Martina Johansson

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tycker att det är jättebra att det rör på sig inom MFoF och uppdraget att stödja personer som är adopterade från ett annat land till Sverige. Det är också bra att man har uppdraget att arbeta med att stötta enskilda personer i det som behövs, bland annat ursprungssökning. Det är svårt för svenska kommuner att lösa det uppdrag som tidigare helt och hållet har legat på dem och att bibehålla den kompetens som behövs, med tanke på att det inte är så många personer som adopteras längre. Det var ju betydligt fler förr.

Att oegentligheterna pågick fick MFoF kunskap om någonstans runt 2018 - men det fanns också information om detta i Sverige tidigare, enligt granskningen som gjorts framför allt av medier. Jag upplever att det tog lång tid för den förra regeringen att börja jobba med frågan, och jag hoppas att den här regeringen kan vara lite snabbare. Vi får väl se.

Jag funderar över den kontaktpunkt som MFoF ska vara, enligt ministerns svar. De har enligt vad jag har fått uppgift om inte riktigt kommit igång än, även om kunskapen om Chile funnits länge. Av svaret framgår det att den nationella kontaktpunkten ska hänvisa till rätt aktörer i den mån man behöver hjälp, och att det ska ske inom ramen för myndighetens ansvar.

Jag frågade i min interpellation om regeringen avser att se till att man får stöd i rättsprocessen och att den är rättssäker. Jag vet inte om jag har fått svar på den frågan eftersom jag inte riktigt förstår vad uppdraget till kontaktpunkten är. Därför fyller jag på med frågan vad det uppdraget innebär. Vem är det som ska ta kontakt med kontaktpunkten? Är det brottsutredningen i Chile, den enskilt adopterade eller adoptivföräldrarna? Och när kontaktpunkten ska hänvisa till rätt instans, menas det då att man ska få tillgång till stöd i rättsprocessen av jurister som även kan spanska? Handlar det om att följa de dna-prover man lämnar i dag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har en fundering till. Upplever ministern att det kan finnas en risk med att MFoF har uppdraget att stödja arbetet när det gäller såväl Chile som andra länder där det misstänks ha förekommit oegentligheter och att myndigheten samtidigt ska auktorisera och utöva tillsyn över de adoptionsföreningar som i dag hjälper till med internationella adoptioner?

Herr talman! Det är ungefär 30 år sedan som vi fattade beslut om och sjösatte det pensionssystem som vi har i Sverige i dag. Det gjorde vi för att vi behövde ett pensionssystem som skulle vara långsiktigt och ekonomiskt hållbart.

Vi kom ur en ekonomisk kris där vi riskerat att behöva sänka pensionen. Därför behövde vi ett system som ligger vid sidan om statsbudgeten. Det är en av grundbultarna i vårt nuvarande pensionssystem. Det är en av de principer som jag tycker är viktig att fortsätta att värna.

En annan viktig princip är att varje generation ska betala för sin egen pension. Det är bara på så sätt vi kan jobba med det vi talar om. Det ska löna sig att arbeta, och det ska vara ett respektavstånd.

Det gör också att pensionssystemet kan bli förutsägbart om det bygger på en livsinkomstprincip och inte en kortsiktig debatt där vi höjer eller sänker i statens budget.

De som har stått här i talarstolen före mig i kväll har talat om grundnivåer och olika siffror, och hur mycket människor har i garantipension eller inte. Det som är viktigt är att vi talar om hela grundskyddet.

Det är både garantipension och ett bostadstillägg. Man behöver se det som en helhet för att kunna se det grundskydd som nuvarande pensionssystem bygger på.

Sedan ska det inte stickas under stol med att det system vi har i dag innehåller en massa olika delar. Det är inte superenkelt att förstå hur pensionssystemet är uppbyggt.

Jag har fått ägna mig åt de här frågorna i två år. Jag har lärt mig massor som jag inte hade någon aning om innan jag fick förmånen att komma in i socialförsäkringsutskottet och Pensionsgruppen.

Visst har vi ett arbete att göra för att få ett mer tydligt system som blir enklare för oss alla att förstå. Därför är det så viktigt att värna grundprinciperna som finns i pensionssystemet och som vi var överens om på 90-talet när vi fattade de här besluten.

Vårt system mår inte bara av kortsiktiga förslag, lösningar och debatter. Det krävs en hållbar överenskommelse. Det behöver fortsätta att vara skilt från budgeten och bygga på den avgift som betalas in på den lön som jag tjänar när jag arbetar.

Det var så det blev hållbart ekonomiskt. Det är bara så vi kan motverka en budgivning vart fjärde år. Det är på det sättet vi kan fortsätta att värna, med risk för att bli tjatig, livsinkomsten och att det ska löna sig att arbeta.

Sedan är frågan: Har vi bra pensioner i Sverige i dag eller inte? Ibland när man lyssnar på debatten - och det har varit både under förra året och från vissa av de talare som har varit uppe i debatten tidigare i kväll - kan man tro att vi inte har det.

Jag vill ändå påstå att vi har generellt sett bra pensioner. Sedan finns det individer som inte har en hög pension av olika skäl. Vi ska komma ihåg att ungefär 30 000 av 2,2 miljoner pensionärer är absolut fattiga. De har inte råd att köpa de mest grundläggande sakerna.

