Fredrik Olovsson

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Någon egentlig grund för hennes uttalande om att det tidigare elstödet inte har kommit ut till konsumenterna finns uppenbarligen inte. I stället verkar det mera vara en teori - eller en konspirationsteori - som har lanserats. Det är i sig förvånande. Men det är viktigare att regeringen, om regeringen på riktigt har indikationer eller tror att medborgare går miste om statliga pengar som skulle gå till stöd, agerar och gör något åt problemet. Nu sprids den här uppgiften, men några initiativ för att hjälpa dem som påstås utsättas för missförhållanden har statsrådet inte redovisat.

Den stora frågan är varför man över huvud taget har ett behov av att slänga ur sig ett sådant påstående. Svaret är antagligen att det handlar om någon form av krishantering - det är min teori - av de vallöftessvek som regeringen och Sverigedemokraterna fortsätter att göra sig skyldiga till när det handlar om elstödet. Det var inte på plats den 1 november, och det räddade inte heller hushållen i god tid före jul, för att citera statsministerns löfte.

En anledning till att några pengar ännu inte har betalats ut är att det är regeringens val att låta Försäkringskassan stå för utbetalningarna. Man har bytt modell. Det har inte bara tagit tid utan är också dyrt. Modellen som Ebba Busch har beslutat sig för kan samlat kosta staten uppemot 1,3 miljarder kronor. Det är mycket pengar. 1,3 miljarder skulle exempelvis räcka för att höja barnbidraget med närmare 200 kronor per barn under januari, februari och mars. Det är inga små belopp det handlar om. Ska regeringen förklara varför man gör något långsamt, men också dyrt, kanske det är det här argumentet som statsrådet har hittat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu återstår ändå den stora frågan, nämligen om Ebba Busch vidhåller att det finns risk att konsumenter inte kommer att få det elstöd de har rätt till från förra vintern. Då måste hon faktiskt agera. I sitt interpellationssvar redovisade hon för hur den gällande förordningen ser ut och hur lång tid elnätsföretagen har på sig. Men den skulle i så fall riskera att vara otillräcklig. Då behövs helt enkelt initiativ för att säkerställa en korrekt hantering. När kommer de initiativen, eller ska bristen på aktivitet i frågan snarast ses som intäkt för att inte heller Ebba Busch tror på vad hon har sagt?

(forts.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När det handlar om tillståndsprocesserna är vi helt överens om att detta behöver gå mycket snabbare än i dag. Det finns också färdiga förslag hos regeringen att lägga i en proposition så att vi kan rösta igenom dem tillsammans här i kammaren. Det skulle förstås vara oerhört viktigt.

Men det skulle också vara oerhört betydelsefullt för vindkraften om regeringen backade från de försämringar man vill genomföra när det gäller vindkraftsproduktion i vårt land. Vindkraften är det energislag som har störst möjligheter att snabbt bidra med mer el till alla de växande industrier som behöver besked för att komma igång.

Sverige ska inte missa den fantastiska möjlighet vi nu har att leda klimatomställningen men också få jobb och välstånd i den processen. Här har vi alla möjligheter att vara världsledande, men då krävs en snabb hantering av regeringen och att man svänger från de beslut man vill fatta som kommer att försämra situationen för svensk elproduktion.

Vi har stora överskott i dag och exporterar mycket. Men om det inte kommer besked av denna typ de kommande åren kommer vi i slutet av mandatperioden, eller i början av nästa, att vara beroende av import och inte kunna exportera.

Det vilar nu ett tungt ansvar på regeringen när det gäller att få dessa besked och beslut på plats. Annars kommer vi att missa den chans som så många hoppas så mycket på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När det handlar om arbetet med att korta eller snabba på tillståndsprocesserna är vi helt överens. Det finns också ett par viktiga utredningar som är remitterade och nu ligger på regeringens bord. Men det finns ingen proposition aviserad i propositionsförteckningen, så jag får ändå uppmana statsrådet att jobba ännu snabbare på det här området.

