Martin Ådahl

Herr talman! Först vill jag konstatera att åtminstone ett parti som sitter i regeringen, nämligen Liberalerna, dyrt och heligt lovade att man skulle sänka arbetsgivaravgifterna och inte höja dem, som man gör i morgon. Om ni tror på att vi måste vända krisen, fixa jobben och sänka kostnaderna för företag, så att inflationen minskar, varför vill ni då chockhöja arbetsgivaravgifterna med 12 procentenheter och många miljarder kronor i morgon, den 1 april, mitt i krisen?

Jag upprepar frågan jag inte fick något svar på. Ni tar nu 1,2 miljarder i skatter av kommuner och regioner som är hårt pressade, vilket motsvarar 5 000 ungas jobb, när man behöver händer och fötter i vården, omsorgen och även skolan. Vad kommer ni att göra med dem?

Herr talman! Finansministern och jag är överens om att ett av de största problemen i Sverige, i synnerhet för hushållens ekonomi, är arbetslösheten - att mamma och pappa inte har ett jobb att gå till på morgonen. Vi är överens om att arbetslinjen är viktig, att vi ska göra allt för att människor ska ha incitament att jobba och möjligheter att jobba samt att småföretagen ska skapa jobben som kan vända krisen. Det är i alla fall vad finansministern ibland säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om hushållens ekonomi

Men vad gör man? Jo, i morgon, den 1 april, chockhöjer man arbetsgivaravgifterna med 12 procentenheter för småföretag som anställer unga. Det blir många miljarder i ökade kostnader motsvarande tiotusentals jobb. Dessutom får välfärden i kommuner och regioner en ökad kostnad med 1,2 miljarder kronor på grund av era skattehöjningar, motsvarande 5 000 jobb för unga. Nu är min fråga till finansministern: Kommer finansministern att ge tillbaka de pengar till välfärden och de jobb för unga i välfärden som hon skattar bort?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om hushållens ekonomi

Herr talman! Som flera har varit inne på är det dags för regeringen att faktiskt göra någonting, att ha en krispolitik i en kris.

Precis som flera som talat här fick jag tillfälle att besöka Stadsmissionens matmission i måndags och fick se fördubblingen av antalet sökande som behöver mat för dagen. Det är nya grupper, unga och ensamstående föräldrar, som inte får matkassan att räcka till. De kommer för att försöka få den hjälp de kan få i denna kris. Från regeringen kommer tyvärr ingen vidare hjälp. Den kommer sent. Det kommer lite. Och det som kommer är utan verklig effekt för hushållen.

I den här debatten tror jag att det är viktigt att vi säger till svenska hushåll som just nu är i nöd att det går att göra saker. Regeringen kan göra saker. Man borde för länge sedan ha gett Konkurrensverket i uppdrag att bevaka prisökningarna och prisnivåerna i våra matbutiker som är bland de absolut högsta i Europa. Det räcker inte att sitta och fika med matjättarna och bara prata om priserna. Man måste göra någonting åt det.

Likadant är det när det gäller avgifterna, som just nu rusar. Till exempel är elnätsavgifterna ibland högre än den del av elräkningen som är för själva elens kostnad. Det är monopol. De avgifterna är 30 procent högre än i andra länder. De borde sjunka nu i stället för att rusa i höjden.

På motsvarande sätt kan regeringen göra någonting för att sänka kostnaderna och priserna. Det har talats mycket om att sänka kostnaderna för bönderna. Men det görs alldeles för lite. Det har i princip inte gjorts någonting utöver de åtgärder som vi drev igenom.

Det krävs också att man sänker kostnaderna för att anställa, i synnerhet utsatta. I mitt andra anförande kommer jag att återkomma till att det tuffaste för många hushåll just nu är att föräldrar inte har ett jobb att gå till och att ungdomar som ska ut i livet inte får jobb och kan bygga upp sin ekonomi och klara sig i denna djupa kris. I det läget bör man sänka kostnaderna för att anställa människor, såväl för prisernas som för jobbens och för de utsatta människornas skull. I stället har den här så kallade borgerliga liberala regeringen valt att chockhöja de kostnaderna med miljarder kronor, motsvarande tiotusentals jobb.

Vi i Centerpartiet tror på att man kan göra någonting åt krisen. Man kan sänka priserna med hjälp av konkurrens. Och man kan sänka priserna genom sänkta kostnader, för att skapa fler jobb. Vi vädjar till regeringen: Sluta nu gräva ned er i Tidöavtal och konstiga SD-förslag. Fokusera på det som en borgerlig, liberal regering borde göra; det handlar om tillväxten, jobben, konkurrensen och sänkta kostnader. Reagera! Regera! Hushållen väntar på er.

Fru talman! Jag vill börja med att säga: Tack till alla som lyssnar på denna debatt i olika former! Jag vill också rikta ett tack till alla som engagerar sig i Ukraina, som går i demonstrationer och som skriver debattartiklar och inte minst till dem som hjälper till att på olika sätt stödja ukrainska flyktingar och ukrainska familjer som tvingats fly till Sverige. Jag vill verkligen understryka detta. Tack för allt ni gör och fortsätter att göra! Jag vill faktiskt också rikta ett tack till regeringen. Och tack, Sveriges riksdag, för att vi nu beslutar om att leverera de vapen som Ukraina behöver!

Det är stridsvagn 122 - eller Leopard, som den kallas. Det är en av världens mest kraftfulla stridsvagnar. Det är artilleripjäser av typ Archer och robotsystem 97.

Detta är något som vi från Centerpartiet länge efterfrågat, och vi ställer oss med kraft och övertygelse bakom det här betänkandet och beslutet.

Men, fru talman, här måste jag lägga till något: Det räcker inte. Det är vad president Zelenskyj säger. Det är vad den ukrainska regeringen säger. Och det är vad de som dagligen riskerar sitt liv för att försvara vår frihet och för att försvara Europa på Ukrainas fält säger. De säger: Tack, av hela vårt hjärta! Men det behövs mycket mer, för Ukraina måste vinna detta krig.

De har stått emot en av världens största krigsmakter i ett år. Det är ett fantastiskt stordåd. Det är en osannolik uppfinningsrikedom på många plan, och det är ett ofattbart hjältemod. Men det är såklart vinst som räknas. Det handlar om att vi besegrar den ondska och det oförblommerade människoförakt som Vladimir Putin och hans hejdukar utgör och om att vi stoppar slaktandet av civila och bortrövandet av barn, som dessutom på köpet driver det ryska folket i fördärvet.

Då har vår roll i Sverige och väst blivit sådan att vi måste skicka mer vapen och mer pengar om detta ska lyckas.

Ukraina ber oss om detta: Börja nu att träna piloter i Jas, så att Jas kan flyga över Ukrainas gula fält till hösten! Snabba på leveranserna! Skicka mer ammunition! Lägg upp en plan så att Ryssland vet att vi i Europa och i väst oförtrutet kommer att producera mer och mer vapensystem och ammunition och fortsätta leverera! Det är utmärkt att samarbetet har förstärkts, bland annat i dag med detta paket, men det är nödvändigt att Försvarsmakten ersätts för allt det som vi nu skickar till Ukraina så att de kan fortsätta att bygga vår förmåga inför vår anslutning till Nato, bland annat. Men varje vapen som vi skickar till Ukraina minskar i sig regimens i Kreml förmåga till militär aggression och gör därmed Sverige tryggare.

