Markus Wiechel

Fru talman! Det stämmer att inget av FN erkänt land ännu har erkänt Somaliland, även om det är på gång. I det här fallet hade jag kanske en förhoppning om att Sverige skulle sticka ut, inte minst med tanke på den stora diaspora av somaliländare som bor i Sverige.

Jag vill återgå till det som ministern var inne på i sitt inlägg gällande turbulens och konflikter. Problemet är att det är Somalia – inte Somaliland – som står för turbulensen och konflikterna. Det är i Somaliland vi hittar säkerhet och stabilitet. Somaliland är en stabil och pålitlig partner inom praktiskt taget alla samhällsområden. Jag kan rekommendera utrikesministern att ta kontakt med Somalilands regering. Jag har haft många kontakter med dem; de är lätta att ha att göra med och vill verkligen samverka.

Somalia är däremot en dysfunktionell stat. Man saknar till och med kontroll över sitt eget territorium, och regeringen består till viss del av forna terrorister eller personer med terroristkopplingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väldigt märkligt att försöka bygga säkerhet och stabilitet och försöka ha någon form av dialog – hur den nu funkar – med den part som är problemet. Jag menar att man bör gå till Somaliland, som faktiskt är villigt att hjälpa till.

Jag vill avslutningsvis tacka ministern så mycket för debatten.

Fru talman! Somaliland är ju ett unikt och speciellt exempel globalt sett. Somalilands anspråk på självständighet är faktiskt legitimt med tanke på att den union som bildades en gång i tiden aldrig ratificerades. Rent juridiskt finns det ingenting man kan gå tillbaka till för att hävda att Somalia inkluderar regionen Somaliland. Till och med Afrikanska unionen, som främst består av diktaturer som egentligen inte vill splittra det som i dag kallas Somalia, erkände i samband med en fact-finding mission 2005 att Somalilands anspråk på självständighet är unikt och legitimt på grund av att avtalet inte ratificerades.

Den 26 juni 1960 undertecknades ett fördrag i FN om Somalilands gränser och självständighet. Jag menar bestämt, liksom Afrikanska unionen gjorde i samband med den fact-finding mission jag nyss nämnde, att detta fördrag fortfarande gäller. Somaliland är vare sig en utbrytare eller en rebellgrupp, utan det är faktiskt en legitim stat både historiskt och sett till det juridiska.

Det kan vara värt att titta på varför Somaliland och Somalia, som en gång var en brittisk respektive en italiensk koloni, inte blev en enhetlig stat. Det handlade om hur diktatorn i Somalia behandlade folket i Somaliland. Man begick folkmord och utövade omfattande förtryck mot Somaliland. Att stödja Somalias anspråk på Somaliland i dag är som att stödja en våldtäktsman som förgriper sig på ett våldtäktsoffer. Jag menar att det är fullkomligt horribelt att göra en sådan sak.

Jag har respekt för att man försöker att följa andra länder. Nu ser vi dock att flera länder är på väg att göra det rätta, det vill säga erkänna denna välfungerande stats rätt till självbestämmande och följa folkviljan i regionen i stället för att följa förbrytare vars regering, som jag nämnde tidigare, till viss del består av personer som antingen har tillhört terrorgrupper eller har tydliga kopplingar till terrorgrupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sist men inte minst: Jag tycker att det är viktigt att vi tänker på att bygga en stark framtid för hela denna region. Då måste vi säkerställa att man kan göra investeringar och hålla fria val, vilket jag vet att även utrikesministern värnar om. Det finns dock bara en del av regionen som framgångsrikt sysslar med detta, och det är Somaliland. Puntland, som ligger i norra Somalia, är till viss del på väg åt rätt håll, men även där finns stora problem. Somaliland har ju lyckats med det här.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka utrikesministern för svaret på interpellationen och betona att jag ofta tycker att utrikesministern landar rätt. Hon gör ett väldigt bra arbete i sin roll.

Det här är en fråga som jag har drivit i väldigt många år. Anledningen till att jag lyfter fram den är att jag menar att regeringen kan driva en annan och mer offensiv linje.

Om vi börjar med status för erkännandet av Somaliland har Taiwan som bekant fullt ut erkänt Somaliland. Taiwan är en av världens mest framstående nationer. Den är själv inte helt erkänd. Men jag tror nog att de allra flesta kan hålla med om att det de facto är en egen stat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

USA är på väg att erkänna Somaliland. Den nytillträdda presidenten har tillkännagett sin ambition att erkänna Somaliland. Etiopien har gjort ett memorandum of understanding med Somaliland, där man har lovat att erkänna Somaliland. Israel har uttryckt stöd för ett erkännande. I Storbritannien har debatten om ett erkännande blossat upp på nytt och har pågått ganska intensivt. Därtill finns det flera stater som har fördjupat sina band med Somaliland, bland annat Förenade Arabemiraten.

Det finns en lång rad länder som går i den riktningen. Jag menar att det är väldigt positivt. Det vi ser är att de som främst stöder Somalias illegitima krav på att ha kontroll över Somaliland är totalitära skurkregimer. Vi har Kina, Ryssland och så vidare. Vi ser därmed att diktaturer tenderar att stödja Somalia, och demokratier stöder Somaliland.

