Mattias Eriksson Falk

Herr talman! Under föregående vecka fick vi besked från länsstyrelserna om nästa års licensjakt på varg - 36 vargar får skjutas. Det var många människor som kände förtvivlan och uppgivenhet när nästa års kvot meddelades, och reaktionerna har varit många.

Det finns cirka 400 vargar i Sverige i dag. Sverigedemokraterna tycker därför att det är olyckligt att myndigheterna har beslutat om en så låg kvot för licensjakt på varg trots riksdagens fastställda nivå om 170-270 vargar i Sverige.

För att upprätthålla demokratin är det självklart att myndigheternas beslut ska ligga i linje med de av riksdagen fattade besluten. Jag vill därför fråga landsbygdsministern vad regeringen gör för att licensjakten på varg år 2025 ska ligga i linje med riksdagens beslut.

Herr talman! Den 24 februari 2022 är ett datum som vi för alltid bör komma ihåg som den dag Ryssland påbörjade sin fullskaliga och olagliga invasion av sin närmaste granne - ett självständigt och demokratiskt Ukraina.

Om några dagar är det ett och ett halvt år sedan Ryssland inledde kriget och därmed den förödelse som ukrainarna måste leva i, med tusentals förlorade människoliv och terrorbombade städer, sjukhus och skolor. Ryssarnas taktik är att slå mot civila och att lämna efter sig ett söndrat land fullt av minor. Krigsbrotten från rysk sida är oräkneliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försälj-ning av jaktrobotar till USA

Sveriges riksdag har som svar på Rysslands krig beslutat att stödja Ukraina såväl humanitärt som ekonomiskt och militärt. Hittills har Sveriges stöd uppgått till ett värde om cirka 17 miljarder kronor. Stödet har bestått av såväl skyddsutrustning som Stridsvagn 122, Stridsfordon 90 och artillerisystemet Archer samt utrustning för minröjning och annan teknisk materiel.

Stödet från Sverige och omvärlden är avgörande för Ukrainas försvarsförmåga och möjligheten att slå tillbaka de ryska styrkorna. Varje dag stupar ukrainska soldater i kampen för att skydda sitt land, sina familjer och civila. Men lika viktigt är det att förhindra den ryska önskan om att utplåna Ukraina som självständig nation. Med stor sannolikhet bidrar det svenska stödet, tillsammans med övrigt stöd, till att minska antalet stupade soldater och civila.

Herr talman! Det är glädjande att ett enigt finansutskott har beslutat att föreslå riksdagen att sända ytterligare försvarsmateriel till Ukraina. Totalt uppgår det nya stödpaketet till cirka 3,4 miljarder kronor. Det innebär att Sveriges samlade stöd, i och med det stödpaket vi i dag behandlar, kommer uppgå till över 20 miljarder.

Det nya stödpaketet omfattar reservdelar och ammunition till Stridsvagn 122, Stridsfordon 90 och artillerisystemet Archer. Det är en självklarhet att Sverige skickar de delar som behövs för att underhålla och säkerställa fortsatt drift av de vapensystem vi tidigare skickat till Ukraina. Paketet innehåller även välbehövlig minröjningsutrustning och transportfordon. Utöver detta ingår även försäljning av Robot 99 till USA, som i sin tur kommer att donera dessa till Ukraina som en del i luftvärnssystemet.

Sverigedemokraterna vill trycka på vikten av att fortsatt stötta Ukraina för att de ska kunna värna sin nations rätt att existera och möjligheten att skydda sitt folk. Vid debatten om föregående stödpaket sa min partikollega Charlotte Quensel att "Ukrainas krig är Europas krig". I detta vill jag till fullo instämma.

Europa har allt att vinna på att ukrainska styrkor klarar att tvinga ryssarna ut ur Ukraina och tillbaka in i Ryssland. Ett scenario där Ryssland lyckas med sin invasion är helt otänkbart.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till finansutskottets förslag i betänkande 32.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten nämnde Dorotea kommun som exempel på en kommun som drabbas av de svårigheter som finns inom den kommunala sektorn. Jag håller med. Som jag nämnde var grunden för det kommunala ekonomiska utjämningssystemet just att hjälpa framför allt landsbygds- och glesbygdskommuner genom att jämna ut de skillnader som finns. Det behövs, och där är vi överens.

Dock behöver man ställa det mot just till exempel Malmö, som blir ett talande exempel på en storstadskommun som egentligen har alla förutsättningar att klara sig bättre än till exempel Dorotea kommun men som trots detta inte gör det utan undan för undan äter mer och mer pengar ur det kommunala ekonomiska utjämningssystemet - närmare 6,3 miljarder under det här året.

Det svar på detta vi hört från Socialdemokraterna och nu även Vänsterpartiet är se över, se över, omfördela, omfördela - detta i stället för att gå till botten med det problem som finns kanske inte i systemet men i hur det nyttjas och hur pengarna fördelas. En kommun som Malmö, eller för den delen Göteborg, behöver gå till botten med de problem man har och som migrationspolitiken har lett till, som utanförskap och det växande problemet med att allt fler behöver få ekonomiskt bistånd för att de inte kommer i arbete.

