Anna Tenje

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Svaret på Åsa Erikssons fråga om sjukförsäkringen är tryggad med mig som statsråd är väl egentligen ganska enkelt. Allt annat än att svara ja på den frågan vore ju väldigt märkligt. Och på frågan om huruvida jag kommer att införa några försämringar är svaret givetvis nej.

Jag har inte engagerat mig i politiken för att göra försämringar. Om jag inför förändringar i sjukförsäkringssystemet tillsammans med övriga regeringen tror jag givetvis på att det är förbättringar. Vad gäller tolkningen och definitionen av detta kommer det kanske att fortsätta att skilja sig mellan oss. Men det är klart att jag som statsråd inte har engagerat mig i de här frågorna för att försämra ett system, utan det handlar givetvis om att göra förbättringar.

När vi talar om förbättringar handlar det i mångt och mycket om att fler av samhällets aktörer måste engagera sig för att sjukfrånvaron inte ska öka. Det ligger inte enbart på den enskilde att se till att inte bli sjukskriven, utan det är otroligt viktigt att arbetsgivaren, hälso- och sjukvården, Försäkringskassan och inte minst vi i politiken jobbar förebyggande och förhindrar sjukskrivning. När det väl händer ska vi finnas där med ett trygghetssystem och samtidigt aldrig glömma vad målet är. För de allra flesta är det att komma tillbaka till arbete, och då kan vi inte bara låta månaderna gå. Vi har testat det förr, och vi såg hur statistiken såg ut då. Man gömde och glömde människor i statistiken, och man efterfrågade dem aldrig. Det tycker jag är ett tydligt tecken på att ett system definitivt inte fungerar. Där vill jag aldrig någonsin hamna igen.

Det förebyggande arbetet är alltså oerhört viktigt. Jag är glad över att Åsa Eriksson delar uppfattningen att vi behöver göra mer för kvinnors hälsa. Vi vet att en väldigt stor del av sjukskrivningarna i dag handlar om psykisk ohälsa, och därför är jag oerhört glad över att vår regering nu satsar på att motverka den psykiska ohälsan och den ofrivilliga ensamheten. Det handlar inte minst om folkhälsan och det förebyggande arbetet men också om en jämställd vård. Kvinnor i klimakteriet med migränbesvär eller andra kvinnorelaterade sjukdomar ska bli sedda och få hjälp innan de eventuellt hamnar i utanförskap och sjukskrivning.

Fru talman! Jag tror kanske inte att Åsa Eriksson och jag är helt överens om vad som är en försämring eller en förbättring i olika delar av politiken. Men vi kan nog ändå enas om att vi aldrig någonsin mer får hamna i en situation där vi gömmer och glömmer och månaderna bara går.

Jag tänker att vi ändå delar uppfattningen att en rehabiliteringsinsats som sätts in så tidigt det bara är möjligt ökar möjligheterna att komma tillbaka i arbete. När siffrorna nu ökar med 6 procent på årsbasis och allt fler hamnar i långa sjukskrivningar tänker jag att det här inte riktigt var en förbättring. Det här är väl inte bra - eller hur ser Åsa Eriksson på den saken?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till att börja med får jag säga att jag talar för regeringen och för mig själv. Jag talar inte för Jimmie Åkessons upplevelse.

Jag håller med om början av Åsa Erikssons inledningsanförande och delar hennes grundläggande syn på vårt gemensamma trygghetssystem. Föga förvånande håller jag dock kanske inte med om alla delar i hennes historieskrivning.

Jag ser också fram emot att ses i kammarens talarstolar framöver. Man kan tolka din inledning som ett hot eller som ett löfte, men jag ser verkligen fram emot de här diskussionerna. Det är nämligen viktiga saker vi talar om.

Regeringen är orolig över sjukfrånvarons utveckling. Sjukpenningens nuvarande ökningstakt är 6 procent på årsbasis, och politiken måste då vara utformad för att just förebygga och motverka långa sjukskrivningar. Därför är det viktigt att stimulera drivkrafterna för att återkomma i arbete, att se till den enskilde individen och att tidigt sätta in de rehabiliteringsåtgärder och andra åtgärder som behövs för att man ska orka komma tillbaka i arbete.

