Martin Melin

Fru talman! Det jag menade med "älta" var att det känns som om Socialdemokraterna hela tiden hackar på regeringen och nämner siffran 0,88 fast skillnaden mot Socialdemokraternas budget bara är 0,03 procentenheter. Jag tror att jag har hört det tio gånger här i kammaren nu, och om det är någonting som ger eld åt politikerföraktet är det politiker som konstant bara ältar saker.

Konstatera i stället att det är så här och att Socialdemokraterna inte är ett dugg bättre när det kommer till att lägga en biståndsbudget! Så är det bara, och det gör mig nästan lite förbannad att hela tiden behöva höra sådant här. Folk är inte dumma. Folk förstår att även Socialdemokraterna lade en lägre budget. Och om nu SD, enligt Socialdemokraterna, styr den här regeringen undrar jag vem det är som styr Socialdemokraterna, om siffran 0,91 inte är någonting ni står för. Vem styr Socialdemokraterna?

När det kommer till jämställdhet kan jag inte svara för de olika nätverk och så vidare som finns eller som har funnits, för det vet jag ingenting om. Däremot vet jag att i biståndspolitiken, biståndsbudgeten och ramverken satsas det väldigt mycket på kvinnor och flickor runt om i världen, inte minst för att de ska kunna utbilda sig och gå i skolan. Det är i min värld jämställdhetspolitik om något.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte börja med att konstatera att vi alla här i dag, oavsett partitillhörighet, vill hjälpa utvecklingsländer och fattiga människor i världen. Vi vill se demokratier i världen öka, inte minska. Vi vill motverka förtryck och stödja dem som vågar stå upp mot auktoritära regimer. Vi vill se rättsstatens principer och mänskliga rättigheter få mer fokus. Vi vill också se ökad jämlikhet och att kvinnor får större möjligheter att utbilda sig i de länder där möjligheterna i dag tyvärr är begränsade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Vi är alla överens om detta. Vad vi dock inte är överens om är hur det ska gå till och hur det ska finansieras.

Sverige har en lång tradition av att vara en stor, stabil och trogen biståndsgivare. Det är vi fortfarande, oavsett vad vissa företrädare här säger. Jag vet att oppositionen nu vrider på sig och menar på att regeringen faktiskt sänker biståndsbudgeten från 1 procent av bni till 0,88. Jag vet och hör detta. Det känns någonstans som att vi inte behöver fortsätta att älta det. Det blir bara pajkastning, och det är inte produktivt. Alla människor som lyssnar och ser på debatten har hört detta och vet detta - punkt.

Det som också är intressant är att ingen i denna kammare vet vad regeringens biståndspolitik kommer att få för resultat. Ingen här vet det. Varför ska vi döma ut den på förhand? Jag tycker att vi i stället kan konstatera att det ser ut så här i dag, och så kan vi prata utifrån det.

Fru talman! Är en minskning av biståndsbudgeten detsamma som sämre bistånd? Jag vill ställa om den frågan: Är en minskning av biståndsbudgeten detsamma som sämre bistånd? Är kvantitet bättre än kvalitet? Jag frågar igen: Är kvantitet bättre än kvalitet?

Denna regerings biståndspolitik kan inte utvärderas här i dag. Jag menar att svenskt bistånd fortfarande kommer att ha högt anseende internationellt, att andra länder även framöver kommer att se upp till oss och att vi fortfarande är en av världens största bidragsgivare.

Låt oss prata lite grann om fakta. Sveriges bistånd i år är 56 miljarder kronor. Det är högre än de 52,5 miljarder som biståndet landade på 2022, då biståndet var 1 procent av bni. År 2021 var siffran 51 miljarder, alltså 5 miljarder mindre än i år. Jag säger detta bara för att vi ska ha det i tanken.

Vi måste se till det globala perspektivet. Totalt sett växer faktiskt världens samlade bistånd. Sverige är också ett av de fem länder som når upp till FN:s mål om att ge minst 0,7 procent av bni i bistånd. Det är alltså bara fem länder som gör detta. Vi är ett av de länderna, och det ska vi vara stolta över. Och det ska vi ha i minnet när vi pratar här i dag.

Fru talman! Regeringen vill med den nya biståndspolitiken göra den mer effektiv, mer relevant och mer fokuserad för att på sikt nå bättre resultat. Prioriterat är humanitärt stöd, demokrati, klimatet, jämställdhet, handel, migration och Ukraina.

Utvecklingsländerna påverkas mest av klimatförändringar där fattigdom får konsekvenser för freden och bidrar till påtvingad förflyttning. Att regeringen utvidgar klimatbiståndets andel är nödvändigt och välkommet.

Vi liberaler kommer att vara noga med att biståndet sköts nu när vi har 0,88 procent. Vi var inför valet tydliga med att vi ville ha en biståndsbudget på 1 procent. Nu har vi ihop med de andra regeringspartierna och Sverigedemokraterna enats om 0,88 procent. Precis som Socialdemokraterna har vi också som mål att gå tillbaka till 1 procent, kanske till och med nästa mandatperiod när vi bildar regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Men vi kommer som sagt noga att följa hur biståndspengarna används och hur resultatet blir. Vi kommer också att göra vad vi kan för att se till att kvinnors rätt att gå i skola och hbtq-frågorna kommer att prioriteras.

Fru talman! Liberalerna står bakom regeringens inriktning om att marknadsekonomi skapar ekonomisk tillväxt. Ett effektivt bistånd fokuserar på marknadsinvesteringar och investeringsfrämjande åtgärder. Det borgar för gynnsamma förutsättningar för export och import.

De länder som i dag får bistånd av Sverige vill gå från fattigdom till rikedom, och de vill stärka sin egen ekonomi och tillväxt. De vill ha hjälp att utveckla handelsrelationer och på sikt gå från att vara ett mottagarland till att bli ett givarland.

