Martin Kinnunen

Fru talman! Jag tackar Per Bolund för frågan.

Vi hamnar ofta i diskussionen att Sverigedemokraterna säger att det inte är någon kris. Vad är en kris? Hur definierar vi det? Är det något allvarligt som kommer att hända inom ett år? Vad beror det allvarliga på? Jag tycker inte att det är jättespännande att definiera exakt hur man ska använda krisbegreppet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

Vad vi sverigedemokrater har konstaterat är att vi mot bakgrund av forskningen är fullständigt överens om att vi behöver minska växthusgasutsläppen i världen.

Sverigedemokraterna har haft påverkan på regeringens politik i ungefär ett år, så jag vill påpeka att om det är något parti här inne som inte är ansvarigt för olika typer av kriser eller problem i människors källare är det nog ändå Sverigedemokraterna. Per Bolunds parti har haft betydligt fler år vid makten under den tid det har varit problem med människors källare.

Fru talman! Sverige ska bidra i det globala klimatarbetet, och det gör Sverige i dag. Ser vi till vad vår skog suger upp i form av koldioxid har vi i dag i princip nettonollutsläpp. Vi släpper alltså ut ungefär lika mycket som vi tar upp.

Det vi har varit katastrofalt dåliga på i vårt land är att föda vår befolkning. Vår livsmedelsproduktion motsvarar bara 50 procent av vår efterfrågan. Här har vi en stor klimatskuld. Vi måste öka livsmedelsproduktionen, och då behöver vi livskraftiga livsmedelsföretag. Därför måste regelkrångel, skatter och avgifter minskas. Detta har fungerat katastrofalt dåligt under Socialdemokraternas tid vid makten. Livsmedelsstrategin blev ett fiasko, och vi har inte lyckats få upp livsmedelsproduktionen och lagt ökade kostnader för bland annat drivmedel på livsmedelssektorn. Detta är problematiskt, så det är positivt att vi nu kan bättra på det här arbetet.

Fru talman! Jag tackar Anna-Caren Sätherberg för frågorna.

Vi har extrema väderfenomen i Sverige. Vi har haft det historiskt och kommer sannolikt att ha det även framöver. Det viktigaste för att lantbruket ska kunna hantera detta är en ökad resiliens, och det innebär att vi måste stärka lönsamheten inom livsmedelssektorn. Då klarar man av missväxt på grund av exempelvis torka ett enskilt år och behöver inte lägga ned produktionen.

Detta är också extremt viktigt för att minska utsläppen i världen. Om vi kan producera mer mat i Sverige kommer utsläppen på global nivå att minska, för vi har ett av de klimatsmartaste lantbruken i världen. Detta kan vi bidra till genom att exempelvis sänka drivmedelsskatterna. Genom att ta bort reduktionsplikten kan vi få fler livskraftiga livsmedelsföretag, mer matproduktion i Sverige och totalt sett lägre utsläpp i världen. Det är nämligen det som det handlar om: utsläpp i världen.

Fru talman! Det är stora ord i denna debatt, framför allt från oppositionen. Men jag har inte kunnat identifiera särskilt många stora ord om just frågan vi debatterar i dag, nämligen klimatanpassning.

Som tidigare sagts antog riksdagen på förslag från den dåvarande regeringen en strategi för klimatanpassning. Samtliga partier var för. Vi har i dag statliga bidrag till klimatanpassning, och det hade vi förra mandatperioden också. Men någon ökad miljardrullning på just detta anslag har inte varit aktuell eftersom hela anslaget inte har förbrukats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

Fru talman! Det krävs givetvis ett aktivt arbete med att utforma regelverk och se över lagstiftning. Det pågår ett arbete med tillståndsprocesser på många olika plan som förhoppningsvis även kan bidra till arbetet med klimatanpassning i olika former. Det är inte så enkelt att man i en budget bara kan plussa på några miljarder och snabba på anpassningen på alla områden, utan det gäller att identifiera vad som ska göras, var det ska göras, när det ska göras och hur det ska göras. Det är som sagt mer komplicerat än att bara stoppa in några miljarder i en kalkyl.

Fru talman! Expertrådet för klimatanpassning lyfte fram flera områden i sin rapport från 2022. Ett område var livsmedelssäkerhet, och det finns en potential för Sverige att producera mer livsmedel. Klimat- och sårbarhetsutredningen kom exempelvis fram till att intäkterna från lantbruket sannolikt kommer att öka mer än kostnaderna framöver. Då är det till exempel viktigt att alltid se till potentialen inom livsmedelsproduktion. Här har kommunerna ett viktigt arbete att göra, exempelvis att verkligen tänka över om man ska exploatera jordbruksmark eller inte. Bygger man bostäder på åkermark är det extremt komplicerat och svårt att återställa den. Här har Sverige ett stort ansvar och en viktig potential.

(Applåder)

Fru talman! Klimatdebatten har varit het, och vi kan utgå ifrån att frågorna kommer att fortsätta att engagera framöver.

Jag kan tycka att det är lite olyckligt att debatten klumpas ihop. Vi hör till exempel hur företrädare för oppositionen försöker koppla den välkomnade nyheten att vi sänker drivmedelsskatterna till globala klimateffekter, trots att det inte existerar någon som helst vetenskap som kan påvisa att en smärre sänkning av bensinskatten kommer att påverka vädret på ett mätbart sätt under någon som helst tidsperiod någonstans i världen.

Klimatpolitiken är en global fråga, fru talman, men klimatanpassningen är i stället i högsta grad en nationell fråga - en fråga för varje enskilt land.

Fru talman! När man talar om klimatet som ödesfråga handlar det kanske i grunden just om klimatanpassningsfrågor. Det är i det perspektivet - ungefär några decennier - som människor kan tänka framåt. Världen har ett stort arbete att göra med att minska växthusgasutsläppen, men vi ska vara på det klara med att om utsläppen börjar minska om några år, vilket vi hoppas på, eller i alla fall inom ett decennium kommer effekten att synas först långt senare.

