Fredrik Malm

Herr talman! Med Sveriges medlemskap i Nato sker det slutgiltiga uppgörandet med en 200-årig säkerhetspolitisk doktrin, som med tiden blev till en lögn, som i sin tur blev till en kuliss av dubbelspel. Det är länge sedan Sverige faktiskt var ett neutralt land på riktigt.

Under andra världskriget var vi inte neutrala: Först lät vi tyska styrkor använda telegrafledningarna och järnvägsnätet för att därefter stödja de allierade när det stod klart att de skulle vinna. Under kalla kriget myntades doktrinen alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig, men i verkligheten var vi djupt inbakade i Natos försvarsplanering när Sovjetunionens kärnvapenskrammel pågick på andra sidan Östersjön. Vi saknade dock försvarsgarantier, och andra visste inte om vi skulle hjälpa till att försvara dem.

Socialdemokraterna serverade svenskarna lögnen om vår moraliska förträfflighet och vår upphöjda status som opartisk medlare med blicken riktad mot tredje världen. Vår neutralitet har tjänat oss väl, löd ordspråket. Sovjetunionen visste förstås om dubbelspelet hela tiden, precis som USA.

Herr talman! Liberalerna har arbetat för svenskt Natomedlemskap långt före andra partier. Vi jobbade länge i motvind men gav aldrig upp. Vi välkomnar att det arbetet nu har burit frukt och att Sverige äntligen är fullvärdig medlem i Nato. Ett efter ett anslöt sig fler partier till vår linje. Rysslands invasion av Ukraina visade i blixtbelysning skillnaden mellan att tillhöra en försvarsallians och att stå utanför.

Vi står inte längre på åskådarläktaren och påverkas av andra länders beslut utan att ha något att säga till om. Nu är vi en del av planeringen. Liberalerna har varit droppen som urholkat stenen.

Demokratins fiender samverkar militärt, ekonomiskt och på hybridarenan. De vill se den demokratiska rättsordningen falla. Kreml vill ha en värld där diktaturer kan göra vad de vill. Vi måste kunna möta de hot som ställs mot oss, och det gör vi bäst tillsammans med andra länder.

Herr talman! Jag uppskattar beskrivningarna om de historiska skeendena i regeringens deklaration. Men det finns två dimensioner till som behöver lyftas fram. Den första är att Sverige efter förlusten av Finland 1809 till slut kom till insikten att vi inte längre kunde balansera Ryssland i Östersjöregionen. Den polletten borde ha trillat ned redan efter freden i Nystad 90 år tidigare, kan man tycka, men så var det i alla fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

En följd av den doktrin som följde Karl XIV Johans tillträde till tronen blev att någon annan måste balansera Ryssland. Detta var först britterna och därefter Kejsartyskland. Efter andra världskriget blev det Nato. Men nu har Sverige äntligen, herr talman, dragit slutsatsen att också vi ska delta i alliansen som medlem, inte bara partner, för att bidra till säkerheten i vår region.

Den andra dimensionen, herr talman, rör Ryssland. Under andra halvan av 1800-talet, när Västeuropa gradvis demokratiserades, gick Ryssland i motsatt riktning. Där stärktes i stället enväldet. Den ryska imperialismen var ett sätt att hålla ihop tsarsystemet men också en expansiv, chauvinistisk ideologi om att Ryssland kan ta sig rätten att ockupera och dominera sina grannar. Ett bra exempel på detta är förryskningspolitiken i storfurstendömet Finland under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Men i slutet av första världskriget tog Lenin och hans medbrottslingar i bolsjevikerna makten i Ryssland i en statskupp. Det första de då gjorde var att sluta fred med Tyskland på våren 1918. Det gjorde de därför att östfronten blödde och rämnade och därför att de tyska styrkorna gick i rask takt österut.

Följden blev, herr talman, att Ryssland avhände sig mycket stora landområden i freden i Brest-Litovsk. En rad nya stater, eller nygamla stater, såg plötsligt dagens ljus - Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ukraina, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan.

Men bara drygt ett halvår efter detta kapitulerade Tyskland och första världskriget tog slut. Då fanns det inte längre någon motpart i fråga om avtalet från Brest-Litovsk i mars 1918. Avtalet fanns inte längre. Det första Lenin och bolsjevikerna då gjorde var att återigen attackera just dessa områden.

Man hade tidigare lagt sig i det finska inbördeskriget på den röda sidan. Nu satte man in röda förband i Baltikum. Man anföll Polen 1920. Man återockuperade Ukraina. Röda arméns pansarvagnar rullade in i Baku, i Jerevan och i Tbilisi 1920, och de införlivades tillsammans med Ukraina i det nya Sovjetunionen.

Några år efter första världskriget hade bolsjevikerna återtagit stora delar av de områden man avträtt men inte Finland, Baltikum och Polen, som lyckats stå emot.

Vad gjorde Sovjetunionen då? Jo, man väntade till nästa världskrig. Man anföll Finland i vinterkriget. Man ockuperade Estland, Lettland och Litauen och införlivade dem i Sovjetunionen. Och man styckade Polen i en pakt med Hitlertyskland.

45 år senare, herr talman, kollapsade Sovjetunionen. Då blev alla dessa länder fria igen - Baltikum, Ukraina, Kaukasus och så vidare. Men då kom Vladimir Putin till makten, och han sätter nu igång samma process igen genom attacken mot Georgien, genom annekteringen av Krim, genom den fullskaliga invasionen av Ukraina och genom hoten mot Baltikum.

Det spelar ingen roll, herr talman, om det är tsaren, Lenin eller Putin som styr i Ryssland så länge landet domineras av denna imperialistiska idé om ryskt herravälde över sina grannar. Med den djupa repression som pågår varje dag och som plågar miljoner ryssar inom den ryska federationen finns det ingen positiv förändring i sikte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Det enda botemedlet mot detta är en liberal internationell rättsordning som backas upp av en demokratisk försvarsallians.

Det är med dessa historiska erfarenheter, nutida realiteter och risker som vi måste se på vår egen säkerhet och vårt ansvar för våra demokratiska grannar. Sverige behöver Nato, och Nato behöver Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Nu blir jag ännu mer bekymrad.