Det måste ligga i allas intresse att länder som får ekonomisk hjälp själva börjar producera så att biståndet sedan kan användas på annat håll, i andra länder eller i andra regioner. Det är faktiskt bara i väldigt naiva politikers värld som Sverige kan hjälpa hela världen. Det kan vi inte. Det finns bara en plånbok, och vi politiker har ett ansvar att förvalta skattebetalarnas pengar på ett bra sätt. Vi svenskar är generösa, och de allra flesta vill hjälpa dem som har det sämre här i världen. Jag såg i en undersökning att 57 procent tyckte att vi hade en bra nivå på vår budget - kanske till och med högre. Men dessa 57 procent vill också att vi politiker sköter detta på ett effektivt och bra sätt. De vill se att biståndet används på rätt sätt. Och det ska de få göra med den här regeringens politik.

Jag har träffat representanter från flera olika organisationer i civilsamhället som jobbar med bistånd, och jag är imponerad av deras arbete, kunskap och visioner. De jobbar lokalt, och de vet vad som behöver göras för att få resultat. Inte sällan har de arbetat upp bra kontakter både med hjälparbetare och med oppositionspolitiker. Just det sista är viktigt i arbetet för demokratisering. Små partier i regimer måste få stöttning för att kunna leverera och för att på så sätt kunna visa folket att det finns ett alternativ.

Vi liberaler vill minska biståndet till multilaterala organisationer och öka det riktade biståndet till civilsamhällets organisationer. Vi tror att det ger bättre effektivitet till en mindre kostnad och inte minst med mindre administration. Vi tror även att resultatet av biståndsprojekt blir lättare att följa upp och att vi då kan lära från såväl dåliga som bra resultat.

Avräkning är någonting som vi brukar plocka upp i sådana här sammanhang, även om det kanske inte sker lika ofta nu när regeringen har bestämt att avräkningen ska stanna vid högst 8 procent av biståndsbudgeten. Jämfört med tidigare år tycker jag att det är en realistisk siffra. Som vi har hört tidigare här i dag har den ju varit högre vid tidigare tillfällen.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om Ukraina. Europas och Sveriges framtid ligger just nu i de ukrainska soldaternas händer. De strider för sin frihet, för Europas frihet och för Sveriges frihet. Det får vi aldrig glömma bort. Det sker nu, i dag. Det skjuts i skyttegravar, och byar bombas. Människor dör. Det är på riktigt.

Därför får vi inte sluta att ekonomiskt, militärt, humanitärt och materiellt stödja Ukraina - aldrig någonsin. Vi måste också fortsätta att stödja det ukrainska folket och parlamentet i Kiev i deras reformarbete för att skynda på ansöknings- och antagningsprocessen till EU. Återuppbyggnaden av Ukraina kommer att kosta enorma summor pengar, och där ska Sverige vara en stark bidragsgivare. Priset för Europas frihet har inget tak.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Den nya regeringen har, när det kommer till rättspolitiken och Tidöavtalet, ihop med Sverigedemokraterna ett arbetsprojekt som innehåller flera politiska reformer. Syftet med de här reformerna är att öka bekämpandet och förebyggandet av brott och på så sätt öka tryggheten i samhället.

Jag tänkte ägna några minuter åt att prata om några av de här reformerna. Jag skulle nämligen önska att det kunde pratas mer i det här huset om de kriminella och om kriminalitet. Kriminalitet är någonting som berör många, som drabbar många och som påverkar vårt samhälle. Det behöver pratas mycket mer om kriminalitet.

Jag ser inga problem med att en kriminell som begår ett brott får en chans att visa att han eller hon har bättrat sig efter avtjänat straff. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att man kan få en andra chans. Men sedan måste vi någonstans börja diskutera hur många chanser en kriminell ska få. Är det 5, 10 eller 30? Var går gränsen? Vi måste titta mycket mer allvarligt på hur livsstilskriminella personer uppför sig. Det är personer som lever på att begå brott, som åker ut och in på våra anstalter och som får villkorliga domar på löpande band.

En person som har en hög andel återfall visar att han eller hon inte är mottaglig för den vård, terapi eller återanpassning som erbjuds inom kriminalvården och frivården. Då finns det några alternativ. Antingen låter man den här personen fortsätta begå brott och skapa fler brottsoffer, eller så ser man till att låsa in personen en längre tid, så att den inte kan begå fler brott och skapa fler brottsoffer. Jag vet faktiskt inte vad det tredje alternativet skulle vara. Samtal, terapi och återanpassning verkar ju inte fungera.

Likaså tycker jag att det är fel att en person som begår flera brott, till exempel 15 inbrott under en tremånadersperiod, inte döms för varje brott enskilt. I dag klumpas alla inbrott ihop, och så utdöms ett straff. Varje inbrott prövas förvisso individuellt i domstolen, men jag skulle vilja att det sedan också utdömdes ett unikt straff för varje enskilt inbrott och att man därefter räknade ihop den sammanlagda strafftiden. Jag vet att det inte är möjligt i dag, och jurister jag har pratat med menar att strafftiden skulle bli så hög. Jag anser ändå att straffen bör reformeras på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Allt fler vågar i dag inte vittna, och det här har jag pratat om förut. Man är rädd för att själv råka illa ut. Statistiskt sett vet vi att risken att vittna och råka illa ut är ganska låg, men ändock händer det. Och det är allvarligt. Samhället måste kunna skydda dem som vittnar - dem som ställer upp.

Brottet övergrepp i rättssak, där man hotar ett vittne eller ger sig på en person som har vittnat, måste lyftas upp och värderas mycket mer allvarligt än i dag.

Det är också intressant att det under så många år inte har varit kriminellt att rymma från en anstalt eller ett fängelse. Jag har frågat många visa människor om detta, och det bästa svaret jag har fått är att det måste finnas ett hopp för de intagna. Tanken på att de ska kunna rymma ostraffat måste finnas där.

Detta låter i min värld märkligt. Varför vill vi att en dömd sexbrottsling, en serievåldtäktsman, ska kunna sitta i sin cell och tänka på att rymma och att det i så fall inte skulle kosta något i form av ett straff? Det är obegripligt.

