Ludvig Aspling

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att det förs ett något märkligt resonemang från Miljöpartiet. Man går själv ut med det uttalade målet att skapa kaos i migrationspolitiken, att bryta ned alla gränser i Europa och att se till att locka så många migranter som möjligt att välja just Sverige. När sedan situationen blir ohållbar och det blir tvunget att införa exempelvis gränskontroller eller id-kontroller av den typ vi nu föreslår börjar man gråta och säger: Varför förstör ni för Öresundsregionen?

Det är inte vi som förstör för Öresundsregionen. Det är den som går in för att skapa kaos i migrationssystemen som försvårar för internationella pendlare. Detta är fullständigt uppenbart. Det borde ledamoten från Miljöpartiet förstå.

Låt oss gå vidare till själva sakfrågan. Ja, vi protesterade när id-kontrollerna avskaffades eftersom vi ville ha lite mer säkerhetsmarginal. När de infördes behövdes de absolut. Det var ingen tvekan om att det var nödvändigt att införa dem. Sedan förbättrades situationen, delvis tack vare att de infördes, vilket på ett sätt motsäger det andra argumentet som Rasmus Ling kommer med, nämligen att de inte skulle ha någon effekt alls.

När de väl avskaffades tyckte vi att det var något för tidigt. Vi hade gärna sett att de varit kvar lite längre för att ge lite mer säkerhetsmarginal.

Som situationen ser ut i dag ser vi dock inget behov av att införa dem precis nu. Det är en åtgärd som vi ska ha i verktygslådan om situationen skulle bli värre.

Herr talman! Till att börja med kan vi konstatera att det är inkorrekt att påstå att detta inte är en del av personalens uppgift. De personer som jobbar inom transportsektorn har som uppgift att utföra det som deras anställningsavtal och deras arbetsgivare säger. Om deras arbetsgivare säger att de måste genomföra id-kontroller på grund av att detta står i en förordning blir det en del av deras uppgift.

Personer som jobbar inom transportsektorn måste också hantera en massa situationer som är lite halvt obehagliga, speciellt de som jobbar sent på kvällen. Det är ingenting nytt. Vi kan alla önska att det inte vore så, men detta är extremt viktigt och de kommer att behöva göra det.

Vad gäller kostnaden är 19 miljoner mycket pengar. Jag förstår också att det låter som väldigt mycket pengar för dem som lyssnar på debatten. Men vad motsvarar det? Fyra ensamkommande barn under ett år eller någonting sådant? I fråga om asylmigration är 19 miljoner någonting man kan göra av med på 15 minuter. Det är liksom inga pengar alls i de här sammanhangen.

Linda Snecker pratar om att detta inte kommer åt problematiken. Det beror lite grann på vad man lägger i begreppet komma åt. Det är ju inte så att vi litar på att det som föreslås kommer att stoppa migrationen till Sverige om det införs. Däremot skapar det en tröskel. Det skapar framför allt en tröskel för personer som har falska identiteter, som vill dölja sin identitet, som inte har ärligt uppsåt och som vet att de inte har några riktiga asylskäl. Denna tröskel gör förhoppningsvis att fler kommer att välja att stanna och söka asyl i Danmark eller Tyskland, eller förhoppningsvis göra det moraliskt rätta och helt enkelt åka hem igen.

Jag tycker inte att detta är några konstigheter över huvud taget.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka så mycket för omdömet att jag skulle vara "otroligt inläst" på de här sakerna. Det är dock inkorrekt. Jag är inte specialiserad på asylrätt. Däremot kan jag grunderna i detta. Det borde Linda Snecker också göra. Om man ställer sig bakom en reservation som hänger upp sitt case på asylrätten, vilket oppositionen gör i dag, borde man i alla fall ha läst in sig på grunderna, men det har man uppenbarligen inte gjort.

Jag går vidare till påståendet att massinvandringen är imaginär. Jag kan bara be ledamoten från Vänsterpartiet att göra ett besök någonstans i Stockholms förorter och ta en titt på hur det ser ut. Den är inte imaginär; den är i allra högsta grad verklighet.

Massinvandringen har pågått under lång tid. Den har orsakat en katastrof för Sverige, och den är i allra högsta grad någonting verkligt. Om man inte ser detta tycker jag faktiskt inte att man har någonting i denna debatt att göra, för då befinner man sig inte i Sverige 2024 - rent mentalt i alla fall.

Den sista frågan var om jag känner till vad skillnaden är mellan en id-kontroll och en inre utlänningskontroll. Det är klart att jag gör det. En inre utlänningskontroll är när polisen kollar om en person får befinna sig i Sverige. Detta kan göras i samband med någon typ av ingripande, egentligen vilket som helst. En inre gränskontroll är när svensk polis utför en kontroll vid Sveriges gränser för att se om en person får resa in i landet. Man kollar då identitet och så vidare.

En id-kontroll är någonting mycket enklare. Då kontrollerar en person som arbetar på ett transportföretag om en person har ett giltigt id med sig.

Det finns en anledning till att detta är viktigt. Senast dessa regler infördes märkte man att färre personer försökte ta sig till Sverige. Det ställer upp en tröskel. Det stoppar naturligtvis inte alla. Man kan skaffa sig falska id-handlingar. Man kan köpa ett pass. Det finns många sätt att ta sig runt det. Men det skapar ändå en tröskel. Det gör ändå någonting, och någonting är det vi måste göra.

Herr talman! Det europeiska asylsystemet och den inre marknaden vilar på en måhända sympatisk men ändå riskabel princip, nämligen att de inre gränserna i praktiken kan avskaffas och ersättas av yttre gränser vilka förvaltas och skyddas av de yttre medlemsstaterna solidariskt för unionens räkning.

På den här principen bygger sedan reglerna om visering, fördelning av ansvar för asylsökande och en lång rad andra regleringar som på många sätt utgör ett av unionens fundament.

Men, herr talman, det finns en svaghet i detta. Den svagheten är något som på ett cyniskt sätt har utnyttjats av socialister och liberaler. Den består i det faktum att medlemsstaterna inte har någon livförsäkring i det fall de yttre gränserna eller de gemensamma reglerna helt enkelt slutar att fungera. Det är skälet till att vi debatterar den här propositionen i dag.

Det som har hänt under de senaste årtiondena är att den europeiska liberalvänstern har haft som strategi att

bygga upp ett system som är helt beroende av en fungerande yttre gräns

på olika sätt hindra medlemsstaterna från att bevaka och skydda de inre gränserna

bygga upp ett extremt generöst bidragsystem för att locka så många migranter som möjligt att ta sig hit

riva upp och underminera de yttre gränsernas funktion

rycka på axlarna och säga att man ingenting kan göra när hundratusentals människor tillåts promenera in i Sverige.

Detta görs naturligtvis för att nå det ideologiska målet om okontrollerad massinvandring. Eller för att citera Miljöpartiets tidigare språkrör Märta Stenevi som förklarade att hennes partis målsättning är att "göra kaos". Bakom Miljöpartiet står naturligtvis en lång rad socialdemokrater och gnuggar händerna. Och kaos lyckades de skapa. Det är ingen tvekan om detta.

För att bemöta den rödgröna kaosmaskinen går regeringen och Sverigedemokraterna fram med ett antal förslag. En del av detta är att kunna kräva id-handling av personer som reser in i Sverige med tåg, båt eller buss.

