Oscar Sjöstedt

Herr talman! Även Martin Ådahl får hålla sig inom några slags rimlighetens ramar. Ingenstans här i dag, i något anförande, i någon intervju eller i något annat sammanhang har jag eller någon annan hög företrädare för mitt parti sagt att målsättningen är att vi ska importera mer mat. Ingenstans går det att hitta det, utan Martin Ådahl har hittat på det helt själv. Det måste faktiskt finnas några slags rimlighetens gränser även för Centerpartiets Martin Ådahl.

Jag sa att det finns mycket som pekar på att den här inflationshöjningen, alltså livsmedelsinflationen, är tillfällig. Det finns mycket som pekar på det. Jag sa också i mitt anförande att om det visar sig att den inte är tillfällig och att alla signaler som pekar på att den är tillfällig är felaktiga, om det blir en förvärrad och förlängd situation, ska vi inte utesluta att vidta åtgärder.

Jag tyckte att jag hintade ganska tydligt vilka åtgärder det kan vara. Det är alltså fler kronor på varje pryl man handlar på Ica som går i skatt till pappa staten än som går till pappa butiksägaren.

Herr talman! Nu är det inte jag som har suttit på kammaren och kokat ihop de här 125 procenten. Just den siffran kommer från Riksrevisionens rapport. Riksrevisionen har analyserat det här. Man kan ju såga dem jäms med fotknölarna om man vill det; det har jag inga problem med. Men jag väljer att lita på den rapporten, och det är där man kommer med siffran om en självfinansieringsgrad på 125 procent.

Det betyder inte att det står i motsatsförhållande till någonting annat. Det och de andra skattesänkningarna vi gått fram med – skattesänkningar för helt vanliga löntagare med lön på så lite som 16 000 kronor i månaden och uppåt, skattesänkningar för pensionärer, skattesänkningar på drivmedel och så vidare – står inte emot varandra på något sätt. Man kan sänka marginalskatterna, vilket kommer att träffa dem som har de högsta marginalskatterna. Det är av naturliga skäl de som har de högsta inkomsterna. Man har inte skyhöga marginalskatter på låga inkomster, lyckligtvis. Man kan också sänka skatterna för helt vanliga löntagare, pensionärer och barnfamiljer och framför allt göra det billigare att tanka och köra bil.

(Applåder)

Herr talman! Även om det inte var supertydligt misstänker jag att det Ida Gabrielsson är ute efter är den sänkta marginalskatten. Marginalskatten låg tidigare på runt 55 procent. Den sänktes till 52 procent. Låt mig säga två saker om den saken.

Den ena är en principiell ingång, där man har en princip om hälften kvar. Det vill säga att man som enskild individ bör få behålla hälften av en lönehöjning. Nu har vi alltså en marginalskatt som ligger på 52 procent. Det är strax över hälften, så i ärlighetens namn är marginalskatten fortfarande lite för hög. Jag tycker att det är en angenäm princip att ha hälften kvar. Man ska inte behöva betala mer än hälften av en löneförhöjning.

Den andra är mer av ett pragmatiskt argument. Det här är en reform som har en så kallad självfinansieringsgrad på 125 procent, herr talman. Det vill säga att när man sänker skatten i procent ökar skatteintäkterna i kronor därför att det leder till fler arbetade timmar och så vidare. Det vill säga att staten eller det offentliga får mer pengar att röra sig med efter den här reformen.

Herr talman! Min poäng med träffsäkerhet är att barnbidraget träffar även de barnfamiljer som inte kämpar med att betala räkningar, som inte kämpar med det här. Det är det som är min poäng med träffsäkerheten. Jag tycker nog att det är ganska relevant att ta upp det.

Är poängen med en åtgärd att man ska rikta in sig på hushåll som har de allra tuffaste ekonomiska marginalerna är det inte uppenbart att barnbidraget är den mest träffsäkra, för den träffar även andra hushåll – bankdirektörer, riksdagsledamöter och till och med statsråd och kanske talmän; jag vet inte.