Skicka mer pengar! Jag ska inte säga på det ukrainska, utan jag säger det på engelska: Send more money! USA och de multilaterala organisationerna - IMF, Världsbanken, EBRD och så vidare - har mobiliserat hundratals miljarder dollar, och det är helt fantastiskt! Regeringen har svarat mot vår och andras vädjan om att gemensamt låna upp motsvarande 180 miljarder kronor för att kunna skicka dem som ett lån till Ukraina. Men Ukraina blöder på grund av krigsinsatsen och de fruktansvärda chocker som varje dag fortsätter mot Ukrainas ekonomi och inte minst energiförsörjning. Produktionsapparaten kan inte leverera intäkterna, så de blöder fortfarande över motsvarande 50 miljarder kronor varje månad. Gapet i finansiering uppskattas till 350 miljarder kronor bara i år, 2023.

Därför måste alla ge mer. Estland har under sin lysande premiärminister gett 1 procent av det lilla landets bnp. Norge, med betydligt större resurser, har också kommit upp mot 1 procent av bnp. Det här paketet innebär en stor höjning från en kvarts procent till ungefär en tredjedels procent av vårt lands bnp, men vi kan bättre! Kanske inte tre gånger mer, som Estlands nivå, men dubbelt så mycket. Vi har en låg statsskuld, så det skapar ingen inflation i Sverige. Det dämpar snarare inflationen i Ukraina. Sverige bör ta ledningen i den här hjälpinsatsen och visa andra länder. Tänk om alla kunde följa Estlands exempel! Då skulle Ukraina vara både militärt och ekonomiskt tryggt.

Som det ser ut nu bromsas hjälpen också av Ukrainas förmåga att hantera de olika givarna och önskemålen, som är väldigt splittrade. De har också idéer om att vi i Europa måste ha en gemensam plan, ungefär som en Marshallplan, en samordning placerad inte bara i Bryssel utan också i Kiev, som hjälper dem att genomlysa stödet och underlätta att det kommer ut. Som ordförandeland i EU har Sverige har en roll i alla de här funktionerna.

Jag vill också nämna att Sverige bör höja ersättningen till de ukrainska flyktingarna, som har hamnat mellan olika system och som nu lever på så lite pengar att det skapar en otrygghet. Pappor kämpar vid fronten i Ukraina, och så har familjen ingenting att leva på i Sverige. Detta måste vi kunna klara av.

Slutligen: Den ukrainska folkvalda ledningen säger att den både vill och kan vinna kriget, bara vi gör de sista lyften kontinuerligt under det här året så att de kan vinna. De säger också att de vill se till att pengarna aldrig någonsin mer går till korruption och att man anträder vägen till EU. Men för detta måste vi på vår sida visa vägen som ordförandeland i EU och därmed klara av att, utöver det utmärkta paket vi har i dag, göra mer.

Fru talman! Det är oundvikligt så här två dagar före årsdagen av Putins fruktansvärda, vidriga invasion av Ukraina att börja lite där. Det är alldeles rätt att diskutera vinster och skatteintäkter i Sverige, men jag tycker att vi hela tiden dessa dagar har anledning att minnas det ukrainska folkets kamp för sin demokrati och sin frihet, som också är en kamp för vår demokrati och vår frihet. Medan vi står här och talar får de kämpa för att upprätthålla elförsörjningen över huvud taget när infrastrukturen terrorbombas av Putin, som något slags straff mot den oskyldiga civilbefolkningen för att han förlorar på slagfältet. Varje dag som går bevisar att frihetens röst alltid har en styrka som ett aldrig så starkt förtryck inte förmår kväsa och att Ukraina förtjänar fördubblat och åter fördubblat stöd till sitt folk och sin armé från oss som inte strider, inte minst från Sverige.

Frågan är också, fru talman, om vi inte när vi i denna kammare diskuterar elproducenters så kallade övervinster borde prata om de överförluster, om ordet tillåts, som det hela tiden hänvisas till som det som den här regeringen prioriterar men som regeringen skapat bland våra svenska småföretag, som väntar och väntar och väntar och väntar på det som regeringen lovat och lovat och lovat och lovat.

Vi som sitter i denna kammare måste förstå att våra ord, oavsett om de gäller hushåll eller småföretag, får konsekvenser. Säger vi att vi ska leverera något - att vi, utifrån den förordning vi diskuterar i dag, prioriterar att leverera stöd till först den 1 november, sedan före jul, sedan tidig vår - rättar sig människor efter det. De tar er på orden. Småföretagen kanske känner att de aldrig mer ska göra det, men de trodde på den här regeringen, som kallade sig borgerlig och liberal, när den sa att detta skulle rädda dem och att det skulle komma i tid - att de skulle få tillbaka de kapacitetsavgifter de betalat in.

Vi ser nu återigen rekordsnabba ökningar av varsel och konkurser på en nivå som vi inte sett på många år, inte ens under pandemin. Analytiker pekar nu ut regeringens senfärdighet med att hjälpa småföretag som den direkta orsaken till detta. Det är nästan en företagsfientlig politik vi står inför, med skattehöjningar, regleringar och nu en karusell av svikna löften som bara rullar vidare, där småföretagen står kvar med räkningen.

Här i talarstolen sades från Kristdemokraterna att ingen annan regering hade kunnat göra detta snabbare. Det oturliga är att vi har grannregeringar, till exempel i Finland, där centerpartiet för övrigt har finansministerposten, som sedan den 1 december hjälper sina småföretag och hushåll - som lyckas leverera.

Nu har vi en debatt om hur vi ska använda en redan beslutad EU-förordning som ger oss rätt, och enligt vissa jurister en skyldighet, att ta tillbaka en liten del av de vinster som en del av energiföretagen gör till följd av de rusande priserna på fossil energi sedan Putins invasion av Ukraina. Det är detta som är orsaken till alltihop i hela Europa.

Det är uppenbart att det finns ett behov av att hjälpa småföretag att göra investeringar i energibesparingar och att hjälpa hushåll så att de kan installera värmepumpar och solceller. Det är behov som inte möts i dag. Det är ganska uppenbart att man åtminstone kan använda pengarna till Ukraina. Ukrainas ekonomi blöder ju, och då hade de här pengarna kommit väl till pass.

Men det är som med allting annat att det blir som i sagan om mäster skräddare: Det bidde bara en tumme, trots att vi väntade vecka efter vecka. Så blev det med detta också.

Nu är vi där. En förordning som skulle ha trätt i kraft den 1 december klarar vi inte få färdig förrän i mars 2023. Vi är inte sämst i EU, utan det finns faktiskt några länder som har behövt få ännu mer tid på sig - det är för övrigt för att de vill få in mer pengar och inte mindre - men Sverige är näst näst sist.

Efter all denna tid är det fortfarande otroligt oklart vad som egentligen gäller med den här skatten. Nu ställs frågan om den gäller retroaktivt. Jag tror inte det, men jag vet inte. Men regeringen verkar ju inte heller riktigt veta vad som gäller! Jag tvivlar inte ett ögonblick på att tjänstemännen på Regeringskansliet har fått arbeta hårt - stenhårt, har man fått läsa i tidningarna - för den här regeringen. Det jag tvivlar på är arbetsledningen, med all respekt. Som tjänsteman är det svårt att leverera när majoritetspartierna har haft fulla håvar. Det är svårt att hantera allt populistiskt snömos som serverades före valet. Det är svårt nog för tjänstemännen att hantera alla beställningar som Sverigedemokraterna har satt högst upp på listan, före allt det som hushållen behöver.

