Hanna Westerén

Fru ålderspresident! Jag är inte helt säker. Jag hörde finansminister Elisabeth Svantesson säga att hon värnar principen om skatt efter bärkraft, men jag tror att svaret på min fråga egentligen var nej - det kommer nog inte att bli någon ny exitskatt. Det är lite oklart för mig varför, givet att så pass många länder, som Elisabeth Svantesson själv lyfter, har infört en sådan skatt utan att det mig veterligen har haft menlig inverkan på handel och konkurrenskraft. Om svaret nu är nej vill jag understryka vad jag anser att detta för med sig.

Kapitalbeskattning vid utflyttning bör övervägas och så småningom införas eftersom det genererar tillskott till välfärden och stärker principen om skatt efter bärkraft. Men i det fall skatt efter bärkraft och även en ny exitskatt inte attraherar finansministern vill jag passa på att påminna om vad hon skulle kunna få för pengarna.

Det råder en relativt stor och i vissa avseenden fluffig konsensus i Sveriges riksdag kring några riktigt stora utmaningar i vår tid, som till exempel försvarets utbyggnad, gängvåld, klimatförändringar och en välfärd med otroligt stora behov.

När finansminister Elisabeth Svantesson säger nej till kapitalbeskattning vid utflyttning och till den potential som finns i detta anser jag att det också är ett nej till fler klimatsatsningar. Det är ett nej till fler kanoner, konstaplar och kriminaltekniker. Såvida det inte finns någon annan, för mig dold, intäktskälla - det får i så fall Elisabeth Svantesson gärna upplysa mig om - är det för mig helt obegripligt att man inte tydligare påskyndar kapitalbeskattning vid utflyttning och den potentiella intäkt som där ryms.

Fru ålderspresident! Jag deltar nu i min för dagen tredje interpellationsdebatt med finansminister Elisabeth Svantesson. Vid det här laget har det sannolikt framgått att principen om skatt efter bärkraft och ett skattesystem med solid legitimitet är prioriterat för mig som socialdemokrat. Efter de två föregående interpellationsdebatterna är min uppfattning att finansministern inte är lika mån om att säkra principen om skatt efter bärkraft. Med tanke på det rätt loja svaret i fråga om kapitalbeskattning vid utflyttning, så kallad exitskatt, befarar jag att en svensk exitskatt kommer att låta vänta på sig - trots att finansminister Elisabeth Svantesson tidigare i dag också sa att ingen ska kunna dra sig undan.

Samtidigt lever vi, fru ålderspresident, i en tid där allt rör sig mycket snabbt - människor, kapital, varor och tjänster. Detta är, ställt i människans tjänst, i mångt och mycket av godo, så länge det råder ordning och reda och skatter och avgifter erläggs som påbjudet. Att vi har en ändamålsenlig beskattning i takt med tiden är av yttersta vikt, och som jag pekar på i min ursprungliga interpellation är det ett flertal länder som har sett att kapitalbeskattning vid utflyttning är nödvändig och har infört det. Det har de gjort för att säkra medel till gemensamma utgifter men också för att, än en gång, värna principen om skatt efter bärkraft.

Finansminister Elisabeth Svantesson avrundar sitt svar med att poängtera att hon vill försvåra för aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Gott så - det vill jag också, verkligen. Men i ärlighetens namn handlar detta i dagsläget inte om fusk, inte än. I dagsläget handlar det om att rörelsefriheten för pengar från Sverige är stor och om att kunna beskatta medel som i dag glider oss ur händerna. Detta får inte ske, anser jag, med tanke på de utmaningar vi står inför.

Jag undrar därför fortfarande: Bedömer finansminister Elisabeth Svantesson att det kommer att bli aktuellt med förändringar i fråga om kapitalbeskattning vid utflyttning under den här mandatperioden? Hur går egentligen beredandet i Regeringskansliet? För varje dag som går riskerar vi att gå miste om potentiella medel för att möta till exempel välfärdens behov.

Fru ålderspresident! Jag har inte för avsikt att prata om mina äktenskapliga förhållanden, men jag kan gratulera Elisabeth Svantesson till att hon, förhoppningsvis, är lyckligt gift.

Jag avrundar med att tacka för ännu en debatt. Det blev ett och annat svar men faktiskt långt fler frågor, för min egen del, och också en genuin oro för vårt Sverige. Det har tydliggjorts här i dag att det nog inte kommer att bli tal om någon justerad skattesats för fåmansföretag. Då kvarstår ändå min undran.

Legitimiteten i det svenska skattesystemet bärs upp av principen om skatt efter bärkraft - att vi proportionerligt avstår en skärv av våra inkomster för att finansiera våra gemensamma system - och av att skattesystemet av det absoluta flertalet upplevs som rättvist och transparent. Om reglerna för fåmansföretag inte ska vara verktyg för att både främja attraktivitet i företagande och generera skatt efter bärkraft undrar jag vilka ess finansminister Elisabeth Svantesson har i ärmen för att säkra just legitimitet och principen om skatt efter bärkraft.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Jag hör finansminister Elisabeth Svantesson tala frejdigt och glatt om att vanliga löntagare ska åtnjuta fler skattesänkningar. Det kan vi gärna diskutera i ett annat sammanhang. Nu diskuterar vi delvis andra frågor.