Detta är åtgärder som ska kunna sättas in av regeringen i det fall migrationstrycket mot Sverige blir väldigt stort. Det är alltså frågan om en nödlösning som ska användas som sista utväg.

Det huvudsakliga syftet är naturligtvis att färre personer ska välja att söka asyl i Sverige. Det är uppenbarligen ett skäl som i och för sig är gott nog. Men det finns också andra skäl till att den här typen av regleringar behövs och är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

För det första försvårar vi asylbedrägerier. Många asylsökande tenderar att slänga sina id-handlingar det första de gör när de kommer till det land som de ämnar söka asyl i. Det gör de för att försvåra asylutredningen. Skälet till det är naturligtvis att de från början vet att de inte har några egentliga skyddsskäl. Ofta vill de utge sig komma från ett annat land eller en annan region än den de faktiskt kommer ifrån. Om de måste visa en id-handling på vägen in och det dokumenteras ordentligt blir den typen av bedrägerier betydligt svårare att genomföra.

För det andra kommer fler falska och oriktiga identiteter att uppdagas. Låt säga att man till exempel utger sig för att vara ett par från Afghanistan som vill söka asyl i Sverige, men egentligen har sänts ut av regimen i Iran för att begå terrorbrott i Sverige. Då blir det betydligt svårare att komma in med sina dåligt förfalskade afghanska id-handlingar som har för dåliga säkerhetsmarkörer för att kunna användas för att resa in.

För det tredje är det en viktig signal till omvärlden. Sverige är inte längre en utlänningsrättslig frizon där vem som helst kan resa in och bosätta sig av vilket skäl som helst. De vuxna i rummet har tagit över, och det är viktigt att detta syns utåt.

Vad säger då oppositionen om allt detta? Som vanligt finns det ingen samlad opposition att tala om i de här frågorna. Socialdemokraterna står tydligen bakom förslaget. Det betyder inte särskilt mycket eftersom de nästa vecka lika gärna kan säga att de alltid har varit emot förslaget eller att det var de själva som lade fram propositionen. I deras värld är det bara fantasin som sätter gränserna.

Övriga oppositionspartier, C, V och MP, har däremot en reservation mot förslaget som bygger på fyra argument. Det handlar om dels att asylrätten urholkas, dels att förslaget kan strida mot EU-lagstiftning, dels att det kan innebära överlämnande av myndighetsuppgift, dels att det medför negativa konsekvenser för pendlare och för de personer som jobbar inom trafik och som måste utföra dessa id-kontroller.

Herr talman! Jag tänker bemöta argumenten lite kort vart och ett för sig.

Argumentet att den här typen av regler strider mot asylrätten kommer ganska ofta, och i hundra procent av fallen kommer det från personer som inte har en aning om vad asylrätten egentligen säger om den här typen av fall.

Den grundläggande regel inom asylrätten som vi pratar om är den som kallas för non-refoulment. Den innebär att Sverige inte får skicka tillbaka asylsökande till länder där de riskerar skyddsgrundande behandling, alltså en viss grad av förföljelse. Däremot finns det inget som helst förbud mot att avvisa en person som reser in i Sverige så länge man avvisar personen till ett land där han eller hon inte riskerar den här typen av behandling. I det här fallet pratar vi om att avvisa personer till framför allt Danmark och Tyskland.

Situationen där en person reser från ett säkert land till ett annat säkert land för att söka asyl regleras inte uttryckligen i FN:s flyktingkonvention. Däremot har den blivit föremål för uttalanden från UNHCR:s exekutiva kommitté vid ett antal tillfällen. Det gäller bland annat ett utlåtande från 1998 som berör exakt den situation som reservanterna lyfter i sin reservation. Kommittén skriver: Flyktingar och asylsökande som har funnit skydd i en viss stat ska normalt inte flytta därifrån irreguljärt för att söka skydd i någon annan stat, utan de ska använda skyddet i landet genom åtgärder som vidtas av den regeringen eller av UNHCR.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

UNHCR har också bekräftat principen vid ett antal tillfällen. Det här är alltså grunden till den så kallade första-säkra-land-principen, det vill säga idén om att man ska söka asyl i det första säkra land man kommer till. Befinner man sig i Danmark och inte riskerar att utsättas för någon typ av förtryck där ska man helt enkelt söka asyl där.

Ytterligare en institution som står bakom denna slutsats är kommissionen, alltså EU:s exekutiva organ, som i en skrivelse från 2018 med titeln Managing Migration in all its aspects skriver: Asylsökande ska inte ha ett fritt val om i vilken medlemsstat de vill lämna in en ansökan.

Det är väldigt tydligt, inte sant? Argumentet att det finns en juridisk rätt att välja var man vill söka asyl bygger på ren och skär okunskap och ingenting annat. Men det här spelar egentligen mindre roll, skulle jag säga. Om de här institutionerna skulle ha kommit fram till motsatsen, alltså att det fanns en sådan skyldighet, skulle vi naturligtvis kunna bortse från det. Det vore ju en fullständigt bisarr princip, som i praktiken skulle vara omöjlig att rätta sig efter. Att kontrollera vem som reser in i ett land är en grundläggande rättighet som tillkommer alla världens stater.

Jag måste också ställa mig lite frågande till det som står i reservationen om att förslaget kommer att slå hårt mot de personer som flytt från krig och katastrof och som behöver hjälp allra mest. Är det verkligen ett hårt slag att behöva söka asyl i Tyskland i stället för i Sverige? Hur tänkte ni nu? Kan ni förklara detta?

Reservanterna hävdar också att förslaget kan strida mot EU-rätten, och de syftar då på avgörandet Bundesrepublik Deutschland mot Touring Tours und Travel GmbH. Det här är det case som det också refereras till i Lagrådets yttrande. I vanlig ordning när det gäller vänsterpartierna har de inte riktigt läst det rättsfall som de hänvisar till. Det finns uppenbarligen avgörande skillnader mellan detta case och den lag som vi presenterar i dag, inte minst det faktum att det tyska fallet handlar om permanent nationell lagstiftning, Gesetz über den Aufenthalt, som ålägger bussbolag att genomföra id-kontroller. Det är väldigt stor skillnad mot det vi nu föreslår, vilket är en tillfällig åtgärd som är tänkt att sättas in i en nödsituation.

Det är fullständigt uppenbart att det går att forma förordningen på ett sätt som tar höjd för den praxis som finns. Vi ska också komma ihåg att den lite bredare frågan om inre gränskontroller och Schengenkodex i inte så liten utsträckning kommer att påverkas av vem som blir ansvarig kommissionär efter nästa Europaparlamentsval. Vi får hoppas att det är en lite mer klart tänkande person än den kommissionär vi har i dag.

Reservanterna hävdar också att ett åläggande om id-kontroll kan innebära ett överlämnade av myndighetsutövning till juridisk person, vilket enligt regeringsformen måste ske genom lag och inte genom förordning på det sätt som föreslås här.

