Fru talman! Sverige präglas av stora och växande regionala skillnader. Ojämlikheten syns på kartorna, på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter.
Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län, och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstadsområden. Även inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad man i Vårby.
Vänsterpartiet vill att alla ska ha både rätten och möjligheten att bo där man själv önskar. För det behövs en övergripande strategi som bygger på långsiktig och hållbar tillväxt, högre och mer jämnt fö…
Visa hela anförandet
Fru talman! Sverige präglas av stora och växande regionala skillnader. Ojämlikheten syns på kartorna, på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter.
Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län, och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstadsområden. Även inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad man i Vårby.
Vänsterpartiet vill att alla ska ha både rätten och möjligheten att bo där man själv önskar. För det behövs en övergripande strategi som bygger på långsiktig och hållbar tillväxt, högre och mer jämnt fördelad sysselsättning och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet.
Tillgången till offentlig service i form av god vård, skolor och barn och äldreomsorg är avgörande. Men i stället har vi fått se hur avregleringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet, i kombination med en övertro på marknadslösningar, har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter.
Urholkningen av trygghetssystemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter samt ökat kommunernas utgifter för försörjningsstöd främst i landets fattigaste kommuner.
Omfattande statliga skattesänkningar har gynnat invånarna i landets rikaste kommuner och ökat klyftorna än mer. Den tillsatta utredningen om kostnad- och utjämningssystemen måste komma tillbaka med ett förslag om en större omfördelning; allt annat vore ett misslyckande för utredningen.
Under många år har välfärden varit underfinansierad, och den är det fortfarande och kommer att vara det än mer nästa år. Vänsterpartiet har lagt fram flera förslag för att stärka kommunerna och regionerna under de senaste åren.
Inför de kriser som följer av pandemi, krig och lågkonjunktur måste våra kommuner och regioner stå rustade med en fungerande skola och äldreomsorg och en bra och säker sjukvård. Då krävs det mer resurser, inte fler skattesänkningar eller utförsäljningar.
De larmrapporter om nedskärningar i skolan som nu kommit från olika kommuner är bara början. Nästa år beräknas kommuner och regioner gå med 24 miljarder i underskott, trots de nedskärningar som de gör i år för att komma i balans. Nedskärningar görs för att regeringen och dess samarbetsparti inte ger kommunerna tillräckliga statsbidrag.
Fru talman! Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Någonting är fel när kommunala tjänstemän tvingas spionera på hemtjänstpersonal för att man får indikationer på att det fuskas, att besök registreras utan att någon är där eller är där mycket kortare tid än vad som registreras.
Någonting är fel när flera företag inom hemtjänsten stängs av från valfrihetssystem på grund av fusk. Någonting är också fel när kommunala företrädare kan se att vinsterna från valfrihetsfusket hamnar i fickorna hos kriminella gäng.
Mitt i allt detta fusk finns äldre som vanvårdas. Rapporterna om vanvård är många, både på grund av fusk och på grund av underbemanning. Personalen på boenden och i hemtjänsten saknar ofta utbildning, och många är behovsanställda. De gör så gott de kan, men de har inte alltid förutsättningar att göra ett bra jobb, inte minst för att de är för få.
Våra äldre förtjänar en bra vård och ett bra boende, inte bristande vård på grund av att företag måste generera vinst eller för att politiker prioriterar skattesänkningar eller fri etableringsrätt för företag även om de är tvivelaktiga.
När vinstjakten får styra vården prioriteras de patienter som är lönsammast att behandla i stället för dem som verkligen behöver vården mest. Vårdcentraler och läkarmottagningar etableras oftast i områden där människor är välbeställda och relativt friska. Det gör att vårdens pengar går dit och inte räcker till vården i områden där människor har lägre inkomster och där ohälsan är högre.
På liknande sätt prioriterar ofta vinstdrivna skolor att dra till sig elever från studievana hem eller att locka till sig elever med löften och reklam som inte motsvarar kvaliteten på undervisningen. Glädjebetyg som inte motsvarar elevernas kunskaper är en av effekterna av detta. Utbildningar som inte håller måttet är en annan.
Vinstjakten får konsekvenser, och det är eleverna både i den vinstdrivande och i den kommunala skolan som förlorar. Det är ingen slump att det svenska skolresultatet sjunkit sedan friskolesystemet infördes.
En överflyttning av vårt gemensamma ägande till privat ägande gynnar varken kommuninvånarna, jämlikheten, jämställdheten eller välfärden oavsett om vi pratar om skola, vård eller omsorg. Vinster hör helt enkelt inte hemma i välfärden.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma reservation 5.

