Azadeh Rojhan

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Anledningen var att det var en väldigt viktig fråga som behövde hanteras. Den var ute på remiss, och vi fick dessutom problem med GDPR-frågor när vi jobbade med propositionen. Detta behövde också hanteras, vilket försenade regeringens presentation av propositionen.

Men sedan kom den. Den var på plats, och det fanns en möjlighet för alla partier att samlas bakom den. Alla - M, KD, L och SD - hade chans att motionera med anledning av propositionen. Det har inte inkommit en enda motion. När tillfälle sedan finns att anta propositionen och gå vidare med den väljer den nuvarande regeringen att i stället dra tillbaka den. Och nu ska ni prata om hur det gick till för åtta år sedan. Här fanns ju demokrativillkor. Propositionen hade processats och gått igenom alla remissinstanser, och vi kunde få den på plats nu. Men ni valde att dra tillbaka den.

Jag tycker att det blir väldigt konstigt att ni, när det finns en färdigbehandlad produkt som kan antas för att implementeras nu och förhindra att medel betalas ut till tvivelaktig verksamhet, väljer att inte stötta detta. I stället hamnar fokus på varför det tog så lång tid att få fram den. Det viktigaste var att den processades på rätt sätt och togs fram så att vi hade ett beslut att ta ställning till. Det valde ni att dra tillbaka, och i dag har vi ingenting och vet inte ens när det kommer ett nytt förslag.

Fru talman! En klubba faller. Ett möte förklaras öppnat. Dagordning antas, och mötessekreterare och justerare utses. Mötet är igång. Kanske sitter de i en källarlokal, kanske i anslutning till en idrottshall, kanske i skogen runt en lägereld. Det är människor som har samlats för att gemensamt fatta beslut, diskutera sina intressen och göra sina röster hörda.

Möte - ett ord som ger högst tråkiga associationer men vars innebörd rymmer bland det viktigaste vi har att värna: möten och sammankomster mellan människor. Det är när människor möts och vågar uttrycka sina tankar högt, vågar vara kritiska mot varandra eller vågar kroka arm i en specifik fråga som en känsla av samhörighet och tillit uppstår. Och tillit är vad som krävs för att bygga ett samhälle tillsammans, ett samhälle där vi vågar tro att de bästa besluten är de vi fattar tillsammans. I skärningspunkten mellan vad som är bäst för dig och vad som är bäst för mig landar vi i de bästa kompromisserna.

Fru talman! Civilsamhällets organisationer och folkrörelser har i över hundra år möjliggjort möten mellan människor och sakta men säkert byggt det demokratiska Sverige. Det svenska civilsamhället i dag utgörs av 244 000 organisationer där hälften av Sveriges vuxna befolkning arbetar ideellt och lägger ned i genomsnitt 15 timmar i månaden. Här möts människor dagligen och bygger vidare på den tillit som är kittet i vårt demokratiska samhälle.

När vi i dag diskuterar politik för det civila samhället och trossamfunden handlar det om hur vi på bästa sätt skapar goda och långsiktiga förutsättningar för dessa verksamheter så att fler människor får möjlighet att organisera sig.

För oss socialdemokrater betyder det att vi vill värna civilsamhällets självständighet och särart. Vi vill se fler fysiska mötesplatser. Vi vill öka stödet till civilsamhällets organisationer och skapa goda förutsättningar för idéburen verksamhet att bedriva offentligt finansierad välfärd.

Men, fru talman, med civilsamhällets olika roller som röstbärare, som opinionsbildare och som den viktigaste demokratiskolan kommer också stora krav. Det är viktigt att civilsamhället inte blir en plats där odemokratiska krafter kan agera. Politiken har, liksom sektorn själv, ett viktigt ansvar att se till att skattemedel inte används till verksamhet som kan vara diskriminerande och i strid med demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! En av våra grundläggande fri- och rättigheter är religionsfriheten och alla människors rätt att utöva sin religion.

Sverige är i dag ett land med plats för många olika trosuppfattningar. Kyrkorna och samfunden, som alla är en del av det civila samhället, är självklara samlingsplatser för många människor genom hela livet och i såväl glädje som sorg.

Trossamfunden bär ett gemensamt och viktigt ansvar för att skapa respekt för de olika trosuppfattningarna och för att skapa förståelse för religionens plats i en demokrati och för hur religion och alla människors lika värde kan vara i samklang.

