Ulrika Liljeberg

Herr ålderspresident! Sverige möter dagligen stora utmaningar. De senaste åren har vi sett en mycket problematisk utveckling av tryggheten i Sverige. Vi ser gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar, vi ser handel med människor, vapen och narkotika och vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden. Alla dessa brott är oerhört allvarliga. Jag kommer här i dag att fokusera på ett annat allvarligt område: mäns våld mot kvinnor och våld i relationer.

När det gäller till exempel visitationszoner talar vi om "utsatta områden", som definieras av polisen. Men jag vill erinra om att när det gäller sexualbrott, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn är hela Sverige ett utsatt område. Därför vill jag åter lyfta behovet av en närvarande polis i hela landet för alla brott och alla människor.

Det har anförts, bland annat här i debatten, att längre straff och hårdare tag ger färre brott. Det är till viss del sant, men det vi vet avhåller nästan mest är risken för upptäckt och lagföring. En överhängande risk att åka fast är väldigt preventivt. Då krävs en lokalt närvarande polis i hela landet som har ett stort förtroende bland befolkningen och som utreder alla typer av brott. Detta vet vi sker när polisen är på plats. Låt alltså poliserna vara på plats i hela landet!

Vi behöver även ha ett större fokus på att få männen att sluta begå dessa grova brott, och inte ett ibland lite ensidigt fokus på hur kvinnor på bästa sätt ska undkomma männen. Brå har bland annat visat på framgångsrika metoder inom polisen som riktar sig direkt mot männen, mot förövarna. Vi ser att det behövs mer av det.

Herr ålderspresident! Centerpartiet har i dag motioner om flera frågor uppe till behandling. När det gäller fridskränkningsbrotten ser vi behov av en straffskala som motsvarar deras allvarlighetsgrad. Minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning behöver höjas från ett till två års fängelse, och maximistraffet för dessa brott behöver höjas från sex till tio års fängelse.

Jag anser även att brottsrubriceringarna synnerligen grov fridskränkning och synnerligen grov kvinnofridskränkning ska införas. Det har betydelse för den allmänna rättsuppfattningen om de grövsta fridskränkningsbrotten benämns vid sitt rätta namn så att det fulla allvaret framgår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi anser vidare att psykiskt våld och kontrollerande beteende ska kriminaliseras, vilket har berörts tidigare här i debatten. Sommaren 2022 överlämnades ett sådant förslag i departementspromemorian Straffansvar för psykiskt våld. Vi ser positivt på att den läggs på bordet. Vi anser även att regeringen bör lägga fram detta snarast.

Regeringsunderlagets partier föreslår avslag på allt detta. De flesta förslag på straffskärpningar inom fridskränkningar och kontrollerande beteende och annat avslås med motiveringen att den så kallade Straffreformutredningen pågår. Dess betänkande väntas först den 30 maj 2025, det vill säga om över ett år. Sedan tar den vanliga processen med remiss och skrivande av lagförslag vid, och detta kan ta tid.

Det är i sig ett bra sätt att i lugn och ro utreda, remissbehandla och sedan lagstifta och att ha god tid mellan beslut här och ikraftträdande. Detta ska dock ställas mot några av de andra lagstiftningsprocesser vi sett från regeringens sida i närhet och förmodligen kommer att se mer av framgent. Vi har sett snabba remissrundor under storhelger och kort tid mellan utskottsbehandling, debatt och ikraftträdande.

På onsdag har vi till exempel debatt om propositionen Stärkt skydd för vissa polisanställda, där en stark invändning från många remissinstanser var att man önskade ett samlat grepp. Man önskade att regeringen skulle invänta den pågående remissrundan för en annan utredning, som hanterar behovet av liknande skydd för flera andra grupper av offentligt anställda. Men där körde man ett snabbspår för en grupp polisanställda.

Vi från Centerpartiet är som sagt medvetna om allvaret, och vi står bakom det lagförslag som ska debatteras på onsdag. Men vi noterar samtidigt att mäns våld mot kvinnor, som i år hittills tagit minst tolv liv, inte prioriteras på samma sätt. Jag vet att det inte finns någon vare sig här eller i regeringen som inte tycker att detta är avskyvärda brott. Men samtidigt kan det förväntas att man använder den makt man fått för att skydda alla på bästa möjliga sätt. Där ingår även skyndsamhet med lagstiftning, särskilt i fall som detta, som inte rör grundlagsskyddade fri- och rättigheter, så som har varit fallet i en del av de lagstiftningsärenden som har snabbprocessats.

Regeringen kan bättre. Att skydda alla människor från att bli utsatta för brott är som sagt en av statens främsta uppgifter.

Jag vill därmed yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 om straffskärpningar för fridskränkningsbrott.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Herr talman! Vi har i dag en situation i Sverige där det händer att barn som har rekryterats av barn till grov organiserad brottslighet på uppdrag av ett annat barn mördar ett annat barn. Det är groteskt på så många plan, och det är ett stort misslyckande för oss som land. Men vad vi än kallar det är det fortfarande barn vi har att göra med.

Jag ska läsa ett citat: "Nätverksmiljöerna fylls på genom insocialisering snarare än avsiktlig rekrytering och det sker i allt yngre åldrar. Dessa barn och unga är ofta redan kända i kommunala verksamheter som skolor och socialtjänst, ibland också av polis eller andra lokala aktörer, men utan att det genererat ett samlat agerande för att bryta den negativa trenden."

Det här går att läsa i rapporten Bob - barn och unga i organiserad brottslighet, som även andra här har nämnt. Där fanns förslag på en ny samverkansstruktur från september 2023. Rapporten gör det tydligt att det behövs kompetens, resurser, men även ett tydligt uppdrag och rätt lagstöd. Detta behöver genomföras skyndsamt, och vi står bakom det.

När man pratar om barn och unga vill man helst prata om det förebyggande arbetet. Men det går som sagt var inte att blunda eller vara naiv inför det faktum att även den här gruppen begår brott, och även grova brott. Vi står därför bakom regeringens arbete att överföra ansvaret för vissa unga dömda från Sis till Kriminalvården. Vi har även stått bakom den utökade möjligheten till bevistalan för barn i åldern 12-14 år som vi klubbade här i kammaren förra sommaren.

Kriminalvården har i uppdrag att vidareutveckla sitt arbete med återfallsförebyggande arbete. De säger att vare sig det handlar om korta eller långa fängelsestraff ska målet vara att straffet markerar slutet på den dömdes bana inom kriminalitet. Jag tycker att det är väl formulerat. Det ska självklart avse alla påföljder eller vårdinsatser mot unga som vi utför, om det så görs av Kriminalvården, Sis, kommuner eller andra.

För att kunna få helhetsbilden av ungas problematik som vi har talat om behövs bättre samverkan mellan elevhälsa, bup, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det har påtalats länge, och behovet har inte minskat, tvärtom. I dag upplever många föräldrar att deras barn faller mellan stolarna och får stå i kö till att få första linjens stöd. Vi behöver en stark välfärd även i en ekonomisk kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Vid övergången mellan olika stadier, mellan förskola och skola eller från grundskola till gymnasium, hör vi ofta att barn och föräldrar får börja om från början för att få rätt stöd. En grundorsak till detta är att ansvaret för barns och ungas välmående och utveckling är utspritt på många olika verksamheter. En splittrad och föråldrad sekretesslagstiftning gör det svårt och ibland omöjligt för olika verksamheter att dela information som behövs för att kunna se till barnets bästa, som också blir samhällets bästa.

Sekretessen har här setts över för att underlätta det. Förslag som syftar till detta lämnades av Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter. Det är lovvärt att regeringen har aviserat att propositionen kommer före sommaren med ett förslag till ett ökat informationsflöde till brottsbekämpningen.

Men den sekretess som inte primärt avser brottsbekämpning, utan avser att barn och familjer ska kunna ges goda levnadsvillkor i allmänhet - och som rör vård, skola och det sociala - behöver också förbättras och förtydligas till sitt innehåll och på så sätt användas på rätt sätt i hela landet. All verksamhet som rör unga kan inte ha fokus på brottsbekämpning. Vi måste se till att alla barn får goda levnadsvillkor generellt. Jag vill där yrka bifall till reservation 5 under punkt 4 om lättade sekretessregler.

Jag vill också lyfta fram frågan om stöd till insatser. Regeringen har minskat det statsbidrag som finansierar insatser riktade mot våld i ungas relationer. Det innebär att exempelvis den nationella stödlinjen ungarelationer.se hotas.