Myndighetsutövning har i svensk rätt definierats som befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Det är fullständigt uppenbart att endast kontroll av ett id-kort inte utgör myndighetsutövning enligt gällande rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

Det är också ganska talande att idén som oppositionen nu försöker hänga upp sitt case på, alltså att detta i teorin kanske skulle kunna innebära överlämnande av myndighetsutövning, över huvud taget inte berördes i det betänkande som lades fram när de här partierna själva hade ett närmast identiskt förslag sent år 2015. Varken de själva eller Lagrådet berörde frågan över huvud taget den gången. Och varför gjorde de inte det? Jo, vi var alla överens om att det inte var myndighetsutövning då, och det är fortfarande inte myndighetsutövning. Ingenting i regeringsformen har förändrats i den delen.

Sist, men absolut inte minst, har vi frågan om vilken påverkan på trafiken, framför allt tågtrafiken och arbetsmiljön för dem som jobbar inom denna, som förslaget kommer att ha om det aktiveras. Här finns en negativ påverkan; det är fullständigt uppenbart.

Jag åkte personligen aldrig tåg över Öresund under den tid id-kontrollerna senast var aktiva, men jag har varit där och träffat representanter för konsortiet och regionen och även för flygplatsen. Jag har full förståelse för de problem som detta skapar. Jag åker själv pendeltåg varje dag här i Stockholm, så jag vet precis hur det känns att bli 40 minuter försenad.

Men det är viktigt att förstå att vår inställning från början alltid har varit att den här typen av åtgärder ska vara en sista utväg, som vi bara kommer att tillämpa om vi absolut måste. Sverigedemokraterna har, till skillnad från andra partier i den här kammaren, alltid stått bakom en stram migrationspolitik som, om den hade implementerats för 20 år sedan, hade gjort de här reglerna fullständigt onödiga.

Det är de rödgröna kaosmakarna som tvingar oss till detta, och jag skulle säga att det är något magstarkt av vänsterpartierna att försöka låtsas som att de står på pendlarnas sida i frågan samtidigt som de själva helt uppenbart är orsaken till det migrationskaos som gör de nya reglerna nödvändiga. Om id-kontrollerna blir verklighet en dag: Kom ihåg att det var ni som valde den här vägen, inte vi!

Om exempelvis Miljöpartiet vill göra något för att se till att reglerna inte blir verklighet - börja då med att avveckla ert eget parti.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Fru talman! På frågan om jag deltagit i diskussioner är svaret nej, det har jag inte gjort. Jag var också tydlig i mitt anförande med att det här en situation som jag hoppas kommer att omfattas.

Den svenska rättsordningen fungerar ju så att det inte är jag eller någon annan medlem av Sveriges riksdag som bestämmer hur lagen ska tillämpas i enskilda fall, utan det kommer att vara upp till domstolarna eller i det här fallet Migrationsverket i vissa fall.

Det som jag däremot hoppas är att personer som sysslar med religiös predikan med tydliga hatinslag och tydliga våldsbejakande inslag som inte når upp till reglerna om terrorbrottslagstiftning, alltså uppmaning till terrorbrott, ändå ska omfattas av de här utlänningsrättsliga reglerna och bli tvungna att lämna Sverige. Det är det jag hoppas på.

Den intressanta frågan här är ju varför Miljöpartiet är så förfärat över detta. Varför vill Miljöpartiet att de här personerna prompt ska vara kvar i Sverige och fortsätta underminera Sveriges säkerhet? Varför? Det är väl en ganska enkel grej att svara på. Det kan inte vara så svårt att förklara varför man tycker att det är så viktigt att just personer som utgör tydliga säkerhetshot men som är smarta nog att agera på ett sätt som inte når upp till terrorbrottslagen ska vara kvar i Sverige i stället för att åka hem till sina hemländer.

Annika Hirvonen! Förklara! Varför har ni denna inställning?

Fru talman! Annika Hirvonen uppehöll sig något vid min exemplifiering av vad jag tror att lagen kan resultera i. Det är flera debattörer som har varit inne på frågan om vilka konkreta exempel som kan tillämpas eller vilka fall som lagen kan tillämpas på.

I Sverige finns inte kasuistisk lagstiftning på det sättet att det i förarbetena exakt står vilka situationer eller exakt vilka gärningar som kommer att fångas upp av ett visst lagrum. Det är inte så Sverige fungerar, och så har det aldrig fungerat såvitt jag känner till.

Frågan är varför det exempel som jag lyfte fram är så problematiskt för Miljöpartiet. Det är intressant. Jag lyfte fram personer som sysslar med religiös predikan med tydliga våldsbejakande inslag men som inte når upp till lagen om uppmaning till terrorbrott. Här finns alltså ett utrymme under lagen om uppmaning till terrorbrott där man ändå kan predika med tydliga våldsbejakande inslag utan att fällas till ansvar.

Varför ska dessa personer, Annika Hirvonen, över huvud taget vara kvar i Sverige?

Fru talman! Det migrationspolitiska paradigmskiftet innehåller både stora, övergripande förändringar och mindre regeländringar av mer teknisk natur. Det är regeländringar som kanske ensamma inte får enormt genomslag men som tillsammans kommer att forma ett mer restriktivt och modernt regelverk. Denna proposition är ett typexempel på det senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Förslagen handlar alltså om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen. Det är ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet förordar att en persons uppehållstillstånd ska återkallas eller inte beviljas eller att ett par andra åtgärder ska kunna sättas in.

Det samarbetspartierna gör i dag är att vi ger Säkerhetspolisen och Migrationsverket nya verktyg för att hantera den här typen av hot. Dels ser vi till att sådana utlänningar inte kan beviljas främlingspass, alltså en resehandling som hjälper dessa personer att resa internationellt, dels kommer redan utfärdade sådana främlingspass att kunna återkallas och dels utvidgas grunderna för när ett uppehållstillstånd eller en passhandling kan återkallas till att även omfatta personer som bedriver statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Vad detta innebär är alltså att det inte längre kommer att behövas misstanke om att personen själv kommer att begå en gärning som är straffbelagd, utan det kommer att räcka med att personen ägnar sig åt aktiviteter som i sig inte är straffbara men som ändå syftar till att på något sätt främja eller stödja exempelvis en terrororganisation.

Flera debattörer har tidigare varit inne på frågan om gränslandet mellan de rekvisit vi inför i dag, alltså koppling till terrorism, och det straffbelagda området enligt terrorbrottslagen. Vad är skillnaden? Det är en väldigt relevant fråga och, skulle jag säga, den egentliga kärnan i den här debatten.

Vi har ju inte den typen av kasuistisk lagstiftning i Sverige att vi från Sveriges riksdags sida kommer att peka ut exakt vilka situationer som omfattas av de nya reglerna. Men ett scenario som jag själv hoppas på är att personer som sysslar med till exempel religiös predikan med tydliga våldsbejakande inslag men som inte når upp till rekvisiten i uppmaningslagen ska kunna omfattas av den här regeln. Om man spekulerar lite grann skulle det kanske också kunna handla om insamlingsverksamhet där det finns en misstanke om att slutanvändaren av medlen är en terrororganisation eller en organisation som främjar den typen av verksamhet, men där upplägget är för komplicerat för att kunna tas om hand enligt terrorbrottslagen. Då ska man alltså kunna ha en möjlighet att ingripa utlänningsrättsligt i stället.

Svaret på den fråga som tre debattörer tidigare har ställt - var finns utrymmet mellan terrorbrottslagen och de här rekvisiten? - är alltså att det finns ungefär där. Det finns ett utrymme, och jag tycker att det är fullt rimligt att Sverige har regler som utnyttjar detta utrymme. I den delen är det också värt att nämna att de här förslagen gränsar till andra förslag om utvisning på grund av bristande levnadssätt som just nu bereds inom Regeringskansliet. Ytterligare en skillnad jämfört med dagens ordning är att verksamhet som bedrivs utanför Sveriges gränser nu kommer att omfattas av den här regeln.