Vi måste utforma ett sjukförsäkringssystem som motverkar onödigt många och framför allt onödigt långa sjukskrivningar, bland annat genom att tydligt definiera olika avstämningstillfällen. Nu ökar de långa sjukfallen igen. De som uppgår till 180 dagar eller längre har jämfört med förra året ökat med 11 000. Totalt har vi i dag 104 000 långa pågående sjukfall i Sverige, och de står för ungefär 60 procent av de pågående sjukfallen. Två tredjedelar av dessa är kvinnor. Det är klart att man som regering då blir bekymrad.

De nya undantag i rehabiliteringskedjan som infördes med intentionen att skapa mer tid för sjukskrivna att hinna rehabiliteras tillbaka till ett arbete hos den egna arbetsgivaren hade såklart ett gott syfte. Men om vi nu ser att de ökar på väldigt mycket och snarare är kontraproduktiva mot den enskilde, att man inte alls kommer tillbaka i arbete utan förblir i sjukskrivning, måste vi givetvis följa utvecklingen väldigt noga och noga bevaka vilka konsekvenser den får. Sedan måste rehabiliteringsarbetet vara effektivt och sättas in väldigt tidigt så att man har möjlighet att komma tillbaka.

Jag minns också historien, och jag kommer aldrig någonsin att medverka till att människor återigen göms och glöms i statistiken. Det här systemet ska finnas till för de människor som hamnar där, för att de tidigt och snabbt ska kunna komma tillbaka i arbete och inte gömmas och glömmas bort i statistiken.

Fru talman! Jag vill givetvis börja med att tacka interpellanten Åsa Eriksson för den interpellation hon har ställt till mig gällande en trygg sjukförsäkring.

Åsa Eriksson har frågat mig om jag delar upplevelsen av innehållet i Tidöavtalet, det vill säga att sjukförsäkringen är tryggad långsiktigt med avtalet, och om det därmed innebär att jag inte avser att införa nedskärningar i sjukförsäkringen.

Regeringen har tagit över ansvaret för ett land som befinner sig i flera parallella kriser. En av dessa kriser är den lågkonjunktur som Sverige står inför samtidigt som många människor och företag utsätts för dramatiska kostnadsökningar genom hög inflation och extrema energi- och bränslepriser. En grundläggande förutsättning för att möta denna utmaning är att alla som kan stå till arbetsmarknadens förfogande också gör det och anstränger sig för att få ett jobb och bli självförsörjande. Arbete skapar nämligen välstånd och motverkar enskilda människors fattigdom.

Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för den som inte kan arbeta på grund av nedsatt arbetsförmåga. Människor som inte kan arbeta ska få sjukpenning. Sjukskrivna ska ta del av rehabilitering för att kunna återgå i arbete, och politiken måste vara utformad för att förebygga och motverka långa sjukskrivningar och stödja individen.

Regeringen är bekymrad över den stigande sjukfrånvaron - sjukpenningtalets nuvarande ökningstakt är 6 procent. Vi kommer därför att noga följa den förra regeringens nyligen genomförda förändringar i sjukförsäkringen för att säkerställa att förändringarna inte medför onödigt långa sjukskrivningar men också att den som på grund av sjukdom inte kan arbeta har en ekonomisk trygghet. Långvariga sjukskrivningar är skadliga både för den som är sjukskriven och, i förlängningen, för samhället i stort. Därför är det viktigt att stimulera drivkrafterna att återkomma till jobbet och att fokusera på att stärka individen och rehabiliteringskedjan.

Med detta, fru talman, är jag öppen för debatt.

(forts.)

Fru talman! Jag ska börja där Kalle Olsson slutade. Att i alla delar avslöja vad man själv gör för ställningstaganden är lite grann att visa korten i förväg och visa vad man har på hand inför att man ska gå in i Pensionsgruppen och diskutera just dessa frågor. Det är själva poängen.

Jag ser därför fram emot att just de frågor som Kalle Olsson har tagit upp i dag kring avgiftsnivåer och annat är frågor som vi får ta upp och diskutera i Pensionsgruppen framöver. Vi får vrida och vända på dem för att se till att vi inför framtiden har ett tryggt pensionssystem.