Centerpartiet anser att det är prioriterat att fortsatt stödja unga människor som lever i, eller riskerar att hamna i, destruktiva och våldsamma relationer. Centerpartiet kommer därför i sin vårändringsbudget till skillnad från regeringen i år att anslå 10 miljoner kronor till denna viktiga verksamhet. Jag vill lyfta fram att det är bra att regeringen ger stöd till Bris, men det är inte tillräckligt. Det är fler som behöver stöd.

Vi ser även att avhopparverksamhet är underfinansierad och behöver förstärkas och att mer resurser behöver tillföras både polis och andra aktörer. Det fanns statliga medel för detta, men de tog slut 2023. Och regeringen har inte skjutit till någon större budget för 2024. Centerpartiet vill se en fördubbling av polisens budget för avhopparverksamhet med ytterligare 75 miljoner kronor.

Därtill behövs det nationella avhopparprogram för både vuxna och barn när gängens rekryteringsförsök eller insocialisering når längre och längre ned i åldrarna. För barn och ungdomar har specifika behov. Men de har också rättigheter och skyldigheter som skiljer sig från vuxnas. Det innebär att metoder som tagits fram för vuxna avhoppare inte nödvändigtvis är lika effektiva och applicerbara på minderåriga. Det saknas också tillräcklig kunskap om detta.

Unga lagöverträdare

Det kan ett nationellt program med beprövade metoder och bättre resurser åtgärda. Det lyfts ofta fram projekt och eldsjälar, och jag vill ge dem största beröm för det de gör. Men det är inte tillräckligt. Vi behöver nationella evidensbaserade riktlinjer som vi har på andra områden. De ska finns i linjeverksamheten med hög standard för alla. För Sverige kan bättre än vad vi nu gör.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Herr talman! När kriminalvården tar över i rättskedjan är det efter en lagakraftvunnen dom. Det brottsförebyggande arbetet har misslyckats, men det lagförande arbetet har lyckats. Polis och åklagare har redovisat för Sveriges domstolar de bevis som finns, vittnen har berättat och brottsoffer har kommit till tals. Nu börjar en ny fas för alla inblandade. Det är dock viktigt med fortsatt fokus på brottsoffer och målsägande. De behöver fortsätta att bemötas med respekt och få den information de önskar och behöver från kriminalvården.

Efter domen påbörjar kriminalvården och samhället sitt återfallsförebyggande arbete med den dömde. Oavsett om det handlar om korta eller långa fängelsestraff ska målet vara att straffet markerar slutet på den dömdes kriminella bana. Men den bild Kriminalvårdens årsredovisning för 2023 ger visar inte på de bästa förutsättningarna för detta: hög beläggningsgrad, flera hot- och våldsincidenter och ökat antal avskildhetsåtgärder. Dessutom blir många kvar i häkte alldeles för länge.

Centerpartiet har på senare år varit med och drivit på för en hård linje mot den grova organiserade brottsligheten. Som en del i detta arbete har det genomförts många straffskärpningar, och fler är på väg. Denna utveckling sätter verkligen kriminalvårdens verksamhet på prov. Överbelagda anstalter är ett problem. Utbyggnaden av anstalter borde ha påbörjats tidigare och drivits på långt kraftfullare än vad som hittills skett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Det kommer att kräva mycket av nuvarande ledning och medarbetare samt av alla dem som nu ska rekryteras. Därför är det viktigt att expansionen sker med hög integritet och stor noggrannhet för att säkerställa att risken för hot, våld, infiltration, korruption och otillåten påverkan inte ökar. Platsbristen får aldrig vara en anledning att göra avkall på medarbetares och intagnas säkerhet eller på kvaliteten på den vård kriminalvården ska tillhandahålla.

Herr talman! Vi som samhälle behöver göra trösklarna för unga in i kriminalitet höga men trösklarna ut låga. När motivationen finns där måste vi finnas där. Allt annat vore en förlust för samhället, för presumtiva brottsoffer och för den enskilde.

I dag utnyttjas barn hänsynslöst av kriminella gäng, och vi står i en situation där barn begår grova våldsdåd. Det behöver därför finnas nationella avhopparprogram för barn och unga, precis som för vuxna, för barn och unga har specifika behov, rättigheter och skyldigheter som skiljer sig från vuxnas. Det innebär att metoder som tagits fram för vuxna avhoppare inte nödvändigtvis är lika effektiva och applicerbara på minderåriga.

Dessutom saknas det i kommuner, inom myndigheter och i civilsamhället tillräcklig kunskap om unga gängkriminella. Det kan ett nationellt program med beprövade metoder och bättre resurser åtgärda. Regeringen gör en del men behöver vidta ytterligare åtgärder i detta akuta läge.

Avhopparverksamheten är dock underfinansierad och behöver förstärkas och få mer stöd från både polis och andra myndigheter. Det finns statliga medel. Men de tog slut under 2023, och regeringen har inte skjutit till någon större budget för 2024. Centerpartiet vill se en fördubbling av polisens budget för avhopparverksamheten med 75 miljoner kronor och kommer att föreslå det senare i vår vårändringsbudget.

Kriminalvården har en viktig roll i att även förebygga återfall i brott. Det har många sagt, och det är värt att upprepa. Detta arbete behöver syfta till att förstärka de intagnas möjlighet att slussas ut på arbetsmarknaden på ett bättre sätt. Därför har Centerpartiet här i riksdagen motionerat om att samverkan mellan kriminalvården och socialtjänsten behöver förbättras kring insatser i samband med frigivning. Anstalter får inte bli en fortbildning i eller rekrytering till grövre brott och en tid som tar en person längre från ett hederligt liv än tvärtom.

Centerpartiet anser med anledning av situationen inom kriminalvården att möjligheten att i fler fall döma till kombinationspåföljder bör utredas. I dag kan exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom kombineras med ett fängelsestraff för att ersätta ett fängelsestraff på upp till ett år. Denna möjlighet används i huvudsak för ungdomar men bör kunna breddas och användas även i andra fall.

För att möta upp behovet av fler platser på anstalter och i häkten anser Centerpartiet även att möjligheten att i fler fall använda elektronisk intensivövervakning, fotboja, som alternativ till verkställighet på anstalt bör ses över. Sverige har en relativt lång erfarenhet av fotboja, som infördes 1994, inom kriminalvården. Erfarenheterna är positiva, och utvärderingarna har visat att det fungerar väl. Detta bör kunna användas i fler fall än i dag, inte alls för grov organiserad brottslighet men när det rör mindre allvarlig brottslighet där kortare fängelsestraff döms ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Jag vill avslutningsvis bemöta Sverigedemokraternas ledamot Arkhems påstående om behovet av att hyra fängelseplatser utomlands med anledning av att personer ska utvisas till ett annat land efter avtjänat straff. Jag vill här erinra om att den lagstiftningen redan finns och att vi i Centerpartiet och många andra står bakom när det sker i slutskedet av påföljden och till det land som man ska utvisas till. Det är bra och rimligt. Däremot är vi fortsatt kritiska till att generellt låta andra länder verkställa svenska straff efter svenska domar.

Avslutningsvis står jag bakom Centerpartiets samtliga reservationer men yrkar för tids vinning bifall enbart till reservation 10 om avhopparverksamhet för unga personer.

Fru talman! Vi pratar ofta i debatter här i kammaren och i stort sett varje dag i medierna om våld, om skjutningar och mord, om allvarliga brott. De är alldeles för många, för grymma och för förödande.

Polisen har här en mycket viktig, många gånger avgörande, roll för att skapa och återskapa trygghet.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka er, alla poliser och alla polisanställda, för de insatser ni gör dygnet runt året runt för oss alla i Sverige.

Centerpartiet har stått bakom de historiskt och välbehövligt stora ökade resurser till svensk polis som nu förverkligas.

Polisen ska arbeta både brottsförebyggande, brottsbekämpande och brottsutredande och med allmän ordning och reda i många olika sammanhang. Det man dock slås av är att det sällan i regleringsbrev eller andra dokument sätts som mål att minska brottsligheten eller att brotten inte ska begås.

Flera har nämnt i debatten den studieresa som justitieutskottet gjorde till New York. Där hade de lokala polischeferna inte primärt fokus på uppklaringen, utan det viktigaste var fokus på hur många brott som begicks och att antalet skulle minska. Jag ska återkomma till det.

Flera har också nämnt polisiär närvaro. Sällan har vi väl pratat så mycket om det som nu, till exempel i förra veckans debatt om visitationszoner.