Det är också bra att vi är överens om att det pågår en global kapplöpning, får man väl säga, på klimatområdet. Företag världen över tävlar om att ta fram nya fossilfria produkter och tekniker, och de länder som ligger i framkant av denna omställning är också de som kommer att se högst tillväxt, flest nya jobb och mest välstånd.

Jag vill förstås att detta ska hamna i Sverige. Vi socialdemokrater genomförde också i regeringsställning satsningar som syftade till att Sverige skulle hamna i den här ledarklungan. Vi gick från att svensk industri enligt alliansregeringen var basically gone, tror jag att uttrycket var, till att ha en grön industriell revolution runt om i vårt land. Nu kan fossilfritt stål tillverkas i Sverige. Vi bygger elbilar och elbåtar, och i nedlagda industrier blir det batterifabriker. Det skapar tusentals nya jobb här och nu i hela landet, och det skapar framtidstro på platser som haft hög arbetslöshet och framtidstro bland människor som är oroliga för hur klimatet ska klaras framåt.

Men de här investeringarna kräver ökad elproduktion, och det inte i en avlägsen framtid. Det är ju det som är problemet. Om det fanns gott om tid skulle det finnas många alternativ. Det gör det inte här, utan här handlar det om att få till detta under de kommande åren under det här decenniet.

Beskeden om vindkraften är att den ska få försämrade ekonomiska villkor. Exempelvis drar sig staten tillbaka från att bygga ett stamnät till havs.

I den förra budgetomgången var statsrådet inte riksdagsledamot. Men då försämrade högerpartierna väldigt kraftigt de ekonomiska resurserna till länsstyrelserna, som har en central roll i tillståndsprocessen.

Risken finns att vi i slutet av den här mandatperioden eller i början av nästa inte har ett stort överskott av el och att nettoimporten har förbytts i ett underskott och ett importbehov. Det är därför regeringen behöver ändra inriktning och dra tillbaka de förslag som kan hålla tillbaka nya investeringar i elproduktion eller kanske rent av omöjliggöra dem. Det skulle vara dåligt för Sverige.

Fru talman! Företagen som nu ska fatta sina beslut om var fabrikerna ska byggas och var investeringarna ska ske behöver veta att vindkraften är på plats i närtid. Det är vad de säger, allihop. Det går också att läsa om i medierna om man skulle betvivla mitt ord på det. Annars finns det risk att de här investeringarna hamnar i andra länder, och det skapar risken att den gröna industriella revolution som startat i vårt land stannar av med förlust av arbetstillfällen och välstånd som följd.

Därför blir regeringens egen beslutsförmåga nu helt avgörande när en lång rad havsbaserade vindkraftsprojekt behöver tillstånd för att komma till stånd. Samlat handlar det väl om uppemot 60 terawattimmar, alltså lika mycket som all kärnkraft i Sverige. Projektet som jag tar upp i min interpellation och som i sammanhanget är ganska litet motsvarar el nog för att värma mer än 500 000 svenska hem, så slarva inte bort den här möjligheten nu! Sätt fart på beslutsfattandet!

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Något besked om när ett beslut kan komma lyser dessvärre med sin frånvaro, och det är beklagligt att det inte heller finns någon tidtabell och att regeringen inte tydligt kan signalera att det kan fattas beslut snart.

En vindkraftsutbyggnad på svenska Kriegers flak kommer, om regeringen väl fattar beslut, att ha kapacitet att kraftfullt bidra till elproduktionen i södra Sverige. Att regeringen så snart som möjligt ger tillstånd är därför ett vitalt svenskt intresse.

Sverige har förvisso elproduktion så det räcker, och den har ökat kraftigt under de senaste åren. Sverige exporterar exempelvis el som aldrig förr. Nettoexporten har fördubblats på åtta år, från 15 terawattimmar 2014 till drygt 30 förra året. Det motsvarar ungefär 20 procent av all svensk elproduktion.

