Jessica Wetterling

Herr talman! I 2022 års rapport om rättsstatsprincipen och dess landskapitel går kommissionen igenom olika tendenser i EU:s medlemsländer på fyra olika områden, precis som har redogjorts för här.

Som Ulrik Nilsson var inne på är dessa fyra olika områden viktiga för rättsstatsprincipen. Det gäller rättssystemet, regelverket för korruptionsbekämpning, mediernas mångfald och andra institutionella kontroller och motvikter.

Denna gång omfattar rapporten även några nya frågor som är betydelsefulla om man vill slå vakt om rättsstatsprincipen, till exempel public service-medier och att Europadomstolens domar följs. I landskapitlen, som vi i utskottet särskilt välkomnar detta år, finns även landsspecifika rekommendationer till Sverige och andra länder.

Rapporten är enligt EU-kommissionen en del av EU:s bredare arbete med att främja och försvara sina värden, där även handlingsplanen för demokrati i Europa och andra strategier ingår. Rapporten visar att det finns problem på rättsstatsområdet i flera medlemsländer, vilket givetvis är oroväckande. Forskning visar att demokratin är på tillbakagång i världen och har så varit det senaste decenniet. Varken EU eller Europa är något undantag.

Herr talman! I EU-fördragets artikel 2 stadgas de grundläggande värdena för EU: "Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män."

Vad ska man då göra när medlemsländer inte längre lever upp till det de har lovat - när de inskränker domstolars oberoende, försvårar journalistisk granskning, inte värnar pressfriheten och begränsar minoriteters fri och rättigheter? Jag tror faktiskt att det är i precis detta ljus man behöver se den här rapporten: att det verkligen handlar om ett försvar. Dessa grundläggande värden, som det borde vara en självklarhet för alla medlemsländer att ställa upp på, är just grundläggande värden. Det borde vara en självklarhet för alla världens länder, men tyvärr ser utvecklingen i världen inte ut på det sättet.

Det är i många sammanhang givetvis bra att länder kan granskas utifrån, och man kan väl kortfattat säga att rekommendationerna till Sverige är förhållandevis milda. Exempelvis rekommenderades att den grundlagsutredning som i förra veckan överlämnade sitt betänkande - rapporten gäller ju år 2022 - skulle få fortsätta sitt arbete. Andra rekommendationer gäller, som tidigare har nämnts, karantänsregler för personer på ledande positioner, mutbrott utomlands och ramen för civilsamhällets finansiering och verksamhet.

Slutligen understryker vi i utskottet särskilt betydelsen av att förebygga och motverka korruption och otillåten påverkan. En förutsättning för en livskraftig demokrati är att medborgarna har ett stort förtroende för de politiska processerna, de beslutande organen och den offentliga förvaltningen på alla nivåer inom EU.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i detta ärende och därmed avslag på regeringens lagförslag.

Vissa ledamöter har tidigare här varit inne på uppfinningsrikedomen när det gäller folkbokföring. Det är givetvis dåligt. Vänsterpartiet tycker också att det ska vara ordning och reda inom vår folkbokföring.

Tyvärr kan man väl säga att riksdagens ledamöter, och särskilt tidigare ledamöter i skatteutskottet, har visat egna exempel och prov på just denna uppfinningsrikedom och på okunskap om den svåra lagstiftning som detta tydligen är. Det är ändå i sammanhanget lite intressant, tycker jag. Ibland kanske det är så att man känner andra genom sig själv.

Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att vi har ordning och reda inom folkbokföringen. Det är en förutsättning för att våra myndigheter ska kunna fatta korrekta, rättssäkra och effektiva beslut. Det är också en förutsättning för att kunna upprätthålla den samhälleliga tilliten till varandra och förtroendet för vårt gemensamma välfärdssystem.

Inte minst är det särskilt viktigt för att komma till rätta med den organiserade brottslighet som inriktar sig just mot våra välfärdssystem. Tyvärr har flera av de åtgärder som tidigare har vidtagits med syftet att stärka ordningen och kontrollen i folkbokföringssystemet fått väldigt oönskade effekter.

År 2018 skärptes folkbokföringslagen i syfte att komma åt bidragsfusk och organiserad brottslighet. Det blev då straffbart att folkbokföra sig på fel adress. Upp till två års fängelse kan man få. Avsikten med lagändringen uppgavs vara att man ville komma åt just organiserad brottslighet, handel med svartkontrakt och bidragsfusk.

När lagskärpningen genomfördes försäkrade regeringen och det ansvariga statsrådet att personer som saknar uppsåt inte skulle komma att åtalas. Exempelvis sa ansvarigt statsråd i en intervju att "när det gäller ringa fall, där det inte finns syfte att utnyttja systemet till exempel, där kommer man inte att åtala".

Men, herr talman, det var inte så det blev. År 2021 presenterade tidningen Hem & Hyra en granskning av de 123 fall som har gått till åtal sedan lagändringen trädde i kraft. I motsats till vad statsrådet sa och lovade var det främst personer vars syfte inte hade varit att utnyttja systemet som hade åtalats och dömts, personer vars enda brott var att de var hemlösa i bostadsbristens Sverige.

Granskningen visade helt enkelt att folkbokföringslagen saknar den träffsäkerhet som man kan förvänta sig. Hittills är det därför framför allt personer utan ett eget hem som har dragits inför rätta, inte de yrkeskriminella och välfärdsfuskare som man vill komma åt.

Vänsterpartiet föreslog därför genom ett utskottsinitiativ att regeringen skulle ändra folkbokföringslagstiftningen så att hemlösa och andra personer som inte ägnat sig åt välfärdsbrott avkriminaliseras. Tyvärr fick inte vårt förslag stöd av tillräckligt många andra partier.

Sedan dess har problemen med den nya lagstiftningen fortsatt. Exempelvis beslutade riksdagen förra året att ge Skatteverket utökade befogenheter för att göra kontrollbesök och att avskaffa möjligheten att bli folkbokförd utan känd hemvist. Detta är någonting som riskerar att leda till att personer som redan lever i stor utsatthet på grund av hemlöshet kan förlora sin pension eller andra ersättningar från socialförsäkringarna.

Herr talman! Det här är ännu ett förslag från regeringen som syftar till att ge Skatteverket utökade möjligheter. Denna gång handlar det om att kunna använda uppgifter från folkbokföringsdatabasen och uppgifter från andra myndigheter och skapa en analys- och urvalsdatabas.

Syftet att komma till rätta med felaktigheter i folkbokföringen är något som även Vänsterpartiet delar, och vi ser också att Skatteverket kan behöva få fler möjligheter än i dag att göra dataanalyser. Precis som jag redan har sagt är det även för Vänsterpartiet viktigt med ordning och reda i folkbokföringen, särskilt när det gäller att komma åt den organiserade brottsligheten.

