Adam Reuterskiöld

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för svaret.

Jag väljer att höra att många av de delar som Socialdemokraterna finansierar inte finns med i ledamotens svar. Jag undrar fortfarande hur dessa delar faktiskt ska finansieras.

Svaret är naturligtvis högre skatter. Detta är ett svar som man alltid kan ge i opposition och som ett socialistiskt parti. Jag tror dock inte att problematiken ligger där.

Inget av våra partier vill ha dålig välfärd. Frågan är bara hur bra välfärd ska åstadkommas. Är det genom att begränsa människors möjligheter att ta sig igenom denna svåra ekonomiska situation genom att höja skatterna på till exempel drivmedel, vilket slår hårt mot alla medborgare i Sverige, inte minst mot dem som bor i mindre kommuner långt ute på landet? Eller är det genom att införa en skatt som man vet inte går att införa under nästa år? Man kommer att ha problem med att man inte har finansiell täckning för de utgiftsökningar som man hanterar.

Jag tror att det som saknas är en ansvarsfull hantering av den finansiella politiken för att bekämpa inflationen i kombination med en ökning av prioriteringarna och effektiviseringarna i verksamheterna i stat, region och kommun. Jag tror att svaren på frågorna kan ligga i den riktningen. Jag hörde dock i svaret att prioriteringar och effektiviseringar inte finns med i vokabulären.

Jag tror att vi har olika syn på hur konflikterna ska lösas. Jag tror dock inte att något av våra partier vill ha en sämre välfärd.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för redovisningen av Socialdemokraternas förslag till budget.

Det blir lite märkligt när man ser att mer resurser alltid är svaret på frågorna och att högre skatt alltid är svaret på hur man ska göra. Det handlar naturligtvis om en ideologisk gränsdragning när det gäller hur vi väljer att se på verkligheten.

I dessa debatter pratas det mycket om mer resurser; det är alltid svaret på frågorna. Jag skulle vilja fråga hur vi ska finansiera de här delarna. Det är också en viktig del av budgetdebatten, som ofta kommer i skymundan. Det är alltid enkelt för oppositionen att föreslå mer resurser.

Man kan konstatera att mycket av den problematik som vi har i Sverige i dag, som vi behöver lösa, grundar sig på en rad olika beslut som fattades av den förra regeringen. Det är ganska stora och drastiska beslut - och även brist på beslut - som gör att vi är i detta läge.

Jag skulle vilja fråga ledamoten dels hur socialdemokratin tänker sig att få majoritet för en budget, dels hur man finansierar de ökade resurserna till kommuner och regioner.

Herr talman! Vid den här tiden utfäste statsminister Kristersson en förordning om att hela Sverige skulle folkbokföras. Det är den första folkbokföringen på länge, och den hålls när Elisabeth Svantesson är finansminister i Sverige.

Ja, frågeställningen om folkbokföringen har pågått under flera år, och nu har regeringen äntligen påbörjat arbetet.

Det är naturligtvis angeläget att hela tiden ha koll på vilka som bor i Sverige och var de bor. Det har beröring på den ökade välfärdsbrottsligheten men även på generella problem med den kriminella ekonomin.

En hög kvalitet i folkbokföringen är förutsättningen för ett väl fungerande samhälle. Därför är det viktigt att staten stärker kontrollen över folkbokföringen.

Vad avser finansministern och regeringen att göra i den här frågan?

Herr talman! Det här ärendet handlar om ett mycket viktigt område som påverkar hela vårt samhälle. Årligen sker en upphandling på över 900 miljarder. Därför är det egentligen förvånande att inte fler är här i denna sena timme. Men den här debatten handlar inte bara om upphandling utan också om den effektivare tillsynen.

Ärendet handlar om lagändringar som ger Konkurrensverket som tillsynsmyndighet fler möjligheter till en effektiv tillsyn. När det gäller bestämmelserna aviserades redan när lagen infördes en översyn, och det är vad propositionen handlar om.

Området är viktigt inte bara för att se till att Sveriges invånares pengar förvaltas så effektivt och bra som möjligt utan även för att se till att alla företag har samma möjligheter att vara med vid upphandlingen. Det ökar konkurrensen och effektiviteten i samhället.

Det är viktigt att det finns en balans mellan lagstiftning och en effektiv praktisk hantering av densamma. Propositionen innehåller bland annat följande, nämligen att ge Konkurrensverket möjligheter att fatta beslut om en upphandlingsavgift som första instans, att tidsfristen för beslut om upphandlingsavgiften förlängs till två år och att avgiften höjs från 10 till 20 miljoner. Vidare handlar det om att dokumentationen om att avtal har ingåtts eller om en avbruten upphandling ska vara slutförd inom 30 dagar. Vidare är det fråga om ökade befogenheter för Konkurrensverket att förelägga myndigheter och enheter att besluta om riktlinjer för användning av direktupphandling. Konkurrensverket ska även ges utökade befogenheter att utöva tillsyn. Lagen ska träda i kraft den 1 januari.

De föreslagna lagstiftningsförändringarna kan förvisso innebära en viss ökad börda för dem som genomför en upphandling. Men regeringen har avvägt detta på ett sätt som gör att en viss del av lagstiftningen bör skärpas medan andra delar inte bedöms behöva ändras eller skärpas. Till exempel har man föreslagit en möjlighet för tillsynsmyndigheten att fatta beslut om reglerna inte följs. Däremot har man inte bedömt det nödvändigt att kretsen för utredningsföreläggande bör utvidgas.

Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet och avslag på Socialdemokraternas reservation.