Jag förstår inte denna iver över att de kriminella ska ha det bra. Tro nu inte att jag är en person som vill se fängelser med stampade jordgolv och vatten och bröd. Absolut inte. Tvärtom. Jag vill se fängelser som kan erbjuda meningsfulla aktiviteter och drogfri miljö. Det får gärna finnas biografer och gaming-rum - inga problem, speciellt för dem som avtjänar långa straff. Men det ska ingå att sköta sig. Att rymma från ett fängelse ska inte vara straffritt.

Hur ska myndigheterna jobba mot unga lagöverträdare, personer under 18 år, som begår brott - eller rättare sagt jobba med dem? En av reformerna i regeringens och Sverigedemokraternas arbetsprojekt handlar om att stoppa unga män från att över huvud taget hamna i situationer där de begår grova brott, bland annat genom att utveckla och effektivisera LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som ger myndigheterna större möjligheter än tidigare att omhänderta ett barn som riskerar att dras in i organiserad brottslighet. Det är viktigt att myndigheterna ingriper tidigt när ett barn håller på att dras in i brottslighet. När jag pratar med socialarbetare och poliser nämner de barn i mellanstadiet, alltså 10-11-åringar. Även ett ökat föräldraansvar kan vara en del av lösningen, där socialtjänsten kan besluta om obligatoriska insatser för såväl barnen som vårdnadshavarna. Det finns även de som menar att detta att lägga en del av det ekonomiska ansvaret på vårdnadshavarna kan ge effekt, till exempel vid skadestånd.

Herr ålderspresident! Jag vill avsluta med att prata om något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Under alltför många år har våld mot poliser setts som något som poliser ska räkna med. Det ingår i jobbet att få en smäll, få en sten i huvudet, bli bespottad eller bli påkörd.

Många poliser har genom åren varit besvikna på hur lågt domstolarna har värderat våld mot polis; straffvärdet har varit för lågt. Likaså har det varit svårt att få skadestånd och ersättningar, just med hänsyn till att poliser ska "tåla" detta. Detta vill vi ändra på. Vi vill stärka skyddet för poliser, ordningsvakter och andra brottsbekämpande grupper. Likaså vill vi skärpa straffen för hot om våld mot tjänsteman och införa brottet missfirmelse mot tjänsteman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Just det sistnämnda får mig att reagera. Det är en gåta för mig varför vi folkvalda inte tycker att det är allvarligt. Det ska inte vara straffritt att kalla en polis för hora. Jag vet inte vem som vill leva i ett samhälle där det är acceptabelt att kalla en kvinnlig polis för könsord, eller där man grafiskt kan skrika efter henne vad man sexuellt vill göra med henne. Vem vill se ett sådant samhälle? Det är för mig obegripligt. Det ska bli intressant att följa vilket parti, eller vilka partier, som tycker att det ska vara okej.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Det är glädjande att det finns en bred samsyn om lagen om särskild utlänningskontroll. Det är glädjande att vi inte längre är naiva och tror att det inte finns grupperingar eller personer i detta land som vill oss illa och som vill skada oss eller vårt samhälle. Jag pratar då om terrorister.

Vi vet i dag att det finns personer som har kommit till Sverige, som har haft samröre med terroristorganisationer i andra länder, som är radikaliserade och som när de har etablerat sig i Sverige har stöttat terrorism utomlands finansiellt och varit inblandade i planeringar av våldsdåd både i Sverige och utomlands. De personerna har troligen också haft en påverkan på personer i Sverige när det gäller att ansluta sig till terroristorganisationer.

Så ser verkligheten ut. Och det är Polisens och Säkerhetspolisens uppgift att upptäcka och förhindra attentatsplaneringar och attentat.

Men det är i sammanhanget viktigt att betona att majoriteten, de allra flesta som har kommit till Sverige eller som kommer till Sverige från länder eller regioner där det finns en hög närvaro av terrorgrupper, inte minst våldsbejakande islamism, inte är terrorister eller radikaliserade. Det är viktigt att ha det i tanken också.

Bekämpningen av terrorism är global, och arbetet mot den sker i dag internationellt. Det är därför viktigt att svensk lagstiftning inte skiljer sig alltför mycket från övriga EU-länders utan att de olika säkerhetstjänsterna och polisorganisationerna kan arbeta på samma villkor.

Herr talman! Lagen om särskild utlänningskontroll är en sådan lag, och den behövs. Inga terrorister ska kunna använda Sverige som bas och härifrån leda eller planera attentat - varken i Sverige eller någon annanstans. En terrorist ska inte vistas i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Fru talman! Oavsett vilka verktyg vi ger polisen och oavsett vilka lagändringar vi gör landar vi ändå alltid någonstans i att det måste finnas fysiska personer som kan se till att de nya lagarna efterlevs. Och då tänker jag på hela rättskedjan: polis, tull, kustbevakare, väktare, ordningsvakter, skyddsvakter, åklagare, domstolar och kriminalvård.

Men vad är syftet med att skärpa lagar, med att ge polisen nya verktyg, med hårdare straff och med mer förebyggande arbete? Varför behövs det? Jag tror att det handlar om att vi vill ha ett tryggare samhälle, ett säkrare samhälle - ett samhälle där gator och torg, skolor, arbetsplatser, fritidsgårdar och idrottsplatser och även hem är platser där vi kan känna oss trygga.

När vi skärper lagar och stiftar nya lagar gör vi det för att samhället utvecklas och för att samhället förändras. Även kriminaliteten förändras. Om brottsbekämpningen ska vara effektiv måste den också få nya verktyg och följa med i förändringen.

Vad är då brottsbekämpning? Många kanske tänker att det är när polisen utreder brott, när polisen spanar och ingriper mot brott eller när polisen åker på pågående brott. Och så är det. Det är brottsbekämpning.

Men brottsbekämpning är också det förebyggande arbetet. Jag hör ofta politiska företrädare prata om att polisen måste arbeta mer förebyggande. Inte lika ofta hör jag hur det förebyggande arbetet ska bedrivas. Låt oss därför försöka bena ut det.

Jag har sagt det här förut i den kammaren. Polisen jobbar på tre sätt: förebyggande, ingripande och utredande. Ju mer polisen kan jobba förebyggande, desto mindre behöver de jobba ingripande och utredande. På så sätt kan vi flytta resurserna mer till det förebyggande arbetet.

