Mattias Eriksson Falk

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

För att gå tillbaka till den del som gällde pandemin tror jag att den kan sägas ha påverkat hela världen i fråga om hur man kunde arbeta med de välfärdstjänster som man erbjuder - så också i Sverige. Personalen fick slita ont under två år med pandemins konsekvenser inom bland annat äldreomsorgen men också hälso- och sjukvården.

Vi skjuter nu till ytterligare 6 miljarder i generella statsbidrag. Dessutom ökar vi de riktade bidragen till bland annat hälso- och sjukvården.

När det gäller pengarna till äldreomsorgen ser vi att det är del i de generella statsbidragen som ökar kommunens resurser. Men det handlar också om hur kommunerna väljer att använda de riktade statsbidrag som funnits tidigare. Min hemkommun Gävle hade möjlighet att söka ett statsbidrag för att utveckla äldreomsorgen men valde inte att göra det, så de pengarna föll bort. Det är också en del i kommunens ansvar att faktiskt söka de statsbidrag som finns tillgängliga.

Från min och Sverigedemokraternas sida tittar vi på den rapport som kom från SKR nu i december, där man pekar på hur kommunernas och regionernas situation ser ut. Man ser inga stora neddragningar framför sig. Jag kan citera ur denna rapport från december 2022, som säger följande: "Då de stora kostnadsökningarna nästa år är av tillfällig karaktär, som inflation och pensionskostnader, undviks omfattande kortsiktiga ingrepp i verksamheten." Det är alltså SKR, kommunernas paraplyorganisation, som uttalar sig på det här sättet. SKR ser att det här på kort sikt inte kommer att påverka den verksamhet som kommunerna bedriver.

De pengar som vi ger genom den med regeringen framförhandlade budgeten kommer att vara ett välkommet tillskott för kommunerna. Delvis kommer de också att få tillbaka pengarna i form av elstödet som kommer under nästa år. SKR själva beräknar att kommunerna kommer att få ta del av strax över 3 miljarder av de 5 miljarderna.

Fru talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 3, som behandlar en del av den statliga budgeten, i detta fall utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Genom det samarbetsavtal som skrivits mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har vi säkerställt en ny politisk inriktning för Sverige. Detta är möjligt genom det stöd väljarna har gett oss i valet i år och därmed förutsättning att bilda en majoritet i Sveriges riksdag.

Genom det samarbetsavtal som benämns Tidöavtalet räknas områden upp som är viktiga för den politiska förändringen i Sverige. Däri ingår att förhandla den budget som riksdagen beslutar om i två steg. Vi är nu inne på det andra steget, som avser fördelning av anslag inom utgiftsområdet. Och i dag ska vi bland annat avgöra frågan om allmänna bidrag till kommunerna i Sverige, det vill säga våra primär- och sekundärkommuner - i vardagligt tal kommuner och regioner.

I utskottets förslag föreslås att riksdagen ska besluta om anslag som uppgår till cirka 157,5 miljarder kronor för år 2023.

Fru talman! Grundprincipen för den kommunala självstyrelsen är att kommunerna själva har rätt att besluta om skatter, den så kallade beskattningsrätten, och avgifter på respektive nivå för att finansiera verksamheten. Det handlar alltså om vår gemensamma välfärd i form av skola, äldreomsorg, hälso- och sjukvård, idrott och kultur - för att nämna några områden. I detta finns uppgifter som åligger både kommuner och regioner genom lag men även frivillig verksamhet som man väljer att göra.

Genom det kommunala utjämningssystemet bidrar en del av Sveriges kommuner och en region till att jämna ut förutsättningarna för jämlik välfärd i Sverige. Staten skjuter genom beslut i riksdagen till sin del i utjämningssystemet, och till det kommer sedan diverse olika riktade statsbidrag.

Allmänna bidrag till kommuner

Sveriges Kommuner och Regioner har en tuff situation framför sig det kommande året som en följd av lågkonjunktur och en avtagande ökning av skatteintäkter, samtidigt som ett stort behov av investeringar kvarstår och en hög inflation driver upp kostnaderna. Där har kommunerna, precis som utskottet konstaterar, ett viktigt arbete i att fortsätta att jobba med digitalisering, effektivisering och andra åtgärder, till exempel förändrade arbetssätt, för att nå en budget i balans. Även om det i många fall kommer att vara svårt att nå en balans under 2023 ser målet om god ekonomisk hushållning ut att nås i slutet av prognosperioden 2022-2025.