Vi förändrar också den så kallade treårsregeln. Det är alltså en regel som säger att om en person har bott i Sverige med uppehållstillstånd i tre år kan inte uppehållstillståndet återkallas på den här grunden. Den tidsfristen förlänger vi nu till fem år. Vi inför också en säkerhetsventil som gör att uppehållstillstånd kan återkallas även efter fem år om det finns synnerliga skäl, till exempel att ärendet har varit svårt att utreda, att det har tagit lång tid och att tidsfristen därför har passerats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Säkerhetspolisen kommer också att kunna överklaga Migrationsverkets beslut i fråga om främlingspass och uppsikt i säkerhetsärenden på samma sätt som gäller till exempel förvar enligt dagens ordning.

Varför behövs då detta? Det är ingen hemlighet att tidigare regeringar har sett egentligen allt som har med säkerhet i utlänningsärenden att göra som mindre prioriterat, om vi ska vara generösa. I praktiken har framför allt socialdemokratin men även tidigare borgerliga regeringar blundat för det faktum att den okontrollerade massinvandringen har förvandlat Sverige till en bas för internationell terrorism och brottslighet. Per capita var Sverige ett av de länder som försåg Islamiska staten med flest soldater samtidigt som den svenska socialförsäkringen i praktiken fungerade som en bankomat för terrorkrigsresande. Om vi tittar på det som händer just nu inom socialdemokratin är det kanske fullt naturligt att de vill prata så lite som möjligt om personer med koppling till terrorism.

Nu är det slut på detta. Oavsett hur mycket oppositionen protesterar kommer samarbetspartierna steg för steg att montera ned de regelverk som har gjort Sverige särskilt attraktivt för internationell terror och kriminalitet.

Fru talman! Vad säger då oppositionen om allt detta? Det är en väldigt relevant fråga. Någon samlad opposition finns det inte att prata om. Inte på papperet i alla fall; man vet ju inte vad de har sagt mellan sig, naturligtvis. Men på papperet ser det väldigt splittrat ut.

Tre av partierna avstyrker förslaget i ganska skarpa ordalag, medan ett av dem låtsas att de egentligen alltid har stått bakom det här förslaget men kanske bara inte hade tid att genomföra det när de själva satt i regeringsställning. Kanske var det bristen på konferensrum som spökade - vem vet?

Det intressanta är naturligtvis vad som kommer att hända om oppositionen, gud förbjude, kommer tillbaka till regeringsmakten efter nästa val. En bra indikation på vad som kommer att hända är såklart vad som hände senast.

Utredningen som det här betänkandet bygger på överlämnades till Mikael Damberg i mars 2020, alltså för ungefär fyra år sedan. Vad som hände sedan kräver lite spekulation, så vi får helt enkelt spekulera i vad som hände.

Jag är ganska säker på att Mikael Damberg gick till Märta Stenevi eller någon annan miljöpartist och frågade om man kanske eventuellt skulle kunna få genomföra det här förslaget, varpå Märta Stenevi sa "nej, lille vän, det kan du glömma". Märta Stenevi sa så därför att hon, precis som alla vi andra, vet att det inte spelar någon roll om Miljöpartiet har 4 procent och Socialdemokraterna 35 procent. Det är helt ovidkommande, därför att om Socialdemokraterna måste välja mellan å ena sidan en statsrådspension, en ambassadörs- eller landshövdingspost eller någon annan fin titel med hög lön och å andra sidan att göra vad som är moraliskt rätt för Sveriges säkerhet men då tvingas att köra över Miljöpartiet och riskera den egna ekonomiska vinningen, då väljer Socialdemokraterna att gynna sig själva vid varje tillfälle - utan undantag, utan tvekan.

Det var det som hände då, och det är det som kan komma att hända igen om olyckan skulle vara framme.

Bland de delar av oppositionen som faktiskt har en egen åsikt i migrationspolitiken finns två reservationer. Dessa säger i princip samma sak men med lite olika nyans, och det är att det finns inslag av rättsosäkerhet vad gäller rekvisitet koppling till terrorism på så sätt att det kommer att innefatta ett mått av skönsmässig bedömning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Det är helt sant att det kommer att innefatta ett mått av skönsmässig bedömning. Det är helt korrekt, och det är en punkt i det här betänkandet som många debattörer har varit inne på.

Det finns två skäl till att man kan om inte avfärda så i alla fall bemöta denna invändning. Dels finns det ett tydligt rekvisit i samma regel som säger att verksamheten ska vara av sådant slag att den hotar säkerheten i landet, vilket gör att kopplingen till terrorism inte kan vara hur lös som helst, utan det måste finnas ett visst mått av konkretion.

Dels, och kanske viktigare, är det så att den här typen av verksamhet, som alltså ligger i gråzonen mot det straffbelagda området enligt terrorbrottslagen, är svårfångad. Därför behövs det ett större mått av skönsmässig bedömning från myndigheternas sida. I takt med att de här brottsuppläggen utvecklas och blir svårare att upptäcka och utreda behöver myndigheterna starkare verktyg för att upptäcka, utreda och sedan verkställa den här typen av beslut. Så enkelt är det.

Som Lagrådet uttrycker saken i sitt yttrande kommer det att handla om gärningar som ligger "i periferin av vad som avses med terrorism". Det stämmer förhoppningsvis, för det är redan i periferin som vi måste agera om vi på allvar vill kunna ingripa mot den här typen av hot.

Naturligtvis förstår oppositionen detta. Motståndet mot det här förslaget, speciellt vad gäller de partier som står bakom reservation 1, beror kanske snarare på att de inte riktigt vill att Sverige ska kunna ingripa, eftersom det riskerar att drabba grupper som de själva har ett lite kärvänligt förhållande till, vilket jag naturligtvis också hoppas att de har rätt i.

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen och tackar så mycket för ordet.

Fru talman! Det enda skälet till att Ola Möller tycker att ja-eller-nej-frågorna är oseriösa är att han är djupt obekväm med att behöva svara på dem. Det här är absolut inte en oseriös fråga. Detta är tvärtom kanske de mest seriösa och viktiga frågorna som Socialdemokraterna måste ge ett svar på, och de kommer att behöva göra det åtminstone före den kommande valrörelsen.

Det är inte bara jag som är sugen på att få veta vad som kommer att hända med till exempel lagen om särskild utlänningskontroll om olyckan skulle vara framme och Vänsterpartiet tar plats i en framtida regering.

Ola Möller säger att man kan förändra och pilla lite i lagen utan att ta bort den. Nej, Ola Möller! Så här är det: Lagen om särskild utlänningskontroll bygger på några väldigt enkla principer. Det ska vara ett lågt beviskrav, och det ska vara ett kvalificerat hot. Det ska alltså handla om en väldigt farlig person, och därför ska det krävas ett ganska lågt beviskrav - "kan antas" i det här fallet, vilket Tony Haddou tog sikte på i sitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Min fråga kvarstår. Är detta en röd linje för Socialdemokraterna? Jag förstår att Ola Möller inte kan teckna partiets firma, men det är inte det jag frågar om. Det jag frågar om är om Socialdemokraterna har några principer. Finns det några principer som det partiet håller sig till? Det är det jag vill veta.