Fru talman! Jag tror att de flesta ställer upp på det här och tycker att det låter bra att vi ska jobba mer förebyggande. Men återigen: Vad är då det förebyggande arbetet, och hur ska det utföras?

För polisen handlar det förebyggande arbetet om att förhindra brott innan de utförs, och helst innan de ens planeras. Det brottsförebyggande arbetet kan även sägas börja i skolan. Men då är det andra myndigheter som ska ha ansvaret, och jag ber att få utveckla det vid ett annat tillfälle.

Ett sätt att jobba förebyggande för polisen, som vi också vet är effektivt, är att vara närvarande i områden och på platser där det ofta begås brott. Det kan till exempel handla om att polisen finns på plats utanför krogar och nöjeslokaler i samband med stängning. Det har ofta en dämpande effekt på ordningsstörningar, och det brukar inte sällan ta bort kamplusten hos berusade kombattanter som annars kanske hade hamnat i bråk med varandra.

Vi har sett hur den typen av brottslighet faktiskt till och med minskar med åren. Vi kan alltså dra slutsatsen att polisiär närvaro, risk för upptäckt och kanske en olust inför att gripas av polisen bidrar till att folk drar sig för att begå brott.

Men om polisen ska jobba brottsförebyggande mot den grova brottsligheten, som narkotikasmuggling, som inte sällan är gränsöverskridande, utpressning och även det dödliga våldet, måste den också få lov att använda sig av metoder som vissa kan uppfatta som integritetskränkande. Exempel på detta kan vara hemlig avlyssning av rum, av telefon eller av datorer.

Polisen måste finnas på nätet. Polisen måste få jobba digitalt, där brotten ofta planeras och diskuteras. Om vi inte kan få avlyssna kan vi inte heller förhindra. Jag vet att det här är känsliga metoder, och det är viktigt att de används korrekt.

När jag läser Åklagarmyndighetens årliga redovisning av hur de olika typerna av hemlig avlyssning har genomförts noterar jag att antalet tillstånd under åren på 10-talet ökade för att på senare år faktiskt ha minskat. Utredare på polisen, Säkerhetspolisen och Ekobrottsmyndigheten vittnar om att de hemliga telefonavlyssningarna är nödvändiga för att man ska kunna bedriva effektiv brottsbekämpning och för att kunna jobba förebyggande och förhindrande.

Fru talman! Jag vill poängtera och understryka att jag tycker att det är viktigt att de här arbetsmetoderna även i fortsättningen ska vara föremål för insyn och kontroll. Det känns också någonstans som att den politiska oviljan mot hemliga avlyssningar inte riktigt finns längre. Det är ett ingrepp i den personliga integriteten att samla in information om en person, men det är också ett ingrepp i den personliga integriteten att bli utsatt för brott. Där måste vi börja tänka mycket mer på brottsoffren, och jag får en känsla av att vi numera också gör det.

Det var inte många som direkt var kritiska när polis och åklagare i Sverige fick ta del av de uppgifter som i huvudsak fransk polis hade fått fram när de för ett par år sedan lyckades avkryptera, infiltrera och avläsa Encrochat. Vi har också hört ledamöter tala om detta tidigare. Uppgifterna som kom från Encrochat ledde inte bara till att mord kunde lösas utan även till att mord kunde förhindras.

Fru talman! Kriminella har i allra högsta grad flyttat in i den digitala världen. Man kommunicerar, planerar och agerar mycket mer digitalt i dag. Då måste också de brottsbekämpande myndigheterna få verktyg så att de kan spana digitalt.

Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2021

Polisen ligger redan i dag ofta ett eller två steg efter de kriminella på grund av att nya lagar och nya verktyg tar tid att få fram. Men att vara emot hemlig avlyssning eller hemlig dataövervakning är detsamma som att stänga dörren och låta de kriminella härja fritt. Och så ska vi inte ha det.

Hemliga tvångsmedel är brottsförebyggande arbete i det digitala brottsbekämpande polisarbetet. Det är bra att våra myndigheter har dessa verktyg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

2022 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! När det gäller hur Israel uppför sig i området pågår mig veterligen en utredning genom FN just nu, där man tittar på hur Israel har betett sig inte minst på Västbanken. Jag tycker inte att vi ska föregå den, utan vi får se vad man kommer fram till - hur det löser sig, helt enkelt.

Jag tror inte att vi i den här kammaren kommer att kunna lösa konflikten mellan Israel och Palestina genom att prata om den. Jag tror faktiskt inte det, om jag ska vara helt ärlig. Jag lämnar över det till medlarna och diplomaterna inom FN.

Fru talman! Jag kan inte svara för vad Fredrik Malm har sagt. Jag kan bara tala om vad jag själv tycker och tänker.

När det handlar om sänkt bistånd behöver det inte betyda att det är bara för att det är Palestina. Det kan handla om att man gör en värdering av var biståndet behövs bäst, och då kan det finnas andra platser där det behövs bäst. Jag säger inte att det är så, men jag säger att man måste ta det i beaktande.

När det gäller Palestina är jag väldigt kluven till att pengar går till organisationer, oavsett vem det är som styr. Är det Hamas som styr, eller är det den palestinska myndigheten som styr? Vem är det som styr där nere, och vilka är det de här organisationerna riktar in sig på? Jag har inte sett det.

Återigen: Man ska vara källkritisk, men från ett håll kan man få höra "nej, det fungerar inte bra - de här organisationerna har på något sätt förankring här eller där". Från andra hållet får man höra "nej, så är det inte". Jag vet faktiskt inte varför.

Fru talman! Jag håller med Kerstin Lundgren - det är viktigt att man står upp för det man säger och det man lovar. Det är min ambition att göra det.

Men min ambition är också att se till att de flyktingar som kommer till Sverige får det bra här i Sverige. Vi har satsat extra på kommunerna för att kunna hjälpa till med just detta. Bland annat ska flyktingbarn i utsatta områden kunna införlivas i friluftslivet. Det är något som jag gillar mycket. Som polis ser jag hur flyktingbarn dras in i gängkrig, och jag vill inte se det. Därför är det för mig en viktig satsning.

