Martin Kinnunen

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågorna!

Nej, det är det inte. Det är det väldigt korta och snabba svaret. Den grundliga effektiviseringen av tillståndsprocesserna kommer att ske när vi fått alla de tusentals sidorna från den nya miljötillståndsutredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Det är just av den anledningen som man bör vara lite försiktig här i dag när vi beslutar om att börja lappa och laga i det befintliga systemet. Då är det viktigt att vi inte föreslår förändringar som vi kommer att tvingas riva upp om ett litet tag när vi har fått underlag från utredningen. Det är den mest omfattande utredning som har tillsatts på området. Den kommer att leverera omfattande förslag till ny lagstiftning.

Nej, detta är inte förändring på riktigt. Det är ett litet steg med förbättringar. Som jag sa i mitt anförande kan jag tycka att Socialdemokraternas yrkande är bra. Det är vad vi behöver. Vi behöver förbättrade tillståndsprocesser. Men exakt hur systemet ska se ut är det för tidigt att säga. Vi måste invänta utredningen.

Jag kan tycka att det är välmenande. Det är positivt att Socialdemokraterna de senaste åren har lyft tillståndsfrågorna högre upp på dagordningen. När man inte sitter i regering lägger man numera också fram skarpa förslag. Jag välkomnar detta. Det är en positiv utveckling i svensk politik. Det är positivt om vi kan vara överens om de här frågorna. Men vi bör invänta utredningen. Vi kommer att få den första leveransen senare i år.

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning. En mer effektiv miljöprövning - effektivare och mer förutsägbara tillståndsprocesser - har varit högt upp på dagordningen under de tio år jag arbetat här i miljö- och jordbruksutskottet. Problembilden har varit sig lik i flera decennier.

Herr talman! Bakgrunden till propositionen som vi behandlar i det här betänkandet är att den tidigare socialdemokratiska regeringen efter många om och men tillsatte en utredning för att se över miljöprövningarna. Det var såklart på tok för sent, men det var ändå bra att det gjordes. Utredningen var dock inte bara alldeles för sen, den var också alldeles för smal och otillräcklig. Kritiken mot denna utredning lät inte vänta på sig.

Näringslivet kritiserade utredningens förslag, som det upplevde som en besvikelse. Det efterfrågade inte att man skulle börja lappa och laga i ett dysfunktionellt system. Vad som efterfrågades var att miljöbalken och dess prövningssystem skulle göras om i grunden. En hel del av förslagen som kom från utredningen upplevdes som direkt kontraproduktiva och skulle bidra till mindre förutsägbarhet. I sammanhanget kan tilläggas att det även fanns en klimaträttsutredning som dömdes ut med ännu hårdare ordalag.

Problemet här var sannolikt inte utredaren, utan problemet var den dåvarande S-MP-regeringen. En dysfunktionell regering av två partier som drar åt helt olika håll kan naturligtvis inte fixa ett dysfunktionellt miljöprövningssystem.

Herr talman! Vad vi har här i dag är verkligen ett steg på vägen, ett litet steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning. Här har vi tagit hand om vissa delar av utredningen.

Herr talman! Historien slutade denna gång inte med att den socialdemokratiska regeringen levererade ännu en otillräcklig utredning, för i valet 2022 sa väljarna ifrån. De ville ha en ny regering och röstade bort den socialdemokratiska regeringen. En ny regering och ett nytt samarbete i svensk politik sjösattes och formades i och med Tidöavtalet. I Tidöavtalet är tillståndsfrågorna en av de allra högst prioriterade frågorna.

Av Tidöavtalet framgår att miljötillståndsprocesserna ska förenklas och förkortas. Tidöavtalet aviserade en bred utredning för att göra om miljöprövningssystemet i grunden. Och Tidöavtalet är ingen vänsterpartistisk servett som ingen får se eller något januariavtal med massvis av punkter som aldrig kommer att genomföras. Det som står i Tidöavtalet ska också genomföras.

Herr talman! Den 8 juni presenterade regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna utredningsdirektivet till utredningen som fick namnet Miljötillståndsutredningen. Det är en omfattande utredning som är nödvändig. Den har fyra fokusområden:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Sverige ska inte ställa omotiverat höga krav i förhållande till EU-rätten.

Tillståndsprövning ska effektiviseras.

Myndigheter ska delta i processen på ett sätt som bidrar till snabb process.

Den totala handläggningstiden ska minska.

Herr talman! Jag vet att det här i dag kommer att uttryckas klagomål för att vi just i dag behandlar väldigt små steg mot en bättre miljöprövning. Men när vi nu har en omfattande utredning som kommer att vara på tusentals sidor, varav en väldigt stor andel är lagtext, är det viktigt att vi inte nu beslutar om förändringar som vi inom kort måste ändra på igen.

Jag kan således tycka att det finns bra motionsyrkanden från motionsperioden i betänkandet. Men det är inte ansvarsfullt att här i kammaren i detta läge föreslå mer omfattande förändringar än vad som föreslås i propositionen. Detta blir ett litet steg på vägen. Hade vi haft Tidösamarbetet på plats tidigare hade vi haft ett nytt miljöprövningssystem på plats redan nu.