Inte minst med tanke på den situation vi i dag befinner oss i, där världen alltmer delas upp i demokratier och diktaturer, är det viktigt att vi stöder den goda parten i detta. Somaliland är det. Man har genomfört fria val sedan början på 90-talet. Man har väl fungerande institutioner. Man respekterar sådant som för oss är fundamentala värden men som på intet sätt är norm i den här regionen i världen.

Jag menar att ett erkännande skulle gynna inte bara regionen och de som bor där utan också gynna västvärlden. Vi skulle få en stark och pålitlig partner i olika sammanhang. Vi skulle dessutom visa att det lönar sig att göra rätt, att ha fria val, att respektera minoriteter och så vidare.

Vi har dessutom ett stort potentiellt bidrag till säkerhet och positiv utveckling i regionen. När det inte har ett erkännande kan det till exempel inte ta lån för att stärka sin ekonomi eller för att främja handelssamarbeten, och det har svårighet att genomföra nödvändiga investeringar.

Därtill har det till exempel redan i dag en hamn, Berbera Port, som är en väldigt viktig del av den afrikanska infrastrukturen som vi skulle kunna dra nytta av.

Dessutom är det viktigt att vi följer folkviljan. Folket i Somaliland är väldigt tydligt med vad de tänker och tycker. De vill vara självständiga.

Faktum är att de behöver vårt stöd i kampen mot terrorism, förtryck och så vidare. Det land som sysslar med terrorism och förtryck är Somalia, vars regering till viss del består av personer som tidigare har varit terrorister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! I USA har en omfattande granskning av statliga myndigheter avslöjat hur miljardbelopp slösats på ineffektiva utbetalningar, felaktig byråkrati och rena bedrägerier.

Liknade granskningar i andra länder har också visat hur skattebetalarnas pengar har slösats bort. Ibland har de använts på ett sätt som är varken transparent eller effektivt.

Inte heller Sverige är förskonat från slöseri eller korruption. Det finns omfattande exempel.

Inte minst efter alla år med Socialdemokraterna vid makten undrar jag hur finansministern säkerställer att svenska skattemedel inte slösas bort på ineffektiva eller felaktiga utbetalningar. Har regeringen identifierat några områden där staten kan effektivisera sin ekonomi genom att minska slöseri eller byråkratisk ineffektivitet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Vi befinner oss i en särskilt oroväckande tid globalt, där vi ser en allt tydligare samverkan mellan skurkstaterna Iran, Ryssland, Kina och Nordkorea. Dessa nationer utmanar kontinuerligt de värderingar och principer som världens demokratier står för, inklusive respekt för mänskliga rättigheter, suveränitet och internationell rätt. Genom sitt växande samarbete, både ekonomiskt och militärt, strävar de efter att rubba den internationella världsordningen och stärka sina egna auktoritära regimer.

Vi får inte glömma att det finns en otäck men ändå påtaglig risk att vi själva befinner oss i krig inom loppet av bara några år. Det blir då extra viktigt att vi fortsätter vårt generösa stöd till Ukraina när vi ser hur viktiga bidragsgivare som USA potentiellt vacklar i sitt stöd. USA har nu dessutom valt att lämna sin ledarroll i Ramsteingruppen, som samlar de stater som stöder Ukraina militärt.

Ukraina kämpar heroiskt mot den ryska aggressionen, och ukrainarnas motstånd försvarar inte bara deras egen frihet utan också Europas säkerhet och stabilitet. Därtill är det oerhört viktigt att vi stärker samverkan mellan världens fria stater och andra demokratier runt om i världen. Om vi tar Asien som exempel talar jag om allt ifrån välutvecklade demokratier som Taiwan, Sydkorea och Japan till länder som Indien och Mongoliet.

För Sverige är det avgörande att vår roll i Nato, som vi nu har varit en del av i snart ett år, är aktiv och konstruktiv. Vårt medlemskap i Nato stärker vår nationella säkerhet och bidrar till den kollektiva försvarsförmågan inom alliansen. Som ett land i en strategiskt viktig region måste vi visa vårt engagemang genom ett aktivt deltagande i det politiska samarbetet inom Nato och genom att bidra med våra unika kunskaper och innovationer inom försvarsindustrin. Nato är i dag den främsta garanten för säkerhet i den fria världen.

Det är också av stor vikt att vi verkar för en demokratisk förändring i Belarus, vars regim som bekant tillhör sfären kring tidigare nämnda länder i ondskans axelmakter. Den belarusiska befolkningen har länge levt under ett repressivt styre, och deras kamp för demokrati och frihet förtjänar internationellt stöd. Jag är därför oerhört stolt över att vi från Sverigedemokraternas biståndsstiftelse Hepatica nu är med och stöder den diplomatiska verksamhet som bedrivs av den demokratiska oppositionen under Svjatlana Tsichanouskaja.

