Martin Kinnunen

Herr talman! Tack för frågan, Anna-Caren Sätherberg!

Sverigedemokraterna sa före valet att vi skulle jobba för sänkta drivmedelspriser. Ända sedan Sätherbergs parti införde reduktionspliktslagen har vi sagt att vi måste ändra på den, att det är galen politik. Den har skapat världens högsta dieselpriser.

Det vi gör nu är precis det vi sa att vi skulle göra. Vi kommer nu att få se en kraftig sänkning av reduktionsplikten. Vi har fått se kraftiga skattesänkningar på dieseln också. Och vi kommer att få se betydligt lägre pris på diesel nästa år än det var när Socialdemokraterna satt vid makten.

Min fråga till Anna-Caren Sätherberg är: Hur tänker Socialdemokraterna agera i omröstningen? Nu har man två val. Vi vet att skillnaden mellan ja och nej till det här lagförslaget enligt opolitiska tjänstemän handlar om 5,50 kronor vid pump. Vi kan aldrig veta exakt hur mycket det kommer att handla om, men i brist på annat får vi förlita oss på de opolitiska tjänstemän som har räknat fram den konsekvensen.

Nu kan Socialdemokraterna välja. Antingen vill man att det ska bli 5,50 kronor dyrare vid pump, eller så vill man det inte. Sedan kan man såklart jobba för förändringar av lagstiftningen framöver. Men nu är det skarpt läge. Man kan välja att lägga den kostnaden på svenska konsumenter. Det är ganska kraftiga samhällsekonomiska kostnader.

Vi tankar mer än 5 miljarder liter diesel i Sverige i dag. Det kan vi multiplicera med dessa kronor och se en kostnad som drabbar olika parter i samhället. Vore det inte bra att undvika att lägga på de 25 miljarderna i kostnader på företag och hushåll med tanke på det ekonomiska läge som just nu råder?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, som innebär att reduktionsplikten sänks kraftigt om ungefär en månad.

Det här kommer att innebära betydande lindring för bilister, företag och i förlängningen alla som är i behov av varutransporter. Det är vi alla, exempelvis när vi handlar i en matvarubutik. De allra flesta om inte alla produkter där har någon gång kommit dit i en lastbil.

Det handlar även om lantbruket. Svensk mat kommer att bidra till minskade utsläpp och i förlängningen billigare mat.

Herr talman! Vi har nu en vecka där vi här i kammaren fattar ett flertal mycket viktiga beslut. Vi har i dag fattat beslut om budgetramarna samt kärnkraften, och i morgon kan vi äntligen ändra reduktionspliktslagstiftningen.

Reduktionsplikten har sin bakgrund i den miljömålsberedning som tillsattes under första halvåret 2010 och bestod av sju av riksdagens i dag åtta partier. Sverigedemokraterna var alltså inte med och bjöds heller inte in i beredningen efter riksdagsinträdet.

Vi vet vad som hände sedan. Miljömålsberedningen beslutade om ett väldigt ambitiöst transportmål, som till stor del skulle lösas med biodrivmedel. Remissinstanser varnade för oerhörda prisökningar, men partierna valde då att inte lyssna. Man hoppades på något annat.

Frågan utreddes vidare, och i budgetpropositionen 2018 kom förslaget om en reduktionspliktslag.

Någon konsekvensanalys värd namnet gjordes aldrig av den socialdemokratiska regeringen, och när vi ifrågasatte hur dyrt det skulle bli att transportera sig i vårt land slog man dövörat till.

Den enorma importen av biodrivmedel - många direkt dåliga vad gäller klimatutsläpp - skulle minska, hävdade den socialdemokratiska regeringen. Marknadspriset skulle gå ned, hoppades Socialdemokraterna.

Regeringen valde också att i samband med införandet kraftigt sänka dieselskatten så att väljare och konsumenter inte skulle märka att reduktionsplikten hade införts.

Men, herr talman, importen minskade inte. Priset på biodrivmedel gick inte ned, utan vad vi fick se var ett Sverige med världens högsta dieselpriser. Detta i ett glesbefolkat och stort land som är beroende av rimliga priser på transport av såväl varor som människor.

Herr talman! Reduktionspliktslagen kan tjäna som exempel i historieböckerna på dålig och oövertänkt politik där man väljer att lyssna till fromma förhoppningar och struntar i att se till konsekvenserna. Reduktionspliktslagen var aldrig hållbar. Folk blev aldrig tillfrågade. Folk fick aldrig veta vilka konsekvenser den här politiken skulle leda fram till, och man kunde tidigt se att det inte fanns någon tolerans.