Även om Sverige producerar mer el än vi använder kommer behoven att öka framöver. Med alla nya industrietableringar som nu ligger i startgroparna, med den omställning av industriprocesser som planeras i viktiga svenska basindustrier, ökar också kraven på elleveranser framöver. Det är inte fråga om en avlägsen framtid, utan det här är i grunden besked som behövs nu och elleveranser som ska till de närmaste åren. Det är investeringsbeslut som ska realiseras under 2020-talet. Om inte elproduktionen ökar snart riskerar investeringarna som nu planeras att inte bli av. Då hotas svenska jobb och i grunden svenskt välstånd.

Mot den bakgrunden är det förstås beklagligt med den lite vidare diskussionen att Sverigedemokraterna och regeringen har signalerat en broms för vindkraftsutbyggnaden, det vill säga att det ska bli svårare och dyrare och därmed att osäkerheten ökar för de investerare som nu står i startgroparna.

När så många stora beslut om vindkraft långt ute i havet nu kommer till regeringens bord, där Kriegers flak är det första, reser det en del frågetecken om hur regeringen kommer att agera i ärendena. Är det full fart framåt som gäller för statsrådet och regeringen, exempelvis i det ärende som min interpellation gäller? Eller pågår det en annan diskussion i regeringen eller tillsammans med Sverigedemokraterna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom jag inte har fått svar på min konkreta fråga i interpellationen undrar jag om den här typen av ärenden också kommer att samordnas med Sverigedemokraterna i Regeringskansliet. Spelar det i så fall någon roll för hur ärendet handläggs?

Herr talman! Jag fick inget svar på de frågor jag hade om hur rimligt det är av en riksdagsledamot att uttrycka sig på det sättet om välrenommerade företagsledare, ganska lätt identifierade dessutom. Jag tror att de flesta som befinner sig utanför denna sal litar mer på dem än på Mats Green. Det är inte säkert att det är den bästa strategin som ledamoten har valt, men det får stå för honom. Jag tycker ändå att det bör markeras.

Det bör också till kammarens protokoll föras att när överenskommelsen gjordes 2016 mellan våra partier och några till utbrast Moderaterna väldigt glatt att det var en fantastisk framgång och att det räddade kärnkraften. Det är i huvudsak dessa beslut som sedan har legat till grund för energipolitiken. Det som gjordes 2016 bygger i huvudsak på alliansöverenskommelsen från 2008-2009. I själva verket är det så att Mats Green pratar om historien utan att se att hans eget parti har haft ett avgörande inflytande under 15 år. Det blir faktiskt inte riktigt seriöst.

Hur ska man kunna lita på att det som Moderaterna säger ska gälla framöver kommer att vara det som de sedan också vill genomföra? Det är högst tveksamt om exempelvis de skrivningar som rör den statliga styrningen av Vattenfall verkligen kan överleva en seriös prövning i nästa steg, när det ska göras på riktigt. Det går säkert att hitta ytterligare exempel.

Farhågorna borde, åtminstone hos några partier, vara stora när det gäller att det kanske inte blir så enkelt att få det hela på plats som man har lovat i förhandlingarna.

Herr talman! Jag kommer i huvudsak att prata om sådant som Mats Green redan fått repliker på.

Först till den historiebeskrivning som Moderaterna upprepar gång på gång. Den är helt enkelt inte sann, vilket Mats Green och alla andra borgerliga politiker som återupprepar den givetvis vet. Egentligen är allt det som Birger Lahti nyss sa sant. Man höjde skatten på kärnkraft under alliansregeringen. Den tog man mycket riktigt bort tillsammans med mitt parti.

Man vidtog också andra åtgärder för att lönsamheten i kärnkraften skulle kunna bli lite bättre, eftersom priserna var låga. Till exempel blev placeringsreglerna i Kärnavfallsfonden bredare så att avgiften kunde minska. Det blev också några ören, vilket var viktigt för att kärnkraften skulle överleva då, eftersom den hade problem med sin lönsamhet.

Det är uppseendeväckande att man svepande påstår att välrenommerade svenska företagsledare ljuger om sina bevekelsegrunder. Detta är faktiskt häpnadsväckande och ett dåligt sätt att hantera styrningen av statliga företag. Så tycker jag inte att man beter sig, helt enkelt.