Herr talman! Skälet till att Vänsterpartiet ändå, trots att vi också ser att det här är en angelägen fråga, yrkar avslag på regeringens förslag är att det här är ett djupt problematiskt förslag eftersom det inte tydligt reglerar i lag vilka uppgifter som ska behandlas i Skatteverkets databas. Detta innebär att en ofantlig mängd känsliga personuppgifter kommer att behandlas.

Regeringen anser att det är omöjligt att i dag kunna förutse den exakta omfattningen av vilka uppgifter som kommer att behandlas i databasen, medan vi i Vänsterpartiet anser att det måste vara och är nödvändigt att begränsa och specificera vilka uppgifter som ska ingå. Vi menar att förslaget brister i proportionalitet och att det även riskerar att leda till betydande intrång i den personliga integriteten.

Det är heller inte bara Vänsterpartiet som tycker det utan faktiskt en ganska tung remissinstans i just detta sammanhang, nämligen Integritetsskyddsmyndigheten. De avstyrker detta förslag, precis som vi, eftersom regeringens förslag "saknar en noggrann analys och närmare överväganden avseende hur förslaget rörande analys- och urvalsdatabasen inverkar på enskildas personliga integritet". Imy konstaterar även att uppgiftssamlingen kommer att innehålla en stor mängd uppgifter om ett stort antal personer och att den kommer att innebära en kartläggning av enskilda.

Herr talman! Även Sveriges advokatsamfund är starkt kritiskt, eftersom Skatteverket kommer att få ett mycket stort utrymme att behandla personuppgifter för i princip hela Sveriges befolkning. Advokatsamfundet påpekar att vid all lagstiftning som avser behandling av personuppgifter och känslig information är det viktigt att inte enbart bedöma vad som är ändamålsenligt för olika typer av verksamheter utan också ta hänsyn till hur den föreslagna regleringen påverkar skyddet för den personliga integriteten.

Det här är inte något som jag har hittat på, utan den här rättigheten följer faktiskt av Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, vår regeringsform och EU:s dataskyddsförordning. Det är därför av största vikt att man bedömer risken för att personuppgifter och annan känslig information sprids på ett olämpligt sätt till följd av nya lagförslag, eftersom jag tror att vi alla i det här rummet, och även kammaren i övrigt, anser att det grundlagsskyddade integritetsskyddet i vår regeringsform och den enskildes rättssäkerhet behöver kunna upprätthållas.

Vi instämmer därför i dessa remissinstansers kritik, och därför har vi också yrkat på att regeringen bör återkomma med ett förslag till lagstiftning som tydligare klargör vilka slags uppgifter som får behandlas i analys- och urvalsdatabasen.

För Vänsterpartiet är det viktigt att komma till rätta med folkbokföringsproblemen. Med det här förslaget riskerar man dock att göra utsatta personer ännu mer utsatta.

Fru talman! Det finns väldigt många myndigheter i vårt land. Men det är bara ett fåtal som lyder under riksdagen. En av dem är JO. Det är en riktig institution som jag uppskattar alltmer för varje år som går.

När Justitieombudsmannens årliga ämbetsberättelse kommer släpper jag nästan allt annat. Denna årliga bok är nog den viktigaste temperaturmätningen vi har på hur Myndighetssverige fungerar och har en minst sagt stolt historia. Jag får nog erkänna att det inte enbart är Ulrik Nilsson som är lite av en historienörd. Nu kommer jag att grotta ned mig lite grann - till utskottets förtjusning, antar jag.

Det är en minst sagt stolt historia. JO-ämbetet var en svensk uppfinning när det inrättades 1809. Även om mycket givetvis har förändrats sedan dess - det är ändå över 200 år sedan - är det ganska mycket i uppdraget som är sig likt än i dag.

Precis som då granskar man att lagar följs och att myndigheter och deras tjänstemän sköter sitt arbete. Precis som då gör man inspektioner och kan föreslå förändringar och förbättringar. Precis som då kan man väcka åtal, även om den rätten mest användes på 1800-talet. Framför allt handlar det om att ta emot klagomål från enskilda och genom sina beslut ge dem upprättelse när den offentliga makten har gjort fel.

I år precis som tidigare år har jag haft förmånen att arbeta i konstitutionsutskottet. Vi har i samband med överlämnandet också haft möjlighet att få träffa justitieombudsmännen och ställa frågor på både ett öppet och ett ordinarie sammanträde. Utskottet har dessutom nyligen besökt JO:s verksamhet. Vi kommer, precis som tidigare talare har sagt, även senare i år att behandla utredningsbetänkandet om översynen av JO-ämbetet.

Fru talman! Nyligen roade jag mig med att läsa gamla ämbetsberättelser. De finns tillgängliga på JO:s hemsida, men de allra äldsta finns på Kungliga bibliotekets hemsida.

Tidigare år när utskottet har behandlat ämbetsberättelsen har ledamöter, även jag, ibland funderat över vilket genomslag JO:s beslut egentligen får när exempelvis vissa myndigheter får återkommande kritik utan att förbättring verkar ske. Då är det en aning lustigt, eller kanske nedslående, att jag i den tidigaste ämbetsberättelse jag har hittat, från Carl Peter Törnebladh som överlämnades 1828, hittar ärenden som faktiskt liknar dem vi har kunnat läsa om de senaste åren. Eller vad sägs om att en herr Gren efter avkunnad dom år 1827 blev kvar i häktet i stället för att få komma i fängelse? Det är faktiskt precis som ett ärende i årets ämbetsberättelse där en intagen inte har förts över till anstalt inom den tid lagen anger.

Jag ska inte citera en massa 1800-talstext - dagens ämbetsberättelse är lite mer lättläst, och jag rekommenderar alla att läsa den - men en liten del av 1828 års inledning till JO:s ämbetsberättelse vill jag delge er andra. Jag ska försöka prata 1800-tal här; ni får visa förståelse: "Att om sådane förhållanden till Rikets Ständer, äfvensom till allmänheten afgifva berättelse; så visar sig deraf Lagstiftarens för samhällets bästa beräknade mening hafva varit, att väcka och underhålla uppmärksamheten hos Statens Embetsmän på deras pligters noggranna uppfyllande, genom medvetandet, att, till afvikelsernas beifran och kungörande, alltid emot dem står en annan lagligen constituerad Embetsmyndighet."

Jag tycker att detta lilla stycke fångar något som är minst lika giltigt i dag, nämligen att JO bara genom sin existens, men också givetvis genom sina granskningar, utifrån klagomål eller på eget initiativ, bevakar våra fri- och rättigheter, höjer rättssäkerheten i vårt samhälle och ytterst är en viktig aktör som är delaktig i att upprätthålla vårt demokratiska system. Om du eller jag skulle känna oss illa behandlade av det offentliga på något sätt finns det någon som vi kan vända oss till för att få vårt klagomål prövat och som står på vår sida, som bevakar dina och mina rättigheter. Det är något som vi bör värna om och vara rädda om.