Vi kan se detta med kärnvapen i en bredare kontext. Det är ju framför allt tre stater som underminerar icke-spridningsavtalet, NPT, och vill kasta hela den restriktiva doktrinen över bord. Det är Nordkorea, Iran och Ryssland. Nordkorea och Iran vill utveckla kärnvapen, och Ryssland hotar med att använda kärnvapen. Tror Miljöpartiet att de kommer att lyssna på vad Miljöpartiet i Sveriges riksdag säger om restriktioner? Det gör de inte.

Detta betyder att hela det teoribygge som Miljöpartiets säkerhetspolitik och atomvapenpolitik bygger på i slutändan innebär att det är de demokratiska länderna - USA, Frankrike och Storbritannien - som inte ska kunna skydda Europa med ett kärnvapenparaply, medan Ryssland praktiskt taget kan göra vad de vill. Det håller inte ihop!

Hur ska vi försvara oss om kriget regionaliseras och blir ännu större och även drabbar oss? Hur ska det gå till, Miljöpartiet?

Herr talman! Jag lyssnar på Miljöpartiet och försöker förstå var partiet står när det gäller säkerheten i Europa. Jag måste säga att man återigen har drabbats av något slags enorm naivitet och närmast gränslös välvilja.

Man vill alltså inte att vi i Sverige ska vara medlem i Nato och ha försvarsgarantier om vi blir anfallna eller hjälpa andra Natoländer om de blir anfallna. Man vill också förvägra de demokratiska Natomedlemmar som har kärnvapen att skydda Europa genom avskräckning. I stället talar man om någon sorts teoribygge som bara verkar finnas i Miljöpartiets egna resonemang om att den stora risken skulle vara att något Natoland skulle använda kärnvapen. Men det är ju bara Ryssland som hotar med kärnvapen!

Det hot vi nu står inför är ett massivt hot med konventionella vapen. Miljöpartiet talar om någon sorts teori om att Nato skulle kunna placera kärnvapen på svenskt territorium vid något tillfälle. Ja, placera dem då! Men vad är det Ryssland gör? Vi måste se de realiteter vi har här och nu. Det pågår ett invasionskrig i hjärtat av Europa i syfte att Ukraina ska bli en historisk parentes och upphöra att existera som självständig stat. Ryssland vill krossa deras infrastruktur, deras stat, deras regering, deras kultur och deras historia. Man förnekar Ukraina dess existens och hotar samtidigt andra länder: Moldavien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Min fråga till Miljöpartiet blir mot bakgrund av allt detta: Hur ser Miljöpartiet på hur vi ska kunna försvara Europa mot Rysslands fortsatta militarisering och angreppskrig? Hur ska det gå till? Ni vill ju avhända er alla de verktyg som står till buds, i stort sett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Håkan Svenneling! Jag noterar tre ord: "Jag vet inte." Det var möjligen svar på min fråga, så Håkan Svenneling håller ändå en liten kattlucka på glänt.

Jag nämnde inte euron och pensionssystemet, herr talman; däremot nämnde jag några skeenden som är väldigt förknippade med den debatt vi har nu, nämligen den om vår säkerhet. Det handlade om andra världskriget, kalla kriget och demokratins införande. Det senare innebar i praktiken att Gustaf V i slutändan accepterade Sveriges demokratisering, detta för att Sverige inte skulle få en våldsam samhällsomvälvning.

Jag noterar också att Vänsterpartiet talar om olika röster i opposition och majoritet. Det är självklart att det är så, och jag välkomnar den debatten. Men de historiska penseldragen är ändå inte helt irrelevanta, och min fråga kvarstår därför: Var står Vänsterpartiet om fem tio år? Kan man lita på Vänsterpartiets Natomotstånd, Håkan Svenneling?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Under det förra århundradet stod Sverige inför egentligen fyra avgörande formativa skeenden: när demokratin slutgiltigt infördes, andra världskriget, kalla kriget och vårt medlemskap i Europeiska unionen. Vid alla dessa fyra avgörande skeenden lyckades Vänsterpartiet och dess föregångare ställa sig på fel sida för att sedan ändra sig.

När vi införde allmän och lika rösträtt ville Vänsterpartiets föregångare införa proletariatets diktatur. Under andra världskriget ställde sig partiet på Stalins sida. Man stödde till och med Molotov-Ribbentrop-pakten. I båda dessa fall ändrade partiet sedan uppfattning under avstaliniseringen på 50-talet. Under kalla kriget ställde man sig på Sovjetunionens sida och ändrade sig först i början av 90-talet. Först då tog man också bort k:et i partinamnet. I fråga om EU-medlemskapet röstade man nej och ville ha ett utträde fram till alldeles nyligen.

Nu, herr talman, kommer det femte formativa skeendet i vår historia: vårt medlemskap i Nato. Återigen ställer sig Vänsterpartiet på fel sida och säger nej. Om vi ska följa den materialistiska och marxistiska dialektiken innebär det att Vänsterpartiet kommer att ändra sig även här. Min fråga till Håkan Svenneling är: När kommer Vänsterpartiet att ändra sig om Natomedlemskapet?

(Applåder)

Herr talman! Morgan Johansson talar här om perioden kalla kriget. Det jag talar om är perioden efter kalla kriget. Jag talar om 90-talet, 00-talet och 10-talet. Det är 30 år med mycket tydliga tecken på ett alltmer destruktivt Ryssland och tydliga tecken på nödvändigheten av Natosamarbete.

Balkankrigen med Bosnien och Kosovo visade tydligt på nödvändigheten av Nato på 90-talet. Därefter deltog Sverige i Isafstyrkan i Afghanistan. Annekteringen av Krim, Rysslands överfall på Georgien, den allt värre repressionen internt i Ryssland, Baltikums utsatthet och så vidare - ingenting av detta tog Socialdemokraterna fasta på. Försvarsbesluten år 2000 och på 90-talet var rena dråpslagen mot svensk beredskap och svenskt försvar. Hur ser Morgan Johansson på Socialdemokraternas eget ansvar i detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm och Stefan Olsson (båda M).