Vad är mer träffsäkra åtgärder? Ja, vi har skruvat upp garantipensionen för de fattigaste äldre; det har vi gjort. Vi har skruvat upp sjukpenningen, sjukersättningen; det har vi gjort. Det är ju betydligt mer träffsäkra åtgärder än att bara ge en massa pengar till alla människor som råkar ha barn, alldeles oavsett om de är arbetslösa eller tjänar flera miljoner per år, om de har flera miljoner på banken eller är helt utblottade. Det är det jag menar med träffsäkerhet, herr talman. Jag tycker absolut att det är en relevant sak att invända.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna fick alltså inte 51 procent i valet. Vi kan väl börja i den änden. När man ska samverka mellan olika partier får alla partier ge och ta lite grann. Jag tror inte att detta är en situation som är främmande ens för Mikael Damberg egentligen.

Jag har inga problem att diskutera vad som är den optimala nivån på barnbidraget. Jag tar jättegärna en sådan diskussion. Den får dock gärna vara seriös och bygga på seriösa premisser.

Jag tror för egen del att barnbidraget inte är en särskilt träffsäker åtgärd. Om det är fattigdomsbekämpning som vi ska ägna oss åt tror jag inte att barnbidraget är den mest träffsäkra åtgärden. Det är ett kort svar. Vi kan ha en seriös diskussion om detta vid vilket tillfälle som helst.

Hela svaret på gåtan har vi ju i det jag var inne på. Det har att göra med pålagor på nationell nivå och framför allt på EU-nivå. Det är pålagor på bönderna, producenterna och handlarna. Det är det som trissar upp priserna. Har man röstat för höga priser får man höga priser.

Herr talman! Det finns en hel del som talar för att den här tillfälliga livsmedelsinflationen är just tillfällig. Vi kan redan nu se att råvarupriserna globalt faller tillbaka. Det ger inte effekt på matpriserna i svenska butiker i dag, såklart, men på någon eller ett par månaders sikt kommer det att märkas.

Men framför allt – detta kanske man inte går runt och tänker på dagligen – har den svenska kronan apprecierats, alltså gått upp i värde. Det gäller mot euron likaväl som det gäller mot dollarn. Det gäller mot schweizerfrancen och mot den japanska yenen. Det gäller mot den norska kronan och mot den danska kronan.

I en korg med de tio mest handlade valutorna har den svenska kronan gått starkast. Detta är inte bara goda nyheter för dem som planerar att åka utomlands på semester i sommar, utan det är goda nyheter för dem som stannar hemma i Sverige också.

En högre värderad krona ger billigare import. Vi importerar tyvärr ganska mycket av vår mat, och den maten kommer att bli billigare ju starkare den svenska kronan är. Detta är givetvis positiva nyheter.

Herr talman! Om nu detta är någonting annat än en tillfällig inflationshöjning – om det är någonting som kommer att förvärras eller förlängas – ska vi givetvis inte utesluta några som helst åtgärder för att underlätta för hushållen. Det gör vi i alla fall inte från Sverigedemokraternas sida.

Trots att vi har påtagliga investeringar framför oss – jag tänker inte minst på Försvarsmakten – står svensk ekonomi stark. Vi har ekonomiska muskler i våra statsfinanser att agera.

Med detta sagt, herr talman, vill jag säga att det för varje litet smörpaket, varje äggkartong och varje påse mjöl som man köper i affären är betydligt fler kronor som går i skatt till staten än som går i vinst till butiksägaren. Detta är ingen högmarginalbransch.

(Applåder)

Herr talman! När Tidöpartierna tog över ärvde vi en tvåsiffrig inflation i Sverige. Därför gjorde vi också kampen mot inflationen till den enskilt tyngsta prioriteringen i den ekonomiska politiken. Den kampen var framgångsrik. I dag är inflationen närmare 2 procent, det vill säga nära målnivån. Under den här höginflationsperioden minskade hushållens köpkraft i reala termer. Nu är den situationen vänd. Hushållens köpkraft ökar igen. Löneökningen är alltså större än prisökningarna.

Vad gäller just livsmedelsinflationen kan vi konstatera att den är lägre i Sverige än i större EU-länder som exempelvis Polen, Tyskland och Spanien. Vi kan också konstatera att konsumentpriserna, det vill säga det vi betalar när vi handlar i butiken, inte har ökat i samma omfattning som producentpriserna. Den observante har säkert noterat hur priserna på vissa varor – kaffe var det någon som nämnde här; kakao är ett annat exempel – har ökat påtagligt mycket. Det beror huvudsakligen på dåliga skördar i andra delar av världen.

