygsättningen. Det är därför hela diskussionen kring betygsinflationen i dag handlar om att kunna använda de nationella proven för att skapa mer likvärdiga betyg. Jag önskar att även Vänsterpartiet kunde ansluta sig till detta.