Fru talman! För snart två år sedan röstade riksdagen ja till Sverigedemokraternas yrkande om att terrorlista det islamiska revolutionsgardet IRGC. Sedan dess har regeringen aktivt tagit ställning för att driva denna linje, och man har verkat för att skapa samförstånd kring detta inom EU-kretsen. Med hänvisning till brist på rättslig grund har processen dock varit svår, men nu ser vi ett ljus i tunneln då vi efter flera intressanta åtal nu också har en färdig dom i Düsseldorf som kan användas som rättslig grund. Jag utgår därför från att utrikesministern och regeringen gör sitt yttersta för att följa upp detta.

Något annat som är värt att återkommande lyfta är den islamiska republikens omfattande underrättelsearbete i Sverige, som Säkerhetspolisen kan vittna om. De sysslar med spionage och påverkansoperationer.

Beträffande det senaste var det inte länge sedan vi kunde följa TV4:s avslöjande om hur Utrikespolitiska institutets Mellanösternchef har varit en del av och deltagit i ett regimlojalt nätverk, bildat av den islamiska republikens utrikesministerium. Det handlar om personer som har haft till uppgift att påverka väst till förmån för den iranska skurkregimen. För flera av oss som länge har varit engagerade i dessa frågor är avslöjandena om denna person långt ifrån förvånande. Jag utgår därför från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Islamiska republikens underrättelseinhämtning är systematisk och omfattande. Vi vet att den sker genom dess bas Imam Ali Islamic Center i Järfälla och genom ambassaden på Lidingö. Även här utgår jag från att regeringen agerar.

Fru talman! Även om jag ser de rejäla förbättringar inom utrikespolitiken i allmänhet som har skett när vi har gått från en socialdemokratisk regering till en moderatledd regering kan jag inte nog kraftigt påtala den katastrofala hanteringen av fångutväxlingen förra året.

Jag är naturligtvis mycket glad över att svenska kidnappade medborgare har fått komma tillbaka till Sverige, men det sätt det skedde på var under all kritik. Plötsligt har man gjort varenda svensk till en potentiell måltavla som den iranska skurkregimen kan kidnappa i syfte att få sin vilja igenom. Därtill har en människa som är skyldig till avskyvärda brott släppts till frihet för att sedan hyllas som hjälte.

Sist men inte minst, fru talman, tänkte jag prata lite om Syrien, med tanke på att detta har berörts tidigare i debatten i dag. Alla som har följt mitt engagemang i denna fråga vet att jag både före och efter det studiebesök jag gjorde i landet tydligt har fördömt Assadregimen och alla de brott Assad har gjort sig skyldig till. Vår resa var strikt humanitär och präglades av studiebesök till FN-organ och liknande. Det är därför inget konstigt med att sedan kritisera den terrorsekt som nu har tagit makten i landet och samtidigt nämna att en diktator inte kan ersättas med en terrorsekt.

(Applåder)

Herr talman! Även jag vill återigen tacka utrikesministern för debatten.

Det är allvarliga frågor som vi diskuterar, och jag upplever inte riktigt att jag fick svar på de frågor jag ställde i mitt förra anförande rörande hur utrikesministern avser att samla det internationella samfundet för dessa frågor. Det är något som även mina partivänner har varit inne på.

Jag tänkte återge en liten anekdot. Jag besökte nämligen en liten by i Syrien som heter Maaloula. Anledningen var att jag är involverad i biståndsarbete, och tillsammans med en partivän hittade jag ett projekt där vi skulle rusta upp ett apotek. Byn Maaloula är kristen sedan urminnes tider och väldigt viktig. Den blev dock brutalt attackerad under inbördeskriget av det som då var Nusrafronten - föregångaren till HTS. Människor slaktades och fördrevs, och man förstörde mer eller mindre allt kristet i sin väg. Vi har med egna ögon sett den förstörelse som de stod bakom och som de under glädjeyttringar bedrev även i andra delar av landet.

Nusrafronten, det som i dag är HTS, är inte på något sätt en normal rebellgrupp. Det är en fruktansvärt brutal rebellgrupp, och som jag sa i mitt förra inlägg har vi sett vad de har åstadkommit i Idlib, som de har kontroll över sedan länge.

Jag tycker att den här frågan är otroligt angelägen, och jag hoppas därför att utrikesministern och regeringen tar detta på allvar och lyfter frågan med det internationella samfundet.

I detta anförande instämde Rasmus Giertz och Sara Gille (båda SD).

Herr talman! Tack, Sara Gille, för denna angelägna fråga och, naturligtvis, ett stort tack till utrikesministern för svaret!

Det har hänt en del sedan interpellationen ställdes. HTS tog över praktiskt taget hela Syrien väldigt snabbt. Naturligtvis är vi alla väldigt glada över att den brutala och hänsynslösa Assadregimen har fallit, men det är inte bara positiva signaler vi ser från Syrien. HTS är, som utrikesministern vet och som mina partivänner har varit inne på, en brutal terrororganisation. Den kännetecknas av sin brutalitet och av sin intoleranta och radikala tro, och den kommer från samma ideologiska familj som al-Qaida och Islamiska staten. Det är till och med så att Islamiska staten och det som i dag är HTS en gång i tiden var en och samma grupp.