Ja, vi kommer att vara en terrier i den här frågan. Men där vi är just nu står vi bakom vår utrikesminister och den policy som regeringen nu har lagt fram. Där står vi just nu. Men vi är den här terriern, tro mig!

Fru talman! Jag börjar med biståndsfrågan. Det är ingen hemlighet att vi liberaler vill ha en enprocentsnivå på biståndet. Men vi har också ett ansvar att ta. Jag hänvisar till vad Morgan Johansson sa tidigare, nämligen att vi måste ta hänsyn till statsbudgeten. Då är det många hål som ska fyllas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När det kommer en mängd flyktingar som flyr från förtryck, misär och fattigdom kan vi inte bara öppna dörren och säga att de är välkomna hit, utan vi måste även ta hand om dem när de är här. Det kostar pengar. Jag gillar inte idén att stapla byggbodar ovanpå varandra i ett industriområde och fylla dem med flyktingar för att vi sedan ska tycka att vi är duktiga. Det behövs pengar för att ta hand om flyktingar som kommer till Sverige, inte bara ta emot utan ta hand om. Det kostar pengar, och då kan man inte lägga alla pengar på bara bistånd, utan då måste man även lägga pengar på att hand om flyktingarna som kommer till Sverige. I min värld handlar det om att man ser till hela statsbudgeten. Var behövs det pengar? Då blir det 0,88 procent kvar. Det är 56 miljarder, vilket är fruktansvärt mycket pengar.

Jag tror att vi alla här inne hade velat hjälpa hela världen med väldigt mycket mer pengar. Men, som Morgan Johansson sa, vi har en statsbudget att ta hänsyn till.

Ja, terrorklassningen av IRGC är något som vi diskuterar. Återigen: Här har vi viljan. Men jag har också läst på och hört hur komplext det är rent juridiskt. Vad jag förstår har man kunnat terrorklassa vissa individer inom gardet, men att få en hel organisation terrorklassad är tydligen väldigt komplext. Jag vill inte föregå hur det ska gå till innan jag säger ja, vi vill det. Men vi har en vilja att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag vann när jag var på ön, så det gick ganska bra.

Jag kan garantera Håkan Svenneling att vi liberaler ser till att vara den liberala rösten i den borgerliga regeringen, med stöd av SD. Vi bevakar noga alla beslut som fattas, och vi är på dem. Tro mig! Vissa frågor är större och vissa är mindre, och de stora frågorna är tuffa.

Liberalerna är ett litet parti, men tro mig, vi är som en terrier. Liberalerna är också vakthund. Vi bevakar så att allt sköts korrekt och rätt, och vi kommer aldrig att vika oss för demokratier som inte är demokratier.

Men just nu står vi där vi står, och det kommer vi tyvärr att få göra ett tag.

Fru talman! Jag är ny på jobbet. Jag har varit här tre månader, och jag kan inte alla motioner som Liberalerna har väckt de senaste åren. Tyvärr! Jag ber om ursäkt.

Men jag har haft en nära kontakt med Fredrik Malm, och jag har pratat mycket med Fredrik Malm.

Hela frågan om Turkiet, vapenleveranser och kurder är problematisk och komplex. Jag har inte lösningen på detta, och jag tror inte heller att Håkan Svenneling har lösningen. Jag tror inte heller att lösningen är att springa runt med en PKK-flagga, och det tror jag att Håkan Svenneling håller med om.

Jag ska försöka göra något så ovanligt som att svara på en fråga. Återigen måste jag säga att detta är komplext. Det handlar om diplomati, och det tror jag att Håkan Svenneling är medveten om. Det är ett givande och tagande.

Ingen gillar ett land som är odemokratiskt. Men är Turkiet odemokratiskt? Vi hörde utrikesministern säga att det är fria val i Turkiet, och det finns oppositionspartier. På så sätt faller faktiskt Turkiet in under benämningen demokrati. Sedan kan man diskutera huruvida det finns grader i helvetet, men vi betraktar Turkiet som en demokrati. Men det betyder inte att man måste gilla dem som leder demokratierna.

Fru talman! Jag skulle kunna stå här i dag och säga en massa fina saker om hur jag vill att Sverige ska hantera utrikespolitiken och om hur jag vill värna demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Jag skulle kunna tala om hur skevt det är att kvinnor i Afghanistan inte får gå i skolan, att de inte får utbilda sig, att hälften av befolkningen i Afghanistan har fått sina liv beslagtagna nu när talibanerna åter har tagit makten.

Jag skulle kunna tala om situationen i Iran och om hur jag dagligen blir uppvaktad av människor som vill förklara för mig hur livet ser ut där nu, hur revolutionen i allra högsta grad fortgår trots massarresteringar, tortyr och avrättningar, hur kvinnorna går på gatorna och protesterar. Jag får också från samma människor höra om hur regimen med hjälp av Islamiska revolutionsgardet håller befolkningen i schack, i skräck och under kontroll.

Jag skulle kunna tala om hur många jag har träffat som vittnar om att folket i Iran lever under terror och att de ber oss i väst om en sak. De vill att revolutionsgardet ska klassas som en terroristorganisation. På så sätt skulle det fruktade gardet få svårare att verka operativt, och på så sätt görs regimen svagare. Jag skulle också kunna tala om hur komplex en sådan åtgärd är och vilka hinder det finns för det i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag skulle kunna tala länge om situationen för de svenska politiska fångarna Dawit Isaak och Gui Minhai, som sitter fängslade för att de har kämpat för det fria ordet.

Jag skulle också kunna tala om Taiwan och deras situation, om deras vädjan till väst om hjälp mot Kinas press, eller om vi ska kalla det förtryck, om att EU omedelbart bör jobba för att Taiwan inkluderas i internationella organisationer som WHO och andra FN-organ och för att ett investeringsavtal med Taiwan kommer på plats så fort som möjligt.

Fru talman! Det är dock skillnad på ord och handling. Det är skillnad på att vilja och att göra. Ibland krockar viljan med möjligheterna, precis som provokation kan krocka med yttrandefrihet. Det är problematiskt att utmana stora nationer som Kina och Iran, för det är mycket som står på spel, inte minst ekonomiskt.