Det har i Danmark - trots frånvaron av mer gedigen forskning och utvärdering av de danska zonerna - sagts att det främsta skälet till att man fick ned brottsligheten var den ökade polisiära närvaron, som var kontinuerlig över lång tid, och att det var det som gav resultat.

Vi vet att en på alla sätt tillgänglig polis gör att medborgarna får förtroende och både anmäler brott och framför allt medverkar i utredningar på ett helt annat sätt än om polisen bara kommer om det har hänt något - om ens då.

Då kommer jag till det som Centerpartiet lyfter fram i motioner och i andra sammanhang - att majoriteten av de brott som begås i Sverige är mängdbrott, som huvudsakligen hanteras enbart av polisen. Det är olaga hot, skadegörelser, stölder, misshandel och ofredanden.

Dessa brott rör och berör många. De drabbar enskilda men även föreningar och småföretagare. Det är många brottsoffer, och brotten sker över hela landet.

Vi har tidigare tagit del av Riksrevisionens rapport, som visar att mängdbrotten inte hanteras effektivt inom polisen. Riksrevisionen bedömde läget som allvarligt.

Att vi löser mängdbrotten är en viktig del av upprätthållandet av samhällskontraktet, som har nämnts av andra - att man själv följer alla lagar och att man kan förvänta sig samhällets agerande och reaktion när man blir utsatt för brott, oavsett brottets straffvärde. Ett brott är ett brott. Att vi löser detta är avgörande för förtroendet och tilliten för polisen och rättsväsendet.

Vi har också tagit del av branschrapporter. En studie visar att så gott som alla utredningar av stölder i butik lades ned eller att anmälan avskrevs direkt. Det är oacceptabelt.

Det som då är slående är att företrädare för regeringspartierna här låter nästan som om de är en del av oppositionen. Ni har tagit på er ett stort ansvar, och det förpliktar er att inte kräva något av polisen utan att leda polisen, att agera och se till att brottsligheten minskar. Ni har tagit på er ett ansvar, och det förpliktar.

Fru talman! Landets 290 kommuner ser olika ut, men invånarna i dessa kommuner har alla samma rätt att ha en närvarande polis - inte alltid en lokalt placerad polis men en som är närvarande och tillgänglig.

Det behövs en lokalt närvarande polis i hela landet med kompetens inom just mängdbrott men även inom sexualbrott, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn, för när det gäller sexualbrott och våld mot kvinnor och barn är hela Sverige ett utsatt område.

Det behövs särskild kompetens hos polisen att utreda de här brotten, och där behöver mer göras.

En Brårapport visar att det förebyggande arbete där specialutbildade poliser har fokus på att männen, förövarna, ska sluta begå brott har varit framgångsrikt. Vi ser positivt på det, men även här behöver mer göras.

Nu pratar vi äntligen om det som i större utsträckning borde vara polisens primära mål. Det kan inte vara att lagföra fler eller utreda snabbare, utan det måste vara att förhindra att brott begås och minska brottsligheten. Det borde uttryckas i regeringens mål i regleringsbreven att brotten måste bli färre. Det är förebyggande på riktigt.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 4, som rör den polisiära förmågan i hela landet, både på landsbygd och i storstad.

Herr talman! Vi diskuterar i dag våldsbrott och brottsoffer, och i likhet med flera andra ledamöters går mina tankar till dem som i närtid och tidigare drabbats av dödligt våld, av grovt våld och av våld av alla de slag. Det är helt oacceptabelt. Tankarna går till drabbade och anhöriga.

Centerpartiet välkomnar ett ökat och större fokus på brottsoffer och brottsutsatta. Vi ser positivt på den översyn av hela straffrätten som nu görs och på det sätt brottsoffer lyfts fram i direktiven. Det får dock inte ske på bekostnad av rättssäkerheten, vilket vi lyfter fram i flera andra betänkanden och ärenden.

Staten har en skyldighet att skydda sina medborgare från brott, men vi behöver göra det med rättsgarantier där de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras. Vi ska förebygga, utreda och lagföra med en hög grad av säkerhet och precision. Vi måste klara av den balansgången och den avvägningen, särskilt när vi också vet att man i många miljöer ofta är både brottsoffer och förövare eller gärningsman. Allt är inte svart eller vitt.

Centerpartiets rättspolitik bygger på att ha brottsoffer i fokus, rättsstatens principer och att kunna se hela rättskedjan från polis, åklagare och domstol till kriminalvård. Vi har stått bakom de stora resursförstärkningar som gått till polisen och övriga rättsväsendet.

Både jag och landets medborgare förväntar oss en leverans i enlighet med regeringens utfästelser. Vi har under dagen här i kammaren hört hur evidensbaserade, vetenskapliga förhållningssätt och arbetssätt har lyfts fram av alla partier. Det bådar gott inför det stora brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete vi som land har framför oss.

Avseende brottsområden får grov organiserad brottslighet stor uppmärksamhet och ska så ha, men vi behöver även ta upp mäns ofta dödliga våld mot kvinnor, våldet mot barn samt mängdbrott och vardagsbrott. Mycket av detta kräver ökad, stabil polisiär närvaro i hela vårt land. Där finns betydligt mer att göra från regeringens sida, och vi återkommer också till det i andra betänkanden som rör polisen.

I detta betänkande behandlas ett stort, brett område med många viktiga frågor. Jag väljer att nämna några av våra reservationer.

Bedrägerier har kommit att bli en av den grova organiserade brottslighetens stora nya inkomstkällor, och där är äldre särskilt drabbade. Banker och andra behöver förebygga detta mer. Vi anser också att brott mot äldre per automatik ska rubriceras som grova. Det finns förslag om detta, men de har ännu inte landat på riksdagens bord. De borde prioriteras högre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Vad gäller spridning av barnpornografi - det som borde heta material med dokumenterade sexuella övergrepp mot barn - kan mycket mer göras. Verktyg för att identifiera, upptäcka och hindra spridning av sådant material på internet behöver till exempel införas på alla offentliga datorer.

Herr talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om skydd för vuxna med intellektuella funktionshinder. De har inte samma skydd som barn inom föreningslivet när det gäller att begära registerutdrag avseende ledare och tränare. Vuxna med intellektuell funktionsnedsättning är en grupp som sällan lyfts fram i debatten men som är väldigt sårbar. Det är en grupp som i likhet med barn behöver utökat skydd och aktiva insatser för att minska risken för övergrepp. Det är inte möjligt att kräva med nuvarande lagstiftning, och det anser vi är fel och borde åtgärdas.

Herr talman! För tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 22 om registerutdrag.

(Applåder)

Herr talman! Det jag vill lyfta fram är att jag inte tycker om när ledamoten framställer det som att det ska kunna prövas. Det handlar ändå om en grundläggande fri- och rättighet som är inskriven i grundlagen. Det behövs rättssäkerhetsgarantier. Det behövs möjlighet att kontrollera och överklaga. Där finns det farhågor när det gäller detta beslut.

Att utifrån det dra slutsatsen att vi inte skulle lita på svensk polis och svenskt rättsväsen är att dra det alldeles för långt. Därför menar jag att det är en större fara att få det att framstå som att vi har system som är ofelbara, på det sätt som ledamoten har sagt. Att vi måste lita blint på alla tror jag är en större fara än lagstiftningen i sig.

Herr talman! Ledamoten Melin och jag har ganska mycket gemensamt. Vi tillhör båda liberala partier, och vi är båda tjänstlediga från olika myndigheter inom rättsväsendet för att kunna arbeta som folkvalda här i riksdagen. Jag tror att vi båda är stolta över alla rollerna vi har.

Men det kom ganska skarpa ord från ledamoten om min och Centerpartiets syn, om att vi inte skulle ha respekt för, lita på eller ha förtroende för polisen. Jag vill verkligen ta tillfället i akt och säga att jag värjer mig mot den beskrivningen. Jag har den största respekt för polisen.

Jag är däremot inte naiv. Vi har i tidigare replikskifte hört att det inte finns några farhågor när det gäller den här lagstiftningen, men sedan hörde vi en annan ledamot säga att vi inte vet hur denna lag kommer att falla ut.

Jag undrar därför varför det, enligt ledamoten och Liberalerna, ens behövs en möjlighet att överklaga de här besluten.

Herr talman! Jag yrkar avslag på regeringens proposition om att införa visitationszoner, eller säkerhetszoner som det numera kallas. Jag yrkar också bifall till reservation 1.