Vi har ungefär 300 000 relativt fattiga pensionärer. Vi hade 1,1 miljoner relativt fattiga pensionärer på 90-talet när vi införde nuvarande pensionssystem. Det har levererat, även om vi inte får 60 procent, som var målbilden när vi införde systemet. Ett skäl till det är att vi inte har höjt pensionsåldrarna i tid. Vi lever så himla många år längre i dag än vad vi gjorde och än vad vi trodde att vi skulle göra.

Det är ungefär 15 procent av pensionärskollektivet som är de 300 000 pensionärerna som är relativt fattiga. Tittar vi på en annan grupp i samhället, om vi talar om barnfamiljer, ser vi också att det är ungefär 15 procent av barnfamiljskollektivet som är relativt fattiga.

Jag säger inte här att det är rätt eller fel. Jag vill bara lyfta upp det. Det finns många grupper i samhället som vi också behöver tänka på när vi börjar skruva i olika system.

När det gäller pensionssystemet och förändringar behöver det ibland skruvas. Då gäller det att vi skruvar på rätt ställen. Vi har lite att ta tag i efter de senaste höjningarna som har varit. Det har påverkat skillnaden mellan den som har jobbat lite eller väldigt lite och den som har jobbat mer.

Vi har höjt åldrarna. Det kommer fler höjningar. Vi kommer att ha en riktålder så att det följer med när vi lever allt längre. Men vi får inte glömma att vi också måste jobba med arbetsmiljöfrågorna. Det behövs för att du ska orka jobba fler år om du har ett tuffare yrke.

Vi har också infört möjligheten till en omställning mitt i livet. Under förra mandatperioden var det en av Centerpartiets viktiga frågor. Det handlade om att se till att man ska kunna få göra en omställning. Det är precis det som behövs ibland för att kunna orka jobba några år längre.

Herr talman! Jag går igång lite. Jag går utanför mitt manus. Jag hoppas att jag håller mina åtta minuters talartid i sluttampen. Vi får se.

Har vi ojämställda pensioner i Sverige? Ja, det har vi, om vi jämför mellan män och kvinnor. Men det är inte på grund av pensionssystemet som pensionerna är ojämställda. Det bygger faktiskt på det jag har jobbat, eftersom hela pensionen bygger på den livsinkomst jag har.

Om jag och min familj har gjort olika livsval som gjort att den ena jobbar deltid kommer det att påverka pensionen. Det är inte fel i sig. Det kan man lösa på andra sätt. Man kan lösa det genom att den ena sparar pengar på den andras konto som man då måste skriva som enskild egendom så att de inte försvinner vid en eventuell skilsmässa längre fram. Det är möjligt.

Det är sådant som jag kan känna är otroligt viktigt att vi fortsätter att jobba med. Skillnaden minskar. Arbetsmarknaden blir mer jämställd, och skillnaderna mellan pensionerna minskar. Men de kan minska mer genom att vi jobbar med kunskap och information framför allt till våra unga vuxna om vad de här sakerna betyder. Det är de som just nu är på väg att bilda familj och på väg att flytta hemifrån.

Centerpartiet har pratat väldigt länge om att vi behöver förstärka informationsuppdraget, både till Pensionsmyndigheten och till Försäkringskassan.

Vi som är här i kammaren i dag och som har ganska stor kunskap om vårt pensionssystem kan också vara med och sprida denna kunskap om dessa normer och värderingar, som sitter djupt rotade i oss, så att vi hjälper till att bryta upp dem.

Det finns massor med lagstiftning som man kan jobba med på familjerättsområdet. Jag vill bara nämna en sak, nämligen att man faktiskt inte per automatik har gemensam vårdnad när ett barn föds. Lagstiftningen visar på något sätt hur vi ser på mannens och kvinnans roll i en familj, vilket också påverkar våra livsval.

Herr talman! Jag inser att jag inte kommer att hålla mig till mina åtta minuters anmälda talartid. Jag ber därför om ursäkt i förväg.

Jag måste få säga några ord om långsiktiga överenskommelser och Pensionsgruppen, som ibland är otroligt utskälld. Men för mig är Pensionsgruppen otroligt viktig. Det har varit en viktig del att vi har jobbat med konsensusöverenskommelser, långsiktiga överenskommelser, för att inte slå sönder vårt pensionssystem. Självklart kan detta arbete bli bättre. Vi kan samarbeta bättre partierna emellan. Vi kan bli mer transparenta gentemot det som finns på dagordningen och vad som ska hanteras kommande år. Vilka frågor är det som vi faktiskt diskuterar, och vad är de svåra knäckpunkterna? Men det är inte samma sak som att slå sönder ett framgångsrikt samarbete.

Jag vill tillbaka till den stabilitet som fanns tidigare när det gäller samarbetet om pensionssystemet. Jag vill inte vara med om att vi fortsatt ska hamna i kortsiktiga lösningar som slår sönder ett system och som riskerar att mina barn, som nu är på väg att flytta hemifrån, inte kan lita på pensionssystemet när de ska sluta lönearbeta.

Det är därför som jag tycker att det är viktigt att värna den diskussion som vi har haft och förbättra vårt samarbete. Även om det inte är en kioskvältare är det ibland faktiskt bättre att göra rätt, även om det är svårt.

