Magnus Manhammar

Herr talman! Jag tackar för denna diskussion.

Jag vill börja med att säga att jag älskar folkhögskolor. Det är något som jag tror att alla vi ledamöter i denna kammare skulle kunna göra om vi bara besökte dem. Om man kommer ut på en folkhögskola någonstans i Sverige kommer man att uppleva fantastiska saker: människor som gör sitt livs resa, människor som kanske har mötts av stängda dörrar men som plötsligt bara möts av öppna dörrar och möjlighet att förverkliga sig själva och hitta en väg till arbete eller en väg in i det svenska samhället.

Folkhögskolorna gör otroligt stor nytta, och folkhögskolan som utbildningsform är unik - unik för Sverige och unik i världen. Det är ett sätt för någon att komma in i trygg miljö och att verkligen få det stöd man behöver för att kunna följa den vision man själv har om sitt liv, det man brinner för eller det man vill arbeta med.

Jag har varit ute på ett flertal folkhögskolor de senaste månaderna. Jag har då haft fantastiska möten med unga som inte har klarat av skolan och som nu har fått sitta och räkna och plötsligt tycker att matte är det roligaste som finns. De känner att de har fått ett stöd som de aldrig har fått tidigare. Jag har träffat pensionärer där som annars skulle ha varit ensamma och kanske mått dåligt. Men de kommer till en gemenskap där de får lära sig någonting nytt. Jag har träffat människor i min ålder, eller äldre för den delen, som byter bana i livet. De har kanske haft företag men har nu bestämt sig för att de ska jobba som fritidspedagoger, socialpedagoger eller någonting annat. Det finns myriader av fantastiska utbildningar på alla möjliga nivåer som gör vårt samhälle rikare.

Men man möts också av en oro på folkhögskolorna - en oro för framtiden och en oro för om folkhögskolorna kommer att kunna ha kvar den goda verksamhet som de har. Folkhögskolorna har redan behövt göra ganska stora nedskärningar under det senaste året. Och även med det stöd som de får från regeringen på 100 miljoner kronor blir det tyvärr nedskärningar på de flesta folkhögskolor ändå. Det finns ett antal olika orsaker till det. En orsak är inflationen. En annan är att det inte finns någon indexering av det stöd som folkhögskolorna får för deltagarveckorna, utan samma stöd för deltagarveckorna har legat kvar under ganska många år. Detta gör att det till exempel är svårt att räkna upp lönerna, vilket är rimligt att man gör på hela arbetsmarknaden för alla som jobbar. Men på grund av att folkhögskolornas stöd inte är indexerade kan de inte göra det. Detta gör att det är svårt att driva denna utbildningsform när man hela tiden är pressad ekonomiskt.

Jag vill fråga ministern hur han ser på framtiden. Detta är någonting som vi inte på något sätt borde bråka om i politiken. Vi borde komma överens. Vad kan vi göra? Går det kanske att på sikt att göra höjningar? Kan vi prata om detta mellan oppositionen och regeringen? Går det att höja stödet för deltagarveckorna? Kan det bli ytterligare stöd till folkhögskolorna framöver? Detta är en otroligt viktig verksamhet som är en kärna, skulle jag vilja säga, i det svenska utbildningssystemet.

Regeringen har tyvärr inte heller gett det stöd som behövs, om man jämför med det socialdemokratiska förslaget, till kommuner och regioner. Regeringens stöd är tyvärr inte lika stort. Det innebär att regeringen inte heller ger det stöd som kommuner och regioner hade behövt för att man inte ska behöva skära ned på folkbildningen. Kommuner och regioner ger nämligen också stöd till den.

Ytterligare en sak som jag har fått höra att många är oroliga för gäller att folkhögskolorna och folkbildningsverksamheten ska vara fri och frivillig och fri från statlig styrning. Här ser vi också en förändring från regeringens sida detta år. Regeringen lägger sig i folkbildningen på många sätt. Det gäller hur finansieringen ska vara, men man lägger sig också i folkbildningen på ett helt annat sätt än man gjort tidigare. Hur ser ministern på detta?

Herr talman! Tack, ministern, för svaret, och tack än en gång, Linus, för att vi har denna diskussion och denna viktiga debatt!

Jag är glad över ministerns svar. Jag tycker att det var trevligt och fyllt av hopp. Men jag fick inte riktigt svar på det jag ville ha svar på. Jag hoppas att jag kan få det i lite större utsträckning efter detta.

Den stora skillnaden mellan demokratier som Sverige och diktaturer som Ryssland är nämligen att man saknar ett civilt samhälle i Ryssland. Det finns ett civilt samhälle som kämpar i motvind, som vi till viss del från Sveriges sida har stöttat men som är otroligt nedtryckt. Folkbildning, föreningsaktiva och andra förföljs och buras in. Folkbildningen och det civila samhället är oerhört svaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det man behöver göra är precis detsamma som jag själv har varit med och gjort i Ryssland före kriget, nämligen att arbeta för att stärka det civila samhället. Jag vet att folkhögskolor och studieförbund jobbar för att stärka det civila samhället och studieförbunden i Ukraina, för att stärka demokratin, motståndskraften mot Rysslands fake news och motståndet mot Rysslands otroliga attack informativt och militärt mot Ukraina. Att stödja det civila samhället är en viktig del.