Då måste jag ändå ställa frågan till ledamoten: Håller inte Vänsterpartiet med om att det är problematiskt att en storstadskommun som har alla förutsättningar att ha en bättre ekonomisk ställning äter upp mer och mer av det stöd som skulle kunna ha gått till exempelvis Dorotea kommun eller någon annan Norrlandskommun som har sämre ekonomiska förutsättningar att klara sin välfärd?

Fru talman! När jag lyssnar på ledamoten från Vänsterpartiet hör jag att hon ofta talar om klyftor och att det har blivit sämre i Sverige. Jag tog i mitt anförande och i tidigare replikskiften upp vikten av det kommunala utjämningssystemet och den grundtanke som fanns med det.

Det handlar om att stötta framför allt landsbygds- och glesbygdskommuner så att de får likvärdiga förutsättningar att kunna bedriva välfärd trots till exempel geografiska avstånd som gör det svårt att planera verksamheten och som dessutom gör den dyrare.

Jag nämnde också Malmö som ett varnande exempel på när politiken skapar sämre förutsättningar och ohållbara situationer. I Malmö är i dag till exempel 17,7 procent av befolkningen beroende av bidrag, det vill säga bidragsförsörjda, medan Sverigemedel är 11,9 procent. Så är det trots att Malmö har de geografiska förutsättningarna med infrastrukturen och närheten till Köpenhamnsregionen att skapa så goda möjligheter som möjligt för skatteintäkter, en fungerande välfärd och en struktur i sin organisatoriska verksamhet inom den kommunala sektorn för att få den att fungera så bra som möjligt.

Malmö är ingen liten kommun. Det är en stor kommun som har förutsättningar. Trots det äter Malmös del upp ganska mycket av det kommunala utjämningssystemet. Det är 6,3 miljarder, mest i Sverige, som Malmö får, och det är andra kommuner som betalar för det.

Sverigedemokraternas bild är att det är migrationspolitiken som har bidragit till att vi har de stora problem vi har i exempelvis Malmö i dag och som har skapat mycket av klyftorna. Är det också Vänsterpartiets bild att klyftorna i exempelvis Malmö beror på den förda migrationspolitiken och att det är denna som har skapat den ojämlikhet vi ser i dag?

Fru talman! Eva Lindh och jag har ju debatterat frågan om Äldreomsorgslyftet även tidigare när vi diskuterat statsbudgeten och effekterna av att det på sikt kommer att försvinna. Det blir en halverad satsning i år.

Vad Sverigedemokraterna och regeringen har förhandlat fram är mer generella statsbidrag som gör att kommunerna själva kan styra över hur man väljer att hantera de medel som man får. Man kan till exempel lägga dem på äldreomsorgen. De blir däremot inte låsta vid en etikett, i det här fallet Äldreomsorgslyftet.

Jag kan bara titta på min hemkommun Gävle, som är socialdemokratiskt styrd. Där sökte man inte ens det här stödet. Nu behöver man inte söka dessa pengar, eftersom Sverigedemokraterna och regeringen har förhandlat så att kommunerna kommer att få pengar i ett generellt stöd i stället. Man har möjlighet att lägga dem på äldreomsorgen eller skolan.

Vi skjuter alltså till pengarna, men vi tar bort den administrativa bördan för kommunerna att hantera frågan, vilket är mycket glädjande. Det sparar dessutom pengar åt kommunerna i tider som dessa.

(forts. § 9)

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för frågan!

Det är ju så att i den av regeringen och Sverigedemokraterna förhandlade budgeten som gäller i år skjuter vi till stora medel till Sveriges kommuner och regioner. De får tillsammans drygt 13 miljarder i både generella och riktade statsbidrag för 2023, plus det kommande elstödet på drygt 5 miljarder. Detta finns med i SKR:s egen rapport, och man bedömer att det kommer att kunna ge extra tillskott i verksamheterna.

Sverigedemokraterna och regeringen har gjort förändringar gentemot den tidigare socialdemokratiska regeringen. Vi väljer till exempel att öka de generella tillskotten till kommunerna och regionerna för att de ska ha bättre möjlighet att planera sin egen verksamhet och strukturera den efter eget behov. Det den förra regeringen gjorde var kanske framför allt att fokusera på de riktade statsbidragen, som låser in kommuner och regioner i väldigt mycket administrativt arbete med att söka dem, uppfylla kraven som ställs för att få dem och sedan hantera dem inom den period de finns.

Genom att vi nu har ökat de generella statsbidragen till kommunerna och regionerna får de, förutom tillskottet, också som sagt möjlighet att planera sin verksamhet. Om det blir överskott i en kommun eller region kan de spara de pengarna till kommande år för att då kunna fortsätta ge en bra verksamhet. Det kommer naturligtvis att ge effekt inom skolan och hälso- och sjukvården, men även inom äldreomsorgen som Eva Lindh själv nämnde.

Sverigedemokraterna och regeringen har alltså förhandlat fram en satsning på kommuner och regioner.

Fru talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande 26, som gäller kommunala frågor, och förslag från den allmänna motionstiden i form av kommittémotioner och enskilda motioner.