Herr talman! Jag önskar er och alla andra i kammaren, tjänstemän och kollegor, en god jul och ber om ursäkt för att jag har dragit över min anmälda talartid.

Herr talman! Syftet med ekonomisk familjepolitik är att barn ska kunna växa upp och ha tillgång till sina föräldrar när de är små och kanske mest när de är som minst. Det är då någon behöver vara hemma och vara föräldraledig.

Jag och Centerpartiet tycker att det är viktigt att familjer tar ett jämställt ansvar för familjen och barnen. Det bygger mycket på normer och värderingar vilka val vi gör. Men hur vi ser på familjer påverkas också av lagstiftning. Det handlar om hur man ser på mammor och pappor och på familjer där man lever på ett annat sätt än just som mamma och pappa, vilket enligt lagstiftningen är det mest traditionella.

De normer och värderingar vi bär med oss syns vid olika tillfällen. Vi har vid olika tillfällen styrt upp i föräldraförsäkringen hur många dagar den ena parten så att säga ska vara tvungen att ta ut. Senast vi gjorde det visade det sig att papporna, som statistiskt är de som tar ut det minsta antalet dagar, tog ut fler dagar, men mammorna tog inte ut färre dagar. Mammorna tog ut lika många dagar som tidigare men använde lägstanivådagarna och fick alltså en lägre ersättning.

Det är inte fel att jobba med denna typ av incitament, men vi måste också komma ihåg att jobba med normer och värderingar. För detta visar faktiskt att det inte är det enda som hjälper för att det ska bli ett mer jämställt uttag. Vi behöver alltså jobba både med lagstiftning och med värderingar, information och samtal.

Varför är det då så viktigt att vi delar på föräldraledigheten? Förutom att det är viktigt att barnet har tillgång till båda sina föräldrar påverkar det också den livsinkomst som man har som förälder. Fler än jag har nämnt pensionerna tidigare här i dag. Det är ju en viktig faktor, för de livsval vi gör påverkar pensionen i slutändan. Det påverkar löneutvecklingen, vilken avgör pensionen.

Detta med dubbeldagar tror jag på riktigt kan vara ett sätt att jobba med normer och värderingar. Med fler dubbeldagar har föräldrarna möjlighet att vara hemma samtidigt och se hur de kan ta ansvar tillsammans.

Jag vill också se att vi kommer tillbaka till jämställdhetsbonus i föräldraledigheten. Vi i Centerpartiet vill också se någon form av vabbonus för att ge incitament för fler att dela på ledigheten och ansvaret för barnen.

Vi får dock inte glömma att vi också behöver se över föräldrapenningen, för också den andra vuxna är viktig för barnen. Alla familjer består inte av en mamma och en pappa. De kan bestå av andra konstellationer.

Vi tror på en arbetslinje. Alla människor behövs på arbetsmarknaden, antingen de är föräldrar eller inte. Därför är det viktigt för oss att även här jobba med olika incitament för att få föräldrar att vara på arbetsmarknaden.

För vår del handlar det om förslag om att förändra föräldrapenningsreglerna, så att man ska ta ut fler dagar tidigare än vad regelverket säger i dag. Vi skulle vilja att man tar ut majoriteten innan barnet fyller tre år för att motverka att en förälder är borta från arbetsmarknaden under alldeles för lång tid. Det är också att motverka den inlåsningseffekt som föräldrapenningen kan leda till om man inte delar på den.

Herr talman! Bostadsbidraget är också ett ekonomiskt skydd för barnfamiljer. Jag har i ett replikskifte varit inne på risken att dagens regelverk skapar skuldsättning för många barnfamiljer. Detta är verkligen något som vi behöver se över.

Vi behöver också se över regelverket för särlevande föräldrar, så att inte bostadsbidraget blir ytterligare en orsak till eventuell konflikt. Vi behöver också se över vilka inkomster som räknas in i bostadsbidraget. Det är viktigt att man ska kunna ta sig ur denna situation.

Även underhållsstödet är en viktig del av det ekonomiska skyddet då två föräldrar har valt att inte leva ihop och den ena föräldern inte har råd att betala underhållsstöd. Då är det viktigt att Försäkringskassan finns där.

Ytterligare ett område, förutom barnens rätt till sina föräldrar, som är viktigt för mig och Centerpartiet är detta med företagande. Det är också en väldigt viktig fråga för Centerpartiet. Den ligger oss varmt om hjärtat.

Därför är det viktigt att vi får leverans av nuvarande regering när det gäller företagares möjlighet att sköta sitt företag i mindre omfattning även under föräldraledigheten. Det kom ett tillkännagivande under förra mandatperioden, bland annat baserat på en motion från Centerpartiet. Även Moderaterna och Kristdemokraterna stod bakom det. Jag förväntar mig att regeringen kommer att leverera på detta under den här mandatperioden.

Ytterligare en viktig fråga som har att göra med företagares möjligheter är att beräkna SGI på historiska uppgifter - inte vad vi tror om framtiden utan vad som faktiskt har varit. Det skulle förenkla både för Försäkringskassan och för företagen. Det blir också enklare för företagare att planera när man väljer att bli förälder.

Herr talman! Tack för ett ärligt svar, Camilla Rinaldo Miller!

Jag passar på att gå vidare på temat bostadsbidraget och regelverket. Jag hoppas att ledamoten kan ta med sig detta och driva på sina kamrater i regeringen. Det handlar nämligen också om vad som räknas som familjens inkomst.