Vi kan konstatera att Ukraina, åtminstone tidigare Europas största livsmedelsexportör, befinner sig i ett fullskaligt försvarskrig sedan drygt tre år tillbaka. Att den ukrainska livsmedelsexporten har blivit lidande som ett resultat av Rysslands folkrättsvidriga invasion är rätt uppenbart, och att det har orsakat en efterföljande utbudsproblematik är lika uppenbart.

Det är klart att man kan börja bojkotta Ica, men när var och varannan åker i Ukraina är besudlad av både truppminor och artillerigranater lär det inte lösa särskilt många problem. Jag lägger ingen jättestark värdering i den här typen av bojkotter, men aningen juvenilt får man väl ändå kalla det.

Herr talman! Jag kan konstatera att Tidöpartierna har sänkt skatten på så kallad jordbruksdiesel till EU:s absoluta miniminivå. Det sänker producentpriserna och i förlängningen även konsumentpriserna. Jag hoppas och tror att vi kommer att bli framgångsrika när det gäller att få bort mycket av regelkrånglet. Ju fler regelbördor vi ålägger dagligvaruhandeln, desto mer tvingas ju handlarna höja priserna.

El är givetvis även det en insatsvara i livsmedelsproduktionen. Hade vi haft kvar tillförlitlig baskraft, det vill säga kärnkraften och de låga och stabila elpriser som den medför, hade vi också haft lägre matpriser. Tyvärr ville det andra gänget annorlunda när de satt i majoritet förra mandatperioden och drev igenom en förtida nedläggning av fullt fungerande kärnkraftsreaktorer.

Framför allt, herr talman, har EU:s samlade så kallade klimatpolitik resulterat i oerhörda fördyringar för kontinentens bönder. 37 procent av gårdarna i EU har stängts ned på grund av det ena eller det andra klimatdirektivet. Vissa partier här inne kanske borde prata med sina respektive kollegor i Europaparlamentet om hur de har röstat i dessa frågor.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan hålla med om att regeringen bör ha en plan. Vad är det som säger att vi inte har det? Det är en mängd utfall och parametrar att hålla koll på.

Nu är det något slags respit på 90 dagar, och det ska förhandlas fram avtal med hela världen. Jag vet inte om det kommer att gå eller hur det kommer att påverka oss. Sverige är beroende av den tyska ekonomin. Kommer Sverige eventuellt inte att drabbas utan i stället tyskarna med den fordonsindustri de har? Det kommer att spilla över på Tyskland.

Att de amerikanska konsumenterna kommer att drabbas av högre inflation är säkert, till och med uppenbart. Kommer det att spilla över på oss? Eller kommer handelsflödena att justeras på ett sådant sätt att det blir ett deflationistiskt tryck? Det är inte alls omöjligt att handelsflödena från andra delar av världen i stället för att riktas mot USA landar i Europa och Sverige, och därmed blir det ett deflationistiskt tryck.

Det finns en mängd utfall, och givetvis finns en plan för att hantera alla olika typer av utfall.

Herr talman! Jag sa i och för sig inte exakt så, men strunt samma. Det är klart att det finns en poäng. Jag tror faktiskt att finansministern sa något klokt, nämligen att den som påstår sig veta exakt hur det landar med allt som händer i världen just nu ska man inte lyssna på. Det var klokt sagt. Det rör på sig så mycket. Det kanske händer något under det här replikskiftet; det kommer ett nytt besked, och sedan försvinner det beskedet lite senare i kväll. I morgon kommer ett tredje besked, och sedan ändras det. Det var min poäng.

Vad är alternativet? Det går inte att lägga fram en vårbudget i ett klimat som är djupt beroende av nyckfullheten från den amerikanska administrationen i frågan. Vad är alternativet? Att inte lägga fram en vårbudget över huvud taget är ett dåligt alternativ. Men det rör sig så fort, och det tycker jag att Janine Alm Ericson ska ha lite respekt för.