Sverigedemokraterna har i finansutskottets betänkande två stycken reservationer. Den ena rör tillsynsavgifter, och den andra rör kommunsektorns uppdrag. Sverigedemokraterna står givetvis bakom båda reservationerna, men jag väljer i detta fall att yrka bifall endast till den reservation som avser kommunsektorns uppdrag, reservation 9.

Många är de samtal och mejl med berättelser som vi får från företagare runt om i Sverige. Det är berättelser om kommunala avgifter som gräver hål i företagens ekonomi men som inte motsvaras av någon prestation från kommunens sida.

De kommunala tillsynsavgifterna beslutas om i respektive kommun. Där bestäms också hur arbetet kring tillsynen ska göras. I de allra flesta fall tas i dag avgifter ut i förskott hos kommunerna, många gånger utan att någon egentlig tillsyn utförs. Det vill säga att det saknas en motprestation i form av fysisk tillsyn för det som betalats för av dessa företagare. Det innebär att företagare som inte har någon tillsyn betalar samma avgift som de som har. Samma avgift som de som har brister i sin verksamhet betalas även av den som inte har det, något som är orimligt. Vi kan bara ställa oss frågan själva: I hur många fall skulle vi vara beredda att betala för något som vi inte vet när eller om det faktiskt kommer att genomföras? Jag tror att få, om ens någon, skulle vara beredda att göra detta. Ändå är det just denna verklighet våra företagare står inför i dag.

Här behöver en förändring göras. Det är därför Sverigedemokraternas uppfattning att ett lagkrav om efterhandsdebitering av tillsynsavgifter ska utredas. För mig som sverigedemokrat handlar det om att skapa tydlighet i vad man kan förvänta sig när man ska betala för detta och därigenom skapa rimliga förutsättningar att planera såväl ekonomi som verksamhet utifrån de krav som ställs och kontrolleras vid en tillsyn. Det bidrar till att vi får ett regelverk som är lika i hela landet, och det motiverar även företagare att expandera sin verksamhet över kommun- och länsgränser när reglerna är desamma så långt som möjligt.

Fru talman! Det andra förslag jag vill debattera här i dag är Sverigedemokraternas reservation 9. Den handlar om vad som är våra kommuners och regioners kärnuppdrag, och vad som kan och bör förändras för att skapa bättre förutsättningar och stabilitet rent ekonomiskt.

Vi har i dag en situation där kommuner som borde kunna leverera ett positivt ekonomiskt resultat trots detta kämpar med att få ekonomin att gå ihop. Malmö är ett exempel på en storstadskommun som är en av de kommuner som tar emot mest bidrag genom det kommunala utjämningssystemet för att helt enkelt hålla Malmö flytande. Nästan en fjärdedel av Malmös intäkter kommer genom det kommunala utjämningssystemet.

Vad som ligger bakom Malmös och många andra kommuners ekonomiska resultat är till stora delar den migrationspolitik som tidigare varit i Sverige och som grävt djupa hål i samhället. Resultaten av denna politik ser vi i dag: stor arbetslöshet, utanförskap, segregation, gängbildningar, organiserad brottslighet med mera - resultatet av en ohållbar och medveten politik under decennier. Nej, det är ingen som medvetet har arbetat politiskt för att skapa gängbildningar, men resultatet av den förda politiken och oförmågan att bryta denna riktning i tid har bidragit till det faktum vi står inför i dag.

Malmö får som ett faktum av den ohållbara politiken hela 6,3 miljarder kronor i utjämningsstöd för år 2023. Det är mest i hela Sverige. Andra kommuner och staten har betalat, och fortsätter att betala, för att Malmö ska kunna ha sin ohållbara politik. Och det här är inte längre något unikt för Malmö. Fler och fler kommuner känner av konsekvenserna av den ohållbara migrationspolitiken och följderna av denna, som nämndes tidigare. När kommunerna får allt större problem att dras med trängs också kärnuppdraget undan, och de medborgare som hamnar i kläm är alla de vars skola, omsorg, hälso- och sjukvård med mera saknar resurser.

Alla i Sverige behöver ställa sig frågan om det är rimligt att kommuner som gör allt för att skapa en balans mellan intäkter och utgifter och som skapar goda förutsättningar sedan ska bära bördan av kommuner som väljer att inte göra det. Nej, självklart inte! Precis som vi sverigedemokrater beskriver i grunden för vårt yrkande är det en förutsättning för en stabil utveckling i våra kommuner och deras ekonomier att vi kan bromsa den höga nivå på migrationen som har varit.

Detta är något som nu kommer att bli verklighet genom de överenskommelser avseende migrationspolitiken som finns med i Tidöavtalet mellan Sverigedemokraterna och regeringen. Detta kommer också på sikt att minska behovet av välfärd, något som Sveriges Kommuner och Regioner beskriver under rubriken "Regeringsförklaringens inverkan på migrationsområdet" med följande ord: "På sikt blir därmed behovet av reguljär kommunal verksamhet, som bland annat skolgång och sjukvård, också mindre."

