Malin Danielsson

Herr talman! Jag tackar för frågan, Lena Hallengren.

Jag förstår att det finns en besvikelse i att vi inte röstade fram ert parti till statsministerposten den här gången. Men att lägga ett ansvar på oss för vad andra partier gör är lite väl magstarkt. Vi måste hålla oss förankrade i verkligheten och vad som har hänt den senaste tiden och tala klarspråk om den antisemitism som vi ser på våra gator och torg i dag.

I regeringen har vi tagit initiativ. Vi har startat en tvärdepartemental arbetsgrupp med statssekreterare för samtliga regeringspartier. Vi har lagt ytterligare 10 miljoner kronor till Judiska Centralrådet. Vår utbildningsminister presenterade nyligen en tredubbling till Segerstedtinstitutet, som på 90-talet framgångsrikt arbetade mot antisemitism och kommer att vara framgångsrik även den här gången.

Herr talman! När jag gick på gymnasiet marscherade nynazister på våra gator. Skinnskallar hetsade till hat och våld. Förintelsen förnekades, och antisemitismen spred sig. Jag gick i fackeltåg tillsammans med representanter för arbetarrörelsen. Det var viktigt att tillsammans markera mot antisemitismen. Det tyckte vi alla.

Göran Persson lade grunden till Forum för levande historias arbete mot extremism och skickade ut boken Om detta må ni berätta. Det var en bok om Förintelsen till svenska skolelever 1998.

Tyvärr behöver vi fackeltågen än i dag, och tyvärr må vi också berätta om pogromen den 7 oktober. Vi behöver att krafttag tas mot antisemitism från såväl regeringen som Socialdemokraterna och alla andra partier. Jag vägrar tro att Socialdemokraterna har deklarerat "aldrig mer" så länge att de har blivit döva för innebörden i budskapet. De fina orden får inte bli bara fina ord. De behöver bli till handling, även när grupperingar från vänster väljer att förminska Hamas barbari och gömma sin antisemitism bakom ett engagemang för Palestina. Vi måste kunna fördöma antisemitism utan några "men".

Jag välkomnar den uppslutning jag ser här i dag. Den behövs. Låt oss nu gå härifrån tillsammans och gemensamt stå upp för rätten till judiskt liv i Sverige och stå upp mot antisemitism.

Herr talman! Denna november vill jag att vi ska visa judarna att de inte står ensamma, så som de gjorde 1938. Hatet måste tryckas tillbaka, oavsett vem som sprider det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

(Applåder)

Herr talman! Alla partier har ett ansvar för att rensa upp i de egna leden när antisemitism förekommer. Detta är ett krav som jag ställer på samtliga partier.

Mitt hjärta som mamma blöder för de barn i Gaza och i Israel som behöver uppleva det helvete som de genomgår utifrån det krig som Hamas har startat. Men att försvara Jamal El-Haj på det sätt som Socialdemokraterna gör när han bokstavligt talat har kramat om en häktad terrorfinansiär på en konferens som vår Palestinaambassadör i Sverige kallar för en Hamaskonferens är väl magstarkt. Samtidigt kallar man Fatah, som har en väpnad gren som har deltagit i massakrer mot judar och som är terrorklassad av EU, för sitt systerparti.

Be inte oss att ta ansvar för andra partiers agerande, Lena Hallengren! Ta ansvar för ert parti! Vi behöver er i kampen mot antisemitism - inte på andra sidan. Det är ni som behöver säga ifrån.

(Applåder)

Herr talman! Lena Hallengren citerade tidigare Hédi Frieds ord om att alltid säga ifrån. Det behövs nu mer än på länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

När man gör det till en stor sak för sitt parti att vara fiende till rasism och antisemitism och upptäcker att fenomenet finns i partiets egna led blir det extra svårt. Men om man inte tar tag i problemet är man en del av problemet.

Därför vill jag fråga Lena Hallengren hur ni med gott samvete kan hålla kvar Jamal El-Haj som representant i utrikesutskottet. Beläggen för hans kopplingar till Amin Abu Rashid var så pass tydliga att han behövde ta en paus, men nu får vi inga besked från Magdalena Andersson. Varför då? Varför säger ni inte ifrån nu?

Herr talman! Antisemitiska hatbrott har ökat lavinartat i Europa. I Frankrike har det senaste månaden rapporterats tre gånger så många hatbrott mot judar som under hela förra året. I Tyskland utsattes en synagoga för en brandbombsattack, och fasader till hus där judar bor har markerats med davidsstjärnor. Ekot från kristallnatten ljuder alltför tydligt nu 85 år senare. I Sverige har anmälningarna om antisemitiska hatbrott ökat med nästan 50 procent. På en vägg i Göteborg kunde man läsa en iskall uppmaning i klottret "Döda judar".

Antisemitismen kommer nu från ett nytt håll. Det är personer med rötter i Mellanöstern som står för ökningen, understödda av både höger- och vänsterextrema rörelser. Det här behöver vi tala klarspråk kring.

Herr talman! Jag nås av berättelser som får mig att rysa. Föräldrar tar sina barn ur skolan. Familjer funderar på att byta sitt judiska namn mot ett svenskklingande. De möts av glåpord på stan och hakkors i trapphus.

Om två år har det gått 250 år sedan den första juden fick bosätta sig i Sverige utan tvång att konvertera. I upptakten till 250-årsjubileet av judiskt liv i Sverige avråder nu judiska församlingar sina medlemmar från att öppet visa att de är judar. Antisemitismen lever, frodas och tolereras tyvärr i vår tid. Detta är helt oacceptabelt. Den judiska minoriteten är en självklar del av vårt samhälle och har en okränkbar rätt till ett liv fritt från våld och hot. Antisemitism har ingen plats i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om antisemitismen i Sverige

(Applåder)

Herr talman! Den 7 oktober mördades över tusen israeler på de mest sadistiska sätt. Det var den dödligaste dagen för judar sedan Förintelsen. Bilder av döda och medvetslösa kroppar och skräckslagna gisslan spreds med eufori av Hamasterroristerna. Hur mottogs detta på svenska gator och torg? Jo, i Malmö sköts fyrverkerier, och högljudda korteger firade attentatet. Det är groteskt och avskyvärt - men tyvärr långt ifrån den enda händelsen av sitt slag.