Sveriges utrikespolitik ska i första hand syfta till att bevara Sveriges frihet och självständighet och skydda landet från hot och påtryckningar. Det gör vi i dag genom att ha bra diplomati och goda relationer med våra grannländer och inte minst genom att nu, när vi äntligen också har en politisk majoritet för det, gå med i försvarsalliansen Nato. Jag är inte speciellt orolig över att Sverige inte ska vara på väg mot ett fullvärdigt medlemskap. Det är vi, och då ska Sverige såklart fullt ut stötta försvarsalliansen på det sätt som den anser att Sverige bäst kan bidra.

Det är nog ingen som missat att Sverige just nu har ordförandeskapet i EU. Jag hoppas att fler ser möjligheterna som finns när vi jobbar mer tillsammans med länder som delar våra värderingar. Det är nämligen genom EU som vi bäst visar solidaritet med Ukraina, hanterar klimatkrisen och underlättar den internationella handeln, som bidrar till vårt välstånd.

I tider av oro vänder man sig lätt inåt och isolerar sig mot omvärlden. I USA, till exempel, ser vi hur Biden pumpar in skattepengar för att skydda den egna industrin. Runt om i världen begränsas den fria handeln. Det gör oss alla fattigare. Om vi ska ta oss ur den ekonomiska krisen behöver världen öppna upp i stället för att sluta sig.

Fru talman! Svensk utrikespolitik handlar också om solidaritet. Vi har en tradition av att vara ett land som hjälper de utsatta. Det är vi fortfarande, och det ska vi fortsätta att vara. Vi liberaler följer nu med spänning regeringens nya biståndspolitik, där strategierna ska bli mer tydliga och insatserna mer effektiva.

Det är viktigt att biståndet används rätt. Det är viktigt att maten når hungriga munnar, att skolor kan byggas och att organisationer i länder där fria val eller rättsstatens principer saknas kan få möjlighet att påverka för att förändra detta. Det är viktigt.

Vi har en värld där många behöver hjälp och där alla vill ha mer. Det är förståeligt. Jag lyssnar på de organisationer från civilsamhället som gör ett jättejobb ute i fattigdom och misär. Jag ser också deras arbete. Som liberal vill jag såklart också göra mer, men jag tror även att det, när den nya biståndspolitiken utvärderas om ett par år, kommer att visa att sig hjälpen kanske till och med har blivit bättre. Låt oss i alla fall tillsammans jobba för det!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ett av de områden där Sverige verkligen har gått från ord till handling är situationen i Ukraina. Där står vi upp dels genom att bidra ekonomiskt, dels genom att bidra humanitärt och med militär utrustning och kompetens, nu senast med artillerisystemet Archer. Mycket, mycket mer kan dock göras.

Vi i utrikesutskottet har haft förmånen att få träffa flera olika delegationer från Ukraina, och vi har lyssnat på dem. Förra veckan var det en parlamentariker och före detta minister från Ukraina som besökte Stockholm, och när hon berättade om situationen i hemlandet hade hon svårt att hålla tårarna tillbaka. Det fanns många anledningar till detta. Bland annat berättade hon att hennes man dödades i kriget förra året.

Med i den här delegationen var också en manlig advokat som jobbar med antikorruption i landet. Han, liksom de flesta män i Ukraina, deltar nu aktivt i kriget. Han hade bara ett öga. Det högra ögat hade han förlorat när hans militära fordon körde på en mina och exploderade. Han behövde en avancerad operation och rehabilitering men återvände trots det till fronten för att fortsätta att strida.

Kriget kom där och då väldigt nära, och vi blev tagna av att lyssna på deras berättelser. De sa en sak som gjorde i alla fall mig berörd: Vi vill inte tillhöra Ryssland; vi vill tillhöra EU.

När man tänker på vad den meningen faktiskt säger förstår man vad kriget handlar om för ukrainarna. De slåss för sin existens. De slåss för att inte bli en del av Ryssland.

Jag tycker att vi har en skyldighet att bry oss om dem som slåss för sin frihet och faktiskt också slåss för Europas frihet - och för vår frihet här i Sverige. Ukraina förtjänar allt stöd det kan få, inte bara nu utan även efter kriget, med att återuppbygga landet och förstärka demokratin. Självklart ska vi i förlängningen på alla sätt hjälpa Ukraina att bli fullvärdig medlem i EU.

Liberalerna är stolta över att Sverige har lämnat bakom sig tiden då man vägrade att välja sida i internationella konflikter och inte kunde skilja på vilka som var våra fiender och vilka som var våra allierade. Ukrainas seger över Ryssland är den överlägset viktigaste politiska frågan i vår tid, och Sverige ska bidra till att det blir verklighet.

(Applåder)

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget för vårt land och för Europa har snabbt förändrats och kraftigt försämrats. Det fruktansvärda anfallskrig som Ryssland utsätter Ukraina för är helt oacceptabelt. I förlängningen är det inte bara en stor fara för det ukrainska folket utan också ett hot mot freden och friheten i Europa.

Vi har alla tagit del av de våldsamheter som Ryssland utsätter civilbefolkningen i Ukraina för - tortyr, våldtäkter och plundringar. Och varje dag dör soldater som försvarar sitt land och faktiskt också försvarar Europa. Men vi ser också rapportering om det ukrainska modet och framgångarna med att försvara sitt land. Därför är det av största vikt att Sverige med kraft agerar för att Ukraina även i fortsättningen ska få ett starkt stöd så att försvarsviljan kvarstår och försvarsförmågan även i fortsättningen förblir hög.

Sveriges många och stora militära och humanitära stödpaket är viktiga och måste följas av fler. Det är särskilt angeläget att Sverige fullföljer planerna att sända Archer till Ukraina och fortsätter att i samverkan med andra länder planera för ett utvidgat och uthålligt stöd till Ukraina och på sikt även för återuppbyggnaden av landet när kriget är över och Ukraina har segrat.

I dag behandlar vi en lång rad motioner inom området försvar och säkerhet. Det är glädjande att det i dag finns ett brett politiskt stöd för att stärka vår försvarsförmåga. Så har det inte alltid varit.