Fru talman! Trots de förändringar som sker på migrationsområdet, förändringar som är nödvändiga, måste ändå kommuner och regioner komma tillbaka till det som är kärnan i välfärdsuppdraget: skola, omsorg och hälso- och sjukvård, för att nämna några saker. Även om Malmö nämns som ett varnande exempel på illa förd politik är det trots allt så att även den statliga politiken, som förts från såväl socialdemokrater som moderater i regeringsställning, har haft och har en negativ påverkan på våra kommuner och regioner och deras möjlighet att fullgöra sina uppdrag, och den kommer att fortsätta ha det även framöver. Kommuner och regioner har lagts på nya uppdrag, mer lagstiftning och då också högre kostnader utan att få ekonomisk kompensation för detta fullt ut. Det är något som undan för undan urholkar den kommunala ekonomin.

Det är inte rimligt att staten genom pålagor låter kommunerna och regionerna ta ett allt större ansvar för den statliga politiken, till exempel för den tidigare förda migrationspolitiken, där man kompenseras något i början för att sedan ta över ansvaret helt för många personers försörjning. Icke att förglömma har många kommuner själva varit en bidragande orsak till det ekonomiska läget när man såg en möjlighet att få utjämningsbidrag när personer flyttade in till kommunen och där staten i två år stod för försörjning och bostad. När de två åren tog slut och personerna inte kommit i arbete eller studier gick ansvaret för försörjningen från staten till kommunerna, med stora ekonomiska konsekvenser för dessa kommuner.

Det är inte rimligt att tidigare självförsörjande kommuner nu återfinns i toppen som tar emot stöd från andra delar av landet, speciellt inte som en följd av tidigare förd migrationspolitik. Sverigedemokraternas uppfattning är att uppdraget till kommunerna och regionerna bör ses över just för att få fokus på kärnuppdraget i välfärden.

Med det, fru talman, tackar jag för ordet.

(Applåder)

Kommunala frågor

(forts. § 6)

Fru talman! Låt oss titta på exemplet Malmö i fråga om andelen bidragsförsörjda invånare. Där ligger procenttalet på 17,7, att jämföra med Sverigesnittet som är 11,9 procent.

Migrationspolitiken får till följd att det blir problem med att integrera människor, med utanförskap och segregation. De problemen tar sig naturligtvis också in i skolsystemet och påverkar, som Eva Lindh själv var inne på, barnens möjligheter till en god utbildning.

Socialdemokraternas lösning på problemen är att omfördela, omfördela och omfördela. Det vill säga att man inte vill se roten till problemen, nämligen den förda migrationspolitiken från statligt håll och från kommunalt håll. Kommunerna har ju ett ansvar för att de står bakom den förda migrationspolitiken från statligt håll och inte har hjälpt till med att sätta stopp för den. Lösningen är inte att omfördela, omfördela och omfördela, det vill säga Socialdemokraternas modell. Lösningen är att gå till botten med roten i problemet, nämligen den förda migrationspolitiken. Den har skapat utanförskap och segregation, och den leder till att fler och fler behöver försörja sig med hjälp av bidrag - i till exempel Malmö kommun.

Är man inte beredd att erkänna problemen med migrationspolitiken, som Socialdemokraterna uppenbarligen inte är beredda att göra, kommer vi aldrig att få någon förändring. Vågar man inte säga vad problemet är kommer man aldrig att kunna göra något åt det och få en varaktig förändring.

Vi sverigedemokrater har varit tydliga med att problemet i framför allt storstadskommuner, till exempel Malmö och Göteborg, är de svårigheter den förda migrationspolitiken under bland annat Socialdemokraterna har skapat. Följden är att Malmö och Göteborg behöver mer och mer försörjning från andra, trots att de har alla förutsättningar att lyckas själva, men de kan inte ändra sin politik.

Fru talman! När jag lyssnar på Eva Lindh från Socialdemokraterna kan jag konstatera att vi är överens om att utjämningssystemet är en viktig del av den svenska välfärdsmodellen, det vill säga finansieringen av våra kommuner och regioner och att säkerställa att det finns resurser till välfärden. En justering har trots allt skett av det kommunalekonomiska utjämningssystemet under de föregående åren, för att just möjliggöra att kommuner som behöver stöd i större utsträckning får stöd. Det har alltså skett en omfördelning.

Det som gläder mig är framför allt att hjälpen till mindre kommuner i glesbygden har utökats. Det kan gälla kommuner som inte har samma geografiska förutsättningar eller invånarantal för att kunna bedriva en effektiv verksamhet i välfärden.

Det som däremot oroar mig är att större och större kommuner, framför allt storstadskommuner som Malmö och Göteborg, tar emot mer stöd. Grunden från början var att hjälpa mindre kommuner att bedriva välfärdsverksamhet, inte att utöka bidragen till stora kommuner som har bättre förutsättningar att bedriva verksamhet.

Anledningen till att det är så i dag, till exempel i Malmö och i Göteborg, är en följd av den tidigare förda migrationspolitiken. Den har skapat en ohållbar situation i kommunerna med stora sociala problem med till exempel utanförskap.

När jag läser Socialdemokraternas förslag gällande det kommunalekonomiska utjämningssystemet kan jag inte någonstans i förslagen läsa sanningen bakom problemen, nämligen den förda migrationspolitiken.

Är Socialdemokraterna nu beredda, Eva Lindh, att erkänna problemen som migrationspolitiken har skapat för våra kommuner och regioner?