Det råder inget tvivel om att vi har ett allvarligt läge med organiserad brottslighet, skjutningar och sprängningar i vårt land och att det finns behov av skarpa åtgärder. Men åtgärderna behöver vara både effektiva och rättssäkra. De föreslagna visitationszonerna, säkerhetszonerna, är varken effektiva, rättssäkra eller för den delen rimliga eller proportionerliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Centerpartiet är inte emot kroppsvisitationer eller husrannsakningar i sig. Det är tvångsmedel som redan finns och som är viktiga när de används på ett rimligt och proportionerligt sätt vid misstanke om brott eller förebyggande. Men inget av det är fallet med dagens förslag.

Ett av våra främsta argument mot förslaget är att det saknas stöd för att visitationszonerna skulle vara effektiva och ha en förebyggande effekt. I stället ser vi att de riskerar att leda till ökad diskriminering och minskat förtroende för polisen.

Regeringen hänvisar primärt till Danmark. I Danmark finns, som vi hört, visitationszoner sedan 2004. Där hade inte polisen de möjligheter till kroppsvisitation som svensk polis har och länge har haft. De danska visitationszonerna har enligt uppgift inte utvärderats. Men såväl i propositionen som av en dansk forskare som skrev på DN Debatt häromdagen och av andra framhålls att det avgörande för de danska framstegen med stor sannolikhet inte var möjligheten till kroppsvisitation utan en stor och konstant polisiär närvaro med tillräckliga resurser samt närvaro av andra resurser från övriga samhället, både från det offentliga i form av andra myndigheter, kommuner och bostadsbolag och från civilsamhället i form av näringsliv och föreningsliv.

I propositionen refereras också till en Brårapport från 2010 där det framgår att det är viktigt att polisens arbete riktas mot brottsintensiva platser, vilket är fallet i detta förslag. Men i rapporten står det inget om visitationszoner eller liknande, utan även där är fokus på en stark polisiär närvaro.

Det står även: "Om allmänheten samtidigt tar avstånd från polisen blir det svårt att betrakta ett platsbaserat polisarbete som framgångsrikt." Det är alltså inte visat att de föreslagna säkerhetszonerna är effektiva. De skapar i stället en stor risk för diskriminering och godtycke. Dessutom behöver man vara oerhört försiktig med att införa lagstiftning som medger en sådan inskränkning i grundläggande fri- och rättigheter som kroppsvisitation är.

Vad ser vi då som lösningen på det problem vi är överens om finns? Redan i dag har polisen enligt polislagen rätt att kroppsvisitera personer vid en låg grad av misstanke och i vissa fall även förebyggande, just i syfte att få bort vapen och sprängmedel från de kriminella. Den nuvarande lagstiftningen tillsammans med en stark polisiär offentlig närvaro, där förskola, skola, bostadsbolag och myndigheter tillsammans med polisen samarbetar med lokalt närings- och föreningsliv, är det som vi ser som den effektiva vägen.

Är säkerhetszonerna verkligen brottsförebyggande? Jag har här under debattens gång hört att de av majoriteten har beskrivits som brottsförebyggande, brottsbekämpande och ibland brottsutredande. Men det som står i betänkandet är att de är brottsförebyggande. Låt oss då prata om brottsförebyggande!

Vi pratar också ofta om barnen. Där behöver vi ha brottsförebyggande fritidsverksamhet. Vi behöver ha vuxna och ibland även de baktalade saften och bullarna. En ond kraft behöver nämligen mötas av en god kraft och inte av ett tomrum eller, för den delen, av en visitationszon.

Vi ser stora risker för att zonerna leder till ökad stigmatisering av vissa områden. Polisens, kommunernas och andra aktörers förebyggande och förtroendeskapande arbete riskerar att raseras utan att vi ser någon brottsförebyggande effekt i andra ändan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Trots regeringens bild av att zonerna i sig skapar trygghet är det svårt att se det positiva för ett område att få en säkerhetszon inrättad. Det är svårt att se att det skulle locka till sig näringsliv och företagare i form av butiker, kontor och service när man vet att det finns en risk för medarbetare, besökare och boende att bli slumpmässigt utsatta för kroppsvisitation och få fordon genomsökta. Och är det något de här områdena behöver är det jobb, service och förtroende för samhället.

Jag vill också säga någonting om beredningen av lagförslaget. Beredningsförfarandet har fått omfattande och allvarlig kritik från remissinstanserna för såväl sitt innehåll som för de former under vilka förslaget tagits fram. Vi behöver här åter konstatera att förslaget rör grundläggande rättigheter till privatliv och integritet. Förslaget hanterar frågor om gränserna för den statliga maktutövningens och rättsstatens kärna.

Av direktiven till den utredning som ligger till grund för dagens förslag framgår att uppdraget var att ta fram ett förslag på hur ett system med visitationszoner kan införas, inte att utreda huruvida ett system med zoner kan anses vara en effektiv lösning på de problem som finns. Med ett sådant upplägg finns en uppenbar risk för att problemet blir bristfälligt belyst och analyserat. Detta har också framförts av bland annat JO, Stockholms universitet och Svea hovrätt i deras remissvar.

En viktig faktor när det gäller tvångsmedel är att de måste omgärdas av effektiva kontrollmekanismer. Lagrådet säger i sitt yttrande att förslaget såvitt det avser möjligheten att överklaga inte kan läggas till grund för lagstiftning. Det saknas rättssäkerhetsgarantier.

Vi anser i likhet med Lagrådet att ett system med underställande av polisens beslut hade varit bättre, och vi kommer noga att följa upp enskildas och rättsväsendets möjligheter och förmåga att kontrollera och överpröva beslut om de här zonerna. Vi kommer också att granska och noga följa regeringens arbete med en ny diskrimineringslag som även behöver omfatta polisens myndighetsutövning.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att vi har ett allvarligt läge i Sverige nu med en grov organiserad brottslighet på frammarsch. Det är viktigt att staten agerar. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Centerpartiet har stått bakom de straffskärpningar som har införts. Vi har stått bakom vistelseförbud. Vi har stått bakom de utökade befogenheter för polisen när det gäller hemliga preventiva tvångsmedel som nu är på plats, och vi har stått bakom de stora resursförstärkningarna till hela rättsväsendet. Vi anser att staten behöver agera kraftfullt, effektivt och rättssäkert. Men visitationszonerna är inget av detta.

Vi kan konstatera att förslaget har mött kritik i sällan skådad omfattning vad gäller syfte, effekt, beredning, skydd av grundlagsskyddade fri och rättigheter, proportionalitet, risk för diskriminering och avsaknad av rättssäkerhetsgarantier. Att i det läget införa lagar som på allmän plats inskränker grundläggande fri- och rättigheter med argumenten att vi måste pröva allt, att de som har med rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig eller, som jag hört nu i dag, att det inte är visat att det är dåligt, tycker jag inte är värdigt. Det finns ett skäl till att det finns ett skydd mot kroppsvisitationer i grundlagen.

Vi är för kroppsvisitation vid misstanke om brott eller om det finns skäl att anta att personen i fråga har vapen eller sprängmedel. De lagarna finns redan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Jag har insett att detta med tvångsmedel är lite som med antibiotika. När penicillinet kom var det revolutionerande - det botade sjuka och fick folk att överleva. På samma sätt är det med tvångsmedel. Vi behöver absolut kunna avlyssna, kroppsvisitera och göra husrannsakan för att kunna förebygga och utreda brott. Men, vi vet numera att när antibiotika överanvänds uppstår en resistens, och den biter inte längre på vare sig enkla eller svåra sjukdomstillstånd. Risken är densamma om tvångsmedel överanvänds.

Det förtroende som polis och övriga rättsväsendet har från allmänhetens sida är avgörande, både för det förebyggande och för det brottsutredande arbetet. Men om den breda allmänheten antar att man oskyldigt kommer att kunna bli kroppsvisiterad eller avlyssnad är risken att man inte längre ser polisen som en trygghet utan som ett hot. Samtidigt har den grova brottsligheten både resurser och drivkrafter att hitta nya sätt att kringgå de nuvarande tvångsmedlen. Då har vi gått för långt.

Det är en balansgång med tvångsmedel, precis som med antibiotika. Rätt använt är det oerhört positivt och livsavgörande, men överanvänt blir det till slut verkningslöst. Därför drar Centerpartiet gränsen här.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten har svårt att se några farhågor med det här. Ändå måste vi vara medvetna om att det inte är ett instrument för att till exempel kolla någons körkort eller liknande. Vi måste vara medvetna om att det rör grundläggande fri- och rättigheter som skyddas i regeringsformen, ett skydd mot kroppsvisitation.