Vi kan alla såklart hoppas att det blir som vissa tycks tro: att de mest hårdföra islamisterna, som nu har kontroll över Syrien, plötsligt vill tillåta oliktänkande och värna den mångfald som finns i Syrien och att dessa grupper då skulle kunna leva sida vid sida. Kanske kan vi rent av hoppas på att de skulle införa något som liknar demokrati.

Jag är inte riktigt så optimistisk. En av anledningarna, som vi inte heller får glömma, är de många övergrepp som nu sker inför öppna ögon mot kristna, druser, alawiter och många andra. I synnerhet alawiter är särskilt utsatta. Vi vet också att situationen för denna typ av minoriteter har varit fruktansvärd i områden som Idlib, som länge har kontrollerats av just HTS.

Jag har själv talat med personer som har flytt sedan HTS tog över makten. Samma dag som HTS tog över makten i Damaskus ringde jag mina första samtal för att höra mig för om hur läget var. Det jag fick höra var inte ett dugg roligt. Det var fruktansvärda historier. Jag är övertygad om att man även från UD är medveten om den verklighet som många lever i.

Herr talman! Det finns skäl till att en så brutal och hänsynslös diktator som Assad kunde stanna kvar vid makten så länge. Han skyddade nämligen landets minoriteter. Det var mycket därför som han fick stöd. Han skyddade dem från de krafter som i dag har tagit makten. Jag menar därför att det finns goda skäl att anta att vi framöver rent av kommer att få se en rejält upptrappad förföljelse och en systematisk utrensning av minoriteter. Jag är väldigt rädd för det.

Inte minst för den stora syriska diaspora som vi har i Sverige är den här frågan väldigt angelägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet, herr talman, att frågan rör flyktingläger och hjälp till utsatta i Syrien. Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga. Jag undrar egentligen vad utrikesministern och regeringen kommer att göra härnäst för att samla världssamfundet och för att stödja dessa människor.

I detta anförande instämde Rasmus Giertz och Sara Gille (båda SD).

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 13. Vi står naturligtvis bakom även övriga reservationer, men vi nöjer oss med att yrka bifall till en för tids vinnings skull.

Vid det här laget finns det nog ingen som sysslar med utrikespolitik som har missat var Sverigedemokraterna står i frågan om Taiwan. Vi har återkommande drivit på för att försöka främja och stärka de svensk-taiwanesiska relationerna.

Därtill har vi som bekant tidigare bidragit till att riksdagen kunde rikta ett tillkännagivande till den föregående socialdemokratiska regeringen om att stärka den svenska närvaron i Taipei genom ett House of Sweden.

Det här är naturligtvis ett arbete som måste fortsätta. För att på bästa sätt utnyttja potentialen i förbindelserna mellan Sverige och Taiwan måste vi åtgärda de grundläggande brister som vi ser i Sveriges representation i Taipei.

Alltför länge har man tillåtit en i vissa fall direkt dysfunktionell verksamhet att fortsätta. För dem av oss som varit där och sett detta är det tämligen uppenbart att det inte är särskilt svårt att genomföra rejäla förbättringar.

Fru talman! Vad är det då vi vill göra? Jo, först och främst måste bemanningen öka, och representationen måste få tillgång till mer ändamålsenliga lokaler. Därtill behöver representationskontoret få de verktyg det behöver för att kunna genomföra sitt viktiga uppdrag, till exempel möjlighet att sköta pass- och visumärenden på ett adekvat sätt.

Man behöver inte vara särskilt insatt för att förstå att flera av de brister vi ser i den svenska representationen till stor del beror på att representationskontoret inte formellt sett är en myndighet.

Vi anser därför att regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att representationskontor likt det i Taipei ska kunna räknas som en myndighet.

Fru talman! Det är inte bara de bilaterala relationerna med Taiwan som är viktiga, utan också att det tillåts delta på samma villkor som andra länder i olika internationella organisationer. Det har flera nämnt tidigare.

Vi har enbart att tjäna på att Taiwan, som på många sätt står Sverige väldigt nära, får chansen att bidra till internationella organisationers verksamhet på ett positivt och meningsfullt sätt.

Från Sverigedemokraternas sida önskar vi att man från svensk sida gör sitt yttersta för att verka för att Taiwan erbjuds möjlighet att delta i FN:s generalförsamling, men också i de olika organisationer som ryms inom FN-systemet.

Jag tänker då bland annat på Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO, och Världshälsoorganisationen, WHO, men också det internationella polissamarbetet inom Interpol.

Det behövs helt enkelt en tydlig strategi för att övergripande kunna ge Taiwan tillträde till olika internationella arenor.

Fru talman! Vi kan tillfälligt lämna Taiwan och i stället tala om vad vi ser på andra sidan Taiwansundet. Det auktoritära Kinas tendenser att använda sig av en alltmer aggressiv politik gentemot omvärlden är nämligen en av vår tids största utrikespolitiska utmaningar.