Pensionsöverenskommelsen gäller alltså även fortsättningsvis. Det är ingenting som vi överger. Vi konstaterar sammantaget att samarbetet i Pensionsgruppen inte har fungerat väl den senaste tiden av den ena eller andra orsaken. Just därför säger regeringen nu att vi gärna vill se ett omtag. Den första delen i omtaget är kanske att jag bjuder in Pensionsgruppen för samtal för att lyssna på vad som har fungerat väl och vad som har fungerat mindre väl men samtidigt också för samtal med samtliga partier i Sveriges riksdag just för att skapa en bredd, en starkare förankring och förhoppningsvis kanske få med några partier till när det gäller de grundläggande principerna och den överenskommelse som ligger fast och som vi alltså inte överger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Framför allt hoppas jag verkligen på ett gott samarbete framöver, där vi kan ha högt i tak och lyfta fram dessa frågor som i allt väsentligt är väldigt komplicerade och svåra. Men jag hoppas att det också ska leda till att vi fortsätter att ha ett bra och tryggt pensionssystem.

Jag ser fram emot de fortsatta samtal som vi kommer att ha med samtliga partier i Sveriges riksdag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill börja med att landa i frågan om huruvida vi fem partier har ett gemensamt ansvar, eller ett synnerligt ansvar, som Kalle Olsson tog upp i sin interpellation. Givetvis vilar det ett särskilt ansvar på de fem partier som har varit med under en längre tid och som har skrivit under överenskommelsen om de grundläggande principerna. Just därför tänker jag, när en del partier blir mindre och andra blir större och man har en långsiktighet och ett gemensamt värnande av vårt pensionssystem och de principer och grundbultar som det vilar på, att det hade varit bra om fler partier delade detta ansvar och skrev under på dessa principer och överenskommelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att jag inte har varit med under de senaste 30 åren i dessa sammanhang, och jag förstår att det är komplicerat. Jag förstår också att alla partier kanske inte kommer att skriva under överenskommelsen eller de grundläggande principerna. Jag kanske får uttrycka en något personlig åsikt, men jag vill inte föregripa den diskussion som ni ska ha i Pensionsgruppen i nästa vecka. Det är ändå rimligt att anta att det är viktigt att man är med på de grundläggande fundamenten. Men det skadar väl inte om det då är fler partier som är villiga att gå in och ta ansvar och skriva under på dessa principer för att sedan i framtiden vara med och ta ansvar för just pensionssystemet som sådant.

Jag vill som sagt inte föregripa för mycket av den diskussion som ni ska ha. Men jag blir ändå lite nyfiken när båda interpellanterna lyfter fram att Pensionsgruppen inte har fungerat speciellt väl. Riksdagsledamoten Martina Johansson lyfter fram att hon gärna ser att vi ska ha konsensus återigen efter att en del partier - kanske på båda sidor - har trixat, fixat och lagt till lite olika delar utan att det har rått konsensus.

Jag blir lite nyfiken på vad som är ert förslag på hur samarbetet som sådant ska återupprättas - jag tror i och för sig att man har haft en relativt god ton - och hur vi ska vårda arbetet i Pensionsgruppen framgent. Det kan inte bara vara så att man lägger locket på och att man låter en död hand vila över detta för att man inte kan uppnå konsensus.

I en föränderlig tid där vi står inför många olika utmaningar framöver tror jag att det är väldigt viktigt att vi ändå har en styrka och en handlingskraft i Pensionsgruppen och i dessa frågor och kan driva dem framåt. Det är först då som vi verkligen kan trygga och säkra vårt gemensamma pensionssystem och skapa goda förutsättningar för våra blivande pensionärer, för dem som är äldre i dag och för sparande.

Fru talman! Jag vill börja med att återigen understryka att regeringen är tydlig med att pensionsöverenskommelsen fortsatt gäller. Vi överger den inte, heller inte vissa delar av den, utan de grundläggande principer som vi har varit överens om gäller även fortsättningsvis.

Jag blickar dock gärna framåt. Jag förstår att det definitivt inte är ens fel att man träter, utan det har vi kanske åstadkommit tillsammans. Då är jag angelägen om att vi också löser det tillsammans.