För Liberalerna är situationen glasklar: Antisemitismen måste motverkas oavsett varifrån den kommer. Många känner stor oro för sin och sina familjers säkerhet, för nu pekas judar ut som förövare och beskylls för Israels handlingar, allt för att göras till lovliga offer för hatbrott.

Vi måste visa blocköverskridande enighet i frågan om antisemitism. Alla i vårt land ska känna sig trygga med att vara den de är, och därför har vi begärt den här debatten.

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för den utläggningen! Jag uppfattade ingen riktig fråga i det hela, men jag kan återigen upprepa att det för mig är viktigt att vi får en bra ledarhundsverksamhet på plats, att den fortsätter att hålla den höga kvaliteten, att vi utvärderar den och att vi ser till att brukare har både insyn och möjlighet att påverka längs hela vägen. När utvärderingen sedan väl ligger på vårt bord får vi ta del av den och diskutera.

Jag kan också notera att jag hoppas att vi framöver får möjlighet att diskutera de här frågorna, och då kanske i ett mer framtidsinriktat fokus, när det gäller hur vi kan utveckla ledarhundsverksamheten och andra delar som behövs för personer med funktionsnedsättningar. Vi har väldigt mycket att ta itu med kring såväl hjälpmedel som diskriminering och stöd på olika sätt för att få en fungerande vardag där vi faktiskt river hinder för personer. Låt oss återkomma i fler debatter på detta tema!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 november.)

Herr talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan! Precis som jag har redogjort för finns det vissa skäl för detta. Det handlar om transparens, och det handlar om rättssäkerhet. Det är också något som har lyfts upp i remissrundan.

Men för mig är det viktiga i ärendet att vi fortsätter att ha en god kvalitet i ledarhundsverksamheten oavsett var den ligger. Därför har det varit viktigt för oss att genom processen driva på för utvärdering men också för brukarråd så att det finns en god insyn för ledarhundsförare och intresseorganisationer. Men det är också viktigt att det blir en extern utvärdering och att vi ser att verksamheten fortsätter att hålla den höga och goda kvalitet som den har i dag.

Transparens är alltid svårt. När en myndighet gör någonting vill man ha insyn utifrån, och när en organisation, som i det här fallet SRF, gör någonting vill man ha insyn från myndighetshållet. Här verkar både den tidigare och den nuvarande regeringen göra bedömningen att man inte har hittat rätt balans och att man därför vill pröva en annan modell.

Låt oss införa det här, utvärdera det och se om det är vägen framåt. En annan viktig del för oss i ärendet är att det blir en verksamhetsövergång så att kompetensen inte går förlorad längs vägen.

Herr talman! Jag noterar till min stora glädje att vi har en ledarhund och såklart ledarhundsföraren på allmänhetens läktare här i kväll som lyssnar på debatten. Jag har i andra sammanhang motionerat en del om hur svårt det kan vara att komma in i olika offentliga lokaler med ledarhund och att det är en form av diskriminering. Så är det självklart inte i riksdagen, till min stora glädje.

En ledarhund är ett enormt stöd för den som inte ser. Den ger personer med synnedsättning en frihet som är svår att uppnå på något annat sätt. Du kan ta en spontan promenad utan att behöva boka ledsagning. Den är dina ögon när du ska navigera i kollektivtrafiken på väg till jobbet eller om du vill ta en tur på stan. Skulle busshållplatsen tillfälligt ha flyttats fram eller ett annat hinder finnas längs vägen kan den leda dig rätt. Det är såklart en otrolig trygghet för den som inte kan navigera i en svår trafiksituation på annat sätt.

Att matcha ledarhund och ledarhundsförare är en väldigt viktig uppgift. Det kräver spetskompetens och god kännedom om såväl personen som ledarhunden. Ledarhundar behöver dessutom tränas för uppgiften, precis som ledarhundsföraren behöver utbildning.

Ledarhundsverksamheten har en lång historia. Synskadades Riksförbund kom in i bilden 1994 då staten drog sig ur verksamheten och har sedan dess drivit den vidare i olika former inom SRF:s verksamhet.

Dagens ledarhundsverksamhet besitter en omfattande och unik kompetens för uppgiften som man har byggt upp under väldigt många år. Dock har flytten av ledarhundsverksamheten till Myndigheten för delaktighet varit en pågående process under en längre tid. Det aviserades redan 2018 i budgeten av den dåvarande regeringen.

Herr talman! Det finns vissa skäl för att föra över verksamheten till Myndigheten för delaktighet. Men det är väldigt viktigt att verksamheten även fortsatt håller samma höga kvalitet och att den kompetens som finns i dag tas till vara för att vi fortsatt ska ha en fungerande matchning av ledarhundar och ledarhundsförare.

Det är också viktigt att verksamhetsövergången utvärderas ur ett brukarperspektiv. Målet måste vara fortsatt hög kvalitet för verksamheten och ökad transparens i myndighetsutövningen. Dessa mål behöver uppnås och utvärderas. Därför är det välkommet att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys får detta uppdrag att göra en sådan utvärdering. Vi kommer noga att följa det som kommer fram i den.

En viktig fråga för oss liberaler när ärendet har arbetats fram har också varit att det skapas möjligheter till inflytande för såväl ledarhundsförare som intresseorganisationen, och det åligger nu också Myndigheten för delaktighet att upprätta denna typ av brukarråd.

