Lotta Edholm

Fru talman! Återigen vill jag tacka för många inlägg i den här debatten.

Nu finns ett gediget underlag att fatta beslut utifrån. Det finns konsekvensbeskrivningar som är väl utformade, och vi håller på att bereda de olika förslagen i Regeringskansliet. Det görs helt i enlighet med lagarna. Det är inte så att regeringen kan gå fortare eller långsammare fram än det som lagstiftningen säger.

När jag lyssnar på debatten verkar det för mig som att man anser att regeringen inte skulle ta frågan på allvar, att vi inte skulle vara intresserade av att öka insynen i friskolesektorn. Ingenting kunde vara mer fel. Vi måste se till att det blir en bättre insyn än i dag, men det finns olika vägar att gå.

Regeringen anser att vi måste öka insynen. Det är avgörande för att kunna granska att till exempel skattemedel går till vad de ska gå till, att vi kan få information om lärartäthet och så vidare. Det är en otroligt viktig fråga, men jag kan i dag inte säga exakt hur vi kommer att landa i frågan. Den är helt enkelt inte färdigberedd än. Jag tycker också att det är viktigt att säga att insynen i svenskt friskoleväsen måste öka väsentligt i jämförelse med hur det ser ut i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack för alla inlägg i den här viktiga debatten!

I betänkandet från Skolinformationsutredningen finns det förslag om hur man skulle kunna utforma en insynsprincip för bland annat fristående skolor. I betänkandet finns också en del där man har identifierat för- och nackdelar med att införa just offentlighetsprincipen i fristående skolor.

Utredningen har också gjort analyser av vad de olika förslagen skulle kunna få för konsekvenser. Man har till exempel gjort bedömningar av det administrativa arbetet för små, medelstora och stora huvudmän för såväl insynslag som offentlighetsprincip. Det underlaget är jätteviktigt när vi nu analyserar de olika förslag som finns.

Det är heller ingen hemlighet att mitt parti Liberalerna vill se en offentlighetsprincip i alla skolor. Vi menar att det är en beprövad lagstiftning som vore enklast att införa. Offentlighetsprincipen är också en grundsten i Sveriges demokratiska statsskick.

Principen innebär att var och en har rätt att ta del av allmänna handlingar, och det borde också innebära att allmänheten har rätt till insyn och tillgång till information om hur alla skolor i Sverige använder våra skattemedel. Om man gjorde på det sättet skulle man också i ett slag lösa problemet med tillgång till skolinformation.

Samtidigt är det naturligtvis så att vi sitter i en regering, och den regeringen diskuterar nu tillsammans inom ramen för Tidösamarbetet vilken väg som är den bästa att gå. Det arbetet pågår just nu, och jag ber helt enkelt att få återkomma till exakt hur det här kommer att utformas. Det kommer att ta lite längre tid än vi kan debattera här i kammaren.

Fru talman! Det här är en väldigt viktig fråga. Jag välkomnar diskussionen. Vi måste öka insynen i friskolorna. Det är viktigt för att vi till exempel ska kunna granska och följa hur våra offentliga medel används. Att kunna få information om exempelvis friskolornas ekonomi och kvalitet är viktigt inte bara för elever och föräldrar utan också för tilliten till hela systemet. Att bedriva utbildning inom skolväsendet innebär faktiskt att man förvaltar samhällets förtroende.

Parallellt med behovet av ökad insyn i friskolor finns utmaningar med tillgången till skolinformation. Bakgrunden är att Statistiska centralbyrån 2019 ändrade sin praxis. SCB gjorde då bedömningen att uppgifter om till exempel elevgenomströmning, betygspoäng och elevsammansättning hos en fristående skola utgör uppgifter om huvudmannens ekonomiska förhållanden; dessa skulle således omfattas av statistiksekretess. Det här medförde att sådana uppgifter om enskilda huvudmäns verksamhet inte längre kunde lämnas ut från SCB eller från Skolverkets statistikenheter för att användas i Skolverkets övriga verksamhet.