Är alltså detta en röd linje för socialdemokratin? Kommer partiet att medverka till att lagen om särskild utlänningskontroll, så som den fungerar i dag, kommer att försämras, tas bort eller göras tandlös för att kompromissa med Vänsterpartiet? Det är en extremt berättigad fråga, och det borde inte vara jättesvårt att svara på den. Detta är nämligen ganska viktiga saker.

Fru talman! Precis som Ola Möller säger bygger det betänkande som vi debatterar i dag på en utredning som beställdes av Mikael Damberg. Den levererades i mars 2020, och den remitterades därefter.

Den mycket relevanta fråga man kan ställa sig är: Vad hände sedan? Det här är ungefär fyra år sedan. Varför hamnade utredningen efter remitteringen i en skrivbordslåda någonstans i Regeringskansliet?

Ola Möller påstår att det beror på pandemin och att bland annat pandemin gjorde så att regeringen inte kunde hantera frågan. Det var pandemin och invasionen av Ukraina som orsakade detta. Jag tror inte att detta är sant, eller jag vet att det inte är sant.

Med den begränsade inblick jag har i hur Regeringskansliet fungerar vet jag att de har gott om resurser för att hantera ett antal olika ärenden samtidigt. Detta är dessutom en fråga som enkelt skulle ha kunnat hanteras av en del av Regeringskansliet, antingen straffrätten eller migrationsrätten, som inte direkt var involverade i att hantera exempelvis pandemilagen eller någon annan av de saker som Ola Möller hänvisar till. Jag vet alltså att det här inte är sant.

Det har kommit upp en annan sak i debatten som jag tycker är än viktigare. Det är frågan om Socialdemokraterna nu har några röda linjer som de skulle kunna dra upp inför ett framtida regeringssamarbete. I ett tidigare replikskifte i debatten kom frågan upp om lagen om särskild utlänningskontroll. Det är inte exakt den lag som vi förändrar i dag, men det är en snarlik regel som är grundläggande för att Sverige ska kunna upprätthålla den nationella säkerheten. Det handlar alltså om mer eller mindre akuta terrorhot och om Sveriges möjlighet att få ut dem ur landet.

Vänsterpartiet påstår att de inte längre står bakom denna regel, eller att de möjligtvis aldrig har stått bakom den. De vill att lagen om särskild utlänningskontroll ska slopas. Är det här en röd linje för Socialdemokraterna? Kan ni säga här och nu att ni aldrig kommer att låta detta ske?

Fru talman! Bara så att Tony Haddou förstår hur förslaget är tänkt att fungera: Anledningen till att Säkerhetspolisen fortfarande ska remitteras i sådana här ärenden är att det vore extremt olämpligt att låta Migrationsverket få tillgång till den typen av uppgifter som vi talar om här. Det gäller speciellt med tanke på de problem som Migrationsverket har haft med personalförsörjningen och så vidare tidigare. Men det är en annan historia.

Jag hörde däremot inget svar på min väldigt enkla ja-eller-nej-fråga. Det är inte en så liten fråga. Lagen om särskild utlänningskontroll är extremt viktig i Sverige. Det gäller genuint farliga människor som inte har några vettiga skäl att vara i Sverige över huvud taget förutom att på olika sätt försöka att underminera landets säkerhet och försöka att utgöra en aktiv grogrund för framtida terrorism. Ska den lagen avskaffas, Tony Haddou, ja eller nej?

Jag tittade lite i Vänsterpartiets motionsbank tidigare i dag. Jag har inte hittat några exempel på att Vänsterpartiet vill avskaffa lagen, trots att beviskravet kan antas vara djupt problematiskt enligt Tony Haddou. Jag vill ha svar på en enkel ja-eller-nej-fråga. Tycker Vänsterpartiet i dag att lagen om särskild utlänningskontroll ska avskaffas?

Det är en fråga som är extremt viktig med tanke på framtida regeringsbildningar och så vidare. Vad är det vänsterblocket egentligen kommer att göra? Vilka galenskaper kommer det att hitta på i framtiden om det blir en regeringsförhandling på den sidan?

Nu är det dags att ge ett enkelt ja-eller-nej-svar, Tony Haddou. Ska lagen om särskild utlänningskontroll finnas kvar, eller ska den inte finnas kvar?

Fru talman! Tony Haddou har nu i ett par anföranden riktat in sig på beviskravet "kan antas". Jag tror att han har nämnt det över tio gånger hitintills i debatten. Det är ett lägre ställt beviskrav än vad som gäller annars. Det är helt korrekt. Men det är inte ett beviskrav som på något sätt är unikt för den lagstiftning som vi ska fatta beslut om i dag, utan det finns redan i dag.

Det finns bland annat i lagen om särskild utlänningskontroll vad gäller kvalificerade säkerhetsärenden. Det är en annan lagstiftning än den vi diskuterar här i dag. De kvalificerade säkerhetsärenden gäller personer som kan antas komma att begå terrorbrott. Jag har en enkel fråga till Tony Haddou, om det är så att han tycker att beviskravet är så problematiskt. Är det Vänsterpartiets position i dag att lagen som särskild utlänningskontroll ska slopas?

Herr talman! I november röstade Europaparlamentet för en fördragsreform. Det uttalade syftet med reformen är att unionen ska kunna fungera när fler medlemsländer tillkommer i framtiden. Så är det i alla fall tänkt. Förslagen handlar bland annat om en europeisk beskattningsrätt, om att minska medlemsländernas inflytande över utrikespolitiken och om en kraftig maktkoncentration till Bryssel på medlemsstaternas och riksdagens bekostnad.

Vi har alla sett detta förut. Lissabonfördraget tog unionen i samma riktning. Det ledde till slut till att Storbritannien valde att lämna unionen. Den reform som nu diskuteras skulle göra skälen för att göra detsamma betydligt starkare än de är i dag, tycker jag.

Vad tycker EU-ministern? Jag undrar speciellt vad hon säger om att många ser den här reformen som en förutsättning för utvidgningen. Det senare är något som hennes parti har stått starkt bakom.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet! Det känns ändå tryggt att statsrådet uppenbarligen har funderat på dessa frågor.

Ett uttryck som statsrådet brukar använda ibland är mönsterbrytande åtgärder. Det tycker jag är ganska intressant, för det som behövs just nu är att Sverige bryter gamla mönster. Jag skulle alltså uttrycka behovet på exakt samma sätt.

De mönster vi framför allt måste bryta är hur vi tänker när det gäller vilka verksamheter som är säkerhetskänsliga och vilka som inte är det. Vi har historiskt inte haft storskaliga, släktbaserade kriminella nätverk som helt enkelt är specialiserade på att begå olika typer av brott mot det offentliga i rent vinstsyfte. Vi har inte haft detta tidigare, utan det är något som är nytt.

Vi måste få in i huvudet att det i dag är ett mycket större område av den svenska offentliga förvaltningen som är utsatt för detta och som är en säkerhetsrisk och känsligt material på ett sätt som det inte har varit tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att frågan om proportionalitet är väldigt intressant här, för när man gör denna typ av ingrepp i den personliga integriteten gör man ju en typ av proportionalitetsavvägning. Det måste stå i proportion till det intresse som åtgärden ska tillgodose. Här måste man också börja tänka om lite grann. Vad är intresset av att kunna göra denna typ av säkerhetsprövningar i dag, till exempel inom ett område som vi kanske för inte så länge sedan såg som rätt oproblematiskt - äldrevården, omsorg i kommunen eller något sådant?