Slutligen, herr talman: Av ärendet framgår att 30 personer i dag står i kö för att få en ledarhund. Antalet nya ledarhundar per år är 40. Samtidigt tas 39 ledarhundar varje år ur tjänst. Därför hoppas vi nu, när Myndigheten för delaktighet får ansvaret, att myndigheten också inom ramen för sitt uppdrag arbetar för att ge fler möjlighet till den frihet som en ledarhund innebär, även om det inte är detta som ärendet i dag handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Och tack för att frågan följs upp. Det är mycket viktigt.

Det är redan tufft för föräldrar till barn som har omfattande funktionsnedsättningar att få vardagen att fungera. Det handlar också om barns rätt till ett självständigt liv. Det är även viktigt att föräldrar till barn med funktionsnedsättningar kan fortsätta arbeta.

Jag förstår att statsrådet måste invänta utvärderingen. Men om det visar sig att lagändringen inte har fått avsedd effekt, vad ser då statsrådet för möjligheter för regeringen när det gäller att se till att fler barn får den assistans de har rätt till?

Fru talman! En viktig fråga för oss liberaler är att personer med funktionsnedsättning ska få det stöd de behöver för att kunna leva ett liv som alla andra. Därför är en väl fungerande lagstiftning kring personlig assistans avgörande. Och LSS är en frihetsreform som vi månar om och vill utveckla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vid årsskiftet trädde stärkt rätt till personlig assistans i kraft. Lagändringen skulle innebära att vi skulle komma till rätta med de problem som lett till att färre beviljats assistans enligt LSS de senaste åren. Enligt utredningen som föregick lagändringen uppskattades exempelvis att 720 barn på sikt skulle få utökad rätt till assistans.

På senare tid har dock flera medier rapporterat om flera fall där tolkningen av det nya föräldraavdraget har gjort att det snarare har blivit det omvända. Barn som tidigare haft rätt till personlig assistans har nekats.

Min fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall är därför: Hur följer regeringen upp att lagändringen har fått den effekt som var avsedd, så att personer som är i behov av assistans får det stöd de har rätt till?

Herr talman! Jag kommer att beröra tre ärenden under denna avslutande del. Jag vill inleda med att konstatera att granskningen av skolminister Lotta Edholms hantering av sitt aktieinnehav i samband med tillträde som statsråd visade att den skedde på ett korrekt sätt.

I mitt inledningsanförande tidigare i dag lade jag stor vikt vid hanteringen av uttalandeärenden, som utskottet enigt ställt sig bakom under årets granskning. Jag hoppas att det kan bli ett framtida sätt att hantera de uttalanden som bör granskas inom kontexten av det offentliga samtalet och den politiska debatten snarare än inom ramen för KU:s konstitutionella granskning.

Herr talman! Nu kommer jag dock att uppehålla mig vid två uttalanden som faller in under det som KU bör granska. Det första rör dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhälls uttalande om möjligheterna till ny kärnkraft.

Annika Strandhälls uttalande gjordes i svaret på en interpellation. Ett svar på en interpellation ges förvisso inom ramen för en politisk debatt, men svaret är såväl berett som inom ett forum där möjlighet ges att prata till punkt. Svar på interpellationer är ett led i riksdagens kontroll av regeringen, där svaren från ministrarna på ledamöternas skriftliga frågor är väl förberedda. När det gäller det aktuella uttalandet konstaterar konstitutionsutskottet att det gjordes i själva svaret på interpellationen.

Dåvarande klimat- och miljöministern uppgav i sitt svar: Det finns i dag inga hinder för att bygga ny kärnkraft, vare sig med traditionell teknik eller med den nya teknik som kallas små modulära reaktorer, SMR, och som ännu är på utvecklingsstadiet.

Granskningen visar att uttalandet inte ger en fullständig bild, då det exempelvis enbart är på vissa platser som det är tillåtet att bygga ny kärnkraft. Ministern nyanserade förvisso bilden senare under debatten, men svaret borde ha gett en mer korrekt bild av de faktiska förutsättningarna för ny kärnkraft än det gjorde, och därför ses agerandet som en brist.

Herr talman! Ytterligare ett ärende av intresse gäller dåvarande utrikesminister Ann Lindes uttalande om krigsmaterielexport till Ukraina. Ann Linde hävdade i en intervju i SVT att Sveriges vapenexportlagar behöver ändras för att Sverige ska kunna skicka vapen till Ukraina.

Uttalandet skedde bara någon vecka innan Sverige faktiskt skickade vapen till Ukraina. Och trots att det finns stor förståelse för att utrikesministern vid tillfället inte kunde utlova att man skulle skicka vapen borde det inte för allmänheten ha låtit påskinas att det var omöjligt utan att regelverket ändrades.

Sverige har mycket riktigt strikta vapenexportregler, men något förbud mot export av krigsmateriel till en stat som befinner sig i en väpnad konflikt finns inte enligt krigsmateriellagen. I riktlinjerna för krigsmaterielexport sägs att ett exporttillstånd inte bör beviljas om det avser en stat som befinner sig i en väpnad konflikt med en annan stat.

Som jag nämnt fanns det utifrån det säkerhetsläge som världen befann sig i när uttalandet gjordes väldigt goda skäl för den dåvarande utrikesministern att betona att möjligheten till svensk export av krigsmateriel inte var självklar, men att säga att det var omöjligt utan att först ändra reglerna är inte förenligt med att uttala sig korrekt och sakligt enligt min mening. Även om vi inte kan ta hänsyn till vad som hände efter uttalandet när vi utför vår granskning har det med all tydlighet blivit klart att det har gått att skicka vapen till Ukraina utan regelförändringar.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag påminna om det jag sa i mitt första inlägg i dag. Oavsett om det rör sig om ett uttalande som vi har granskat eller ej förväntar vi oss fortsatt att uttalanden från såväl statsråd som förtroendevalda ska vara sakliga, korrekta och byggda på fakta. Vi har alla ett ansvar att värna vår demokrati och att inte ryckas med i ett tonläge i debatten som i förlängningen kan leda till ett minskat förtroende för demokratin.