Den utmaning som förändrad väderlek för med sig är den största utmaningen för människor. Det är något som samhällen, byar, städer och nationer har sysslat med i alla tider. Nederländerna, i alla fall halva landet, är ett lysande exempel på ett land som inte hade existerat om man inte hade anpassat sig till vattennivåerna, eftersom halva landet ligger under havsnivån.

Fru talman! Sverige antog 2019 en nationell strategi för klimatanpassning med målet att "utveckla ett långsiktigt hållbart och robust samhälle som aktivt möter klimatförändringar genom att minska sårbarheter och ta tillvara möjligheter". Denna strategi antogs här i riksdagen, faktiskt med fullständig enighet mellan samtliga partier.

Strategin lägger grunden för arbetet på ett balanserat sätt. Den tydliggör till exempel att man inte ska slå fast specifika tidpunkter för åtgärder eller bestämma sig för ett visst klimatscenario. Att göra så, skrev den dåvarande regeringen i strategin, vore kontraproduktivt då man skulle riskera att det görs ineffektiva satsningar som kanske inte behövs eftersom vetenskap ständig förändras och vi inte vet hur det kommer att bli i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning

Det vi vet är att riskerna är olika vid olika tillfällen. Det handlar om vårt lantbruk och skogsbruk, om säkerhet och människors hälsa och, kanske allra mest, om vattenfrågor, i alla fall på kort sikt.

(Applåder)

Herr talman! Frågan var alltså om detta är effektiv eller rimlig klimatpolitik eftersom Klimatpolitiska rådet konstaterar att utsläppen från personbilstrafiken skulle minska med ungefär 1 procent om vi hade haft hela bonus malus-systemet kvar. Det hade kostat så här extremt många miljarder och minskat utsläppen med enbart 1 procent. Är det en rimlig reform? Det är ju det som utvärderingen har visat: 1-2 procent för hela bonus malus-systemet och sannolikt mindre för bonussystemet. Det var min fråga. Är det rimlig politik att lägga så mycket pengar på en så liten utsläppssänkning?

Jag måste säga att det hedrar Centerpartiet och Stina Larsson att man har presenterat ett eget svar vad gäller reduktionsplikten. Det måste jag säga. Min fråga där blir vad detta kostar. Att sänka reduktionsplikten kostar i princip ingenting alls. Det gör att vi kan frigöra pengar till bland annat kommuner och regioner och satsa på välfärden, till exempel. Vi får se vad som kommer i nästa höstbudget. Men ni ska sänka momsen. Ni ska sänka skatten. Ni ska dessutom genomföra utredningsförslaget om olika former av produktionsstöd, som skulle kosta 2 miljarder.

Sedan ska man genomföra en statlig upphandling. Tanken är att det ska bli billigt, men jag antar att de som tillverkar biodrivmedel har rätt att sälja dem på världsmarknaden. De vill väl rimligtvis ha ett marknadsmässigt pris. Hur ska man trolla fram ett lägre pris? Företag har ju rätt att sälja på marknaden.

Det är också vad Lena Ek konstaterar i sin utredning. Hon kan inte garantera att de här bränslena kommer att säljas i Sverige. Men Centerpartiet tycks kunna utlova något som utredaren inte utlovar.

Min fråga är vad det här kostar. Att sänka reduktionsplikten kostar i princip ingenting. Centerpartiets förslag borde väl kosta, mellan tummen och pekfingret, 10 miljarder eller mer.

Herr talman! Tack, Stina Larsson, för anförandet!

När jag försöker sammanfatta Stina Larssons redogörelse av kritiken mot vår budgetproposition och inriktningen på klimatpolitiken, det som har hänt än så länge, identifierar jag i huvudsak två större förändringar.

Den ena är elbonusbilarna, som gör en exit nu. De kostar ändå ganska många miljarder i år eftersom alla beställningar som gjorts tidigare ska betalas ut. Det handlar väl om 7 miljarder i år.

Jag läste Klimatpolitiska rådets rapport. De är lite kantiga i rådet, för finns det någon typ av satsning eller styrmedel som minskar utsläppen är det enligt rådet alltid negativt om det tas bort. Det blir alltid en sådan där röd pil oavsett om utsläppen minskas pyttelite till ofantligt hög kostnad.

När det gäller bonusbilarna har vi en sådan situation. Låt oss säga att vi skulle ha behållit bonusarna hela året i år. Om det kostade 7 miljarder att ta bort dem direkt skulle det ha kostat säg 10 miljarder att behålla dem. Hade det rullat på till 2030 hade vi fått 10 miljarder i kostnad varje år. Det kanske är lågt räknat. Det kanske hade kostat ännu mer.

Enligt Klimatpolitiska rådet bidrar bonus- och malussystemet till att minska utsläppen med 1-2 procent varje år. Låt oss säga att bonusbilarna är hälften av det. Då är det 1 procent - 1 procent till en kostnad på, vad kan det bli, närmare 100 miljarder. Är det en rimlig klimatpolitik? Särskilt nu, när vi ser att priserna på många elbilar har gått ned eftersom utbudet har ökat. Då sänker tillverkarna priserna. Vi ser också att företag fortsätter köpa elbilar utan bonus.

Herr talman och Jytte Guteland! Vi får se nästa år hur det blir. Men jag vill påminna ledamoten om att även vår ansvariga myndighet har påpekat att reduktionsplikten gjorde bränslet dyrare.

Hela systemet är uppbyggt på detta sätt. Det är därför det finns en reduktionspliktsavgift som på något sätt ska kunna bidra till att sätta stopp, och det är reduktionspliktsavgiftens nivå som också bidrar till hur mycket dyrare det blir.

Nu var det mycket prat om vem som sitter i vems knä. Jag vet inte om Socialdemokraterna också sitter i vårt knä, för när jag jämför budgetmotionerna kan jag inte se att det är jättestor skillnad. Det som skiljer vår budget och Socialdemokraternas budget är närmast felräkningspengar. Det är inte många miljarders skillnad.

Som jag redogjorde för i min tidigare replik accepterar ju Socialdemokraterna de flesta förändringarna på klimatområdet. De flesta budgetposterna vill man inte förändra i någon större utsträckning. Man hade den stora satsningen på busskort till skolungdomar, en satsning som redan finns i regionerna och som rimligtvis inte skulle förändra utsläppsnivåerna i samhället nämnvärt.