Till sammanträdet eller mötet i nästa vecka, den 23 november, har jag bjudit in de partier som traditionsenligt ingår i Pensionsgruppen, och min tanke är att vi ska ha det samtal som Martina Johansson nämnde i sitt anförande. Vi ska ha det högt i tak och tala om vad som har varit bra, vad som har varit mindre bra och hur vi tillsammans kan ta arbetet framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara tydlig med att Pensionsgruppens arbete och pensionssystemet som sådant berör, tror jag, 2,3 miljoner pensionärer i Sverige i dag, men det berör många fler pensionssparare och, som Martina Johansson var inne på i sin interpellation, även de kommande pensionsspararna. Detta är något som måste hålla över tid.

Det är ett långsiktigt system, och vi har ett långsiktigt ansvar för att det ska hålla. Därför är jag angelägen om att samtala även med de partier som står utanför överenskommelsen och som inte sitter med i Pensionsgruppen för att skapa både en större förståelse och, förhoppningsvis, en större bredd i de ställningstaganden som vi har gjort historiskt och som vi måste göra också framöver. Jag värnar överenskommelsen och de principer som den vilar på.

I nästa vecka har Pensionsgruppen sitt första sammanträde. Jag förstår att interpellanterna har varit ivriga att få se inbjudan i respektive partiers mejlboxar, och jag är ledsen om det har dragit ut lite för länge på tiden. Det är Pensionsgruppens ursprungliga partier som är inbjudna till sammanträdet. Jag hoppas på en trevlig debatt och diskussion där, men detta utesluter inte att samtal förs med samtliga partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är en ynnest att återigen efter tolv år få inta talarstolen i riksdagen och faktiskt ha min första interpellationsdebatt. Jag riktar ett stort tack till Martina Johansson och Kalle Olsson för de interpellationer som de har ställt till mig om det politiska ansvaret för pensionssystemet.

Martina Johansson har frågat mig vilka skälen är till att regeringen nu överger överenskommelsen om det nuvarande pensionssystemet. Interpellanten frågar även vilka skälen är till att regeringen bjuder in partier som inte står bakom grundfundamenten i pensionssystemet till förhandling och vad regeringen hoppas uppnå med att bjuda in samtliga partier till samtalen. Interpellanten frågar också vilka ytterligare delar i överenskommelsen som regeringen är beredd att överge och hur jag ämnar säkerställa ett pensionssystem som garanterar ekonomisk trygghet på äldre dagar för unga och yrkesverksamma.

Vidare har också Kalle Olsson frågat mig hur regeringen avser att gå vidare för att säkerställa fortsatt långsiktiga spelregler gällande pensionssystemets utformning. Han har även frågat om jag och regeringen anser att de fem partier som ingick den ursprungliga pensionsöverenskommelsen har ett särskilt ansvar att vårda överenskommelsen och hur jag avser att agera utifrån min ståndpunkt i frågan.

Fru talman! Samarbetet i Pensionsgruppen fungerade väl till en början och har varit en garant för pensionssystemets finansiella stabilitet och förmåga att ge trygga pensioner. Det övergripande syftet är att vårda och utveckla ett långsiktigt hållbart pensionssystem. Pensionssystemet och de grundläggande och långsiktiga principerna har värnats samtidigt som nödvändiga reformer har genomförts.

Men som de båda interpellanterna konstaterar har samarbetet i Pensionsgruppen de senaste åren inte fungerat riktigt lika bra som det gjorde i början. Det är bland annat en följd av att Socialdemokraterna gjorde en uppgörelse med Vänsterpartiet om grundpensionerna, för att söka stöd för dåvarande statsminister Magdalena Anderssons regeringsbildning i slutet av 2021.

Pensionsgruppen är en parlamentarisk arbetsgrupp som över tid har bestått av representanter för de fem partier som stod bakom 1994 års pensionsöverenskommelse. Regeringen vill vara tydlig med att den pensionsöverenskommelsen kvarstår.

Dock öppnar regeringen nu upp för ett omtag för att försöka säkerställa att vi åter kan få ett väl fungerande samarbete om pensionerna. Det gynnar pensionssystemet, pensionsspararna och pensionärerna. Vi kommer att föra samtal med samtliga partier i riksdagen och se till att formerna för samarbetet om pensionerna fungerar väl även på längre sikt och i en föränderlig tid.