I dag är det betydligt viktigare. Skälet till att denna typ av prövningar behövs är helt enkelt mycket tyngre i dag. Detta gör enligt min mening att avvägningen ser ut på ett annat sätt. Den öppnar för betydligt mer ingripande åtgärder, just för att behovet är så mycket större. Det vi egentligen talar om är förtroendet för mycket av det offentliga som ganska brutalt undermineras när vi har denna typ av infiltrering.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för ett utförligt svar! Jag har ändå förtroende för att den här regeringen tar denna fråga på betydligt större allvar än den förra, som egentligen bara stjälpte över detta problem på kommunerna och sedan lät dem klara sig bäst det gick.

Den inriktning som statsrådet beskriver tycker jag också låter rimlig. Frågan om skyndsamhet är naturligtvis väldigt viktig.

Jag skulle vilja komma med ett litet medskick, om tiden finns. Storbritannien har ett väldigt väl utbyggt system för att hantera denna typ av problem. Man har något som heter DBS, Disclosure and Barring Service - ett system för personalgranskning som utvecklades inte specifikt för att hantera kriminella klaner utan snarare för att hantera annan typ av brottslighet. Det kan handla om personer som dömts för sexualbrott eller något annat som gör att de är olämpliga att ha i skolmiljö eller i offentlig sektor generellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som är så väl utvecklat med det brittiska systemet är dels att det utvidgar det obligatoriska registerkontrollområdet till att bli väldigt stort. Det handlar alltså inte om en fakultativ regel som ger tillåtelse att göra en viss kontroll, utan det blir obligatoriskt att göra kontroller för väldigt många - hela det brittiska skolväsendet, till exempel.

En annan grej som gör detta så pass effektivt är att det är straffsanktionerat. Det är alltså enligt straffrätten inte tillåtet för personer som jobbar inom den brittiska offentliga förvaltningen att skippa det obligatoriska registerområde som denna lag stadgar. Det finns alltså väldigt starka incitament för att se till att folk sköter sig.

Tyvärr tror jag att något liknande skulle behövas. Det skulle krävas betydligt mer beredning om man skulle gå den vägen, men i det långa perspektivet tror jag att detta skulle behövas. Vi kan nämligen tyvärr inte lita på att kommunerna sköter detta i dag. De är redan infiltrerade av kriminella klaner. Det finns en jättestor risk för att de som ska övervaka detta i framtiden också är personer som har denna typ av kontakter. Problemet går alltså djupare än vi kanske förstår just nu.

Det tredje som Storbritannien har är ett väl utbyggt myndighetsstöd. Det här kan vara ganska meckigt att göra för kommuner - det beror lite grann på hur man lägger upp det. Det kan vara arbetsintensivt, och det kan kosta pengar. Jag är osäker på hur mycket Södertälje har betalat för det här privata företaget, men det ser ut att vara ett ganska omfattande arbete. Jag kan tänka mig att det är ganska dyrt.

I Storbritannien finns det ett väldigt starkt myndighetsstöd. Det finns en instans som man kan skicka en förfrågan till, och då får man ett utlåtande enligt dels belastningsregistret, dels misstankeregistret. Det görs en säkerhetsprövning, och de tittar på om personen har varit åtalad utan att ha blivit fälld. Det finns en lång rad sådana här omständigheter som man kan få information om genom att skicka en förfrågan till en myndighet på en plats. Systemet är väldigt smidigt och enkelt att använda, med andra ord. Det tror jag är ganska viktigt - att det blir ett system som är vattentätt och enkelt att använda för kommunerna.

Jag vill bara göra detta medskick. Om det finns en möjlighet att ta ett bredare grepp om denna fråga längre fram efter att Södertäljesituationen är hanterad hoppas jag verkligen att statsrådet funderar på att åka till Storbritannien och titta på hur de jobbar med sitt DBS-system.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för det samarbete som vi har, inte minst inom ramen för Tidöavtalet. Det är viktigt att vi kan ha den här typen av diskussioner utan att det uppfattas som att det finns en konflikt i den här frågan. Det tror jag inte att det i grund och botten gör.

Anledningen till att vi står här är att JO, Justitieombudsmannen, har riktat kritik mot Södertälje kommun. Den kritiken baseras på Södertäljes kontinuerliga säkerhetsprövningar av personalen som är anställd i kommunen.

Södertälje har tyvärr svåra problem med infiltration av den offentliga förvaltningen. Det handlar om kriminella klanmedlemmar som försökt och som lyckats skaffa sig anställningar där i syfte att begå olika typer av bedrägeri och andra brott mot kommunens verksamhet.

JO baserar sitt beslut på att kommunens agerande är en inskränkning av rätten till personlig integritet så som den fastslås i 2 kap. 6 § regeringsformen, där människor skyddas från betydande intrång i den personliga integriteten om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

För att göra sådana här kartläggningar krävs ju stöd i lag. Det är allmänt känt. Stöd i lag finns, precis som statsrådet säger, inom vissa verksamheter. Det gäller till exempel den obligatoriska registerkontrollen enligt skollagen. Vissa myndigheter som har hand om känsligt material och känslig information har också möjligheten att göra den här typen av kontroller. Men det finns i dag ingen generell regel som gör att kommuner och myndigheter har möjlighet att göra sådana här kontroller brett på all sin personal, och det är en ganska allvarlig brist.

JO:s beslut är i och för sig helt korrekt. Det som Södertälje kommun anför - att det här ändå skulle vara okej därför att kommunen har anlitat ett privat företag för att genomföra kontrollerna och inte gör det så att säga in-house - duger naturligtvis inte, utan beslutet är helt korrekt.

Det som händer nu är tyvärr att Södertälje och flera andra kommuner som har börjat arbeta på det här sättet står inte helt men till viss del försvarslösa mot de kriminella klanerna därför att man inte har möjlighet att göra den här granskningen av framför allt den befintliga personalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverige befinner sig i en ny situation. Den typ av kriminella släktbaserade nätverk som härjar i Sverige i dag har vi inte haft historiskt sett. Det är ett delvis nytt problem som kräver nya lösningar.

Regeringen meddelar nu att man skyndsamt kommer att tillsätta en utredning om detta. Med tanke på hur viktig frågan är skulle jag vilja ställa några kompletterande frågor.

Innebär det här att vi kommer att få en generell bestämmelse som kommer att kunna tillämpas på all eller nästan all offentlig verksamhet, eller kommer vi att få utvidgade sektorsspecifika regler av den typ som vi har i dag? Jag skulle starkt föredra en generell bestämmelse som kunde tillämpas på alla kommuner och all deras personal.

I interpellationssvaret säger statsrådet att det handlar om till exempel utdrag ur belastningsregistret. Tror statsrådet att detta räcker, eller bör man titta på möjligheter att granska även andra uppgifter såsom misstankeregistret, åtal som inte lett till fällande dom och annan offentligt tillgänglig information? Det finns ju i dag väldigt stora möjligheter att få en uppfattning om vem en person är.