Men jag vill ändå säga att vi inte vet vad konsekvenserna av den här lagstiftningen kommer att bli på energimarknaden eftersom tiden inte heller har använts till att analysera detta. Sannolikt kommer det inte att sabotera marknadens funktionssätt denna gång eller bromsa investeringar eftersom det är en engångsföreteelse. I ett akutläge kan denna lagstiftning vara både rimlig och rätt. Det tycker vi.

Men vi kan inte upprepa en beskattningsräd av det här slaget år efter år. Det är inte uppenbart att det går. Tvärtom måste vi noggrant begrunda vad detta får för konsekvenser om det ska göras igen i Europa, men dit kommer vi ju aldrig, för man kan inte ens leverera på det man redan har ingått. Vi vet fortfarande inte hur hårt detta slår mot investeringarna i det förnybara, som vi akut behöver nu när Europa ska ersätta 1 500 terawatt energi från Putins gas och olja. Vi vet inte hur det påverkar behovet av att investera när Sveriges elbehov ökar väldigt snabbt med elektrifieringen och de nya gröna industrierna.

Det är bara att konstatera - det har nämnts flera gånger med ganska högt tonläge från regeringen - att hushållen lider. Jag tror att vi alla känner personer bland våra nära och kära som har haft sexsiffriga elräkningar och mer därtill de senaste månaderna. De har inte haft råd att installera värmepump eller solceller, och nu får de jättestora räkningar.

Om man är en regering skyller man inte ifrån sig. Då löser man människors problem. Då tar man tag i lagar och förordningar. Då gör man som våra grannländer och levererar.

Men den här regeringen tycks tyvärr landa i den sämsta av alla världar. Man för en politik som är kortsiktig, och dessutom är den kortsiktig på ett otroligt senfärdigt sätt. Det blir så segdraget att konkurser och varsel rusar i höjden och hushållen inte klarar sin vardag från vecka till vecka och månad till månad.

I en tid då företagen borde få de lättnader de akut behöver för att kunna anställa när det är kris i världsekonomin och i Sverige och i en tid då hushåll och företag måste kunna investera för att spara el - ja, då fortsätter regeringen att skylla på tjänstemän. Jag säger bara: Börja leverera! Börja fungera!

Jag vill yrka bifall till Centerpartiets reservation.

(Applåder)

Fru talman! Ni försöker att locka in mig och andra att börja prata om kärnkraft i stället för er leverans. Det är ju lockande, eftersom det refereras till forskning som visar att de energibesparingar som ni och andra partier hade kunnat acceptera hade haft ännu större betydelse om de hade genomförts för ett år sedan än om just Ringhals hade varit igång. Vi ser ju att även länder som har väldigt mycket kärnkraft har stora problem efter Putins elpriskrig. De som är helt beroende av kärnkraft har ungefär samma problem som alla andra i Europa.

Men det där tricket funkar inte längre. Det är inte ett högt tonläge från mig och Centerpartiet; det höga tonläget kommer från desperata småföretagare. Vi ser i konkreta siffror att de går i konkurs eller tvingas lägga ned verksamheten. De kan inte ta det här längre eftersom vi är sist i hela Europa med att ge dem tillbaka på det som de har betalat in, alldeles bortsett från att vi skulle behöva hjälpa dem i den situation de är i.

Fru talman! Jag vet att Charlotte Quensel inte jobbar med dessa frågor, men vi lade fram i finansutskottet, där jag vet att Charlotte Quensel var med, ett förslag till utskottsinitiativ om en sänkning av elskatten så fort som möjligt, som en gång Sverigedemokraterna och Moderaterna föreslagit. Då skulle småföretagen och hushållen i hela Sverige få någonting i dag, precis som de har fått i Finland, för att överleva. Detta röstar ni utan minsta blinkning nej till.

Min fråga är återigen: Om ni verkligen månar om småföretagen, är det okej att försätta dem i den situationen när man har lovat så mycket, så många datum, så mycket leverans, men de får inte någonting förrän om ett halvår?

Fru talman! Jag fick över huvud taget inte något svar från representanten för regeringspartierna på frågan varför man inte i något så när rimlig tid förmår ge svenska småföretag tillbaka på de kapacitetsavgifter som de betalat in.

I brist på svar från regeringen vänder jag mig därför till det parti som jag har förstått egentligen bestämmer i den här regeringskoalitionen, det vill säga Sverigedemokraterna. Tycker ni att det är okej att småföretagen får överleva med hjälp av anstånd på skattekontot för att det fortfarande inte kommit något stöd? Ni säger själva att ni prioriterar det här, som ju faktiskt har sitt ursprung i samma förordning som vi just pratade om. Tycker ni då att det är okej att ni, enligt regeringskonstellationens egen utsago, inte har lyckats få till de här EU-reglerna så att pengarna faktiskt levereras?

Är det okej att småföretag i Finland har fått en skattesänkning på elen som ger lättnader? Det är samma skattesänkning som ni i Sverigedemokraterna påstår att ni drev, som vi drev och som andra drev, men ni förmår inte leverera den. De har fått den sedan den 1 december, medan svenska företag kanske får vänta till den 1 december 2023 innan de får någonting.

Hur kan ni ha ett sådant högt tonläge i debatten när ni har haft samma möjligheter som alla andra EU-länder omkring oss att ge svenska småföretag - företag som nu får varsla människor och i många fall till och med går i konkurs - en möjlighet att få tillbaka de höga elavgifterna och ändå inte lyckats?

Jag upprepar frågan, fru talman: Upplever Sverigedemokraterna som en del av regeringskonstellationen att det här är okej mot småföretagen när man har lovat dem en lättnad till den 1 november, till före jul och så vidare?

Fru talman! Jag tror inte att ordföranden i finansutskottet riktigt förstår hur cyniskt det låter för många småföretag, som redan gång på gång under pandemin utnyttjat detta skatteanstånd för att överleva de problem vi hade då, att åter få höra att det bara är att låna på skattekontot. Både ledamoten Edward Riedl och jag själv vet ju mycket väl, efter många företagsbesök, hur det i realiteten ser ut - hur detta varierar med vad man har möjlighet att låna på banken, hur man kan klara sig och vad man mäktar med som ett litet familjeföretag. Man behöver pengarna på kontot, Edward Riedl. Man behöver dem inte i fantasin. Nu är det dags att börja leverera.

Det här är lite som berättelsen om mäster skräddare, han som skulle göra en rock till på lördag som skulle hålla mig varm. Så kom jag tillbaka nästa lördag, och då bidde det ett par byxor. Sedan kom jag tillbaka nästa lördag, och då bidde det en halsduk. Och så kom jag tillbaka nästa lördag, nästa lördag och nästa lördag, och till slut bidde det bara en tumme.

Så är det med allting just nu - elstödet, dieseln, norra Sveriges elstöd. Nu när vi har en förordning som skulle ha genomförts till den 1 december gäller det den också.