Om inkomsten för en ung person som kanske har fått sitt första sommarjobb eller extrajobb går över en viss gräns räknas den in i familjens ekonomi. Det kan ha också en motsatt effekt. Denna unga person som har chansen att bryta familjens ekonomiska situation, skaffa sig en egen inkomst och ta nya steg i livet kanske väljer att inte göra det just därför att familjens totala ekonomi då blir drabbad.

Detta motverkar också arbetslinjen, som är viktig för Centerpartiet och som jag också uppfattar är viktig för Kristdemokraterna och regeringen.

Det var en sådan sak som jag ville passa på att ta upp. Ytterligare en sak som är viktig för hela familjer, och framför allt för barn, är hur bostadsbidraget regleras mellan särlevande föräldrar. Som det ser ut i dag kan det, även om ett barn bor nästan halva tiden hos den ena föräldern, räknas som att barnet inte är ett hemmavarande barn, som det heter. Då minskar bostadsbidraget, och då har vi också en möjlig konflikt som ökar konflikten mellan föräldrarna. Barnen drabbas då både av dålig ekonomi och av konflikt hos föräldrarna.

Herr talman! Tack för ditt anförande, Camilla Rinaldo Miller! Det är helt okej att vara nervös första gången man är i kammaren. Jag tänkte en stund: Ska jag begära replik eller inte? Men jag gjorde det ändå, för då får ledamoten chans att träna även på det. Jag hade faktiskt också ett replikskifte efter mitt första inlägg i kammaren och överlevde det.

Min replik handlar om bostadsbidraget - dock inte den tillfälliga höjning som ledamoten var inne på. Jag tänker på bostadsbidraget generellt, som ska vara ett viktigt ekonomiskt skydd för barnfamiljer. Som regelverket för bostadsbidraget i dag ser ut riskerar familjer att hamna i skuld eftersom bostadsbidraget avräknas på helår. Det gör att om jag får en högre lön eller kanske ett arbete som jag går till under hösten finns risken att jag hamnar i skuld vid årsskiftet eftersom inkomsten har blivit högre på ett sätt som jag inte hade räknat med under våren. Det här blir ett problem för många barnfamiljer.

År 2021 lämnades en utredning till dåvarande regering som visade på hur man skulle kunna jobba med månadsavstämning av bostadsbidraget, alltså att man gör en avstämning varje månad så att barnfamiljerna slipper ett helt års avräkning.

En försiktig fråga till ledamoten är om regeringen och Kristdemokraterna, som sitter i regeringen i dag, kommer att komma med förslag på just det här området.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten! Det är positivt att ni vill hålla kvar frågan. Jag hoppas att detta kommer att komma under mandatperioden, för det är ändå ett eget tillkännagivande som regeringen borde kunna ta tag i.

Det finns ett par saker till. Ledamoten nämnde själv fler dubbeldagar. Det finns även tillkännagivanden som handlar om att kunna dela föräldrapenning med för barnet fler viktiga vuxna. Det handlar även om jämställt uttag och att det ska vara flexibelt. Inte heller de här sakerna ser jag i budgeten. Jag hörde bara att ledamoten tog upp frågan om fler dubbeldagar, men inte någonting om när.

Frågan är: Kommer jag att få ett svar på den frågan i dag?

Fru talman! Ledamoten Caroline Högström nämner i sitt anförande att det är viktigt för barn att få se sin mamma gå till jobbet. Det är vi helt överens om. Det är en otroligt viktig del. Hon nämner också i sitt anförande att det är viktigt att bidra till arbetslinjen. Det är vi också helt överens om.

Det jag däremot saknar i anförandet handlar om hur man enkelt ska kunna vara företagare och föräldraledig. Att kunna vara företagare är lika viktigt med tanke på arbetslinjen, både för den som är enskild företagare och för de arbetstillfällen som genereras av företagare.

Det finns därför en poäng med att jag som egenföretagare och föräldraledig får administrera mitt arbete, mitt företag, under den tid jag är föräldraledig. Det ska inte behöva leda till att jag tappar fart i företagandet eller att det kanske till och med går så långt att jag måste avsluta företagandet.

Under förra mandatperioden var ett av de förslag som Centerpartiet lade fram och som även Moderaterna stod bakom att förenkla för företagande och tillåta föräldralediga företagare att göra mindre arbetsinsatser under ledigheten.

Var finns detta i regeringens budget, och kommer det att komma under mandatperioden?

Herr talman! Jag och Camilla Waltersson Grönvall var tidigare överens om att forskning och implementering av densamma inom socialtjänstens arbete är lika viktig som vissa justeringar i lagstiftningen för att säkerställa att vi ger det bästa stödet till utsatta barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Tyvärr ser jag inte det i Tidöavtalet. Jag ser i princip det motsatta. I det avtalet finns att åklagare ska kunna ansöka och fatta beslut om omhändertagande av till exempel barn och unga. Det är personer som inte har fått utbildning inom området socialtjänst. De har naturligt då inte heller kunskap om den senaste forskningen om relevanta insatser för barn och unga.

Därför undrar jag vad det finns för stöd till forskning och implementering inom socialtjänsten i regeringens arbete. Det handlar om att få bättre utredningar för att säkerställa att det alltid är barnets bästa som sätts i främsta rummet.