Följden blev att Skolverket inte kunde publicera information om skolor - den information som elever och vårdnadshavare behöver för att kunna göra ett informerat val av skola. Inte heller kunde Skolverket använda informationen till utvärderingar, som är så viktiga, eller fördelning av statsbidrag och så vidare.

Nu finns det en tidsbegränsad sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagstiftningen, som jag tror att Linus Sköld bland annat var inne på, som ser till att vårdnadshavare, elever, kommuner, myndigheter och andra får tillgång till nödvändig information. Men det räcker naturligtvis inte. Den tidsbegränsade sekretessbrytande bestämmelsen kommer nämligen att upphöra att gälla den 1 juli 2026. Det behövs en långsiktig lösning som tillfredsställer båda dessa krav - det handlar om ökad insyn men också om att lösa frågan om skolinformation.

Skolinformationsutredningen har haft i uppdrag att lämna förslag på två långsiktiga lösningar för att säkerställa tillgången till skolinformation om fristående verksamheter. Det ena alternativet är att göra offentlighetsprincipen tillämplig i bland annat fristående förskolor och skolor. Den lösningen innebär att enskilda huvudmän jämställs med myndigheter, precis som interpellanterna har varit inne på. Det andra alternativet är att bygga upp en ny insamlingsorganisation hos Skolverket, utanför sådan verksamhet där statistiksekretess gäller. Syftet är då att man ska kunna offentliggöra sådana uppgifter som interpellanterna är ute efter.

Detta finns alltså med, tillsammans med en massa andra viktiga förslag som Skolinformationsutredningen har lämnat den 18 april.

Att öka insynen i friskolorna och lösa tillgången till skolinformation är en av pusselbitarna i den helrenovering som regeringen nu har påbörjat. Det handlar sammantaget om de största förändringarna i friskolesystemet som någonsin gjorts. Jag ser verkligen fram emot att jobba vidare med dessa frågor. Vi kommer noggrant att analysera Skolinformationsutredningens olika förslag. Sedan kommer förslagen så småningom att remitteras ut.

Fru talman! Camilla Hansén och Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Daniel Riazat har frågat mig hur jag avser att agera för att införa offentlighetsprincipen brett i svensk skola, inklusive fristående skolor.

Offentlighetsprincipen gäller redan i dag i skolor som drivs av offentliga huvudmän.

Skolinformationsutredningen har haft i uppdrag att bland annat identifiera och analysera för- och nackdelar med att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor för att lösa tillgången på skolinformation samt att utreda och föreslå hur en insynsprincip kan utformas för fristående skolor, förskolor, fritidshem och enskilda anordnare för kommunal vuxenutbildning på entreprenad.

Utredningen har nu lämnat sina förslag. Vi har påbörjat ett arbete med en noggrann genomgång av utredningens förslag och diskussion i Regeringskansliet och med partierna som ingår i Tidösamarbetet.

Vi kommer att skicka ut betänkandet på remiss, och jag ser fram emot att ta del av remissinstansernas synpunkter.

Fru talman! De här frågorna hänger ju ihop i väldigt hög utsträckning, alltså dels friskolesystemet och de brister som finns där, dels hur skolan finansieras.

Den utredning som Liberalerna tvingade fram i januariavtalet är ett väldigt viktigt underlag för den utredning som nu pågår, som handlar om nationell skolpengsnorm, det vill säga hur vi ska få ett system som blir jämlikt, så att det inte ska spela någon roll i vilken kommun man bor och i vilken kommun barnen går i skolan. Vi behöver skapa ett mer jämlikt system. Det rör friskolesektorn, men det rör också finansieringen av de kommunala skolorna. Det fungerar uppenbarligen inte särskilt väl i dag när det är sådana enorma skillnader vad gäller hur mycket pengar kommunerna faktiskt är beredda att satsa på sin skola.