Det andra som jag tänkte fråga om är de gröna kreditgarantierna, som är en bra idé och som infördes av den förra regeringen. De ger möjlighet för storskaliga projekt med klimatnytta att få statliga garantier. Är Mats Green öppen för att det inte bara är kärnkraften som ska ha de villkor han talar om och att dessa bör gälla alla energislag och energilösningar?

Herr talman! Vi tycker att det är rimligt att göra en översyn efter drygt tio år av elprisområden. Väldigt mycket har hänt på elmarknaden. Områdena ska vara aktuella och spegla hur situationen ser ut i dag. Då får man naturligtvis också veta vilka begränsningar som finns så att man bättre kan investera i nätet och ta hänsyn till det i investeringsbeslut.

Vi behöver bättre överföringskapacitet och mer produktion på rätt ställen, så att man kan få lägre priser i hela landet. Det tror jag var en mer koncentrerad förklaring till hur vi ser på elområdena.

Herr talman! Den indelning i elprisområden som vi har nu beslutades ju för lite drygt tio år sedan av den borgerliga alliansregeringen. Det är ett tag sedan. Det är klart att sedan dess har väldigt mycket hänt. Det har tillkommit ett nytt nät, nya stora användare och ny produktion. Det är klart att begränsningarna ska vara aktuella och avspeglas i en ny indelning av elprisområden.

Sedan är naturligtvis målet för hela verksamheten att man ska kunna ha ett lågt elpris i hela landet, och inte som det kanske ibland har sagts från ledamoten själv, tror jag, att det vore bra att ta bort elprisområdena nu så att det blev samma pris i hela landet. Då skulle priset bli högt i norr. Den utvecklingen vill vi inte se.

Det behöver byggas mer produktion och överföringskapacitet i landet. Men när vi försöker komma till rätta med problematiken ska vi inte ha ett högt elpris i norra Sverige för att möjligen kunna sänka det lite grann i södra Sverige. Jag hoppas att det var tillräckligt tydligt för ledamoten Eklund.

Herr talman! Jag vill påminna om vad jag tidigare sa om hur beslutet om Ringhals fattades. Det var en företagsledning - en bolagsstyrelse - som fattade detta beslut. Det är möjligt att ledamoten tycker att de kan överpröva det så här - vad kan det vara - sju år senare, men det skulle vara till mycket liten nytta.

Till mer nytta skulle vara att släppa bilden av att den havsbaserade vindkraften inte har någonting att bidra med till det svenska elsystemet. Det har den, och det kommer att visa sig de kommande åren. Jag tror att åtskilliga statsråd kommer att brösta upp sig och vilja ta åt sig äran för att detta händer, för det kommer att behöva hända om vi vill ha välstånd och jobb i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med är det förstås inte EU som ska bestämma om den svenska energimixen. Det är någonting som vi ska göra i Sverige och i Sveriges riksdag.

Det är naturligtvis fullt rimligt att ha ett resonemang om vilka regler som ska gälla för olika kraftslag och vilka kostnader som ska bäras av den ena eller den andra. Man ska dock veta att det i slutänden bara finns två - eller möjligen 10 miljoner - som kommer att betala för det hela. Det är svenska hushåll eller svenska företag som kommer att betala, på det ena eller det andra sättet. Det gäller alltså att få till ett energisystem som är samhällsekonomiskt effektivt.

Detta tycker jag kan vara en alldeles utmärkt utgångspunkt för den diskussion som borde föras mellan regeringspartierna och oss i oppositionen om det framtida energisystemet. Det borde vara en bra utgångspunkt för en sådan diskussion, som kanske kan ta frågan lite framåt.

De kommande åren kommer det att krävas väldigt stora mängder ny energi. Marknaden - både de som vill bygga energi och de som vill ha energi - pekar på den havsbaserade vindkraften. Sverigedemokraterna har gjort detta till något av en del av sitt kulturkrig, som jag lite raljant kanske kan kalla det. Detta är dock vad det är i slutänden. Det är inte helt rationellt att vara så oerhört missnöjd och kritisk och att i alla sammanhang förtala vindkraften. Den har stora möjligheter och stor potential. På marknaden finns det också många aktörer som jobbar med olika möjligheter till lagring.