Men då måste det också, precis som tidigare talare har sagt, och som också KU har sagt flera gånger tidigare, finnas ordinarie tillsynssystem så att JO:s resurser kan användas till den extraordinära tillsynen. Detta är väldigt viktigt till exempel vad gäller kriminalvården. Det är inte rimligt att JO ska behandla så många klagomål därifrån som hade kunnat granskas av en ordinarie tillsynsmyndighet om en sådan hade funnits. Det är hög tid att man ordnar detta. Precis som flera har varit inne på tidigare är det något som utskottet under många år har framhållit och även gör i år. Detta gäller särskilt med tanke på att antalet klagomål har ökat över tid, vilket i sig givetvis inte enbart är negativt, men det är viktigt att JO har goda förutsättningar att utöva sin granskning och tillsyn.

Fru talman! Jag vill ändå säga något om de ärenden som är med i årets ämbetsberättelse. Det är viktigt att komma ihåg att bakom varje klagomål till JO finns en person som känner sig felaktigt behandlad och där tilltron till det offentliga troligen har försämrats.

Det kan vara fråga om långa handläggningstider hos myndigheter för dem som berörs. För en del människor innebär det att hela livet står på vänt. Det kan innebära en ekonomisk katastrof när man inte får beslut om till exempel ekonomiska ersättningar.

De ärenden som berör mig mest är när minderåriga, alltså barn, far illa. Även i år finns det tyvärr ett antal sådana fall där barn antingen själva eller genom att vara närvarande när en anhörig utsätts blivit vittne till eller offer för felaktig behandling av vår offentliga makt. JO lyfter fram flera ärenden, och jag ska nämna några.

Ett ärende gäller en pojke som först blev kroppsvisiterad utomhus för att sedan bli kroppsbesiktigad i ett trapphus - trots att sådant av integritetsskäl ska ske inomhus och avskilt.

Ett annat ärende gäller hur polisen beslutade att en flicka skulle förhöras, men när hon inte var hemma utan i stället i en butik åkte polisen dit och höll förhöret i butiken - trots att platsen och formerna för förhöret var i direkt strid med principer och bestämmelser.

I ett ärende omhändertog polisen en 13-åring utan grund, och efter att pojkens föräldrar berättat om detta i medier gjordes en orosanmälan av poliserna. JO:s utredning ger inte något stöd till att det fanns en särskild anledning för polisen att göra en orosanmälan.

Det har hänt att barn i socialtjänstens vård misstänkts ha utsatts för sexualbrott, men att socialtjänsten, trots vetskap, inte agerat.

Det är sådana ärenden som faktiskt stannar kvar ett tag. Givetvis är alla ärenden i JO:s ämbetsberättelse viktiga och berör människor, men just i ärenden som gäller utsatta barn är det inte svårt att fundera över vilka följder som uppstår för framtiden. Vilken tilltro kommer man att ha till vårt samhälle i framtiden när man har blivit utsatt för ett övergrepp i ung ålder?

Herr talman! Precis som har redogjorts för tidigare gör konstitutionsutskottet varje år två granskningar, en på våren och en på hösten. Detta gäller redovisningen av höstens granskning. Den är lite mer inriktad på statsrådens administrativa tjänsteutövning och handläggningen av regeringsärendena. Denna gång innehåller betänkandet nio ärenden. Vissa ärenden är som tidigare sagts årligt återkommande, till exempel regeringens sammanställning, medan andra ärenden kan vara kopplade till aktuella händelser eller helt enkelt något som utskottet har valt att titta närmare på. Exempelvis var flera ärenden förra året kopplade till pandemin på olika sätt.

Utskottet har som vanligt gjort ett antal iakttagelser som, precis som andra ledamöter har sagt tidigare, kan ses som medskick till regeringen för framtiden. Jag vill liksom tidigare talare uppmärksamma några av dessa.

Det första ärendet jag vill uppmärksamma är granskningen av regeringens styrning av länsstyrelserna. Styrningen sker såväl genom regleringsbrev som genom andra uppdrag. Vi vill i årets granskning i denna del understryka vikten av samordning och helhetssyn vid beredningen av uppdrag till länsstyrelserna, oavsett om uppdraget kommer via regleringsbrev eller på något annat sätt.

Vi noterar också att regleringsbrevet till länsstyrelserna numera innehåller en bilaga där samtliga pågående uppdrag anges och vilka det har beslutats om i särskild ordning. Vi ser positivt på dessa åtgärder, som ett led i att åstadkomma bättre samordning och helhetssyn vid styrningen av länsstyrelserna. Men i sammanhanget vill vi liksom tidigare framhålla att en förutsättning för att länsstyrelserna ska kunna fullgöra sin funktion som samordnare är att berörda statliga myndigheter samarbetar och har i uppdrag att samarbeta med länsstyrelserna.

Herr talman! Ett annat ärende som jag skulle vilja lyfta fram, även om tidigare talare också har gjort det, rör regeringens remissunderlag. Man får vara ärlig och säga att det kanske framför allt är vårt eminenta kansli som har gjort en kartläggning av de dokument som Regeringskansliet har remitterat under ett visst antal år. Syftet med kartläggningen är att vi i utskottet på en övergripande nivå ska få en bild av de underlag som Regeringskansliet har remitterat. Har det funnits skillnader mellan olika departement? Har det skett förändringar över tid?

Frågor som är av intresse är vilka överväganden som kan ligga bakom valet av remissunderlag och vilka fördelar respektive nackdelar som kan finnas med olika typer av underlag.

Vikten av en god remissprocess har jag redan lyft fram i dag, men vi konstaterar inledningsvis - precis som tidigare talare sagt - att det är upp till regeringen att avgöra hur de utredningar bör bedrivas som anses behövliga som underlag för regeringens beslut.

Det innebär också att regeringen avgör vilken utredningsform och vilka riktlinjer som ska gälla för arbetet. Det kan givetvis finnas flera omständigheter som påverkar i vilken form man vill ha underlagen. Det kan bero på frågornas omfattning och komplexitet eller på om de är av principiell betydelse.

För några månader sedan hade vi här i kammaren en debatt om utlandsspioneri. Enligt mig var det en brist att en särskild utredare hade utrett det. Vi i konstitutionsutskottet brukar föredra att förändringar i grundlagen bereds av exempelvis en parlamentarisk kommitté. Vi konstaterar att regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att få en samlad bild och få till en samordning men vill ändå framhålla att det är av vikt att man säkerställer att det finns en samlad bild.

Därmed vill jag tacka utskottskollegorna och vårt kansli.

Herr talman! Jag tycker att just argumentet kring skyddad identitet var väldigt intressant, med reservation för att man kanske inte har kunnat sätta sig in i denna proposition på ett lika bra sätt som i vanliga fall med tanke på hur snabbt själva processen har gått, från att propositionen kom till kammaren tills vi står här och debatterar. Denna lag är faktiskt tänkt att börja gälla inom en vecka.