Herr talman! En amerikansk ambassadör sa en gång att det är betydligt lättare att gå med i Nato innan kriget brutit ut än när kriget brutit ut. Jag är övertygad, herr talman, om att han hade rätt. Faktum är att Dante sa redan på medeltiden att helvetet är reserverat för dem som är neutrala i tider av moraliska kriser. Han hade också rätt.

Ändå vägrade Socialdemokraterna benhårt och kategoriskt att ens öppna dörren lite på glänt för ett Natomedlemskap fram tills Ryssland fullskaligt invaderade Ukraina för två år sedan. Man väntade tills kriget bröt ut. Detta har kraftigt försvårat, komplicerat och fördröjt Sveriges Natointräde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Självklart, herr talman, är det positivt att Socialdemokraterna svängde och tog ställning för ett Natomedlemskap. Men om Socialdemokraterna hade uppdaterat sin omvärldsanalys redan på 90-talet, på 00-talet eller i alla fall på 10-talet hade den här resan varit betydligt lättare och vår beredskap betydligt bättre.

Det är 30 år av senfärdighet, ideologiska blockeringar och en kuliss av dubbelspel. Socialdemokraterna har ett mycket stort ansvar för detta. Varför agerade ni inte annorlunda, Morgan Johansson?

Fru talman! Jag uppskattar verkligen när den som tar replik säger "Kan du inte resonera lite kring vad du tycker om detta område?". Det gör jag så gärna!

Fru talman! Även i denna fråga tror jag att både Anders Ådahl och jag ser att man behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det finns inga riktigt kategoriska och tvärsäkra svar, skulle jag säga. Balanspunkterna är ju delvis flytande och kan delvis vara konjunkturella, beroende på hur vi ser kompetensbehovet på arbetsmarknaden exempelvis.

Fru talman! För några veckor sedan hade vi här en debatt om gymnasieskolan. Där kommer också frågan om dimensionering in, som i någon mening möter andra värden såsom elevens egen valfrihet och vilken utbildning man vill läsa.

Det är på sätt och vis samma sak här. Sverige som nation behöver vissa saker. Samtidigt har vi enskilda människor som vill studera, plugga, förkovra sig och fördjupa sig. I den delen kommer frågan om den politiska styrningen in, som ledamoten lyfter fram.

Jag skulle säga att politiker inte ska detaljstyra för mycket. Vi har grundlagsskyddad fri forskning i Sverige. Det som kommer på politikens bord är dock att när vi lägger de forskningspolitiska propositionerna och när vi gör viktiga strategiska satsningar som riksdagen ansvarar för med beslut om budget och så vidare, då måste det finnas en uppfattning om vilken väg Sverige ska gå.

Jag tycker inte att det är fel - och det tror jag inte att ledamoten Ådahl heller tycker - att man från politiskt håll kan identifiera att till exempel medicinsk forskning är av särskilt stort intresse och att vi borde investera mer i det.

Det är hela tiden en avvägning. Vi ska inte lägga oss i vad de enskilda forskarna gör, men det måste också finnas en inriktning för hur vi vill föra den högre utbildningen i Sverige.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan. Jag tror att vi i all ödmjukhet delar utgångspunkten. Vi är båda liberaler, Anders Ådahl och jag, ska tilläggas. Det är för övrigt talmannen också. Ådahl är dessutom chalmerist och är mycket väl insatt i situationen på våra lärosäten.

Vi kan titta väldigt brett. Då handlar det till exempel om att stora svenska företag som investerar mycket i forskning ska ha kvar sina huvudkontor i Sverige och att de ska känna att det finns ett näringsklimat och ett företagsklimat som gör att de vill vara kvar i landet.

Vi kan titta specifikt på lärosätena. Då handlar det dels om anslag, dels, förstås, om vilka prioriteringar man gör.

Fru talman! Jag skulle särskilt vilja peka på vikten av investeringar i vår långsiktiga forskningsinfrastruktur. Det handlar även om att vi i Sverige vässar oss i fråga om att få loss mer av de pengar som finns på Europanivå i Europeiska unionens Horisontprogram så att vi kan ha mer forskning i Sverige.

Fru talman! Det finns en sak som jag drev själv. Jag vet att regeringen nu jobbar med detta och undersöker möjligheterna - det gjorde även den förra. Det handlar om hur vi kan vässa klimatforskningen, till exempel när vi sannolikt behöver en ny forskningsisbrytare när fartyget Oden pensioneras om ett antal år. Jag ser att det framöver kommer att behövas en stor satsning där. Det är oklart när det kan ske, men det kommer att behövas.

Sedan finns självklart det som vi ofta diskuterar i utbildningsutskottet, fru talman, nämligen hela grundskolan och gymnasieskolan. Det handlar om att fler elever ska klara skolan, att intresset för att forska och uppfinna saker ska växa och att våra barn och ungdomar inte bara ska titta ned i mobiltelefonerna på Tiktok utan också anstränga sig mer i skolan.

Fru talman! Nu har vi att debattera forskning. Det är något som är viktigt för Sverige.

Sverige är ett fantastiskt land. Om man tittar på vad som historiskt har åstadkommits på utbildnings- och vetenskapsområdet kan man se att det är väldigt mycket. Sverige är en forskarnation. Det finns starka lärosäten, och de har bidragit oerhört mycket till utvecklingen, inte bara i vårt eget land utan i hela världen, med innovationer, uppfinningar och forskning som ligger till grund för stora, omfattande och viktiga landvinningar inom medicin, teknik, ekonomi, industri, välfärd och mycket annat. Vi ska förstås fortsätta att göra detta. Många av de stora samhällsutmaningar som vi nu står inför, inte minst klimatfrågan, kommer att kräva mer kunskap och mer forskning för att vi ska kunna lösa dem.

Utbildning är också viktigt ur ett ideologiskt perspektiv. För mig som liberal handlar det om individens frigörelse och frihet. Forskningen kommer hela samhället till del, men den är ingenting utan sina forskare. Det är personer som investerar en enorm mängd tid och tankemöda i att fördjupa sig i ofta specifika, snäva och rätt nördiga frågor för att hela tiden öka sin egen kunskap och bidra till allas ökade välbefinnande.