Herr talman! Jag menar inte att det är en dålig idé att ha mål. Det var inte riktigt så jag menade. Men jag menar att bara för att Centerpartiet fladdrar ur sig en siffra – 80 procent i det här fallet – har man fortfarande inte åstadkommit något över huvud taget. Om vi hittar en framkomlig väg för att gå från typ 50 procent till 80 procent är jag idel öra. Det här är i allra högsta grad ett problem som vi behöver ta på allvar.

Jag ställer ett par motfrågor tillbaka: Med vem ska Martin Ådahl genomföra den hemliga planen som ska leda fram till 80 procent? Ska vi gå tillbaka till en situation där dieseln kostar 27–28 kronor? Det är vad som förespråkas från oppositionens sida. Men vi vet vad vi får med den politiken.

Vad händer med bönderna? Nu är kostnaden för en liter diesel under 16 kronor. Ska den kosta 28 kronor i stället? Är det något som kommer att öka självförsörjningsgraden? Absolut inte – såklart.

Herr talman! Jag håller med helt och hållet, men att Centerpartiet har ett siffersatt mål är fullkomligt ointressant.

Det vi har gjort är att sänka skatten till EU:s miniminivåer för jordbruksdiesel, det vill säga att vi gör det i praktiken billigare att vara bonde. Gör vi det billigare i producentledet blir det i slutändan också billigare i konsumentledet, och vi stärker därmed hela vår livsmedelssektor. Vi har sänkt bränsleskatterna i största allmänhet, vilket jag tog upp i mitt anförande – och det gynnar bönderna.

När jag har grottat ned mig i dessa frågor har förklaringen till att det ser ut som det gör varit olika typer av pålagor i klimatets tecken, inte minst på EU-nivå. Det är lite som ni kokar ihop på hemmaplan i Sverige – tyvärr, men inte minst på EU-nivå. EU är den största boven mot en högre självfinansieringsgrad.

Herr talman! Det är ganska uppenbart. Framför allt har vi sänkt skatten för pensionärer, inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen. Vi har också höjt garantipensionen ganska kraftigt. Pensionärerna har fått en starkare köpkraft 2022, 2023, 2024 och 2025, herr talman.

Återigen tror jag inte att någon, möjligen bortsett från läkemedelsbolagen själva, tycker att det är en jätterolig situation att det blivit dyrt med medicin och läkemedel. Jag gör det i alla fall inte, men det är detta som är förklaringen.

I Ida Gabrielssons värld kanske allt som sker i största allmänhet är politiska beslut. Det finns dock ingen som har tagit det politiska beslutet att medicin ska gå upp i pris och vara dyr. Här har vi haft en inflation, precis som i mycket annat, och den inflationen har varit lite högre. Det är jätteolyckligt, men det är så. Det ligger ingen konspiration eller något politiskt beslut bakom det. Det är en olycklig situation, helt enkelt.

Herr talman! Det blir lite svårt att hinna med i ett så här kort replikskifte. Jag är väldigt nöjd med den satsning på vägunderhåll som vi skjuter till. Den kommer att gynna människor som bor i sådana delar av landet som jag själv bor i, det vill säga glesbygdskommuner där vägunderhållet har varit väldigt eftersatt, herr talman. Vi fortsätter upprustningen av de rättsvårdande instanserna och ger nästan en halv miljard kronor till Kriminalvården, en myndighet som befinner sig i en expansionsfas som jag inte tror att någon svensk myndighet någonsin har befunnit sig i – och så vidare, och så vidare.

Sedan skriver jag givetvis inte under på den beskrivning som vi här får höra från Ida Gabrielsson, men det är kanske inte helt otippat.

Det här är en vårbudget. Lägger man ihop den med den höstbudget där vi stöttade ekonomin, både hushåll och företag, med 60 miljarder kronor ser man att vi på det stora hela för en klok och väl avvägd ekonomisk politik från Tidöpartiernas sida.

Herr talman! Så mycket förstår jag också. Men anledningen till att man gjort denna förändring i högkostnadsskyddet är ju att läkemedel har gått upp i pris. Hade vi inte haft en situation där läkemedel i sig hade blivit dyrare hade det inte funnits något motiv till att göra några förändringar i högkostnadsskyddet. Vi pratar väl förbi varandra – eventuellt medvetet; jag vet inte.