Fru talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande 36 En pilotordning för distribuerad databasteknik. Regeringens förslag kommer i grunden ur EU:s förordning med samma namn, som ska börja tilllämpas den 23 mars 2023. Därav är också utskottets förslag att riksdagen antar förslaget så att lagändringarna kan träda i kraft detta datum.

Sverigedemokraterna har under föregående mandatperiod för dåvarande regering pekat på kryptovalutors funktion på den svenska marknaden och de risker som finns med handeln av dessa sett till snabba förändringar i form av stora värdeökningar men också värdeminskningar och därmed en stor ekonomisk risk för dem som har investerat i dem.

Därför ställer sig Sverigedemokraterna nu positiva till utskottets förslag om att lagstiftningen även ska omfatta handel med kryptovalutor som klassificeras som finansiella instrument och att tekniken finns för att, precis som utskottet skriver i sitt betänkande, säkerställa en hög nivå av investerarskydd, marknadsintegritet, finansiell stabilitet och att transparens bibehålls och kryphål i regelverket undviks. Därför är det enligt förordningen lämpligt att inrätta en pilotordning för marknadsinfrastrukturer som baseras på teknik för distribuerade liggare för att testa sådana DLT-marknadsinfrastrukturer.

Fru talman! Det kommer att ställas särskilda krav på handel med kryptotillgångar som klassificeras som finansiella instrument. Tillstånd kommer att kunna sökas av dem som auktoriserats som värdepapperscentraler, och Finansinspektionen kommer inför sin prövning att ha möjlighet att ta ut avgifter för denna prövning.

Förhoppningen från Sverigedemokraternas sida med förslaget är att det kommer att skapa bättre förutsättningar för handel med kryptovalutor, som gör det tryggare för enskilda personer och skapar en bättre ekonomisk kontroll utifrån att kryptovalutors värde snabbt kan öka eller minska i värde och att sådana situationer där enskilda riskerar sin ekonomiska stabilitet också kan minska.

Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman.

Den statliga bolånebanken SBAB presenterade nyligen en undersökning som visar att unga vuxna mellan 18 och 24 år har svårt att hitta en bostad, något vi känner till sedan tidigare. Men undersökningen visar också att 68 procent av de unga vuxna har avstått från att söka ett jobb och 67 procent har avstått från att söka en utbildning på grund av den svåra bostadssituationen.

För att underlätta inträdet på bostadsmarknaden för våra unga vuxna har Sverigedemokraterna drivit frågan om startlån till förstagångsköpare, något som också regeringens partier tidigare har uttalat stöd för. Under föregående mandatperiod lämnade också en utredning om startlån till förstagångsköpare av bostad sina förslag till den tidigare regeringen. Dessa förslag skickades på remiss i april 2022.

Min fråga till statsrådet är: Avser statsrådet att återkomma till riksdagen med förslag om startlån till förstagångsköpare av bostad?

Herr talman! Det blir ju alltid intressant när man ska diskutera den här typen av politik.

Då ska jag ändå säga att Sverigedemokraterna naturligtvis har gett ett skarpt löfte. Hade vi fått egen majoritet hade vi kunnat driva igenom betydligt mycket mer bra politik för Sverige. Nu har vi inte egen majoritet, utan vi samarbetar med fyra andra partier. Trots det har vi lyckats driva igenom stora förändringar just när det gäller bensin- och dieselpriset de kommande åren. Vi inför en sänkning av skatten, vi stoppar indexeringen och vi säkerställer att reduktionsplikten sänks till ett minimum. Det är tvärtemot Centerpartiets politik, där man i stället vill höja reduktionsplikten på sikt och dessutom driver upp skatten på priserna.

Sedan vill jag svara när det gäller reseavdraget att vi förstärker det från 18,50 kronor per mil till 25. Detta kommer naturligtvis att få effekt på möjligheterna att ta sig till och från jobbet när vi också sänker kostnaderna. Samtidigt har vi en möjlighet att stärka välfärden generellt med 6 miljarder kronor i generella bidrag men också nästan lika mycket till i riktade statsbidrag, till exempel 2 miljarder till vården och 200 miljoner till förlossningsvården.

Ledamoten vill ju också nämna sitt särskilda bidrag på 3 kronor på pump till landsbygden. Regeringskansliets beräkningar i den frågan säger att det kommer att medföra stora administrativa kostnader för mackarna att hantera detta. Hur finansieras detta? Ska ni lösa det med någon form av bränslecheck, som vi har hört? Hur ska detta gå till när det till stor del är obemannade mackar på landsbygden? Ska människor då köra några mil till en bemannad mack och tanka och sedan åka hem igen? Ert avdrag som ni vill införa kommer ju att ätas upp på en gång eftersom ni inte kommer att kunna omsätta det i praktiken. Hur ska ni genomföra er politik? Ska människor få en check hem i brevlådan och få åka in till stan och tanka och sedan hem igen, och så har bidraget ätits upp på en gång? Är det så er politik fungerar i praktiken?