Finansministern talar om ett starkare förtagande. Jag vill att vi också talar om ett starkare skattesystem för de oerhörda utmaningar som vi står inför.

Det är lite knepigt att finansministern försöker att kleta på oss socialdemokrater rollen som en överhängande fara för företagen. Jag menar att en fara för oss alla, inklusive fåmansföretagen, är ett skattesystem som förlorar sin legitimitet. Faran är en urholkad princip om skatt efter bärkraft. Det är en fara för oss alla och även för fåmansföretagen.

Alla som lever och verkar i Sverige mår väl av sammanhållning, av ordning och reda och av ett rättvist och transparent skattesystem. Det är min absoluta uppfattning.

Fru ålderspresident! Jag vill också påminna om syftet med reglerna för fåmansföretagen. Det är att förhindra att högre beskattade förvärvsinkomster omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster. Är det alltjämt syftet med de så kallade 3:12-reglerna, eller har syftet gradvis förändrats?

Enligt finansminister Elisabeth Svantesson ska tillvaron för fåmansföretagen förbättras och förenklas. Kommittén som utreder villkoren för fåmansföretag ska beakta att det inte öppnas för inkomstomvandling som reglerna är tänkta att förhindra.

Vad innebär det, rent konkret? Attraktiviteten ska öka, men inkomstomvandlingen ska försvåras. Vad gäller? Är det likväl så att skillnaden i villkor mellan den egenanställda och den regionanställda sjuksköterskan kommer att öka ännu mer under finansminister Elisabeth Svantessons skift?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack för svaret, finansminister Elisabeth Svantesson!

Jag vill börja med att konstatera att det är en väsentlig skillnad i skattevillkor mellan anställd och fåmansföretagare. Jag berör själv riskincitamentet i min interpellation. Men jag tänker ändå som socialdemokrat att det måste finnas någon form av proportioner och kanske en gräns någonstans.

Jag vet inte riktigt var den gränsen går för finansministern, och det var heller inte min fråga i den ursprungliga interpellationen. Men det är i dag tydligt i Sverige att skillnaden mellan anställd och fåmansföretagare ökar. Åtminstone jag ser uppenbara risker i det, inte minst för den fortsatta legitimiteten för vårt skattesystem.

Jag vill återvända, fru ålderspresident, till principen om skatt efter bärkraft. Det är en princip som möjliggjort omfördelning där så har varit möjligt. Det har bidragit väsentligt till just legitimiteten.

Principen om skatt efter bärkraft sätts dock alltmer ur spel. Jag undrar, givet signalerna från finansminister Elisabeth Svantesson, om det ens är en princip som hon står bakom och anser värd att värna. Jag undrar också om finansminister Elisabeth Svantesson ser några egentliga problem i det som jag beskriver i interpellationen.

Det handlar om att utföra samma arbete, på samma vårdavdelning, med radikalt olika skattevillkor. Nog kan väl den företeelsen äventyra legitimiteten? Nog kan väl den företeelsen i förlängningen äventyra välfärden på fler än ett sätt?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vill tacka för den här debatten, som jag verkligen uppskattar. Jag kommer också att få chansen att prata lite mer med finansministern i de två kommande interpellationsdebatterna.

Det finns uppenbarligen ett engagemang i kammaren och i Regeringskansliet för att mota och bekämpa arbetslivskriminaliteten. Men jag hade nog önskat ännu lite tydligare besked. Det är så uppenbart att arbetslivskriminaliteten och de gråzoner som finns där är lågt hängande frukter för att strypa penningkranen för de kriminella gängen.

Jag representerar Socialdemokraterna. Vi avsatte 100 miljoner kronor i vår skuggbudget för att vi vet att vårt Sverige kan bättre och för att vi vet att det finns ytterligare att göra för att främja sund konkurrens, bekämpa skattefusk och förhindra missbruk och utnyttjande av arbetskraft. Givet det vi har diskuterat här i dag, fru ålderspresident, behövs det uppenbarligen stora ytterligare insatser för att komma till rätta med problemen på det här området.

Jag skulle vilja fråga finansministern vilka de nya stora krafttagen är. Jag är övertygad om att mer och fler behövs. Jag undrar också, som en avslutande fråga, om finansministern kan upplysa oss om när vi kan ta del av nästa rapport från de samverkande myndigheterna. Den kommer att vara helt oundgänglig för oss i det fortsatta arbetet mot arbetslivskriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag noterar att även finansministern berör en hel del om människorna vid sidan av företagen, reglerna och skatterna. Jag skulle vilja att vi uppehåller oss ytterligare en liten stund vid människorna, nämligen dem som utnyttjar kryphål i systemet och regelverken för att undandra sig beskattning.