Detta borde naturligtvis regeringarna Löfven 1, Löfven 2 och Andersson ha fixat för länge sedan. Nu har vi ett nytt samarbete i svensk politik. Det kommer att fixa sig. Den första leveransen från utredningen kommer vi att se senare i år.

Å Sverigedemokraternas vägnar yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag tänkte även fokusera lite på migrationen, som diskuterades på mötet. Det var en viktig del av agendan. Det är uppenbart att det är fler länder som är inne på samma spår som Sverige, behovet av en mer restriktiv migrationspolitik.

Samtidigt som vi har en situation i Sverige med minskade asyltal, som ständigt skrivs ned till följd av regeringens och Sverigedemokraternas politik, är det en helt annan situation i andra delar av Europa.

Från Sverigedemokraternas sida välkomnar vi inriktningen av migrationspakten, som ganska nyligen beslutades. Men vi anser att man behöver göra mer och ta itu med grundproblematiken. Därför är det positivt att man diskuterar samarbete med andra länder, transitländer och ursprungsländer, för att möjliggöra återvändande.

Vi kunde också läsa ett ganska konkret brev från von der Leyen, där just behovet av det som man skulle kunna kalla för återvändandehubbar påpekades. Min fråga till statsministern är: Vilket gensvar får detta i rådet? Kan man hoppas på tydliga åtgärder från länderna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17 oktober

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Inledningsvis vill jag uttrycka att det är glädjande att det fortfarande tycks råda en mycket hög grad av enighet när det kommer till EU-ländernas stöd till Ukraina. Det finns kanske en eller möjligen två premiärministrar bland EU-länderna som uttrycker andra åsikter, men det är fortfarande uppenbart att de inte får gehör och att besluten till största del går i helt rätt riktning.

Fru talman! Vi går mot vinter, vilket möjligtvis kan försvåra den ryska offensiven i Ukraina. Samtidigt innebär det dock att attacker på energiinfrastrukturen blir extra utmanande. Det är i detta sammanhang viktigt att Europeiska rådet understryker behoven på detta mycket viktiga område.

Fru talman! När det kommer till Mellanöstern är samsynen inte lika stor. Det är kanske naturligt och inte heller särskilt dramatiskt. Det centrala är att EU på något sätt kan bidra till att vara en positiv kraft som tydligt markerar mot terrorhandlingar samtidigt som man verkar för en fred som långsiktigt måste bygga på en tvåstatslösning.

När det kommer till skrivningar om Iran kan man däremot ha en del synpunkter. Det är positivt att rådet kraftfullt markerar mot de iranska attackerna och mot att Iran genom sitt agerande allvarligt bidrar till att destabilisera regionen. Men vi saknar i sammanhanget skrivningar om sanktioner, exempelvis när det gäller revolutionsgardet. Vi saknar även skrivningar som tydligt fördömer de fientliga handlingar som begås i andra länder, exempelvis i Sverige.

Min fråga till statsministern är: Vilket gensvar får vi från de andra länderna när de här problemen tas upp - är man villig att bredda synen på Irans fientlighet till att även omfatta länder utanför regionen?

Fru talman! För snart ett år sedan aviserade samarbetspartierna en utvidgning av Tidöavtalet, så att även strandskyddsfrågorna inkluderas. Det var ett efterlängtat besked för alla oss som gärna ser lite mer av frihetlig politik i vårt avlånga land.

Det reformerade strandskyddet blir en tvåstegsraket. Först ska utredningen Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd tas om hand. Den tar framför allt sikte på areella näringar. Men uppdateringen av Tidöavtalet säger även att en ny utredning ska tillsättas med inriktning mot att öka bebyggelse nära vatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga till statsrådet är helt enkelt: Hur går det arbetet på Regeringskansliet, och när kan vi förvänta oss leverans?

Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens proposition om EU:s nya utsläppshandelssystem. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

Bakgrunden till propositionen är i huvudsak de beslut som fattats på EU-nivå om införande av ett nytt utsläppshandelssystem som ska omfatta de sektorer som, kortfattat, inte omfattas av det befintliga europeiska utsläppshandelssystemet. Det handlar mestadels om utsläpp från förbränning av bränslen som används i byggnader och för transporter. Det nya utsläppshandelssystemet har kommit att kallas för ETS 2, och det gamla kallar vi ETS 1.

Herr talman! När ETS 2 behandlades i riksdagen under förhandlingarna i Europeiska rådet, som ägde rum under den föregående mandatperioden, var Sverigedemokraterna kritiska, dock inte mot idén att införa ett utsläppshandelssystem. Att utsläpp prissätts är en utomordentligt god modell för att samhällsekonomiskt effektivt minska utsläppen. Det problem som vi såg från SD:s sida var hur EU-kommissionen valde att utforma systemet.