Herr talman! När det gäller Centerpartiets budgetförslag vill jag återkomma till bränslefrågan. Den är ju ganska stor, och den är ganska intressant i det här perspektivet, speciellt när vi pratar om norra Sverige, långa avstånd och förutsättningar för att välfärden ska fungera. Det förutsätter ju att människor kan ta sig till jobbet, att man har en rimlig möjlighet att så göra.

När jag läser Centerpartiets budgetförslag ser jag att man vill ha kvar reduktionsplikten; man står bakom att den ska fortsätta att höjas under de kommande åren. Detta innebär att vi 2026 skulle ha en reduktionspliktsnivå på 50 procent på diesel och 19 procent på bensin, vilket skulle driva upp priset på bränsle med flera kronor. Det skulle göra det dyrare för människor generellt att åka till arbetet, men det skulle också innebära att det blir dyrare att åka och handla och att skjutsa barn till fritidsaktiviteter eller skola, för att nämna några exempel.

Samtidigt vill man också ha kvar indexeringen av bränsleskatten, vilket naturligtvis ytterligare driver upp priset år för år på bensin och diesel. Allt som allt skulle Centerpartiets politik göra det dyrare att bo i de områden i Sverige där det faktiskt är långa avstånd och där det är svårt att ta sig till arbete på annat sätt än med bilen.

Jag skulle vilja höra hur ledamoten resonerar där. Som ni tänker är det faktiskt dyrare för människor som bor utanför stan att ta sig till och från arbetet eller skjutsa barn till fritidsaktiviteter, för att nämna några exempel.

Fru talman! Naturligtvis ska ledamoten få ett svar på sin fråga. Det är precis som jag sa. När det har skett migration till Sverige har man också till exempel sett ett generellt större vårdbehov och ett större nyttjande av de välfärdstjänster vi erbjuder.

Det innebär att även om det kommer personer genom migration som tar anställning inom välfärden i Sverige kommer ändå vårdbehovet i den gruppen att vara större. Antalet som börjar arbeta i förhållande till antalet som nyttjar välfärdstjänsterna går inte ihop. Det är fler som nyttjar än som arbetar inom välfärden. Det blir ändå ett generellt större välfärdsbehov trots de anställningar som görs.

Enligt Regeringskansliets beräkningar kommer antalet helårsarbetskrafter att minska med cirka 10 000 sett till er skattepolitik. Det kommer naturligtvis även att drabba välfärden. Vi talar till exempel om läkare och barnmorskor. Vi kommer att få se ökade köer i hälso- och sjukvården och problem att kunna erbjuda välfärd i kommunerna sett till att antalet timmar som man arbetar inom de branscherna minskar.

Jag nämnde tidigare i ett replikskifte om skatten på bränsle och reduktionsplikten att det kommer att kosta mer för människor att ta sig till jobben. Vi har i dag 1 558 lediga tjänster i de fyra nordligaste länen inom hälso- och sjukvården. Varför skulle människor välja att jobba i våra nordligaste län med er bränslepolitik? De kommer att välja att jobba någon annanstans.

Hur ska ni upprätthålla välfärden i norra Sverige när människor inte kommer att ha råd att åka till jobbet? Det är vad er politik leder till. Människor väljer att jobba i andra delar av landet, och nordligaste Sverige blir helt utarmat. Det är vad det kommer att leda till.

Ändå går ni fram med förslag där ni vill ta bort skattesänkningar på bensin och diesel. Ni vill behålla reduktionsplikten och öka den, vilket enligt beräkningar kommer att driva upp priset på bensin med åtminstone 3 kronor de kommande åren och på diesel med 4-5 kronor de närmaste tre till fyra åren.

Ni kommer att göra det dyrare för människor att arbeta. Ni kommer inte att ha några som vill jobba i er välfärd som ni tänker satsa på.

Fru talman! När jag lyssnar på Miljöpartiets anförande i debatten låter det lite som det som sagts i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets anföranden. Man vill gärna skjuta till extra medel till välfärden. Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera att Miljöpartiets politik innebär en fortsatt hög migration till Sverige och kanske till och med mer migration än vad vi ser i dag.

När det gäller nyttjandet av välfärdstjänster som till exempel hälso- och sjukvård ska vi komma ihåg att det är någonting som är generellt högre hos människor som har kommit till Sverige genom migration. Det driver upp vårdbehovet inom den offentliga sektorn. Det ställer betydligt större krav på att ha tillgång till mer vård. Tittar man på de beräkningar som Regeringskansliet har gjort minskar med er skattepolitik antalet helårsarbetskrafter med 10 000 i Sverige.

Det innebär att de som jobbar inom till exempel hälso- och sjukvården - läkare, barnmorskor och liknande yrken - kommer att ha färre arbetade timmar inom verksamheten. Samtidigt driver er politik upp behovet av välfärd.

Hur kommer den politiken att gå ihop? Även om ni skjuter till pengar krävs det att någon ska utföra vården. Det kommer ni inte att få med er politik. Det kommer att bli färre timmar inom de yrkena, och man kan därigenom inte ge den vård som förväntas.

I SKR:s decemberrapport, som jag hänvisade till tidigare, bedömer man att Sverigedemokraternas och regeringens politik kommer att minska migrationen och också behovet av välfärdstjänster genom att migrationen i sig minskar.