Jag minns så väl när det tidigare statsrådet Anders Ygeman för några år sedan lyfte problemet med misstänkt låga priser. Det önskar jag att vi ska prata mer om. Den som köper en klippning, en massage eller en taxiresa till misstänkt lågt pris måste ställa sig frågan: Är detta rimligt? Vem är det som betalar priset för att den här tjänsten är så oerhört billig? Det här är i allra högsta grad också applicerbart på offentlig upphandling, där de offererade priserna ibland är just misstänkt låga.

Vi förtroendevalda har givetvis ett oerhört tungt ansvar för att med alla till buds stående medel försvåra fusk och missbruk och mota gängen även på det här området, men konsumenterna måste också vara uppmärksamma och medvetna. Därför undrar jag om finansministern har för avsikt att rikta en liknande uppmaning till svenska folket som Anders Ygeman gjorde om att våga och orka välja bort det misstänkt låga priset av omsorg om medmänniskor men också för att konsekvent gynna de vita affärerna.

Detta vore verkligen på sin plats, inte minst i fråga om rut- och rottjänster, där det tycks vara en ständig kapplöpning för att utöver att få tjänsten subventionerad dessutom få den utförd till lägsta tänkbara pris. Någonstans är det ju någon annan som betalar. Det är någon annan som betalar för de välbeställdas tokbilliga terrasser och subventionerade städningar. Givetvis behöver vi fler kontroller och fler sekretessbrytande insatser, men vi behöver också en ökad medvetenhet bland svenska konsumenter om att våra val i vardagen spelar roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att en firma har kollektivavtal är för mig en oerhört viktig signal om tillförlitlighet. Kollektivavtal är en viktig signal om att en arbetsgivare är skötsam i fråga om finanser men också om villkoren för medarbetarna i verksamheten. Kollektivavtal ger också, precis som min kollega Sofie Eriksson lyfte tidigare, oerhört mycket bättre möjlighet för skyddsombud att värna medarbetarnas hälsa. Därför undrar jag: Hur viktiga anser finansministern att kollektivavtalen är i det här sammanhanget? De är en pusselbit av många i kampen för ordning och reda på svensk arbetsmarknad och försvårar för skattefusk och skattefel.

Fru ålderspresident! Som synes var jag väldigt ivrig att komma upp i talarstolen. Det är inte så konstigt eftersom jag har fått vänta några månader på att få debattera med finansministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Givet det fokus vi har i svensk debatt, fru ålderspresident, på att vi ska bekämpa gängen, strypa penningkranen och bekämpa organiserad brottslighet har det varit väldigt efterlängtat och angeläget för mig att efterhöra hur prioriterat arbetet mot arbetslivskriminalitet är för regeringen.

Svaret från finansminister Elisabeth Svantesson hörde vi nu. Det är tekniskt och formellt, och det äger självklart sin riktighet givet att vi talar om lagstiftning och beskattning. Jag vill dock uppehålla mig en stund vid vad vi faktiskt talar om i dag eftersom avarterna i fråga om arbetslivskriminalitet är så många och förbluffande i sin variation. Uppfinningsrikedomen för att illegitimt sko sig och därtill utnyttja andra människor är helt enorm.

I de samverkande myndigheternas rapport, som även finansministern nämnde, kan vi läsa om en del företeelser. Från Arbetsmiljöverket och de fackliga organisationerna finns det också många oerhört obehagliga vittnesmål som rör bristande skyddsutrustning, beslagtagna pass, falska id-handlingar, undermåliga arbetarbostäder och renodlad människohandel.

Den organiserade brottsligheten skyr inga medel för att mjölka de gemensamma systemen på resurser. Det är dyrt och dåligt, men för de människor som kommer i kläm och utnyttjas är det dessutom livsfarligt.

Jag kommer från Gotland. Hemma hos mig, i landets minsta län, gjordes nyligen en arbetsmiljöinspektion, och då stängdes 7 av 20 byggarbetsplatser. Man belade dem med omedelbart arbetsförbud. Vi talar som sagt om landets minsta län. Skalbarheten i detta vittnar om att det är ett oerhört omfattande nationellt problem.

Anledningen till att byggarbetsplatserna tullar på skyddsutrustning och säkerhet är att det tyvärr finns grova pengar att tjäna på slarv. Priset för slarvet och underlåtenheten betalas av människor som skadar sig eller i värsta fall dör på jobbet.

Det får aldrig löna sig att slarva med säkerheten och att utnyttja människor. Det får aldrig löna sig att undandra sig beskattning och fuska med socialförsäkringar. Likväl är det fortfarande möjligt i dagens Sverige. Detta göder kassan i de gäng som alla partier här i kammaren säger sig vilja bekämpa.

Jag undrar därför: Är vi överens om att vi behöver göra ännu mer för att bekämpa den uppenbarligen grasserande arbetslivskriminaliteten, främja sund konkurrens, motverka skattefusk och därmed säkra resurser för välfärdens behov?