Herr talman! Jag blir mer positiv ju längre detta samtal pågår, och det är väldigt skönt.

Varför gör jag detta? Varför står jag här? Varför driver jag de här frågorna? Jo, det gör jag för att det handlar om två människor som har gift sig av kärlek men sedan vid en skilsmässa helt plötsligt blir fiender.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den lagstiftning som vi har är tänkt att skydda båda parterna, som ska dela lika. Varför vill vi det? Jo, därför att barnen i de här relationerna fortsatt ska ha det bra och för att båda föräldrarna ska kunna starta ett nytt liv och fortsätta framåt.

Vi vet att det inte funkar i alla lägen, och vi måste få en lagstiftning som håller ihop. Vi kan inte tillåta att vuxna bråkar in absurdum, för då far barn illa. Det är därför jag gör det här: för att inget barn ska behöva drabbas av onödigt tvistande vuxna.

Det verkar som att jag kanske har fått ministern att ta ett steg längre fram mot att ta tag i frågorna och se över vad det är som fungerar och inte fungerar. Jag är också nyfiken på varför verktygen inte används på det sätt som det är tänkt. Jag tror inte att det handlar om att människor är illvilliga. Men det är något som gör att det inte fungerar, och det måste vi ha svaret på först. Regeringen har möjlighet att undersöka de sakerna. Lagstiftningen behöver skärpas, för barnen ska inte drabbas.

Jag har en slutfråga. Ministern talar om att på ett lämpligt sätt samla aktörer. Jag kan bidra med namn, och jag är gärna med vid ett sådant möte. Frågan är bara: När kommer ett sådant möte att ske?

Herr talman! Ministern! Det är skönt att höra att det är en viktig fråga, även om jag inte riktigt tolkade det så inledningsvis. Det vore intressant att få veta hur ministern kommer att gå vidare för att få svar på de frågor han själv ställer i sitt anförande. Varför används inte verktygen på de sätt som de skulle kunna användas? Är det för att det krävs en domstol, eller är det något annat som krävs?

Vi måste våga ta i de här frågorna, även om de är svåra. Vi måste bli bättre på att lösa tvister i familjen som antingen handlar om en bodelningsprocess, alltså den ekonomiska skilsmässan, eller om en vårdnadstvist utan att ens behöva ta oss till domstol. Domstolen skapar nämligen än mer konflikter. Där handlar det om att tala om vem som har rätt eller fel i stället för att jobba med medling.

Jag får nog återkomma till ministern längre fram när det gäller vårdnadstvistfrågor och hur vi kan jobba för att förbättra även de bitarna. Det är ett annat lika viktigt ämne. Vi ska inte ta det i dag, men jag hoppas att en ny regering kan ta nya tag också när det gäller det.

År 2005 kom faktiskt ett antal förslag på hur man skulle kunna förändra regelverket för att göra processen bättre. Det har passerat många regeringar av olika kulörer sedan 2005. Ändock är det fortfarande otroligt viktigt att ta i frågorna. Han som skrev den utredningen, Örjan Teleman, kan man fortfarande ta en diskussion med. Vad är fortfarande aktuellt i dag? Varför fungerar inte det som finns?

Örjan Teleman hann bland annat sätta tidsgränser. Verkställighet av en bodelning ska ske direkt så att man inte kan förhala i nästa steg och överklaga och inte lämna bostaden eller lämna ifrån sig de ekonomiska medel det handlar om. Han pekade också på att reglerna för överklagan skulle kunna förändras, så att man inte behöver överklaga för säkerhets skull, ifall den före detta partnern överklagar. Det leder också till onödiga överklaganden av de domstolsbeslut som fattas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen - jag gör det här för att skapa större engagemang i frågan. Det handlar inte om enskilda individer som drabbas. Jag vill påstå att det finns ett systemfel när vi jobbar med den här typen av frågor. Vi tar inte i dem tillräckligt skarpt, oavsett om det handlar om en skilsmässa mellan två vuxna individer eller om barn som drabbas av onödiga vårdnadstvister.

Jag får ändå lite hopp av Gunnar Strömmers inlägg för en stund sedan om att faktiskt undersöka problemet. Vad är skälet till att verktygen inte fungerar? Man får titta på de förslag som har kommit. Jag kan också komma med förslag på fler personer som är engagerade i frågan och som kan hjälpa till med mer faktaunderlag.

Vi behöver vi se om det finns ett skäl. Ersättningshjälp har tagits bort. Är det ett skäl till att det inte är så många processer, på grund av att man inte har råd? Centerpartiet har tidigare föreslagit att lägga en större del av processkostnaden på den part som förhalar, för att på så sätt tvinga personer. Poängen är att det ska kosta att förhala. I dag kostar det mig ingenting att försvåra processen, för det tas från det gemensamma bohaget. Det finns alltså ett antal saker man kan göra.

Ministern nämnde själv att det är svåra frågor. Men även om det är svårt hoppas jag under mandatperioden få se ett förslag på bordet som stärker män, kvinnor och framför allt barn som drabbas av utdragna skilsmässoprocesser. Kommer ministern att komma med ett sådant?

Herr talman! Tack, Gunnar Strömmer, för svaret!