Jag kan inte komma ihåg att regeringen har diskuterat eller motiverat detta med att det är just personer med skyddad identitet som är problemet och att det är skälet till att man behöver ha den här sekretessbestämmelsen för hela utbetalningen av stödet. Det var ny information för mig.

Jag kan berätta för Gudrun Brunegård att jag sitter i styrelsen för kvinnojouren på min hemort. Det finns många andra problem för kvinnor som lever med skyddad identitet, exempelvis att man har tagit bort möjligheten att ha anonyma kontantkort. Det ställer till det väldigt mycket för personer med skyddad identitet. Det handlar också om att det är så mycket som är digitalt nu för tiden.

Jag instämmer verkligen i behovet av att skydda personer med skyddad identitet. Men jag har svårt att se att man inte kan komma åt det på ett annat vis än att göra på det här sättet, som ändå har fått så mycket kritik.

I regeringens proposition står det att man inte riktigt kan förutse följderna av förslaget. Jag tänker att det framför allt måste bero på att det har varit en så kort remisstid och en så påskyndad remisshantering. Annars hade man kunnat få in mer underlag och därmed kanske också kunnat fatta ett bättre beslut.

Herr talman! Det var mycket intressant att lyssna på ledamoten Gudrun Brunegårds anförande. Jag har ett antal frågor, och jag är därför väldigt glad över att hon deltar i debatten.

Först och främst ska vi faktiskt debattera ett annat ärende senare i dag som rör Justitieombudsmännens ämbetsberättelse. I utskottets ställningstagande i den delen, som jag antar att även Gudrun Brunegård ställer sig bakom, står det bland annat: "Offentlighetsprincipens betydelse för vårt fria och öppna samhälle kan inte nog framhållas; den är central i den svenska rättsordningen. Utskottet vill återigen understryka vikten av att myndigheter och kommuner fullgör sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen."

Jag vill gärna fråga ledamoten om hon står bakom utskottets ställningstagande i detta andra ärende. Man kan nästan fundera på om det är så. Jag tror att ledamoten annars kommer att bli lite förvånad över hur kartlagda vi är redan i dag.

Jag förstår och håller delvis med om det som ledamoten sa kring när man börjar fundera på hur kartlagda vi är och vilken kartläggning som pågår och att det kan kännas ganska skrämmande, speciellt när det gäller riktad digital reklam och så vidare.

Men detta som man nu vill sekretessbelägga i 20 år med den starkaste formen av sekretess handlar om vilken elförbrukning som människor har haft det senaste året. Jag kan inte förstå hur just den frågan kan vara så extremt integritetskänslig. Men exempelvis registret för bilar borde säga mer om vilken ekonomi man har.

Herr talman! Jag får be om ursäkt för om jag låter raljant, men jag tycker att regeringspartierna beter sig extremt raljant mot Lagrådet i det här fallet. Jag tycker faktiskt också att det är lite märkligt att här i debatten tala om det förra stödet. Det håller faktiskt inte ens Lagrådet med om i sitt yttrande, om man kollar det noggrant.

Det är många elbolag som i dag är kommunala bolag och därför omfattas av offentlighetsprincipen. Lagrådet har faktiskt ett resonemang om hur många av uppgifterna som i dag skulle vara offentliga eller inte men som nu kommer att bli hemligstämplade i 20 år, eftersom det här kommer att gälla för det hela.

Jag tycker också att det är ett ganska intressant resonemang om att pengar som betalas in till staten är något vi bara väntar på att vi ska få tillbaka i återbäring. Förlåt, nu kan du inte svara, men vilka andra saker som vi betalar in på olika sätt har vi möjlighet att sedan få tillbaka? Det är egentligen bara en trängselavgift som vi sedan kan få tillbaka. Mig veterligen har inte de här trängselavgifterna betalats ut som stöd tidigare. Jag tror inte att de enbart har lagts på hög, utan de går ju till investeringar exempelvis för att bygga bort trängseln. Men betyder det att vissa i allmänheten då har en liten andel av utbyggnaden av vårt elnät?

(TALMANNEN: Det var en slutreplik, så Lars Engsund har inte möjlighet att svara på de frågorna.)

Herr talman! Mig veterligen är det väl den 25 januari i dag. Det är över en månad sedan man fattade beslut om förordningen. Och eftersom det är en förordning behöver det heller inte gå genom riksdagens kammare. Då antar jag att man hade kunnat fatta beslut om det inom regeringen även innan den 22 december.

Jag håller med om att det är en administrativ börda. Absolut! Det är också därför vi inte har yrkat avslag i den del som gäller kontrolluppgifter. Jag håller med om att hushållen behöver få sitt elstöd. Det här handlar inte om detta. Det här handlar om ifall det ska vara offentliga uppgifter eller inte.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Att ett oppositionsparti kritiserar en regering är inte särskilt ovanligt. Men detta ärende, som i praktiken innebär att regeringen väljer att hemligstämpla utbetalningarna av kommande elstöd på det starkaste sättet i 20 år, har enligt Lagrådet beretts på ett så undermåligt vis att rådets uppfattning är att beredningskravet enligt regeringsformen inte är uppfyllt och därför inte borde kunna ligga till grund för lagstiftning. Det är kritik från Lagrådet av sällan skådat slag.

Jag antar att detta tyvärr bara är en försmak av vad som väntar denna mandatperiod och att regeringen med en knapp men ändock majoritet kommer att köra på. Vi får väl se hur många som reagerar denna gång.

Men det viktiga i detta ärende, förutom att regeringen inte alls tar till sig av Lagrådets eller andra remissinstansers kritik, är att regeringen gör principiella avsteg från det som tidigare varit fullständigt självklart för oss alla: att offentlighetsprincipen är något självklart och viktigt som vi alla värnar och försvarar.

Alla regeringspartier deltar inte ens i denna debatt. Jag hade önskat att det berodde på att regeringspartierna gjorde studiebesök hos Lagrådet. Men så är det ju inte, för ni sitter ju här och väntar på att debattera andra ärenden där utskottet är enigt och som inte är riktigt lika kontroversiella.

Det är synd eftersom jag har ganska många frågor till regeringspartierna. Varför deltar så få av er i debatten? Har detta ärende gått så snabbt att regeringspartiernas ledamöter i KU inte har hunnit sätta sig in i ärendet?

Det skulle man kunna förstå eftersom tiden varit extremt knapp. På grund av det valde som sagt JO att inte svara som remissinstans, fast man hade hela helgen på sig, precis som vi oppositionspartier hade. På torsdag eftermiddag kom propositionen, och svarstiden gick ut på måndagen. Hela helgen hade vi alltså på oss!

Eller handlar det om att ärendet är så pinsamt skött? Det vore en ganska rimlig anledning. Jag hade också skämts om jag var ni.

Precis som ledamoten Malin Björk sa är det intressant att man har lagt så mycket tid och energi på att få till denna sekretessbestämmelse. Förordningen för själva elstödet blev ju klar för ganska länge sedan, så man hade kunnat betala ut elstödet för flera veckor sedan.