Herr talman! Det vi nu ser är resultatet av en process där partier som Sverigedemokraterna länge drivit på men där andra partier ansvarsfullt varit beredda att ompröva politik som visat sig inte fungera.

Civilsamhället har också varit aktivt. Hundratusentals människor har engagerat sig för rimliga priser på drivmedel. Det slutade med att väljarna sa sitt i vallokalerna. Det här är, trots det tidiga socialdemokratiska misslyckandet, ett fantastiskt bra exempel på hur demokratin är tänkt att fungera. En socialdemokratisk regering fattar dåliga beslut. Människor går ihop och arbetar stenhårt för att få till en bättre lagstiftning, och nu kan vi skörda frukterna av detta - också här i kammaren.

Herr talman! När vi i morgon voterar om reduktionspliktslagen kommer det att stå mellan ja och nej till detta lagförslag. Jag noterar i betänkandet från miljö- och jordbruksutskottet att de fyra oppositionspartierna vill göra gemensam sak och rösta ned propositionen. Den knapptryckningen kommer att få stor betydelse för svenska hushåll och företag.

Skillnaden i pengar mellan att trycka på grön eller röd knapp är mer än 5 kronor per liter om man ska tro de opolitiska tjänstemän som har räknat på detta. För den som är i behov av bil handlar det om tusentals kronor årligen. Den som är lite mer nationalekonomiskt bevandrad förstår att det även kommer att få betydande effekter på inflationsutvecklingen och i förlängningen även våra räntor.

Mitt budskap till de fyra partierna är alltså att de ska sansa sig och fundera över konsekvenserna om de skulle vinna den omröstningen.

Fru talman! Jag vill till att börja med förklara varför jag är här. Jag är här eftersom Jimmie Åkesson fick kasta in handduken tidigt i morse på grund av sjukdom. Han hade hemskt gärna velat vara här och ta debatten. Han hade också velat vara den som fick tacka av språkröret Per Bolund.

Jag har med mig en hälsning från Jimmie Åkesson. Med anledning av att detta är Pers sista partiledardebatt i riksdagen vill Jimmie Åkesson överlämna en gåva i form av en symbolisk donation till Stiftelsen Hållbara Hav, som kämpar för en frisk och levande Östersjö och en hållbar tillväxt i regionen.

Våra två partier har ju ibland lite olika uppfattningar om saker och ting, men just havsmiljöfrågorna är faktiskt ett område där vi tillsammans har förhandlat politik i Miljömålsberedningen och kommit fram till en väldigt tjock bok. Tyvärr har det inte blivit så mycket av den ännu - vi får se vad som händer framöver.

Personligen kan jag också beklaga att partiledarkretsen blir av med sin enda AIK:are. Jag hoppas att ni kan välja någon ny gnagare som språkrör - jag vet inte vilka kandidater ni har.

Fru talman! Sverigedemokraterna uppskattar i grunden ett europeiskt samarbete. Vi älskar frihandel och tycker att det är fantastiskt att vi har den handel vi har i Europa.

Det vi är oroade över är allt annat - att vi har en europeisk union som vill skanna alla våra meddelanden. Vi ska inte ens kunna skicka sms eller krypterade meddelanden till andra människor utan att någon skannar dem. Det var inte detta EU som människor gick med i.

Vi är öppna för att vi kommer att se förändringar. Det kan kanske hända att det blir ett EU på olika nivåer.

Fru talman! När det gäller frågan om euron vill vi också att människor, precis som Johan Pehrson sa, ska få behålla sina kronor. Att vår valuta är svag beror inte på att vi har krona, utan det beror på dåligt fattade beslut i den här kammaren under flera decennier. Det ska vi tillsammans försöka ändra på.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker också att det är bra att vi kan utbyta åsikter och inte bara prata om varandra. Våra partier har en bra relation på det sättet i dag.

Fru talman! Sverigedemokraterna har inte riktigt sett på EU-medlemskapet som ett äktenskap. Därför är vi inte lika oroade för hur vi uttrycker oss om det.

Vi konstaterar att Sverige är medlem i Europeiska unionen och att det inte ligger några förslag på bordet om att ändra på detta. Det finns inget folkligt eller parlamentariskt stöd för det i dag.