Kina använder sig av sin ekonomi, handel, utländska direktinvesteringar och andra påverkansmetoder som till exempel hot om blockader och militära styrkedemonstrationer för att på olika sätt få sin vilja igenom.

Bara nu senast för inte så länge sedan, efter den senaste presidentinstallationen i Taipei, såg vi ett tydligt exempel på just detta när hela Taiwan omringades av kinesisk militär.

Mot bakgrund av detta är det tämligen lätt att förstå att samma totalitära synsätt och metoder kommer att fortsätta att användas om Kina tillåts dominera den internationella ekonomin.

I det internationella arbetet på olika områden, såsom exempelvis forskning och ny teknik, finns det redan nu goda skäl att vara vaksam.

Fru talman! År 2019 behandlade riksdagen en ny Kinastrategi som också var motiverad sett till Kinas globala ambitioner. Sedan dess har dock det kinesiska hotet mot den regelbaserade världsordningen ökat avsevärt.

På kort tid har Kina flyttat fram sina positioner inte minst på den afrikanska kontinenten. Man har hotat med militärt våld mot Taiwan och på olika sätt gett Ryssland stöd i den brutala invasionen av Ukraina.

Sverige måste som en del av den fria demokratiska världen ha beredskap för att hantera en global utveckling formad av samverkande diktaturer och auktoritära stater såsom Kina och Ryssland.

Regeringen bör mot bakgrund av detta utarbeta en ny Kinastrategi med en uppdaterad hotbildsanalys och med effektiva åtgärder för att hantera hoten och för att verka för en positiv utveckling globalt. Det transatlantiska samarbetet bör också vara en bärande del av den nya Kinastrategin.

Fru talman! Världens största demokrati Indien är onekligen ett intressant land att följa i dessa tider, och det lär också bli mer intressant i framtiden. Indiens positiva utveckling erbjuder goda möjligheter för Sverige att öka sina utbildnings- och handelsrelationer. Här menar jag att vi från svensk sida behöver vara aktiva.

Det finns även anledning för Sverige att se över möjligheterna att etablera nya samarbeten som kan knyta Indien närmare Europa, inte minst inom exempelvis klimatområdet. Regeringen bör med tanke på detta se över möjligheten att stärka de diplomatiska banden med Indien.

Fru talman! I det här betänkandet behandlar vi också frågan om den eritreanska så kallade diasporaskatten. Det är en företeelse som Sverigedemokraterna ser väldigt allvarligt på, varför vi också lyft fram det i en riksdagsmotion.

Vi har dock lyssnat in uppgifter om att man slutat driva in dessa orättfärdiga skatter, vilket vi välkomnar. Mot bakgrund av det avstår vi från att gå vidare i denna fråga, men vi förutsätter naturligtvis att frågan följs upp.

Om det skulle visa sig att diasporaskatten ändå fortsätter avser vi att komma med ett nytt förslag och verka för ett tillkännagivande.

Avslutningsvis, fru talman, tänkte jag gå in på ett till det här betänkandet närliggande område, nämligen verksamheten inom OSSE och ett annat betänkande, UU12. Det är direkt skamligt att tre partier väljer att i en reservation påstå rena lögner om delegationens ordförande Björn Söder. Att baserat på fullkomligt grundlösa anklagelser påstå att ledamoten Söder, som agerat klanderfritt i sin roll som delegationsledare, skulle vara olämplig är inte värdigt ledamöter av Sveriges riksdag.

I flera av våra internationella delegationer finns en tradition av att agera samlat, så även i OSSE-delegationen. Det är sorgligt att vänstersidan i svensk politik inte ser vikten av att detta fortsätter. De ledamöter som stod bakom reservationen i fråga borde skämmas.

Herr talman! Vi lever dessvärre i en tid då Europa står inför många svåra prövningar, så även i den församling vi nu debatterar. Inte helt oväntat har arbetet under det gångna året fortsatt att präglas av den ryska aggressionen mot Ukraina och dess fruktansvärda konsekvenser. Det svenska stödet till Ukraina är fortfarande kompakt, och jag hoppas att det så kommer att förbli och att även Europas stöd och uthålligheten för detta stöd kommer att öka. Ukraina slåss inte bara för sin egen överlevnad utan också för hela Europa, för det fria Europa vi alla värnar.

Herr talman! Det är inte bara de ryska terroristernas ofattbara brott som präglat församlingens arbete. Givetvis har även Hamas hänsynslösa attack mot civila israeler samt efterföljande krig avspeglats i vårt arbete. Det är ett krig där terrorgruppen åter visat sig vara fullkomligt skoningslös när man använt sig av palestinska kvinnor och barn som propagandabrickor i sin cyniska kamp mot judar och alla som kan kopplas till staten Israel. Hamas och dess gelikar visar med all önskvärd tydlighet att de inte bryr sig det minsta om de civila palestinier som nu lider till följd av islamisternas fanatiska kamp mot Israel.

