Fru talman! Sverige präglas av stora och växande regionala skillnader. Ojämlikheten syns på kartorna, på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter.

Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län, och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstadsområden. Även inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad man i Vårby.

Vänsterpartiet vill att alla ska ha både rätten och möjligheten att bo där man själv önskar. För det behövs en övergripande strategi som bygger på långsiktig och hållbar tillväxt, högre och mer jämnt fördelad sysselsättning och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet.

Tillgången till offentlig service i form av god vård, skolor och barn och äldreomsorg är avgörande. Men i stället har vi fått se hur avregleringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet, i kombination med en övertro på marknadslösningar, har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter.

Urholkningen av trygghetssystemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter samt ökat kommunernas utgifter för försörjningsstöd främst i landets fattigaste kommuner.

Omfattande statliga skattesänkningar har gynnat invånarna i landets rikaste kommuner och ökat klyftorna än mer. Den tillsatta utredningen om kostnad- och utjämningssystemen måste komma tillbaka med ett förslag om en större omfördelning; allt annat vore ett misslyckande för utredningen.

Under många år har välfärden varit underfinansierad, och den är det fortfarande och kommer att vara det än mer nästa år. Vänsterpartiet har lagt fram flera förslag för att stärka kommunerna och regionerna under de senaste åren.

Inför de kriser som följer av pandemi, krig och lågkonjunktur måste våra kommuner och regioner stå rustade med en fungerande skola och äldreomsorg och en bra och säker sjukvård. Då krävs det mer resurser, inte fler skattesänkningar eller utförsäljningar.

De larmrapporter om nedskärningar i skolan som nu kommit från olika kommuner är bara början. Nästa år beräknas kommuner och regioner gå med 24 miljarder i underskott, trots de nedskärningar som de gör i år för att komma i balans. Nedskärningar görs för att regeringen och dess samarbetsparti inte ger kommunerna tillräckliga statsbidrag.

Fru talman! Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Någonting är fel när kommunala tjänstemän tvingas spionera på hemtjänstpersonal för att man får indikationer på att det fuskas, att besök registreras utan att någon är där eller är där mycket kortare tid än vad som registreras.

Någonting är fel när flera företag inom hemtjänsten stängs av från valfrihetssystem på grund av fusk. Någonting är också fel när kommunala företrädare kan se att vinsterna från valfrihetsfusket hamnar i fickorna hos kriminella gäng.

Mitt i allt detta fusk finns äldre som vanvårdas. Rapporterna om vanvård är många, både på grund av fusk och på grund av underbemanning. Personalen på boenden och i hemtjänsten saknar ofta utbildning, och många är behovsanställda. De gör så gott de kan, men de har inte alltid förutsättningar att göra ett bra jobb, inte minst för att de är för få.

Våra äldre förtjänar en bra vård och ett bra boende, inte bristande vård på grund av att företag måste generera vinst eller för att politiker prioriterar skattesänkningar eller fri etableringsrätt för företag även om de är tvivelaktiga.

När vinstjakten får styra vården prioriteras de patienter som är lönsammast att behandla i stället för dem som verkligen behöver vården mest. Vårdcentraler och läkarmottagningar etableras oftast i områden där människor är välbeställda och relativt friska. Det gör att vårdens pengar går dit och inte räcker till vården i områden där människor har lägre inkomster och där ohälsan är högre.

På liknande sätt prioriterar ofta vinstdrivna skolor att dra till sig elever från studievana hem eller att locka till sig elever med löften och reklam som inte motsvarar kvaliteten på undervisningen. Glädjebetyg som inte motsvarar elevernas kunskaper är en av effekterna av detta. Utbildningar som inte håller måttet är en annan.

Vinstjakten får konsekvenser, och det är eleverna både i den vinstdrivande och i den kommunala skolan som förlorar. Det är ingen slump att det svenska skolresultatet sjunkit sedan friskolesystemet infördes.

En överflyttning av vårt gemensamma ägande till privat ägande gynnar varken kommuninvånarna, jämlikheten, jämställdheten eller välfärden oavsett om vi pratar om skola, vård eller omsorg. Vinster hör helt enkelt inte hemma i välfärden.

Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma reservation 5.

Fru talman! Tack, Mattias Eriksson Falk, för frågorna!

Jag kan konstatera att den kommun som drabbas värst i Sverige är Dorotea, som har den högsta kommunalskatten i Sverige - mer än 6 kronor mer än den lägsta kommunalskatten. Det är för de kommunerna vi behöver göra om systemet, för att landsbygden och hela Sverige ska leva.

Jag tänker inte ta någon debatt här som kanske passar bättre i kommunfullmäktige i Malmö än i riksdagen.

Det finns fel med den svenska migrationspolitiken, men inte åt det håll som Sverigedemokraterna vill ha det till. Det handlar om att vi stänger gränserna för människor som verkligen har skyddsbehov.

Det jag däremot kan se är att den förda integrationspolitiken i Sverige har brustit. Vi har en rasism som gör att människor som har liknande utbildning som svenskar men kommer från ett annat land har svårare att få arbete. Det handlar inte om deras kompetens utan om hur Sverige ser på invandrare.

Det har varit olika genom åren. Min pappa har berättat om hur folk under en period när han sökte jobb sa: Du bryter - på vilket språk? Men vad spännande! Du har en bra kompetens; vad spännande att du vill komma och jobba hos oss, du som har erfarenhet från Ungern. Du kan flera språk, jättebra!

Sedan svängde helt plötsligt Sverige, människorna och arbetsgivarna. Då pratade han bättre svenska. Då var det faktum att han bröt skäl till att han inte fick jobb, trots att han hade bott större delen av sitt liv i Sverige.

Det handlade alltså aldrig om min pappas kompetens. Det handlade om varifrån han kom.

Fru talman! Migrationspolitiken har inte lett till utanförskap. Däremot har en bristande integrationspolitik lett till att människor har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Man får inte tillräckligt med stöd för att exempelvis tillgodogöra sig språket. Vi har också haft en politik som innebär att människor inte får bosätta sig var de vill. Det kan möjligtvis ha lett till de skillnader vi ser i samhället.

Men jag vill komma tillbaka till detta: En väldigt bidragande orsak är att oavsett människors kompetens är det deras ursprung, vilket land de kommer ifrån, som avgör hur stora chanser de har att få arbete.

Jag har själv drabbats av rasismen. Jag vet att jag inte har fått jobb jag sökt på grund av att jag haft ett namn som inte varit svenskt. Jag kan också konstatera att jag står och debatterar med en person som inte ens försöker uttala mitt namn utan kallar mig för ledamoten. Det gör vi ibland, men jag undrar om det inte handlar om svårigheten att ens våga försöka sig på mitt namn.

Vi lever i ett land där alla människor borde ha möjligheter. För att alla människor ska ha möjligheter måste vi också ha en välfärd som vi kan lita på. Vi har just hört Mattias Eriksson Falk i ett tidigare inlägg stå och prata om hur mycket generella stöd kommunerna får, när vi vet att det är precis tvärtom. SKR pratar om att det bara kommer riktade satsningar från regeringen och att dessa ska gå till flera olika saker.

Vi behöver mer generella statsbidrag till våra kommuner - till Malmö, till Dorotea och till alla andra kommuner - för att de ska kunna satsa på välfärd och se till att vi får en bra integration och att alla människor i Sverige får ett arbete och ett värdigt liv. Det är någonting som Sverigedemokraterna vill förvägra dem.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 april.)