Men vi ser samtidigt att mycket händer i Europa. Vi ser att den svenska riksdagen blir alltmer isolerad. Svenska regeringar får allt svårare att förhandla i Europa. Länder driver på för att EU ska få befogenheter på områden där vi inte vill se dem. Man vill se en högre budget. Då behövs det en ny svensk EU-strategi för hur vi kan ta till vara svenska intressen på ett bättre sätt. Där ska många olika frågor finnas på bordet.

Fru talman! Det handlar som sagt om vad vi tycker om detaljerna i olika rättsakter och vad vi tycker om principerna. Vi tycker exempelvis att EU:s utsläppshandelssystem är bra. Samtidigt är vi oroliga för på vilket sätt och i vilken takt utsläppen ska minska och hur kurvan för det ser ut. Vi är oroliga för att detta kommer att skada hushåll i Europa och svensk konkurrenskraft. Detta innebär att vi, fast vi, utgår jag från, har röstat nej i Europaparlamentet till olika förslag om ETS, samtidigt är positiva till principen med ETS.

Det är samma sak med en gränsjusteringsmekanism. Vi ser ett stort värde i att vi kan försöka ta betalt av de företag som har betydligt gynnsammare ekonomiska villkor till följd av att de släpper ut väldigt mycket mer växthusgaser. Men detaljerna är ändå kärnan som avgör hur man röstar. Principer har man mer i principiella deklarationer.

Fru talman! Tack, Per Bolund, för en bra ställd fråga! Jag tycker att det är en viktig fråga hur vi kan bibehålla svensk och europeisk konkurrenskraft när vi samtidigt ska minska utsläppen. Sverigedemokraterna är principiellt positiva till CBAM, som gränsjusteringsmekanismen heter på EU-språk.

Dock hänger allt på detaljerna. Det finns utestående frågor gällande CBAM som skapar oro för oss. Det handlar till exempel om hur konkurrenskraften kan upprätthållas i samband med export. Det handlar om att vi ska importera saker från andra marknader och tillverka saker själva, men vi vill också sälja saker till andra marknader. Hur kommer detta att fungera i WTO? Kommer vi att få ett handelskrig, och så vidare? Det finns frågor som vi inte tycker är lösta och saker som behöver lösas på detaljnivå, helt enkelt.

Herr talman! Tack, Muharrem Demirok, för frågorna!

Vad EU-strategin handlar om är att försöka ta vara på svenska intressen i det förändrade EU-samarbetet. Det man hör om man lyssnar på hur debatten går i Europa är att vi går mot en utvidgning av unionen. I vilken takt det går - om det handlar om några år eller åtskilliga decennier - återstår att se, men väldigt många röster säger att det här kräver fördragsändringar.

Sverigedemokraternas tankar kring en EU-strategi är att vi ska sätta upp röda linjer för vad Sverige ska kunna gå med på. Det kommer att stärka Sveriges förhandlingsposition, för man kommer inte att vilja se ett splittrat Europa. Vet man att det finns nivåer som man inte kan ta samarbetet vidare till, nivåer dit riksdagen inte vill, kommer den svenska förhandlingsstrategin att förbättras.

Hur saker och ting utvecklas, om vi får se en union som går mer mot en handelsunion eller om vi får se olika nivåer av samarbete, får framtiden utvisa. Vi är öppna för många olika vägar här.

Herr talman! Tack, Muharrem Demirok, för frågorna!

SD:s förslag om svensk EU-strategi står delvis i centrum för den här debatten. Det är roligt, tycker jag. Samtidigt kan jag konstatera några saker.

Sverigedemokraterna har inga förslag här i riksdagen om att ändra på det svenska EU-medlemskapet, så det ligger inte på bordet här i dag.

Samtidigt måste man vara ödmjuk inför faktumet att det europeiska samarbetet förändras. Vi har en utvidgning som är på väg att mejslas fram. Vi har haft ungefär 9 000 nya rättsakter i Europaparlamentet bara den här mandatperioden. Vi har krav på ökad budget. Vi ser att EU-samarbetet allt oftare tar sig nya former och tar sig an nya frågor.

Jag tror att vi måste vara öppna för att utarbeta en strategi för oss här i Sverige, för vi ska komma ihåg att vi har det mest EU-kritiska parlamentet. Riksdagen är det mest EU-kritiska parlamentet i Europa. Hur tillvaratar vi detta parlaments intressen?