Men min poäng är denna - och här går det inte att bara säga kärnkraft, kärnkraft, kärnkraft, utan nu måste frågan faktiskt besvaras: Om ni har lovat småföretagen, och de har planerat utifrån det, att detta skulle komma den 1 november, sedan före jul och sedan tidigt i vår, och om detta var möjligt när ni lovade det före valet, efter valet och igen under hösten, hur kan det nu plötsligt inte vara möjligt utan bli av först nästa vinter? Hur kan ni ha misslyckats så kapitalt? Hade ni fel tidigare när ni lovade det? Eller har ni vetat om detta hela tiden men ändå lovat runt?

Fru talman! Det var bra att Edward Riedl tog upp kapacitetsavgifterna. Regeringen har i flera omgångar sagt att man i stället för att få detta på plats - det har vi debatterat ett tag här, och vi verkar inte få några svar - har bestämt sig för att återbetala kapacitetsavgifterna till konsumenter och företag. Men det har man ju inte gjort. Trots att man fått besked om att småföretagare i vissa fall har gett upp i väntan på regeringen, trots ett rekordstort antal konkurser - som kreditupplysningsföretagen nu enligt uppgift direkt kopplar till förseningen av återbetalningarna av kapacitetsavgifterna till småföretagen - och trots rekordmånga varsel har man ändå inte lyckats få till återbetalningen förrän en modell nu ska vara på plats den 30 maj. Enligt uppgift i går kommer denna dessutom inte att komma företagen till del förrän i många fall nästa vinter, alltså efter den 1 november 2023 eller före jul 2023, inte 2022.

Det var just detta som pekades ut i den förordning vi nu diskuterar och som regeringen hänvisar till - att kapacitetsavgifterna ska kunna betalas tillbaka skyndsamt. Hur kommer det sig då, om regeringen prioriterat detta i stället för beskattningen av övervinster, som det heter, i elbolagen, att man ändå misslyckats så kapitalt och har fått göra om lagen så många gånger? Om det är detta man lagt all sin energi på, hur kan det då komma sig att dessa småföretag fortfarande inte får sina pengar?

Fru talman! Jag vill först instämma i att våra buffertfonder i pensionssystemet, AP-fonderna, i grunden fungerar väl. Det är bra att vi bibehållit systemet med olika fonder, med olika placeringsstrategier, som därigenom minskar risken för stora felaktiga beslut och ökar chansen för att bra placeringsstrategier premieras.

Genom många av de kriser som har drabbat världsekonomin och marknaden har AP-fonderna levererat god avkastning, bättre än marknaden i stort, till rimliga kostnader. Det är dock viktigt att AP-fonderna fortsätter att arbeta när det gäller effektivitet och att hålla kostnaderna nere.

Det är också bra att AP-fonderna sedan över ett decennium har ett väl utvecklat arbete med hållbarhet. Jag vill verkligen ge en eloge till de pionjärer som ledde det arbetet. Detta förväntar sig den svenska allmänheten, men det är också en bra indikator på företags governance, hur man sköter sina företag. Klimatarbetet går nämligen enligt många studier hand i hand med hur väl man sköter företag.

Här vill jag dock säga något om det dilemma AP-fonderna brottas med när det gäller klimatfrågan. AP-fonderna har en exceptionell långsiktighet. De har också ett exceptionellt behov av att sprida riskerna, rent av globalt. Här finns ett slags moment 22.

Pensionsfonder som har innehav i företag som är beroende av fossil energi kan hamna i en situation där värdet av de fossila tillgångarna maximeras genom att man helt enkelt använder oljan, gasen och kolet. Men då minskar det värdet, på grund av den risk som klimatfrågan innebär för resten av det ekonomiska systemet, på alla de andra tillgångarna och på levnadsstandarden generellt för pensionärerna. Det andra alternativet är att vi politiker fattar de rätta besluten så att man inte kan bränna oljan, gasen och kolet. Då förlorar dessa tillgångar i värde, och pensionärerna förlorar pengar.

Det enda sättet att ta sig ur detta moment 22 för en pensionsfond är att på något sätt hålla dessa tillgångar tillräckligt länge för att maximera pengarna och sedan sälja dem dyrt till någon annan, som svartepetter. Det är inte en hållbar strategi för en pensionsfond. Det är därför pensionsfonder, privata och offentliga, över hela världen nu går ur det fossila som intäktsbas. Det har även AP-fonderna gjort. Det är bra att man nu fortsätter att minska klimatriskerna, även om Tredje AP-fonden tyvärr ökat dem lite under det senaste året. Det är också bra att det nu sker en översyn av etikrådet för pensionsfonderna.

Men med anledning av denna skrivelse om AP-fondernas förvaltning uppmärksammas dock en del av hållbarhetsarbetet som borde vara ännu mer uppenbar än det moment 22 som handlar om att man inte kan ha fossilbränsle utan att sätta pensionärerna på pottkanten. Detta handlar om att ett antal av de företag som man äger ägnar sig åt direkt politiskt lobbyarbete för att förhindra klimatarbete och för att det ska brännas mer fossilbränslen och att detta ska späs på.

Här bidrar företagen, som svenska pensionärer indirekt äger via buffertfonderna, till att aktivt försämra förutsättningarna för samma pensionärer generellt och avkastningen på andra tillgångar. Det är också ett tecken på dålig governance, som jag var inne på. Företag är inte välskötta när de lägger miljoner och i vissa fall miljarder på klimatlobbying mot klimatfrågan.

Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2021

Det finns tillgänglig information i många västländer om vilka företag som bedriver vilket lobbyarbete och mot vilka företag. Det finns många register. Det finns också organisationer som bevakar detta specifikt, eftersom det är viktigt och avgörande för klimatfrågan, som vi jobbar med.

Det borde därför vara inte bara möjligt utan också självklart att vi som har att övervaka dessa fonder i hållbarhetsarbetet inkluderar att man inte ska jobba politiskt aktivt mot hållbarhet bland de företag som ägs. Det ligger inte i huvudmännens intresse - det vill säga svenska folkets och svenska pensionärers intresse - att deras pengar mot deras vilja går till lobbying mot klimatåtgärder och till att sprida lögner och desinformation om klimatkrisen. Det ligger i deras intresse, ekonomiskt och moraliskt, att pensionsfonderna har koll på detta och motverkar det.

Jag har svårt att se varför denna kammare egentligen skulle motsätta sig detta. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation under punkt 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU

Herr talman! När Sverige nu inleder sitt ordförandeskap i EU finns även en rad utmaningar som gäller unionens finansiering och skuldsättning. Jag vill ändå börja med det absoluta behovet av att i närtid öka stödet till Ukraina, som under trycket av Putins människorättsvidriga invasion genomlever en akut humanitär och ekonomisk kris. Ukraina behöver i dagsläget finansiering på motsvarande 40 miljarder kronor i månaden för att undvika statsbankrutt och hyperinflation, detta enligt både Internationella valutafonden och en rad andra bedömare. Ukraina behöver direkt stöd och även EU-gemensamma lån på långsiktiga, förmånliga villkor för att överleva och vinna kriget.

Det är därför mycket välkommet att EU nu har enats om en gemensam upplåning om 18 miljarder euro, cirka 180 miljarder kronor, på gynnsamma långsiktiga villkor, garanterat via EU:s budget, till Ukraina. Detta är något Centerpartiet var först i riksdagen att kräva att Sverige skulle driva inom EU.