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

I den rådande konjunkturen, med drastiska förändringar i både inflation och ränta, finns många faktorer som påverkar samhällsekonomin. Just nu samverkar många av de faktorerna och påverkar den svenska fastighetssektorn negativt. Detta kan även på sikt riskera att påverka den finansiella stabiliteten. Vi har den senaste tiden sett fastighetsföretag få svårt med refinansieringen samtidigt som vi ser att fastighetsbolag med stabilare balansräkning inte har sådana problem.

Hur ser finansmarknadsministern på riskerna på den svenska fastighetsmarknaden, och hur bedömer ministern att detta kan påverka stabiliteten i det finansiella systemet?

Fru talman! Upphandling är ett oerhört viktigt område för både stat, region och kommun och därmed för oss alla i samhället. Det beräknade värdet av upphandlingar uppgår till cirka 800 miljarder eller en femtedel av Sveriges bnp varje år.

Samtidigt är processerna behäftade med svårigheter vad gäller att få fler att delta i upphandlingar men även eventuella rättsprocesser som kan vidta under och efter processer. Upphandling och reglerna runt detta är utformade för att säkerställa rättvis och ekonomiskt fördelaktig upphandling av statliga, regionala och kommunala varor och tjänster. Grunderna för detta finns både i svensk lagstiftning och i EU-lagstiftning.

Regelverket kan vara tungt och komplicerat när det finns många viljor att styra upphandlingar i olika riktningar. Det är därför regeringen redan i dag har olika utredningar och förslag inom detta område. Det är även det svar som ges i utskottets förslag till betänkande.

Regelverket ger stora friheter att ställa olika krav beroende på vad man vill uppnå. Mycket av upphandlingen ligger dock inte i hur man går till väga utan vad man köper in och i vilken struktur. Storleken och strukturen på upphandlingen avgör även ofta hur många och vilka som kan vara med och lägga anbud.

Det finns även många olika typer av upphandlingsformer i dag gällande samarbeten och fördelning av ansvar. Styrning av upphandling kan ge fördelar, men med ökade begränsningar och lagstadgade krav blir det alltid svårare för både upphandlande och anbudsgivande parter att mötas. Det är viktigt att kraven inte heller omkullkastar konkurrens, ställer omöjliga krav eller påverkar samhällets kostnader i alltför stor utsträckning.

Arbetet med det som framkommer i betänkandet pågår i olika former, och utveckling på detta område kommer att ske successivt under kommande år. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag. Eftersom det är första gången jag står i talarstolen vill jag inte glömma bort denna viktiga del.

Det finns väldigt många viktiga delar som tas upp i det här betänkandet, och det gäller framför allt statens omfattning och dess effektivitet. Staten har ett ansvar när man tar ut skatt av landets medborgare - dels att inte ta ut mer än nödvändigt, dels att ansvara för att pengarna används så effektivt som möjligt. Staten bör ständigt sträva efter att maximera marginalnyttan.

Statens uttag av skatt har av förklarliga skäl gått hand i hand med verksamheternas omfattning. Skattetrycket i relation till bnp har ökat från 9,7 procent till 42,7 procent mellan åren 1920 och 2020. Den offentliga sektorns expansion under framför allt 60- och 70-talen gjorde att behovet av ytterligare skatteuttag ökade.

Det är naturligtvis inte möjligt att ta ut högre och högre skatt. Under den senaste alliansregeringen sjönk faktiskt skattetrycket. Vi kan sänka skattetrycket dels genom att minska kostnaderna för utförda verksamheter, dels genom att fundera på omfattningen. Detta ska dock ställas i relation till vad medborgarna vill att statens åtaganden ska omfatta.

Det är inte bara omfattningen av statens verksamhet som driver kostnader utan även vad myndigheter och verk producerar: nya lagar, regler och förordningar. Det finns i dag 343 myndigheter, enligt Statskontoret. För kommuner och regioner är faktiskt staten den största kostnadsdrivaren i verksamheterna.

Betänkandet omfattar många viktiga frågor, men det innefattar även frågor som syftar till att detaljstyra, något som vanligtvis inte är det bästa och mest positiva för verksamheterna. Det är viktigt att vi målstyr verksamheter inom staten och inte detaljstyr hur de ska genomföras. Mycket av arbetet med effektiviseringar görs redan i dag, och det är den främsta orsaken till ställningstagandet i betänkandet.

I den senaste budgeten anger regeringen att man vill effektivisera statsförvaltningen genom ytterligare omprövning av det offentliga åtagandet och en analys av myndigheters organisering. Digitalisering är också ofta ett bra sätt att effektivisera, men det gäller att inte digitalisera existerande strukturer och processer utan fundera på hur man kan skapa nya sätt att tillföra nytta för medborgarna.

Arbetet med att skapa en ny myndighet, utbetalningsmyndigheten, är även igång. Jag är generellt inte för ytterligare statliga myndigheter, men om vi vill komma till rätta med välfärdsbrott och felaktiga utbetalningar kommer den nya myndigheten att skapa nytta och minska statens kostnader och därigenom skapa ett mervärde.

Herr talman! Jag riktar min fråga till finansministern. Välfärdsfusk är ett av de mer systemhotande brott som vi har i Sverige. Det påverkar samhällets förmåga att bistå dem som behöver hjälp, men det undergräver också förtroendet för våra sociala skyddsnät.

Att förvalta och skydda medborgarnas skattepengar är en av statens grunduppgifter. Omfattningen av fusket är svår att estimera, men det uppgår till flera miljarder varje år.

Vi inom politiken måste ge myndigheterna effektiva möjligheter att beivra dessa brott samtidigt som vi stärker individens integritet. Det är dock viktigt att denna avvägning inte får stå i vägen för en effektiv bekämpning av brotten.

Vad avser finansministern att göra för att bekämpa dessa brott?