Herr talman! I dag när vi debatterar något så viktigt som skatteförfarande tänkte jag börja i det elementära: Det ska vara lätt att göra rätt, och skatt ska betalas efter bärkraft.

Den första principen genomsyrar vårt skattesystem alltmer. Skatteverket har gjort en enastående resa i att närma sig dem man är till för i akt och mening att hjälpa och vägleda såväl företag som privatpersoner i att betala rätt belopp vid rätt tidpunkt. Likväl finns det mer som vi förtroendevalda politiker kan göra.

Av den anledningen vill jag yrka bifall till reservationerna 9 och 21, som berör F-skatt respektive korttidsarbete.

Herr talman! Som det konstateras i utskottets ställningstagande ska skattefelet begränsas och skattebrott, skattefusk och skatteundandragande motverkas. Jag vill verkligen understryka hur viktigt just detta är för att säkra resurser till våra gemensamma behov men också för att stärka legitimiteten i våra gemensamma system. Brott ska inte löna sig, och att undandra sig beskattning ska försvåras och medföra påföljd.

Som jag nämnde inledningsvis har Skatteverket konsekvent och medvetet arbetat för att bli mer tillgängligt och vara en del av utvecklingen på såväl det digitala som det internationella området. Att det sedan flera år är möjligt att deklarera digitalt är bara ett exempel av många på hur våra myndigheter kan bli mer serviceinriktade.

Som ett led i Skatteverkets arbete vore det alldeles utmärkt att även bredda verktygslådan i fråga om F-skatt. Helt uppenbart fordras det förändringar på området för att säkra skatteuppbörden men också som ett led i att motverka att människor far illa på vår svenska arbetsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande

Herr talman! Det är förhoppningsvis inte okänt för någon i denna kammare att den svenska arbetsmarknaden härbärgerar skuggsidor där människor, företrädesvis från tredjeland, lockas till Sverige under falska förespeglingar om både ordnade arbetsförhållanden och försäkringar. Missbruk förekommer av såväl F-skattsedlar som så kallade LMA-kort.

Utskottsmajoriteten hänvisar i betänkandet till det arbete som regeringen redan gör för att bringa ordning och reda i fråga om F-skatt. Vi anser dock att det finns all anledning för riksdagen att följa detta arbete mycket noga och också kräva ytterligare åtgärder om det inte räcker för att stävja oseriösa arbetsgivare och organiserad brottslighet.

Rätt hanterad kan F-skattsedeln vara en tillgång. Det är den i dag i många avseenden. Men i orätta händer är den en möjlig biljett till missbruk av gemensamma system. Vi socialdemokrater kommer att följa och bevaka denna fråga mycket noga.

Ett annat område som vi socialdemokrater kommer att följa mycket noga är systemet för korttidsarbete. Korttidsarbete innebar till exempel att arbetsgivare under pandemin kunde minska anställdas arbetstid och få stöd från staten för att täcka stora delar av kostnaden. Erfarenheterna från pandemin är - det hoppas jag att vi är överens om - mycket goda. Systemet, som tillkom under den socialdemokratiska regeringen, är väl värt att värna, givet den osäkra tid vi lever i.

Vi befinner oss, herr talman, i en mycket utmanande tid, ekonomiskt och på andra sätt. Då är det av yttersta vikt att vi kraftsamlar och står väl rustade i tider av potentiella nedgångar och varsel. Därmed kan jobb med potential och goda förutsättningar skyddas från utslagning, och människor kan behålla sina anställningar.

Systemet med korttidsarbete behöver vårdas och värnas. Regelverket behöver vara flexibelt och enkelt, samtidigt som systemet regleras så att det förhindrar felaktiga utbetalningar och missbruk samt ökar möjligheten att lagföra misstänkta brott.

Just det sistnämnda, herr talman, är ett område som jag vill säga några extra ord om. Träffsäkerheten, men också rättssäkerheten, måste vara fortsatt stor. Vi har absolut inte råd med liknande haverier som dem vi har haft kring elstöden, där stora belopp utbetalats och där oklarhet råder om vilket belopp företag faktiskt kan räkna som likvida medel.

Till dem som väljer att se tiden an i fråga om system för korttidsarbete vill jag bara förmedla att det även fortsättningsvis måste vara lätt att göra rätt och att systemet har gjort en enorm skillnad för jobb och sysselsättning. Låt det fortsätta!

Avslutningsvis, herr talman: Sverige är ett på många sätt alldeles fantastiskt land att leva och verka i. Men vi vet också att vårt Sverige kan bättre. Steg för steg vill vi socialdemokrater ytterligare öka legitimiteten för skattesystemet genom att säkerställa att välfärden och tryggheten finansieras efter bärkraft, samtidigt som vi försvårar för skattefusk och skatteundandragande och säkerställer en arbetsmarknad utan exploatering och utan fusk. Det är och ska vara lätt att göra rätt, men skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd ges efter behov.