Beklagligt nog har det dock under det senaste året gjorts ett flertal avslöjanden som visat hur ett fåtal samfund som mottar statligt stöd gjort avsteg från grundläggande demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Som exempel kan nämnas samfund som tillåtit njutningsäktenskap eller som förvägrat kvinnor att ingå äktenskap utan manlig förmyndare eller att ta ut skilsmässa, samt frikyrkor som bedrivit omvändelseverksamhet för hbtqi-personer.

Redan 2015 insåg den rödgröna regeringen att åtgärder behövdes för att säkerställa att allmänna medel går till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande värderingar, så som de formuleras i regeringsformen och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Det var också därför den rödgröna regeringen 2016 tillsatte en utredning som sedan kom att resultera i en proposition, som lades fram i juli 2022. I propositionen föreslogs ett nytt demokrativillkor för statligt stöd till trossamfund och civilsamhället, och lagändringarna föreslogs träda i kraft den 1 januari 2023.

Beklagligt nog återkallade den nuvarande regeringen, i samverkan med Sverigedemokraterna, propositionen. Om vi hade haft den propositionen på plats och haft en lagstiftning hade vi haft ett nytt demokrativillkor som hade skapat bättre förutsättningar för bidragsgivande myndigheter att enligt lag kräva uppfyllda demokrativillkor vid stöd till trossamfund och civilsamhällets organisationer. Myndigheterna hade även haft möjlighet att utkräva återbetalning av verksamheter som inte uppfyller kraven. Tillbakadragandet av propositionen gör att trossamfund som i dag inte lever upp till demokratiska principer och mänskliga rättigheter fortsatt kan uppbära statsbidrag.

Fru talman! Då det ännu är oklart när en ny lagstiftning och nya demokrativillkor kommer på plats ansåg vi socialdemokrater i utskottet det nödvändigt att lägga fram ett utskottsinitiativ i syfte att förmå regeringen att skyndsamt presentera ett förslag. Tyvärr valde regeringspartierna M, KD och L samt SD att rösta ned förslaget.

Regeringens senfärdighet i denna fråga skadar förtroendet för civilsamhället och trossamfunden och hämmar möjligheterna att vidta åtgärder mot radikalisering, våldsbejakande extremism och inskränkningar av mänskliga rättigheter samt möjligheterna till en demokratisk utveckling. Det är viktigt att regeringen inser behovet av att skyndsamt införa ett nytt demokrativillkor.

Fru talman! Vi socialdemokrater kommer alltid att värna om alla de ben som civilsamhället vilar på - som demokratiskola, som röstbärare, som en plats för människors engagemang och intressen. Det är också därför det är av stor vikt för oss att säkra sektorn mot tvivelaktiga krafter. Vi har ett starkt civilsamhälle i Sverige. Det betyder också att vi har desto större anledning att skydda det. Styrkan i en demokrati kan mätas som styrkan i dess civilsamhälle. När civilsamhället attackeras eller utnyttjas är det ett angrepp mot själva fundamentet för vår demokrati.

Fru talman! En klubba faller. Ett möte förklaras för avslutat. Ett antal beslut har tagits. Idéer har stötts och blötts, och utmaningar och lösningar har identifierats. Människorna skingras. Och demokratin har ännu en gång segrat.

(Applåder)

Fru talman! Vi har flera gånger hört från talarstolen att revolutionsgardets verksamhet och kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran och mot iranier inte är tillräckliga förutsättningar för terrorlistning. Låt mig betona att det inte är det vi menar heller. Vi menar att det går att terrorlista revolutionsgardet på grund av dess verksamhet utanför Iran.

Som jag nämnde i mitt första anförande har Iran under de senaste fem åren anstiftat minst 33 fientliga handlingar i Europa och USA. I närtiden kan attacken mot en synagoga i Tyskland, nedskjutningen av det ukrainska flygplanet, där även svenska medborgare fanns ombord, hotet mot det oberoende iranska mediehuset Iran International i London, där ett flertal journalister blivit dödshotade och kidnappningsförsöket av och anstiftan till mord på New York-baserade journalisten och kvinnorättsaktivisten Masih Alinejad nämnas. Detta är bara några få exempel på hur revolutionsgardet har agerat utomlands.