Herr talman! Offentlighetsprincipen är en omistlig del av vår demokrati. Den utgör en garanti för rättssäkerhet, rättvis förvaltning och effektivt folkstyre genom att den möjliggör för allmänheten att få insyn och därmed kunna kontrollera den offentliga verksamheten. Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt i Sveriges grundlagar, till exempel i rätten till yttrandefrihet, meddelarfriheten för tjänstemän och allmänna handlingars offentlighet.

Det är alltid en balansgång mellan offentligheten och den personliga integriteten, men huvudregeln i Sverige har hittills varit att allmänna handlingar är offentliga och att man har en självklar rätt att ta del av dem.

Det finns också olika typer av sekretesskydd. Här väljer regeringen att ta det rekvisit som innebär en så kallad stärkt sekretess. Det gör att det för att uppgifterna ska kunna lämnas ut måste stå klart att utlämnandet inte kan anses leda till skada. Absolut sekretess är alltså den allra starkaste formen av sekretess.

Ledamoten Engsund pratade förut om mediernas granskning - det här innebär att det kommer att bli väldigt svårt för medierna att granska detta. Men det är någonting som regeringspartierna inte har något problem med eftersom man också har infört utlandsspioneri och inte heller då värnade journalistikens rätt att ta del av uppgifter.

Vi i Vänsterpartiet värnar både offentlighetsprincipen och den personliga integriteten. Men här går vi på samma linje som Lagrådet, som menar att det inte är fråga om så integritetskänsliga uppgifter att de behöver sekretessbeläggas.

Vi konstaterar precis som Lagrådet att det finns stora brister i beredningsförfarandet. Man har haft en sådan brådska att Lagrådet tycker att detta inte duger som underlag för lagstiftning. Det är ganska allvarlig kritik, kan man säga. Men Lagrådet har även mycket kritik i sak, och det tror jag faktiskt att regeringspartierna vet om.

Herr talman! Jag får tacka för upplysningen om att KD har anmält sig till debatten. Det ser jag fram emot, för jag har många frågor att ställa till regeringspartierna. KD hade inte anmält sig när jag senast kollade, så jag tackar för upplysningen.

Jag tycker att det är lite märkligt - detta är nog första gången som dessa partier pratar om integritet. När det exempelvis handlar om förslag om visitationszoner kan det räcka att man vistas på ett ställe där polisen i framtiden kommer att införa en visitationszon för att man eventuellt ska kunna bli kroppsvisiterad. Detta om någonting är väl integritetskränkande, men då är det inte så viktigt. Det är just nu, i det här fallet, som det är viktigt att skydda hur mycket pengar som kommer att betalas ut i stöd.

Precis som ledamoten var inne på tidigare är det ju redan i dag ganska enkelt att uppskatta vilken elförbrukning olika hushåll har. Det borde därför inte vara ett jättestort problem att offentliggöra sådana uppgifter. Bland andra Lagrådet har sagt att detta inte är integritetskänsliga uppgifter.

Hade man haft en seriös remisshantering, och inte en så här kort hantering, hade regeringen kunnat få fler inspel, exempelvis från Justitieombudsmannen, som vi besökte förra veckan. Justitieombudsmannen meddelade då att det fanns så lite tid - bara ett par timmar - att det inte gick att svara på regeringens förslag.

Förra veckan hölls en partiledardebatt. Inför den intervjuades alla partiledare, och alla utom en uppgav kostnaden på sin senaste elräkning utan att blinka eller tveka. Hur kan detta vara så integritetskänsligt? Jag förstår inte hur man har landat i detta.

Herr talman! Jag har ungefär samma frågor till Lars Engsund som föregående replikör.

Jag får lov att ge Lars Engsund kredd - han står ändå här och tar debatten, till skillnad från alla andra partier i regeringsunderlaget. Lars Engsund försöker i alla fall att på sitt sätt förklara varför Moderaterna och regeringen lägger fram detta förslag. Men vad är det som gör att man gör en helt annan bedömning än Lagrådet och att Lagrådets kritik inte tas om hand i propositionen? Det jag har sett att regeringen har skrivit handlar om den kartläggning som Lars Engsund var inne på.

Det är lite roligt att notera att vi senast för några månader sedan fattade det andra beslutet om det vilande grundlagsförslaget om ändamålsenligt tryck- och yttrandefrihetsskydd. Moderaterna körde då tillsammans med andra partier över det förslag som fanns från en enig utredning om att begränsa grundlagsskyddet för vissa kartläggningstjänster, som Lars Engsund var inne på. Jag tycker att detta är lite intressant.

I propositionen står det mycket om att man är orolig över att oseriösa elleverantörer skulle missbruka dem om just dessa uppgifter blev offentliga. Om Sveriges elmarknad är så oseriös är vi i Vänsterpartiet helt öppna för att reglera detta. Vi sträcker ut en hand här.

Fru talman! Jag tror kanske att vi får göra ett gemensamt studiebesök, ledamoten Ottoson och jag, så kanske vi kan lära oss mer om välfärdens utmaningar.

Jag håller faktiskt helt med Erik Ottoson om en sak, och det är att varje skattekrona som staten tar in ska gå till rätt saker. Det ska inte gå till en massa vinster, utan det ska gå till verksamhet.

Och är det några människor som jobbar hårt är det de som jobbar inom vår välfärd. De behöver bättre arbetsvillkor, fler kollegor, bättre arbetsskor - det finns väldigt mycket som skulle kunna göras för att förbättra verksamheten på ett sätt som gör att folk inte sliter ut sig och, enligt Erik Ottoson, blir en belastning för vårt gemensamma system eftersom de inte bidrar till varje skattekrona.

Jag måste ändå bemöta snacket om mätbarhet. Ända sedan jag tog studenten har jag, innan jag blev riksdagsledamot, jobbat i välfärden. Det går att sätta upp en massa olika mål om hur man ska behandla personer och vad man ska checka av. De ska få sin frukost, de ska få sin lunch och de ska få sina tänder borstade. Men varje sådan liten checkbox som kan kontrolleras är bara vad som ska göras och inte hur. Man kan borsta tänderna på en person på oerhört många olika sätt. Man kan göra det på ett bra sätt, och man kan också göra det på ett dåligt sätt.

Det är svårigheten i det system som Moderaterna har bidragit till att bygga upp, där allting ska gå att mäta: De ser inte att det finns väldigt många saker som inte går att mäta när man jobbar med människor.

Fru talman! Först och främst vill jag tipsa ledamoten Erik Ottoson om Tankesmedjan Balans. Jag tror att han skulle uppskatta både deras böcker och deras blogginlägg. Jag tror att de skulle ge en ökad förståelse för välfärdens utmaningar, som ledamoten behöver.

Sedan funderar jag på när ledamoten själv var ute på golvet i en välfärdsverksamhet. Det var nog ganska länge sedan. Är det någonting som behövs i välfärden är det mindre av mätande och administration och mer av tillit till välfärdens proffs, alltså de som jobbar på golvet.