Det finns ingen uppbackning i politik till de stora orden om social orättvisa och en klimatpolitik som går fullständigt åt helsike. Det backas inte upp av den konkreta politiken. Vad vi ser är en tuff och hård retorik, men de egna förslagen lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är mest prat och lite verkstad.

Herr talman! Nu är det andra gången jag hör Jytte Guteland påstå att vi inte kommer att få sänkta priser när reduktionsplikten sänks. Jag vet inte om det beror på okunnighet eller dumdristighet.

Vi kommer att få se facit ganska snart. Det är inte så många månader kvar tills vi kommer att ha en betydligt rimligare reduktionsplikt, och då kommer vi så småningom att få se facit. Det kommer kanske att visa sig det första halvåret, eller det första året, var vi hamnar. På kort sikt är det svårt att förutse exakt vad som händer på marknaden med tillgång och efterfrågan.

Herr talman! Vi har såklart träffat branschen under de månader som föregick förslaget om en förändring av reduktionspliktslagen. Vi har träffat exempelvis Drivkraft Sverige, som är den stora branschorganisationen. De har gjort inspel om att de också ville sänka reduktionsplikten, och de har visat upp en kalkyl för hur mycket lägre priset skulle bli om man sänkte enligt deras förslag.

Nu har vi ett förslag där vi sänker betydligt mer, men jag vill säga att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att vi kommer att få en sänkning av priset. Skulle vi inte få det har vi facit nästa år, men eftersom alla bedömare i branschen tror detta är jag ganska övertygad om att det blir så.

Sedan kan man diskutera exakt hur många kronor det blir, och det var väl det som var diskussionen som presenterades på DN Debatt. Artikeln i DN Debatt fokuserade på vad prisskillnaden skulle bli med vårt förslag till ny lag och med den lagstiftning som redan finns. Enligt branschens kalkyl skulle vi då få se en sänkning med mer än 5 kronor. Men det är inte 5 kronor mot läget i dag.

Herr talman! Vad gäller krisberedskapen finns det inte någon möjlighet att inom överskådlig framtid - de närmaste 10-15 åren - försörja Sverige med hjälp av enbart biodrivmedel. Så småningom kommer vi att få se en elektrifiering av fordonssektorn, och det är det som är framtiden. Det är så jag säger att vi ska minska utsläppen från transporterna. Vi kommer att elektrifiera detta.

Det finns inte något slags fantastisk genväg, utan vill man ha mer biodrivmedel får man betala väldigt mycket pengar och driva på markanvändningen i den övriga världen med ökade utsläpp som följd.

Herr talman! Sverigedemokraterna gillar biodrivmedel. Vi är positiva till alla de biogasstöd som vi har, och vi har faktiskt ingenting emot biodrivmedel. Man ska komma ihåg att Sverigedemokraterna föreslog en reduktionsplikt på 5 procent under tidigare mandatperioder. I dag står vi såklart bakom förslaget på 6 procent. Detta innebär att vi väldigt tidigt visade att vi inte har någonting emot biodrivmedel. Men man måste anpassa dem till en rimlig nivå - något som mer liknar den som de flesta länder i världen har.

I Tyskland kan vi se hur De gröna driver på för att minska inblandningen just för att de är oroade över hur dåliga biodrivmedel riskerar att driva på utsläppen av växthusgaser. Vi vill inte heller ha en sådan situation; mitt parti är också oroade över vad en sådan här extrem biodrivmedelspolitik kan leda fram till. Vi behöver vara mer lagom på biodrivmedelsområdet. Men Sverigedemokraterna har ingenting emot biodrivmedel - absolut inte. Och vi har absolut ingenting emot att vi använder biomassa till vår uppvärmning i Sverige.

Elin Söderberg nämnde klimatanpassning och hur vi tar höjd för eventuella risker och sådant. Vi har faktiskt en klimatanpassningsstrategi som alla partier har ställt sig bakom, och myndigheter, kommuner och stat jobbar tillsammans i de här frågorna. Än så länge är det ingen som har påpekat något enormt behov av hundratals miljarder för att lösa något slags krisartad situation, utan det är ett pågående arbete.

Herr talman! När det kommer till biodrivmedel och reduktionsplikten måste vi göra analysen: Vad leder vår politik till? Vad gör vi för skillnad?

Om vi nu orsakar kostnader på 20 miljarder extra för företag och hushåll i Sverige varje år blir det på en tioårsperiod 200 miljarder kronor. Då måste vi ta reda på: Vad gör vi för skillnad?

Det är ingen hemlighet. Du kan tala med dina partikamrater i övriga Europa, eller många av dina egna partikamrater i riksdagen. Jag har talat med flera. Det är väldigt många även i ert parti som är djupt skeptiska till den stora användningen av biodrivmedel, även om de svenska miljöpartisterna har omfamnat den extrema biodrivmedelsinriktningen på politiken.

Elin Söderberg säger att det är felaktigt att vi använder palmolja i biodrivmedlen. Då ska man lyssna på vad jag sa för någonting. Det jag sa var att i början av reduktionsplikten var palmoljebaserade produkter den viktigaste råvaran. Så är det inte längre.

Däremot har palmoljebaserade produkter flyttat över till HVO 100, det höginblandade biodrivmedlet. Alla som åker med en buss i kollektivtrafik någonstans i landet kommer exempelvis att göra det i en buss som kör på höginblandade drivmedel.

Där har vi i stället fått de palmoljebaserade produkterna, eftersom det är brist på råvarorna. Reduktionsplikten styr i varje fall mot att vi får lite bättre råvaror. Men de kraven finns inte för de höginblandade.

Man har styrt de allra fulaste, de sämsta biodrivmedlen, till de höginblandade just på grund av att reduktionsplikten har slukat så mycket. Det är en dålig politik.

Det svenska myndigheter gör när de utvärderar reduktionsplikten är att de gör det utifrån kalkylerna. Jag erkänner att de ser mycket snyggare och finare ut på grund av reduktionsplikten. Det är sant. Men om man tittar på det ur ett globalt perspektiv får man inte den bilden.