Forskningen är också viktig för att vi ska bli mer resistenta mot konspirationsteorier, desinformation, självutnämnda experter och lycksökare i största allmänhet. Kunskap stärker samhällets motståndskraft. En välutbildad folkmassa, fru talman, blir mycket svårare för en extremist att hetsa igång. En grupp som är välutbildad blir svårare för en demagog att manipulera och lura med enkla lösningar. Forskningen spelar en enormt viktig roll för att stärka, skydda och utveckla vår frihet och vår demokrati.

Det är förstås en väsentlig skillnad mellan vad i stort sett hela vetenskapssamhället kommer fram till när de borrar allt djupare i frågor och tar fram klimatpaneler och klimatrapporter eller vaccin mot corona och vad en person hittar på några timmar genom att googla runt och hänga på Youtube.

Riksdagen och regeringen har höga ambitioner för forskningen i Sverige. I höst kommer den forskningspolitiska propositionen - forskningsproppen, som den allmänt kallas på politikerspråk. Den kommer i mitten av varje mandatperiod. Då tar vi ytterligare steg, fru talman, för att långsiktigt stärka högre utbildning i Sverige och för att stärka vår forskning och vår innovationskraft. Regeringen har fått in över 300 inspel och förslag från olika aktörer till den forskningspolitiska propositionen, och de analyseras just nu på Utbildningsdepartementet.

Parallellt med detta arbete tas flera andra initiativ från regeringen, vilket jag verkligen välkomnar. I början av februari gick exempelvis en promemoria ut på remiss. Den handlar om att öka mobiliteten mellan högskola och andra sektorer för att stärka kompetensförsörjningen i Sverige. Det behöver till exempel bli enklare att kunna kombinera arbete som forskare och lärare på ett lärosäte med ett arbete inom till exempel sjukvården eller industrin. Det pågår också arbete med att stärka forskningssäkerheten, infrastrukturen för forskning och en hel del annat.

Den kommande forskningspolitiska propositionen handlar inte minst om att stärka kvalitet och excellens, vilket också har haft ett stort stöd i utbildningsutskottets olika betänkanden genom åren. Detta är otroligt viktigt för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i framtiden och för att vårt välstånd ska öka.

Fru talman! Bildning, kunskap, innovationer och forskning behöver näringsutskottetring för att växa. Det är därför vi som politiker har ett stort ansvar att säkerställa både resurser och goda förutsättningar för akademin i sin helhet. Högskolor och universitet ska självklart alltid fokusera på det som har betydelse. Till exempel handlar det om meriter, kompetens och akademisk expertis när man tillsätter tjänster.

Grunden för god forskning är en bra utbildning. Regeringen arbetar nu mycket aktivt - detta involverar en rad olika departement - med att ta fram en STEM-strategi. STEM står för science, technology, engineering and mathematics - förlåt för alla anglicismer här i talarstolen. Detta görs för att fler ska välja att utbilda sig inom STEM, till exempel till att bli ingenjörer, mattelärare eller kemister.

Regeringen höjde ersättningen för den så kallade NT-prislappen i budgeten och aviserade även kommande höjningar för samma prislapp. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Om vi ska få fram duktiga forskare i framtiden, inte minst inom naturvetenskapliga ämnen, behövs verkligen detta. Men det finns också ett behov av att se till helheten och att se vad som kan göras tidigare i utbildningssystemet.

Om vi i Sverige tycker att vi har en brist på ingenjörer eller om vi tycker att det är för få som vill bli ingenjörer måste vi se till att vi har en strategi för naturvetenskap, teknik och matematik som löper över hela utbildningssystemet. Det handlar om att börja redan i förskolan och om att väcka detta intresse.

Fru talman! Jag ser mycket fram emot att vi får en STEM-strategi med tydliga mätbara mål. Då kan vi i Sverige ta ny sats för att ytterligare vässa oss på detta område och öka vår bredd så att vi får fram fler ingenjörer i framtiden.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag har varit i det här huset en tid och har noterat hur retoriken fungerar. Socialdemokraterna säger nu: Det här tar alldeles för lång tid, och ni är alldeles för långsamma! Men när vi gör någonting lite snabbare kommer Socialdemokraterna och säger: Vänta nu - det har varit så kort remisstid, man har inte hunnit med dialogen och alla har inte fått säga sitt! Det gäller till exempel i debatten om den nya biståndsstrategin. Där är retoriken annorlunda.

Oavsett vad regeringen gör kommer alltså Niklas Sigvardsson att skriva en interpellation eller begära replik och stå här och säga att det går alldeles för långsamt. Och om han inte tycker att det gör det säger han att det går alldeles för fort.

Sanningen är att demokratins kvarnar inte alltid mal så supersnabbt. Det innebär att ett ikraftträdande till halvårsskiftet för vissa av förenklingarna inte är möjligt, utan det kommer några månader senare, till hösten. Det beror på att förslagen måste lagrådsprövas, remitteras och så vidare.

Regeringen har också en ambition att ha med arbetsmarknadens parter i dialogen, och det innebär att man inte bara kan storma fram. Vi har ändå varit snabba, fru talman, med att kunna se bristerna och agera för att rätta till dem. Det kommer regelförenklingar redan den 1 april. CSN har redan tidigare fått ett ökat stöd. De är i full fart med att anställa nya personer, de kommer att ha ett nytt it-stöd på plats inför nästa ansökningsrunda och så vidare.

Jag är dock ödmjuk inför detta, och det tror jag att många är. Allting fungerar inte helt felfritt när man sjösätter en stor och omfattande reform, och därför får vi nu under resans gång hantera detta så att det kommer att fungera bättre framöver. Jag är helt övertygad, fru talman, om att det också kommer att göra det.

(Applåder)

Fru talman! Niklas Sigvardsson har helt rätt i beskrivningen och analysen av problematiken. Så här är det ju.

Det bör ändå sägas, fru talman, att vi från regeringens sida har genomfört reformen exakt så som riksdagen beslutade att den skulle genomföras. Detta aviserades i propositionen Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden, som arbetades fram av den förra socialdemokratiska regeringen.