Det finns ett antal olika verktyg att använda när en skilsmässa inte går så fort som man vill, ekonomiskt. Problemet är bara att om det ska utdömas vite vid förhalning kräver det domstol, och för att ta ärendet till domstol krävs jurister - och även tillgång till pengar för att betala juristerna. Bodelningsförrättarna begär ofta ersättning i förskott för sitt arbete. Dessa två saker blir bekymmersamma om man inte har några medel på grund av att de är låsta i en bodelning där den ena parten förhalar.

Kvarsittningsrätten när det gäller bostad kräver också att man blandar in domstol och jurister, och det kan också bli del av förhalningen. Utan medverkan från den som besitter bostaden kan ingen värdering göras, och det leder i sin tur till att man inte kan komma vidare i bodelningsprocessen.

Jag blir lite besviken på svaret. Det kanske inte förvånar ministern.

Jag hade en liknande interpellationsdebatt för ett par år sedan med ministerns företrädare och fick då ungefär samma svar: att verktyg finns. Men om det nu finns verktyg, varför finns det då bodelningsprocesser som pågår i sju, åtta, nio eller tio år?

Varför sker detta? Är det för att man inte har ekonomi att driva processerna i domstol? Är det för att man inte orkar? Är det för att man vill skydda sina barn så att de inte ska behöva vara med i en lång process? Det kanske helt enkelt är lättare att ge upp, strunta i att få alla sina delar och bara få ut en mindre del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns även ledande familjerättsadvokater som kräver och ber om bättre lagstiftning på området. Man ber om att bodelningsförrättarna ska få ytterligare muskler, kunna utdöma vite utan att behöva ta sig till domstol och när någon förhalar kunna sätta tidsgränser för när personerna ska lämna uppgifter eller komma på möten. Man vill kunna sätta en sluttid så att även bodelningsförrättaren får ett krav på sig: Inom en viss tid måste processen vara klar.

Min förhoppning med interpellationen var lite grann att öppna ministerns och regeringens ögon för de problem som faktiskt finns. Detta drabbar barn, det drabbar män och det drabbar kvinnor. Dock verkar det inte för mig som att detta är en av de viktigaste frågorna för ministern.

I början av november hade jag förmånen att få bli intervjuad i ett radioinslag. Också ministern hade fått frågan om att vara med och kommentera en väldigt långdragen bodelningsprocess. Svaret, som kom via ministerns pressekreterare, var att ministern inte hade tid att svara på frågor om detta. Det gör mig besviken och orolig. Därför undrar jag om ministern och regeringen kommer att fokusera på frågor som handlar om familjerätt, bland annat skilsmässor, under mandatperioden.

Fru talman! Jag hoppas också att vi kan fortsätta att ha en bra uppföljning och en bra dialog. Jag sitter inte med i trafikutskottet, men vi kan ha den dialogen på andra sätt.

Det handlar återigen om att våga styra även mot det som ibland är svårt och att våga se den enskilda individen, företagen och kommunen och deras möjligheter och utmaningar och att ta de svåra delarna.

Jag förde fram mina konkreta exempel. Vill ministern ha fler under de här åren är det bara att höra av sig, och så kan vi ha en fortsatt bra dialog.

Fru talman! Jag tackar åter Andreas Carlson för svaret.

De enskilda ärendena är det som vi enskilda riksdagsledamöter ser väldigt tydligt. Men mitt syfte var inte enbart att lyfta fram det här konkreta exemplet utan också att visa att det här är någonting som sker kontinuerligt och som är symtomatiskt. Det handlar inte om att enskilda medarbetare, projektledare eller chefer inom våra olika myndigheter begår enstaka fel, utan det här återkommer.

Jag hoppas att vi kan få en regering som tar tag i de här problemen, så att enskilda människor inte drabbas. Som jag sa förut är det här inte det enda exemplet. Jag har varit riksdagsledamot i fyra år. Jag har tre konkreta exempel från Sörmland där man missat den enskilda individen eller kommunen, och jag tror att det sker även i övriga landet.

I min interpellation nämnde jag en järnvägsbro som ingen är emot. Man ska dock inte behöva åka fyra mil i stället för att åka direkt över järnvägen. Det handlar om fyra tåg om dagen som går på den här linjen. Jag har nämnt kraftledningen mellan Hedenlunda och SSAB i Oxelösund. I det fallet har man rundat markägarna. Det leder till stark kritik, risk för överklaganden och så vidare. Ett tredje exempel är Ostlänkens utbyggnad. Den är fantastiskt bra för Sörmland som region. Men plötsligt upptäcker en markägare att en massa personer befinner sig i hans fårhage, där hans djur går, för att göra arkeologiska utgrävningar. Det har ingen informerat om. Det är klart att utgrävningarna måste göras. Men man får ju inte glömma att prata med människorna, företagen och så vidare.

Mitt viktigaste syfte med interpellationen är att lyfta fram att detta händer i verkligheten. I den här debatten får ministern som representant för regeringen ta ansvar för alla myndigheter. Om vi inte får ordning på det här minskar förtroendet för politiken, för våra myndigheter och i förlängningen för vår demokrati. Det är därför det är så viktigt. Det handlar inte om min eller någon annans upplevelse, utan det handlar om att vi måste kunna tro på systemet. Då måste man klara av att se helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Våra myndigheter, Trafikverket och andra, behöver våga driva även sådant som är svårt för att visa att de tar ett samhällsansvar. Det är klart att det inte är enkelt att lösa de här sakerna. Men de måste våga prova det svåra och ta nya steg.