Herr talman! Detta säger en hel del om vad det är för några den demokratiska staten Israel slåss mot, och detta får mig att gå vidare till nästa punkt. I dessa tider finns det goda skäl att särskilt fokusera på ett av de områden som hotas när antalet auktoritära länder i världen växer, nämligen demokratiarbetet. Undertecknad har tidigare belyst vikten av att demokratier arbetar tillsammans. Jag menar att detta är avgörande för att vi ska kunna stå emot de nya hot som uppkommer när diktaturerna tenderar att närma sig varandra. Mot bakgrund av detta måste demokratiarbetet fortsätta, och jag hoppas att vår delegation gemensamt ska verka för att stärka Europarådets band till demokratier i andra delar av världen.

Jag har tidigare talat mycket om det välfungerande och framgångsrika landet Taiwan och om att stärka banden mellan Europa och Taiwan, men det finns fler länder än så med vilka banden behöver stärkas. Min bestämda uppfattning är att samtliga demokratier, inte minst i Ostasien och Oceanien måste knytas närmare Europa. Jag hoppas att vi gemensamt ska klara av detta.

Herr talman! Normalt sett präglas denna årligen återkommande debatt av referat av vad som har skett under året, och så ska det givetvis vara då vi debatterar en skrivelse om det gångna verksamhetsåret. Det finns dock skäl att också knyta an till det som kommer, just för att vårt arbete sträcker sig över tid och att arbetet med demokrati, mänskliga rättigheter och en utveckling av rättsstatsprincipen är ständigt pågående.

Ett aktuellt exempel som bör lyftas fram i debatten framöver är situationen i Georgien. Det georgiska regeringspartiet Georgisk dröm har tydligt påbörjat en vandring som vi alla bör oroa oss över. Det lagförslag om utländskt inflytande som har tagits fram och även vunnit gehör i parlamentet är närmast en kopia av det som antogs i Ryssland 2012 och som har använts för att, tyvärr framgångsrikt, jaga oppositionella och kväva kritiska röster. Lagen innebär att icke-statliga organisationer, så kallade NGO:s, och medier tvingas registrera sig som agenter för utländskt inflytande om de finansieras från utlandet med över 20 procent. De tvingas också öppna upp alla sina interna dokument för myndighetskontroll.

Inte oväntat har de västvänliga medborgarna i Georgien protesterat mot detta. Vi har sett tiotusentals människor öppet och tydligt visa sitt missnöje på de georgiska gatorna trots att de på flera håll blivit brutalt och ovärdigt bemötta av myndigheterna i form av orättfärdigt användande av våldsmonopolet.

Denna situation kräver att vi agerar, och den förtjänar betydligt bredare europeisk uppmärksamhet än vad jag hittills har sett. Undertecknad har därför skrivit en motion om detta, som redan har fått stöd av en lång rad parlamentariker från olika länder och från flera partigrupper. Jag hoppas att den svenska delegationen enat kan stå bakom mitt initiativ. Jag vänder mig särskilt till Socialdemokraterna och de socialdemokratiska ledamöterna i delegationen eftersom de tyvärr brukar vara återhållsamma när det gäller denna typ av initiativ.

Herr talman! Det finns mycket att lyfta fram. Men det kommer fler tillfällen, och jag tänker inte förlänga debatten i onödan. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och vill också passa på att tacka hela den svenska delegationen för ett gott samarbete under det gångna året. Jag tycker att vi har en fantastisk delegation, och jag uppskattar verkligen att arbeta med er allihop.

Herr talman! Jag får be om ursäkt om jag inte var tydlig. En övre gräns finns inom alla politikområden, annars skulle vi till exempel kunna skicka hela den militära förmåga vi har i Sverige - allt vi har - till Ukraina.

Jag hade gärna skickat väldigt mycket till Ukraina. Jag hade gärna skickat hela vår militär, men vi behöver ju en egen militär. Det faller alltså på sin egen orimlighet att vi inte skulle ha en övre gräns. Vi har helt enkelt inte allt att ge.

Det Sverigedemokraterna har sagt, vid återkommande tillfällen, är att Ukraina ska få så mycket vi i Sverige kan avvara. Vårt stöd till Ukraina ska finnas där så länge de behöver det och tills den sista ryska soldaten har lämnat landet, precis som ledamotens partikollega sa.

Vidare har jag också återkommande i olika sammanhang här i riksdagen och andra församlingar tydliggjort vår hållning när det kommer till stödet till Ukraina i förhållande till andra partier. Det finns även AI-granskningar som visar att Sverigedemokraterna är det parti som tydligast och mest står på Ukrainas sida. De som står minst på Ukrainas sida tenderar att vara partierna till vänster i svensk politik, främst Vänsterpartiet och sedan Socialdemokraterna. Det är bara att titta på dessa olika exempel. Jag förstår att ledamoten vill skapa en annan bild av verkligheten i den här byggnaden. Det är ganska uppenbart, men det fungerar inte. Sorgligt nog skickar det väldigt konstiga signaler till den ryska diktator som Carina Ödebrink talade om.

Herr talman! Tack för frågan, Carina Ödebrink!