Jag ska dock inte lägga all skuld på den tidigare regeringen, som förberedde den proposition som också har bidragit till en del av barnsjukdomarna. Om man sjösätter en reform som blir ganska komplicerad, som utgör något av en udda fågel i den svenska utbildningsarkitekturen och som ställer stora krav på myndigheten kan det såklart innebära en del problem till en början. Jag tror att vi alla ska vara ödmjuka inför att det kan bli så.

Det som regeringen har gjort för att korta handläggningstiderna är att öka förvaltningsanslagen till CSN, så att myndigheten nu är i en fas där man rekryterar ytterligare 70 medarbetare. Därtill kommer det ett uppdrag till CSN att ta fram förslag på hur processerna kan förenklas. En del av detta genomförs nu. Det här är sådant som är förordningsstyrt, vilket gör att det kan genomföras snabbt.

Sedan finns det annat, som har riksdagsbindningar och som måste beslutas här. Det tar lite längre tid, och därför aviseras en proposition till hösten. Därtill har CSN jobbat med it-stöd och nya digitala och automatiserade funktioner för snabbare handläggning. Vår ambition är att handläggningstiderna framöver ska kortas.

Fru talman! Vi har nu att debattera utbildningsutskottets betänkande om studiestöd.

När det gäller vad vi historiskt har lyckats åstadkomma på utbildningsområdet är Sverige ett fantastiskt land. Vi är en forskarnation. Vi har starka lärosäten som genom åren har bidragit oerhört mycket till utvecklingen - inte bara i vårt eget land utan i hela världen - i form av innovationer, uppfinningar och forskning som ligger till grund för stora landvinningar inom såväl medicin som ekonomi, industri, välfärd och mycket annat. Det ska vi också fortsätta att göra.

I dag debatterar vi studiestöd, fru talman. Ser man till utbildningsområdet i vid mening handlar detta även om att få fler ungdomar att klara grundskolan och komma in på gymnasiet, att ha omställningssystem som fungerar, att få fler elever att klara gymnasieskolan, att få fler lärare som är utbildade och behöriga och mycket annat. Frågan om bredd och spets hänger självklart ihop - om man inte har en bra bredd blir det svårt att få en riktigt spetsig spets.

Fru talman! Utbildning är också viktigt ur ett ideologiskt perspektiv. För mig som liberal handlar det om individens frihet och möjligheter att förverkliga sig själv. Vi har också ett studiestödssystem som inte gör skillnad på om man är fattig eller rik och som ger möjlighet att bryta ned sociala barriärer. Inte minst bidrar det till att skapa den bredd som gör att vi får fram världsledande forskare inom olika discipliner.

Utbildningen och den högre utbildningen är också väldigt viktiga för demokratin. Vi lever nu i en tid med mycket desinformation, fake news och diverse märkliga uppfattningar om att det inte finns något som är sant eller falskt eller rätt eller fel utan att det i stort sett är helt upp till en själv hur man bedömer saker och ting. Men det är förstås väsentlig skillnad på vad vetenskapssamhället kommer fram till när de borrar i frågor och arbetar fram rapporter, klimatpaneler och vaccin mot corona jämfört med vad en person hittar på några timmar genom att googla runt lite och hänga på Youtube. Det är klart att det är väsentlig skillnad mellan forskning med hög kvalitet och humbug.

Det är viktigt för demokratin att vi har ett starkt utbildningsväsen och inte minst att vi är en utbildad befolkning. Vill vi ha ett samhälle fullt av tolerans, humanism och upplysning förutsätter det - egentligen kräver det - att befolkningen generellt sett är utbildad på en högre nivå eller i alla fall håller en hög grundläggande nivå.

För att komma dit krävs det studenter, fru talman, och för att studenter ska vilja plugga och kunna läsa en högre utbildning - helst inom den avsatta tiden, utan för stora uppehåll och så vidare - krävs att de har rimliga ekonomiska villkor. Då krävs att vi har ett studiestödssystem som är generöst och som stimulerar människor till att studera.

Om vi tittar på hur vår ekonomi ser ut i Sverige ser vi att det är oerhört viktigt att vi har kvalificerade personer som har orkat läsa långa, tunga utbildningar och kan utveckla de delar i vår industri som är ledande i produktivitet, inte minst. Det är ofta en mycket forskningsintensiv industri vi talar om här.

Vi ska fortsätta att ha ett generöst studiestödssystem, fru talman. Vårt system är bland de mest generösa i världen. Sedan kan vi diskutera detaljer, skruva i systemet och så vidare. Vi kan diskutera en hel del, men i grunden finns det ett brett stöd - tack och lov, vill jag säga - för de hörnpelare som det svenska studiestödssystemet baseras på.

Vårt utbildningsväsen har under de senaste åren stärkts med omställningsstudiestödet, fru talman. Det ska vara fullt utbyggt till 2026, och successivt allokeras alltmer resurser till detta. Under valåret 2026, då det alltså ska vara fullt utbyggt, kommer det att uppgå till en bit över 7 miljarder. Vi har många personer i arbetslivet som behöver ställa om och som nu får möjlighet till det. Man får 80 procent av lönen upp till en viss nivå - fyra och ett halvt basbelopp, om jag inte minns fel - för att under totalt 44 veckor kunna ställa om.

Det är viktigt att omställningsstudiestödet fungerar på bästa möjliga sätt. Samtidigt är detta en ny reform, och då finns alltid risken att allt inte fungerar perfekt från början - vilket vi också har sett. Det är uppenbart att det har funnits barnsjukdomar, och regeringen gör nu förändringar för att rätta till dem.

Beslutstakten hos CSN har ökat kontinuerligt sedan stödet infördes, och i dag fattas ungefär 1 000 beslut i veckan. Det kommer in 200-300 nya ansökningar per vecka, och man fortsätter att beta av de ansökningar som finns sedan tidigare. I takt med att regelförenklingarna kommer på plats och CSN fortsätter att sjösätta systemstöd, inte minst inom it, kommer takten att öka ytterligare.

