Arber Gashi

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Anna Tenje för svaret, men jag kan inte annat än konstatera att Anna Tenje verkar ganska nöjd med hur situationen ser ut eller kanske inte riktigt ser problematiken när det kommer till hur Försäkringskassans förutsättningar har sett ut de två senaste åren och vilka konsekvenser det har fått och leder till för myndigheten.

Min fråga till statsrådet var hur statsrådet ser på kopplingen mellan regeringens anslag till Försäkringskassan och dess neddragningar av personal och långa handläggningstider. Jag fick inget svar på detta. Jag frågade också hur långa handläggningstider våra sjukförsäkrade kan vänta sig med regeringens förda politik. Inte heller det fick vi svar på.

Vi ser i dag konsekvenserna av regeringens hantering av Försäkringskassan. På bara två år har vi sett dramatiskt ökade handläggningstider, vilket har inneburit att sjuka människor tvingas vänta orimligt länge på besked om sin ekonomiska trygghet. I talande stund är det väntetider på nästan 50 dagar för handläggning av nya, påbörjade sjukpenningärenden. Och har du velat ringa in för att få veta hur det går och vad som händer med ditt ärende har du många gånger inte kommit fram, för det är för många som ringer och för få som svarar i luren hos Försäkringskassan. De hinner inte med. Det är inte acceptabelt.

Medierna rapporterar om fall där människor med allvarliga sjukdomar har fått vänta flera månader på besked om sjukpenning trots att läkarintygen tydligt visar deras behov av stöd och ger dem rätt till sjukpenning. Ett exempel är en kvinna med kronisk smärta som väntade i över fyra månader på att få sitt ärende handlagt. Under tiden var hon utan ekonomisk inkomst och tvingades ta lån för att klara vardagen.

Den här situationen, där sjuka lämnas i ekonomisk osäkerhet, är fullständigt ovärdig - särskilt i en tid då regeringen sänker skatten för dem med de allra högsta inkomsterna, däribland sig själva, så till den grad att finansministern inte ens själv vet var hon har gjort av sina egna skattesänkningar. Nu talar vi om vanligt folk som får vrida och vända på sista kronan i väntan på besked om de kommer att kunna betala sin hyra nästa månad eller inte.

Regeringen har underfinansierat Försäkringskassan, vilket har lett till en personalbrist och massuppsägningar. Det har också lett till att rättssäkerheten tummas på, för när medarbetarna blir färre - i dag har Försäkringskassan ungefär 13 000 anställda, men det är 1 700 färre än för bara något år sedan - och förväntningarna är fortsatt höga hamnar man i en väldigt pressad situation.

Jag hör röster från Försäkringskassan om att det förekommer att medarbetare börjat selektivt välja vilka ärenden de handlägger för att kunna visa upp för sina överordnade att de har fattat beslut och samtidigt undvika ärenden som kräver mer omfattande utredning. Det leder till att de som i dag har störst behov inte får hjälp först, och det är väldigt allvarligt.

Det här är en konsekvens av regeringens förda politik, där statsrådets retorik fram till nu faktiskt många gånger har varit att vi behöver ha kostnadseffektiva myndigheter i Sverige samt att situationen är dålig och pressad men att den hade kunnat vara värre. Jag frågar därför statsrådet än en gång: Hur ser ni i regeringen på kopplingen mellan er förda politik, ökade handläggningstider, massuppsägningar och att man tummar på rättssäkerheten i hanteringen av sjukförsäkringen?

Herr talman! Jag gör min första vecka som riksdagsledamot. Fram till i somras hade jag det fantastiska men tuffa uppdraget att vara högsta ansvariga politiker för förskolan och skolan i Halmstads kommun.

Något som våra kommunpolitiker runt om i Sverige brottas med är det stora marknadsmisslyckandet i svensk skola. I dag går många skolor med underskott, till stor del på grund av att regeringen har prioriterat skattesänkningar av olika slag före satsningar på skolan. Även om kommunerna fördelar alla tillgängliga medel räcker de ofta inte till. Varje extra krona man lägger kompenseras privata skolor för, trots att de inte går med några underskott.

Ett av de senare fallen som uppmärksammats i medierna är en gymnasieskola i Sundsvall där styrelseledamöterna för friskolan gnuggade händerna och delade upp 14 miljoner kronor mellan varandra och stoppade dem rakt ned i fickan. Dessa pengar fick man av kommunen just därför att Sundsvalls kommunala skolor gått med underskott.

Så borde det rimligen inte vara i Sverige. Jag vill därför fråga statsministern: När kan kommunerna förvänta sig att ni gör något åt det orimliga i att vinstdrivande skolor tränger undan satsningar på skolan?