Herr talman! Naturligtvis kommer Sverigedemokraterna att verka för svenska intressen även när det ska förhandlas nya förslag på järnvägsområdet inom Europeiska unionen.

Vi har ett samarbete med regeringen i en lång rad frågor. Huruvida vi kommer att samarbeta om den här rättsakten eller inte får visa sig. Sverigedemokraterna står fritt i en lång rad EU-frågor. Vi samarbetar antingen med regeringen eller utanför regeringen för att försöka förmå regeringen att inta en så god position som möjligt.

Vi är en konstruktiv samarbetspartner till regeringen och övriga partier i EU-frågor, men vi kommer också att vara tydliga med att vi kommer att ta till vara svenska intressen. Är det så att europeiskt samarbete kan åstadkomma förbättringar för svensk järnvägstrafik är vi öppna för det. Men är det så att europeiskt samarbete gör det dyrare eller mer komplicerat att stärka den svenska järnvägstrafiken, ja, då kommer vi att vara tuffa motståndare.

Herr talman! Tack, Nooshi Dadgostar, för frågorna!

Från Sverigedemokraternas sida - och från de flesta av medborgarnas sida, tror jag - kan jag bara instämma i att det är bedrövligt hur det fungerar i järnvägstrafiken. Det är en källa till stor irritation och stora problem för många medborgare i vårt land.

Vi har inget till övers för EU-initiativ på det här området. Jag tror inte att det behövs mer klåfingrighet från Bryssel, så jag kan inte säga att vi sverigedemokrater känner igen oss i att vi stöder något slags experiment eller åker ned till Bryssel och vill experimentera ännu mer på det här området.

Herr talman! I går ingick partierna i Tidösamarbetet en principöverenskommelse om klimatpolitiken. Det är en bra överenskommelse för Sverige och för samarbetet eftersom det stakar ut riktningen för klimatpolitiken framöver. Men varför är det så viktigt just nu?

Herr talman! Det handlar naturligtvis om samarbetet i Europeiska unionen. EU:s överstatliga klimatpolitik, som sträcker sig över en lång rad politiska områden, såväl skogspolitik som vattenvårdsfrågor och bostadspolitik, har ändrat villkoren för den nationella klimatpolitiken. Det är således bråttom att anpassa svensk klimatpolitik till EU:s oavsett vad man tycker om besluten på EU-nivå.

Som exempel kan vi ta ESR-förordningen, som i princip straffar oss för att vi redan har fasat ut den fossila energin från vår bostadsuppvärmning. Eftersom vi gjorde det före 2005 får vi inte tillgodoräkna oss detta alls inom ESR-förordningen. Andra länder kan göra de här investeringarna nu och på så vis klara förordningen. Vi kan inte göra det.

Det här var således en katastrofal förhandling av den dåvarande S-regeringen. Det är nu Sverigedemokraternas och övriga samarbetspartiers uppgift att försöka städa upp efter denna katastrofala förhandling för svensk del, där man inte brydde sig om svenska intressen. Nu måste vi ta konsekvenserna av den dåliga förhandlingen och försöka uppfylla den här rättsakten på bästa möjliga sätt.

Det är det detta handlar om. Det handlar om att ta ansvar för Sverige, här i Stockholm men även i Bryssel - att inte säga en sak när man sitter i regeringen här och sedan skicka ned parlamentariker till Bryssel som gör motsatt sak.

Socialdemokraterna har parlamentariker i Bryssel som driver på för beskattning på EU-nivå samtidigt som man har haft en socialdemokratisk regering som sagt att det här är en zon som vi absolut inte ska röra oss i. Det tror jag är viktigt att svenska väljare känner till i valet.

Kontrollera vad era Europaparlamentariker gör där nere i Bryssel! Risken är stor och överhängande att de inte bryr sig ett dugg om svenska intressen när de väl flyttat dit.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

Herr talman! Tack, Magdalena Andersson, för svaret! Jag kan konstatera att man även får en parlamentariker som Erik Bergkvist som förhandlar budget för Socialdemokraterna i Europaparlamentet och där driver på för en ökad budget. Vi har haft en socialdemokratisk regering som drivit på för en minskad budget, och sedan har man alltså en budgetförhandlare i Europaparlamentet som gör sitt bästa för att minska de svenska rabatterna och öka EU:s budget så att svenska medborgare ska få betala mer i medlemsavgift varje år.