Detta har varit möjligt genom att regeringen tillsammans med CSN och arbetsmarknadens parter har jobbat löpande med åtgärder. CSN har fått ökade förvaltningsanslag, och de har även omprioriterat internt. Den 1 april i år träder också ytterligare regelförenklingar i kraft som exempelvis gör det lättare att ändra i sin ansökan så att studietakten kan justeras utan att man hamnar sist i kön.

Även reglerna för beräkning av ramtiden, alltså när man ska börja få stöd för utbildningen, kommer att ändras, vilket underlättar både för CSN och för den sökande. Till nästa ansökningsomgång kommer också CSN att ha nya it-system på plats för mer automatisk handläggning. Regeringen avser även att i höst lämna lagförslag till riksdagen om ytterligare regelförenklingar som kräver mer remisstid och riksdagsbehandling.

Avslutningsvis, fru talman: För oss partier i regeringen är omställningsstudiestödet en väldigt viktig reform. Vi menar att det är viktigt att alla aktörer, både politiken och parterna på arbetsmarknaden, gemensamt fortsätter att ta ansvar för att vårda och utveckla denna reform.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Till att börja med har jag inte tagit åt mig äran för någonting. Jag har sagt att jag, liksom jag tror att vi alla gör, hoppas att just det faktum att högskolebehörighet nu ska bli norm även för yrkesprogrammen ska leda till att fler söker dessa program. Det är väl jättebra om fler gör det.

Därefter, herr ålderspresident, problematiserade jag frågan lite i mitt anförande, vilket man kan läsa i protokollet sedan, för frågan är inte, menar jag, så binär eller svart eller vit som Linus Sköld och Socialdemokraterna vill göra den till.

Om vi nu ska tala om ansvar: Socialdemokraterna heter ju inte bara Socialdemokraterna, utan de heter Socialdemokratiska arbetarepartiet. Man kallar sig alltså för ett arbetarparti, men man har systematiskt under efterkrigstiden och under tiotals år nedvärderat praktiska yrkeskunskaper. Man har bidragit oerhört mycket, menar jag, till att bilden av yrkesprogrammen har varit att dessa program inte är lika viktiga som de teoretiska programmen. Jag beklagar verkligen det.

Alla, herr ålderspresident, vill inte bli akademiker. Alla kan inte heller bli det. Framför allt ska inte alla bli det, för då kommer det här samhället att fullständigt duka under.

Socialdemokraterna har ett stort ansvar för att såväl lärarnas och svensk skolas status som kunskapsresultaten har fallit men särskilt för att man har bidragit till en nedprioritering och en nedvärdering av de yrkesinriktade programmen i svensk gymnasieskola. Det är den utvecklingen vi nu måste vända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

(Applåder)

Herr ålderspresident! Svenskt Näringsliv gjorde en analys för ungefär två år sedan, om jag inte minns fel, utifrån arbetsmarknadens prognoser och vilka kompetensbehov deras medlemmar, alltså företagen, upplevde att de hade framöver. Bedömningen och slutsatsen var att i grund och botten behöver fyra av tio gymnasieelever i varje årskull läsa ett yrkesprogram på gymnasiet, men i dag är det lite mer än 30 procent som gör det. Det är för få, i alla fall för att tillgodose de behov som svenska företag har av att anställa personer.

När det gäller frågan om högskolebehörighet kan man, när man lyssnar på Socialdemokraterna, tro att det är någon sorts mirakelmedicin för att lösa detta. Det är jag inte lika säker på, herr ålderspresident, och det är detta jag resonerar om. Jag tror nämligen på den lite gammalmodiga uppfattningen att man kan resonera lite, ha två tankar i huvudet samtidigt och inte vara helt tvärsäker i precis alla lägen.

Det finns nämligen ett subjekt i detta sammanhang, och det är de ungdomar som ska välja ett gymnasieprogram. De är inte alltid superintresserade av att välja ett visst program bara för att politiker anser att de borde det. Det är därför jag menar att dimensioneringen behövs. Det är klart att det är så. Vi ser problematiken, men det är inte nödvändigtvis så att just den förändringen kommer att bli den superkur som en del tycks tro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Liberalerna står bakom det som nu gäller, och vi har inte för avsikt att ändra den ordning som nu har slagits fast.

Herr ålderspresident! Vi har nu att debattera gymnasieskolan. Det är diverse motioner som har lämnats in under den allmänna motionstiden i höstas som utskottet sedan har berett.

För inte så länge sedan, faktiskt bara för några veckor sedan, gjorde Sveriges niondeklassare sina val till gymnasiet. Det är i gymnasiet de kommer att ha valt inriktning och spendera en väsentlig del av ungdomen och tonåren. Gymnasiet är en väldigt viktig del av det svenska skolsystemet. Vi måste se till att den gymnasieskola som varje ny årskull möter är lite bättre för den än den var för den som kom året innan och året dessförinnan.

Herr ålderspresident! Tyvärr ser vi i dag inget mindre än en kunskapskollaps i Sverige. Förra årets resultat i Pisamätningen var katastrofala. Det var det största tappet i kunskapsnivåer vad gäller läsning och matematik sedan bottenåret 2012. Ungefär 15 procent av alla som i dag går ut grundskolan saknar behörighet att gå ett nationellt program på gymnasiet. De siffrorna har dessutom varit på dessa nivåer under många år.

Herr ålderspresident! Lösningen på den här utmaningen är inte att sänka kraven eller att ta bort betygen. Lösningen är att höja ambitionerna i grundskolan, öka insatserna för teoretiska baskunskaper, öka studieron och få lugn och ro i skolan och att bland annat sätta in stödinsatser tidigare för de barn som behöver det.

Barn och unga spenderar dessutom alltmer tid vid skärmar och plattor och allt mindre framför böcker och pärmar. Detta har också bidragit till den försämrade läsförmågan. Det är tydligt och direkt tragiskt att vi har blivit ett bildningsland där färre kan läsa och ett land byggt av ingenjörer där färre kan räkna ordentligt. Mindre skärmtid i skolan och mer ordning och reda i skolan är oerhört viktiga frågor för att vända utvecklingen i svensk skola och svensk gymnasieskola. En gymnasieskola av hög kvalitet ger alla elever en chans att utvecklas och öppnar nya vägar i livet.