Jag håller med om att det behövs närvarande chefer och ett bra ledarskap, men det är inte svaret på allt. När det gäller new public management kom faktiskt hela Västra Götalandsregionen - alla partier - överens om att det var ett otyg. Man ändrade om i Västra Götalandsregionen till denna mandatperiod, för man tycker inte att det fungerar med en beställar- och utförarmodell på det sätt som nyligen var typ välfärdens bibel.

Jag måste också bemöta ledamotens påståenden lite, som inte stämmer. Privata företag har lägre löner, sämre arbetsvillkor och sämre utbildad personal. Det finns också avslöjanden om hur man har fyllt i brukarnas kundnöjdhetsenkäter på egen hand. Det kanske gör att man får bättre betyg.

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt, för jag kommer nog att tala en aning längre än jag har anmält. Men jag ska försöka att göra det effektivt.

En budget handlar ju om prioriteringar. Men det handlar också om att faktiskt möta den verklighet och de utmaningar man står inför. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna hade säkert väldigt trevligt i sin skimrande bubbla på slottet. Men nu, när deras budget möter verkligheten, spricker den snabbare än man hinner säga "löftesbrott".

I valrörelsen gavs många löften som nu snabbt har brutits eller blivit fantasifullt omtolkade. Regeringens och Sverigedemokraternas gemensamma budget präglas av en handfallenhet och stor passivitet både inför våra stora strukturella samhällsproblem och inför effekterna av den pågående kostnadskrisen. Den möter inte den ångest många nu känner inför de skenande mat- och elpriserna. Den hanterar inte behovet av att reglera elmarknaden. Den svarar inte upp mot de klimatmål en nästintill enig riksdag beslutat om, och den skapar inte heller bättre arbetsvillkor inom välfärden. Det blir inga investeringar i vare sig infrastruktur, välfärd eller klimat.

Men slottspartierna har den senaste tiden upplyst sina väljare och oss andra om att man säger en sak före valet och en annan sak efter valet. Nonchalansen när det gäller att nå våra klimatmål har avfärdats med: Gör vi inte det så gör vi inte det.

Budgetpropositionen präglas av löftesbrott och en imponerande tilltro till att ha uppfunnit en universell metod att komma till rätta med världens alla problem som slottsgänget möter på sin färd. Man ska göra saker mer effektivt. Det är det nya ledordet som gäller för allt: bistånd, välfärd, klimatarbete och så vidare. Biståndet ska användas mer effektivt och hjälpa fler genom att man ger mindre och frångår en långvarig princip om enprocentsmålet, trots ett fruktansvärt krig i Europa, trots klimat- och svältkatastrofer och trots att ett fruktansvärt rekord slogs i somras, då antalet människor på flykt nådde 100 miljoner.

Regeringens klimatarbete ska också bli mer effektivt genom att vi ska predika för andra länder samtidigt som vi sänker våra egna ambitioner och abdikerar från klimatmålen.

Och om bara alla välfärdsarbetare hade kunnat jobba lite mer effektivt! Ja, säg det till alla som arbetar i välfärden. De har kämpat och slitit under hela pandemin och lovades mer än bara applåder. Nu kan vi konstatera att det var applåder och nedskärningar som blev tacken till dem som under pandemin kallades välfärdens hjältar - de som utbildar kommande generationer och tar hand om oss när vi drabbats av sjukdom eller när vi behöver stöd och hjälp i vardagen. De kan oftast inte jobba hemifrån eller vobba. Det är de som ser till att vår samhällsservice fungerar, antingen det är pandemi eller ej, när vi andra kunde bunkra toalettpapper och pasta och vänta tills det värsta var över. Tänk om någon bara hade berättat för dem lite tidigare om den magiska lösningen på alla världens problem!

Det är nästan förvånande att det ens finns avsatta medel i budgeten till dessa ändamål. Slottsgängets logik är ju att mindre resurser leder till att mycket mer blir gjort.

Fru talman! Detta är givetvis varken sant eller något mer än en världsfrånvänd föreställning från dem som saknar kontakt med verkligheten. Utifrån min erfarenhet av att själv ha varit en av dessa anonyma välfärdsarbetare kan jag faktiskt berätta att vi som jobbar i välfärden är människor av kött och blod. Våra räkningar kan inte betalas med vackra ord. Vår mat kan inte betalas med applåder. Och när våra kroppar går sönder på grund av tunga lyft, underbemanning och stress förtjänar vi en trygg sjukförsäkring och sedan en värdig pension.

Det är dock tydligt att regeringens mirakellösning inte gäller alla. I dessa tider - när mantrat från ministrar är att vi måste hjälpas åt i kristider och att tuffa år väntar eftersom vi lever i tider av skenande inflation, krig och elkris och vi alla förväntas dra vårt strå till stacken - är det vissa som undantas. Vissa behöver inte alls spara och minska sina utgifter som alla andra. Kungen får till och med i denna kristid extra pengar för att kunna ställa till ett ordentligt firande. I den totala budgeten är det visserligen enbart 4 miljoner. Det är en liten del av budgeten. Men det sänder en signal om att en sak gäller för vissa och en annan sak för andra.

Det handlar om prioriteringar när arvoden till riksdagsledamöter räknas upp och regeringen dessutom ger alla med redan höga löner en rejäl skattesänkning, som om det vore en naturlag. Då måste det ändå konstateras att slottspartierna ger mest till dem som redan har mycket. För oss riksdagsledamöter blir skattesänkningen ungefär 1 000 kronor i månaden. Man prioriterar att lägga 13 miljarder - dubbelt så mycket som man ökar kommunernas statsbidrag med - på en skattesänkning åt dem som tjänar drygt 50 000 i månaden.

Fru talman! Det handlar om prioriteringar. Att oppositionspartier kritiserar en regerings budget tillhör inte ovanligheterna, men att Moderaterna kritiserar sin egen regering är inte riktigt lika vanligt. Men utifrån det haveri elprisstödet är jämfört med det i valrörelsen utlovade högkostnadsskyddet är det inte helt oförståeligt. Uppenbarligen trodde Skånes moderater på sitt vallöfte. Regeringens pm om att man säger en sak inför valet och en annan efter valet verkar inte ha nått dem.

Det verkar inte heller ha nått befolkningen i norra Sverige att de inte skulle inkluderas, trots att deras elpriser också har skenat. Stödet som skulle komma i god tid före jul och göra att folk klarade vintern väntas nu komma tidigast i februari. Det är inte konstigt att förtroendet för regeringens partier och stödpartier har sjunkit drastiskt. Vänsterpartiet har ett eget förslag som inkluderar alla hushåll oavsett var i landet man bor och som är mer rättvist utformat.