Jag har noterat det som har framförts både i anförandet och i svar här att detta noga måste utvärderas, att polisen arbetar intensivt för att motverka etnisk diskriminering och att man måste jobba för att detta inte ska användas godtyckligt. Samtidigt kan man här inte ange några risker med den snabba implementeringen. Vi pratar två veckor, så dessa lagar kan alltså användas på helgen om två och en halv vecka.

Jag vänder mig lite mot bilden av en samlad opposition som har varit emot i stort sett allt. Centerpartiet var för vistelseförbudet, de preventiva tvångsmedel som nu används framgångsrikt och de ökade resurserna. Vi är för mycket av detta, men vi tycker att gränsen går här. Jag vill bara kolla igen att ledamoten inte har några farhågor för att den snabba implementeringen kan göra att detta används på ett sätt som inte är avsett.

Herr talman! Det här är en snabb lagstiftningsprocess med en ganska avancerad och komplicerad juridik med flera nya rekvisit som ska vara uppfyllda. Visitationszoner kommer att kunna användas redan om 14 dagar. Då ska polisväsendet och domstolsväsendet vara redo för beslut om och hantering av dessa. Skyndsamheten motiveras med att de snabbt förväntas användas.

Mina frågor är: Vilka är ledamotens farhågor med den snabba implementeringen av säkerhetszonerna? Vad ser ledamoten som den största risken med den användning som vi inom kort kommer att se?

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Pehrson.

Många i Sverige behöver och vill ha ett jobb att gå till, men framtiden för dem ser inte ljus ut. I företag efter företag i region efter region läggs nu stora varsel. Det är osäkra tider i svensk ekonomi och på vår arbetsmarknad. Samtidigt som vi har brist på kompetens och arbetskraft minskar inte arbetslösheten.

Centerpartiet anser att det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik med sänkta arbetsgivaravgifter, bättre utbildningar och matchning och ett särskilt fokus på att få unga i arbete. Min fråga till statsrådet är: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta här och nu för att få ned arbetslösheten och få fler i jobb i år?

Herr talman! Det känns lite oväntat att jag från Centerpartiet står här i riksdagen och anser att vi ska lyfta en fråga till EU-nivån när övriga partier är tveksamma, vi som alltid har förespråkat decentralisering och att beslut ska fattas på lokal och nära nivå, helst av individen själv, vi som slår vakt om personers frihet, integritet och självbestämmande. Jag ska återkomma till varför det är av just dessa skäl som vi agerar som vi gör i detta ärende.

I dag hanterar vi huruvida ett förslag till förordning som avser den delade befogenheten, det vill säga det brottsbekämpande området, är i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Detta innebär att vi ska avgöra om det som ska regleras kan lösas effektivare nationellt än i ett samlat EU där alla 27 medlemsländer förbinds att göra mer eller mindre likadant.

Vi ska även göra en proportionalitetsbedömning, alltså bedöma om de föreslagna åtgärderna är av rätt art och har rätt intensitet för att lösa problemet.

Då kommer vi till den sakfråga som prövningen rör: handel och smuggling. Bara detta känns spontant som en fråga som löses bäst samlat än genom att 27 olika länder gör olika.

Sedan kommer vi till vad som smugglas och handlas. Det är inte vapen, narkotika eller saker vi pratar om, utan det är människor som smugglas, ofta på ett sätt som gör att deras utsatta position utnyttjas grovt. Och så har vi detta med människohandel främst för sexuella ändamål och som arbetskraft, som båda är grova brott där individer behandlas och utnyttjas hänsynslöst.

Människosmuggling och, kanske ännu mer, människohandel rör den yttersta bristen på och den yttersta frånvaron av personers frihet, integritet och självbestämmande. Just de värden som jag nämnde tidigare är skälet till att vi ofta anser att EU inte ska lägga sig i, men i just detta fall behövs EU som en gemensam kraft mot det här.

Vi anser att förordningen avser en fråga som man inte kan lösa var och en för sig. Vi ska komma ihåg att vi inte enbart yttrar oss om de svenska förhållandena utan om hur vi ser på frågans lösning i samtliga medlemsländer. Detta avser länder som i nuläget inte ens ingår i Schengensamarbetet, till exempel Bulgarien och Rumänien, som med denna förordning skulle förpliktas att vidta åtgärder i denna fråga.

Herr talman! Jag medger att majoriteten säger att detta är en viktig fråga, inte tu tal om det. Jag ska inte förespegla något annat. Vad är det då som majoriteten reagerar på i förslaget? Det finns ett krav på att den nationella polisen ska utse särskilda funktioner som ska specialiseras inom detta område. I den officiella översättningen står det alltså "utse", inte "inrätta". Jag tycker att detta är fullt rimligt därför att "utse" för mig är att visa på vilka avdelningar som är ansvariga. Vi pratar ofta om accountability, som vi tycker är viktigt.

Sedan reagerar man på att Europol ska få föreslå att en operativ arbetsgrupp ska inrättas, alltså inte besluta, utan föreslå. I stället säger majoriteten att samarbetet med Europol fungerar bra och att en utökning av samarbetet måste stå i proportion till de kostnader som kommer att uppstå för att tillgodose de ökade insatserna. Detta är dock inte den bild som EU har av människosmuggling och människohandel. Det ökar, och nya arbetssätt behövs.

Vi i Centerpartiet gör samma bedömning som kommissionen i denna fråga, nämligen att detta är ett viktigt steg i det gränsöverskridande arbetet mot människohandel och människosmuggling, där alla länder inte har instanser, funktioner och resurser för samverkan som är till för att bekämpa och lagföra ett av de mest grova brotten: människohandel.

Jag yrkar därför bifall till reservationen.

Herr talman! Vi ska debattera kommunala ekonomiska frågor, och det är lika bra att säga följande direkt. Innan jag blev ledamot av Sveriges riksdag 2022 var jag under 14 år kommunstyrelsens ordförande i en svensk kommun. Jag klev på hösten 2008 precis när finanskrisen briserade och tillväxten föll, och jag klev av hösten 2022 med tvåsiffrig inflation. Och däremellan var det en flyktingkris, en pandemi och förvisso en hel del högkonjunktur.

Men nu handlar inte det här om mig utan om min kommun; Leksands kommun. Förutom att vi är bra på hockey, knäckebröd och att fira midsommar var vi häromåret Sveriges mediankommun avseende befolkning. Det innebär att sett till befolkning var 145 kommuner större än Leksand och 145 kommuner var mindre. Och Leksand har cirka 16 000 invånare. Det innebär alltså att 145 kommuner har färre än 16 000 invånare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Leksand har en relativt bra ekonomi, och vi höjde aldrig skatten under mina 14 år. Vi växte med ungefär tusen invånare under dessa år, och vi har ett ganska bra läge i en arbetskraftregion mitt i Sverige. Men jag tänkte ofta när vi hade svårt att få tag på kompetens eller att få pengar att räcka till, att få den grundläggande servicen att funka på så sätt som medborgarna både förtjänar och ska förvänta sig, hur hade då inte alla mindre kommuner det, framför allt de i glesbygd. För alla 290 kommuner har samma uppdrag.

Då inser man att det behövs ett system som utjämnar mellan kommuner, men det behövs även en stat som utjämnar vid extrema situationer där kommunerna inte kan påverka. Med respekt för lokal demokrati och det grundläggande kommunala självstyret ska detta system ändå se till att vi har en garanterad grundläggande servicenivå i hela landet. Det anstår oss som land att ha det så, om man nu som Centerpartiet vill att hela landet ska leva.

Centerpartiet anser att gleshet behöver beaktas i högre grad inom ramen för utjämningssystemet. För ingen kommunsammanläggning och inget kommunförbund eller annan samverkansform i världen kan göra avstånden för hemtjänstpersonalen kortare när de ska hem till äldre för att ge vård och omsorg.

Centerpartiet ser även behovet av en ö-politik för till exempel Gotland, som tar hänsyn till de särskilda förutsättningar och behov som i grunden skiljer sig från förutsättningarna på fastlandet. Med en ö-politik för våra bebodda öar minskar skillnaderna, och det främjar en positiv utvecklingskraft.

Herr talman! Vi är många som ser att gränsen mellan permanent boende och fritidsboende har suddats ut alltmer. Digitaliseringen och utbyggnaden av fiber i landet gjorde sitt, och sedan gjorde pandemin resten, för att många numera kan arbeta hemifrån. Detta hemifrån kan lika ofta vara ett fritidshus för dem som har ett sådant. Med nuvarande system är det endast i den kommun man är folkbokförd som man betalar skatt, även om man ofta delar sin tid lika mellan två kommuner. Här ser vi ofta att det är den mindre kommunen som skulle behöva inkomsten mest, men vi vet att storstadskommuner oftare har lägre skatt och till exempel tätare tillgång till vård, vilket gör att man är folkbokförd där. Det är logiskt och rimligt att den enskilde gör så, men vi behöver skapa ett system så att även den mindre kommunen som står för en stor del av den kommunala servicen får ersättning.