Sist men inte minst, kommer de tilltänkta regeländringarna att ta sikte endast på organiserad brottslighet eller även på andra faktorer som gör personer olämpliga, till exempel om det är så att en person tidigare har tillhört en terrororganisation? Det finns ju gott om exempel på att sådana personer har fått anställningar till exempel inom skolväsendet i dag.

Jag kommer inte att ställa några frågor om tidshorisonten här, för jag vet hur situationen ser ut på Regeringskansliet. Det är ingen idé att stressa, utan det är bättre att det blir ett ordentligt utfört regelverk från början.

Herr talman! Min fråga gällde hur många personer som Annika Hirvonen tror kommer att söka sig till Sverige på grund av de förslag som Miljöpartiet lyfter fram, bland annat de säkra vägarna till EU och till Sverige, som skulle innebära en explosion av antalet asylsökande.

Annika Hirvonen vill inte ge mig någon siffra. Jag klandrar henne inte för detta, utan jag tror att jag har en ganska god förståelse för varför.

Jag tänkte ta ett par räkneexempel, herr talman, om det är okej. Om vi tar emot 50 000 personer, varav 5 000 barn, kostar det på ett år 9,4 miljarder kronor. Om vi tar emot 100 000 personer, varav 10 000 barn, kostar det på ett år 18,8 miljarder kronor. Om vi tar emot 150 000 personer, varav 15 000 barn, kostar det på ett år 28,2 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Det är i storleksordningen lika mycket som hela Polismyndigheten kostar, och det skulle ge ett enormt hål i statsbudgeten. Var hittar man då detta hål i Miljöpartiets budgetmotion? Ingenstans.

Om vi ska vara ärliga, Annika Hirvonen, är det nog i det sista exemplet vi skulle hamna - någonstans runt 150 000 personer per år, varav 15 000 barn. Här har jag inte räknat in några ensamkommande barn, som vi vet kostar exponentiellt mycket mer.

Miljöpartiet har budgeterat exakt 0 kronor till detta i sin budget. Det finns inte en spänn avsatt för att ta emot alla personer som med allra största sannolikhet skulle dyka upp om deras politik skulle bli verklighet.

Min fråga är: Hur kan man vara så oseriös att man föreslår en fullständig omläggning av migrationspolitiken till ett system som är det generösaste som världen någonsin har skådat och sedan budgetera 0 kronor för att ta hand om de personer som dyker upp?

Herr talman! Jag ska börja med att ge Annika Hirvonen rätt på en punkt. Hon säger att vi inte har asylinvandring för att det ska löna sig ekonomiskt - helt korrekt. Sverigedemokraterna har dock aldrig påstått att det lönar sig ekonomiskt. Det är andra personer som gör det. Vi måste rätta när desinformation om migrationspolitik sprids.

Miljöpartiet har den mest extrema migrationspolitiken av alla riksdagspartier. Man föreslår bland annat en totalamnesti för ensamkommande i kombination med ett avskaffande av medicinska ålderskontroller och att alla ska bli trodda, vilket betyder totalt fri asylinvandring för alla som vill flytta hit. Man föreslår att vi ska införa humanitära visum eller säkra vägar till EU, vilket betyder att vi slopar viseringskravet för personer som vill söka asyl. Det är med andra ord fritt fram för vem som helst i hela världen att bara flyga hit och flytta in. Man vill dessutom avskaffa Sveriges gränskontroller och därtill hindra polisen att leta efter personer som vistas här illegalt, till och med grova brottslingar. Man föreslår också att vi ska bygga ut bidragssystemen och göra dem ännu mer generösa än de redan är, även systemet för medborgarskap, just för att locka så många som möjligt att välja Sverige framför andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Nu vet jag i och för sig att konsekvensanalyser av migrationspolitiska beslut brukar betecknas som så kallad rasism av vänstern. Detta har vi fått höra i tidigare anföranden. Man får inte fråga vad saker kostar eller vilka konsekvenser de har, så jag ska inte begära för mycket av Annika Hirvonen. Men om Annika Hirvonen ändå skulle drista sig till en gissning mellan tummen och pekfingret: Hur många fler personer tror hon skulle flytta till Sverige om Miljöpartiet fick som de ville? Då hänvisar jag till kommittémotioner och även det som har sagts i EU-nämnden av Miljöpartiets representanter.

Ungefär hur många fler pratar vi om? Är det 5 000, 50 000, 100 000 eller 150 000? Mellan tummen och pekfingret, Annika Hirvonen: Hur många fler skulle komma?

Herr talman! Sverige har under lång tid haft världens mest dysfunktionella migrationspolitik. Själva idén om att bygga ett harmoniskt samhälle med jämlikhet, trygghet och god ekonomisk standard genom att i praktiken tillåta fri invandring från några av världens mest bakåtsträvande samhällen är naturligtvis inte särskilt klok. Resultatet är naturligtvis det som vi förutsåg. Det här enorma experimentet, som egentligen alla partier i den här kammaren förutom mitt eget bär en skuld till, har skapat problem som i bästa fall kommer att ta generationer att reparera, om det ens är möjligt. Men det är det arbetet som vi påbörjade för lite drygt ett år sedan.

Herr talman! En påminnelse om vad det är vi kämpar emot kom precis nu i veckan i form av Riksrevisionens granskning Systemet för återkallelser av uppehållstillstånd. Granskningen är, skulle jag säga, den mest brutala sågning som jag någonsin har sett. Riksrevisionen kommer fram till att i princip ingenting fungerar vad gäller uppföljning och kontroll av att villkor för uppehållstillstånd faktiskt följs, vilket bland annat resulterat i som minst många hundratals miljoner kronor men sannolikt - eftersom Riksrevisionen understryker att det är försiktiga estimat - många miljarder i felaktiga utbetalningar från välfärden som Socialdemokraterna har tillåtit ske.

Många av de allvarliga brister som Riksrevisionen påtalar beror just på att Socialdemokraterna och Miljöpartiet systematiskt och målmedvetet med hjälp av finansiering och styrning monterat ned grundläggande funktioner inom Migrationsverket, som alltid fullständigt likgiltiga inför den korruption, brottslighet och människohandel som de underlättar för. När den tidigare integrationsministern Märta Stenevi hotade med att hennes partis mål var att skapa kaos menade hon uppenbarligen allvar, för kaos var det miljöpartisterna skapade. Den saken råder det inget tvivel om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Herr talman! Vi går mot en ljusare framtid. Kaoset hos Migrationsverket kommer att städas upp. Grundläggande funktioner inom rättsstaten kommer att återupprättas. Faktum är att vad jag i varje fall tror var det första myndighetsuppdraget som den nya regeringen gav just handlade om att se över systemet för återtagande av uppehållstillstånd som har delats ut felaktigt eller där villkoren ej längre är uppfyllda.

Det arbetet fortskrider. Återtagandet har fördubblats i år jämfört med förra året. Vi har hittat gott om exempel på att personer som absolut inte borde vara i Sverige ändå har tillåtits att vara här av ren lättja från tidigare regeringar. Utredningen om ett hederligt levnadssätt innefattar dessutom viktiga frågor om myndighetssekretess som kommer att behandlas. Förändringens vindar på det här området blåser - var så säker.

