Adam Reuterskiöld

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

I den rådande konjunkturen, med drastiska förändringar i både inflation och ränta, finns många faktorer som påverkar samhällsekonomin. Just nu samverkar många av de faktorerna och påverkar den svenska fastighetssektorn negativt. Detta kan även på sikt riskera att påverka den finansiella stabiliteten. Vi har den senaste tiden sett fastighetsföretag få svårt med refinansieringen samtidigt som vi ser att fastighetsbolag med stabilare balansräkning inte har sådana problem.

Hur ser finansmarknadsministern på riskerna på den svenska fastighetsmarknaden, och hur bedömer ministern att detta kan påverka stabiliteten i det finansiella systemet?

Fru talman! Upphandling är ett oerhört viktigt område för både stat, region och kommun och därmed för oss alla i samhället. Det beräknade värdet av upphandlingar uppgår till cirka 800 miljarder eller en femtedel av Sveriges bnp varje år.

Samtidigt är processerna behäftade med svårigheter vad gäller att få fler att delta i upphandlingar men även eventuella rättsprocesser som kan vidta under och efter processer. Upphandling och reglerna runt detta är utformade för att säkerställa rättvis och ekonomiskt fördelaktig upphandling av statliga, regionala och kommunala varor och tjänster. Grunderna för detta finns både i svensk lagstiftning och i EU-lagstiftning.

Regelverket kan vara tungt och komplicerat när det finns många viljor att styra upphandlingar i olika riktningar. Det är därför regeringen redan i dag har olika utredningar och förslag inom detta område. Det är även det svar som ges i utskottets förslag till betänkande.

Regelverket ger stora friheter att ställa olika krav beroende på vad man vill uppnå. Mycket av upphandlingen ligger dock inte i hur man går till väga utan vad man köper in och i vilken struktur. Storleken och strukturen på upphandlingen avgör även ofta hur många och vilka som kan vara med och lägga anbud.

Det finns även många olika typer av upphandlingsformer i dag gällande samarbeten och fördelning av ansvar. Styrning av upphandling kan ge fördelar, men med ökade begränsningar och lagstadgade krav blir det alltid svårare för både upphandlande och anbudsgivande parter att mötas. Det är viktigt att kraven inte heller omkullkastar konkurrens, ställer omöjliga krav eller påverkar samhällets kostnader i alltför stor utsträckning.

Arbetet med det som framkommer i betänkandet pågår i olika former, och utveckling på detta område kommer att ske successivt under kommande år. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag. Eftersom det är första gången jag står i talarstolen vill jag inte glömma bort denna viktiga del.

Det finns väldigt många viktiga delar som tas upp i det här betänkandet, och det gäller framför allt statens omfattning och dess effektivitet. Staten har ett ansvar när man tar ut skatt av landets medborgare - dels att inte ta ut mer än nödvändigt, dels att ansvara för att pengarna används så effektivt som möjligt. Staten bör ständigt sträva efter att maximera marginalnyttan.

Statens uttag av skatt har av förklarliga skäl gått hand i hand med verksamheternas omfattning. Skattetrycket i relation till bnp har ökat från 9,7 procent till 42,7 procent mellan åren 1920 och 2020. Den offentliga sektorns expansion under framför allt 60- och 70-talen gjorde att behovet av ytterligare skatteuttag ökade.

Det är naturligtvis inte möjligt att ta ut högre och högre skatt. Under den senaste alliansregeringen sjönk faktiskt skattetrycket. Vi kan sänka skattetrycket dels genom att minska kostnaderna för utförda verksamheter, dels genom att fundera på omfattningen. Detta ska dock ställas i relation till vad medborgarna vill att statens åtaganden ska omfatta.

Det är inte bara omfattningen av statens verksamhet som driver kostnader utan även vad myndigheter och verk producerar: nya lagar, regler och förordningar. Det finns i dag 343 myndigheter, enligt Statskontoret. För kommuner och regioner är faktiskt staten den största kostnadsdrivaren i verksamheterna.

Betänkandet omfattar många viktiga frågor, men det innefattar även frågor som syftar till att detaljstyra, något som vanligtvis inte är det bästa och mest positiva för verksamheterna. Det är viktigt att vi målstyr verksamheter inom staten och inte detaljstyr hur de ska genomföras. Mycket av arbetet med effektiviseringar görs redan i dag, och det är den främsta orsaken till ställningstagandet i betänkandet.

I den senaste budgeten anger regeringen att man vill effektivisera statsförvaltningen genom ytterligare omprövning av det offentliga åtagandet och en analys av myndigheters organisering. Digitalisering är också ofta ett bra sätt att effektivisera, men det gäller att inte digitalisera existerande strukturer och processer utan fundera på hur man kan skapa nya sätt att tillföra nytta för medborgarna.

Arbetet med att skapa en ny myndighet, utbetalningsmyndigheten, är även igång. Jag är generellt inte för ytterligare statliga myndigheter, men om vi vill komma till rätta med välfärdsbrott och felaktiga utbetalningar kommer den nya myndigheten att skapa nytta och minska statens kostnader och därigenom skapa ett mervärde.

Herr talman! Jag riktar min fråga till finansministern. Välfärdsfusk är ett av de mer systemhotande brott som vi har i Sverige. Det påverkar samhällets förmåga att bistå dem som behöver hjälp, men det undergräver också förtroendet för våra sociala skyddsnät.

Att förvalta och skydda medborgarnas skattepengar är en av statens grunduppgifter. Omfattningen av fusket är svår att estimera, men det uppgår till flera miljarder varje år.

Vi inom politiken måste ge myndigheterna effektiva möjligheter att beivra dessa brott samtidigt som vi stärker individens integritet. Det är dock viktigt att denna avvägning inte får stå i vägen för en effektiv bekämpning av brotten.

Vad avser finansministern att göra för att bekämpa dessa brott?