Det principiellt problematiska med ETS 2 är att intäkterna från utsläppshandelssystemet inte stannar i Sverige utan till viss del tillfaller EU-systemet i form av en social klimatfond - en fond som Sverige kommer att bli nettobidragsgivare till. På så vis kommer svenska konsumenter, genom ETS 2, delvis att bidra till att finansiera medborgare i exempelvis Ungern, Polen och Bulgarien.

Detta var bakgrunden till att Sverigedemokraterna i riksdagen under förhandlingarna motsatte sig den socialdemokratiska regeringens linje att säga ja till förslaget. Detta, herr talman, är numera historia. ETS 2 är i dag bindande EU-lagstiftning, och Sverige saknar således rådighet i frågan. ETS 2 ska införas oavsett vad man tycker om detta i sak.

Regeringen och Sverigedemokraterna enades i klimathandlingsplanen om att Sverige ska genomföra ETS 2 brett från start samt att hushåll och verksamheter ska kompenseras fullt ut. Fördelarna med att inte utnyttja olika möjligheter att undanta vissa verksamheter är flera. En bredare implementering redan initialt borgar för att systemet får starkare klimatpolitisk effekt, men av utformningen av systemet följer också att Sverige får behålla en större del av intäkterna, som kan användas för kompensation.

För att bereda förslag om hur en sådan kompensation ska se ut kommer en utredning att tillsättas, vilket vi redogjorde för redan i klimathandlingsplanen. Jag vet att frågan bereds på Regeringskansliet just nu, och jag förväntar mig att utredningen kommer att presenteras nu under hösten.

Herr talman! Klimathandlingsplanen slår fast att en grund för klimatpolitiken är folklig acceptans. Handlingsplanen klargör också att styrmedelsutredningen ska beakta att inte orimligt höga kostnader ska uppstå för hushåll och näringsliv med risk för allvarlig påverkan på svenska företags konkurrenskraft.

Herr talman! Jag konstaterar att det tycks råda enighet här i riksdagen om förslagen i propositionen. Inget oppositionsparti motsätter sig den föreslagna implementeringen, men några partier vädrar en del egna synpunkter på hur kompensationen sedan ska se ut och hur konsekvenserna ska analyseras. Detta är att slå in öppna dörrar, för det här är precis vad den aviserade utredningen ska ägna sig åt. Det är en diskussion som vi kommer att få anledning att återkomma till när utredningsdirektiven inom kort presenteras men framför allt när utredningen är färdig och ett konkret system för kompensation ska tas fram.

Herr talman! För att vinna tid avslutar jag mitt anförande nu.

Fru talman! Jag börjar med den första frågan, som handlade om budgetpengar. År 2023 betalades det ut 482 miljoner kronor från MSB. Prognosen från MSB är att det kommer att användas ungefär lika mycket pengar nu, så vi har ingen dramatisk förändring. Om det förbrukades 482 miljoner kronor 2023 och det har anslagits 500 miljoner kronor nu kan det ju inte ha skett någon minskning; det blir väldigt svårt att hävda något sådant.

Elin Söderberg frågade också vilken temperaturökning vi ska ta höjd för och vilken riskbenägenhet vi ska ha. Det jag minns från en hel del föredragningar i Miljömålsberedningen är att forskare kom på besök och sa att det kunde bli mer regn eller mindre regn i Sverige - det kunde bli varmare i Sverige än globalt, men det behövde inte bli varmare i Sverige än globalt.

Det vi vet är att vi på global nivå kommer att kunna se vissa trender. När det gäller vad som händer regionalt är osäkerheten betydligt större. Vi måste ha beredskap för alla olika scenarier, och därför måste vi ha ett robust system. Vi måste ha ett lantbruk som klarar av mer regn, ett lantbruk som klarar av mindre regn och så vidare. Vi måste ta höjd för alla möjligheter.

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för frågan!

MSB betalar ju ut statsbidrag till kommuner för att förebygga exempelvis översvämningar, ras, skred och erosion. Man betalar högst 60 procent av åtgärdernas kostnad, vilket jag tycker är en acceptabel deal.

I budgetpropositionen för 2024 beslutade vi här i riksdagen att man kan söka stöd upp till 500 miljoner. Jag håller inte med om att det inte finns några pengar - 500 miljoner är trots allt en hel del pengar.

Det finns också myndigheter som har väldigt omfattande anslag och som definitivt fortfarande har väldigt goda möjligheter att fortsätta det stödjande och samordnande arbetet på detta område.

Fru talman! Som sagt behöver det göras arbete på detta område. Det pågår också flera parallella processer som kommer att presenteras nästa år.

Man ska komma ihåg att vattenfrågorna är ett kommunalt ansvar. Jag är inte övertygad om att lösningen är att bygga upp en statlig fond som ska ta dessa kostnader. Frågan är var vi ska lägga kostnaderna för vattenfrågorna.

Detta är fortfarande ett kommunalt ansvar. Det viktigaste för staten och dess myndigheter är att bidra med kompetens och att samordna den kunskap som finns. I grunden har man på kommunal nivå i Sverige inte tagit det ansvar som man borde ha tagit.

Förutsättningarna vad gäller finansieringen behöver dock åtgärdas; det håller jag fullständigt med om. Detta är någonting som jag hoppas att man kan åstadkomma beslut om här i riksdagen under den närmaste tiden för att skapa bättre förutsättningar.