Vi har varit extremt tydliga i den här frågan. Från dag ett, faktiskt före den brutala invasionen, har vi stått på Ukrainas sida. Vi var det första partiet i Sveriges riksdag som förespråkade att Sverige skulle skicka vapen till Ukraina, redan före den ryska invasionen. Vi står fortfarande för att de ska få allt de behöver, om vi kan ge de militära resurserna.

Det är ganska tråkigt att oppositionen i svensk politik försöker låtsas som något annat. Alla här i Sveriges riksdag är i dag enade i fråga om stödet till Ukraina. Sedan finns det såklart skillnader. Men då står Sverigedemokraterna på den sida som vill ge mer och inte mindre till Ukraina. Socialdemokraterna stretade emot väldigt länge.

Herr talman! Inledningsvis vill också jag passa på att tacka Margareta Cederfelt för hennes tid som president och i delegationen. Jag vill också tacka hela delegationen för det gångna året.

Herr talman! Särskilt i dessa tider ser vi hur viktig OSSE:s uppgift är. Vi lever i en alltmer orolig tid. Antalet länder med styren som kan betraktas som auktoritära ökar. Och vi ser en tydlig demokratisk tillbakagång runt om i världen. Också demokratier drabbas i dag av hård press från auktoritära styren.

Jag vill därför ta tillfället i akt att belysa vikten av det vi gör i den här delegationen och det som OSSE som församling sysslar med. Det handlar om vikten av att delta som valobservatörer och på andra sätt bidra i arbetet för att motverka de auktoritära tendenser vi ser. Vi ska inte minst markera mot Ryssland och såklart deras nära allierade Belarus.

Herr talman! Vi är flera, särskilt i den här delegationen, som vid flera tillfällen har träffat Belarus rättmätiga president, Svetlana Tichanovskaja, när hon har deltagit i olika internationella sammankomster, däribland OSSE-sessioner. Senast den här veckan var hon på besök här i Sverige.

Jag hade för bara några dagar sedan förmånen att i egenskap av ordförande för den svenska Europarådsdelegationen men också som ledamot i denna OSSE-delegation stå värd för en lunch med Svetlana Tichanovskaja och hennes ambitiösa delegation. Synpunkter lyftes, och önskemål presenterades.

Liksom vid tidigare möten ser vi att de demokratiska krafterna i Belarus, som Svetlana Tichanovskaja representerar, är konkreta när de uttrycker sina behov. Ingen kan gå miste om deras energiska arbete för att på bästa sätt representera folket i Belarus och arbeta för att ge dem den demokrati de är värda. Mot bakgrund av detta måste vi göra vår del av arbetet. Vi måste tillsammans göra vårt yttersta för att de ska få de verktyg som de behöver för att kunna fortsätta sin viktiga kamp mot förtryckarregimen.

Jag vill därför passa på att sträcka ut min hand och tydligt markera min vilja att vi som delegation och även i den nordisk-baltiska kretsen ska jobba tillsammans och åter verka för att de som i dag representerar Belarus i församlingen suspenderas. Lukasjenkos regim är illegitim. Det är även diktatorns företrädare. Om Belarus ska ha en representation i den här församlingen bör det vara representanter för den demokratiska oppositionen, inte för diktaturen.

Herr talman! I denna debatt vill jag också gå in på det som nämndes i föregående anförande: den ökande diskrimineringen av kristna och naturligtvis också andra religiösa minoriteter inom OSSE:s 57 deltagande stater.

Det finns omfattande vittnesmål om detta problem, som också har vuxit i omfattning. Det är en direkt följd av etableringen av moskéer och skolor med kopplingar till den snabbt växande wahhabistiska trosuppfattningen inom islam. Den har sitt epicentrum i Saudiarabien, som också ofta finansierar dessa. Resultatet har sorgligt nog blivit att människor, trots den teoretiska förekomsten av religionsfrihet i deras länder, inte vågar visa vilken trosuppfattning de egentligen har, av rädsla för negativa konsekvenser och repressalier.

Herr talman! Vi sverigedemokrater har som bekant i många olika sammanhang och i många år lyft upp detta problem. Men vi har också inom ramen för arbetet i OSSE:s parlamentariska församling föreslagit en resolution för att uppmärksamma, fördöma och åtgärda den diskriminering av kristna och andra religiösa minoriteter som för närvarande sprider sig i flera medlemsländer.

Resolutionen antogs 2019 av församlingen och blev en del av slutdokumentet från Luxemburgmötet. Där uppmanas OSSE:s samtliga deltagande stater att ta hänsyn till och vidta åtgärder mot den ökande diskrimineringen av kristna och anhängare av andra trosuppfattningar som är i minoritet.

Mot bakgrund av detta menar vi att regeringen inom ramen för OSSE:s tredje dimension aktivt bör verka för att sätta särskilt fokus på just detta område.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 1. Och jag vill återigen tacka för det gångna året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar är omfattande, och mycket av det är relevant mot bakgrund av att vi närmar oss det mycket viktiga EU-valet med stormsteg. Det är som bekant ett val som står mellan Sverigedemokraterna och de partier som konsekvent har valt att rösta för mer makt till Bryssel och mindre till Sverige.