Även SKR:s ordförande Peter Danielsson är moderat. Han konstaterar att den ökning av generella statsbidrag som Ulfs, eller i praktiken Jimmies, gäng avsätter är otillräcklig. Enligt SKR:s egna beräkningar skulle det behövas mellan 20 och 30 miljarder i nya statsbidrag. Nu kommer man att få en bråkdel av detta, och det kommer att leda till att välfärden drabbas av besparingar och nedskärningar. Eller som SKR:s chefsekonom sammanfattar det:

"Att det som kallas för satsningar ibland kan innebära neddragningar är inget ovanligt i statens budgetar. .

Det är inte heller ovanligt att ett riktat bidrag, avsett för ett ändamål ena året, styrs om till ett annat ändamål nästa år, innan arbetet med det som skulle göras från början är klart, och då kallas en ny 'satsning'. - - -

Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska täcka olika saker flera gånger. Budget efter budget. Problemet är ju bara att det inte går ihop i verkligheten."

Det handlar om prioriteringar. I Vänsterpartiets budget finns de medel som SKR efterfrågar i generella statsbidrag och inte bara i en fantasi. Nu är det inte tid för brutala nedskärningar i välfärden. De som sliter i ur och skur, som kämpade innan och under pandemin, förtjänar och lovades mer under pandemin. Och alla partier sa att de drog lärdomar av en underdimensionerad välfärd och sjukvård. Men de löftena verkar vara glömda nu.

Fru talman! Det allra viktigaste i vår budget är att vi prioriterar vår gemensamma välfärd. Nu står vi inför stora utmaningar och en hård press. De som gör jobbet kommer med regeringens och Sverigedemokraternas budget att förlora kollegor.

Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med våra satsningar möter vi de behov som finns och satsar samtidigt på att öka personaltätheten. Vår budgetmotion innehåller flera ytterligare satsningar. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.

Vi gör detta inom ramen för en budget i balans. Det blir möjligt eftersom vi gör helt andra prioriteringar. Vi fördelar krisens påfrestningar helt annorlunda. Den som under en lång tid har haft det mycket gott ställt har helt andra marginaler än den som under en lång tid har fått räkna kronorna i slutet av varje månad.

Det handlar om prioriteringar och om att mildra de konsekvenser som kommer av en skenande inflation. Det gör att pensionärer slipper somna med en klump i magen, att ensamstående föräldrar inte tvingas hoppa över måltider och känna ångest inför högtider och att sjukskrivna slipper mötas av ett ekande tomt kylskåp. Det är politik för solidaritet och jämlikhet.

Fru talman! Det är att ta ansvar i en svår och osäker tid.

Vi har många förslag på hur vi kan ta oss igenom detta tillsammans. Vi vill bland annat halvera biljettpriset i kollektivtrafiken, införa ett riktigt högkostnadsskydd i tandvården, stärka a-kassan och en massa mer. Vi har också en kraftfull miljö- och klimatpolitik samtidigt som vi satsar på välfärden.

Men vad vill Vänsterpartiet satsa på under detta utgiftsområde? Det kanske ledamöterna i mitt utskott undrar. Vad skiljer vårt förslag från slottsgängets? Jag har redan redogjort för minskningar på de anslag som rör riksdagsledamöters arvoden samt hovstaten. Vi anser dessutom att ökningen av Regeringskansliets anslag med en halv miljard är horribel. Motiveringen i budgetpropositionen är bristfällig, och det är tydligt att regeringspartierna, som ville dra ned på anslaget med drygt 100 miljoner senast för två år sedan, nu när de inte längre är i opposition har fått feeling och dragit till med en rejäl summa för att kunna finansiera framför allt Timbrotjänstemän i Regeringskansliet. Som sagt: När slottsgänget vädjar till folket om att spara och ha förståelse är det tydligt att det inte riktigt gäller dem själva.

Vi nästan dubblar anslaget till Sametinget, urfolket samernas parlament. Det skulle möjliggöra en språksatsning som vi alla vet är mycket angelägen. Det går faktiskt inte att tillräckligt understryka hur akut situationen är för de samiska språken samtidigt som Sametingets resurser är starkt begränsade. Till skillnad från budgetpropositionen satsar vi också på att stärka djurskyddsarbetet - det glömde jag att säga.

En märklig sak i regeringens budget är att man tar 2 ½ miljon från Sametingets budget för att finansiera konsultationsordningen. Man ger alltså de pengarna till länsstyrelserna i de nordliga länen. Givetvis ska länsstyrelserna ha de medlen, men varför ta det från Sametingets anslag? I vår budget ger vi tillbaka dessa medel till Sametinget samtidigt som länsstyrelserna givetvis också får 2 ½ miljon för att kunna genomföra sitt arbete med konsultationsordningen. Vi avsätter också medel i vår budget för att inrätta en samisk nationalscen.

Vi mer än fördubblar anslaget till den nationella minoriteten romer. Sverige har antagit en strategi för romsk inkludering med målet att den rom som fyller 20 år 2032, alltså om tio år, ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som inte är rom. Halva tiden har nu gått, och enligt utvärderingen av Länsstyrelsen Stockholm har arbetet tappat både fart och genomslagskraft. Därför behövs ett långsiktigt statsbidrag för arbetet med romsk inkludering. Vi avsätter medel i vår budget för att inrätta ett nationellt center för romska frågor.

Fru talman! Budgeten i sin helhet och i varje utgiftsområde är en fråga om prioriteringar. Det är tydligt att regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar dem som redan har mycket i stället för att hjälpa alla hushåll igenom denna kristid. I stället för att ge stöd till dem med låga löner eller låg pension prioriterar man riksdagsledamöters skattesänkningar. Och i stället för att ge kommunerna kompensation och stötta i denna svåra tid tvingar man dem till nedskärningar som kommer att slå hårt mot välfärden och faktiskt försämra för oss alla.

Herr talman! Jag får tacka ledamoten för svaret. Jag har ju möjlighet att ställa frågan till kulturministern när hon deltar i en kommande utgiftsdebatt i dag. Men det var ändå värt att hålla en ganska stor presskonferens med två ministrar för en, som ledamoten säger, ganska liten satsning - men oerhört viktig.

Jag har också ett förslag på besparingar som man skulle kunna genomföra under EU-ordförandeskapet.

Regeringen har själv haft presskonferenser där man har betonat vikten av att vi alla hjälps åt under dessa tuffa tider. Att man då behöver hyra ett extra flyg är jättemärkligt. Är det verkligen viktigt i dessa tuffa tider då vi behöver spara?

Dessutom använder man sig av det som kallas effektiviseringar på alla andra områden där regeringen satsar. Man får mindre pengar men kommer ändå att göra mycket mer. Det är lite magiskt, det som regeringen håller på med nu för tiden. Varför kan ni inte bara effektivisera?

Herr talman! Jag får väl börja med att tacka ledamoten Erik Ottoson för berömmet. Det är alltid roligt att få höra att man är konsekvent, och det stämmer ju. Vänsterpartiet driver en konsekvent politik där satsningar på välfärden är det viktigaste för oss. Men det ska jag redogöra för i mitt anförande senare.