Jag skulle vilja höra vad ledamoten säger om att Miljöpartiets politik inte kommer att gå ihop inom det här området.

Fru talman! Jag kan ändå konstatera att man i Vänsterpartiets budgetförslag alltså ökar statens belåningsbehov med 200 miljarder under de kommande tre åren, för att finansiera den expansiva politik man vill genomföra i dessa inflationstider.

Ledamoten pratar om att man vill ha sänkta biljettpriser och en möjlighet för människor att åka tåg, med hjälp av ett förändrat reseavdrag. Jag frågar därför ledamoten: Hur ser Vänsterpartiet på att det i glesbygden och i våra nordligaste län finns brister i kollektivtrafikens utbyggnad? Det finns brister i kollektivtrafiken oavsett om det gäller buss eller tåg. De sänkta biljettpriserna hjälper ju inte om det inte finns någon buss att åka med.

Däremot vill ni göra det dyrare för människor att använda bilen, Ilona Szatmári Waldau. Det är långa avstånd i våra fyra nordligaste län, och det kostar att åka till arbetet. Ändå vill ni göra det dyrare för de människorna att ta bilen till sina jobb. Som jag just nämnde finns det 1 558 lediga jobb inom hälso- och sjukvården i våra fyra nordligaste län. Vem kommer att ta de jobben när ni gör det dyrare för människor att ta sig till jobbet? Vem kommer att vara beredd att göra den resan? Varför skulle man inte välja att jobba i någon annan del av landet, där det blir billigare antingen på grund av kortare avstånd eller på grund av att kollektivtrafiken är utbyggd?

Jag vill återkomma till SKR:s decemberrapport 2022 avseende just kommuner och regioner. Där pratar man om förändrade arbetssätt, anställningsstopp inom administrativa enheter och en översyn av investeringar. Vänsterpartiet försöker få det att låta som att vi står inför ett stålbad, men samtidigt skjuter regeringen och Sverigedemokraterna till 13 miljarder dels i generella statsbidrag, dels i riktade statsbidrag. Kommuner och regioner kommer också att tillföras 5 miljarder genom elprisstödet under nästa år. Välfärden får alltså ett rejält tillskott.

Jag vill också säga att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag skär ned på rättsväsendet, något som annars kommer att hjälpa kommunerna. Men samtidigt höjer ni biståndet, Ilona Szatmári Waldau. Det är en väldigt märklig politik.

Fru talman! När jag lyssnar på ledamotens anförande om Vänsterpartiets budgetförslag blir jag lite orolig över hur partiet har valt att finansiera sin budget. Man kan väl nämligen konstatera att den inte är finansierad.

När vi pratar om arbetet gentemot kommuner och en god ekonomisk hushållning brukar vi säga att den som har 1 procent i överskottsmål har nått en bra nivå på den ekonomiska hushållningen. Helst ska det vara 2 procent. Vänsterpartiet väljer samma väg fast omvänt: Under 2024 väljer man till exempel att ha ett enprocentsmål fast på minussidan. Partiets budget driver upp belåningsbehovet för staten med drygt 200 miljarder under perioden 2023-2025. Man levererar alltså egentligen en ofinansierad budget till riksdagen och ökar statens lånebehov.

Ledamoten pratade i anförandet om stärkta satsningar på välfärden och glesbygden. Samtidigt noterar jag att man faktiskt driver upp kostnaderna för att ta sig till jobbet för de välfärdsarbetare som bor i glesbygden. Kostnaderna för att pendla till jobbet ökar genom att man stryker den skattesänkning på bensin- och dieselpriset som regeringen och Sverigedemokraterna genomför. Man vill inte sänka reduktionsplikten utan kvarstår vid det mål som innebär en utökad reduktionsplikt. Om man följer planperioden kommer reduktionsplikten inom några år att nå 50 procent för diesel och 19 procent för bensin, vilket kommer att driva upp priserna.

Så sent som i går gick jag in på Arbetsförmedlingens hemsida och tittade på hur det ser ut med lediga jobb inom hälso- och sjukvården i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Det finns 1 558 lediga jobb. Varför vill Vänsterpartiet göra det dyrare för människor att ta de jobben om de behöver pendla för att få möjlighet att ha en inkomst?

Fru talman! Jag har faktiskt tittat på vad den sänkta skiktgränsen som ni föreslår skulle innebära. Med er politik skulle vi landa på en nivå där till exempel rektorer inom skolan, som tar det ledande ansvaret för en så viktig verksamhet som skolan, kommer att få högre skatt. Var finns då motiveringen för rektorn att gå in och ta detta ansvar? Var finns motiveringen att gå in och vidareutbilda sig och specialisera sig inom till exempel sjukvården? Var finns motiveringen för barnmorskorna att gå in och ta extrapass inom en verksamhet som är hårt ansatt i hela landet? Då kommer man ju att få högre skatt. Var finns poängen för dem att göra detta? Var finns incitamenten och motiveringen i er politik?

Det är ju dessa personer som drabbas av detta. Jag vet att ni gärna vill sätta fokus på de rikaste i samhället, men det drabbar dem som jobbar inom hälso- och sjukvården. Det drabbar rektorerna i skolan. Det drabbar specialpedagoger i skolan. Det handlar om personer som har valt att vidareutbilda sig och ta ett särskilt ansvar inom våra välfärdsverksamheter. Hur ser ledamoten på detta?