Det här är en mycket märklig situation, så jag skulle återigen vilja höra: Varför arbetar socialdemokratiska parlamentariker för öka den svenska medlemsavgiften samtidigt som den dåvarande socialdemokratiska regeringen påstådde sig arbeta för att minska avgiften? Varför vill socialdemokratiska parlamentariker ha jättedyra tvångsrenoveringar av svenska hem? Har Magdalena Andersson någon koll på sina parlamentariker i Bryssel?

Herr talman! Precis som Magdalena Andersson sa i sitt anförande går vi mot val till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val, och vi hoppas på ett stort valdeltagande. Från mitt partis sida hoppas vi på många sverigedemokrater i Europaparlamentet.

Det som jag skulle vilja fråga Magdalena Andersson om är vad man egentligen får om man röstar på Socialdemokraterna i Europaparlamentsvalet. I mitt anförande tog jag upp kommissionens förslag på tvångsrenoveringar, där den dåvarande socialdemokratiska regeringen sa en sak och de socialdemokratiska parlamentarikerna i Bryssel sa en helt annan sak.

Detsamma gäller kärnkraft och gröna investeringar. Då sa regeringen en sak, medan parlamentarikerna sa en annan sak. En ny suveränitetsfond ville parlamentarikerna ha, men det ville inte Magdalena Andersson. Morgan Johansson ville använda bistånd som påtryckningsmedel för att kunna utvisa personer som inte har rätt att vistas i Sverige. Det ville inte parlamentarikerna.

Min fråga är: Har Magdalena Andersson någon koll på vad parlamentarikerna från Socialdemokraterna gör i Bryssel?

Herr talman! EU har som bekant beslutat att Europa ska bli världens första koldioxidneutrala kontinent. Det tycker vi i Sverigedemokraterna är i grunden positivt. Vi har allt att vinna på att göra oss fria från fossila bränslen. Det kommer att gagna vår ekonomi, och det kommer att gagna vår säkerhet. Men att göra målsättningar vid skrivbordet kostar som bekant inget.

När det gäller detaljerna - hur, när och på vilket sätt - har Sverigedemokraterna haft bestämd kritik. Vi har kritiserat att EU-kommissionen använder klimatet som en murbräcka för att ta sig nya befogenheter, för hur man vill styra svensk skogspolitik och svensk bostadspolitik med mera. Det har vi fått mycket kritik för; vi har inte sällat oss till majoriteten.

Herr talman! Hur går det till när EU-kommissionen försöker förverkliga målet om sin gröna giv? Jag tänker ta upp ett exempel i dag. Det föreslås att fastighetsägare ska tvingas renovera för att radikalt minska byggnadens energiförbrukning. Det låter positivt. Men detaljerna är allt annat än positiva.

Det första delmålet är att alla bostäder om tio år ska vara minst energiklass D. Till 2033 ska en tredjedel av bostäderna i vårt land renoveras. Till 2050 ska alla fastigheter vara nollutsläppshus.

Herr talman! Det finns uppenbara skillnader mellan Molkom och Malta. Därför är det orimligt att Europeiska unionen ska besluta om gemensamma byggregler. Skillnaderna i klimat är stora liksom mellan hur ländernas fastigheter isoleras och framför allt hur de värms upp. På kontinenten är många fastigheter dåligt isolerade, och de värms upp med gas eller olja. Här hemma, i Europas norra utkant, har vi bättre isolering, och våra byggnader värms upp med fjärrvärme framställd av sopor och med värmepumpar som nyttjar el från kärn, vind- och vattenkraft.

Koldioxidutsläppen från fastigheter i Sverige är helt enkelt mycket lägre än i övriga Europa. Svenskarna släpper ut i snitt 26 kilo koldioxid per år för uppvärmning och kylning medan snitteuropén släpper ut 700 kilo koldioxid per år. Med 4 procent i genomsnitt har Sverige med stor marginal lägst utsläpp av alla länder i unionen.

Men trots att vi har gjort vårt, har gjort vår läxa och är bäst i klassen föreslår EU-kommissionen att ungefär samma andel ska renoveras i samtliga länder. Eftersom tvångsrenoveringar i sig kommer att resultera i utsläpp är det sannolikt att det kommer att vara mer till skada än till nytta för klimatet. Renoveringarna av svenska fastigheter kan mycket väl skapa större utsläpp än det man bygger bort. Förslaget är således samhällsekonomiskt oförsvarbart och samtidigt inte nödvändigtvis hållbart ur ett klimatperspektiv, i alla fall inte i Sverige.