Med detta tackar jag för mig när det gäller den långa och härliga debatt som vi har haft i dag.

Herr talman! Jag vill lyfta två ärenden under denna punkt som inte ses som brister av utskottet men som är en svårighet som regeringar stöter på. Det handlar om när stöd ska avvecklas, särskilt om det är omgärdat av olika tidsaspekter som man behöver förhålla sig till. Det gäller såväl investeringsstödet för hyres- och studentbostäder som klimatbilsbonusen.

Pengar avsätts årligen i budgeten, och den som är intresserad av att ta del av stödet kan egentligen bara räkna med att det finns kvar ett år i taget. Vissa stöd ligger dock kvar år efter och år och kan därför tas lite för givna om inget annat kommuniceras.

Klimatbonusen är reglerad i en förordning som säger att stöd får lämnas i mån av tillgång till medel. I budgetförslaget för 2023 angav regeringen att klimatbonusen skulle avvecklas och föreslog att medel för 2023 skulle anvisas för utestående betalningar och beställningar som redan gjorts.

För att uppmärksamma dem som gick i bilköpartankar publicerade regeringen ett pressmeddelande om att klimatbonus inte skulle lämnas till dem som köpte eller beställde en klimatbonusbil efter ett visst datum. Riksdagen beslutade senare i enlighet med regeringens förslag. Därefter ändrade regeringen förordningen om klimatbonusen.

Herr talman! Vi i konstitutionsutskottet har inga synpunkter på ordningen för de olika besluten. Regeringen kunde med fördel ha angett att det slutgiltiga budgetbeslutet tas av riksdagen. Det är dock inte en bristfällig hantering av ärendet, utan snarare är det värdefullt för allmänheten att man informerades i förväg på det sätt som regeringen gjorde.

Inte heller hanteringen av investeringsstödet var bristfällig. Dock har utskottet uppmärksammat att det vid avveckling av stöd och liknande beslut som regleras i förordningar ibland förekommer att dessa förordningar inte uppdateras. Detta kommer vi att återkomma till inom ramen för en mer övergripande granskning.

Herr talman! Ett återkommande tema för KU:s granskningar handlar om förhållandet mellan regeringen och riksdagen när det gäller förankringen av frågor som hanteras inom ramen för Europasamarbetet.

Mängden av frågor som vi löser inom EU är stor, och frågorna är många och ibland komplexa. När Europaparlamentet, ministerrådet och kommissionen ska hitta en gemensam framkomlig väg mot ett mål kan det ibland bli både U-svängar och återvändsgränder innan man hittar den stadiga kurs framåt som alla är överens om.

Saker och ting kan med andra ord ändras längs vägen och ibland både snabbt och i sista sekund. Regeringen har ett stort informationsövertag i de frågor som hanteras på EU-nivå och ett ansvar för att riksdagen förses med information så att samtliga partier kan ta ställning i de frågor som förhandlas.

I år har vi granskat ett par ärenden som handlar just om tillgången till information för EU-nämndens ledamöter, bland annat när det gäller samråd med EU-nämnden om plattformsdirektivet.

Herr talman! I vår granskning pekar vi på att EU-nämnden ska få ett så fullständigt skriftligt underlag som möjligt av regeringen och att det ska lämnas över så fort det är praktiskt möjligt. Dock råder regeringen inte över beslutsprocessen inom EU, förutom nu när vi är ordförande, eller hur förhandlingarna förs. Det blev en försvårande faktor i detta fall med plattformsdirektivet.

För liknande situationer framöver är det viktigt med dialog mellan regeringen och EU-nämnden så att EU-nämndens behov av information så långt som möjligt kan tillgodoses. Vi uttalar ingen kritik i ärendet. Vi är snarare den gode revisorn, som flera här tidigare har nämnt, och pekar på detta som ett utvecklingsområde.

Detta är ofta förekommande i KU:s granskningar, troligtvis beroende på den komplexitet som finns i ärendena som berör Europasamarbetet. Men det gäller också det informationsövertag som regeringen har. För oss EU-vänner är det viktigt och självklart att processen mellan regering och riksdag ska fungera väl.

Slutligen kommer jag till en annan fråga som berörs under detta område, herr talman. Det är skolministerns agerande vid en frågestund här i riksdagen. Precis som jag sa i mitt inledningsanförande konstaterar jag att det inte föreligger några hinder att svara på frågor även då en anmälan lämnats in till KU.

Statsrådet var inte den första att hänvisa till anmälan. Hon är förhoppningsvis den sista efter de inlägg som vi har haft här i dag. Det har hänt vid ett flertal tillfällen tidigare. Till statsrådets fördel talar det faktum att hon under samma frågestund insåg sitt misstag och svarade på frågor.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Att även ett nytt statsråd utan erfarenhet av riksdagsarbetet har en felaktig uppfattning om vad det innebär med en KU-anmälan ser jag lite som ett tecken i tiden. Förhoppningen är väl att tidigare, nuvarande och kommande statsråd framöver tar till sig av det som sägs i debatten här i dag så att vi slipper liknande uttalanden framöver.

Handläggning av vissa regeringsärenden (kapitel 2)

Herr talman! Eftersom det är första gången jag deltar i den årliga vårgranskningen är jag tacksam över att få ta del av den kunskap som såväl kansli som mina kollegor besitter när vi ska ta oss an och förstå vitt skilda delar av regeringens arbete för att kunna granska desamma. Jag är också imponerad av det allvar som genomsyrar utskottet och den strävan efter enighet som präglar arbetet inom utskottet. I en tid av högt tonläge och polarisering och när det allt oftare varnas för demokratins tillbakagång behövs det stabila institutioner som inte dras med utan som med saklighet tar sig an de uppgifter de är satta att utföra.