Fru talman! Hösten 2022 gick svenskarna till val. De valde att inte ge den tidigare socialdemokratiska regeringen förnyat förtroende. Klimatfrågan var mycket viktig i valet. Enligt den fullständiga Valu, som presenterades nyligen, var klimatfrågan den tolfte viktigaste frågan när människorna valde att rösta. Det är alltså en viktig fråga.

Genom Tidöavtalet fick vi en ny regeringskonstellation med majoritet i kammaren och med en ny inriktning på klimatpolitiken. Klimatpolitiken ska inte längre fokuseras på ineffektiva satsningar och politik som inte går ihop. Vi har sett miljardrullning till elcyklar och klimatterapi kombinerat med nedläggning av kärnkraft. Den här politiken gick inte ihop. Nu finns det hopp om en ny inriktning på klimatområdet som ska vara ambitiös och effektiv. Den ska styra mot att minska utsläppen, men inte på bekostnad av landsbygden, de areella näringarna eller de privata hushållen.

Detta arbete går inte över en natt, men vi ser redan leverans. Det klagas en del här i kammaren i dag på leveransen vad gäller tillståndsprocesser, och där kan jag hålla med. Man har ju fått tjata om detta i flera mandatperioder här i kammaren. Men om man väntar ett år tror jag att man kommer att kunna se att väldigt mycket händer även på det här området. Saker och ting tar ibland lite tid. Bara under det första året för den här regeringen tror jag att mer kommer att ha hänt vad gäller tillståndsprocesser än vad som hände under åtta år med socialdemokratisk regering. Vi kan sammanfatta det i höst.

Fru talman! Den mest uppmärksammade delen av den nya klimatpolitiken är att reduktionspliktslagstiftningen nu görs om fullständigt. I stället för en politik som hade lett fram till chockhöjningar av drivmedelspriserna varje år fram till 2030 kan hushållen, lantbruket, skogsbruket och andra företag nu se fram mot en kraftig sänkning vid pump nästa år.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, som i motvind påpekat reduktionspliktens orimlighet såväl av kostnadsskäl som på grund av bristande miljönytta, är detta såklart särskilt tillfredsställande. Det finns inget forskningsmässigt stöd för att det på något sätt främjar klimatarbetet att ett mindre land i Europa ska dammsuga världsmarknaden på alla möjliga fetter för att tillverka bränsle till lätta transporter. Det här går helt emot den inriktning som bränsleforskare i världen har för biodrivmedel. Biodrivmedel har en mindre roll att spela, men de har inte en roll att spela där det är elektrifieringen som är nyckeln. Elektrifieringen kommer kanske inte att vara nyckeln för färjetrafiken. För flyget kan den vara det i viss utsträckning men inte fullt ut.

Fru talman! Några fakta kan vara på sin plats. Reduktionsplikten ledde fram till att Sverige fick världens högsta pris på diesel. Den skapade också en situation där vi under flera mandatperioder faktiskt fick se regeringar kompensera genom att sänka skatten på diesel. Reduktionsplikten trängde alltså undan skatteintäkter i miljardklassen. Reduktionsplikten skapade också brist på höginblandad HVO 100 och ökade kostnader under perioden till miljardbelopp för landets kollektivtrafik och andra företag som kanske känt behov av att snygga till sina hållbarhetsrapporter och fokusera på HVO 100 i stället för vanlig diesel.

Sedan har vi de faktiskt ökade kostnaderna för diesel, som genom lite snabb huvudräkning vid 5 miljarder liters dieselförbrukning per år kan sammanfattas till i alla fall åtskilliga tiotals miljarder sedan reduktionsplikten infördes. För detta, fru talman, fick vi ett utfall med snyggare nationella utsläppskalkyler, men enligt forskningen på området leder det inte fram till minskade utsläpp. Problemet är att tillgången på dessa råvaror är begränsad. Om man förbrukar väldigt mycket av de här råvarorna i Sverige kommer man att förbruka mindre av dem i andra länder. Det går inte att skala upp särskilt enkelt.

Jag kan ta några exempel. Vi använder väldigt mycket tallolja i dag för att tillverka HVO och göra drivmedel. Men då blir det mindre tallolja över till kemikalieindustrin som kanske gör bland annat förpackningar, till exempel chipspåsar. Man bidrar även till färg- och medicintillverkning.

Ersättningsprodukterna till tallolja är fossila, eller så använder man jungfruliga råvaror. De kommer kanske från raps. Där har forskningen visat att det inte är särskilt bra, eftersom det blir negativa markeffekter i en global kontext.

Att skaffa fram större mängd tallolja går inte utan att öka avverkningarna. Det gör att det finns väldigt små möjligheter att snabbt öka tillgången på den produkten. Det om talloljan. Det var bara ett stickspår.

Under flera år var den viktigaste råvaran i HVO palmoljebaserade råvaror. De har betydligt sämre värden för klimatet än vad fossil olja har. Nu dammsuger vi världsmarknaden på fetter från Asien.

Det är fetter som forskarna menar konsumeras i en utsträckning som kan överstiga utbudet, vilket kan tyda på felmärkning. Sannolikt är en del av de fetterna i stället jungfruliga oljor. Det är omöjligt att skilja dem åt.

Vi har också fått en situation där de allra sämsta råvarorna till biodrivmedel hamnar i de höginblandade biodrivmedlen. Till vilken nytta är detta?

Bristen på råvaror har lett fram till att vi får svensk etanol i reduktionsplikten. Bränslen som bidrar till minskade utsläpp i kalkylerna gynnas. Men i exempelvis E85 spelar det ingen roll. Där kanske vi kanske får amerikansk eller sydamerikansk etanol.

Vi får fetter från Asien av oklar kvalitet. De fungerar bra i kalkylerna för reduktionen. Men vi får palmoljebaserade produkter i HVO 100.

Herr talman! Den extrema svenska reduktionsplikten var skadlig ur alla aspekter. Den var skadlig för jobb och tillväxt, och skadlig för offentlig sektor. Vi såg till exempel att regionerna fick kraftigt ökade kostnader på grund av de ökade kostnaderna för HVO 100.