Herr talman! Om EU-kommissionen skulle få igenom sitt förslag om tvångsrenoveringar väntar hyreschocker och nedvärderingar av äldre villor och bostadsrätter. Kostnaden för att renovera ett småhus på 100 kvadrat i energiklass G så att det lever upp till EU-kommissionens krav om energiklass D innan 2033 är enligt Villaägarnas Riksförbund över en halv miljon kronor. Om villan är större blir kostnaden för tvångsrenoveringen naturligtvis mycket högre. Till 2050 ska alla villor vara nollutsläppshus. Det blir ännu dyrare.

Särskilt på landsbygden har många villor ett värde som är lägre än renoveringskostnaden. Det saknas en plan för vad de som bor i dessa hus ska göra när deras fastigheter rasar i värde.

Flerbostadshus ska också renoveras. Det handlar inte om småpengar. Sveriges allmännytta har beräknat kostnaden till 550 miljarder fram till 2050. De kostnaderna kommer att tas ut genom högre hyror. Botkyrkabyggens ekonomichef varnar för höjningar på 30 procent.

Därtill ska offentliga byggnader liksom kontor, industrifastigheter och sommarstugor renoveras.

Herr talman! Förslaget är naturligtvis oförsvarbart. Det är positivt att riksdagen, regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att det är ett orimligt förslag.

I Europaparlamentet har exempelvis Miljöpartiet och Socialdemokraterna velat gå ännu längre än EU-kommissionens förslag, trots att tvångsrenoveringarna riskerar att motverka sitt syfte och öka utsläppen. Att Miljöpartiet driver på det här förvånar ingen. Men det kan noteras att inte heller Socialdemokraterna vill lyfta bort stenar utan tvärtom öka bördan för vanligt folk genom att lägga till än fler stenar. Man har tappat sin ideologiska kompass och fortsätter ignorera verkligheten som medborgarna tvingas leva i.

Det är därför Sverigedemokraterna finns. Vi representerar sunt förnuft i kontrast till EU:s och Socialdemokraternas tvångsrenoveringar.

(Applåder)

Fru talman! Jag fick fortfarande inte svar på frågan om hur många arbetstimmar som krävs på Jordbruksverket för att ta fram regelverket. Jag vet ärligt talat inte. Det enda jag vet är att vi behöver besked så snabbt som möjligt, och det behöver bli så bra som möjligt så att det kommer så snart som möjligt.

Det jag kan konstatera är att det finns en bred enighet om att drabbade ska ersättas. Det är grunden för Sverigedemokraternas engagemang. Vi ska ha förtroende för våra myndigheter. Om det finns brister måste de åtgärdas. Om människor och företag drabbas ska de ersättas. Om det saknas pengar i budgeten får vi fylla på. Det är det budskap jag har att ge från Sverigedemokraterna.

Fru talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågan!

Jag tror att det finns en bred enighet här i kammaren om svaret också på den frågan: Vi skulle önska det beskedet samma dag som smittoutbrottet skedde.

Jag vet inte exakt hur många dagar Daniel Bäckström anser att det ska ta för myndigheterna att ta fram regelverket. Jag vet ärligt talat inte hur lång tid som behövs, för jag vet inte exakt hur komplicerat detta är.

Frågan är alltså hur många dagar det skulle ha tagit om Centerpartiet hade suttit och chefat på departementet.

Fru talman! Efter att ha lyssnat på de olika partierna här i dag konstaterar jag att det finns en ganska bred enighet och ett stort förtroende för myndigheterna och deras beredskap och arbete. Ingen har någon kritik än så länge. Det finns också en stor tacksamhet mot jägarkåren och en stor insikt om frågans allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om den afrikanska svinpesten

Fru talman! Samtidigt finns det osäkerheter rörande ersättningar. Vem har rätt till ersättning? När kommer regelverken? Vi har den förvaltningspolitiska modellen i Sverige; vi måste vänta på myndigheterna. Det är uppenbart att det i dag är för tidigt för att kunna peka på uppenbara brister. Det är för tidigt att kräva åtgärder från regering och riksdag. Förhoppningsvis behöver vi inte detta, utan allt flyter på fantastiskt bra.