Fru talman! Jag tackar Andreas Carlson för svaret. Samtidigt är jag lite besviken över svaret. Jag tycker att jag öppnar för en ny väg för den nya regeringen att angripa den här typen av frågor genom att ta fasta på lokalbefolkningens, kommunens och företagarnas behov och möjligheter. Det här svaret hade jag kunnat få även om jag hade ställt interpellationen till den förra regeringen. Jag trodde att statsrådet och den nya regeringen skulle stå för skillnad, för det är det man har sagt.

Det exempel som jag tar upp i min interpellation, och som jag vet att statsrådet inte kan uttala sig om i sak, visar väldigt tydligt på att uppdraget inte funkar i praktiken. Det finns många olika förslag. Nu tog jag upp ett förslag som gäller trafik, men det finns i mitt hemlän Sörmland motsvarande förslag där man inte ser lokalsamhället när det gäller kraftledningsutbyggnad. Det här är lite symtomatiskt för våra myndigheter. Man ser inte lokalsamhället, invånarna, företagen och kommunerna, deras behov och deras önskemål att vara delaktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverket har i uppdrag att samordna och planera. Detta redovisas årsvis. Så är det absolut. Men det funkar ju inte. Regeringen har ett stort ansvar att trycka på bland annat Trafikverket för att skapa intresse för att se helheten. Vem är det annars som ska ta helhetsansvaret och göra samhällsanalysen? Vilka arbetstillfällen riskerar att gå förlorade om ett företag inte kan fortsätta att leverera på grund av att det skärs av? Vem ska ta ansvaret för klimatet när invånarna måste ta fyra mil extra varje dag för att kunna ta sig till jobbet? Det handlar om den enskildes ekonomi, men framför allt om klimatet.

Det gäller att försöka hitta exempel på att man kan göra saker på ett annat sätt. Det är ingen som ifrågasätter att bron jag nämner i interpellationen ska bytas ut, utan det handlar om hur Trafikverket kan försöka få till en bra lösning för dem som bor i närheten. Det här visar på brister i helheten och samordningen.

Jag har också fått information som visar att det finns ett ointresse för att ta reda på hur det ser ut. Jag tar i interpellationen upp siffror från trafikmätningar. I dag vet jag att Trafikverkets mätning gjordes fem kilometer bortanför bron. De mätte inte ens på bron, vilket den enskilda föreningen gjorde. Därav skiljer det 700 bilar om dygnet. Det är ett symtom på att man inte ser helheten.

Mitt syfte med interpellationen är att visa på att det inte funkar i praktiken och ge regeringen chansen att tidigt ändra på det här och ta ledartröjan. Återigen frågar jag ministern: Vem är det som ska ansvara för att helhetslösningen fungerar? Är ministern redo att förtydliga uppdraget om att prioritera lokal acceptans och lokal samverkan? Hur kommer ministern att arbeta för att följa upp att det fungerar i praktiken?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

För mig handlar Pensionsgruppen om att man ska nå konsensus. Det har vi varit inne på. Det som förvånade mig är, som jag sa tidigare, att vi inte började med ett samtal i Pensionsgruppen. Det är det som förvånar mig mest att vi inte börjar där vi alla ändå egentligen tycker att vi ska vara.

Sedan tog jag upp att alla partier på något sätt har varit med och fiskat lite grann vid sidan. Det har Centerpartiet också gjort. Man måste alltid vara efterklok. Då hoppas jag att det som vi ska prata om när vi ska ses i nästa vecka är det som vi ska ägna oss åt och motverka detta.

Jag vill inte ha fler debatter liknande en valdebatt som var i våras där våra partiledare hade en debatt om pensionerna. Jag kommer inte ens ihåg siffrorna, om jag ska vara helt ärlig. Men någon sa 400 kronor, någon sa 500 kronor. Någon sa: Ni höjer egentligen bara 200 kronor, och jag vet och så vidare.

Men det är detta som vi vill motverka. Jag tror att ett skäl till att vi hamnade där var för att vi lämnade den trygghet och det konsensusarbete som vi har och har haft i Pensionsgruppen. Sedan har det inte fungerat så bra de senaste fyra åren. Det beror förmodligen på enskilda möten. Det kan också handla om enskilda individers sätt att agera i en grupp. Sedan ska jag inte säga mer än så eftersom jag inte vill recensera enskilda individer. Jag är ändå glad över att vi ses i nästa vecka. Men återigen är jag förvånad över att det inte var där som vi började, för då hade jag inte behövt vara orolig. Det är det som jag är i dagsläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oavsett hur Pensionsgruppen ska se ut eller jobba framöver är poängen att vi alla måste ställa upp helhjärtat på grundprinciperna i vårt pensionssystem.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Visst har vi fått en inbjudan till nästa vecka. Den kom i går eller i morse. Det uppskattar jag, men jag hade velat se den innan jag fick höra i regeringsförklaringen att vi ska samtala med och bjuda in alla partier. Detta gör, som jag var inne på tidigare, att det blir en oro för vad det är vi vill.