Nu måste dessa lån betalas ut skyndsamt. Detta är dock inte tillräckligt. I förhållande till det existentiella hot som kriget i Ukraina utgör är denna typ av förvisso okonventionella och unika finansiering både nödvändig och riktig och bör utökas under kommande år, herr talman, till dess Ukraina har klarat sig igenom den extrema ekonomiska nöden och besegrat Putins brutala invasionsarmé.

Dock måste detta instrument avgränsas till just denna unika situation och inte bli ett generellt instrument för EU:s finansiering. Tvärtom riskerar EU, till följd av dessa upprepade kriser, finanskrisen, pandemin, kriget och energikrisen, att anamma gemensam finansiering och upplåning som lösning på problem där det naturliga är inhemsk finansiering, även solidarisk finansiering mellan länder, utan att EU:s gemensamma budget står risken. Ukraina är unikt i vår tid, och måste så förbli.

Det är nu två och ett halvt år sedan EU 2020 enades om en ny långtidsbudget och den återhämtningsfond som är ett direkt resultat av coronapandemin. Resultatet blev inte som Centerpartiet önskade och inte heller som Sverige, riksdagen, önskade. Men det blev ändå en överenskommelse mellan 27 medlemsländer med olika ingångar och förutsättningar.

Det är nu helt avgörande att medlen är tätt länkade till länders respekt för rättsstatens principer, det vill säga åtföljs av en strikt konditionalitet under vilken ett land kan bli av med sina EU-medel om principerna inte följs.

Herr talman! Detta prövas nu i fallet Ungern, där Sverige inte får vackla eller tveka i att backa upp de krav på demokrati, korruptionsbekämpning och ansvarsutkrävande som Ungern måste uppfylla - i synnerhet inte när regeringen tyvärr gjort sig beroende av ett parti som många gånger inte bara ursäktat utan också lovordat den auktoritära och korrupta regimen i Ungern. Kraven ska efterlevas och vara verkningsfulla.

Centerpartiet avstår, som brukligt, från ett ställningstagande när det gäller anslag inom utgiftsområde 27 eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen valt en annan inriktning än den vi önskar. Vi anser att det är oförändrat centralt att ett budgetalternativ ses som en helhet där inte delar bryts ut och behandlas isolerat.

Men jag vill yrka bifall till Centerpartiets reservation, som är av principiell natur. Reservationen belyser de problem vi ser med budgeten och återhämtningsfonden. Detta gäller inte minst utökningen av EU:s förmåga att ta in egna intäkter, exempelvis genom en utökad beskattningsrätt genom digital skatt på techbolag. En sådan techskatt motverkar paradoxalt nog sitt syfte genom att försvaga den europeiska hemmamarknaden för europeiska techbolag gentemot sina konkurrenter, i synnerhet amerikanska konkurrenter. Det är fel framför allt av principiella skäl. Det finns varken ett folkligt mandat eller ett ekonomiskt behov av att på detta sätt utöka EU:s beskattningsrätt på medlemsstaternas bekostnad.

Europeiska unionen ska nu och för alltid stå för frihet och öppenhet.

Jag vill också passa på att tacka herr talmannen för detta fina år, mina kollegor i utskottet och i riksdagen, och inte minst den fantastiska, oersättliga personalen i finansutskottet som räddar oss om och om igen och gör oss bättre än vad vi annars hade varit. Till alla er vill jag också önska en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag föreslår att ledamoten från Sverigedemokraterna - som nu plötsligt så gärna vill genomföra Centerpartiets politik att han redan ber om utredningar och så vidare - för det första tänker efter. Ledamoten bor, om jag har förstått det rätt, i Gävle - har det då aldrig hänt att han fått en rabattcheck i en bensinstation, digitalt eller fysiskt? Skulle det vara så himla svårt att det aldrig någonsin har hänt? Bensinbolagen får ju chans att sänka priset för folk på landsbygden; skulle de då inte medverka till att göra det lätt för dem att komma just till deras mack och få 3 kronor lägre pris på bensin, diesel eller biodiesel? Det vill jag se innan jag tror det, Mattias Eriksson Falk!

Och återigen - tycker ni att det är ett bra förslag att man ödar pengar för att få 40 öre eller 14 öre till människor som bor i storstäder och som har ett helt andra alternativ, när man i stället kan ge 3 kronor till dem som bor på landsbygden? Jag föreslår att ni kommer till Centerpartiet, så ska vi visa hur vi ska göra det! Ni klarar uppenbarligen inte av det.

Ni lovar 10 kronor, och det blir ingenting - det ska komma i morgon eller i övermorgon. I era löften ska den här grindslanten ge mer och mer, någon gång i framtiden. Folk kommer inte att gå på det länge till. Det kommer inte att funka någon mer gång att komma med det. Nu måste man vara konkret och rak. Folk har en kris. De har höga dieselpriser. De måste hantera det. Ge dem möjlighet att få någonting i handen som de kan använda vid pump och inte massa tomma löften.

Sedan kom det faktiskt också ett svar på en fråga som jag inte hade ställt, nämligen om reseavdraget. Vi riktar det inte till dem som pendlar i storstäderna med suv utan direkt till dem på landsbygden. Varför inte ge dem 5 kronor extra på milen? Det är också en fråga som ni hade kunnat få svara på, men tyvärr fanns det ingen mer repliktid så jag får nöja mig med att konstatera att detta inte sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag kan ändå ge ledamoten från Sverigedemokraterna det att han har ett visst mod när han här i kammaren i en debatt om kommunernas ekonomi vågar resa det största sveket mot svensk landsbygd från Sverigedemokraterna, trots vallöfte på vallöfte i kampanjen. Han har kanske ändå inte läst Centerpartiets motion, eftersom det där framgår att vi vill ha en paus i reduktionsplikten för kommande år, som den här budgeten gäller.

Men låt oss prata om löftet om 10 kronor lägre pris på diesel. Ledamoten får gärna svara på när exakt det kommer att ske. Ledamoten får också gärna svara på varför man - när Sveriges landsbygd, precis som ledamoten säger, är hårt pressad av mycket höga dieselpriser - väljer att rikta sin sänkning vid pump till personer som bor i städerna och som kör suv fram och tillbaka till Stockholm - ja, kanske Göteborg och Malmö också. Varför ger man den inte i stället till människor på landsbygden, som är i direkt behov av det, så som Centerpartiet gör. Det vore möjligt att sänka vid pump med 3 kronor i stället för att komma med alla de här 10 kronorna som sedan blev . Ja, vad blev det till slut av den här tummen som Sverigedemokraterna har sålt gång på gång? Blev det 40 öre eller 14 öre på bensinen? Varför inte leverera? Och när levererar ni? Varför inte sänka just för dem som är beroende av bilen, de på landsbygden, med 3 kronor?

Herr talman! Jag vill i denna budgetdebatt slå ett slag för någonting som det sällan talas om från den här talarstolen. Det har faktiskt inte nämnts en enda gång under denna punkt om kommunernas ekonomi och de generella bidrag som vi ska ge till dem. Men det spelar i verkligheten stor roll för barnmorskors villkor, personalens tid med äldre och för lärarens möjlighet att följa eleven.