Detta kan man naturligtvis håna om man vill, men det är någonting som människor - det privata kapitalet - lägger väldigt stora resurser på. Det ska inte bara fösas åt sidan. Vi behöver alla kraftslag.

Herr talman! Vi kommer inte att ansluta oss till någon politik som andra har diskuterat mellan sig. Vi är öppna för att resonera och diskutera om en gemensam väg framåt. Där kommer målsättningar och olika kraftslag att vara viktiga delar, och jag ser fram emot en sådan diskussion.

Jag tycker att det är viktigt att slå fast att denna formulering fanns i den överenskommelse från 2016 som våra partier hade. Där stod det väldigt tydligt att det inte på något sätt var ett stoppdatum för kärnkraft som uttrycktes i målet.

Det ska också sägas att det svenska elsystemet är närmast fossilfritt redan i dag, så i den meningen är det ju inte någon väldigt stor utmaning som man tar sig an genom att göra en sådan här förändring. Vi är som sagt öppna för att diskutera detta med Camilla Brodin och hennes kollegor i regeringen.

Herr talman! Ja, kärnkraften är en viktig del av svensk elproduktion, och vi ser positivt på de initiativ som nu tas för att undersöka potentialen framåt i samtliga kraftslag och energislag. Vi ser exempelvis positivt på effekthöjningen i Forsmark. I regeringsställning gav vi också myndigheterna i uppdrag att se över förutsättningarna för små modulära reaktorer.

Vi är beredda att diskutera alla frågor, och vi gör det gärna tillsammans med Kristdemokraterna och Moderaterna, som vi ju hade den förra energiöverenskommelsen tillsammans med. Andra partier får naturligtvis också gärna vara med. Men det är ju regeringen som behöver bjuda in.

Och problemet är att någon sådan inbjudan ju aldrig kommer. En utsträckt hand slås vid flertalet tillfället bara åt sidan. Det får man leva med som politiker, men det finns ju väldigt många utanför den här salen som har svårt att leva med det. De tycker inte att de besked som Tidöpartierna har givit är tillräckliga för att de ska vilja sätta igång sina investeringsplaner. Det gäller både de industrier som står för den gröna revolutionen framöver och som vi ska bygga svenskt välstånd och jobb på under lång tid och de industrier som ska leverera el till de företagen och projekten. De är inte nöjda med att ni har kommit överens mellan några partier, utan de vill se breda överenskommelser. Vi lovar att komma och diskutera alla frågor så fort en inbjudan kommer, antingen från statsministern eller från energi och näringsministern.

Herr talman! Jag ska använda denna slutreplik för att framför allt kommentera den historieskrivning som Moderaterna ju ofta återkommer till. Mats Green tog upp den i sin replik nu. Det rör framför allt nedläggningen av reaktorerna i Ringhals. Det är en ganska uppseendeväckande historieförfalskning som upprepas gång på gång. Att Ringhalsreaktorerna stängdes var ett resultat av rent kommersiella överväganden, bland annat utifrån de säkerhetsinvesteringar som skulle krävas för fortsatt drift. Säkerhetskraven höjdes ju efter olyckan i Fukushima. Detta har ju klargjorts av Vattenfall vid ett flertal tillfällen. Men det hjälper inte, för Moderaterna upprepar ändå den lögnen gång på gång.

Anledningen till att man valde den vägen var att investeringskostnaden som den då bedömdes bli inte kunde betala sig eftersom elpriserna var låga och förväntades vara låga under lång tid framöver. Det har de också faktiskt varit till alldeles nyligen.

Det ska också understrykas att under de år då reaktorerna lades ned gällde överenskommelsen mellan våra två partier och några till. Moderaterna har egentligen varit med på hela den resan. Att då på slutet låtsas som om en omröstning här i kammaren skulle kunna väcka liv i det som var dött är ett märkligt sätt att driva energipolitisk debatt på.