Vi är många som ser fram emot att den utredning som har tagit namnet Utjämningskommittén ska leverera. Men sedan utskottets betänkande blev klart har utredningen fått förlängd tid, och vi hoppas att regeringen ser till att ytterligare beslut som är nödvändiga för Sverige inte fördröjs.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis prata om vården, skolan och omsorgen. De är alla tre ovärderliga verksamheter i den svenska välfärden som bedrivs av våra kommuner och regioner. Vi pratar just nu extra mycket om en av dessa verksamheter efter det att statsministern i en intervju nyligen sagt att ingen ska förlora sitt jobb inom svensk sjukvård.

Det råder en svår ekonomisk situation i landets regioner. Jag har varje vecka morgonmöten med till exempel Region Dalarna, och nu planerar man ytterligare varsel. Men för Centerpartiet är det lika viktigt att lyfta upp skolan och omsorgen. Det är lika viktigt att prata om skolan, där vi ser stora behov samtidigt som lärare sägs upp och skolor läggs ned. Det är lika viktigt att prata om omsorgen om våra äldre och funktionshindrade, där efterfrågan och kostnaderna ökar samtidigt som det blir allt svårare att få tag på kompetent personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Vi behöver se dessa frågor som offentlig välfärd där staten historiskt sett tagit ett ansvar i extrema situationer - oavsett färg på regering. Det kan ha varit vid en finanskris, en kostnadskris eller vid en pandemi med ekonomiska effekter. Jag instämmer i det andra ledamöter har tagit upp i debatten om att arbeta smart och effektivt, att prioritera och att alltid arbeta med utveckling. Men samtidigt är det rimligt och nödvändigt att stat, regioner och kommuner skjuter ihop sina stolar i en ekonomisk kris, inte tvärtom. Det är alltid de människor som behöver oss mest som skadas och ramlar hårdast mellan stolarna. Här vilar ett stort ansvar på regeringen att se till att det inte blir så.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att lyfta fram vad Centerpartiet anser är viktigt i detta ärende.

Det är viktigt att vi värnar och upprätthåller allmän ordning och nationell inre säkerhet.

Det är viktigt att vi ser den fria rörligheten inom EU som en styrka och en stor tillgång för Sverige.

Det är viktigt att upprätthålla rätten att söka asyl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

Det är viktigt att lagstiftning är relevant, tydlig, proportionerlig och rättssäker.

Herr talman! Regeringen anger att syftet med den föreslagna lagstiftningen är att under vissa omständigheter inom migrationsområdet kunna begränsa antalet personer som försöker resa in i Sverige utan att deras identitet först har kontrollerats. Det ska därför införas ett förbud mot att transportera personer med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige om de inte har giltiga identitetshandlingar.

Vi ser inte att detta förbud behövs, då gränspolisen redan i dag vid omständigheter som förslaget avser - allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet - får genomföra gränskontroller för att kontrollera att de som kommer till gränsen har rätt att resa in i Sverige. Vi anser att det är rätt instans och att den har rätt kompetens för att göra detta.

De föreslagna id-kontrollerna kommer att förhindra att personer utan giltiga id-handlingar kan resa vidare till Sveriges gräns. Ja, utgångspunkten är att alla människor som reser in i Sverige ska kunna uppvisa id-handlingar för att visa vilka de är och var de kommer ifrån. Men samtidigt är det inte ett krav för att söka asyl att kunna visa upp giltiga id-handlingar.

Centerpartiet står upp för en reglerad invandring där möjligheten att söka asyl behöver värnas och anser därför inte att asylsökande ska hindras från att söka skydd i Sverige på det sätt som föreslås.

Flertalet remissinstanser har framfört att ansvaret för gränskontroller som innefattar identitetskontroll utgör myndighetsutövning och att det därför inte bör läggas på transportörerna. Regeringen konstaterar också att om det blir aktuellt att överlämna myndighetsutövning till juridiska personer eller enskilda måste man återkomma i frågan.

Lagrådet konstaterar att uppgifter som innefattar myndighetsutövning får överlämnas till juridiska personer eller enskilda individer endast med stöd av lag. Det gör bemyndigandet i den nu aktuella lagen verkningslöst om man finner att det är fråga om myndighetsutövning.

Regeringen ska enligt förslaget även få meddela föreskrifter om sanktionsavgifter för den som bryter mot förbudet. Förslaget innebär att även om transportören har kontrollerat identitetshandlingarna när resan börjat ska en sanktionsavgift kunna påföras om personens identitetshandlingar inte finns kvar vid ankomsten till Sverige. Sanktionsavgiften ska kunna tas ut utan att det behöver föras någon bevisning om att transportören faktiskt har kontrollerat identitetshandlingarna eller, när sådan kontroll har skett, för vad som kan ha hänt mellan kontrollen och gränsövergången.

Föreskrifterna kommer dock inte att ge transportörerna någon befogenhet att säkerställa att de kontrollerade handlingarna finns kvar vid gränsövergången. Det innebär att transportörerna kan bli skyldiga att betala en sanktionsavgift om minst 30 000 kronor och högst 250 000 kronor för något som ligger utanför deras rådighet. Det framgår inte heller om avgiften ska tas ut per person eller per transporttillfälle. Lagrådet konstaterar att en sådan reglering är varken proportionerlig eller rättssäker.

Regeringen går inte heller närmare in på vad som ska betraktas som en giltig id-handling, och Migrationsverket lyfter i sin remisskritik upp de stora praktiska utmaningarna med att kontrollera handlingar från andra länder och bedöma vad som är en giltig id-handling eftersom de kan se mycket olika ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

Herr talman! Jag vill med kraft lyfta fram de problem och kostnader, som även andra har lyft fram, som förslaget skulle innebära för lokalt och regionalt näringsliv, för arbetskrafts- och studiependling och för de medarbetare inom transportsektorn som ska utföra själva kontrollerna.

Utöver dessa kvalitetsmässiga brister och rättssäkerhetsbrister har flera remissinstanser och Lagrådet lyft frågan om detta är förenligt med Europarätten. Här anför regeringen att om sådana föreskrifter faktiskt ska meddelas måste dessa synpunkter då beaktas.

Herr talman! Jag ska försöka sammanfatta. Det har från regeringens sida sagts att detta bemyndigande ska ges nu, när rekvisiten för dess användning inte är uppfyllda, för att regeringen om en sådan situation uppstår skyndsamt ska kunna vidta relevanta åtgärder. Det är i sig lovvärt och önskvärt med ett sådant arbetssätt, med en ökad beredskap generellt i Sverige. Men förslaget visar att regeringen inte vet hur förslaget förhåller sig till EU-rätten. Man skriver i stället att när föreskrifter ska meddelas måste EU-domstolens praxis och de ytterligare krav som ställs upp beaktas.

Regeringen säger angående Lagrådets invändning att detta bemyndigande kan innehålla myndighetsutövning som inte ens kan överlämnas genom ett bemyndigande att den inte tror att så är fallet men att det, om det i ett senare skede visar sig vara så, kan bli aktuellt för regeringen att återkomma i frågan. Då har vi inte ens berört frågan om att den myndighetsutövning det i så fall skulle handla om kommer att ske i ett annat land än Sverige eftersom kontrollen ska ske innan man kommer till gränsen.

När Lagrådet undrar om den föreslagna sanktionsavgiften på mellan 30 000 och 250 000 ska tas ut per person eller per transporttillfälle bemöts detta mig veterligen inte ens.

Som ett fjärde exempel anför regeringen att det inte behöver föras någon bevisning om överträdelse av förbudet då detta är ett strikt ansvar som gäller om någon passagerare saknar giltiga id-handlingar. Senare säger man dock att en jämkning eller eftergift av avgiften i vissa fall kan behöva övervägas.

Man kan lätt få uppfattningen att handläggningen av lagstiftningen kring bemyndigandet här och nu i riksdagen är snabb men att en snabb handläggning av föreskrifterna inte kommer att vara möjlig när det väl gäller. Vi anser att det borde vara tvärtom.

Det är för många oklarheter. Det är inte förutsägbart, proportionerligt eller rättssäkert. Det är lagar och inte någon broschyr som vi fattar beslut om här i riksdagen.