Låt oss som sagt inte heller glömma Irans inblandning i kriget mot Ukraina. Iran har i dag en aktiv roll i det kriget, och vi måste bestämma oss för hur länge till vi ska tillåta att det pågår.

Återigen vill jag rikta mig till utrikesminister Tobias Billström och fråga: Vad mer behövs? Vad mer krävs för att förstå att revolutionsgardet är ett hot även mot oss, mot våra friheter och mot vår demokrati och att det inte bara är det iranska folkets rättigheter vi behöver skydda utan faktiskt även våra?

(Applåder)

Fru talman! I utrikesministerns svar till Alexandra Völker hävdas något som ministern även uttryckt vid ett flertal andra tillfällen, nämligen att det är rättsligt komplext att terrorlista revolutionsgardet. Men det räcker att titta på befintliga, tillgängliga EU-dokument för att inse att det egentligen inte finns några strukturella hinder för att klassa revolutionsgardet som terroristverksamhet.

EU:s rättsliga grund för att lista något som en terroristgrupp är dokumentet Common Position 931, eller CP 931, som togs fram 2001 som ett sätt att implementera FN:s säkerhetsråds resolution 1373. Enligt resolution 1373 uppmanas stater att kriminalisera terrorfinansiering och utan dröjsmål frysa medel eller andra tillgångar för dem som begår eller underlättar terroristhandlingar samt förhindra dem som är engagerade i sådana aktiviteter att använda en stats territorium för att finansiera, planera, underlätta eller begå terrordåd mot andra stater eller deras medborgare.

I dokumentet CP 931 slås vidare fast att en terrorstämpling kan baseras på ett fördömande av sådana gärningar även utan fällande dom. Ett beslut om terrorlistning kan alltså enligt CP 931 tas baserat enbart på allvarliga och trovärdiga bevis eller ledtrådar.

Utrikesministern har ett flertal gånger nämnt att revolutionsgardet inte kan listas under terrorismsanktioner enbart för de MR-kränkningar som pågår i Iran, men enligt dokument CP 931 är det möjligt att göra en terroristlistning på basis av information och underlag från tredje part. Det måste inte heller komma från EU:s medlemsländer, utan det står specifikt i dokumentet att persongrupper och enheter kan läggas till på listan på basis av förslag som lämnats av medlemsstaterna på grundval av ett beslut av en behörig myndighet i en medlemsstat eller ett tredjeland.

Utrikesministern har alltså sagt att detta inte gäller revolutionsgardet. Om vi därför fokuserar på vilka aktiviteter som revolutionsgardet har ägnat sig åt utanför Iran kan vi återigen gå tillbaka till dokument CP 931. Där definieras nämligen terroristhandlingar med följande exempel: attacker på en persons liv som kan orsaka dödsfall, kidnappning eller gisslantagande, tillverkning, innehav, förvärv, transport, stöd eller användning av vapen eller sprängämnen och deltagande i terroristgruppers aktiviteter. Ett terrordåd kan till och med vara något som syftar till att allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller en internationell organisation.

Här blir Säpos dokument väldigt intressant. Säpo skriver så här: "Ryssland, såväl som Kina och Iran, agerar allt mer offensivt för att främja sina intressen, skapa intressesfärer och tvinga andra stater och aktörer att agera i enlighet med deras vilja, vilket i Rysslands fall blev tydligt redan innan invasionen av Ukraina."

Utöver detta har Iran under de senaste fem åren anstiftat minst 33 fientliga handlingar i Europa och i USA - flera av dem har vi hört om här tidigare. Dessa händelser har lett till att USA har terroriststämplat revolutionsgardet och att Storbritannien har en mycket aktiv diskussion och process igång för samma sak.

Utrikesministern brukar själv framhålla hur viktigt samarbetet med USA är i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Jag håller verkligen med, och därför borde vi verka för att gå samma väg. Det är också därför jag gärna vill fråga utrikesminister Tobias Billström om han kan redogöra för vad mer som krävs för att bedöma huruvida revolutionsgardet är en terroristorganisation som utgör ett hot mot Sverige och EU.

(Applåder)

Fru talman! Redan 2015 var riksdagens partier överens om att skärpa reglerna för att förhindra att offentliga medel tilldelas antidemokratiska krafter eller våldsbejakande extremism.