Jag tycker att skolan är ett nationellt ansvar. Ett skolväsen bör vara nationellt. Så är det i de flesta länder i världen. I Sverige är det inte så, utan vi överlåter till 290 kommuner att göra lite som de själva vill. Särskilt när det gäller finansieringen är detta ett stort problem. En del kommuner väljer att satsa mycket mindre på sina skolor än vad andra kommuner gör. En del kommuner har helt enkelt inte råd att satsa mer för att systemet är väldigt ojämlikt. Det är bland annat detta som vi hoppas kunna komma till rätta med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns naturligtvis beröringspunkter mellan oppositionen och regeringen när det gäller synen på friskolesystemet och det som fungerar dåligt i det. Det är helt sant. Men det Linus Sköld glömmer att prata om är alla andra problem som också finns i ett illa fungerande skolsystem. De förändringar som skedde i början av 1990-talet när det gäller friskolorna var inte de enda förändringarna.

Den stora förändringen hade skett ett par år tidigare när Socialdemokraterna mot bättre vetande, skulle jag säga, kommunaliserade ansvaret för svensk skola. Många av problemen, framför allt när det gäller resurstilldelningen där det skiljer ungefär 70 000 kronor per elev och år i hur mycket kommunerna satsar mellan dem som satsar mest och de som satsar minst, är ju följder av att man inte längre såg skolsystemet som ett nationellt ansvar utan som ett kommunalt ansvar.

I utredningen som handlar om en nationell skolpengsnorm kommer frågan om friskolornas finansiering också upp. Förslaget är att det ska utredas hur man kan dela upp finansieringen mellan kommunala skolor och fristående skolor för att slippa att alltid vara tvungen att betala ut exakt lika mycket till de fristående som till de kommunala skolorna oavsett om de har haft samma kostnader eller inte. Den frågan har Socialdemokraterna inget som helst svar på. Ni tycker ju att kommunaliseringen av skolan var en toppenidé. Vi kan alltså inte söka några svar hos Socialdemokraterna i just den frågan.

Fru talman! Jag tyckte väl att jag kände igen formuleringarna, men man blir ju alltid lite osäker när någon i oppositionen läser upp det man skrivit!

Det är klart att vi har stora problem i friskolesektorn. Det är regeringen helt medveten om. Regeringen har också gett direktiv till friskoleutredningen att lägga fram förslag för att komma till rätta med de problem som faktiskt finns. Ett av dem är att det finns osunda drivkrafter i friskolesystemet som leder till en del av de effekter som både Linus Sköld och jag har beskrivit på olika sätt.

När det gäller etableringsstopp vågar jag i kammaren i dag inte ge något svar på frågan. Den behöver analyseras. Det finns ingen lagstiftning i dag som skulle kunna göra det möjligt, såvitt jag kan se. Det måste i så fall utredas, och Linus Sköld vet ju lika väl som jag att det kan ta tid. Jag vågar därför inte ge besked. Däremot är det rent generellt så att vi måste göra någonting åt friskolesektorn eftersom det finns stora problem i den, inte minst på gymnasiesidan. Det är därför det pågår en utredning just nu. Den ska lämna besked någon gång i början av nästa år om vilka ändringar som kommer att föreslås för att göra systemet bättre.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig om jag avser att agera för att hejda tillväxten av privata skolkoncerner och i så fall hur och när.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Att bedriva utbildning inom skolväsendet i Sverige innebär att förvalta samhällets förtroende för det uppdraget. Regeringen anser att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet. Därför startar vi nu en helrenovering av det svenska friskolesystemet.

Regeringen beslutade den 6 juli 2023 om tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan. Utredaren ska bland annat föreslå en utvidgad ägar- och ledningsprövning, vissa vinstutdelningsförbud eller annan vinstutdelningsbegränsning och kraftigt skärpta sanktioner. Det handlar om ett paket med olika åtgärder som ett svar på alla de fall där barns och elevers rätt till en bra utbildning inte tillgodoses. Utredningen ska redovisa sina förslag senast den 28 februari 2025.