Jag vill tala om valet mellan att ge riktade och generella medel till välfärden i Sveriges kommuner och regioner. Enligt den senaste rapporten från Sveriges Kommuner och Regioner fanns före pandemin över 180 riktade bidrag i Sverige. Det var före den nya regeringen i Sverige lade till ytterligare ett antal. Jag har räknat till tio nya, men någon från regeringssidan får gärna korrigera mig.

Enligt Statskontoret är över en tredjedel av alla bidrag till kommuner riktade. Vart och ett av dessa bidrag har ofta ett vällovligt syfte, men det sammantagna resultatet är inte bra. Statskontorets kartläggning visar att ungefär vart fjärde statsbidrag omfattar 30 miljoner kronor eller mindre.

Tänk då på att när en minister eller någon av er här i riksdagen stolt presenterar sina 30 miljoner som ska gå till något vällovligt syfte kan det för en kommun på 7 000 invånare röra sig om kanske 10 000 kronor eller mindre. Det är pengar som kostar mer att investera och redovisa än att vad de går att använda i riktig verksamhet.

I praktiken innebär det att skattemedel som hade kunnat gå till små kommuner i stället i högre grad tillfaller större kommuner, som har möjlighet att använda dem - fastän små kommuner är så hårt pressade i dag.

Miljarder av bidragen går åt till att hantera alla villkor för riktade bidrag. Över 70 procent av dem som svarade på SKR:s enkät kring dessa bidrag sa att man hade avstått från att söka dem för att det var för krångligt. Vanliga svar var: "Vi har inte haft råd med medfinansiering eller motprestation", "det är så många statsbidrag så vi har svårt att hålla koll på dem" eller "vi behöver arbeta med verksamheten i lugn och ro".

Så när ni hör att barnmorskor får rusa från havande till havande eller att hemtjänstpersonal inte har tid för äldre ber jag er riksdagskollegor att inte reflexmässigt tänka att här är det dags för ett nytt och fiffigt riktat bidrag. Villkoren är olika i varje kommun och olika i olika delar av landet. Ni vet mycket väl, riksdagskollegor, att vi i regioner och kommuner har folkvalda som är ansvariga för att anpassa resurserna till just dessa lokala och regionala villkor. Ge dem en chans att göra sitt jobb!

Särskilt allvarligt är det - som flera har nämnt i debatten - just nu då kommunerna och regionerna måste återanpassa verksamheten till situationen efter pandemin. Det går ned med tiotals miljarder kronor samtidigt som intäkterna viker på grund av att konjunkturen viker och samtidigt som kostnaderna rusar för att inflationen är så hög. Enligt SKR:s ekonomirapport som har nämnts ett par gånger här ökar kostnaderna med 45 miljarder kronor 2023 och 19 miljarder kronor 2024. Skatteunderlaget minskar i reala inflationsskyddade termer.

Många kommuner och regioner sitter i en rävsax för att klara välfärden. I det läget behöver de handlingsutrymme och inte fler pekpinnar.

Vi i Centerpartiet har också syndat. Vi har också haft en del riktade bidrag. Det kan jag villigt erkänna. Men låt oss försöka leva lite mer som vi lär.

Vi vill i vårt budgetalternativ samla ihop regeringens riktade bidrag för att öka de generella medlen med 4 miljarder så att det blir mer handlingsutrymme för kommunerna.

Centerpartiet avstår som brukligt från ställningstagande när det gäller anslagen inom utgiftsområde 25 eftersom Tidöpartiernas budgetalternativ vann i föregående omröstning. Men låt oss ge välfärden mer generella resurser och flytta makten närmare människor!

Fru talman! Jag kan vara extra tydlig: Det är absolut inte så att vi vill sänka skatten på jobb och företagande under bara några månader. Det är vad ni föreslår i er budget. Vi vill ha det långsiktigt, så att företagen vågar anställa och tar sig igenom krisen.

Om regeringen inte tycker att det är tillräckligt mycket kris nu är väl frågan när den kommer för de här små företagen. De har inte, som finansministern uttrycker det, något handlingsutrymme just nu. Enligt prognosmakarna kan de tvingas göra sig av med eller låta bli att anställa unga. De små företagen kan tvingas att inte växa.

Sedan byter finansministern ämne och pratar om trygghet, brott och straff när vi varit ense om detta, stöttat och drivit på för 10 000 poliser och i själva verket vill ha ännu fler närpoliser som står företagen nära.

Jag sa till och med i mitt tidigare anförande att detta tyder på att det inte finns något riktigt svar på varför en förment borgerlig och liberal regering höjer skatten - i siffror, inte bara i ord och omtanke uttryckt i den här talarstolen utan i konkreta kronor och ören. Det handlar om 6 miljarder kronor i skattehöjningar för företagande och jobb och ett övergivande av arbetslinjen där bidrag på Sverigedemokraternas begäran nu går före jobb.

Varför höjer man med 6 miljarder kronor? Varför chockhöjer man arbetsgivaravgiften för att anställa unga? Varför chockhöjer man arbetsgivaravgiften för den andra anställda i de små, växande företag som står för fyra av fem anställda? Vad, återigen, är det med det som är borgerligt och liberalt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Och så ett tillägg för att undvika att det kommer tillbaka: Vi vill ha det långsiktigt så att vi kan ta oss genom krisen.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Centerpartiets reservationer till förmån för Centerpartiets budgetmotion, där skatten på jobb och företagande sänks och inte höjs, som den gör i regeringens budgetproposition.

I början av året kommer arbetslösheten att stiga, enligt prognosmakarna och Arbetsförmedlingen. Enligt dessa bedömare kommer den i synnerhet att stiga för de unga, bland vilka arbetslösheten redan ligger på den mycket höga nivån 22 procent. Denna nivå är bland de högsta i västvärlden och i Europa. Varför vill man i detta läge, när krisen går mot sin djupaste fas och arbetslösheten bland unga stiger, chockhöja arbetsgivaravgifterna för att anställa unga med 12 procentenheter? Varför vill man lägga på en extra arbetsgivaravgift - som vi tog bort - för de små företagen, som skapar fyra av fem jobb, för den andra anställda?

Som Elisabeth Svantesson själv just sa vänder småföretagarna desperat på varenda krona. Då höjer man skatten på jobb och företagande med drygt 6 miljarder kronor, helt uppenbart för att finansiera en chockhöjning av akassan i stället för att, som man har lovat, reformera samma a-kassa.

Min direkta fråga är: Exakt vad med detta är det som är borgerligt, för att inte tala om liberalt?

Fru talman! Sverige går nu mot kallare tider, inte bara rent klimatmässigt. Vi går också in i något som, med tanke på omständigheterna, närmast kan kallas en ryssvinter för svensk ekonomi. I det sammanhanget får man ändå komma ihåg att de som har drabbats hårdast av situationen i Europa naturligtvis är det ukrainska folket. Vi har ett omedelbart ansvar att hjälpa dem militärt, ekonomiskt och praktiskt. Just nu gäller det energiinfrastruktur, generatorer och material för att laga förstörda ledningar som har gjort att många miljoner människor saknar ström och värme. Om någon som lyssnar på detta tror att de kan bidra: Gör det! Regeringen bör göra ännu mer.