Länge stod Liberalerna ensamma i fråga om ett svenskt Natomedlemskap. Självklart skulle det ha varit bättre om vi ansökt om medlemskap redan för 20 år sedan, vilket vi liberaler ville. Men nu gläder vi oss åt att det finns ett brett stöd även från andra partier som har förstått vikten av att ingå i försvarsalliansen. Vi liberaler tackar extra för detta.

Sverige måste samarbeta med andra länder för att stärka säkerheten i vår del av världen. Vårt förestående Natomedlemskap är ett viktigt steg, inte bara för Sverige utan även för Nato. Även om det finns en del hinder på vägen för vårt Natomedlemskap är det nödvändigt att vi från svensk sida fortsätter att förbereda vårt inträde i försvarsalliansen, för vi kommer en dag att bli medlemmar i Nato.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik och totalförsvar

Jag välkomnar också vad som länge har varit Liberalernas linje i säkerhetspolitiken, utöver Natomedlemskapet, nämligen en rejäl ökning av resurserna till försvaret och ett utvecklat civilt försvar. Att fler personer deltar i civil- och värnplikt, något som bara för en kort tid sedan framstod som otänkbart men nu är på väg att genomföras i rask takt och med en allt bredare enighet i riksdagen, är glädjande.

Det betyder dock inte att vi kan luta oss tillbaka. Ambitionerna på försvarsområdet måste fortsätta öka. Den stora nedrustningen av svenskt försvar som pågått under decennier har gjort oss sårbara. Därför är det viktigt att den nya försvarsberedningen nu utarbetar konkreta förslag för att skapa förutsättningar för att kraftigt stärka Sveriges försvar.

Natos rekommendation att medlemsländerna bör lägga 2 procent av bnp på försvarsanslag är en rimlig målsättning. Men hur dessa 2 procent ska räknas är en öppen fråga. Liberalerna menar att det i slutändan inte är procentsatsen som är det viktigaste, utan det är vår försvarsförmåga och vad den kräver i form av ekonomisk satsning. Vi bedömer att det på kort sikt kan behövas en större satsning för att snabbt stärka vårt försvar för att vi sedan ska kunna landa på en mer långsiktigt hållbar nivå.

Herr talman! Låt mig få säga några ord om det civila försvaret, som dessvärre också har varit kraftigt eftersatt under lång tid. Det är viktigt att regeringen nu prioriterar att stärka och utveckla även det civila försvaret av vårt land. Jag vill peka på en viktig förändring som regeringen har aviserat och som vi liberaler i många år har drivit och velat se komma tillbaka, nämligen civilplikten. Den ska nu återinföras och främst då inom den kommunala räddningstjänsten, som har en viktig funktion inte bara i krig utan även under höjd beredskap och i fredstid.

Vi måste stå rustade på alla fronter och vara förberedda på det värsta. Totalförsvaret måste stärkas. Den dag då det värsta händer är det för sent. Med civilplikten blir Sverige betydligt bättre rustat och bättre förberett på krig och katastrofer.

Herr talman! Det har som sagt inkommit många motioner som berör försvarspolitiken och som vi har behandlat här i riksdagen. Det är bra att engagemanget för frågorna är stort och att många intressanta förslag har presenterats.

De stora förändringar som det nya säkerhetspolitiska läget i Europa och det kommande Natomedlemskapet medför gör att det finns skäl att se över målen och resurserna för det militära försvaret. I Försvarsberedningens fortsatta arbete kommer många av frågorna att belysas, och vi ska kanske i dag inte föregripa den viktiga diskussion som kommer att föras. Vi liberaler ser dock gärna en bred överenskommelse för ett starkare militärt försvar. Tillsammans kan vi värna vår frihet och vår framtid.

Fru talman! Jag börjar med frågan om utbildning för fattiga människor ute i världen. Jag pratade med en biståndsarbetare förra veckan som har varit i Afghanistan och jobbat med flickors skolgång där. Denna skolgång har varit möjlig tack vare bistånd bland annat från Sverige genom FN.

Om ledamoten frågar mig kommer vi liberaler att fortsätta att arbeta för att folk runt om i världen kan fortsätta att få en bra skolgång och få en utbildning för att det är viktigt. Ja, vi kommer att fortsätta att jobba för det.

Men som jag sa förut är vi ett litet parti, och vi får kämpa för att få igenom våra viktiga hjärtefrågor. Men detta är en av våra hjärtefrågor, och vi kommer att fortsätta att kämpa för detta.

När det gäller processen kom jag in i detta spel, så att säga, i andra halvlek och var inte med i omklädningsrummet inför taktiksnacket när det kommer till arbetet i utskottet här i riksdagen. Jag kan därför inte svara på frågan varför oppositionen inte har involverats mer än vad den har gjort. Jag är ledsen att jag inte kan svara på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Fru talman! Jag tolkar det som att denna fråga var i princip densamma som den första som ställdes.

Ja, Liberalerna är den liberala rösten i denna borgerliga regering med stöd av Sverigedemokraterna. Och vem vet hur det hade sett ut utan Liberalerna i denna regering. Vi hade kanske fått en ännu större neddragning av biståndsbudgeten. Det vet vi inte. Jag var inte med vid förhandlingarna, och ledamoten var inte med vid förhandlingarna så vi vet inte.

Liberalerna kommer alltid att jobba för de utsatta här i världen. Vi kommer aldrig att svika dem och aldrig vika ned oss där. Men vi är ett litet parti. Vi är en stor röst, men den är kanske inte så stark i detta sammanhang. Men vi gör vad vi kan, och vi kommer att fortsätta att göra vad vi kan för att jobba för dem som lider och svälter och inte har det bra i denna värld. Vi kommer att fortsätta med det; det kan jag lova dig.