Herr talman! Det som vi debatterar i dag är egentligen utgiftsområde 8, Migration. Det är tabeller för statens budget. Men eftersom migrationspolitik styrs av lagar och regler är naturligtvis regeländringarna det viktiga här. Budgetförändringarna kommer att komma som en konsekvens av dessa.

Förändringar på det här området kommer i takt med att regelverket förändras under mandatperioden. Men jag vill ändå säga någonting kort om de satsningar som vi gör redan nu.

Vi gör en satsning för att stärka arbetet med frivillig återvandring. Det handlar om att utveckla Migrationsverkets kapacitet och organisation. Det är alltså inte en ökning av det stöd som man kan få om man väljer att återvända till sitt hemland. Det senare stödet utreds just nu. En utredare ser över det regelverket. Förslag kommer att komma, och fler kommer att nappa på det i framtiden - var så säker.

Vi gör en satsning för att Migrationsverket ska förbereda sig för en kommande proposition om en ny ordning för mottagande av asylsökande. Det kommer bland annat att innebära att eget val av boende - EBO-lagen, som vi ofta har debatterat i den här kammaren - nu äntligen försvinner som ett uttryckligt boendealternativ. Vi kommer att möjliggöra för att anvisa asylsökande till vissa bostadsorter. Vi kommer att skärpa reglerna för dem som missköter sig med mera.

Vi gör en satsning för att förbereda inför kommande skärpningar av reglerna om medborgarskap. På grund av den så kallade klassiska socialdemokratiska politiken på området kunde till exempel den berömda gymmördaren förra året få ett medborgarskap medan han var häktad i sin frånvaro på flykt från rättvisan i Armenien. Det är en skymf för Sverige. Det kommer vi att sätta stopp för.

Vi gör en satsning för inrättande av återvändandecenter. Det är alltså bara de fysiska anläggningarna som vi talar om. Det kommer också en rad lagändringar på området som kommer att göra återvändandet betydligt mer effektivt. Det gäller exempelvis en reform av preskriberingen av utvisningsbeslut, ökade möjligheter till förvar, effektiviserat återvändande med mera.

Sist men inte minst gör vi också en besparing på schablonersättningen för så kallade ensamkommande barn.

Herr talman! I tillägg till detta presenterade samarbetspartierna i går någonting som länge har saknats i Sverige, nämligen en övergripande och statligt sanktionerad beräkning av vad massinvandringsexperimentet har kostat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Beräkningar på det här området finns redan i dag och ganska bra sådana. Det gäller till exempel dem från Entreprenörskapsforum i rapporten När blir utrikes födda självförsörjande? Det är närmast en retorisk fråga. Svaret är i genomsnitt aldrig, i varje fall inte de som kommit asylvägen.

Det finns också en bra ESO-rapport, Tid för integration - en ESO-rapport om flyktingars bakgrund och arbetsmarknadsetablering. Den visar att migranter med lägst integrationspotential medför en nettokostnad på 5 ½ miljon kronor i genomsnitt. Men det är mindre utredningar. Det som Sverige behöver är en grundlig utredning som backar längre i tiden.

Det är djupt odemokratiskt att Sverige under en så lång tid har kombinerat världens mest generösa migrationspolitik med en benhård ovilja att ställa sig frågan vad det faktiskt kostar. Det vittnar om ett otroligt förakt för vanliga människors plånböcker.

Herr talman! En fråga som jag har fått många gånger under dagen är just vad jag tror att kostnadsberäkningen kommer att landa i. Jag ska inte föregripa utredningen. Men en sak kan nog alla vi som har följt den här frågan ett tag konstatera. Om det hade varit en plusaffär för Sverige hade vi nog inte behövt stå och tjata i den här kammaren i tio år om att få se kvittona. Den saken kan vi nog vara ganska säkra på.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Jag tackar så mycket för ordet. Jag får också önska presidiet en god jul.

Herr talman! Jag kan försöka uttrycka det på ett lite enklare sätt. Jonny Cato säger att vi ska vara generösa mot migranter som kommer hit och ha bästa möjliga förutsättningar för integration. Han säger också att vi ska ha en jämlik lagstiftning bland EU-länderna för att jämna ut flödet av asylsökande. De här två sakerna är helt omöjliga att kombinera utan att vi bestämmer över vad andra länder ska göra. Det här är inte svårt att begripa, Jonny Cato.

Jag har ytterligare en fråga. De här två sakerna står i er motion: "Centerpartiet står . bakom den migrationslagstiftning som infördes sommaren 2021. - - - En migrationspolitik som kombinerar medmänsklighet med ordning och reda förutsätter att den som fått avslag på sin asylansökan återvänder till sitt hemland."

Det finns ett problem här, och det är att den migrationslagstiftning som Centern nu vill återinföra - det här är förslaget från Migrationskommitténs betänkande från förra mandatperioden - specifikt syftar till att de som fått avslag på sin asylansökan ändå inte ska behöva återvända till sitt hemland, alltså tvärtemot det som är målsättningen i den andra meningen. Den ordning som Centern vill återinföra innehöll nämligen en regel, den humanitära skyddsgrunden, som var så generös att människor som inte hade några asylskäl ändå kunde få uppehållstillstånd genom att helt enkelt vänta sig till dem i Sverige. En grund för uppehållstillstånd enligt den här regeln är nämligen att bo i Sverige illegalt.

Jonny Cato! Hur kan man å ena sidan säga sig stå bakom principen om en reglerad invandring där ett nej är ett nej men å andra sidan vilja att personer som fått nej ska kunna få uppehållstillstånd på grund av att de stannar kvar illegalt? Hur kan man stå bakom båda de här ståndpunkterna samtidigt?

Herr talman! I Centerpartiets motion finns ett par ställningstaganden som jag tycker är ganska intressanta. Jonny Cato skriver så här: "För att EU ska ta ett större gemensamt ansvar för människor på flykt krävs att EU-länderna har en likvärdig asyllagstiftning. Samtidigt är det viktigt att skapa bästa möjliga förutsättningar för att människor som kommer till Sverige ska kunna integreras." Vi kan börja med de rena sakfelen. EU har enligt gällande regler inte något som helst ansvar för mottagandet av asylsökande, utan det är någonting som helt och hållet ligger på medlemsländerna.

Men en sak som är än viktigare är att Jonny Cato inte verkar förstå motsättningen mellan å ena sidan likvärdig asyllagstiftning och å andra sidan integrationsvillkor som är de bästa möjliga. När det gäller integrationsvillkor pratar vi till exempel om att personer ska ha tillgång till generösa bidrag och kanske om det program som vi haft tidigare för nyanlända under de första två åren. Vad gäller likvärdig asyllagstiftning pratar vi om att villkoren ska vara ungefär lika i medlemsländerna.

Förstår Jonny Cato att det finns en grundläggande motsättning här? Vi kan ha ett generöst system i Sverige med olika typer av subventionerade anställningar, bidrag och så vidare, vilket Centerpartiet vill ha. Men det kommer att skapa en snedfördelning, eftersom det inte finns något EU-land som är i närheten av att vara så peppat på att dela ut generösa bidrag som Jonny Cato är. Eller så kan vi ha likvärdiga regler och en jämn fördelning, men då kan vi å andra sidan inte vara i närheten av den generositet som Jonny Cato vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Förstår Jonny Cato att han inte kan både ha kakan kvar och äta den och att de två begreppen "ett generöst system" och "ett likvärdigt system" står i fundamental motsättning till varandra?