(Applåder)

Fru talman! Gotländska livsmedelsproducenter bidrar varje dag till svensk försörjningsförmåga och därmed också till svenskt totalförsvar. Drygt 80 procent av den gotländska livsmedelsproduktionen lämnar ön. Prisökningarna för frakt är nu på skyhöga nivåer och har ökat med nästan 50 procent det senaste året. Flera producenter larmar nu om att man överväger att lägga ned, med förödande konsekvenser för Gotland och därmed också för Sverige som helhet.

Jag undrar därför om landsbygdsminister Peter Kullgren överväger något transportstöd till Gotland. Rätt utformat skulle ett transportstöd kunna säkerställa gotländska företags transportkostnader och även att de inte överstiger transportkostnaderna i resten av landet.

Herr talman! Jag tycker inte att det är irrelevant att i en skattedebatt tala om vad våra gemensamma resurser kan användas till. Jag har den största respekt för att LO-ekonomernas rapport kanske inte toppar Boriana Åbergs litteraturlista.

Det de pekar ut är att träffsäkra investeringar på till exempel elförsörjning eller utbildning för bristyrkesgrupper skulle kunna göra väldigt stor skillnad för Sverige i en svår tid. Det är högst relevant att efterfråga prioriteringarna från Moderaterna. Vi befinner oss i en tid där vägvalen spelar otroligt stor roll.

Jag saknar fokus och samling i en väldigt svår tid. Det spretar. Det är rimligt att få svar från Moderaterna om hur våra gemensamma resurser bäst kan användas.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Boriana Åberg, för ett mycket målande anförande, och ett särskilt tack för att ledamoten också lyfte fram det ekonomiska våldet! Det är ett väldigt utstuderat sätt att begå övergrepp på en annan människa. Det är väldigt fint att det lyfts fram på det här sättet.

Jag skulle vilja återkomma till någonting helt annat. Just nu nagelfar väldigt många våra politiska prioriteringar. Givet de resurser som vi i dag debatterar och kommer att besluta om skulle jag vilja fråga hur Moderaterna resonerar om hur vi ska använda de skatter vi är satta att förvalta och allokera.

I går kom LO-ekonomernas rapport. Där konstaterar man att det vore fullt möjligt att allokera mer resurser till offentlig konsumtion utan att spä på inflationen. Det tycker jag är väldigt intressant att ta del av.

Vi befinner oss i en så oerhört svår tid. Vi vet givet det vi har varit med om i Sverige att det får väldigt stora konsekvenser att dra åt svångremmen för offentlig sektor i den här tiden. Vi vet också att den typen av svångremspolitik ofta får en väldigt hög prislapp längre fram.

Det har länge lönat sig i Sverige att satsa på det gemensamma. Det har gjort oss jämlika och starka. Vi vet också att besparingar på området alltid slår mot dem som har allra minst. Givet det vi har lärt oss i dag, och inte minst om hur mycket pengar som kommer in, tror jag att Sverige kan mycket bättre än så här.

Jag vill helt uppriktigt fråga: Är det verkligen rimligt givet den starka budget vi har, eller skulle kunna ha, att nedprioritera välfärden på det här viset?

Fru talman! Jag är den första att skriva under på att det skuggsamhälle som vi i dag ser växa fram i Sverige behöver bekämpas. Jag vill dock understryka att jag inte tror att folkräkningen är det verktyg vi behöver. Vi har en mängd kompetenta myndigheter i Sverige i dag med en mängd verktyg till sitt förfogande. Vi har också termer som folkbokföringsbrott. Vi kan göra oanmälda kontroller. En folkräkning för lite tankarna till det som står i julevangeliet om att Quirinius, ståthållare i Syrien, ville att vi skulle gå och skattskriva oss. Det finns mer effektiva metoder i dag. Det finns en rad verktyg som bland annat Skatteverket har till sitt förfogande för att se till att rätt person är folkbokförd på rätt plats. En folkräkning, rätt hanterad, kostar dessutom långt mer än det som de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna anslagit för en sådan. Jag anser inte att det är en seriöst menad reform.

Jag vidhåller att en skattereform av det större slaget vore av godo. Mekanismer för skatt efter bärkraft finns förvisso i dagens skattesystem, men de skulle kunna vara mycket starkare och mer omfördelande. Jag sörjer över att vi inte kommit längre i frågan om en skattereform. Det allra bästa hade varit om vi haft bred enighet kring att vi ska ha ett mer omfördelande system där det råder enhetlighet, likformighet och neutralitet. Det är ett arbete som jag hoppas kommer att fortgå, även om jag misströstar en aning när det gäller nuvarande regeringskonstellation.

(Applåder)

Fru talman! Tack för frågan, Boriana Åberg!

Vi är i någon mån överens om att Skatteverket behöver ha mer verktyg till sitt förfogande för att bringa ordning och reda i våra system. Men den som menar allvar med en folkräkning och att en sådan bör genomföras bör också tillföra avsevärt större resurser än de som nu finns anslagna i budgeten. De siffror vi har fått till oss att det skulle röra sig om är långt mer än 75 miljoner kronor.