Det är väl för att man vill dölja det faktum att man för det första är lika ansvariga som alla andra för energipolitiken och att man för det andra har joinat in i kulturkriget mot vindkraft, som ju är det stora hotet mot de stora industriinvesteringarna de kommande åren.

(Applåder)

Herr talman! Ja, skillnaderna i anslag är inte så stora - det är bara att läsa tabellerna - och det behöver inte vara något dåligt. Det skulle vara bra med en större samsyn i energipolitiken generellt. Jag ser det inte som ett i grunden stort problem.

Jag tycker att det är beklagligt att man inte ser till att de som bor i hyresrätt eller i flerbostadshus också får vara med på en resa där vi kan energieffektivisera. Det skulle ju vara bra för alla. Vi alla och stora delar av svenska folket har väl lärt oss att vad var och en gör har betydelse också för alla andra. Det är ju en solidaritet att verkligen se till att alla kommer med.

Vi tror också att det kan vara bättre att använda en större del av rotavdraget, så att man inte använder de pengarna för att göra de häftigaste renoveringarna utan verkligen koncentrerar resurserna och ger ett större stöd till dem som vill spara energi. Det tror jag skulle vara väldigt viktigt.

Man ångrar väldigt mycket i livet, men det hjälper inte så mycket, för det leder inte framåt. Vad man behöver göra är att ta itu med de problem som vi ser här och nu.

För att ta något som är positivt tycker jag att det var bra att vi kunde ha en energiöverenskommelse mellan våra partier för några år sedan. Den lade egentligen grunden för den energipolitik som har gällt fram till nu. Och det är ju inte så dåligt, eftersom vi ju gärna vill ha en ny sådan överenskommelse för att kunna bygga stabila villkor framåt. Det stora problemet är väl att vi inte har kunnat få till stånd den typen av diskussion i Sverige, så att vi kan få de stora investeringar i ny energi som behövs för att de industrier som behöver el inom kort också ska kunna få det.

Herr talman! Få frågor är väl så aktuella som energiläget i Europa och i Sverige. Det är väl också den stora frågan nu på Europeiska rådet. Putins våldsamma och olagliga krig i Ukraina är grymt och genomförs med förödande konsekvenser för en hel befolkning. Den ryska presidenten skriver verkligen in sig i historiens skräckkabinett.

Den ryska krigföringen riktas också mot resten av Europa om än på en helt annan nivå och med andra vapen och då framför allt på energiområdet. Förra hösten började Putin att skruva i energikranarna med stigande gaspriser som följd och därmed också stigande priser på el över hela Europa.

Att bryta den kopplingen och se till att marknadsmodellen i Europa kan anpassas till det nya läget är en viktig uppgift för regeringen. Det är någonting som både statsministern och näringsministern måste orka ta tag i under det svenska ordförandeskapet.

Den här vintern riskerar nog att bli väldigt tuff. Det väcker förstås frågor om vallöftessvek om ett högkostnadsskydd mot de höga energipriserna. Det väcker också en berättigad ilska hos breda grupper i samhället. Det skulle ha varit på plats den 1 november enligt löftena. Det skulle, som statsministern sa före valet, rädda hushållens ekonomi i god tid före jul. Så blev det inte. Nu kommer i stället högkostnadsskyddet inte alls, utan det blir någon annan kompensation någon gång i februari eller senare, men då bara till hushållen i södra Sverige. De två nordligaste elområdena blir utan, trots att de ju möter liknande elpriser som konsumenterna i södra Sverige får kompensation för.

Det är dags att regeringen och Sverigedemokraterna tar fram ett stöd som hjälper alla drabbade och inte bara några. Den här debatten är också ett utmärkt tillfälle för regeringspartiernas företrädare att berätta hur och när de kommer att agera för att bistå elkonsumenter också i elområdena 1 och 2. Det vore också bra om de kunde redogöra för när landets företag kan räkna med att få ett stöd över huvud taget.

Ju längre tid som elstödet dröjer, desto mer ökar behovet av den elräkningsakut med möjlighet till avbetalningar på elräkningar som energi- och näringsministern ju själv gick till val på, men som regeringen nu inte har några förslag om att genomföra.