Jag vet att en del av våra kollegor här i kammaren i samtal med en internationell organisation som Nato har fått höra att något av det viktigaste som Sverige tar med sig in i Nato om vi nu blir medlemmar är att vi har ett starkt civilsamhälle. Vi har en stark motståndskraft mot just fake news. Vi har en stark tradition av demokrati. Studieförbunden är helt avgörande i detta, tillsammans med folkhögskolorna.

Jag tittade på siffrorna i pausen här. Jag kollade upp att det finns folkhögskolor i 152 kommuner runt om i landet. Vi har ju totalt 290 kommuner, så det är många kommuner där de inte finns och där studieförbunden fyller denna funktion. När studieförbunden nu riskerar att försvinna, vad blir konsekvensen? Jag vill gärna höra hur utbildningsministern tänker kring detta.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret och tackar verkligen Linus Sköld för interpellationen om denna fråga som verkligen behöver lyftas fram.

Det som jag skulle vilja lyfta fram är de stora och kanske långsiktiga konsekvenserna av det som beskrivs i interpellationen och i svaret från utbildningsministern.

I interpellationen ställs den viktiga frågan hur ministern avser att agera för att folkbildningens bidrag till demokratin och den fria åsiktsbildningen inte ska försvagas i den reformering som nu pågår. För att på något sätt analysera hur viktig folkbildningen är för Sverige kan vi nog konstatera att vi förmodligen inte hade haft demokrati i Sverige ifall vi inte hade haft folkbildningen. De hör ihop som två sidor av samma mynt, så en försvagning av folkbildningen i Sverige är också en försvagning av vår demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I länder i världen som är diktaturer eller i länder som inte har så stark demokrati kan man se att det som man ofta mäter demokrati i såklart är fria val. Men det brukar bara vara en liten del av det hela. Internationell forskning visar att den stora frågan när det gäller om olika länder är demokratier eller inte är att det finns ett starkt civilt samhälle. Ett civilt samhälle har ju ett föreningsliv med aktiva föreningar och organisationer som är fria från staten och kan agera själva utifrån demokratiska principer. Det kan vara idrottsföreningar, frimärksklubbar, politiska partier eller fria massmedier.

Livsblodet för det civila samhället runt om i världen men också i Sverige är just folkbildningen. Man ska kunna få stöd och influenser. För att ständigt kunna utvecklas, demokratiseras och leva behöver man helt enkelt ha det här stödet.

Det är alltså viktigt inte bara att studieförbunden får stöd från staten och att det finns en samverkan med staten för att det civila samhället ska leva via studieförbunden utan också att de är fria från påverkan från staten, det vill säga att de sköter sig själva. Det har vi en utmärkt modell för i Sverige med Folkbildningsrådet.

Jag blir ju orolig, och jag vet att det är många med mig runt om i hela Sverige som är oroliga för vad som håller på att hända nu när Liberalerna genomför en allvarlig attack mot folkbildningen och därmed det civila samhället och därmed också den svenska demokratin. Och det är ingen liten attack - folkbildningen kan ta stor skada av det här.

Studieförbunden tittar på hur stor del av deras verksamhet som löper risk att försvinna. Upp till en tredjedel av all verksamhet runt om i landet kommer att försvinna, och flera av de små kommunerna kommer förmodligen inte ens att kunna ha folkbildningsverksamhet kvar. Det finns ingen folkhögskola där, och studieförbunden kommer också att behöva lägga ned. De kommer att plocka ned den sista skylten med Vuxenskolan eller ABF. Vissa kommuner lämnas helt ensamma utan folkbildning.

Det är klart att då blir medborgarna i den kommunen troliga offer för fake news, felaktiga fakta och annat som sprids inte minst på sociala medier. Folkbildningen har ju effekten att kunna vara motkraften till det.

Hur tänker utbildningsministern kring det här? Jag är orolig för konsekvenserna av detta för den svenska demokratin på lång sikt. Hur tänker man att man ska agera för att kunna stärka demokratin på något annat sätt? Har man någon plan, eller är det här en neddragning och en reformering utan konsekvensanalys? Det är så jag uppfattar det, och jag uppfattar att det är väldigt många fler än jag som uppfattar det så i Sverige. Det här är något man gör utan att ha tänkt efter före. Man gör det kanske inte ens av egen fri vilja. Då undrar jag: Varför gör man det här, och har man någon tanke för att i stället stärka den svenska demokratin?

(Applåder)