Sedan ställer Mikael Damberg upp en falsk motsättning, tycker jag, med våra väldigt höga marginalskatter. De är fortfarande för höga, om jag ska vara helt ärlig. De låg på 55 procent; nu har vi fått ned dem till 52 procent. Internationellt sett är det väldigt högt. Den reformen, herr talman, hade en så kallad självfinansieringsgrad på så mycket som 125 procent och finansierade alltså sig själv med råge. Staten får genom den skattesänkningen in mer skatteintäkter. Det låter som trolleri, men det är det inte. Förklaringen är att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar så att staten får in mer skatteintäkter. Det finns alltså inget motsatsförhållande på det sättet.

Herr talman! Vad gäller tandvården är vi nu i färd med att driva igenom världshistoriens tandvårdsreform. Den kommer på plats den 1 januari 2026, och sedan är vår förhoppning att den ska fortsätta rullas ut även 2027.

Sedan är det en jätteolycklig situation med läkemedlen, men det funkar inte så att det sitter ett antal politiker och beslutar hur mycket läkemedel kostar. Jag tror inte att någon är förtjust i situationen att läkemedel har blivit dyrare, herr talman – inte jag i alla fall. Men det är alltså inte ett politiskt fattat beslut att läkemedel ska vara dyra. Läkemedel har gått upp i pris, som ganska mycket annat.

Jag vågar inte ta gift på att jag har siffrorna rätt, herr talman, men jag tror att staten står för 41 miljarder av den totala kostnaden för läkemedelsförmånerna, som är 50 miljarder kronor per år. Den absoluta lejonparten står alltså staten för. Den andel som staten står för visavi brukaren eller konsumenten är också högre än vad den varit historiskt.

Men det är jätteolyckligt att läkemedel har blivit dyrare. Det är inget beslut som jag, finansministern eller statsministern har fattat. De har gått upp i pris.

Herr talman! Den 12 mars i år hände det som många av oss hade sett komma ganska långt dessförinnan: Northvolt ansökte om konkurs.

Jag och flera av mina partikamrater har stått just i den här talarstolen och uppmanat övriga i den här kammaren att inte gå in med skattebetalarnas pengar i detta högriskprojekt. Men inte ville man lyssna, och nu har inte bara skattebetalarna mot sin vilja förlorat pengar, utan även pensionärerna har blivit fattigare. AP-fonderna 1, 2, 3 och 4 har investerat nästan 6 miljarder kronor i projektet, herr talman, och dessa 6 miljarder kronor är i dagsläget värda exakt noll kronor.

Andra partier måste börja lära sig av sina misstag. Det gäller i synnerhet Socialdemokraterna. Den här bubblan kom till under Socialdemokraternas styre. Den hade inte blåsts upp och spruckit utan den politiska upphaussning, uppbackning och direkta påverkan som fanns. Här går det inte att skyffla bort det ansvar man har. Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen bör be om ursäkt till landets 2,3 miljoner pensionärer eftersom de nu kommer att få en lägre pension än de hade fått utan det här debaclet.

Jag tycker att det är ledsamt, herr talman, att se med vilken nonchalans vissa partier i denna kammare behandlar skattebetalarnas pengar. Nu har i alla fall Sverigedemokraterna sett till att det inte kommer att ske några utbetalningar av skattepengar till ett annat högriskprojekt, nämligen Stegra.

Så här är det: Det finns en fullt fungerande privat kapitalmarknad där den som vill låna kan göra det, där den som vill låna ut kan göra det och där den som vill investera kan göra det. Men gör det med era egna pengar, inte med skattebetalarnas eller pensionärernas pengar!

Herr talman! Ett citat: Försvaret är ett särintresse. Nytt citat: För att få budgeten att gå ihop kan man alltid ta den sista miljarden från försvaret.

Det var två före detta regeringschefer som jag just citerade: Fredrik Reinfeldt respektive Göran Persson. Under ungefär samma tid som citaten yttrades fanns det en partiledare i denna kammare som gjorde motsatt analys och som kritiserade nedrustningsivern, och den partiledaren hette Jimmie Åkesson. Det är ganska tydligt vem av de tre partiledarna, och i förlängningen vilket parti, som fick rätt. Mest fel av alla hade i vanlig ordning Miljöpartiet, som tidigare ville avveckla den svenska försvarsmakten helt.