Hittills måste det ändå sägas, herr talman, att löftesproduktionen till höger i svensk politik före valet var oerhört mycket högre än förmågan att leva upp till löftena nu efter valet.

Herr talman! Det är förstås helt centralt att fortsätta bygga ut vårt energisystem med mer utsläppsfri produktion och en bättre kapacitet för överföring. De senaste åren har elproduktionen ökat ordentligt i Sverige. Vi tillhör ju Europas allra största elexportörer. Men takten i utbyggnaden av utsläppsfri elproduktion kommer att behöva öka ännu snabbare för att vi ska klara den stora omställning som ligger framför oss när elektrifieringen av såväl transportsektorn som många industriella processer ska genomföras.

Stora industriinvesteringar runt om i landet står nu i startgroparna. De väntar inte minst på besked om sin framtida elleverans. Investeringarna kommer att vara helt beroende av utbyggd vindkraft på land men kanske framför allt till havs.

För oss socialdemokrater är det självklart att alla kraftslag behövs. Kärnkraft, vindkraft, solkraft och kraftvärme är alla viktiga beståndsdelar i en plan för mer och billig el. Men för att vi ska hålla försprånget i omställningen och för att investeringarna och jobben i den gröna nyindustrialiseringen ska komma till och landa i Sverige krävs det faktiskt att ny el kommer in i systemet snabbt. Där ger ju inte regeringen och Sverigedemokraterna, eller för den delen den här budgeten, något vidare hopp. Tvärtom har högerpartierna en sällsynt olycklig syn på vindkraften. I stället för högsta fart framåt är det fördröjning och försämring som gäller, och det kommer inte att duga.

De ansökningar om kabelnedläggningar i havet som ligger hos regeringen behöver snabba beslut. Sverige behöver ett stamnät också till havs.

De ekonomiska villkoren och spelreglerna för den havsbaserade vindkraften behöver vara fortsatt bra och stabila. Allt annat kommer att kosta Sverige jobb och välfärd.

Herr talman! Är regeringspartierna och Sverigedemokraterna beredda att låta investeringsplanerna och jobbplanerna, som kan ge oss ny tillväxt och tiotusentals jobb de kommande åren, grusas för att man hellre gör vindkraften till en del i sitt kulturkrig?

Energibesparing och energieffektivisering var också en del av kulturkriget till alldeles nyligen. Energi- och näringsministern stod före valet med en dammsugare i ett vackert vinterlandskap och hånade ambitionen att minska och effektivisera energianvändningen. Här i kammaren använde Sverigedemokraterna och de nuvarande regeringspartierna sina mandat för att skära ned på statliga insatser som kunde spara energi i den budget som då skulle beslutas.

En partiledares kanske sällsynt dåliga delningsbilder i sociala medier kan man ha roligt åt. Men nedskärningen på energieffektivisering kunde knappast bli sämre tajmad än den som gjordes av högerpartierna för ett år sedan. I Sverige har vi ju som mål att uppnå 50 procent effektivare energianvändning till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Hittills är måluppfyllelsen knappt 30 procent. För att nå målet krävs gemensamma krafttag. Det är därför viktigt att potentialen i energieffektiviseringen är stor, inte minst i detta prisläge.

Vi vill att arbetet fortsätter. Vi vill höja subventionsgraden i rotavdraget för tjänster som bidrar till energieffektivisering. Det kan till exempel handla om installationer av nya värmesystem, byten av dörrar och fönster eller tilläggsisolering. Den typ av stöd för energibesparingsåtgärder i flerbostadshus som högerpartierna tog bort ur budgeten för ett år sedan tycker vi att man ska införa igen. Alla hushåll borde få hjälp att effektivisera, inte bara några.

Herr talman! Energisystemet är avgörande för Sveriges förmåga att klara såväl jobben som klimatomställningen. Vi behöver en kraftigt ökad elproduktion de kommande åren och har goda förutsättningar att se det förverkligas. Investerare står i kö för att bygga ny elproduktion och behöver få möjlighet att göra det. Det ligger redan nu ansökningar hos Svenska kraftnät om att bygga havsbaserad vindkraft som kan producera minst 350 terawattimmar el bara i södra Sverige. Och även om inte allt detta kan komma på plats finns här en stor potential.