Den var skadlig för privathushållen. De tillsammans med företagen ser kanske i år ökade kostnader på grund av reduktionsplikten på 20 miljarder på grund av 5 miljarder liter förbrukad diesel.

Den bidrog inte heller till minskade utsläpp i världen. Vi styrde snarare om råvaror från andra marknader till Sverige. Det är råvaror som man inte kan skala upp hur som helst.

Herr talman! Mer behöver göras på klimatområdet, som man kan läsa om i Sverigedemokraternas klimatpolitiska motion. Vi talar där en del om klimatmålen. Vi ser nu att det har gått väldigt snabbt de senaste åren i Europa.

Vi har fått en ny klimatlagstiftning på EU-området. Det handlar om stora förändringar vad gäller utsläppshandelssystemet. Det handlar om Effort Sharing Regulation. Det är bördefördelningen när man fördelar de övriga utsläpp som ligger utanför utsläppshandeln.

Det handlar helt enkelt om att klimatpolitiken har gått från att vara någonting vi kan besluta om här i riksdagen till att bli någonting som dikteras av Europeiska unionen.

Det skapar också ett behov av att se över våra klimatmål. Av den anledningen vill jag yrka bifall till reservation 25. Den handlar just om att vi behöver ge den befintliga Miljömålsberedningen nya uppdrag så att vi kan se hur svensk nationell klimatpolitik i framtiden kan bidra på ett positivt sätt.

Herr talman! Det vore inte särskilt bra om vi har en politik som enbart styr mot att skyffla utsläpp till andra delar i Europa och att skyffla jobb och tillväxt tillsammans med utsläppen till andra länder i Europa utan att utsläppen totalt sett minskar.

Vi behöver se över de klimatpolitiska målen. Det är viktigt att fler partier är beredda att erkänna detta. Jag tror att de flesta ser anledning till att se över den nationella politiken när så väldigt mycket händer på europeisk nivå.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Tack för svaret, Jytte Guteland!

Vi hör här att det är svårt att formulera en egen politik när man är i opposition. Det är också korrekt att vi inte har hunnit ändra på tillräckligt mycket än. Det är fortfarande för mycket kvar i budgeten från den socialdemokratiska regeringen. Men jag tror att det ska förbättras framöver.

Vi kan gå över till reduktionsplikten. När Sverigedemokraterna var i opposition hade vi redan för flera år sedan ett konkret förslag. Vi tyckte då att en reduktionsplikt på 5 procent var en bra nivå. Nu blev det 6 procent. Det ligger i alla fall ganska nära. Men det var fullt möjligt för oss att formulera ett sådant förslag.

Det finns myndigheter som har tydliga kurvor. Om man vill nå 2030-målet för transporter kan man sätta reduktionsplikten enligt Energimyndighetens bedömning. Det är väldigt enkelt. Men Socialdemokraternas strategi i dag är att skälla och klaga. Men man vill inte presentera det konkreta förslaget, eftersom man då samtidigt säger till medborgarna: Så här mycket dyrare ska det vara att transportera sig i Sverige, så här mycket dyrare ska det vara för lantbruket att verka i Sverige, så här mycket dyrare ska det vara för skogsbruket att bedriva sin verksamhet och så här mycket dyrare ska det vara med kollektivtrafik i Sverige.

När vi nu ändrar reduktionspliktslagstiftningen handlar det nämligen inte enbart om att alla privathushåll kommer att få lägre pris när de kör bil. Det handlar också om lägre kostnader för lantbruk och för skogsbruk. Och det handlar om kanske flera hundra miljoner i lägre kostnader för kollektivtrafik, vilket företrädare för regionerna gläds åt.

Socialdemokraterna sitter visserligen i opposition. Det kan vara lite svårt. Men man har samtidigt ansvar för att presentera sina lösningar och inte bara klaga.

Jag vill återigen fråga: Önskar Socialdemokraterna behålla den reduktionspliktslagstiftning som vi hade, med chockhöjda dieselpriser vid årsskiftet som följd?

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för anförandet vi fick lyssna på. Det var många ord. Det var långt. Sverige ska visa världen, och så vidare.

Det var mycket klagomål på regeringens och Sverigedemokraternas politik, hörde jag. Vi har försämrat klimatpolitiken, och resurser har tagits bort. Skulle möjligtvis Jytte Guteland kunna konkretisera vad Socialdemokraterna hade i sin budgetmotion som dramatiskt hade förändrat klimatpolitiken?

När jag tittar i Socialdemokraternas budgetmotion hittar jag några få miljoner till reparationer, vilket ingen kan peka på skulle ha ändrat någonting för klimatet. Det är billigare eller fria kollektivtrafikresor för unga, vilket finns i väldigt många regioner. Jag tror inte att det är någonting som skulle ha påverkat utsläppen. Det hade förmodligen inte lett till så väldigt många färre bilresor, så det hade inte märkts i kalkylen.

Jag vet inte om ledamoten skulle kunna utveckla lite mer vad Socialdemokraterna har för politik på klimatområdet. När jag läser budgetmotionen ser jag ungefär att man godtar regeringens och Sverigedemokraternas klimatpolitik och gör lite ytliga förändringar. Sedan står man här i kammaren och försöker måla upp en bild av att hela världen kommer att brinna ned för att vår budget gick igenom, när skillnaderna är extremt ytliga.

Jag noterade också att ledamoten kritiserade Sverigedemokraternas och regeringens förslag på en mer rimlig reduktionspliktslagstiftning. Då kommer vi till frågan: Vad vill Socialdemokraterna? Vilken nivå ska vi ha inom reduktionsplikten, enligt Socialdemokraterna?

Herr talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men denna gång yrkar vi bifall endast till reservation nummer 10.