Men då var då, och nu är nu. Det är många partier som har nyktrat till sedan dess. Nu jobbar Tidöpartierna intensivt och fokuserat med att stärka den svenska försvarsförmågan. Redan nu, alltså i år, är anslagen nära nog de dubbla jämfört med när vi tog över för snart tre år sedan.

Utvecklingen globalt har inte på något sätt gått åt rätt håll, och därför har Tidöpartierna kommit överens om att ytterligare expansion av Försvarsmakten kommer att lånefinansieras, på kort sikt, ska jag tillägga. På lång sikt är lånefinansiering inte ett realistiskt alternativ.

Jag är medveten om att det finns partier i denna kammare som tycker att man kan låna till allt och att man kan driva staten med stora underskott även på lång sikt, men det är inte en framkomlig väg. Jag bedömer att de två partier som tycker så inte är seriösa vad avser den ekonomiska politiken. Det rör sig, kanske inte helt otippat, om Miljöpartiet och kommunistpartiet.

I propositionen bemyndigas Försvarsmakten att genomföra så kallade läglighetsköp redan under innevarande år till en summa av 25 miljarder kronor. Det är alltså utöver redan beslutade anslag och bemyndiganden.

Herr talman! Konjunkturen har inte riktigt tagit fart, i alla fall inte så som man hade kunnat hoppas, och bättre lär det inte bli med pågående handelskrig. Tillväxten i Sverige ser förvisso betydligt starkare ut jämfört med exempelvis övriga EU och euroområdet, men arbetslösheten biter sig fast på alltför höga nivåer.

Tidöpartierna stöttade ekonomin med 60 miljarder kronor i höstas och går nu fram med ytterligare konjunkturstimulanser på motsvarande 5,8 miljarder kronor.

Rotavdraget höjs från 30 till 50 procent. Det hjälper givetvis alla de hushåll som har genomfört eller som avser att genomföra något slags reparation, ombyggnad eller tillbyggnad. Men det är mer en bonus då detta i synnerhet underlättar för hela byggbranschen, som befinner sig i en ansträngd situation.

Vi tillför resurser till ytterligare 4 000 platser på yrkeshögskolan, upp till totalt 53 000 platser. Det kan röra sig om utbildningar inom allt från ekonomi och försäljning till it och sjukvård. Regionalt yrkesvux ökas med 3 600 platser till totalt 75 600.

Vi tidigarelägger höjningen av taket i akassan. Att den som är tillfälligt arbetslös kan få en adekvat ersättning är bra. Det är inte bara bra för individen, utan det är även bra konjunkturpolitik.

Vi stärker stödet till lanthandlar och bensinmackar på landsbygden, och vi satsar på vägunderhållet, som har varit eftersatt under lång tid. Behoven har varit större än de åtgärder som har utförts. Det är en situation som har varit mer påtaglig för dem som bor utanför de större tätorterna, inte minst de som bor i glesbygd. Vi har gjort det billigare att köra bil, och nu ska vi också se till att vägarna man kör på är framkomliga.

På tal om att vi har gjort det billigare att köra bil, herr talman: När Tidöpartierna tog över låg dieselpriset på omkring 27 kronor per liter, eller nästan 28 och mer därtill. I dag ligger det på under 16 kronor. Bensinpriset låg en bit över 21 kronor, men i dag ligger även det under 16 kronor. Vi pratar om tusentals kronor för alla hushåll som är beroende av bilen. Jag har sagt det tidigare, men jag säger det en gång till: Bilen är en frihetsfråga. Den ska inte vara en klassfråga, som det gäng jag nu pekar på vill få det till.

Herr talman! Den svenska kronan har stärkts markant den senaste tiden. Den svenska kronan är högre värderad såväl visavi euron som visavi dollarn jämfört med när Tidöpartierna tog över. Den svenska kronan har hittills i år gått starkast av alla de så kallade G10-valutorna. Där hittar man, förutom tidigare nämnda dollar och euro, även den japanska yenen och schweizerfrancen.

Den svenska kronan har gått starkast. Varför är detta viktigt? Där bortser jag från det uppenbara – att den som åker på utlandssemester till sommaren kommer att märka att man som svensk har mycket högre köpkraft, vilket i och för sig jättetrevligt. Det är viktigt därför att det sänker priset på allt som vi importerar. Det blir billigare att importera, och detta i sin tur påverkar givetvis inflationen i nedåtgående riktning, det vill säga priserna sjunker, allt annat lika.