I juli 2022 lade S-regeringen därför fram en proposition om ett nytt demokrativillkor för statligt stöd till trossamfund och civilsamhälle med lagändringar som föreslogs träda i kraft den 1 januari 2023. Den nuvarande M-SD-regeringen valde att dra tillbaka propositionen så fort den tillträtt.

Under det senaste året har ett flertal avslöjanden visat hur olika samfund som mottar statliga bidrag gjort grova avsteg från grundläggande demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

Om lagstiftningen om demokrativillkor trätt i kraft i år hade det skapat tydligare förutsättningar och ramar för myndigheter som fördelar bidrag till trossamfund och civilsamhällesorganisationer inför kommande utbetalningar.

Min fråga till statsrådet Jakob Forssmed är därför: När kommer vi att få en proposition på plats?

Fru talman! Jag hoppades verkligen få höra mer engagerade svar från utrikesministern och inte endast upplästa svar skrivna i förväg, för många frågor som har ställts här inne har vi inte fått svar på. Jag undrar verkligen varför utrikesministern fortsätter att undvika att svara på frågorna varför ambassadören inte har kallats upp och när ambassadören ska kallas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppseendeväckande information vi får om att initiativet till det telefonsamtal utrikesministern hänvisar till togs av den iranska utrikesministern. Det är alltså inte ens på initiativ av oss samtalet har ägt rum. I ljuset av detta blir det ännu mer uppseendeväckande och förvånande att vi inte har kallat upp den iranska ambassadören ännu. Ska vi inte göra det som andra länder i EU gör, eftersom vi hela tiden hänvisar till vad andra gör för att vi ska agera? Flera länder har kallat upp ambassadörerna och fördömt avrättningarna.

Vi har flera gånger pratat om mod. Det är dags att vi visar mod och kallar upp Irans ambassadör och fördömer avrättningarna öga mot öga.

Jag upprepar min fråga: Kommer utrikesministern att kalla upp Irans ambassadör?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Bara under de senaste dagarna har två unga män avrättats i Iran, Mohsen Shekari och Majidreza Rahnavard. De är två unga män vars liv har tagits ifrån dem enbart för att de önskade att få leva sina liv fullt ut. Nu står ytterligare 37 unga människor, varav tre minderåriga, och väntar på att få sina dödsdomar verkställda. Deras brott? Deras rop efter frihet och demokrati.

Den brutala iranska regimen skyr inga medel för att försöka ingjuta skräck och maktlöshet hos sina motståndare. Det handlar om att arrestera, tortera och döda. Det är regimens svar på allt. Men hittills har dess försök till att så splittring och skapa skräck inte haft någon påverkan.

Den blottar snarare tvärtom just den skräck som den själv känner och bör känna. Det iranska folket har fått nog. Det iranska folket vägrar att ge upp. Det iranska folket vill ha en förändring. I detta är omvärldens roll och agerande väldigt viktigt för att kunna stötta det iranska folket.

Sverige har en lång historia av att stå upp för mänskliga rättigheter och att stötta andra länder i deras demokratiutveckling. Det är en historia som hedrar oss och som vi känner stor stolthet över. Sverige har även tidigare spelat en viktig roll för ett bättre och fredligare Iran. Olof Palme och Jan Eliasson blev utsedda av FN att vara särskilda sändebud och medla i kriget mellan Iran och Irak.

Fru talman! Jag utgår från att utrikesminister Tobias Billström också värnar om Sveriges goda renommé. Därför blir jag väldigt fundersam och chockad när jag ser att utrikesministern inte alls svarar på interpellanten Alexandra Völkers fråga om varför vi ännu inte har kallat upp den iranska ambassadören. Min direkta fråga till utrikesministern är: Kommer utrikesministern att kalla upp den iranska ambassadören, och när?

(Applåder)

Herr talman! Återigen handlar hela propositionen om att ta ett sammantaget grepp på hur spelmissbruk kan nå barn och unga och de mest sårbara i samhället, och detta var ett av förslagen. Nu kommer förslaget att gå igenom.

Jag måste själv säga att jag tycker att det är beklagligt att vi inte får delen om skärpta krav på måttfull marknadsföring på plats. Propositionen skulle sammantaget ha motverkat missbruk i samhället och täppt till de hål som vi i dag har när det gäller att försöka stävja ökat missbruk bland barn och unga. Det förslag som Rickard Nordin nu hänvisar till skulle ha varit en del av det.