Det slår dock hårt även mot Sverige. Just nu pekar prognoserna tyvärr ned i backen. Bnp kommer enligt de flesta prognosmakare att minska. De regionala klyftorna kommer att öka. Inflationen kommer inte att landa från dagens höga nivåer förrän någon gång långt in på nästa år. Därmed kommer inte heller räntorna att dämpas förrän långt senare än man först trodde. Och den oroliga husmarknaden i Sverige, med våra högt belånade hushåll, kommer att utsättas för mycket stor påfrestning. Den kris som kan vänta under kommande år är nästan bortglömd i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Det här märks inte bara i siffror. Det märks också i samtal. Före valet träffade jag en företagare i Falkenberg som var rädd för att behöva säga upp och stoppa verksamheten. Jag vände mig direkt till honom och sa: "Om vi får förtroendet kommer vi att göra allt för att du ska kunna få elpriskompensation direkt, så fort det bara går." Då gällde det ett högkostnadsskydd mot elpriserna. Vi ville ha det före valet, men man kunde också få det efter valet. Så ser det ut för honom och tusentals olika arbetsplatser runt om i Sverige.

Som Oscar Sjöstedt sa: Tripp, trapp, trull - och så var löftena från före valet borta. Eller som det heter i sagan: Det bidde bara en tumme.

En tumme räcker inte långt i en sådan här ekonomisk situation. Många familjer har svårt att få vardagen att gå ihop. Det gäller inte minst många utsatta personer på landsbygden som har räkningar på tiotusentals kronor för el, bränsle och räntor.

På något plan tror jag att alla var beredda på att det skulle kunna bli så här ekonomiskt tufft i samband med kriget och inflationen. Det jag tror att man inte var beredd på, fru talman, är att man nu när det är som allra tuffast i ekonomin helt cyniskt skulle bli lämnad i sticket, som en snödriva vid vägkanten, av regeringen och alla partierna som lovade så mycket. De lovade att dieselpriset skulle ned med 10 kronor. Det blev 40 öre. Vi har sagt det många gånger, men det har också lovats många gånger. Ett stöd till svensk livsmedelsproduktion skulle ligga på miljarder, men det blev ingenting alls. Ett amorteringsstopp skulle komma, men det blev det ingenting av. Biståndet skulle värnas, men det slaktas nu när människor är som allra mest utsatta.

Man skulle också få ordning på klimatet, som det hette på affischerna. Det blev en sällan skådad oordning när personer som förnekar klimatkrisen har direkt makt över budgeten. Vår viktigaste och mest kraftfulla klimatåtgärd, klimatbonusen, tas bort. Tanken töms på biobränsle just när svensk skogsindustri vill börja skapa mer av vårt nya gröna biobränsle. Utsläppen kommer nu att öka. De kommer att öka, när vi ber resten av världen att sänka sina utsläpp.

Och sedan var det elpristaket som skulle komma den 1 november. När kommer det egentligen? I februari, sägs det. Men det är inte säkert. Kanske kommer det i mars, kanske senare. Under alla omständigheter kommer det ingenting till dem som bor norr om Dalälven. Där har folk nämligen inga problem med elpriserna, har vi hört. Och det kommer, som flera har påpekat här, mest till dem som har sparat minst. Det är vad regeringen har erbjudit.

Jo, de har en sak till. Vi ska spara el. Vi ska dra ned på temperaturen och släcka lyset. Men när vi i Centerpartiet för ett år sedan stod i den här talarstolen och sa: Snälla, när vi nu riktar en mängd stöd och skattesänkningar när det gäller elräkningarna, rikta en liten del till att människor ska ha chans att köpa värmepump för att spara el, så att de som har de högsta elräkningarna kan halvera dem. Men då och senare under valkampanjen sa ni andra inte bara nej. Ni hånade oss för att det var vårt sätt att hjälpa människor att spara el.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Nu ska folk dra ned på temperaturen, när ni inte förmår leverera någonting över huvud taget i tid när det gäller elprisstödet, varken till företagare eller privatpersoner. Nu kryper den politiska kyla som präglar Tidöavtalet ända in i skinnet på svenska folket. Sällan har man överlovat så mycket och underlevererat så grovt.

Jag tror att många väljare skulle önska att det fanns en ångermånad när det gäller det här valet, ett slags bytesrätt när det gäller regeringen och en reklamationsrätt när det gäller budgeten. Det har vi i kammaren tyvärr ingen möjlighet att ge. Men vi kan erbjuda ett alternativ som tror på jobbskapande och företag, när de som kallar sig borgerliga har slutat göra det. Vi kan erbjuda ett alternativ som tror på att Sverige kan leda klimatomställningen när finansministern har slutat göra det.

Vi kan erbjuda ett alternativ som på riktigt bryr sig om landsbygden, inte bara före valet utan också efter valet. För dig som bor på landsbygden, som är beroende av bilen och inte kan ta tunnelbana eller spårvagn och som ser räkningarna rusa riktar vi miljarderna för regeringens skattesänkning på bensin och diesel från städerna, där de inte behöver det, till landsbygden, där folk verkligen behöver det.

Då blir det en sänkning med 3 kronor vid pump, i stället för 14 öre. Då blir det ett reseavdrag på 30 kronor, i stället för regeringens 25, till dig som bor på landsbygden och är beroende av bilen. Då blir det 3 miljarder till Sveriges bönder, i stället för ingenting. Då gäller nedsättningen av skatten på böndernas diesel inte bara ett halvår, utan den blir permanent. Då blir det en riktig konkurrenskraft när vi i detta svåra säkerhetspolitiska läge behöver egen svensk livsmedelsförsörjning. Då blir det miljardsatsningar, i stället för regeringens ynka miljoner, på bredband, mobiltäckning och enskilda vägar.

För dig som vill spara el ska vi ha ett förstärkt grönt avdrag, som ett extra rotavdrag, så att även du som har en mindre ekonomi kan byta till den där värmepumpen och besparingen som gör att du klarar att betala elräkningen. För dig som vill byta bil och bidra till klimatomställningen ska det finnas en klimatbonus. Och till de laddbara bilarna kan våra stora batterifabriker, som våra entreprenörer vill bygga runt omkring i landet, skicka batterierna. Då kan du köpa en vanlig laddbar elbil eller hybridbil, som inte kostar mer än 500 000, för att människor ska ha råd.

När regeringen tar bort biobränslet i tanken vill vi investera i svenskt biobränsle. Miljardinvesteringarna, som precis var på gränsen att bli av, ska se till att inte varje krona när vi tankar bilen i Sverige går till Putin eller Saudiarabien utan till svensk, grön näring, till svensk skogsindustri.

Fru talman! Med tiden kommer det dock att visa sig att det allvarligaste inte var alla löftessveken utan bristen på hopp och visioner. Förut, genom vår historia, när vår ekonomi har varit kärv och landet har behövt ta sig ur en kris har borgerliga, liberala regeringar haft visioner. Det har varit kärvt, men man har banat en väg framåt. Under 1990-talets djupa statsfinansiella kris inleddes saneringen av statsfinanserna. I början av 2000-talets finanskris tog den borgerliga, liberala regeringen tillbaka jobben med hjälp av arbetslinjen, där man gick från bidrag till jobb.