En del av pensionsöverenskommelsen är som sagt att vi är satta att värna det system vi har och att vi ska ha konsensus. Det som har varit så bra är att vi har diskuterat och till slut landat i konsensus. Alla partier har fått ge och ta. Det vi har sett under det sista året, också i andra typer av parlamentariska överläggningar på olika områden, är att det blir en väldigt stor politisk debatt som förs på ett sätt där man låser fast sig i olika frågeställningar och olika delar, vilket gör det svårt att landa och släppa en del principer, vilket man måste göra för att kunna hamna i konsensus. Det är därför jag tycker det har varit så bra med Pensionsgruppen och att detta har varit syftet.

Men, återigen: Det är jättebra att vi ska ses i nästa vecka. Jag ser fram emot det och kommer att göra plats i kalendern och passa in det i tiden så att vi kan ha bra samtal, vilket jag hoppas att det ska bli.

Jag vill passa på att påminna oss om det pensionssystem som vi har och har haft sedan 90-talet. Det har väldigt bra grundprinciper. Sedan behöver man skruva i alla system för att de ska bli ännu bättre, och jag säger inte annat än att vi behöver göra detta. Systemet har dock gett hållbara pensioner och långsiktighet, och framför allt har det höjt pensionsnivåerna. Vi har gått från 72 procent relativt fattiga pensionärer till ungefär 15 procent relativt fattiga pensionärer i dag. Man kan ta en annan siffra. Vi har gått från ungefär 1,1 miljoner relativt fattiga pensionärer till ungefär 300 000 relativt fattiga pensionärer. Jag stolt över att Centerpartiet har varit med och värnat detta system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi gjorde överenskommelsen därför att vi hade en lågkonjunktur som gjorde att det var svårt att få ihop statsfinanserna och att värna pensionerna, och det fanns behov av en hållbarhet och förutsägbarhet som skulle göra att pensionerna håller även i svårare tider. Nu när vi är på väg in i en ny lågkonjunktur blir det lite svårt för mig att förstå att vi ska frångå det grundfundament som har funnits för att värna systemet och för att klara även dåliga tider. Det är detta som oroar mig.

Men jag ser som sagt fram emot ett samtal och hoppas att vi kan landa i något som gör att min oro minskar, för jag tycker att det är viktigt för pensionärerna och för framtidens pensionärer att värna det arbetssätt som vi har haft.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Och välkommen tillbaka till riksdagen! Jag som kommer från grannkommunen tycker att det är särskilt roligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har varit en mandatperiod där pensionerna har diskuterats och en period där de här diskussionerna delvis har varit svåra. Jag ska väl erkänna att det aldrig är ens fel när två träter om huruvida ett system fungerar eller inte. Alla vi som ingår i Pensionsgruppen har väl på olika sätt bidragit till att diskussionerna landade som de gjorde i våras. Vi har såväl ett inkomstpensionstillägg som ett garantitillägg och reaktionen på garantitillägget. Där har alla partier på något sätt varit och ruckat i gränslandet.

Jag har ändå hela tiden, under den relativt korta tid som jag har ägnat mig åt de här frågorna, känt att bland annat Moderaterna har varit noga med att värna Pensionsgruppen. Det har varit min upplevelse. Därför blev jag väldigt förvånad när jag satt här i kammaren och lyssnade till Ulf Kristerssons regeringsförklaring.

Samtidigt är jag glad att svaret jag nu får är att pensionsöverenskommelsen från 90-talet gäller. Men vi ska komma ihåg att den överenskommelsen har sina politiska grundprinciper när det gäller pensionssystemet. Det handlar om att varje generation ska stå för sin egen pension, att det ska särskiljas från budgeten och att det ska vara ekonomiskt hållbart och förutsägbart när det gäller livsinkomsten och individuellt. Men vi har också en överenskommelse om att det ska råda konsensus mellan oss fem partier som är satta att värna systemet.

Jag hade önskat en större ödmjukhet just i fråga om att ensidigt öppna för en överenskommelse där alla partier bjuds in. Att det kom förvånar mig. Jag undrar ibland varifrån det kom och varför det kom i just regeringsförklaringen. Det handlar om dagens pensionärer, men det handlar också om framtidens pensionärer, om mina barn och andras barn, som är yrkesverksamma i dag.

Vi är överens om att vi behöver samtala. Det behövs. Jag hade hellre sett att steg ett hade varit att vi i Pensionsgruppen hade setts och att det var där diskussionen hade startat. Min förväntan var att Moderaterna snabbt skulle bjuda in Pensionsgruppen och att vi därifrån skulle ha en diskussion om arbetsformer, hur samarbetet har varit, varför vi har hamnat där vi har hamnat och var vi har tappat konsensuskänslan, som jag har fått beskrivet fanns tidigare, innan jag började jobba med de här frågorna. Därifrån skulle vi diskutera vad vi ska göra annorlunda för att ta steget framåt och värna vårt system.

Jag är lite orolig för vad tanken är med att bjuda in alla partier. Avsikten med pensionsöverenskommelsen och Pensionsgruppen är att värna ett system. Men det är inte alla partier som värnar grundprinciperna i dagens pensionssystem.

Jag upprepar därför några av mina frågor. Vad är skälet till och syftet med att i en regeringsförklaring, innan vi har setts och diskuterat i Pensionsgruppen, börja med att bjuda in samtliga partier till samtal?