Vid ansökan om godkännande som huvudman för en fristående skola ska Skolinspektionen bland annat pröva om utbildningen innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas. Riksrevisionen, som granskat regelverket, anser dock att förarbetena inte ger tydlig vägledning om hur elevperspektivet ska vägas in på lång sikt och noterar att det förekommer att kommuner inte yttrar sig över ansökningar om att etablera nya skolor. Det är också vanligt att yttranden som inkommer inte kan användas av Skolinspektionen, då de exempelvis är alltför generellt hållna.

För att tillförsäkra Skolinspektionen ett gediget underlag för deras prövning av en ansökan om att etablera en skola har Utredningen om vinst i skolan även i uppdrag att lämna förslag som innebär att det ska vara obligatoriskt för kommuner att yttra sig över ansökan. Därtill ska utredningen analysera tillämpningen av regleringen om negativa konsekvenser vid prövning av en ansökan om att starta en fristående skola.

För att oseriösa och olämpliga aktörer inte ska få förekomma inom skolväsendet föreslogs i budgetpropositionen för 2024 ytterligare medel till Skolinspektionen för att den ska kunna stärka granskningen av huvudmän och skolor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Budgeten för Skolinspektionens förvaltningsanslag ökar med 25 miljoner kronor 2024 och beräknas öka med 40 miljoner kronor 2025 och 60 miljoner kronor från och med 2026. Utbyggnaden av Skolinspektionens verksamhet innebär att myndigheten kan öka sin närvaro och göra fler inspektioner, bland annat fler oanmälda besök.

Fru talman! Kommunerna har ett viktigt och grannlaga uppdrag att bevilja tillstånd för och utöva tillsyn över de fristående verksamheterna. Det är också viktigt att staten tar ett stort ansvar för att ge kommunerna råd om hur de ska utöva det ansvaret. Det gör också Skolinspektionen. Man försöker ge kommunerna råd om hur de ska tillämpa det regelverk som finns.

Jag håller helt med Rose-Marie Carlsson om att det är viktigt att man tar det på stort allvar. Jag känner inte att det i dag finns anledning att tro att det finns kommuner som medvetet slarvar med detta. I den mån någon tycker att det är problematiskt beror det nog, precis som Rose-Marie Carlsson säger, på att det är svårt. Det kan vara ganska små kommuner som plötsligt får fristående verksamheter, vilket de kanske inte haft tidigare. Och regelverket kan ändras och så vidare. Då är Skolinspektionens råd och rekommendationer väldigt viktiga för att kommunerna ska kunna utöva ansvaret på ett vettigt sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är precis som Rose-Marie Carlsson säger: Det är nya och hårdare krav på fristående verksamheter, och kommunerna har ett väldigt stort ansvar att se till att de kraven uppfylls. Skolinspektionens roll är lite annorlunda. De ska granska att kommunerna gör rätt.

Jag tycker att det är en intressant idé Rose-Marie Carlsson har, att man kanske skulle be Skolinspektionen att på ett mer systematiskt sätt se över hur kommunerna sköter sitt uppdrag. I dag har jag dock ingen anledning att tro att kommunerna tar lätt på det uppdraget. Jag tror att de allra flesta kommuner sköter det bra, inte minst för att det handlar om små barns väl och ve och små barns rätt till en pedagogisk och bra utbildning.

Jag tycker att Skolinspektionens stödmaterial är bra. Det kan användas av kommunerna när de vill utöva tillsynen.

De nya bestämmelser som kom i januari 2023 remitterades också till ganska många kommuner som tyckte att de var väl underbyggda. Man var generellt positiv till dem.

Min bild är ändå att detta fungerar väl, att kommunerna tar sitt ansvar och att de inte slarvar med detta. Det är dock klart att man kan se över det ytterligare om man vill.