Jag tänkte ställa några frågor till ledamoten. Framför allt välkomnar jag verkligen det besked som kom från kulturministern i går om hågkomstresorna och satsningen på arbetet mot antisemitism. Men de pengarna finns ju inte i utgiftsområde 1 längre, så jag tänkte fråga ledamoten om han möjligtvis vet varifrån de kommer att tas. Och är det då något annat område som kommer att få en minskning i budgeten jämfört med tidigare?

Det var ju väldigt olyckligt med de projektmedel som försvann ur budgeten, säkerligen på grund av ett misstag. Det är jättebra att man åtgärdar det och att det inte blir ett glapp i satsningen. Men min oro gäller varifrån man tar pengarna i framtiden. Är det något annat projekt som nu riskerar att falla mellan stolarna?

Sedan måste jag ändå kommentera den halva miljarden extra till Regeringskansliet. De två största partierna i regeringen och regeringsunderlaget har konsekvent de senaste åren motionerat om en minskning till Regeringskansliet. Sverigedemokraterna minskar med en halv miljard, Moderaterna med minst 100 miljoner per år. Jag har motionerna utskrivna här; det är Erik Ottoson själv som har skrivit under dem.

Jag förstår inte hur det kan bli en sådan skillnad. Är det för att man anställer så många timbroiter att man behöver ha lite extra pengar?

Fru talman! Jag hörde ministerns förklaring - nu när det är en ny regering arbetar man på ett annat sätt. Tro mig, ministern: Vi är många som har lagt märke till detta.

Man skulle kunna tänka på elprisstödet, som framför allt kommer att gynna rika storförbrukare - gärna sådana som har fast pris - så att de får dubbelt så mycket tillbaka, beroende på om de bor i södra Sverige eller inte. Samtidigt ser vi höga elpriser i Norrland, men människor i Norrland får inget stöd. Detta kommer tyvärr bara att leda till att folk fortsätter att förbruka stora mängder el.

Regeringen har avvisat satsningar på järnvägen trots att alla som har åkt tåg de senaste åren vet att behovet av investeringar är stort. Man behåller ett förlegat reseavdrag som inte gynnar dem som exempelvis samåker.

Annat, fru talman, har det varit i valrörelserna både i år och 2018. I Naturskyddsföreningens granskningar, där samtliga partier granskas, visar det sig att Liberalerna både 2018 och i årets val har lovat höga nivåer och höga ambitioner. Men Liberalerna brukar tyvärr lova mycket och sedan hålla tunt. Eller som en annan minister, som även är partiledare, sa: Man säger en sak före valet, och efter valet säger man en annan sak.

Jag vill upprepa min fråga om rennäringen till ministern. Anser ministern att den är en av de gröna näringar som ska få livskraftiga villkor för framtiden?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Sverige har länge varit känt för sin offensiva och ambitiösa klimatpolitik. Sverige har ansetts vara ett föregångsland, och vi är många som har varit stolta över Sveriges höga målsättningar. Det som nu sker är en total abdikation från våra klimatmål, fru talman. Eller som finansminister Elisabeth Svantesson sa om möjligheten att nå klimatmålet till 2030: "Gör vi det inte så gör vi det inte." I höstbudgeten konstaterade också regeringen själv att 6 av 19 etappmål inte kommer att nås i tid.

Jag noterar att ministern i sitt svar talade om att det största hotet mot klimatarbetet är att människor tappar förtroendet för det. Ministern tog även upp i sitt svar att det till och med finns de som vill överge klimatmålen. Då måste jag ändå upplysa klimat- och miljöministern om att det framför allt är det största partiet i regeringsunderlaget som är de som vill överge klimatmålen, fru talman. Det är där de finns.

Är inte ministern orolig att detta är de omständigheter som gör att människor tappar förtroendet? Är det inte ett problem för ministern att regeringsunderlaget och andra ministrar verkar ta så lätt på klimatmålen?

Fru talman! Min sista fråga till ministern är om hon anser att rennäringen är en grön näring som också ska kunna vara livskraftig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utlandsspioneri (vilande grundlags-förslag m.m.)

Fru talman! Jag instämmer med Malin Danielsson. Jag skulle ha önskat att så många partier som möjligt hade stöttat ett avslagsyrkande på propositionen både förra gången detta var uppe i riksdagen och nu.

Jag får erkänna att Vänsterpartiet aldrig har ingått i någon regering, men det finns säkert skäl för en regering att vara enhetlig. Men det finns också skäl att inte rösta emot sin egen övertygelse, anser jag.

Givetvis kommer debatten om den här förändringen inte att ta slut här, efter ett beslut i riksdagens kammare. Givetvis ska vi hålla koll på den här frågan. Det hoppas jag absolut att inte bara jag och Malin Danielsson kommer att göra, utan jag hoppas att också många andra ledamöter kommer att göra gemensam sak med oss i den här frågan. När jag har ställt frågor till andra partier har jag hört många säga att om det inte skulle bli på det sätt som man har avsett är man beredd att göra förändringar. Det tycker jag är välkommet och bra. Det vill jag verkligen säga.

Men det är ändå lite spännande: Första gången det röstas om en grundlagsändring får man inte gehör för sitt förslag, men andra gången det röstas väljer man i stället att släppa igenom grundlagsändringen. Jag tycker att det är synd. Men jag hoppas att vi ändå kan göra gemensam sak när det gäller att bevaka tryck- och yttrandefriheten och våra andra fri- och rättigheter i framtiden.

Fru talman! När vi i våras behandlade detta förslag för första gången var jag väldigt glad över att Vänsterpartiet och Liberalerna hade en samsyn. Vi var båda starkt kritiska och röstade för avslagsyrkanden.

Det som har hänt sedan dess är att vi har haft val. Numera ingår Liberalerna i regeringen. Man är fortfarande, som jag uppfattar det på ledamoten, emot förslaget, men helt plötsligt kommer man inte att rösta enligt sin uppfattning, utan man kommer att rösta för förslaget. Det kommer ju att bli en votering senare där förslaget ställs mot reservationerna.

Det finns en chans, Malin Danielsson. Jag förstår att det kan ta emot att rösta på ett annat partis reservation. Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort ett sista försök att åtminstone vilandeförklara vissa delar av förslaget, det som är möjligt att göra enligt regeringsformen. Jag skulle ändå vilja be Liberalerna att fundera på om man inte kan överväga detta.

Säkerhetsläget är förändrat. Jag håller helt med om det. Det finns skäl att se över om man kan täppa till luckorna. Men vi har också sett flera exempel på att man skulle kunna göra på ett annat sätt än man nu gör.

Utredningen kom 2017, och det har nu gått fem år sedan dess. Och precis som ledamoten sa är det ett kraftigt förändrat säkerhetsläge. Bara detta borde göra att vi tänker till lite grann. Därför skulle jag önska att Liberalerna skulle rösta för en vilandeförklaring, så att vi kan utreda detta i lugn och ro.