Fru talman! Jag kan egentligen bara instämma i den problembild som Rickard Nordin för fram. Vi har haft underinvesteringar under många år, och kompetensen ute i landet har förmodligen varit alltför låg. Det finns också problem med finansieringen vad gäller den löpande driften - jag håller fullständigt med. Vi har även ännu större problem på området, till exempel vattenförvaltningen, som inte har tagits om hand. Här behöver det alltså göras saker.

Från Sverigedemokraternas sida har vi inget formaliserat samarbete med regeringen vad gäller vattenfrågorna. De är såklart i grunden ett kommunalt ansvar, men kommunerna behöver bättre förutsättningar att tillgodose de investeringsbehov som finns. Det håller vi sverigedemokrater fullständigt med om, och det är något vi arbetar med för att ta fram förslag om inför nästa riksmöte. Vi avser att presentera förslagen i våra kommittémotioner.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Vi avslutar i dag detta riksmöte med att återigen debattera klimatrelaterade frågor. Det har varit ett intensivt år på temat: Regeringens och Sverigedemokraternas klimathandlingsplan har röstats igenom här i kammaren, och vi har fått ett nytt fokus på klimatpolitiken där grunden är effektivitet och folklig förankring snarare än ineffektiv, orealistisk och symbolpolitisk rödgrön politik.

Fru talman! Det här har varit avgörande för att Sverige ska kunna fortsätta att driva en ambitiös miljö- och klimatpolitik. Vi har fått se reduktionsplikten sänkas kraftigt, vilket gör att vi nu har lägre drivmedelspriser än i våra grannländer i stället för att ha de högsta i hela världen. Vi har fått se ett regeringsunderlag som lägger grunden för den gröna omställningen genom att påbörja arbetet med att göra upp med ett trasigt miljötillståndssystem. Inte minst har vi fått se en inriktning av energipolitiken mot att återigen bygga upp ett fungerande energisystem där ny kärnkraft är en grundläggande del.

Fru talman! Dagens klimatdebatt är dock betydligt mindre polariserad än vanligt då fokus i dag är klimatanpassning. När det förs fram att klimatet är en ödesfråga handlar det möjligen mest om klimatanpassningsfrågor, i alla fall ur det perspektiv som människor kan ha. I dag har vi nämligen dessvärre en verklighet där utsläppen visserligen minskar i västvärlden - i Sverige, Europa och USA - men där utsläppen samtidigt ökar i Sydamerika, i Asien, i Ryssland och i andra länder. Sammantaget ser vi ännu inga utsläppsminskningar på global nivå.

Arbetet med att minska utsläppen kommer av allt att döma fortsatt att vara mycket utmanande i de delarna av världen. När omställningen någon gång efter 2030 börjar märkas på allvar i Kina med flera länder är verkligheten att detta kommer att börja påverka klimat- och väderfenomen först åtskilliga decennier senare. Det är därför människors perspektiv vad gäller klimatanpassning förmodligen inte kan sträcka sig tillräckligt långt.

Vill man minska effekten av uppvärmningen är det klimatanpassningsåtgärder som är huvudfokus, även om det långsiktiga arbetet naturligtvis måste åstadkommas genom att vi minskar utsläppen. Utmaningar vad gäller ett förändrat klimat är något som samhällen, byar, städer och nationer har sysslat med i alla tider, och det arbetet kommer att bli viktigare framöver.

Fru talman! Sverige antog 2019 en nationell strategi för klimatanpassning med målet att "utveckla ett långsiktigt hållbart och robust samhälle som aktivt möter klimatförändringar genom att minska sårbarheter och ta tillvara möjligheter". Denna strategi antogs i riksdagen med fullständig enighet mellan samtliga partier.

Strategin lade grunden för arbetet på ett balanserat sätt. Den tydliggjorde till exempel att man inte ska slå fast specifika tidpunkter för åtgärder eller bestämma sig för ett visst klimatscenario. Att göra så, skrev den dåvarande regeringen i strategin, vore kontraproduktivt då man skulle riskera att göra ineffektiva satsningar som kanske inte behövs eftersom vetenskap ständigt förändras och vi inte vet hur det kommer att bli i framtiden.

Fru talman! Regeringen fortsätter på den inslagna vägen och bygger vidare på det arbete som har gjorts. Detta är positivt, tycker vi sverigedemokrater. Det presenteras inga dramatiska förslag, vilket också är helt i sin ordning. De åtgärder som ska genomföras ute i landet ska vara väl avvägda och lagom långsiktiga utifrån att man inte kan planera hur långt in i framtiden som helst.

Fru talman! Strategin lägger grunden för arbetet med klimatanpassning under de kommande fem åren. Syftet är att åstadkomma ett klimatanpassningsarbete som är samhällsekonomiskt effektivt, strategiskt och åtgärdsinriktat. Kommunerna har planmonopolet i Sverige och har således det huvudsakliga ansvaret tillsammans med fastighetsägarna. Staten och dess myndigheter har en otroligt viktig uppgift att stödja arbetet med kunskap och samordning.