Fru talman! Ja, det är kommunerna som är ansvariga för detta enligt den lagstiftning som finns. Skolinspektionen har ett ansvar att se till att kommunerna utövar det ansvaret på ett bra sätt. Det förväntar jag mig, precis som jag sa i mitt svar, också att kommunerna gör. Jag har all anledning att tro att kommunerna också klarar av detta uppdrag.

Sedan är det klart att det finns kommuner som är väldigt små, som kanske har bara en eller ett par fristående verksamheter och som har svårare att utöva denna tillsyn än vad andra kommuner har. Jag kan också tänka mig att det finns kommuner som inte har haft fristående verksamheter men som plötsligt har fått det. Därmed är man lite ny i tillsynsansvaret. Här är de riktlinjer som Skolinspektionen tagit fram väldigt viktiga och användbara.

Jag delar helt Rose-Marie Carlssons syn att detta är extremt viktigt. Det handlar om små barns rätt till en bra förskoleverksamhet. I slutändan kan det, precis som Rose-Marie Carlsson säger, även handla om trygghet och säkerhet för barnen. Därför är det viktigt att kommunerna tar detta ansvar på väldigt stort allvar.

Det är också viktigt att Skolinspektionen tar sitt uppdrag på allvar att se till att kommunerna gör detta. Jag har dock i dag ingen anledning att tro att kommunerna struntar i detta ansvar eller inte tar det på allvar.

Jag har själv som tidigare skolborgarråd i Stockholm lagt ned och dragit in tillståndet för tiotals fristående verksamheter på förskoleområdet som helt enkelt inte uppfyllt kraven. Jag tycker att det är viktigt att kommunerna tar sitt ansvar när det gäller detta och ser till att man vet vilken typ av verksamhet som bedrivs på skattebetalarnas bekostnad. Där är den pedagogiska verksamheten väldigt viktig. Jag har ingen anledning att tro att kommunerna misslyckas i det uppdraget.

Fru talman! Rose-Marie Carlsson har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att säkerställa att de kommunala huvudmännen utövar sitt tillsynsansvar på ett bra sätt.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Att bedriva utbildningsverksamhet inom skolväsendet i Sverige innebär att man förvaltar samhällets förtroende för just det uppdraget. Kommunerna är enligt skollagen ansvariga för tillsynen av fristående förskolor och pedagogisk omsorg. Statens skolinspektion är ansvariga för att granska hur en kommun uppfyller sitt tillsynsansvar.

Den 1 januari 2023 infördes nya bestämmelser i skollagen som innebär tydligare och utökade krav på den pedagogiska omsorgen. Kraven innebär bland annat att verksamheten ska förbereda barnen för utbildning inom skolväsendet och att varje huvudman systematiskt och kontinuerligt ska planera, följa upp, utveckla och utvärdera verksamheten. Vidare ska kommunen efter ansökan pröva om en enskild ska godkännas som huvudman. För godkännande ska det krävas att den enskilde har insikt i och förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten och i övrigt bedöms som lämplig. Efter godkännandet ska kommunen utöva tillsyn för att se att kraven fortlöpande är uppfyllda. Om den enskilde inte längre uppfyller dessa förutsättningar för godkännande ska godkännandet återkallas utan föregående föreläggande.

Regeringen gav den 24 november 2022 Skolinspektionen i uppdrag att utarbeta ett stödmaterial för kommunernas ägar- och ledningsprövning. Sedan tidigare finns även ett stödmaterial tillgängligt på Statens skolverks webbplats. Materialet syftar till att stödja kommunernas tillsyn av fristående förskolor. Tillsyn av enskild pedagogisk omsorg och fristående förskolor kan ofta genomföras på i huvudsak samma sätt.