Jag märker också att ledamoten inte vill svara på hur hon ställer sig till frågan om sänkt bistånd. Det är delvis så ni finansierar er politik. Ni går emot den politik ni själva vill ha och sänker biståndet.

Vi i Sverigedemokraterna var tydliga. Vi vill sänka biståndet. Så vill vi finansiera bland annat välfärden och sänkt bensinskatt. Men det är ju inte er politik. Ni vill ju ha kvar biståndet.

Ni säger i er budget att ni ska jobba er tillbaka mot ett enprocentsmål. Men beslutet om att sänka detta fattades ju först här i riksdagen. Ni hade kunnat ha kvar enprocentmålet själva, men det har ni inte. Ni finansierar extrasatsningar genom att gå emot er egen politik.

Det är också detta som kommer att påverka just rektorerna i skolan, barnmorskorna inom hälso- och sjukvården och specialpedagoger i skolan. Det är de som kommer att få högre skatt med er politik. Det är ett faktum. Det är bara att titta vilken lönenivå de ligger på i landet, vilket extrajobb de gör och var skiktgränsen kommer att hamna med er politik.

Fru talman! Ledamoten beskriver att det kommer att ske ett stålbad inom Sveriges kommuner de kommande åren, tvärtemot vad SKR beskriver i sin decemberrapport 2022. Där säger man att de stora kostnadsökningarna är av tillfällig karaktär och att omfattande kortsiktiga ingrepp i verksamheten kommer att kunna undvikas.

Jag kan också läsa ett citat om regionerna från rapporten: "Enligt enkätsvar från ekonomidirektörerna kommer 10 regioner att vidta riktade och 17 generella effektiviseringsåtgärder i budgeten för 2023. Exempel på åtgärder är att skjuta upp tidigare utlovade satsningar, sammanslagning av enheter, anställningsstopp i den centrala administrationen och översyn av investeringar."

I SKR:s rapport pratar man alltså inte alls om det stålbad som ledamoten från Socialdemokraterna beskriver i sitt anförande från talarstolen. Det är också ett faktum att Sveriges Kommuner och Regioner har en resultatutjämningsreserv som man kommer att använda under det kommande året, bland annat för att täcka upp de underskott som i vissa fall uppstår i verksamheterna och säkerställa att man har en ekonomi i balans, så långt det är möjligt. Till detta kommer de 6 miljarder som regeringen och Sverigedemokraterna skjuter till i den budget som förhandlats fram.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten. Ni pratar om att ni skjuter till ytterligare 6 miljarder. Ni gör detta bland annat genom att gå emot er egen biståndspolitik, som ni skär i. Ni gör det genom att sänka skiktgränsen för statlig skatt, vilket bland annat kommer att innebära att det blir skatt för specialister inom ambulanssjukvården, rektorer, specialpedagoger i skolan och de barnmorskor som tar extra pass i sjukvården för att stötta där det finns brister. Hur ser ledamoten på att de nu kommer att få betala mer skatt med er politik?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Precis som ledamoten säger kommer en del av Äldreomsorgslyftet som Socialdemokraterna införde att förändras. Däremot är inte den kommande budgeten förhandlad mellan Sverigedemokraterna och regeringen. Vilka åtgärder vi avser att göra får vi naturligtvis återkomma till.

Jag måste ändå hänvisa igen till SKR:s ekonomirapport för december 2022, där man själv säger att de kostnadsökningar man ser framför sig är av tillfällig karaktär. Det gäller inflationen och pensionskostnader, och när inflationen dämpas kommer det naturligtvis att påverka kostnadsutvecklingen inom kommunerna. Det gäller kostnaderna för välfärdstjänster men också kostnaderna för pensionerna. Det får man inte glömma bort.

När det gäller det äldreomsorgslyft som ledamoten beskriver kan jag bara titta på min egen kommun igen. Gävle valde att inte söka det här stödet. Jag undrar hur ledamoten ställer sig till det utifrån att det är hennes egna partikamrater som styr den kommunen. Det här förutsätter ju att de stöd som staten ger också söks av kommunerna. Det spelar ingen roll vad vi ger för möjligheter från staten eller riksdagen om kommunerna inte nyttjar det fullt ut. Jag tror att det är fler kommuner som har låtit bli att söka det här stödet.

Vi stärker som sagt kommunsektorn med 6 miljarder i generella statsbidrag. Vi skjuter också till riktade statsbidrag så att det blir drygt 13 miljarder för nästa år. Till det kommer elstödet på 5 miljarder, varav drygt 3 miljarder kommer att gå till kommunerna. Det kommer att utgöra ett starkt tillskott för kommunerna.

Samtidigt måste vi se att det negativa resultat som vissa kommuner och regioner beräknas göra under det kommande året är en följd av ökade kostnader för pensionerna, så det vi ser är egentligen inte stora neddragningar i välfärden. Det är kostnader för pensioner som påverkar det.

Jag känner mig trygg med att kommunerna kommer att kunna använda det stöd vi ger till att stärka äldreomsorgen de kommande åren.