Svensk skog är något att vara stolt över. Sverige har världens mest hållbara skogsbruk. Vi är ganska eniga om detta i kammaren. Det finns lite olika synsätt när det gäller hur mycket som ska skyddas och inte skyddas och hur mycket pengar som ska läggas på dessa saker. Men utgångspunkten, att man ser positivt på skogsbruket, har vi trots allt en bred enighet om här i riksdagen, vilket man inte kan tro om man följer bevakningen i Dagens Nyheter eller public service, där jag vill påstå att man ger något slags kampanj mot skogsbruket från miljörörelsen oproportionerligt utrymme.

Herr talman! Här i Sverige har vi brukat våra skogar i hundratals år. I dag kan man säga att i princip all skog i vårt land någon gång har brukats. Att vi ständigt upptäcker ovanliga arter i våra skogar är ett tecken på att skogsbruket är hållbart. Trots att vi brukat skog i Sverige så länge har vi ständig tillväxt.

När det gäller arter kan vi se att inga arter har dött ut de senaste 30 åren. Under de senaste 50 åren handlar det om oerhört få skogslevande arter som dött ut, färre än tio. Den typiska arten som dött ut levde i den allra sydligaste delen av Sverige i olika mellanformer mellan ädellövskog och jordbruk. Det finns inga tecken på att antalet arter som försvinner i Sverige ökar, snarare tvärtom.

Herr talman! Det svenska skogsbruket bidrar i dag till en varierande landskapsbild eftersom vi får skog av olika åldersklasser. Detta gör att vi får ett rikt djurliv i form av exempelvis älg i nyavverkad skog men kan plocka svamp och bär i äldre skog. Det svenska skogsbruket är en tillgång för den biologiska mångfalden.

Herr talman! Det svenska skogsbruket är också en del av en fantastisk skogsindustri - en industri som är grundläggande för den gröna omställningen och för jobb och tillväxt, framför allt på landsbygden. Det handlar om råvaror för att producera småhus, höghus, tidningar och blöjor men även om råvaror för textilproduktion, flygbränslen och nedbrytbara plaster.

Skog som inte brukas kommer däremot inte att i betydande utsträckning kunna bidra till minskade utsläpp eftersom vi inte kan ta del av råvarorna. I en nypublicerad finsk forskarrapport konstaterar man också att potentialen att minska växthusgaserna i atmosfären genom att inte bruka skog är mycket låg. Det bästa vi kan göra är alltså att fortsätta bruka skogen.

Herr talman! Hållbarhet bygger på tre ben: ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Jag har just givit exempel på hur Sveriges skogsbruk är hållbart ur dessa tre aspekter. Jag vill därför återigen påpeka att Sveriges skogsbruk, förmodligen tillsammans med Finlands, är världens bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Skyddade områden står på många sätt i centrum av skogsdebatten, som vi har hört här i kammaren under replikskiften. Från Sverigedemokraternas sida värnar vi skydd av värdefull natur, men detta betyder inte att arealerna måste öka år för år. Vi anser att skydd inte i första hand ska inriktas på en given andel av total areal utan anpassas efter naturtypens totala areal och med hänsyn till förekomst av akut hotade arter. När det gäller ovanliga naturtyper behöver större andel av arealen vara föremål för naturvårdsinsatser för att en tillräcklig areal ska nås. Totalt skydd, som ofta tillämpas i barrskogsområden, är ofta en olämplig väg i dessa miljöer. Det är snarare väl avvägd skötsel som behövs för att bevara och utveckla dem.

Vidare anser vi att skydd inte bör bygga på en så vid definition som i dag utan i normalfallet utgå från konstaterad förekomst av verkligt sällsynta, akut hotade arter. Med denna förändring säkerställs att skyddssystemet blir mer objektivt och att naturskyddsinsatser görs där de gör störst nytta i förhållande till kostnaderna för ägarna och samhället.

Herr talman! Rapporteringen avseende miljömålet Levande skogar har främst hanterats av Artdatabanken och SLU, utan insyn från andra som kan ha intresse av att lämna synpunkter på det naturvårdsarbete som bedrivs i skogen och dess betydelse för hotade arter och livsmiljöer. Därtill har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen yttrat sig över om målet är uppnått.

Som vi ser det finns oklarheter i redovisning, rapportering och slutsatser, vilket visar att utvärderingen av miljömålet Levande skogar behöver förändras. Vissa av målen är, som vi ser det och som många experter bedömt det, rent utopiska eftersom de inte kan nås. Exempelvis kan inte alla arter uppnå gynnsam bevarandestatus inom Sveriges gränser. Det går inte. Ett mycket stort antal arter som lever i Sverige har inte, har aldrig haft och kommer inte någonsin att ha ett tillräckligt antal för att nå sådan status. Sådana utopiska mål behöver snarast arbetas bort ur miljömålen. Målen bör också vara formulerade så att de är realistiskt nåbara. Rapporteringen av miljömålet Levande skogar bör i framtiden innefatta ett genomtänkt remissförfarande för att säkerställa en objektiv bedömning av hur långt vi nått.

Herr talman! Om vi ska kunna fortsätta att öka virkesproduktionen och förbättra den biologiska mångfalden måste myndigheterna ha som tydlig huvuduppgift att stötta skogsägare och inte motarbeta dem. De ska verka för bättre skogsskötsel och naturvård genom rådgivning och genom att kunna erbjuda betalda skötselavtal där så krävs.

Fru talman! Jag tackar åter Emma Nohrén för frågorna. När vi tycker olika och inte har något samarbete lägger vi i Sverigedemokraterna fram våra förslag i kammaren, röstar på dem och försöker övertyga så många andra som möjligt om att även de bör rösta på dem. Det är också så vi gör med vår reservation om torv.

Fru talman! När det kommer till klimatfrågorna är jag positiv till möjligheterna för att vi fyra partier ska kunna komma överens om en inriktning och en strategi för såväl mål som ECR-sektorer och andra klimatåtgärder. Jag tycker inte att de sakpolitiska skillnaderna är jättestora. Det kan hända att man använder olika ord och att man trycker på olika risker på olika sätt. Men när vi väl diskuterar i sak är vi väldigt eniga.

Vi är övertygade om att elektrifiering är nyckeln. Vi är övertygade om att tillståndsprocesserna är nyckeln för att kunna få elektrifieringen att fungera. Vi har också ett Tidöavtal som tydligt slår fast att vi ska ha en ambitiös och effektiv klimatpolitik och där stora delar av klimatavsnittet är direkt hämtat från Sverigedemokraternas valplattform.