Jag förväntar mig att både kommunerna och Skolinspektionen uppfyller sitt tillsynsansvar och ingriper om behov föreligger. Förtroendet att bedriva utbildningsverksamhet i Sverige ska endast ges till seriösa aktörer. Eftersom bestämmelserna i skollagen trädde i kraft relativt nyligen är det för tidigt att säga vilka resultat de har gett. Det är också för tidigt att utvärdera hur kommunerna har kunnat använda sig av det stödmaterial som Skolinspektionen har tagit fram. Min förhoppning är att stödets tillgänglighet och pedagogiska disposition ska bidra till en bred användning och vara ett stöd i kommunernas tillsyn.

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att vi måste satsa på skolan. Det är därför den här församlingen - riksdagen - har valt att göra stora satsningar på skolan. För 2024 handlar det om 1,7 miljarder kronor mer än föregående år i satsningar på skolan. Det är också viktigt att komma ihåg att skolan i Sverige är kommunaliserad och att kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för finansieringen. Jag menar att det systemet måste justeras, även om det är så att vi inte kan nå ända fram med ett totalt förstatligande av skolan.

Vi måste ta vårt ansvar och se till att det införs en nationell skolpengsnorm som inga kommuner kan gå under i finansieringen av skolsystemet. Men att vi kommer att fortsätta ta vårt ansvar för skolans finansiering är glasklart. Jag hoppas att kommunerna också kommer att göra det framgent.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag försökte säga i mitt första inlägg är ansvaret för skolans finansiering delat. Staten gör mycket stora satsningar på skolan, men det är också ett ansvar för kommunerna att göra detta.

Jennie Nilsson säger att jag lägger allt ansvar på kommunerna. Nej, jag lägger faktiskt allt ansvar på Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet som genomförde den här stora förändringen för 30 år sedan. Den har lett till att vi har ett väldigt ojämlikt system för finansieringen av den svenska skolan, på ett sätt som gör att det är väldigt stora skillnader.

Det här tänker vi nu ta itu med genom den utredning vi har tillsatt om en nationell skolpengsnorm. Det är självklart så att det är stora skillnader mellan kommunerna, och det ska det vara, men finansieringen av skolan måste bygga på just de skillnaderna och inte på att det är stora skillnader beroende på hur mycket man är beredd att satsa på skolan utifrån det politiska perspektivet i de enskilda kommunerna.

Vi måste också göra någonting åt finansieringen av friskolesystemet, för det är orättvist. Vi behöver helt enkelt skilja dessa två finansieringar åt, och kring det har det tillsatts en utredning.

Jag delar helt Jan Riises syn på skolan. Jag tycker att det är viktigt att vi har hög tilltro till lärare och att vi skapar de förutsättningar som krävs, men jag är också helt övertygad om att för att det ska ske måste staten ta större ansvar än i dag. Ett skolsystem är ett nationellt ansvar i de flesta länder. Det kan inte separeras på 290 kommuner och ytterligare hundratals fristående skolor. Vi måste ta mer av ett tydligt, nationellt ansvar för de här frågorna.

När det gäller besked om kommande satsningar på skolan vet naturligtvis Jennie Nilsson att sådana ges i budgetpropositionen. Många kommuner väljer också att lägga sina budgetar efter det att man vet förutsättningarna för kommande år.

Fru talman! Ja, systemet vi har i dag är helt ohållbart. Det instämmer jag helt i. När Socialdemokraterna kommunaliserade ansvaret för skolan valde man ett system som gör det svårt för inte minst små kommuner att faktiskt finansiera skolan.

Socialdemokraterna pratar mycket om friskolesystemet. Som jag sa i mitt första inlägg har vi nu tillsatt en utredning som ska se över just de orättvisor som finns mellan kommunala skolor och fristående skolor. Tanken är att separera finansieringssystemen helt och hållet.

Jag vill dock även säga att kommunaliseringen är ett mycket stort problem. I dag skiljer det 70 000 kronor mellan den kommun som satsar mest på sin skola och den kommun som satsar minst på sin skola. 70 000 kronor per elev och år är väldigt mycket pengar.