Om denna positiva utveckling med en stark svensk krona fortsätter kommer det även att slå igenom på sådant som mat och livsmedel, i alla fall i den mån de är importerade.

Det här med valutor och valutakursrörelser är rätt krångligt, både att förstå sig på och, kanske framför allt, att förutspå. Det ska jag villigt erkänna. Men i stort speglar de den samlade internationella bedömningen av tillståndet i ett land.

Det handlar om sunda statsfinanser, vilket såklart är nummer ett, inga skenande budgetunderskott, en låg, kontrollerad och kontrollerbar statsskuld, normala räntenivåer, ett handelsnetto som inte sticker ut alltför mycket i någondera riktningen, förtroende för rättsstaten, institutioner och myndigheter, en stabil och förutsägbar politik i allmänhet och en stabil och förutsägbar ekonomisk politik i synnerhet, ett stabilt regeringsunderlag, framtidsoptimism och säkert hundra och åter hundra faktorer ovanpå det.

Omvärlden vill just nu investera i svenska kronor. Det hade den givetvis inte velat göra om den samlade bedömningen var att Sverige är på väg käpprätt ned i källaren. Jag röstade nej till euron den 14 september 2003, och det beslutet har jag inte ångrat en enda dag sedan dess.

Sammantaget, herr talman, fortsätter Tidöpartierna att leverera. Paradigmskiftet i rättspolitiken fortsätter och börjar ge resultat. Jag skulle säga att justitieutskottet här i Sveriges riksdag, under ledning av Henrik Vinge, givetvis tillsammans med Justitiedepartementet, åstadkommer mer under två veckor på jobbet än vad Socialdemokraterna gjorde under två mandatperioder.

Fler brott klaras upp. Det dödliga skjutvapenvåldet minskar. Trenden är rätt, även om vi inte är framme eller i mål på något sätt. Vi vet också att de rättsvårdande myndigheterna, inte minst polisen, uppskattar de verktyg och resurser som de får för att lösa sin uppgift. Det är oerhört viktigt att detta arbete fortsätter även nästa mandatperiod och att vi inte går tillbaka till den slapphänta politik som gänget jag pekade på förordar.

Den omlagda migrationspolitiken ger effekt. Invandringen minskar. Återvandringen, vare sig den sker frivilligt eller för all del med tvång, ökar. Arbetskraftsinvandringen har minskat med nästan hälften jämfört med 2022. Vad gäller vissa länder – jag kan nämna Irak, Syrien och Somalia som exempel – är återvandringen högre än invandringen. Sverige har alltså nettoutvandring till de länderna. Detta har givetvis att göra med de lagändringar och andra beslut som Tidöpartierna har verkställt.

Fler tunga åtgärder behöver komma på plats före mandatperiodens slut, men när vi är färdiga, herr talman, kommer Sverige att ha EU:s absolut striktaste migrationslagstiftning.

(Applåder)

Fru talman! Det här rör sig om lite olika saker, men jag ska försöka knyta ihop det.

Om vi hoppar tillbaka till början är det givetvis på det sättet, vilket jag också sa i mitt anförande, att det tar mycket längre tid att bygga ny kärnkraft än det tar att lägga ned kärnkraft. Men det tar lika lång tid att bygga en vindkraftspark ute till havs som det tar att bygga ett kärnkraftverk. Det är inte så att vi kan plocka fram en massa vindkraft i morgon eller i nästa vecka, utan det tar ju lika lång tid. Svaret däremellan är såklart gas, som också är en reglerbar och planerbar kraft.

Kostnaderna för läkemedel har stuckit iväg ganska drastiskt. Det är inte någonting som vi har bestämt, utan det har liksom skett ändå. Vi ska komma ihåg att det fortfarande är väldigt kraftigt subventionerat. Det finns ett högkostnadsskydd, och de siffror som jag har tagit del av gör gällande att för den grupp patienter som har det allra största läkemedelsbehovet pratar vi om en fördyring på ungefär 80 kronor i månaden med det förändrade högkostnadsskyddet.