Såvitt jag har förstått anses folkräkning inte heller vara det mest effektiva systemet för att komma till rätta med de problem vi har i Sverige. Vi ser gärna mer ordning och reda i våra system. Men vi tycker inte att folkräkning är det mest optimala verktyget.

Fru talman! Jag är socialdemokrat, och för oss socialdemokrater är skatter viktiga - inte för deras egen skull utan för vad de möjliggör. Den välfärdsstat som Sverige är i dag har byggts upp av generationer före oss och bärs i dag upp av miljontals välfärdsarbetare. Den är finansierad av frukterna av vårt gemensamma arbete och är i sanning något att vara mycket stolt över.

Jag kan dock inte låta bli att nämna behovet av en större skattereform där systemet kalibreras ännu bättre för att möta de utmaningar vi står inför och där den omfördelande kraften blir större. Ett mer rättvist skattesystem än det nu rådande är nödvändigt.

Fru talman! Det är svårt att med ord beskriva den glädje jag kände när jag fick veta att jag den här mandatperioden skulle ta plats i riksdagens skatteutskott. Det är ett uppdrag jag anser vara mycket viktigt, och det gör mig mycket stolt.

Ett robust skattesystem som är transparent och förutsägbart borgar för ett samhälle där alla vill göra rätt för sig. Alla insatser som görs för att beivra skattefusk och skatteflykt är av godo och bör vara fortsatt prioriterade. Det är på oss ansvaret ligger för att säkra att välfärden har de medel som krävs för att leverera vård, omsorg och utbildning året runt och i hela landet. För det krävs skatt efter bärkraft och ett ständigt pågående arbete för att täta kryphål som möjliggör för skattefusk och skatteflykt.

Fru talman! Det kan inte nog understrykas att vi nu lever i en orolig tid. Rysslands hänsynslösa krig i Ukraina har stöpt om det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde. Samtidigt prövar Putins energikrig både ekonomin och sammanhållningen i Europas länder. I Sverige pressas hushåll och företag av både hög inflation och stigande räntor. Reallönerna urholkas, och den ekonomiska verkligheten tränger sig in i människors vardag. Därtill står Sverige inför en lågkonjunktur med ökande arbetslöshet.

Det svåra ekonomiska läget sätter ljuset på behovet av ett tryggt samhälle där välfärden går att lita på i hela Sverige och där vi möter tuffa tider tillsammans. Dessvärre möter inte regeringens budgetproposition för 2023 de utmaningar som Sverige står inför. Budgetpropositionen är ett pärlband av löftesbrott som tydligt visar att Sverigedemokraterna och regeringspartierna saknar verklighetsförankrade lösningar på samhällsproblemen. Det duger inte.

Fru talman! Nu krävs en ansvarsfull politik som sätter välfärden och kampen mot samhällsproblemen främst och som rustar Sverige och svenska folket för att möta oerhört tuffa ekonomiska tider.

Vi måste stoppa våldet och bryta nyrekryteringen till den grova organiserade brottsligheten. Vi måste ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och säkra välfärdens finansiering så att det inte är barnen i skolan, patienterna i vården och brukarna i äldreomsorgen som får betala det högsta priset för lågkonjunkturen. Vi måste också öka takten i klimatomställningen och bygga ett hållbart samhälle samtidigt som vi skapar gröna jobb i hela Sverige.

Socialdemokraterna har lagt fram en budgetmotion som det går att lita på. Där finns rejäla investeringar för att skydda välfärden och hushållens ekonomi och för att öka tryggheten i hela Sverige. Vi vet att vårt Sverige kan bättre.

Fru talman! I Sverige finansierar vi vår välfärd och trygghet gemensamt. En grundläggande förutsättning för det är att de myndigheter som har till uppgift att säkerställa finansieringen av den offentliga sektorn präglas av effektivitet och noggrannhet och åtnjuter ett högt förtroende bland allmänhet och företag.

Skattefusk och skattebrott hotar vår samhällsgemenskap och urholkar finansieringen av vår gemensamma välfärd och trygghet. Det riskerar också att utmana legitimiteten i hela skattesystemet. Varje skattekrona ska användas effektivt. Att kraftfullt verka för det är en viktig politisk prioritering för oss socialdemokrater.

Hela samhället behöver mobilisera för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Skatteverket, Tullverket och Kronofogden har en mycket viktig roll i det arbetet. På några områden behöver arbetet dock förstärkas ytterligare. Det är därför positivt att anslaget till Skatteverket ökar med 75 miljoner kronor. Vi anser att dessa 75 miljoner kronor bör riktas mot att förstärka arbetet med att skapa ordning och reda i folkbokföringen och mot att intensifiera arbetet mot skattefusk. Felaktigheter i folkbokföringen främjar just det skuggsamhälle som våra myndigheter har fått vårt uppdrag att bekämpa. Att dessa myndigheter har de verktyg det fordrar är av yttersta vikt.