Det finns också ett behov av att påpeka att kommunerna står med fortsatta stora investeringar i välfärden framför sig, bland annat som en följd av den tidigare förda migrationspolitiken där befolkningen i Sveriges kommuner ökade. Behovet av välfärd ökade samtidigt som arbetslösheten bet sig fast på en hög nivå. Därmed skapas den tuffa ekvationen att fler ska försörjas per 100 personer som arbetar.

Exempelvis var andelen utrikes födda som fick ekonomiskt bistånd 63 procent av de totala utgifterna för ekonomiskt bistånd, enligt Socialstyrelsens rapport för 2021. Långvarigt bistånd till gifta eller sammanboende betalades i nio fall av tio till utrikes födda. Det är något som givetvis är ohållbart ekonomiskt.

Men det är också viktigt att tala klarspråk om kostnaderna för den tidigare förda migrationspolitiken och den misslyckade integrationen in i samhället. Samtidigt vill jag, precis som SKR väljer att göra i sin decemberrapport, peka på den förändring inom migrationsområdet som tack vare Tidöavtalet på sikt kommer att innebära en minskad efterfrågan på reguljär kommunal verksamhet, till exempel skola och hälso- och sjukvård. Den rätt som finns i dag till ekonomiskt bistånd för dem som befinner sig olovligt i landet kommer att förbjudas, och i stället kommer en successiv kvalificering till offentliga välfärdstjänster att införas.

Fru talman! Under 2021 drev Sverigedemokraterna igenom extra stöd till Sveriges Kommuner och Regioner under den pågående pandemin. Det var något som var välbehövligt och som stärkte kommunsektorn inför 2022. Enbart tre av Sveriges 290 kommuner och en region gick med underskott 2021. Det var ett tydligt tecken på att kommunerna stod bättre rustade efter ett välbehövligt tillskott genom Sverigedemokraternas ställningstagande.

Regeringen konstaterar i budgetförslaget att kommunsektorn 2021 redovisade ett positivt resultat om 67 miljarder, varav kommunerna stod för 45 miljarder och regionerna 22 miljarder. För regionerna var det dessutom det högsta resultatet någonsin.

Under 2023 skjuter vi med hjälp av den av Sverigedemokraterna med regeringen förhandlade statsbudgeten till ytterligare drygt 13 miljarder till kommunerna, varav drygt 6 miljarder i generella statsbidrag. Det är ett välkommet tillskott till kommunsektorn och en tydlig prioritering från bland annat Sverigedemokraterna. Därutöver sker en ökning av riktade statsbidrag som visserligen ligger under andra utgiftsområden men som är ett faktiskt tillskott till kommunsektorn, exempelvis 2 miljarder till vården och 200 miljoner till förlossningsvården. Det är viktiga satsningar för bättre hälsa och tryggare förlossningar. Goda förutsättningar skapas också för att bedriva en bra skola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård och för att stötta till exempel det lokala föreningslivet i dess viktiga arbete främst riktat mot barn och unga. Samtidigt vet vi att kommunerna har ett aldrig tidigare skådat arbete att göra främst för tryggheten de kommande åren.

En explosion av grova brott, bidragsfusk och fortsatt segregation och utanförskap påverkar kommunerna negativt och tvingar fram insatser bland annat för att bryta negativ utveckling och återupprätta tryggheten i samhället. Det är något som också underlättas genom andra förändringar i och med det framförhandlade Tidöavtalet.

Jag kan bara vända mig mot min hemkommun, Gävle, där vi under förra mandatperioden såg en våg av förnedringsrån mot unga och där vi bara under detta år har sett ett flertal skjutningar och rena avrättningar på öppen gata i centrum. Detta skapar enorma konsekvenser på många plan för ett samhälle, inte minst ekonomiskt och framför allt i mänskligt lidande.