Självklart finns det stora skillnader mellan kommunerna. Det finns kommuner som har väldigt stora kostnader för till exempel skolskjuts, och det finns kommuner som har stora socioekonomiska utmaningar. Men skillnaden på 70 000 kronor förklaras bara till hälften av den typen av skillnader. Resten beror på hur kommunerna väljer att satsa på sin skola.

Förskola, grundskola och gymnasieskola utgör en väldigt stor del av kommunens budget. Därmed är det klart att en kommun som måste göra besparingar måste spara på skolsektorn. Det är helt ohållbart. Vi borde se till att öka statens ansvar för skolans finansiering.

Det är ingen hemlighet att mitt parti, Liberalerna, helst skulle vilja förstatliga ansvaret för skolan. Det finns ingen majoritet för det här i Sveriges riksdag. Men vi skulle möjligtvis kunna enas om åtminstone större statlig styrning än vi har i dag.

Regeringen och riksdagen fattar beslut också om statliga tillskott till skolan. Det måste vi självklart göra även framgent. Men det är också viktigt att påpeka att det här är ett delat ansvar. Kommunerna är i dag ansvariga för skolsystemet i Sverige i väldigt stor utsträckning. Ansvaret för det bär faktiskt Socialdemokraterna.

Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stoppa nedskärningarna i landets skolor.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Aida Birinxhiku har helt rätt i att den svenska förskolan och skolan befinner sig i en svår situation med ökade kostnader. Därför har regeringen tagit flera initiativ. Regeringen har i samarbete med Sverigedemokraterna tillfört cirka 1,2 miljarder kronor till skolan i budgetpropositionen för 2024. Tillsammans med förslaget i vårändringsbudgeten uppgår summan nu till 1,7 miljarder kronor. Regeringen har också föreslagit att kunskapsbidraget ska förstärkas med 850 miljoner kronor. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag, och bidraget uppgår nu till 7,5 miljarder kronor.

Förstärkningarna kommer bidra till att mildra den svåra ekonomiska situation som många förskolor och skolor befinner sig i, men situationen kräver även att kommunerna tar sitt ansvar. För att stötta kommunsektorn förstärkte regeringen även de generella statsbidragen till kommuner och regioner med 10 miljarder kronor från 2024, varav 7 miljarder kronor fördelas till kommunerna.

Förstärkningen av de generella statsbidragen

motsvarar en fjärdedel av det totala reformutrymmet i budgeten. Andelen av statsbudgeten som går till skolan samt det statliga bidraget till skolan mätt som andel av bnp 2024 är också några av de största bidragen från staten någonsin. Samtidigt påverkas kommunernas resurstilldelning av att antalet barn i skolåldern minskar.

Regeringen har också påbörjat en helrenovering av skolans finansieringssystem för att stärka den statliga styrningen över resursfördelningen till skolan. Som ett led i detta arbete har regeringen tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05) som ska föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm. I dag finns det stora skillnader i hur mycket olika kommuner satsar på skolan, och det finns ett tydligt behov av att ändra regleringen när det gäller hur resurser ska fördelas till fristående skolor. Kommunala och fristående skolor har olika ansvar, och det behöver speglas i resursfördelningen.

Jag vill även nämna den möjlighet som kommuner och regioner har att under vissa förutsättningar använda medel som de reserverat i en resultatutjämningsreserv. Dessa medel kan användas för att utjämna intäkter vid svag konjunktur, och det innebär att undantag får göras från kommunallagens krav på en ekonomi i balans. I sammanhanget kan jag även nämna att Statistiska centralbyråns statistik visar att kommunernas preliminära resultat för 2023 blev plus 26 miljarder kronor, vilket var starkare än förväntat.

Fru talman! Jag delar helt och håller Jessica Rodéns åsikter i den här frågan. Det är viktigt att föräldrar får utbildning. Det gäller såklart inte minst de föräldrar som själva är hörande och som får ett dövt barn eller ett barn med en hörselskada.