Herr talman! Generellt kan vi konstatera att vi har relativt få brister att redovisa i år. Det innebär inte att 2022 var ett exceptionellt lugnt år. Tvärtom var det ett år präglat av Putins invasion av Ukraina, elkris och valrörelse.

Som flera av mina kollegor varit inne på är det som sticker ut i årets granskning utskottets hantering av uttalandeärenden. Riksdagsledamöters möjlighet att anmäla ministrar och regeringen i de fall de anser att de regler som finns för regeringsarbetet inte har följts är ett viktigt led i riksdagens kontrollfunktion. Vi har dock på senare år sett ett ökat antal anmälningar som snarare handlar om en bedömning av ett uttalande som ligger mer inom ramen för en politisk debatt än om ett uttalande som bör granskas utifrån ett konstitutionellt perspektiv.

Vid ett flertal tillfällen under åren har dessutom anmälan till KU hänvisats till som en anledning för ett statsråd att inte svara på frågor från exempelvis medierna. Det är en utveckling som riskerar att lägga locket på den pågående debatten och försvåra för den mediala granskningen.

För riksdagsledamöter finns flera alternativ att utöva kontrollfunktion på när det gäller denna typ av uttalanden, exempelvis skriftliga frågor och interpellationer. De har dessutom fördelen att de tidsmässigt ligger mer nära i tid än KU:s årliga granskning.

Herr talman! Utifrån detta har vi valt att inte göra bedömningar i ett antal granskningsärenden som rör uttalanden. När det gäller uttalanden som kan anses väl förberedda, exempelvis uttalanden i en interpellationsdebatt, som i fallet med dåvarande klimat- och miljöministern Annika Strandhälls uttalande om ny kärnkraft, finns det fortsatt anledning för utskottet att bedöma dessa.

Men oavsett om det rör ett uttalande som vi granskat eller ej förväntar vi oss fortsatt att uttalanden från såväl statsråd som förtroendevalda ska vara sakliga, korrekta och bygga på fakta. Vi har alla ett ansvar att värna vår demokrati och inte ryckas med i ett tonläge i debatten som i förlängningen kan leda till ett minskat förtroende för demokratin. Dock bör uttalanden som har karaktären av inlägg i en politisk debatt i första hand granskas inom ramen för just den politiska debatten och i det offentliga samtalet.

Avslutningsvis och innan vi går in på de enskilda ärendena vill jag tacka kollegor och utskottskansli för det arbete de har lagt ned och det engagemang de har visat under våren. Ett särskilt tack vill jag rikta till ordföranden och vice ordföranden som har dragit ett tungt lass under denna granskning, eftersom vi har varit flera nya i utskottet. De har utfört sitt arbete på ett mycket förtjänstfullt sätt och med stor integritet.

Herr talman! En elvaåring som älskar hockey, en ung kvinna som studerar till läkare, en jurist, en flicka som mot alla odds lärt sig att gå, en pojke i förskoleåldern som älskar när det prasslar och ett gäng unga vuxna på väg ut i livet - det är några av de personer som jag träffat under våren. Mycket skiljer dem åt, men en sak har de gemensamt: De har alla någon form av funktionsnedsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

När man talar om personer med funktionsnedsättning handlar det inte om en homogen grupp individer som det är synd om, som står utanför eller som man ska ta hand om. Det handlar om människor som finns överallt, här och nu, med ambitioner och med livsdrömmar. Det är människor med förutsättningar som i vissa avseenden kan skilja sig från majoritetens men som är en viktig del av samhällsgemenskapen och som har rätt till delaktighet i den.

Funktionshinderspolitik handlar om att förverkliga den rätten och om självständighet och självbestämmande. Funktionshinderspolitik handlar om frihet att vara sitt bästa jag och om att riva hinder.

Herr talman! LSS är en av de största frihetsreformer som genomförts. Den personliga assistansen gör det möjligt för människor att jobba, att flytta hemifrån, att leva längre och att klara sig utan att behöva be nära och kära om hjälp. Individens behov står i centrum. Självbestämmandet är viktigt. När reformen sjösattes fungerade den bra, men på senare år har vi tyvärr sett en försämring.

Elvaåringen som älskar hockey behöver hjälp dygnet runt för att kunna andas, äta och leva. Juristen behöver bevakning nattetid för att andningen ska fungera. LSS är en nödvändighet för dem. Men trots att det är en rättighetslagstiftning finns det en rädsla hos båda, och många andra, för att förlora detta stöd på grund av ny rättspraxis och snävare bedömningar.

Herr talman! Liberalerna har vid ett flertal tillfällen tagit initiativ till att förbättra, eller kanske snarare återställa, assistansen med alltifrån omprövningsstopp till utredning om stärkt rätt till assistans och Huvudmannaskapsutredningen.

Vissa ljuspunkter finns - stärkt rätt till assistans trädde i kraft vid årsskiftet, och Huvudmannaskapsutredningen bereds just nu i Regeringskansliet - men mer behöver göras. En lämplig väg framåt anser Liberalerna är att genomföra det statliga huvudmannaskapet för LSS och även, i likhet med vad utredaren föreslår, vidare låta utreda grundläggande behov så att man kommer bort från minutjakten och de integritetskränkande granskningarna. På sikt behövs en helt ny sammanhållen LSS-lagstiftning för att få bukt med urholkningen av lagen, så att LSS återigen blir den frihetsreform som den var tänkt att vara.