Herr ålderspresident! I gymnasieskolan ska man klara av mer avancerade moment, och det egna ansvaret ökar. Man förbereds för högre studier eller för arbetslivet. Många elever har kommit till Sverige de senaste åren. De behöver snabbt lära sig svenska genom till exempel språkintroduktion för att sedan kunna läsa ett nationellt gymnasieprogram. Det behöver självklart också göras andra insatser för att så många som möjligt så snabbt som möjligt ska kunna lära sig svenska språket och bättre kunna komma in i samhället.

Herr ålderspresident! Gymnasieskolan är ett väldigt brett område. Det gör att allting inte tas upp i anförandena. Det styrs lite mer av vilka motioner som behandlas i betänkandet.

Jag ska resonera lite om ett område. Det gäller de praktiska programmen på gymnasiet, yrkesprogrammen. De är lika viktiga som de teoretiska programmen. Men det har under lång tid i Sverige funnits en attityd att de teoretiska utbildningarna är lite finare och lite viktigare än de praktiska utbildningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi har också sett att söktrycket har varit för lågt till yrkesprogrammen på gymnasiet. Det är egentligen bedrövligt. Det är olyckligt eftersom vi samtidigt ser ett stort behov av framtida yrkesutbildad arbetskraft inom en rad branscher. Förhoppningsvis kan övergången till att högskolebehörighet ska vara norm för yrkesprogrammen öka söktrycket, men det är ingenting som vi vet ännu. Det kommer att ta ytterligare tid innan sådana eventuella trender går att se.

Vi ser i dag ett stort behov av yrkesutbildad arbetskraft. Det handlar om både gymnasial yrkeskompetens och eftergymnasial yrkeskompetens. Skolverket har i uppdrag att ta fram regionala planeringsunderlag som stöd för huvudmännens planering, dimensionering och erbjudande av utbildning.

Om man vill öka andelen elever som läser på yrkesprogram innebär det givetvis en förändrad dimensionering av gymnasieprogrammen, hur många som ska läsa varje program och så vidare. Det handlar också om att göra programmen mer anpassade så att de leder till att fler elever kan gå direkt till jobb. Det är i grund och botten vad det handlar om.

Jag hoppas verkligen, herr ålderspresident, att fler ungdomar väljer yrkesprogrammen. Samtidigt tror jag att det finns en del andra faktorer än dimensionering som påverkar valen, till exempel ungas attityder, som har förändrats över tid, och en allt bredare medelklass i hela västvärlden - en process som har pågått under tiotals år. Det handlar också om yrkesutbildningarnas kvalitet och tillgänglighet. Om man till exempel måste åka väldigt långt för att läsa ett yrkesinriktat program kan intresset för att söka det minska.

Därtill, herr ålderspresident, kommer de som läser på gymnasiet i dag att vara ute på arbetsmarknaden en bit in på 2070-talet. Under den tiden kommer arbetsmarknaden givetvis att förändras mycket, och individer förändras också. Man byter jobb och bransch, tar en ny bana i livet, gör nya vägval, flyttar och så vidare.

Vi ska inte hamna i en situation där vi stirrar oss blinda på vissa förmågor eller där vi dimensionerar utbildningen för hårt utifrån kortare arbetsmarknadsprognoser. Det finns andra värden också, vill jag som liberal säga - förkovran, bildning, lärande med mera.

Andra delar av utbildningssystemet är dessutom minst lika viktiga när det gäller yrkeskompetensen. Det handlar inte minst om yrkeshögskolan, som riktar sig till äldre personer eller i alla fall, för att uttrycka mig mer korrekt, till personer som är äldre än de som går på gymnasiet. Vi har också omställningsstudiestödet, vuxenutbildningen, det livslånga lärandet och så vidare. Det är oerhört viktigt för att vi dels ska ge individer möjlighet till omskolning och nya kompetenser, dels ska kunna matcha bättre mot arbetsmarknadens behov.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, är det väldigt viktigt med tidigare insatser. Om grundskolan brister i sitt kunskapsuppdrag försämras kvaliteten på gymnasiet, och om gymnasieskolan inte klarar sitt kunskapsuppdrag försämras kvaliteten och nivån på utbildningen på våra universitet och högskolor. Vi behöver fler ingenjörer i Sverige. Den resan börjar inte på gymnasiet, utan den börjar långt tidigare i skolsystemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag noterar att Centerpartiet först kommenterar regeringens digitaliseringspolitik med uttrycket "fine, absolut!". Därefter framstår det som att Centerpartiet befinner sig i någon sorts symbios med ett antal techoperatörer och producenter. Man är där hela tiden och fiskar: Är detta verkligen så bra?

Jag tror att Centerpartiet lite grann lever kvar i den debatt vi hade i Sverige när vi såg detta som höjden av modernitet och skulle ta pionjärkliv in i den nya tiden. För ett antal år sedan började man dock lyssna lite mer på vad hjärnforskarna, barnläkarna och andra sa. Jag tror att det har varit väldigt viktigt för Sverige, för det har gjort att vi nu - upplever jag - har en mer balanserad debatt med fler perspektiv. Vi ska inte bara rusa in i framtiden och kasta ut alla böcker för att vi tycker att det är omodernt, utan vi förstår nu vikten av att ha papper och penna och att man knäcker läskoden på ett bättre sätt med analoga metoder än med digitala.

När det gäller barn som har väldigt stora funktionshinder och till exempel har rätt till assistans behovsprövas det, så att de ska få särskilt stöd. Att vi nu ändrar i de digitaliseringsstrategierna ska självklart inte gå ut över de barn som behöver det allra mest.

Herr ålderspresident! Det Anna Lasses beskriver är något väldigt viktigt. I de fall där digitala verktyg verkligen kan göra väldigt stor skillnad - det kan handla om barn som har funktionsnedsättning eller annat - ska man självklart kunna använda digitala hjälpmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Som jag beskrev i mitt anförande tidigare innebär det uppdrag som regeringen har gett till Skolverket att kravet på att digitala lärverktyg ska finnas i förskolan ska tas bort - man ska alltså inte ha någon skyldighet att använda dessa verktyg. Uppdraget innebär också att föreslå ändringar för att vistelsen i förskolan i huvudsak ska vara skärmfri.