Fru talman! Propositionen redogör för att det krävs ett fortsatt arbete för att undanröja hinder som identifierats i klimatanpassningsarbetet. Det ska tas om hand i en utredning som ska vara färdig i april nästa år. Vi tycker att det är positivt. Nästa år kommer även SMHI och Naturvårdsverket att föreslå ett nationellt system för uppföljning och utvärdering av klimatanpassningsarbetet, och Nationella expertrådet för klimatanpassning kommer att ta fram en uppdaterad nationell klimat- och sårbarhetsanalys.

Sammanfattningsvis tycker vi sverigedemokrater att det här är ett balanserat och effektivt sätt att angripa frågorna. Arbetet fortgår, och det finns en god beredskap i samhället. Det finns all anledning att se fram emot det fortsatta arbetet på klimatanpassningsområdet med tillförsikt.

Fru talman! Återigen: Vad gäller reparationerna finns det ingen analys som visar att den ändrade momsen hade någon effekt. Vi kunde inte skönja någon prissänkning på reparationerna när momssänkningen skedde, och det är heller ingen som har lyckats identifiera någon prisökning efteråt. Jag har i alla fall inte märkt det när jag har fått saker reparerade hos skräddaren.

Jag tror snarare att prisökningarna har berott på den höga inflationen. Detta har också krävt att vi i budgetarbetet tvingats hushålla ansvarsfullt med statens resurser.

Fru talman! Sedan gäller det återvinning. Det grundläggande, som jag ser det, är de nya affärsmodeller som skapas. Det är marknadsekonomin som driver detta. Vi ser en ökad popularitet i att sälja secondhand, från enskilda. Vi ser nya företag startas upp. Det är en positiv utveckling vi skönjer.

Grundproblemet när det gäller slit-och-släng-modet är egentligen människors preferenser. Människor gillar att variera sig när det kommer till mode. Så är det oavsett vad EU-kommissionen skriver i sina fina och mycket tråkiga dokument om att man ska sträva efter att gå runt med samma kläder år ut och år in. Det ska vara hållbara kläder, kläder som kanske har producerats i Europa och som håller i flera år. Vanligt folk tycks faktiskt föredra att kunna variera sig mer. Man vill följa olika typer av trender. Det grundläggande problemet här ser jag är människors preferenser, och jag ser inte riktigt att man över en natt kommer att kunna förändra detta.

Det krävs nog opinionsbildning. Man måste förändra hur man reflekterar över saker och ting. Men jag tror också att man ska vara lite ödmjuk, när man jobbar i detta hus och har en ganska bra lön, gentemot människor som kanske köper kläder av sämre kvalitet, som är betydligt billigare.

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna! Det var bra att Stina Larsson hade möjlighet att närvara på seminariet. Det hade inte jag. Jag satt i utskottsmöte just då. Vi hade hoppats ha en ersättare på plats på utskottsmötet så att jag hade kunnat gå på seminariet, men i dessa valtider är det inte alltid så lätt att ordna med sådant.

Fru talman! Frågan om just momsen på reparationer har diskuterats tidigare här i kammaren. Det skedde som sagt en höjning från 6 procent till 12 procent.

Jag kan konstatera att skillnaden i kronor för en normal reparation till följd av detta är minimal. Som konsument av barnkläder slits jag också med tanken när jag köper jeans till min son: Ska jag låta reparera de här, eller ska jag köpa nya? Det påverkas ju av kostnaden. Så är det för mig i alla fall.

Men 6 procents moms eller 12 procents moms kommer inte att ha någon betydelse. Det kommer fortfarande att bli en alltför stor kostnad att låta någon lappa ihop jeansen när jag inte kan göra det själv. Det får ingen betydande effekt över huvud taget.

Det är dock slagkraftigt och populärt hos oppositionen att plakata om det, men i sak har det ingen betydelse. Det problem vi har i hela västvärlden är att det är relativt kostsamt med arbetskraft. Det blir alltså relativt kostsamt att anlita arbetskraft som ska reparera jeansen. Ofta kan det kosta ungefär lika mycket att köpa nya jeans på Hennes & Mauritz eller Kappahl i stället för att låta reparera dem hos skräddaren. Det har att göra med att man har betydligt högre löner i Sverige än i de länder där man tillverkar dessa byxor.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 21.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, ett socialkonservativt parti som präglas av förvaltarskapstanken, blir utgångspunkten för denna debatt kring cirkulär ekonomi och kemikaliefrågor några centrala frågor.

Vi ska utnyttja resurser så varsamt och effektivt som möjligt. De allra flesta resurser vi utnyttjar har i något led en miljöpåverkan. Det blir således grundläggande att vi utnyttjar varje resurs så effektivt som möjligt. Men vad som är effektivt måste bedömas från fall till fall. Ibland kan det till exempel vara mest effektivt att återanvända. Ibland är det mest effektivt att materialåtervinna. Och ibland är det mest effektivt att energiåtervinna. Inget är nödvändigtvis bättre än det andra; det finns ingen konflikt här.