Herr talman! Den unga kvinnan som studerar till läkare har en hörselnedsättning. Hon vittnar om hur olika regioner gör olika bedömningar när det gäller hörapparater. En och samma hörapparat kan ses som standard i en region, men som tillval till en extra kostnad i en annan. För den som studerar och behöver flytta från en region till en annan kan detta ställa till stora bekymmer. Det erfar många unga vuxna som är på väg ut i studier och yrkesliv. Tänk allt man som ung vuxen utan funktionsnedsättning behöver göra för första gången när man lämnar hemmet, och lägg till det en rad hjälpmedel med olika huvudmän som man inte får flytta med sig hur som helst när flyttar till annan ort för att plugga eller arbeta!

Socialstyrelsen har i sin rapport som kom tidigare i år dragit slutsatsen att det inte är lämpligt att ta fram en gemensam nationell riktlinje för hjälpmedel. Myndigheten anser dock att det behövs ett förstärkt nationellt stöd inom områdena. Socialstyrelsen har också i uppdrag att kontinuerligt samla in och publicera data och statistik i syfte att långsiktigt följa upp hjälpmedelsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Vi politiker behöver i vår tur följa detta noggrant. Funktionshinderspolitik ska handla om att riva hinder. En fragmenterad hantering av hjälpmedel snarare skapar än river hinder.

Herr talman! Skolan och arbetet är två viktiga delar av våra liv där vi spenderar stora delar av vår tid. Skolan ska ge alla barn rätt att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

För några kan det vara som för flickan jag mötte på en specialanpassad förskola för barn med omfattande funktionsnedsättningar, som mot alla odds med pedagogernas hjälp lärt sig att gå. Det kan också vara som för pojken på samma förskola, som tack vare social gemenskap på hans egna villkor numera har kompisar. Och inte nog med det - han får dem att le och kan kommunicera med dem.

För andra handlar det om att skolan faktiskt ska kompensera för den funktionsnedsättning man fötts med. Då duger det inte att synskadade elever får anpassade läromedel långt in på terminen när kursen nästan är klar, att det inte finns mindre undervisningsgrupper för den som behöver ett mindre sammanhang eller att resurser inte sätts in i tid.

Precis som det i skolan kan behövas stöd och struktur kan det göra det när man lämnat skolan. Vägen ut i arbetslivet är inte enkel för alla. I rapporten Jag vill så gärna hitta min plats i samhället från Attention kan man ta del av hur unga med olika former av NPF ofta hamnar i kläm.

En som berättar sin historia är Jonathan, som efter en tuffare tid på gymnasiet där hans funktionsnedsättningar ledde till såväl utanförskap som depression till slut hamnade helt utanför systemet och blev hemmasittare. Nu planerar han att utbilda sig till systemutvecklare på yrkeshögskola, men vägen dit har varit onödigt svår och jobbig då rätt stöd inte satts in i tid - eller som Jonathan själv uttrycker det: När man åker av rälsen är det svårt att komma upp igen. Man hamnar fort utanför, och då stannar allting av. Det går inte att räkna med att alla har egna resurser eller föräldrar som har det och som kan styra upp urspårade liv. Jag vill verkligen vara en del av samhället. Jag vill inte längre känna den enorma tomhet som blir av att bara gå hemma och inte göra någonting.

Herr talman! Jonathans berättelse och många av de människor jag träffat under våren vittnar om att samhällets stöd behövs för att fler ska kunna få bli sitt bästa jag. Det kan vara i form av stöd och hjälp med struktur eller en fungerande tolktjänst för att man ska kunna utföra sitt arbete. Det kan vara genom personlig assistans, rätt stöd i skolan, rätt hjälpmedel eller möjligheten att ta med sig sin ledarhund på arbetsplatsen. Det kan handla om att ta med sig sina idrottshjälpmedel i färdtjänsten, att få bilstöd beviljat utan onödigt administrativt krångel eller beviljas färdtjänstresor så att man faktiskt kan ha en aktiv fritid.

Sammantaget handlar det om att göra livet lite enklare för den som redan lever med ett funktionshinder. Människor, ambitioner och livsdrömmar kommer i alla former, och vårt uppdrag är att riva hindren som står i vägen för att fler ska kunna få bli sitt bästa jag. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

Fru talman! Ett av barnen där hemma har nyligen läst i skolan om Sveriges nationella minoriteter och hur vi historiskt har behandlat människor för att de är annorlunda. Detta har gjort honom förfasad. Varför hade vi lagar som tvingade vissa minoriteter att hela tiden flytta? Varför hade vi bestämmelser som gjorde att man inte fick använda sitt eget språk? Varför kunde man inte gå i skolan på samma villkor som andra? Frågorna har varit väldigt många om hur vi historiskt har hanterat minoriteter, om hur situationen ser ut i dag och om att man inte behöver välja att vara det ena eller det andra utan kan vara både och.

Vem är det som avgör ens identitet? Det måste alltid vara den enskilde individen själv som bestämmer sin tillhörighet. Minoritetspolitiken ska underlätta och skapa möjligheter för individer att själva avgöra. Det är genom människors val som språk hålls levande och förs vidare till nästa generation, precis som vi hört om älvdalskan, och det är människor själva som bevarar, förändrar och förnyar minoriteters kulturtraditioner.

Fru talman! Det handlar om att kunna identifiera sig själv som både och, inte antingen eller. Man ska inte tvingas välja mellan att vara same eller svensk, sverigefinne eller svensk, rom eller svensk, jude eller svensk, tornedaling eller svensk. Det handlar om att kunna välja både och. Samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar har utvecklat sin kultur på svensk mark sedan mycket lång tid tillbaka och måste även fortsättningsvis ha möjlighet att göra det.