Sammantaget kan Centerpartiet inte ställa sig bakom denna lagstiftning. Vi yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Sverige och världen är i ett nytt säkerhetsläge, med krig både i vårt närområde och på alltför många andra platser i världen. Vi har även av flera andra skäl ett förhöjt säkerhetshot. Sverige har sedan i augusti 2023 terrorhotnivå 4 på en 5-gradig skala, där vi har gått från ett legitimt till ett prioriterat mål för terrorattentat mot Sverige och svenska intressen. Detta sker i ett läge där vi dessutom har en framväxande grov organiserad brottslighet med stort våldskapital och våldsbejakande extremism.

Vi från Centerpartiet har varit för så gott som all lagstiftning hittills under den här mandatperioden avseende rätts- och säkerhetspolitiken. Vi har varit för den nya terrorlagstiftning där både samröre med och deltagande i en terroristorganisation numera är straffbelagt. Vi har varit för de nya utökade hemliga tvångsmedel som trädde i kraft förra året. Vi anser i likhet med regeringen att arbetet med att förhindra hot mot Sveriges säkerhet är en högt prioriterad fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Vi har här i dag att hantera regelverket för så kallade säkerhetsärenden enligt utlänningslagen. Det är bra och nödvändiga förslag som läggs fram, och vi från Centerpartiet står bakom de flesta av de föreslagna reglerna. Det är bra att det finns möjlighet att återkalla uppehållstillstånd för sådana handlingar och gärningar och sådan verksamhet som normalt innebär stora risker för vårt land, för Sverige. Vi har dock känt oss tvungna att reservera oss mot en punkt, nämligen förslaget i 7 kap. 3 § första stycket 3 c.

Fru talman! En av lagstiftningens viktigaste egenskaper är att den är tydlig för alla så att den blir både allmänpreventiv och normativ, det vill säga att medborgarna och de som vistas i Sverige vet vad som gäller och vet hur de ska agera för att inte vara olagliga.

En annan lika viktig egenskap för ny lagstiftning är att den snabbt och med kraft ska kunna användas av vårt rättsväsen. Våra poliser, åklagare och domare är bara så snabba och starka som lagstiftningen och dess kvalitet och konstruktion medger. Med vaga, otydliga och krångliga regelverk blir rättsväsendet inte särskilt starkt, och det finns risk för godtycke och en tillämpning som inte alls var i enlighet med lagstiftarens vilja och mening.

Vår reservation avser möjligheten att återkalla ett uppehållstillstånd om det kan antas att en utlänning kommer att bedriva verksamhet med koppling till terrorism.

Vi har som sagt de senaste åren infört straffansvar för både deltagande i och samröre med en terroristorganisation, vilket gjort det straffbara området relativt omfattande. Lagrådet skriver också i sitt yttrande att det är svårt att peka på fall som avses med uttrycket "koppling till terrorism" i den nya lagstiftningen och att detta i sig visar att lagförslaget måste ifrågasättas. Förslaget är varken träffsäkert eller rättssäkert utan tvärtom diffust.

Jag blev lite fundersam när det tidigare i debatten gavs som exempel att rekrytering till terrorism skulle kunna vara ett skäl. Det är bara att läsa 8 § i den nuvarande terroristbrottslagen så ser man att det redan i dag är straffbelagt att rekrytera till terrorism. Redan i dag utgör det också grund för utvisning om detta kan antas, och i så fall upphör även uppehållstillståndet.

Den månad eller så som man vinner genom att snabbt lagstifta och få på plats saker till ett visst datum, med argumentet att det måste gå snabbt, förloras med råge i tid när ett överbelastat svenskt rättsväsen ska tolka otydlig lagstiftning och skapa och kodifiera en praxis. Det kan ta år innan vi har prejudikat plats, och vi har inte den tiden. Då är det bättre att regeringen gör om och gör rätt avseende denna grund för återkallelse. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation.

Det är otroligt viktigt att få bort skjutvapen, explosiva vapen och sprängmedel från kriminella miljöer, där de används främst inom grov organiserad brottslighet som ett led i deras verksamhet och våldskapital.

Skjutvapen skiljer sig från andra brottsverktyg. De är i allra högsta grad dödliga och är även mycket potenta verktyg vid hot, och användandet har ökat markant. Sprängmedel förstörs av sig själva vid explosionen, men just skjutvapen kan användas gång på gång. Det blir därför extra allvarligt, och det är viktigt att ta tag i detta.

Det är även viktigt att vi ser över lagstiftningen om smuggling av dessa saker, och det är därför välkommet att straffskärpningarna omfattar både innehav och smuggling.

Centerpartiet delar regeringens syn på behovet av straffskärpningar, men vi anser att de brott som i propositionen rubriceras som grova ska ha ett minimistraff på fem år i stället för de fyra år som föreslås, för att ytterligare visa på allvaret i detta.

Med detta sagt: Det som är viktigt att ha i minnet i dag när vi debatterar skärpta straff är att inga höjda straffskalor i världen avskräcker om man inte riskerar att åka fast, att bli lagförd och att bli dömd och få det höjda straffet. Om det inte är så blir höjningen bara en papperstiger.

Vi får förvisso information om att polis och åklagare förhindrar fler grova brott än tidigare, och vi vet att många sitter frihetsberövade och döms. Samtidigt måste vi se detta i skenet av de enormt stora resurstillskott som polis och rättsväsen har fått och kommer att få. Vi här och framför allt alla medborgare och brottsoffer har därför rätt att ha höga förväntningar på regeringen. Dagens förslag är alltså rätt, med Centerpartiets reservation, men jag påminner om att det är ett stort ansvar som ligger på regeringsunderlagets partier att leverera så att vi får se ytterligare resultat.

Jag vill avslutningsvis även peka på vikten av den lagstiftning som vi och många har stått bakom och som ger tullen ökade befogenheter och resurser. Det gäller även att tillförsäkra att Nationellt forensiskt centrum får tillräckliga resurser för att, ofta snabbt, kunna hantera vapenärenden och ärenden med explosiva varor. Det är viktigt att hela kedjan finns.

Till sist vill jag säga att Centerpartiet delar de farhågor om Kriminalvården som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lyft fram. Det är som sagt helheten som räknas.

Herr talman! Som flera har sagt här i dag är rättsväsendet en grundförutsättning för vår liberala demokrati. Dess främsta uppgift är att skydda alla människors fri- och rättigheter och att skydda alla från brott som begås av enskilda personer men även att skydda mot den offentliga maktens godtycke eller maktmissbruk. Att upprätthålla rättsstaten och tryggheten för alla individer - män och kvinnor, gamla och unga - i hela landet är en av statens kärnuppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

I en värld av ökad polarisering och fokus på skillnader, inte likheter, vill jag inleda med att säga att Centerpartiet under året har röstat ja till samtliga lagförslag från regeringens sida som avser brott och brottsbekämpning inom justitieutskottets område. Ibland har vi haft kompletterande förslag, men vi har aldrig varit emot.

Vi är helt eniga med regeringen om att brottsoffren och brottsutsattas situation behöver prioriteras upp, att rättsväsendet behöver fler verktyg och mer resurser och att betydligt fler myndigheter och aktörer i bred samverkan behöver förebygga, förhindra och utreda brott.

Centerpartiets budgetförslag inom detta utgiftsområde för kommande år är på drygt 500 miljoner mer än regeringens. Jag återkommer till några av de satsningar vi föreslår.

Det är nödvändigt att ha fokus på den grova organiserade brottsligheten och på gängens skjutningar och sprängningar som utmanar det samhälle vi värnar om. Men utskottets betänkande ekar ganska tomt på större ambitioner eller satsningar från regeringen kring våld mot kvinnor och barn, mängdbrott och polisiär närvaro i hela landet. Det som finns med från regeringen är nödvändigt, men inte tillräckligt. Det anstår oss som rättsstat att göra mer och att ta bättre ansvar.

Vi hör till exempel ofta regeringens företrädare prata om fler patrullerande poliser på gator och torg som något trygghetsskapande och brottsförebyggande. Vi instämmer men anser att det är lite enkelspårigt, när så många brott begås dels i hemmen, dels på internet, i "cybern".

Polisen behöver därför i större utsträckning finnas och patrullera även på nätet. Bland annat utsätts barn och unga, ofta flickor, för brott och övergrepp på just nätet. Nu behöver polis, åklagare och domstolar få extra resurser för att uppdatera sig om den nya situationen - allt för att inte internet ska bli ett laglöst land. Centerpartiet satsar 45 miljoner extra på det under kommande år.