När det gäller jungfruliga råvaror är det inget att sträva efter - det är bättre att utnyttja råvaror som vi redan har utvunnit. Men oavsett hur duktiga vi är på det kommer vi alltid att behöva jungfruliga råvaror. Då är det grundläggande att ha en balans mellan behov, nytta och omsorg om djur och natur.

Fru talman! Kemikalier är livsnödvändiga för människors hälsa och måste användas utifrån vetenskapliga principer. En kemikalie kan vara livsfarlig men samtidigt livsviktig. Vi behöver således en balanserad kemikaliepolitik så att vi exempelvis kan undvika att PFAS hamnar i våra vatten samtidigt som vi förstår att PFAS i dag krävs för livsnödvändig cancermedicin, tillverkning av litiumjonbatterier, laboratorieutrustning, läkemedelsforskning, säkra flygplansmotorer, mobiltelefoner med mera.

Fru talman! Den cirkulära ekonomin har stor potential att växa. Det största akuta hotet här i Sverige är kanske den organiserade kriminaliteten, som under decennier har tillåtits bli en del även av den här branschen. Det är viktigt att miljöbrott ges prioritet hos de rättsvårdande myndigheterna då konsekvenserna av dem är ytterst allvarliga. Det är önskvärt att se över möjligheten att skärpa straffen för de grövre miljöbrotten.

De senaste åren har flera händelser ägt rum, där avfall flyttats mellan platser av oseriösa och ibland kriminella företagare för att de vill undvika att behöva stå för saneringskostnaderna. Här behöver tillsynen bli bättre. När man träffar företagare och branschorganisationer framstår en alltmer alarmerande bild. Kontrollen brister delvis på grund av rädsla - kontroller styrs ibland mot mer laglydiga företagare som följer reglerna samtidigt som man drar sig för att följa upp hur det funkar i företag och branscher med betydligt tydligare problembild. Här behöver sannolikt kommunerna ökat stöd, vägledning och stöttning av polis och andra myndigheter. Vi får inte finna oss i en situation där kriminella nätverk tar allt fler marknadsandelar på bekostnad av laglydiga företagare.

Fru talman! En grundläggande konflikt på området gäller hur man ser på förbrukade resurser. Traditionellt klassar man uttjänt material som avfall som människor behöver skydda sig från. I Sverige har vi en deponiskatt som har varit ett gott styrmedel, men samtidigt har vi i dag ett läge där man i flera länder har börjat gräva upp deponerat material för att med hjälp av ny teknik, som inte fanns tidigare, ge dessa varor nya användningsområden. Den svenska avfallsskatten gör att sådan verksamhet i Sverige i dag är olönsam. Där skulle man exempelvis kunna se över hur en förändrad avfallsskatt kan bidra till en omställning till ett mer cirkulärt samhälle.

Fru talman! Den internationella avfallsregleringen behöver reformeras för att möta utmaningar med ny teknik för att exempelvis utvinna kritiska råvarumaterial och hantera avfall som består av kritiska råvaror som finns i olika länder. Baselkonventionen och olika OECD-regelverk bidrar i dag till att hämma handeln med potentiellt viktiga avfallsflöden. För att främja innovation inom den cirkulära ekonomin behöver det bli enklare att förflytta avfall mellan länder, samtidigt som man på ett ändamålsenligt sätt kan minimera risken för illegal dumpning i tredje land.

Fru talman! Ekonomiska styrmedel är viktiga för att styra från farliga produkter och farliga kemikalier till mer miljövänliga alternativ. Samtidigt misslyckas politiken gång på gång med detta. Den svenska plastpåseskatten är ett utomordentligt gott exempel på ett dåligt styrmedel utan miljönytta. Senare i höst försvinner till slut denna mycket dåliga skatt. Men det finns mer att göra.

Här i debatten har man tagit upp kemikalieskatten, som delvis drabbar även exempelvis återvunna mobiltelefoner. Den skatten borde naturligtvis tas bort, inte bara för återvunna mobiltelefoner utan för all elektronik. Miljöstyrningen med skatt fungerar helt enkelt inte.

Fru talman! Ett problem har ju varit att tidigare regeringar inte har byggt sin politik på folklig förankring. Man har inte gått till val på att införa en reduktionsplikt och har inte berättat vad den kommer att leda till. Man har i stället gått till val med en dåvarande finansministerkandidat, Magdalena Andersson, som talat om att det redan var för dyrt att tanka och att man inte skulle höja drivmedelsskatterna.

Vad gjorde då Magdalena Andersson efteråt? Jo, hon höjde drivmedelsskatterna. När man införde reduktionsplikten - detta skedde när Miljöpartiet satt i regeringen - gjorde man samtidigt en kraftig sänkning av dieselpriset, så människor upptäckte inte ens att reduktionsplikten hade införts. Kostnaderna för mer HVO i tanken tog ut skattesänkningen på diesel på strax över kronan, så människor märkte ingenting.