Tullverkets oerhört viktiga arbete vid våra gränser är avgörande i kampen mot den organiserade brottsligheten, för att effektivt se till att illegal alkohol och illegala preparat och vapen inte hamnar på våra gator och torg och sargar vårt gemensamma samhälle och skördar liv.

Kronofogden finns faktiskt till för oss alla, för att stötta när en skuld ska återbetalas och också för att verkställa indrivning när betalningsviljan tryter. Sedan några månader tillbaka har Kronofogden också mandat att utmäta på distans i samband med polisiära tillslag. Det är ett vitalt verktyg i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Att våra myndigheter har mandat och verktyg möjliggör att våra resurser hamnar där de hör hemma.

Fru talman! Vårt nuvarande system bygger på att det måste råda ordning och reda. Förmåner ska komma dem till del som är berättigade till dem. Skatt ska erläggas av den som befinns skattskyldig i Sverige. Skattefusk, skatteflykt och skatteundandragande är fortfarande utbrett. Utmaningarna växer också i en globaliserad värld.

Myndigheterna åtnjuter högt förtroende men behöver samverka mer med varandra och med andra relevanta myndigheter för att kartlägga, lagföra och bekämpa alla typer av misstänkta brottsupplägg. Målet måste vara ett samhälle där alla vill göra rätt för sig och där det är lätt att göra rätt.

Fru talman! Då riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 3.

Fru talman! Jag vill tacka skatteutskottets kansli och Riksdagsförvaltningen för väl utfört arbete i det gemensamma samhällsbyggets tjänst. Jag tillönskar alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Om statsrådet låter sig nöja med att hänvisa till de medel som finns i avtalet, mitt i en kostnadskris, som inte kunde ha förutsetts när avtalet tecknades, låter statsrådet sig också nöja med att gotlänningarna ska finna sig i att priset för att trafikera vår landsväg på ett år stiger med närmare 50 procent. Ingen lindring är i sikte. Det är så jag uppfattar beskedet.

Fru talman! Taket är inte nått. Fler prisökningar kan bli fallet. Jag förstår att det är statsrådets, och därmed regeringens, besked till gotlänningarna att ingen kompensation är att vänta. Då ska alltså gotlänningarna ensamma bära bördan av de ökande priserna. Jag tycker att det är orättfärdigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2027 träder ett nytt avtal i kraft, och jag vill än en gång efterfråga ambitionerna från statsrådet och regeringen. Jag saknar svaren om ambitionerna.

Jag vet att en gotländsk delegation har mött riksdagens trafikutskott och statsrådet själv i absolut närtid. De har varit tydliga med de gotländska ståndpunkterna och belyst de katastrofala konsekvenserna av prishöjningarna. Och jag finner det anmärkningsvärt att de ambitioner jag hittills har hört är så låga i stället för att berätta att politiken styr. Den kompensation som faller ut går till bolaget, inte till gotlänningarna.

Jag har inte hört ett ord om prisnivån. Jag har inte hört ett ord om hur vi ska klara det här tillsammans. Jag hörde något om en regering för hela landet, men där ingår uppenbarligen inte Gotland. Det är tydligt men likväl skamligt.

Från Gotlands sida är sista ordet inte sagt - det kan jag gå i god för. Gotland förtjänar otroligt mycket bättre än så.

Fru talman! Statsrådet talar här i dag om hela landet och vikten av att hålla ihop. Han sa även i samband med sitt tillträde att den regering som han ingår i ämnar föra en politik för hela landet.

Jag tycker att vi har fått en viss vana vid att regeringen kanske säger en sak före valet och sedan gör en helt annan sak efter valet. Men jag måste ändå fråga: Ingår inte Gotland i hela landet? I ärlighetens namn, fru talman, är det ju så att inget av de förvisso bristfälliga bränslestöd som nu rullas ut av regeringen träffar de trafikanter som använder havet som sin landsväg.

Vi gotlänningar kan inte ta bilen till fastlandet. Våra företag kan inte flytta över transporterna till järnvägen. Färjetrafiken är vår livsnerv. Att hänvisa till att man tillför medel för att uppfylla ett redan ingånget avtal är djupt otillräckligt, fru talman, och svarar inte på frågan om hur Sverige ska kunna hålla ihop om skillnaderna mellan transportslagen blir så här stora. Bränslestöd ska utgå för att resa mellan till exempel Mullsjö och Mariestad men inte för att resa mellan Visby och Oskarshamn. Det ansvaret är regeringens.

Det finns faktiskt fler perspektiv att beakta som också har lyfts här tidigare, bland annat det totalförsvarspolitiska. Gotland är en del av Sverige och inte obetydligt, sett till vårt geografiska läge. Då tycker jag att det är anmärkningsvärt att inte ägna mer möda åt att säkra den viktiga infrastrukturen till och från Gotland. Det är att spela ett högt spel med konsekvenser som inte bara äventyrar Gotland utan hela landet.