Men nu, när klockan klämtar 2022, har vissa borgerliga partier slutat att vara borgerliga, och Liberalerna har slutat att vara liberala. I stället för en plan baserad på jobb, företag, tillväxt och flit och en väg för att ta oss ur krisen fick vi SD:s plan. I Tidöbudgeten sänks inte skatten på jobb, utan den höjs med 6 miljarder i den djupaste svackan. Arbetslinjen värnas inte utan monteras ned. Nu när det, enligt prognoserna och Arbetsförmedlingen, är som allra mörkast för de unga och för de små företag som anställer dem och är mest utsatta chockhöjs skatten på att anställa just unga den 31 mars med 12 procentenheter. Då läggs den arbetsgivaravgiften på för de minsta företagen som ger fyra av fem nya jobb i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

Detta behövs för att chockhöja a-kassan och inte reformera den. Det är vad Jimmie Åkesson har beställt. För SD är bidrag alltid viktigare än jobb och småföretag.

Här hade vi behövt en borgerlig och liberal regering. Det gäller också arbetskraftsinvandringen, som alla ger sig på nu och som ger tiotusentals svenska jobb i svenska företag. Vi får in experter, nyckelarbetare i gröna näringar, ingenjörer och it-utvecklare. Det ger 34 miljarder till bnp och 12 miljarder i skatteintäkter. Allt det ska bort nu, för SD har bestämt att ingen expert från något annat land ska kunna tjäna under 33 000 kronor i månaden. Där försvinner tre av fyra undersköterskor som kommer som arbetskraftsinvandrare. Där försvinner hantverkare. Där försvinner tusentals experter inom delar av it-industrin. Hälften av alla arbetstillstånd i Sverige faller bort, trots att det råder brist i just dessa branscher.

Högre skatter, hårdare regler och mindre kompetensförsörjning är vad den nya Tidöbudgeten innebär. Som Timbros chef Benjamin Dousa sa hade denna budget likaväl kunnat presenteras - ursäkta mig, Mikael Damberg - av en S-regering. Det görs inga reformer. Jag skulle dock vilja tillägga: en S-regering som inte är beroende av Centerpartiet.

Det finns ett alternativ som vågar säga hur det faktiskt är och som föreslår konkreta saker som vi kan leverera. För att vara tydlig: Vi kommer att sänka skatten för småföretag. Vi kommer att sänka skatten för att anställa unga med 12 procentenheter. Om vår budget hade gällt hade vi sänkt skatten under tre år med 18,5 miljarder. Varför? Inte för att företagarna begär det, utan för att vi i Sverige behöver det för att ta oss över krisen med hjälp av jobb och arbete, med hjälp av arbetslinjen, som ni allihop har övergett.

Men nej - trots att vi kämpar för jobben, klimatet, landsbygden och kommunernas chans att leverera skola, vård och omsorg med större generella statsbidrag kommer vi inte att i likhet med andra låtsas att vi kan ge allt till alla. Smöret blir tunt när det breds över alltför många löften och för stora skivor av påståenden. Så kommer vi inte att göra. Vi kommer att göra våra förslag konkreta och finansierade. Vi kommer att rikta förslag till dem som är mest utsatta på landsbygden. Självklart står vi bakom satsningarna på polisen och försvaret. Vi vill också bevaka att civilförsvaret får sitt.

Till alla er som frågar er om Sverige inte kan bättre än så här är svaret: Jo, det kan vi, och det kommer vi att kämpa för.

Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna svara på detta.

Det är ju ganska uppenbart att det inte finns något riktigt svar på frågan varför man när allt bara förvärras - när nöden är som störst och växer så snabbt och när vi ser klimatkatastrofer, svältkatastrofer samt den stora katastrof som Putins krig mot Ukraina utgör - inte omprioriterar, som du själv sa före valet, Hans Eklind. Då lovade ni att stå fast vid enprocentsmålet. I stället drar ni ned på biståndet och använder det som den största finansieringskällan i er budget.

När det gäller alla de olika exempel som Hans Eklind nämnde, till exempel insatser i Palestina eller Irak, är det ju satsningar på FN-systemet. FN är de enda som når fram där. Förutom frivilligorganisationerna är FN de enda som har möjlighet att värna de utsatta människorna i dessa konflikter. Det är just detta ni drar ned på, Hans Eklind. Dessutom drar ni ned på demokratibiståndet, som är till just för att undvika den här typen av förtryck av människor och jakt på minoriteter. Det är det ni drar ned på.

Det finns inget försvar när dina bänkkamrater Tidögänget säger att de vill ha dessa pengar för att de behöver dem till sin budget, Hans Eklind. Det går inte att förklara bort det med något slags omsorg om utsatta människor och om biståndet. Var är närvärmen i KD:s politik, Hans Eklind?

Fru talman! Jag kommer inte att åkalla det nionde budordet gällande vad min meddebattör sa, men vi har faktiskt lagt 10 miljarder mer på kommuner och regioner - 4 miljarder mer än regeringen.

Min fråga handlar dock om något annat. Vi går ju, som flera har varit inne på, mot tuffa tider. Det finns dock de som faktiskt har det tuffare än dem som har det svårt i Sverige.

Utöver en kall och mörk vinter står man i Ukraina inför en enorm ekonomisk påfrestning till följd av kriget. Det saknas 5 miljarder dollar, alltså 50 miljarder kronor, varje månad i den budget som ska gå till att värna dem som nu utsätts för Putins vidriga krig.

Vi vet också att 240 miljoner människor lider av akut undernäring, vilket är dubbelt så många som 2019. 50 miljoner människor riskerar att hamna i svält under nästa år, och 149 miljoner människor befinner sig enligt FN på gränsen till svält. Många av dem är barn.

I just detta läge väljer man att göra den största nedskärningen i svenskt bistånd någonsin. Här vill jag läsa upp ett citat:

"Ett orosmoln som växer sig allt större är att flera politiska partier ifrågasätter det svenska biståndets omfattning. Motsatsförhållandet mellan att säkra upp vår egen välfärd och ett svenskt bistånd är uppdiktat. Politiken kan fortsatt prioritera, och som ett rikt land kan vi möta behov hos människor som lever i fattigdom och förtryck."

Detta citat kommer från dig, Hans Eklind.

(HANS EKLIND (KD): Det är ett bra citat.)

Jag förstår att man kan vilja omprioritera till bättre bistånd eller annat bistånd nu när man sitter i regeringen. Men varför använda biståndet som bankomat för era satsningar på allting annat när de som har det som allra svårast har det svårare än någonsin, Hans Eklind?

Fru talman! Jag vet inte om det var någon här som riktigt uppfattade när priset skulle sänkas med 10 kronor, som Oscar Sjöstedt lovade i valrörelsen. Det var lite här, lite där, kanske 2026, kanske senare, lite hit och dit. Så säger ni att vårt förslag är orealistiskt. Vi tar bara era pengar och ger folk en klar och tydlig check vid pump på 3 kronor, när man bor i det som är landsbygdskommuner och orter på landsbygden. För dem som har hållit på med landsbygdsfrågor länge är det en klar och tydlig definition.

Det är bra att Oscar Sjöstedt tar upp reseavdraget. Det är också en intressant fråga. Varför tar ni miljarderna av reseavdrag till dem som har långt till sin arbetsplats och lägger pengarna till dem som pendlar in till städerna, när det finns ett färdigt förslag för att höja reseavdraget? Ta de 5 kronorna av reseavdraget och ge 30 kronor till dem som bor på landsbygden! Varför tar ni, om och om igen, pengarna som kunde ha gått till personer på landsbygden och ger dem till dem som bor i städerna där det finns utbyggd kollektivtrafik?