Jag skulle vilja påstå att man helt enkelt försökte föra väljarna och folket bakom ljuset. Man berättade inte vilken politik man egentligen ämnade genomföra. Det var också därför denna politik kapsejsade. Det är därför vi har socialdemokrater som numera erkänner att politiken inte hade folklig förankring och att den inte gynnade vanligt folk.

Med detta tackar jag för en lång och trevlig debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)

Fru talman! Jag förstår inte riktigt frågan. Folklig förankring bygger ju på att vi har val till Sveriges riksdag. Vi väljer människor som ska sitta här i kammaren som folkets främsta företrädare. Sedan fattar man beslut som baseras på den politik man gick till val på. Det är precis detta som sker nu. Vi har myndigheter som kommer med inspel, tips och förslag. Det är en jättebra process, men vi har folkligt valda representanter som beslutar om politiken. Man försöker att se till vad ens väljare byggde sin röst på.

Att vi genomför det som vi lovade väljarna att göra är grunden för den folkliga förankringen. En majoritet av partierna i Sveriges riksdag gick till val på att sänka reduktionsplikten. Flertalet av partierna i regeringsunderlaget gick till val på att sänka reduktionsplikten till just den nivå som den hamnade på eller lägre. Det är folklig förankring för min del.

Om Miljöpartiets politik hade byggt på folklig förankring, och om alla människor såg klimathotet och klimatfrågan som det allra viktigaste och var beredda att skuldsätta kommande generationer, hade Miljöpartiet varit ett betydligt större parti. Jag förstår att Miljöpartiet har svårt att förstå sig på folklig förankring, för det är inte det Miljöpartiets politik bygger på.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för de upprepade frågorna! Jag ska säga det igen: Vi tycker att man ska satsa på kollektivtrafiken.

En subvention på 50 procent är väldigt kraftig. De största kostnaderna för kollektivtrafiken finns i storstadsregionerna, och om vi öser ännu mer subventioner över dem från statligt håll handlar det om att omfördela pengar från dem som använder kollektivtrafik minst till dem som använder den mest, alltså från landsbygd till storstad. Det är en orättvis politik. Sverigedemokraterna kan naturligtvis inte acceptera en sådan enorm subvention på bekostnad av landsbygden.

Fru talman! Att sänkt reduktionsplikt gynnar bilisterna är sant, och det tycker vi är bra. Vi kan konstatera att sänkt reduktionsplikt också gynnar vårt lantbruk så att vi får mer klimatsmart svensk mat. Det gynnar även vårt skogsbruk så att vi får fler klimatsmarta produkter liksom vår kollektivtrafik då det kommer att bidra till hundratals miljoner i minskade kostnader för kollektivtrafiken i vårt land.

I princip samtliga regioner i Sverige kör sina bussar på förnybart, och vad hände med förnybart när vi sänkte reduktionsplikten? Jo, priset gick ned mer på förnybar diesel än på fossil diesel. Hur kommer då det sig? Jo, vi hade en väldigt dåligt fungerande marknad, så när priset på vanlig diesel sjönk med strax över 4 kronor per liter sjönk priset på HVO 100 med mer än 6 kronor per liter.

Bara över en natt sänkte vi alltså de årliga kostnaderna för kollektivtrafiken med hundratals miljoner kronor. Detta var till nytta för kollektivtrafiken, Kajsa Fredholm.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för frågorna!

Sverigedemokraterna är inte det minsta intresserade av att avstå från att satsa på kollektivtrafik. Vi kan konstatera att i Sverige är ungefär hälften av alla kostnader för kollektivtrafiken skattefinansierade på något sätt. Det kan låta attraktivt att lägga fram förslag om att öka denna subvention på olika sätt, men då ska man komma ihåg vilken form av omfördelning det är man föreslår. Det som Kajsa Fredholm och Vänsterpartiet och sannolikt även Miljöpartiet och kanske något mer parti, vad vet jag, föreslår är en enorm omfördelning från landsbygd till storstad.

De skattemedel som vi förvaltar här i Sverige när vi fattar beslut om budgeten kommer från alla våra medborgare. Om vi ska lägga pengar på kollektivtrafiken på detta sätt kommer det framför allt att gå till våra storstadsregioner. Detta betyder att man tar pengar från landsbygden och skickar dem till framför allt Stockholms innerstad, som kanske använder kollektivtrafiken allra mest. Jag tycker inte att det är en rättvis politik.

När det kommer till transportsektorn är vi på rätt väg i dag. Omställningen pågår, men vi måste skapa förutsättningar för denna omställning. Man kan titta i statistiken på vilka som i dag har möjlighet att ställa om till en elbil, till exempel. Det största problemet där är att den möjligheten inte finns därför att man inte kan ladda sin bil nära bostaden. Vi har åkerier som vill ställa om till eldrift men där det inte finns kapacitet i näten för att bygga en laddstolpe som klarar av en lastbil. Där har vi de främsta utmaningarna, och det är där vi måste satsa resurserna.

Det ser gott ut. Det kommer kanske inte att gå lika snabbt som man vill, men vi är på rätt väg. Vi måste börja med att bygga infrastrukturen, och vi ska inte omfördela enorma pengar från landsbygd till storstad.