Fru talman! Det är i regeringens och Sverigedemokraternas budgetförslag tydligt att vi prioriterar ett ökat stöd till kommunsektorn de kommande åren. Under 2023 skjuter vi till cirka 13 miljarder i generella och riktade statsbidrag, samtidigt som Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, beräknar att det kommande elstödet kommer att generera ytterligare drygt 5 miljarder kronor till kommunsektorn under samma år. Allt som allt kommer kommunsektorn under 2023 att stärkas med närmare 18 miljarder kronor när det kommande elstödet räknas in under nästa år.

Jag vill med detta yrka bifall till finansutskottets förslag till beslut i betänkande 3.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag också önska presidiet och alla våra medarbetare en god jul och ett gott nytt år. Likaså vill jag rikta mig till våra kamrater i utskotten och tacka för ett väl utfört arbete under inledningen av den nya mandatperioden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Dennis Dioukarev, David Perez och Charlotte Quensel (alla SD).

Fru talman! Vi kan efter den nu avslutade regeringsbildningen konstatera att Sverige får en annan politisk inriktning än den som tidigare varit. Ett nytt samarbetsavtal, Tidöavtalet, garanterar att vissa politiska frågor kommer att hanteras löpande under den mandatperiod som vi nu har framför oss. Genom det mandat svenska folket har gett oss i det senaste valet görs denna politiska inriktning nu möjlig.

Jag vill framför allt lyfta det område i Tidöavtalet som berör kriminalitet och åtgärder kopplade till att förebygga och motverka kriminalitet. Enligt Tidöavtalet ska en översyn göras av kamerabevakningslagen för att möjliggöra kamerabevakning på fler platser och under längre tider än vad som är möjligt i dag. Kommunerna och polisen ska helt enkelt få bättre förutsättningar att upprätthålla tryggheten i samhället genom regelförenklingar och lagändringar.

Fru talman! Här vill jag särskilt lyfta den skrivning i Tidöavtalet som är kopplad till kommunerna och handlar om att kameraövervakning som inte kräver tillstånd ska kunna utökas. Det är just en sådan förändring som många kommuner i Sverige i dag efterfrågar. Man ser själv ett behov av kamerabevakning, men ansökningarna fastnar sedan i långa byråkratiska tillståndsprocesser inom ansvariga myndigheter - detta på grund av nuvarande lagstiftning.

För att våra kommuner ska ges bättre förutsättningar att arbeta brottsförebyggande behöver också en förändring av lagstiftningen ske. Det är inte rimligt att samtidigt som vi ser en våg av brott svepa genom en kommun, ofta begränsat till några specifika stadsdelar, försvårar en segdragen tillståndsprövning kommunens möjlighet att öka invånarnas trygghet.

Jag kan här dra mig till minnes hur unga i en särskild del av min hemkommun Gävle vid flera tillfällen utsattes för rena förnedringsrån. Nuvarande lagstiftning omöjliggjorde för kommunen att agera skyndsamt. Det är inte rimligt att nuvarande lagstiftning gör det svårt att just agera skyndsamt när det finns ett sådant uppenbart behov.

Fru talman! Att kunna agera snabbt och resolut är ett måste för att kunna motverka brottsligheten, men också för att förhindra att exempelvis kriminella gäng hinner dra vidare och begå nya brott på andra platser.

Men det handlar lika mycket om att skapa bevis för våra brottsbekämpande myndigheter så att de kan utreda, åtala och få de här individerna lagförda för de brott de begår. Det kan och kommer att ge upprättelse åt de brottsoffer som utsatts när samhället kan straffa de kriminella individerna.

Att upprätthålla tryggheten och säkerheten i vårt samhälle, för våra medborgare, är en av statens viktigaste uppgifter. Detta gäller även när det handlar om att underlätta för våra kommuner att motverka brott.

Jag är glad att vi nu är fyra partier som är överens om att förenkla och förbättra lagstiftningen kopplad till bland annat kamerabevakningslagen. På detta sätt kan vi göra fler platser tryggare och göra så att fler vågar röra sig ute i större utsträckning än i dag. I Sverige ska du kunna känna dig trygg. I och med Tidöavtalet tas nu de första stegen för ett tryggare Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn (SD).