Det här betyder att partierna är ganska överens. Vi har kunnat enas om texter som har hämtats från vårt partis valplattform. Det här skapar bra förutsättningar för samarbete framöver. Jag tror inte att Emma Nohrén behöver vara så orolig. Det kommer att bli bra leverans på det klimatpolitiska området framöver.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag uppskattar när ledamöterna följer den parlamentariska traditionen - tilltalar varandra med för- och efternamn och kommer ihåg att tala via talmannen.)

Fru talman! Det är riktigt; Sverigedemokraterna tycker inte likadant som Liberalerna i den här frågan. Man kan inte vara överens om allt. Vi har ett gott samarbete, men när det kommer till torvfrågorna har vi uppenbarligen lite olika perspektiv. Det kanske är den liberala flygeln av den här regeringen som vi sverigedemokrater har störst problem med i torvfrågorna.

Min förhoppning är att vi ska kunna övertyga även liberaler om att man behöver bruka torv på en pytteliten del av Sveriges torvmarker. Mestadels ska man ju inte bruka torv på markerna, utan det handlar om en väldigt liten del. På 99,5 procent av dessa marker finns det inget torvbruk i dag, och jag tror att man kommer att upptäcka risker även här - precis som i många andra samhällssektorer i Sverige där vi har pekat på risker.

Sverige är beroende av torv för produktionen i jordbrukssektorn och i skogsbruket. Det är en väldigt hållbar produktion i Sverige. Vi vill inte ha en situation som i andra europeiska länder där man importerar stora mängder torv från länder med betydligt sämre miljöskydd än vad Sverige har.

Det är alltså riktigt att vi inte är överens i de här frågorna, men jag är övertygad om att vi sverigedemokrater kommer att kunna övertyga fler och fler om det rimliga i att bibehålla en torvproduktion som är miljömässigt hållbar i Sverige.

Vi har i dag inget samarbete i torvfrågan. Vi har samarbete i budgetfrågorna, om saker som möjligtvis kan gälla myndigheter som är ansvariga för sådant här och i tillståndsfrågor. Men något formellt samarbete kring torv har vi tyvärr ännu inte.

Fru talman! Vad gäller kompensatoriska åtgärder handlade de här uttalandena om att när vi och samarbetspartierna inför regeringstillträdet förhandlade om reduktionsplikten ingick inte kompensatoriska åtgärder. Att efter det att en förhandling är slutförd föra in tal om kompensatoriska åtgärder blir inte rimligt. Det var det vi reagerade på. Jag kan konstatera att förhandlingen nu är avslutad för andra gången, och det blev inga kompensatoriska åtgärder.

Regeringen och Sverigedemokraterna kommer givetvis att bidra till uppgiften att leverera på Sveriges horribla åtagande gentemot Europeiska unionen vad gäller ESR-kriterierna. Regeringen kommer att redovisa hur de jobbar med det längre fram.

Man behöver inte stirra sig blind på åtgärder i Sverige, utan ESR ger möjlighet till åtgärder även i andra länder. Det finns en flexibilitet till LULUCF-sektorn, jordbrukssektorn och skogsbrukssektorn, men den är vi inte intresserade av att använda. Produktionen behöver ökas så mycket som möjligt i de sektorerna. Däremot är flexibiliteten till utlandet intressant att titta på. Det kan hända att man kan driva projekt och sluta avtal med andra länder och uppnå de här kraven på ett betydligt mer effektivt sätt.

Fru talman! Sverigedemokraterna var inte med i den miljömålsberedning som tog fram det som kom att bli det klimatpolitiska ramverket. Vi bjöds aldrig in till den, så vi fick aldrig möjlighet att tycka till. Det är bakgrunden till att vi inte heller backade upp målen. Genom att vi har stått utanför har vi varit mer fria, och vårt perspektiv handlar om hur vi kan bidra till att lösa problemet. Problemet är alltför stora utsläpp av växthusgaser i världen. Det innebär också att vi kan fundera på bättre lösningar även i Sverige. Vi kan tycka att alla remissinstanser som motsatte sig sektorsmål kanske hade rätt. Det hade kanske varit bättre att enbart ha ett mål. De sektorsvisa målen motverkar snarare syftet.

De sektorsvisa målen ledde fram till att den socialdemokratiska regeringen lade fram förslaget om reduktionsplikt som gör det extremt dyrt att transportera sig i Sverige och att vi har världens högsta dieselpriser. Vi vet att biodrivmedel inte är nyckeln till att elektrifiera personbilstransporter. Det är i stället elektrifieringen som är nyckeln, och det håller forskningen med om. Biodrivmedel gör betydligt större nytta i andra sektorer.

Vi kommer att uppnå elektrifiering av transportsektorn. Vi kommer kanske inte att uppnå det till 2035, men vi kommer sannolikt att nå dit några år senare och det kommer inte att vara någon katastrof. Det kommer att ske på ett betydligt mer effektivt sätt. Det är min åsikt.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Övergripande miljöfrågor. Trots ett deppigt namn innehåller det många viktiga frågor.

Jag tänkte inleda med att tala om torv, precis som Elin Nilsson från Liberalerna gjorde. Då blir det ofrånkomligt att tänka på vår numera avlidne före detta ledamot Mats Nordberg. Han arbetade i många år intensivt med de frågorna och vann mycket respekt ute i landet för sitt engagemang.

Fru talman! I brist på brunkolsgruvor och oljefält har torv kommit att hamna i fokus hos en alltmer radikaliserad miljörörelse, som i sina illegala sabotageaktioner runt om i vårt land i dag fokuserar på att utmåla torv som något hemskt hot mot det globala klimatarbetet. Ingenting kunde vara mer felaktigt.

Klimatrörelsen tycker om att hänvisa till IPCC och forskningen. Men då ska man komma ihåg att IPCC inte klassar torv som fossilt, utan torv klassas som just torv. Det är en egen klass.