Förmodligen är det därför, fru talman, som oppositionen ägnar sig åt att nämna saker som budgetmedel. Jag kan försäkra alla partier om att Sverigedemokraterna garanterat kommer att verka för att de budgetmedel som behövs för att säkerställa ersättningar finns. Jag har ingen tvekan om att även regeringen är på den linjen. Det kommer inte att vara någon osäkerhet där, som Sverigedemokraterna ser det i alla fall.

Vi hör tal om biståndsbudgeten, där vi kan konstatera att bistånd i dag inte används till forskning på samma sätt. 2 procent har försvunnit. Men all forskning som bedrivs på svinpest bedrivs fortfarande, och vill man forska på svinpest framöver kommer man att kunna söka sådana anslag också.

Det förs fram krav på allmänna samtal, vilket förmodligen beror på att man inte vet exakt vad man ska tala om eftersom vi ännu inte vet vilka problem som behöver lösas. Men vi kan säkert behöva återkomma till det senare.

(Applåder)

Herr talman! Under många år i miljö- och jordbruksutskottet har jag årligen fått lyssna till myndigheter och höra berättelser om beredskapsarbete när det kommer till den afrikanska svinpesten. Så är det ju när det gäller många olika former av hot mot vårt land.

Herr talman! Den 6 september kom vi in i en helt ny fas när det meddelades att det första konstaterade fallet av afrikansk svinpest drabbat Sverige. Det gällde framför allt Fagersta kommun, men även Norbergs kommun. Inom den större zonen är även Sala kommun och Surahammars kommun drabbade. 100 000 hektar räknas i dag till den smittade zonen. Det är en oerhört stor påfrestning för människor och företag som verkar inom det området. Det är viktigt att såväl kommuner som företag får det stöd de behöver. Oron är såklart stor.

Herr talman! Beredskapen sätts nu på prov, och än så länge måste jag säga att det finns anledning till optimism. Man ska inte ropa hej ännu, men de rapporter vi hittills fått från myndigheterna visar på god kunskap, god beredskap och ganska stor optimism om att man ska kunna utrota smittan. SVA har talat om att det kanske tar ett år, även om de uppgifterna är väldigt osäkra.

Jag vill även i sammanhanget lyfta fram den svenska jägarkåren och det engagemang den visat i arbetet med att bekämpa smittspridningen. Ett stort antal jägare ryckte med kort varsel ut på sin egen fritid redan innan det beslutades om ersättningar. Många har sagt att de över huvud taget inte kommer att söka några sådana pengar.

Herr talman! Smittan är än så länge koncentrerad till ett kärnområde i Fagersta kommun, och det ska nu stängslas in. Min förhoppning är att det kan gå ganska snabbt och att det också ska skapa möjligheter för markägare utanför det stängslade området att inom en inte alltför avlägsen framtid få bifall till olika former av dispensförfarande.

När det kommer till hur olika företag och föreningslivet drabbas är mycket fortfarande oklart. Jägare har fått besked om att man har rätt till ersättning. Lantbruken har också fått besked, även om jag vet att man vill ha ännu tydligare sådana. Mycket är inte så klart som man skulle kunna önska. Ersättningarna utgår från epizootilagen som reglerar drabbade näringsidkares rätt till ersättning, till exempel om en grisbesättning behöver avlivas eller byggnader saneras. Men det här är ju en lagstiftning som vi inte har använt tidigare i särskilt stor omfattning. Det är alltså naturligt att mycket är oklart, och det kan mycket väl hända att politiken måste träda in och göra saker om inte lagstiftningen räcker till.

Fru talman och Per Bolund! Sverigedemokraterna har definitivt en stor påverkan på svensk politik i dag; så är det.

Tack vare Tidöavtalet får vi nu en omläggning av klimatpolitiken där vi går bort ifrån symbolpolitiken och mot effektivitet. Vi fasar exempelvis ut den gamla regeringens kanske största klimatsatsning: att lägga miljarder efter miljarder på nya bilar. Nu har vi sett vad som har hänt. Vi plockade bort stödet, och bilförsäljarna har sänkt priserna på sina bilar. Det kommer fler erbjudanden än någonsin, och priserna har helt enkelt inte ökat särskilt mycket för slutkund. Samtidigt frigör detta pengar som vi bland annat kan satsa på havsarbetet och även göra klimatsatsningar med i årets budget.

Sverigedemokraterna har påverkan, och vi gör nytta i hanteringen av klimatet.

(Applåder)