Fru talman! Det är inte lätt att svika sina väljare. Men samtidigt har vi en verklighet som ser ut på ett sätt den ena dagen och på ett annat sätt den andra dagen. Miljöpartiet vet också det. Ni hade en biståndsminister 2015 när avräkningen blev hur stor som helst för att Sverige skulle kunna ta emot den enorma flyktingström som kom hit. Ni tog ett ansvar, vilket jag lyfter på hatten för. Socialdemokraterna har här fått skit för att de gjorde avräkningar nu i våras i samband med flyktingströmmen från Ukraina. Jag lyfter på hatten för att de tog ansvar. Det är det som det handlar om. Vi har en plånbok, och det är skattebetalarnas pengar, som vi kan använda. Vi måste se hur världen ser ut.

Just nu har vi finansiella problem i Sverige. Räntorna har höjts, och det finns människor som inte kommer att ha råd att bo kvar i sina bostäder. Vi måste ta ansvar för dem också, och det gör den här regeringen. Tyvärr sker det på bekostnad av de få miljarder som då ryker från biståndsbudgeten. Jag beklagar detta, men så ser verkligheten ut.

Fru talman! Vi talar om bistånd. Vad är bistånd? Jo, bistånd är hjälp. I det här fallet är det en ekonomisk hjälp där vi - Sverige, ett rikt land - hjälper andra länder, andra organisationer och andra människor, som inte har samma finansiella möjligheter som vi har här i Sverige.

I definitionen av bistånd från OECD står att det finansiella stödet i huvudsak ska främja ekonomisk utveckling och välstånd i fattiga länder samt verka för att motverka förtryck. Vi är alla ganska överens om att det är bra.

Inför den här dagen har jag pratat en hel del med partikamrater i Liberalerna och med andra kloka människor. Jag har även grottat ned mig i Sidas arbete och läst om bra biståndsprojekt och om mindre lyckade sådana. Det jag har kommit fram till är att bistånd inte är en enkel fråga.

De ändringar som nu sker i budgeten mot tidigare år är att regeringen lägger fram en flerårig budgetram som inte baseras på bni utan är en fast summa varje år. Det finns dessutom ett fast tak för avräkning. Det ger en bättre långsiktighet, och det blir lättare för biståndsorganisationerna att planera sitt arbete med biståndet.

Sverige har under många år varit bäst i världen på bistånd. Vi har givit mest bistånd per capita, och det har vi haft råd med. Men så sker förändringar i världen, och så även i Sverige.

Just nu har vi en ekonomisk kris med hög inflation och höjda räntor. Vi har en energikris som kommer att slå hårt mot det svenska folket. Vi kanske kommer att se företag gå i konkurs och människor bli av med sina jobb och kanske till och med sina bostäder. Och inte minst har vi ett krig i Europa. Det innebär att vi har svårigheter även här på hemmaplan, här i Sverige, som vi måste ta tag i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Nu är vi med den här budgeten inte längre bäst i världen. Vi ligger bara topp tre eller topp fyra. Vi är fortfarande bäst i Norden. Vi är ett av få länder i världen som når upp till det biståndsmål som FN har satt upp och som flera länder har skrivit under på.

Om jag har räknat rätt är det 192 länder som är sämre än vad Sverige är när det kommer till bistånd, om det nu är en tävling. Jag vill betona att vi i Sverige fortfarande har ett väldigt högt anslag i vår budget för bistånd. Det är 56 miljarder per år före avräkning, och det ska alltså begränsas med 8 procent.

Att då få höra att det finns andra länder som ser ned på Sverige, som pekar på oss och säger att vi är dåliga förebilder: Är inte det oförskämt, om det nu är så. Jag har verkligen letat efter uttalanden av den typen från företrädare från andra länder eller internationella organisationer. Jag har inte hittat något sådant. Jag undrar: Vilka är det som gör det? Är det FN som har klagat på Sverige?

I vissa av de mejl jag får från medborgare här i Sverige och organisationer förfasas vissa över att Ukraina får så stort stöd. Det blir på bekostnad av andra biståndsprojekt, som då får mindre. Men det är så här det fungerar. Det finns bara en plånbok, och det är utifrån den vi måste prioritera.

Jag har sagt detta förr i talarstolen: Jag vill också hjälpa alla människor i hela världen. Men det går inte, och det kommer alltid att finnas människor som blir besvikna.

När det gäller Ukraina har vi män, kvinnor och barn som lider enormt. Jag tycker inte att vi ska hålla på och jämföra länders olika lidanden. Ukraina behöver akut hjälp nu. Och jag anser att Sverige ska fortsätta att stödja EU:s gemensamma samordning när det gäller ett generöst bistånd till Ukraina, både som lån och som gåvomedel.

Vi liberaler har alltid stått för humanism och medmänsklighet, och vi har alltid varit en förespråkare för att Sverige ska ha en generös biståndspolitik. Det tycker vi fortfarande.

Jag ska göra någonting så ovanligt som att ge ett rakt svar här i kammaren: Nej, Liberalerna kommer aldrig att gå med på att backa och halvera enprocentsmålet för biståndet, åtminstone inte så länge jag är medlem i Liberalerna.

Men vi liberaler är också ansvarstagande, och vi har en förståelse för hur landet ligger och att vi nu även måste ta ansvar på hemmaplan. Vi ser att många människor i Sverige i dag behöver hjälp. Vi ser hur skolan behöver mer resurser, hur kommunerna behöver mer hjälp och hur polisen måste stärkas.

Vi ser också hur världen blöder. Regeringen vill nu att biståndet ska bli mer effektivt och att vi ska fokusera på den demokratiska tillbakagång som vi alla ser. Vi måste prioritera demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är innehållet i biståndet som är viktigast, inte storleken på det.

Som liberal vill jag också understryka att särskilt fokus ska ligga på flickors och kvinnors rättigheter - flickors rätt att utbilda sig. Och de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och för hbtqi-personer ska också särskilt uppmärksammas.

Det som jag nu har räknat upp ska vara krav för att Sverige ska ge bistånd till ett land. Och krav är inget fult ord.

Det ska även finnas krav på att bistånd ska vara kopplat till bra resultat, effektiv styrning och nolltolerans mot korruption. För mig är detta självklarheter. Men vi vet av erfarenhet att det inte alltid har fungerat så. Jag ser därför fram emot att vi under mandatperioden får en effektivare biståndspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

(Applåder)