Man kan också konstatera att torven i Sverige växer till sig. Det blir alltså mer än vad som skördas.

Fru talman! Den naturvårdspolitik som förts de senaste mandatperioderna har inte varit bra. För att naturvården ska kunna existera måste den samexistera med mänskliga verksamheter. I Sverige har det i dag blivit mycket svårt, ibland omöjligt, att få tillstånd för nya torvtäkter. Det är ett stort problem som fler måste våga tala öppet om, även om en del ligistgrupper på stan kommer att bli upprörda. Vi kan om några år få en situation med allvarlig brist på torv i Sverige.

Fru talman! Det finns en del fakta som är ofrånkomlig. Odlingstorv behövs för både skogsplantor och grönsaksodling. Vi vill alla att självförsörjningsgraden ska öka. Men det finns inga alternativ som fullt ut kan ersätta torv. Om utvecklingen fortsätter kommer jord- och skogsbruk att tvingas förlita sig på import av råvaror med betydligt sämre miljöprestanda. Alternativen är inte speciellt bra.

Det handlar kanske om kokos från Asien, som kräver extremt mycket vatten för att tvättas. Det har sannolikt betydligt större miljöpåverkan, speciellt om man tar hänsyn till de extremt långa transporterna, för att inte tala om kostnaderna för dem.

Det kan handla om produkter från skogs- och pappersindustrin. Men det är saker som vi redan använder i olika industriella processer. Man talar också om park- och trädgårdsavfall. Men det är också sådant som redan används i just odlingen. Och man talar om biokompost. Men det kräver en hel del bearbetning och kan inte ersätta torv fullt ut. Det kan kombineras med torv, men det är ingen ersättning.

Fru talman! Torvbruk bedrivs i dag enbart på en halv procent av Sveriges uppdikade torvmarker. På 99,5 procent är det alltså inget torvbruk. Andelen utsläpp av växthusgaser som torvbruket orsakar är försumbar i förhållande till utsläppen från uppdikade torvmarker i stort. Men trots sin litenhet genererar torvbruket stor nytta genom att bidra till att vi får svensk mat på bordet och träråvaror ute i världen.

Torvbaserad jord bidrar även, genom sin goda förmåga att binda fukt, till att minimera näringsläckage och därmed till att vi når miljömålen. När torv skördas skapas ny våtmark, som så gott som alltid blir oerhört populära tillhåll för fågellivet, just eftersom det finns krav på återställning.

Fru talman! Först och främst behöver det nu tillsättas en bred utredning om hur det går att öka Sveriges tillvaratagande av torv, som växttorv i form av odlingssubstrat och strömaterial inom djurhållningen samt som energitorv i kombination med trädbränsle på bästa sätt. Vidare bör tillståndsverksamhet för torvbruk utredas i syfte att göra det lättare och enklare att få tillstånd på lämpliga marker över hela landet. Lärdomarna från Ukrainakrisen när det gäller svensk livsmedelssäkerhet behöver även utredas i förhållande till möjligheten att säkerställa och öka nyttjandet av torv som odlingssubstrat.

Ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv bör man också titta på möjligheten att utnyttja energitorv i vår energiproduktion, som en försäkran vid bristsituationer, ungefär som man gör i Finland. Vi brukar ofta använda Finland som ett gott exempel. Det är ett land som lagerför viktiga produkter på ett bra sätt, som vi gärna vill efterlikna. De använder torv på detta sätt.

Med anledning av det här vill jag passa på att yrka bifall till reservation 23.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill också sätta grunden i miljöarbetet i fokus, det vill säga miljömålssystemet. Det har visat sig att bedömningen av hur miljömål, inklusive miljökvalitetsmål, uppnås ofta görs utifrån orimliga villkor. Målen blir ouppnåeliga. Det är kontraproduktivt och kommer med tiden att minska motivationen hos berörda och underminera förtroendet för målen och arbetet med dem.

Vi kan inte som i dag ha mål som myndigheter och ett flertal politiska partier anser inte går att uppnå, då de nödvändiga åtgärderna hamnar i konflikt med andra mål. Miljömålen och uppföljningen av dem måste bedömas opartiskt och utifrån behovet att samtidigt främja såväl ekonomisk utveckling som miljö.

Ett uppenbart exempel på mål som inte är uppnåeliga är att samtliga arter ska kunna uppnå god bevarandestatus. Det kan samtliga arter i Sverige aldrig ha. Sådana mål måste omformuleras. Arter varierar över tid, och vi kommer alltid att ha ovanliga arter. Här ska man inte missförstå mig. Artbevarande arbete är viktigt, men vi kan inte ha orimliga mål som inte går att uppnå.

Fru talman! Avslutningsvis är det värt att nämna tillståndsfrågorna, som återfinns i betänkandet. Det är akuta problem som Sverigedemokraterna har gjort vårt bästa för att belysa här i kammaren under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Tack vare Tidöavtalet har vi fått en ny regering på plats, med ett regeringsunderlag som i detta nu arbetar med att korta tillståndsprocesserna, öka förutsägbarheten, minska risken för företagare med mera. Åtta år med vänsterstyre har varit åtta förlorade år.

Om vi ska få bukt med stagnerad tillväxt och kunna möjliggöra för grön omställning måste det göras omtag. Socialdemokraterna hänvisar här i kammaren till att man har tillsatt två utredningar. Vi hade alltså en socialdemokratisk regering som satt vid makten under två mandatperioder och som inte levererade en enda relevant proposition som löste problemet. Man levererade två utredningar som har dömts ut fullständigt av alla näringar och branschorganisationer som otillräckliga.

Ja, det behöver göras betydligt mer.

Det finns vissa detaljer i utredningarna som är positiva och som ska genomföras, men man skrapade bara på ytan. Det mesta av arbetet återstår tyvärr. Det kommer att ta ett tag att reda ut röran som skapats genom åren, och det är just den möjligheten vi får nu. Med Tidöavtalet skapas möjligheten att få till ett fungerande system. Den här frågan bereds nu på Regeringskansliet, och jag skulle bli förvånad om vi inte inom kort får besked om hur regeringen avser att ta tillståndsfrågorna vidare.