Fru talman! Regeringens och SD:s klimathandlingsplan pekar ut en ny riktning för svensk klimatpolitik - en riktning mot sänkta utsläpp, ekonomisk tillväxt och inte minst mot folklig förankring, som numera är en uttalad grund för klimatpolitiken. Detta är mycket viktigt, och det nämns i det första avsnittet i kapitel 7, Förutsättningar för klimatomställningen.

Utan folklig förankring kommer politiken inte att vara möjlig. Detta har varit Sverigedemokraternas viktigaste prioritering när det kommer till svensk klimatpolitik. Reduktionsplikten har här blivit den främsta symbolen - reduktionsplikten som gjorde Sverige till det dyraste landet att transportera sig i, det dyraste landet att transportera mat till matbutiker i och det dyraste landet att driva jordbruksmaskiner i.

Reduktionsplikten har vi sänkt. Det har märkts snabbt. Det är få gånger politiska beslut får så snabb verkan, men här gick det snabbt.

Det bör i sammanhanget också påpekas att den sänkta reduktionsplikten inte betyder att vi bidrar till minskade utsläpp i världen. Biodrivmedel fortsätter att tillverkas i Sverige, och nya projekt startas upp årligen. Det går inte en månad utan att jag träffar företag och branschorganisationer som talar om de planer som de har framöver.

Fru talman! Klimathandlingsplanen har kritiserats, men jag tycker att man ska vara ärlig här: Det kommer aldrig att kunna gå att lägga en klimathandlingsplan året efter ett val som är fullständigt färdigutredd och fullständigt konkret beräknad och som kan förutspå teknikutveckling och framtiden.

Klimatpolitiken ska avspeglas i budgetpropositioner, i bostadspolitik, i utrikespolitik och i miljöpolitik i en lång rad propositioner. Att samla allt i en handlingsplan direkt efter valet och tro att man ska kunna presentera alla lösningar där konkret kommer inte att gå.

Fru talman! Svensk klimatpolitik har varit framgångsrik. Vi har ett hållbart skogsbruk i absolut världsklass som bidrar till att ersätta fossilt med förnybart. Vi fasade ut det fossila ur vår uppvärmning, och vi har byggt upp ett fossilfritt elsystem. Utöver detta har vi en miljömedveten befolkning.

Vi kan konstatera att Naturvårdsverket så sent som för en månad sedan konstaterade att avståndet till klimatmålen har minskat. Vi har alltså en bättre situation i dag sett till möjligheten att nå klimatmålen än vad vi hade under den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! Den här debatten kretsar kring två olika saker. I den bästa av världar är det samma sak, men det är inte alltid det.

Det handlar om att minska utsläppen i världen, för det är så vi minskar risken för konsekvenser på grund av klimatuppvärmningen. Men det handlar också om att uppfylla mål. Målen är politiska, och politiken är sällan perfekt. Vi har problem med mål både på svensk nivå och på europeisk nivå.

Nu när vi går mot ett val till Europaparlamentet kan man ju ta upp några av de mål som är direkt destruktiva. Vi har ett energieffektiviseringsmål på EU-nivå som försämrar våra möjligheter att tillverka grönt stål, till exempel. Vi har förnybartmålet som gör det svårare att ställa om till fossilfria elsystem. Vi har LULUCF-målet som gör det svårare att använda förnybara produkter från vårt skogsbruk - för att ta några exempel.

Fru talman! Vi har val i Sverige vart fjärde år. Vart femte år har vi val till Europaparlamentet - det är snart dags för det. Det är så vi avgör den folkliga förankringen.

Sverigedemokraterna blev regeringsunderlagets främsta parti, sett till antalet röster, vilket innebär att vi får påverkan på svensk politik i dag. Det är en del av den folkliga förankringen.

Att reduktionsplikten sänks har just att göra med att människor inte tyckte särskilt mycket om reduktionsplikten. Detta har även Socialdemokraterna insett. Man gjorde det sent omsider, men man har slutligen insett detta. Vad man vill ha i stället är väldigt oklart. Man vill ha något slags golv för reduktionsplikten. Sedan vill man kunna mixtra med något slags tak.

Man presenterar en modell så att man ska kunna slå mot regeringsunderlagets politik, men samtidigt berättar man inte för väljarna vad alternativet blir. Man berättar inte hur mycket dyrare det kommer att bli att transportera sig i vårt land. Det kommer inte att fungera att ha ett rörligt tak och att helt plötsligt skruva upp nivån. Hur ofta ska man göra det? Ska det göras en gång per år? Bolagen kommer att behöva veta detta ett antal månader i förväg för att de ska kunna ställa om.

Frågan är: Hur mycket högre ska reduktionsplikten bli om Socialdemokraterna får bestämma, och i vilken utsträckning ska man låta de andra partierna i vänsteroppositionen bestämma? Ska det bli en religiöst baserad klimatpolitik à la Miljöpartiet, där vi måste låna 100 miljarder kronor? Det kan man fråga sig. Var går smärtgränsen för Socialdemokraterna? Hur mycket dyrare ska det bli att transportera sig i vårt land?