I ett tidigare anförande i dag har jag berört den utsatthet som vi ser att den judiska minoriteten utsätts för i dag. Tyvärr förekommer allt från brandbomber mot synagogor till hakkors i offentliga miljöer. Arbetet för att motverka antisemitism är viktigt och omfattande. Den nationella planen mot rasism har flera tagit upp. Åtgärdsprogrammet för arbetet mot antisemitism ligger sedan tidigare fast, och en utredning om en nationell strategi för stärkande av judiskt liv ska presenteras i december, vilket vi ser fram emot. I början av året tillsattes också en tvärdepartemental grupp med statssekreterare som ska samverka med bland annat representanter för den judiska minoriteten för att komma åt problemen med antisemitism.

Fru talman! Antiziganism är ett annat område som behöver beröras. Målet för romsk inkludering är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Tyvärr visar den rapport som Länsstyrelsen i Stockholm genomfört att arbetet avstannade under pandemin, även om det finns vissa ljusglimtar som lyfts fram. Bland ljusglimtarna finns att Arbetsförmedlingen utvecklat en ny service för att kunna erbjuda både muntlig och skriftlig kontakt på romani chib och att Statens kulturråd har arbetat med en nationell läsambassadör som bidragit till att romer fått ökad tillgång till litteratur, läsning och eget skrivande. Men det är uppenbart att det finns mer att göra för att nå målet till 2032, och det är angeläget att myndigheterna återupptar arbetet igen nu när pandemin är över.

Fru talman! Jag inledde med att berätta om sonens nyförvärvade kunskaper. Vi liberaler har vid flertalet tillfällen när nationella minoriteter debatterats här i kammaren lyft fram vikten av att skolan ger kunskap om nationella minoriteter. Jag kan nöjt konstatera att kursplanerna för mellanstadiet har uppdaterats för att synliggöra samtliga nationella minoriteter, vilket i praktiken innebär att judarna, romerna, urfolket samerna, sverigefinnarna och tornedalingarna uttryckligen omnämns i kursplanerna och inte bara klumpas ihop som minoriteter. I kursplanerna för högstadiet har den svenska minoritetspolitiken och dess framväxt lyfts fram. På så sätt är det inte bara mitt barn utan alla elever i Sverige som får kunskap om de nationella minoriteterna. Detta leder förhoppningsvis inte bara till ökad kunskap utan också till ökad förståelse i framtiden.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Det ligger i Liberalernas dna att alltid utgå från att alla individer ska ha samma möjlighet och frihet att förverkliga sig själva, precis som att samma rättigheter och skyldigheter är knutna till just individen. Därför kommer vi alltid att stå upp för de människor som i dag inte åtnjuter samma rättigheter och friheter som alla andra.

Fru talman! Diskriminering är ett sätt att begränsa någons frihet. Jag är stolt över att Liberalerna genom tiderna har initierat och drivit på för skyddet mot diskriminering såväl i svensk lagstiftning som på EU-nivå, och vi kommer att fortsätta att verka för att utveckla skyddet.

Hot, hat och rasism är andra fenomen som syftar till att begränsa andras frihet. Tyvärr har vi i Sverige på senare år upplevt brandbomber mot synagogor, hakkors i offentliga miljöer, judiska elever som trakasseras i skolan och antisemitiska konspirationsteorier som sprids på nätet. I spåren av pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina har det ytterligare blottlagts hur djupt rotad antisemitismen är.

För att värna vår demokrati behöver vi alla reagera mot och bemöta hot och hat mot dem som uppfattas som annorlunda eller främmande. Forum för levande historia har en viktig uppgift i att informera om Förintelsen, men de ansvarar även för att följa upp den nationella planen mot rasism. Det nya Institutet för mänskliga rättigheter gör viktiga betraktelser kring rasism, hatbrott och diskriminering i sin första årliga rapport, och det är viktigt att de även fortsatt sätter fingret på hur problembilden ser ut i Sverige. Under det svenska ordförandeskapet har en konferens på temat Från ord till handling arrangerats för utbyte av erfarenhet med andra EU-länder kring hur vi kan arbeta mer effektivt mot rasism.

Fru talman! Sedan mitten av 70-talet har svenska kvinnor haft rätt till fri abort. Innan dess åkte många svenska kvinnor till Polen för att utföra abort. Där var det lagligt, här var det olagligt. Nu är förhållandena omvända.

Utvecklingen av aborträtten går åt olika håll i olika länder i världen. I Irland liberaliserades abortlagstiftningen genom en folkomröstning 2018, där en stor majoritet röstade för en ny och liberal lag. På andra håll går utvecklingen åt motsatt håll. I Polen har den strikta lagstiftningen skärpts ytterligare, och landet har nu Europas strängaste lagstiftning på området. I Texas inskränktes aborträtten nyligen. Förutom att gränsen för abort där sänktes till vecka sex kan nu privatpersoner stämma läkare som utför aborter eller andra som hjälper till genom att till exempel skjutsa en gravid kvinna över delstatsgränsen för att hon ska komma till en klinik.

Sverige befinner sig i en omvärld, inte i ett vakuum. Vi påverkas av internationella strömningar på gott och på ont. Den svenska aborträtten är en vanlig lag, vilket innebär att den också kan ändras eller upphöra genom ett enkelt beslut här i riksdagen. Rätten till abort är en fundamental fråga om rätt till liv och hälsa. Ett sätt att stärka och säkra aborträtten är att skriva in den som en grundläggande rättighet i grundlagen. Liberalerna var först med detta förslag, och regeringen har aviserat att en utredning kommer att genomföras under mandatperioden, vilket vi är mycket glada för.