Det är också viktigt att man försöker att utnyttja så många som möjligt av timmarna. I dag är det bara ungefär i genomsnitt elva personer som har tagit del av det maximala antalet timmar. Men det utesluter inte att det finns föräldrar som skulle vilja ha ännu fler än de 240 timmarna. Regeringen tittar just nu på den möjligheten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sagt tycker jag att frågan är väldigt viktig. Även om det är ganska få föräldrar som utnyttjar det totala antalet på 240 timmar finns det föräldrar som är i behov av mer. Det är viktigt mer större flexibilitet än vad vi har i dag. Men jag vågar inte lova exakt hur det kommer att utformas.

Regeringskansliet jobbar nu med frågan för att se till att föräldrar får den utbildning som behövs för att kunna kommunicera på ett rimligt och bra sätt med sina barn. Det är viktigt att man lär sig teckenspråk och att man får så mycket stöttning som möjligt i sina ambitioner att göra det för barnens skull. Det är viktigt.

Fru talman! Jag tackar för den intressanta interpellationen från Jessica Rodén.

Det är viktigt att TUFF motsvarar de behov som finns. För att kunna stötta sina barn är det viktigt att man lär sig teckenspråk så långt som det bara går.

I dag är det väldigt få av föräldrarna som maximalt utnyttjar de 240 timmar man har rätt till - jag tror att det är elva personer. Det finns sannolikt både ett behov av att föräldrar utnyttjar fler timmar av dem som de har rätt till och ett antal föräldrar som skulle vilja ha lite längre tid. Det är också därför SPSM har föreslagit att vi ska utöka den här möjligheten.

Man har rätt till 240 timmar, men i genomsnitt utnyttjar föräldrarna ungefär 30 timmar av dessa 240.

Jag tror personligen att det skulle vara bra om man kunde öka det antalet timmar. Det är viktigt för de här barnen och för kommunikation mellan barn och föräldrar att man försöker lära sig teckenspråk så bra som det bara går. Regeringen bereder nu förslaget som SPSM har kommit med. Jag vågar inte i dag säga exakt hur det kommer att utformas.

Fru talman! Jessica Rodén har frågat utbildningsminister Mats Persson vilka åtgärder ministern avser att vidta för att säkerställa att alla föräldrar till barn med hörselnedsättning eller dövhet ges möjlighet att lära sig och undervisa sina barn i teckenspråk genom hela deras uppväxt för att därigenom främja en jämlik språkutveckling och delaktighet i samhället. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Alla människor behöver språk för att kunna kommunicera med sin omgivning. Kunskaper i svenskt teckenspråk ökar individens möjligheter att ingå i skilda sociala och kulturella sammanhang. Det är värdefullt att som person med hörselnedsättning eller dövhet behärska både svenskt teckenspråk och svenska för att kunna delta aktivt i samhälls- och arbetslivet. Föräldrar som har barn med behov av teckenspråk för sin kommunikation och som vill lära sig teckenspråk för att kunna stötta sitt barns utveckling kan gå teckenspråksutbildning för föräldrar, TUFF. Av 3 § förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar framgår att TUFF ska bestå av påbyggbara kurser om sammanlagt 240 timmar. Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, beslutar om statsbidrag till utbildningsanordnare som anordnar teckenspråksutbildning för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk. Det är viktigt att TUFF svarar mot de behov som finns.

Det finns i dag föräldrar som efterfrågar mer än de 240 timmar som är möjliga enligt gällande förordning om statsbidrag för teckenspråksutbildning för föräldrar. SPSM har, bland annat mot denna bakgrund, lämnat förslag om ändringar i förordningen. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Det erbjuds också eftergymnasiala utbildningar i teckenspråk på universitet och hos andra utbildningsanordnare. Vissa folkhögskolor har kurser i teckenspråk, och en del studieförbund erbjuder studiecirklar i teckenspråk.