För att värna och stärka medborgarnas förtroende för polisen krävs även att man inte enbart fokuserar på grov kriminalitet utan också prioriterar mängdbrott, som ibland kallas vardagsbrott - skadegörelse, stölder, bedrägerier och buskörningar. Vi kommer här särskilt att följa arbetet med så kallade direktavskrivningar av mängdbrott, som många enskilda och småföretagare vittnar om dag ut och dag in. Man anmäler - och så läggs det ned direkt, trots att fallen många gånger är så gott som färdigutredda vid polisanmälan. Detta drabbar både den brottsutsatta och samhället i stort.

Ja, det är en fråga om resurser, och vi står bakom de ökningar som föreslås. Men det är även en fråga om ledarskap och leverans från regeringens sida.

Herr talman! Under senare år har antalet mål i Sveriges domstolar ökat. Målen har också blivit mer komplexa, till stor del som resultat av de reformer som redan vidtagits för att komma åt den allt grövre kriminaliteten. Det är en utveckling som bara kommer att fortsätta.

Det här har lett till långa handläggningstider för alla mål som inte är prioriterade. I utskottsbetänkandet nämns med fem korta rader att dömande verksamhet som inte gäller brottmål eller migrationsmål står för 70 procent av alla mål i Sveriges domstolar. Dessa ärenden, 70 procent av alla mål, har alldeles för långa handläggningstider. Det handlar om tvistemål och förvaltningsrättsliga mål och ärenden. Det handlar om socialförsäkringsmål, skattemål och ärenden rörande bygglov, detaljplaner och byggen av infrastruktur, såsom vägar, i hela vårt land. Det rör sig också om utbyggnad av den gröna omställningen med ny energi och nya elnät. Det kan vara fråga om prövningar av kommunala beslut. Det är alltså viktig samhällsutveckling och personliga livsöden som ligger på hög och väntar i våra domstolar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

I det kommande reformarbetet är det viktigt att ge Sveriges domstolar ytterligare resurser. Att utbilda domare är ett arbete som tar tid, och vi har redan en mycket ålderstigen domarkår.

Centerpartiet har, som jag nämnt, stått bakom de nya lagar som ger rättsväsendet större befogenheter att använda hemliga tvångsmedel för att kunna förhindra och lösa fler brott. Men vi har också lyft vikten av att de domstolar och myndigheter som har att granska, kontrollera och besluta i dessa frågor har tillräckliga resurser för att fullgöra sitt mycket viktiga uppdrag. Vi har nämnt domstolarna, men jag vill också särskilt nämna SIN, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som vi föreslår ska få 30 miljoner extra för att kunna möta fler och mer komplexa ärenden avseende hemliga tvångsmedel.

Avslutningsvis vill jag ta upp detta med avhopparverksamhet. Vi ser behovet av en utökad avhopparverksamhet för både unga och vuxna. På samma sätt som gängen rekryterar behöver vi från samhället rekrytera i stort sett alla unga till det vanliga samhället. En ond kraft måste mötas av en god kraft och inte av ett tomrum. Vi föreslår en dubblering av anslagen till polisens avhopparverksamhet, vilket medför ett tillskott på 75 miljoner.

Ibland glöms det bort att den största vinnaren på brottsförebyggande arbete inte är den som inte blir kriminell eller den som får hjälp att hoppa av utan den som slipper att utsättas för brott.

Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande i den här delen av budgeten. Där redovisas hela vårt förslag. Vi instämmer i förslaget i utskottets betänkande avseende ändringen av brottsbalken, som också är uppe till behandling.

Fru talman! Här i kammaren, i debatterna och i medierna pratas det i stort sett varje dag om skjutningar, våld och mord. De allvarliga brotten är alldeles för många, för grymma och för förödande. Men majoriteten av de brott som begås i Sverige är mängdbrott. Det är olaga hot, skadegörelser, stölder, misshandel, bedrägerier och ofredanden. De rör och berör många och drabbar enskilda, föreningar och småföretagare. Det är många brottsoffer.

Riksrevisionens rapport visar att mängdbrotten inte hanteras effektivt inom polisen, och revisionen bedömer läget som allvarligt. Att lösa mängdbrotten är en viktig del av upprätthållandet av samhällskontraktet: att man själv följer alla lagar och att man kan förvänta sig samhällets agerande och reaktion när man blir utsatt för brott, oavsett brottets straffvärde. Ett brott är ett brott. Att vi löser dessa brott är avgörande för förtroendet för och tilliten till polisen och rättsstaten.

Rapporten visar dessutom att det finns tydliga kopplingar mellan den grova organiserade brottsligheten och mängdbrotten - som om inte övriga skäl att ta tag i detta vore nog.

Fru talman! I stort sett alla förundersökningar avseende mängdbrott leds av en polis. Det gör att både skälen till problemet och lösningen på det huvudsakligen ligger inom polisen. Det kan vara en fråga om hur man använder lagstiftningen och hur man använder de ökade resurser man fått avseende pengar, teknik och medarbetare. Men det är även en fråga om ledarskap.

Centerpartiet inser att inte precis alla anmälda brott kan utredas. Det kommer alltid att finnas skäl att förundersökningsbegränsa när det är många fall av nästan samma sak, när det inte finns något brottsoffer och när det inte påverkar straffvärdet.

Låt mig dock understryka att företeelsen med direktavskrivningar tär på förtroendet och devalverar de lagar vi har stiftat här. När polisen lägger ned anmälningar direkt och säger att det saknas skäl att gå vidare när det uppenbarligen i många fall finns bevisning och goda chanser till lagföring är det ett misslyckande. Här behöver krafttag tas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Det som ofta framförs både här och på andra ställen av nuvarande regering och regeringsunderlag är att man har ärvt en situation och ett ledarskap från förra regeringen. Partier i regeringsunderlaget har till och med uttryckt att de inte har förtroende för rikspolischefen även om justitieministern har förtroende för densamme.

Det som har hänt sedan rapporten hanterades i utskottet är att regeringen har utsett en ny rikspolischef som åtnjuter hela regeringsunderlagets förtroende och tillträder inom kort. Vi har läst i medierna att alla partier - Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna - har tagit del i processen och beslutet, så nu ser vi och alla brottsoffer fram emot ett regeringsunderlag som samlat tar sitt ansvar för polisens arbete och leverans när det gäller såväl grova brott som mängdbrott och som inte sätter sig på läktaren och skyller ifrån sig.

Jag ska avslutningsvis säga att jag ibland får höra att oppositionens roll är att önska att regeringen misslyckas. Men jag ska ärligt säga att jag för alla brottsoffers skull och för rättsstatens skull hoppas att nuvarande regering lyckas, för vi behöver en förbättring snabbt, här och nu, och kan inte vänta till nästa mandatperiod.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och hänvisar även till det särskilda yttrandet.

Fru talman! Jag vill rikta mig till justitieminister Gunnar Strömmer. Vi har den senaste tiden nästan dagligen hört talas om 13-åringar, 15-åringar, tonåringar och barn som mördar och mördas.

I går kom en ESO-rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Den heter Tuffa tag och tillit - en ESO-rapport om utslussning, eftervård och återfall för dömda till sluten ungdomsvård. Vi ska stoppa nyrekryteringen. Men vi från Centerpartiet anser att det är lika viktigt att de unga kanske för första gången återanpassas och rehabiliteras till ett vanligt vardagsliv.

Vi ser alla regeringens starka engagemang i att förhindra rekrytering och för ökad lagföring av unga. Det är avgörande i den här situationen. Men kan vi förvänta oss att regeringen engagerar sig lika starkt för en lyckad utslussning till ett vanligt liv, till exempel i enlighet med de rekommendationer som finns i ESO-rapporten?

Fru talman! Jag vill återigen tacka statsrådet för de besked som har getts. Detta är som sagt ingen lätt uppgift, och eftersom det sträcker sig över långa tidsperioder behöver vi verkligen jobba ihop i de här frågorna. Vi är många som ställer upp där.

Min fråga var alltså vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta i närtid för att säkerställa tillgängligheten inom SJ:s järnvägstrafik, som på Dalabanan även omfattar funktionshindrade. Jag efterfrågade också regeringens strategiska ansvar. Där är jag inte helt säker på att jag fick något klockrent svar, men jag har ändå fått en bild av att man är medveten om problemet. Och som man sa: Med kostnadsökningar och annat gäller det att prioritera. Jag förväntar mig inget annat än att regeringen prioriterar de funktionshindrade och ser till att SJ lever upp till de krav som lagen ställer vad gäller tillgänglighet för funktionshindrade.