Fru talman! Slutligen ska jag säga några ord om hbtqi-personers rättigheter. När Barbro Westerholm, som chef för Socialstyrelsen, skrotade sjukdomsstämpeln på homosexualitet tog Sverige ett gigantiskt kliv mot ett mer öppet och tolerant land. Men förändring tar tid, och det finns tyvärr fortfarande fördomar mot personer som bryter mot normen. Det märker vi inte minst i debatten om sagouppläsare. Frågan får dock inte förminskas till att handla om detta. Arbetet med hbtqi-personers rättigheter behöver fortsätta med konkreta förslag och handlingar som leder till ökad frihet. Regeringen har utsett ytterligare myndigheter som hbtqi-strategiska - nu senast Forum för levande historia - och den bereder just nu viktiga lagar kring exempelvis könstillhörighet. Ytterligare en aviserad utredning gäller förbud mot omvändelseförsök, vilket skulle öka friheten för de hbtqi-personer som är bland de mest utsatta i Sverige i dag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Detta betänkande är extra intressant när vi så här året efter ett valår har tagit del av Valmyndighetens och Valprövningsnämndens rapporter.

Även om mina kollegor har varit inne på att vi ska skynda långsamt och i stor enighet, vilket kännetecknar konstitutionsutskottet, vill jag ändå peka på några av de problem som behöver adresseras inför kommande val.

Valmyndigheten lyfter fram ett behov av reformering av valsedelssystemet, och detta kommer vi att ha anledning att återkomma till.

Valprövningsnämnden lyfter fram problemen med köer som bildades vid vissa röstmottagningsställen. Det nya systemet med avskärmade platser där valsedlarna läggs ut var huvudorsaken till köerna, och enligt rapporten bedömer 45 procent av kommunerna att detta kan ha påverkat valdeltagandet, vilket är mycket oroväckande. Det är såklart inte acceptabelt och behöver hanteras tillsammans med övriga frågor i rapporterna, som nu bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! En särskilt viktig fråga att hantera inför kommande val är tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Personer med synnedsättningar måste kunna garanteras röstning med valhemlighet även vid personval.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver få rimliga förutsättningar att ta del av valinformation. Det var därför bra att Myndigheten för tillgängliga medier fick i uppdrag att ta fram lättläst nyhetsinformation i samband med de allmänna valen 2022.

Fler goda exempel på hur man kan nå denna grupp finns att hitta inom civilsamhället. Exempelvis genomför Studieförbundet vuxenskolan utbildningen Mitt val i kommuner över hela landet. Den riktar sig till personer med intellektuella funktionsnedsättningar och syftar till att ge lättförståelig information om valet.

Erfarenheten efter 2018 års val var att över 80 procent av dem som deltog i Mitt val inför valet röstade, vilket var är en stor framgång då valdeltagandet är särskilt lågt i gruppen.

Exempel på inslag i utbildningen är att företrädare för partierna bjuds in till en politisk diskussion där de får svara på frågor från deltagarna. Inför detta har politikerna en utbildning i lättpratat för att sänka språktrösklarna. Detta skulle vi nog alla ha nytta av i olika sammanhang.

Det är av yttersta vikt att kommuner kan fortsätta att genomföra denna typ av utbildningar tillsammans med civilsamhället om vi på allvar ska ha allmän och lika rösträtt.

Fru talman! Även om det vid ett flertal tillfällen har konstaterats att det inte finns stöd för att införa skilda valdagar för riksdagsvalen respektive kommun- och regionvalen ska jag uppehålla mig en stund vid frågan.

Den gemensamma valdagen och Sveriges fyraåriga mandatperioder gör att Sverige i dag är ett av de demokratiska länder i världen som har längst mellan valen. Den gemensamma valdagen leder till att riksdagsvalet hamnar i fokus och att region- och kommunalval ofta hamnar i skymundan, inte minst i regioner med mindre medial bevakning av de lokala fullmäktigevalen.

I 2022 års val blev det tydligt att skillnaden mellan vilka frågor som prioriterades av män respektive kvinnor var stor. Frågor som generellt engagerade kvinnor - vård, skola och omsorg - hanteras i högre utsträckning inom kommun och region. Att dessa val då kommer i skymundan är problematiskt även ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det finns ytterligare skäl till att svenska folket ska få gå till valurnan vid fler än ett tillfälle under en fyraårsperiod, men dessa kommer jag inte att gå in på. Även om vi inte har en reservation i detta ämne vill Liberalerna att det på sikt införs skilda valdagar.

Jag kan trösta mig något med att vi redan nästa år får gå till val igen när det är dags att rösta till Europaparlamentet, vilket är nog så viktigt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det är en viktig del av vår demokrati att ha ett brett och oberoende public service som medborgarna kan lita på och som ger saklig och korrekt information och uppfyller de villkor för sändningstillstånd som vi beslutar här i riksdagen. För att granska detta finns granskningsnämnden. Granskningsnämnden genomför dels innehållsgranskningar av enskilda program som anmäls av allmänheten, vilket är en viktig del när det gäller att upprätthålla förtroendet för public service, dels en årlig granskning av hur public service-företagen uppfyller alla de villkor som gäller för verksamheten.

Innehållsvillkor för public service på internet

Utöver sändningarna av radio och tv i marknätet tillhandahåller public service-företagen i dag i princip hela sitt programutbud över internet, vilket i huvudsak sker via playtjänster. Jag tror att många med mig uppskattar att de finns att ta del av. Villkoren i sändningstillstånden gäller dock endast för public service-företagens sändningar i marknätet. Det är en teknikfråga vi pratar om här, alltså.

När public serviceutbudet distribueras via internet och vi tar del av det genom till exempel webbplatser, playtjänster och appar är möjligheten för det allmänna att ställa upp villkor i fråga om innehåll och granska om villkoren uppfylls mycket begränsade.

Fru talman! I och med det sändningstillstånd som riksdagen senast fattade beslut om får public service-företagen till viss del tillgodoräkna sig programverksamhet som bedrivs på fritt tillgängliga öppna delar av internet vid bedömningen om villkoren i sändningstillstånden uppfylls. Detta tillsammans med att public service i stor utsträckning nås via internet gör att det är rimligt att de innehållsvillkor som gäller i marknätet även gäller för de delar av public service som når oss via internet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)