Detta innebär att man självklart kan använda digitala hjälpmedel i förskolan framöver, om det är vetenskapligt och empiriskt belagt att de fungerar. I de fall som ledamoten Lasses tar upp här bör de vara det. Om de är det bör man kunna använda dem; det ser jag som självklart. Jag tror inte att vi egentligen har några större åsiktsskillnader i den frågan.

Herr talman! Vi har nu att debattera förskolan och ett gäng motioner och yrkanden från inte minst allmänna motionstiden som utbildningsutskottet har satt tänderna i med flit och spänst i förskolans tjänst.

Herr talman! Tidigare generationer i Sverige har inte bara kämpat för att införa och bygga upp den svenska demokratin, parlamentarismen och de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Parallellt med detta har man också kämpat för att bygga en välfärdsstat i Sverige. Principen är att alla är med och betalar och att alla får ut något av välfärden när de behöver det. Det är den generella välfärdens principer.

Idén med detta är att vi när vi är väldigt unga och även väldigt gamla får ut mycket mer av välfärdssystemet eftersom vi då inte jobbar och betalar in skatt. Det är bland annat för att vi ska kunna gå i förskola, där grunden för det livslånga lärandet läggs. Vi växer som individer, vi växer socialt och horisonten för våra livsmöjligheter vidgas väldigt mycket av att gå i förskola.

Den svenska förskolan ska dock nu förstås mot bakgrund av den bredare utvecklingen i landet. I Sverige ser vi i dag inget mindre än en kunskapskollaps. Förra årets resultat i Pisamätningen var katastrofala med det största tappet i kunskapsnivåer vad gäller läsning och matematik sedan bottenåret 2012. Barn och unga spenderar alltmer tid vid skärmar och plattor och allt mindre tid framför böcker och pärmar. Resultatet har mycket riktigt blivit försämrad läsförmåga. Det är tydligt och direkt tragiskt att vi är ett bildningsland där färre kan läsa och att vi är ett land byggt av ingenjörer där färre kan räkna ordentligt. Det behövs mindre skärmtid i skola och inte minst förskola.

Skolverket skickade ut den nationella digitaliseringsstrategin på remiss förra året. I sitt remissvar konstaterar Karolinska institutet att skärmar riskerar att leda till sämre språkutveckling, försvåra inlärning och bidra till koncentrationssvårigheter. Lunds universitet konstaterar att för de allra yngsta är skärminteraktion bortkastad tid ur läro- och utvecklingssynpunkt. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterar att det saknas trovärdig och empirisk evidens för hur ökad användning av digital teknik i förskolan påverkar elevers kunskapsutveckling.

Det är mot bakgrund av detta regeringen har ålagt Skolverket att föreslå ändringar i förskolans läroplan och ta bort kravet på att digitala lärverktyg ska användas i förskolan. Skolverket ska också föreslå ändringar om att utbildningen i huvudsak ska vara skärmfri och att när digitala lärverktyg används ska dessa pedagogiska metoder vara vetenskapligt belagda och evidensbaserade. Förskolan får också del av det riktade statsbidraget för att kunna köpa in facklitteratur och skönlitteratur till skolan.

Herr talman! Förskolan har också en väldigt viktig funktion för att barn ska kunna ta del av och se något annat än det som finns innanför lägenhetens eller husets fyra väggar där de bor. De kan få andra kompisar och andra perspektiv. Förskolan innebär ett miljöombyte som inte ska underskattas. Detta är särskilt viktigt för barn och ungdomar som är nyanlända och inte har bott i Sverige särskilt länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

I Sverige finns i dag barn som exkluderas och kontrolleras genom exempelvis hederskultur. Möjligheten att gå i förskola innebär att de kan bända sig ur det sammanhang de befinner sig i och att de kan vidga sina vyer och exponeras för andra perspektiv. Detta är otroligt viktiga processer, särskilt för barn, och här spelar förskolan en nyckelroll.

De allra flesta barn i Sverige går i förskola. Det ska vi vara stolta över, för det tjänar vårt land väl. I ett internationellt perspektiv är Sverige här ett föredöme. Men bland barn med utrikes födda föräldrar, barn i utsatta områden och nyanlända barn är andelen barn som går i förskola avsevärt mindre. Därför fattade riksdagen beslut under förrförra riksmötet om att ändra i lagstiftningen och i bestämmelserna så att kommunerna nu mycket tydligare har en skyldighet att genom uppsökande verksamhet hitta de treåringar som inte är inskrivna i förskolan för att informera föräldrarna om vikten av att låta barnen gå i förskola. Många föräldrar känner kanske inte till hur det svenska välfärdssystemet fungerar eller känner oro som ny i Sverige. Här finns alltså en viktig informationsuppgift för våra kommuner.

Herr talman! När det gäller kunskap och kunskapsutveckling är barn från tre år upp till lågstadiet oerhört mottagliga för kunskap. Möjligheten att gå i en förskola med hög kvalitet, utbildade förskollärare, allsidig undervisning blandad med pedagogik, lek, mycket utomhusvistelse och så vidare ger därför en enorm hävstång för inlärning. Därför måste vi fokusera på att stärka den svenska förskolan ytterligare. Inte minst är det givetvis jätteviktigt att få fler behöriga förskollärare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan upprepa det jag sa i mitt förra inlägg. Om det var möjligt skulle Sverige förstås öka biståndet radikalt. Vi kan tre, fyr- eller femdubbla det.

Om jag ser ut över världen ser jag att det finns enorma orättvisor. Det finns enorma umbäranden. Det är hundratals miljoner människor som lever i en situation där de riskerar att säkerhetspolisen, oavsett om den heter GRU, KGB, Mukhabarat eller någonting annat, stövlar in i deras lägenheter och sliter människor till en fängelsecell där de torteras sönder och samman. Vi har enorma utmaningar i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Men vi har också att förhålla oss till att vi ska kunna fokusera och effektivisera svenskt bistånd. Det kan också innebära att vissa satsningar omallokeras.

Jag kan inte svara på de exakta övervägandena rörande Kambodja, men jag har fullt förtroende för den här regeringens biståndspolitik.