Efter det beslut som kommer att fattas här i kammaren senare i eftermiddag kommer inte propositionen att ha lika stort genomslag. Den blir tandlös i och med att delen om krav på måttfullhet försvinner.

Återigen: Jag förstår att ledamoten tar ut ett förslag och fokuserar på det. Men propositionen handlar sammantaget om att minska riskerna för att barn och unga nås av reklam och marknadsföring och hittar vägar in till att spela och göra det på ett skadligt sätt.

(Applåder)

Herr talman! När vi nu behandlar propositionen om en förstärkt spelreglering kan jag endast beklaga att det mest centrala förslaget, som rör skärpta krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel, föreslås avslås. Detta är en proposition som lades fram av den tidigare S-ledda regeringen för att motverka ett allvarligt samhällsproblem, nämligen spelmissbruk - och då främst kopplat till kasinospel och onlinekasinon.

Herr talman! Spelberoende är i dag ett folkhälsoproblem. Omkring 340 000 svenskar har i dag någon grad av spelproblem. Det här handlar om en marknad där många konsumenter är mycket sårbara. Det finns tydliga siffror som visar att arbetslöshet, psykisk ohälsa och olika former av missbruk kan leda till ökad risk för spelmissbruk. Det finns i dag också ett mörkertal kring självmordsfall kopplat till spelmissbruk. Detta missbruk är ännu väldigt tabubelagt, och det vidtas inte tillräckligt med åtgärder för att förebygga just spelmissbruk.

Folkhälsomyndighetens siffror visar att över 75 procent av 16-17-åringarna nås av spelreklam under en vecka. Dessutom uppger 34 procent av 16-17-åringarna att de har spelat om pengar under det senaste året. Det är djupt oroväckande siffror som måste tas på största allvar. Det är dessutom siffror som gäller i dag, när spelmarknaden själv menar att man redan har vidtagit många åtgärder.

Det ytterligare förtydligande i spellagen som föreslogs i propositionen syftade till att det vid en helhetsbedömning skulle avgöras om marknadsföringen av spelet är måttfull. Vid bedömningen skulle det särskilt tas i beaktande hur stor risken är för att det spel som marknadsförs kan leda till spelmissbruk samt i vilken utsträckning marknadsföringen når personer under 18 år.

Herr talman! Jag kan inte annat än beklaga att det inte är folkhälsan och värnandet om våra barn och unga samt de mest sårbara i samhället som tas i beaktande när detta förslag om måttfullhet vid marknadsföring avslås. Det är snarare spelbolagens intressen som har fått gå före.

Jag ska helt ärligt säga, herr talman, att jag hoppas att vi inte återigen ska stå här om något år för att utvecklingen inte har gått åt rätt håll. Jag hoppas innerligt att spelbranschen fortsätter att ta ett stort ansvar, och jag hoppas att Tidöpartierna inte kommer att behöva känna sig skyldiga till att missbruket i samhället inte har minskat - och till att fler barn och unga har hamnat i ett missbruk som kommer att drabba dem livet ut.

Med detta ställer jag mig bakom samtliga reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att gratulera Tobias Billström till utnämningen till utrikesminister.

Som utrikesministern har hört under dagens frågestund finns det många som engagerar sig i frågan gällande Iran och situationen för det iranska folket. Inte nog med att det iranska folket har levt under förtryck i över 40 år - nu får de också utstå en extrem brutalitet från den islamiska regimen med anledning av att de är ute och protesterar och kräver frihet och vill bli av med det förtryck som de levt under.

Utrikesministern har ett flertal gånger hänvisat till EU och sagt att det är inom ramen för EU som vi kan vara med och driva på en förändrad Iranpolitik och på något sätt hålla Iran ansvarigt för det som sker i landet nu. Jag hoppas att utrikesministern kommer att stå fast vid de orden och driva på för en förändrad Iranpolitik. Vi vill gärna se en sådan.

Vad krävs för att Sverige ska vara drivande just i att vi får en annan Iranpolitik? Vad krävs för att den iranska regimen ska kunna hållas ansvarig för det förtryck som har pågått i 40 år men också för de dåd som de begår i dag?

(Applåder)