Det är klart att man kan diskutera om det ska vara subventionerat till 100 procent eller noll procent. Ska det vara 30-70 eller 10-90? Den diskussionen går alltid att ha. Men det är inte vi eller regeringen som har fått för oss att det ska bli dyrare med läkemedel, utan det är läkemedlen som har blivit dyrare. Det är det som har hänt, och det är inte ett politiskt beslut. Det har blivit så av helt andra skäl.

Det är klart att jag tycker att det är en olycklig situation, men det är inte vi som har bestämt att det ska vara så. Då kan man diskutera hur mycket det ska subventioneras och hur mycket som ska falla på den enskilde. Nu har vi landat i att vi gör på det här sättet. För dem som har det allra största behovet av läkemedel pratar vi som sagt om en fördyring på 80 kronor per månad. Men visst, det går absolut att föra den diskussionen.

Fru talman! Nu funkar det ju inte så i en budget att man lånar pengar till något specifikt. Så funkar det faktiskt inte, utan har man ett minustecken, röda siffror, på nedersta raden har man drivit det offentliga med ett underskott. Jag noterar att Miljöpartiet - och det står dem såklart fritt; jag vill bara upplysa väljarna om det - prioriterar tiotals miljarder i ökat internationellt bistånd, pengar som inte kommer svenska väljare och skattebetalare till godo på något sätt.

Jag bara konstaterar att det är så, och den prioriteringen får man givetvis göra. Jag pekar på att vi tycker olika om detta, och det är väl bra att vi gör det.

Jag var på samma kärnkraftshearing för två tre veckor sedan. Det jag tog med mig som ett "problem" var att om vi bygger en massa kärnkraft riskerar elpriserna att bli så låga, fru talman, att det inte är lönt att bygga vindkraft. Det var ungefär vad jag tog med mig.

Att elpriserna är så låga att det inte är lönsamt att bygga vindkraft ser jag som ett ganska angenämt problem. För mig som vanlig dödlig elkonsument är detta inte ett problem alls. Får jag låga elräkningar blir jag ganska glad, och jag antar att de flesta människor gör ungefär samma analys.

Jag är ingen ingenjör, men det jag också tog med mig från hearingen och tror mig ha förstått på ett någorlunda bra sätt är själva begreppet "frekvensstabilitet", det vill säga att man måste ha elproduktion som är planerbar och helst inte väderberoende. Det skulle vara intressant att höra vad Miljöpartiet har för syn på det. Är frekvensstabilitet ett påhittat begrepp, eller är det någonting som faktiskt existerar?

Fru talman! Jo, det gäller såklart även för ungdomar. Detta är kraftigt subventionerat redan i ursprungsläget, och det är absolut inte uppenbart hur subventionerat det ska vara. Man pratar om unga. Det är egentligen till stor del unga vuxna, ser jag det som. Vi pratar liksom inte om små barn. Detta är alltså inte alls självklart.

Sedan finns det kapacitetsproblem i detta. Det finns inte oändligt med tandläkare, tandskötare, tandhygienister och allt vad det heter som bara sitter och väntar på att vi ska expandera tandvården. Och det vi kan se är att äldre, i alla fall som kollektiv eller som grupp, har större problem med munhälsan än vad de yngre har. De yngre, som grupp, har normalt inte några stora problem med munhälsan. På individnivå kan det såklart se lite olika ut.

Vi behöver förhålla oss till de kapacitetsutmaningar som finns. Det tar såklart tid att bygga ut hela tandvården. Man kan inte göra allt för alla på en gång. Det vi har sagt nu är att den tandvårdsreform som vi har budgeterat för - vi allokerar alltså pengar till den - i ett första skede ska gälla dem som är just äldre. Vi har sagt att den ska gälla från 67 år och uppåt.

Min och Sverigedemokraternas ambition är såklart att den ska rullas ut brett för alla åldersgrupper, men av rena prioritetsskäl får vi börja i någon ände. Vi sa att vi skulle börja med de äldre. Det står i Tidöavtalet att vi ska göra detta med fokus på de äldre. Det gör vi också. Det gäller från 67 år och uppåt. Framgent är det givetvis min och Sverigedemokraternas ambition att vi ska rulla ut denna reform för alla åldersgrupper.