En kraftigt ökad elproduktion behöver kombineras med de påbörjade och historiskt stora satsningarna och investeringarna på att bygga ut stamnätet i Sverige och öka överföringskapaciteten. För att allt detta ska kunna komma på plats snabbare behövs också tillståndsprocesser som generellt sett går fortare och blir mer moderna och ännu mer effektiva. I vårt budgetalternativ, som ju inte har så stora utsikter att gå igenom, ser vi också att relevanta myndigheter som länsstyrelserna får resurser för att kunna vara snabbare.

Herr talman! Sverige behöver mer el och billig el. Ett viktigt medskick från världen utanför denna kammare är att det kan bli av om det finns stabila och långsiktigt hållbara spelregler för dem som ska investera. Då behövs en regering som lägger prestigen åt sidan och är beredd att sluta breda överenskommelser för Sveriges bästa, och dit verkar vi dessvärre ha en bit kvar.

Herr talman! Det finns ingenting i den förra regeringens uppdrag till Svenska kraftnät som hindrar att även hushållen i norra Sverige skulle kunna få del av pengarna. Det finns heller ingenting som hindrar en regering att vidta åtgärder. Det är inte så att det är står i regeringsformen att det är Svenska kraftnät som ska styra landet, utan det är regeringen. När man får förslag får man naturligtvis anpassa dem efter sin politiska uppfattning.

Nu verkar det inte vara så att man vill hjälpa norra Sverige. Det kanske blir så att regeringen lägger fram ett sådant förslag, men Sverigedemokraterna har alltså inga sådana krav på regeringen. Man nöjer sig i stället med att bryta det vallöfte man ställde ut, det vill säga ersättning till den 1 november - ett löfte som inte heller då innehöll någon brasklapp om att halva Sverige inte skulle få del av stödet.

Frågan återstår alltså: När kommer Sverigedemokraterna att kräva att ett sådant här stöd kommer på plats? Det behövs nämligen nu.

Herr talman! Nu är det detta som gäller kortsiktigt, sa Jessica Stegrud nyss i replikskiftet. Jag ska också ta upp den bollen.

Vladimir Putins energikrig plågar europeiska och svenska hushåll och företag. Därför var det många som lyssnade på Sverigedemokraternas, Moderaternas, Liberalernas och Kristdemokraternas vallöfte om ett högkostnadsskydd mot höga energipriser som skulle vara på plats till den 1 november i år, ett datum som bekant har passerats. Detta löfte och en hel del andra har alltså brutits. Något högkostnadsskydd kommer inte heller att vara på plats till jul, trots löftet från statsministern om att hushållens ekonomi skulle räddas i god tid före just julen.

Dessutom är det så att det förslag som regeringen går vidare med - och som kanske kan betalas ut någon gång senare i vinter, om inget oförutsett inträffar - inte omfattar hela Sverige, vilket vi också hörde om i ett replikskifte nyss. Norra delen av landet får inte del av de resurser som södra Sverige ska få. De storstilade löftena till trots har heller inga företag vare sig i norr eller i söder fått något besked om när de kan vänta ett stöd från regeringen.

Min fråga till Jessica Stegrud blir därför om och i så fall när man kommer med ett förslag som hjälper även de hushåll som befinner sig i norra Sverige och som också har behov av hjälp och stöd i den här situationen.

Herr talman! Energipolitiken är ett område som kräver långsiktighet och förutsägbarhet. Näringslivet är tydliga med att om de ska göra dessa mycket stora investeringar i ny elproduktion krävs det stabila villkor, och dessa garanteras ytterst av en bred parlamentarisk enighet. Utan en sådan riskeras inte bara den elproduktion som vi behöver här och nu utan också de tiotusentals jobb som det nu planeras för inom svenskt näringsliv över hela landet.

Då är frågan till Ebba Busch om hon är beredd att bjuda in till just det som näringslivet vill ha: breda samtal för en överenskommelse om svensk energipolitik.