Perspektivet hela landet ska givetvis också betonas i regionalpolitiskt hänseende. Ansvaret vilar tungt på varje regering att använda hela verktygslådan klokt för att hålla ihop vårt fantastiska land och främja sund konkurrens och rättvisa landsdelar emellan.

Att säkra infrastrukturen och därmed främja försörjningsförmåga, jobb, konkurrenskraft och tillväxt är en klok väg att gå. Hur anser statsrådet att Gotlands totalförsvarspolitiska roll kan stärkas när infrastrukturen så tydligt äventyras? Hur ska hela landet kunna leva om en del av landet lämnas att härbärgera enorma kostnadsökningar för att kunna ta sig till och från den delen av landet och även för att driva näringsverksamhet på Sveriges största ö?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverige har transportpolitiska mål som rör viktiga gemensamma nyttor i termer av funktionalitet, klimatavtryck och leverans. Prisökningarna i Gotlandstrafiken står rimligtvis i direkt strid med de transportpolitiska målen, och det måste få ett slut. Gotland kan inte gång på gång komma till statsmakten med mössan i hand och vädja om anständiga villkor för att få trafikera vår väg över havet. Jag skulle verkligen önska att Andreas Carlson vore beredd att vara med och samla det politiska Sverige för att se till att prisökningarna upphör nu.

Nästa upphandling måste bli mer träffsäker och säkra att Gotlands livsviktiga infrastruktur faktiskt skapar rättvisa villkor för Gotland både på lång och på kort sikt.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka statsrådet för svaret även om dess innehåll lämnar en hel del övrigt att önska. Jag dristar mig också till att säga något som borde vara självklart men som förtjänar att upprepas: Gotland är en del av Sverige, vårt lands enda öregion. Gotland förtjänar en infrastruktur i nivå med övriga landets, och gotlänningarna har rätt att färdas längs vår landsväg havet på rimliga villkor till en rimlig kostnad.

Kostnaderna ökar för alla svenskar just nu, men för gotlänningarna har priset för att bruka landsvägen stigit med närmare 50 procent på ett år. Det är helt enkelt orimligt. De senaste åren har Gotlands befolkning glädjande nog ökat stadigt, till skillnad från hur det är i många andra öregioner i världen. Och precis som resten av Sverige och Europa har Gotland kämpat sig igenom pandemins följder när det gäller liv, hälsa och ekonomi.

Nu slår krigets effekter och den stigande inflationen hårt mot vår landsända. Att i det läget ställas inför katastrofalt höga prisökningar i Gotlandstrafiken lägger sten på börda i en redan svår tid och får direkt kännbara konsekvenser. De höjda biljettpriserna hotar jobb, konkurrenskraft och tillväxt och äventyrar just den inflyttning som vi är beroende av. Men de visar också på det ohållbara i att priset för att använda landsvägen har stigit med närmare 50 procent på ett år.

Det nu gällande avtalet har medfört hög standard, säkra transporter och god turtäthet. Det är emellertid ett avtal som är träffat i en helt annan tid. Det är ett avtal som inte tar höjd för den svåra situation som vi ser just nu. I nästkommande avtal måste ett större gemensamt och statligt ansvar tas för att hålla ihop landet och inte låta gotlänningarna digna under den ekonomiska risken för oron i omvärlden. Det kan inte vara så att en del av Sverige får bära en orimligt stor del av bördan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tar med viss optimism del av statsrådets resonemang kring kommande avtal men häpnar över svaret i fråga om kompensation. Jag vet inte om det är bristfälligt underlag eller duckande från ansvar som föranleder en hänvisning till budgetmedel - 200 miljoner respektive 50 miljoner. De medlen är till för att kompensera Destination Gotland. Det är inte ett ord om kompensation till gotlänningarna. För att vara övertydlig: Det är alltså en uppräkning i nu gällande avtal och medför ingen - jag upprepar "ingen" - skillnad på de biljettpriser som har aviserats inför nästa år. Medlen i fråga kan förvisso medföra att priset inte blir ännu högre, men det, fru talman, är faktiskt en ohederlig argumentation.

Nu vältras hela kostnaden över på gotlänningarna och på företagen. I Gotlands Tidningar i dag säger statsrådet att man gjort det man kan. Trafikverket menar att det är möjligt att kompensera utan att äventyra ingånget avtal. Det är svårt men inte omöjligt. Varför tar inte statsrådet den chansen?

Fru talman! Arbetet med nästa avtal pågår i detta nu. Det är politiken som styr, som sätter ramarna och som avgör om vi kan hålla ihop vårt land eller inte. Den tidigare infrastrukturministern, Tomas Eneroth, var väl förtrogen med de gotländska ståndpunkterna och tydlig med att stor hänsyn ska tas till de gotländska behoven. Trafiken till och från Gotland ska vara enkel, hållbar, prisvärd och snabb. Är infrastrukturministern beredd att göra samma utfästelse? Är han förtrogen med de gotländska ståndpunkterna? Kan vi lita på infrastrukturministern?