Jag tänkte mot bakgrund av detta lyfta några frågor som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och naturligtvis tänker jag börja med Iran. Det är nämligen ingen slump att vi i dag riktar ett tillkännagivande till regeringen om ett uppdaterat ramverk för terrorlistning. Jag och Sverigedemokraterna har som bekant regelbundet i många år pushat för en terrorlistning av Islamiska republikens revolutionsgarde, IRGC. Slutligen kunde också för ett år sedan en majoritet tydligt deklarera detsamma, då vårt förslag vann gehör och regeringen fick ett tillkännagivande.

Fru talman! Ännu har dock ingenting hänt rent praktiskt i EU, trots att det i EU har funnits starka röster som pushat för detta, inte minst min partikollega Charlie Weimers. Återkommande har vi fått höra att det krävs en behörig myndighet som menar att en särskild grupp har sysslat med terrorism för att EU ska kunna terrorlista gruppen i fråga. Det finns redan i dag behöriga myndigheter som tydliggjort att IRGC är en terrorgrupp. Men då har vi fått höra EU-kommissionens socialdemokratiska utrikesföreträdare Josep Borrell sprida falsarier om att dessa myndigheter måste finnas i EU.

Fru talman! Det här stämmer inte. Det räcker med en behörig myndighet i ett tredjeland, varför vi har en drös olika domstolsbeslut att använda. Ändå har dessa falsarier nästlat sig in hos regeringsföreträdare på nationell nivå i olika EU-länder, där de sprids som en löpeld.

Fru talman! Där finns också svaret till Linnéa Wickman, som tidigare berörde detta ämne. Redan för ett år sedan uppfylldes nämligen samtliga kriterier. Egentligen är det bara socialdemokraten Josep Borrells ovilja att gå vidare med detta som är problemet. Om de svenska Socialdemokraterna hade lyckats prata med honom kanske vi hade fått se en förändring.

Fru talman! Även om det redan i dag skulle gå att terrorlista IRGC om bara ansvarig kommissionär kände för det har hela den här tragiska cirkusen satt fingret på att det legala ramverk som används inom EU för att kunna genomföra en terrorlistning är föråldrat och djupt ineffektivt. Precis som min partivän Rasmus Giertz anförde tidigare under debatten finns det betydligt modernare regler i exempelvis USA, ett land som i likhet med många andra för länge sedan har terrorlistat IRGC.

Vi kan helt enkelt inte ha en situation där livsviktiga beslut, såsom att terrorlista uppenbara terroristorganisationer som IRGC, ska stoppas av en socialdemokratisk EU-byråkrat som ingen har valt. Att tycka detta borde inte vara särskilt kontroversiellt utan snarare en självklarhet.

Fru talman! Något som också behandlas i detta betänkande och som är relaterat till det här är frågor som rör specifika sanktioner. Som de flesta som har följt dessa debatter känner till har Sverigedemokraterna varit drivande i att införa olika former av Magnitskijsanktioner. Vi menar att det bör införas en svensk version av dessa. Men vi tycker också att EU:s Magnitskijlagstiftning behöver breddas till att också inkludera korruption och penningtvätt för att kunna bli mer effektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Därtill har det kanske sällan varit mer passande än nu att framhålla vikten av att rikta Magnitskijsanktioner mot azeriska förövare och ledande företrädare efter deras obeskrivliga grymheter när de oprovocerat valde att invadera Armenien och Artsach. Det vi såg i det senaste kriget borde inte ha förvånat någon. Men ändå kunde det ske inför öppna ögon utan att de ansvariga i den azeriska diktaturen drabbades nämnvärt.

Fru talman! Ett annat ämne som jag tänkte lyfta särskilt och som behandlas i detta betänkande är hur man från EU:s sida ska tackla den kubanska kommunistdiktaturen. Ända sedan den kubanska revolutionen 1959 har kubaner valt att riskera sina liv för att med båt ta sig över till USA, ibland genom att bara använda hemmasnickrade flottar. Faktum är att var tionde kuban har valt att lämna sitt hemland. De har kunnat vittna om det omfattande förtryck som sker i denna diktatur.

Därtill vet vi tack vare omfattande vittnesmål från bland annat MR-aktivister att angreppen mot dem som förespråkar demokrati har varit konstanta och i flera fall även förvärrats, inte bara genom utökade trakasserier utan även genom att antalet politiska fångar, som ofta utsätts för skoningslös och daglig tortyr, har ökat. De fångar som drabbas hårdast är minderåriga, kvinnor och hbt-personer.

Fru talman! Det är således ingen hemlighet att yttrandefrihet, pressfrihet, organisationsfrihet eller något som ens kan jämföras med fria val inte existerar i denna skurkstat. Ändå valde riksdagen år 2019 att trotsa människorättsförsvararna och exilkubanerna när de varnade för det djupt kritiserade EU-Kuba-avtalet, PDCA. Nämnda avtal innebar i korthet att man legitimerade den djupt odemokratiska kubanska kommunistregimen. Samtidigt har man aktivt hållit den politiska demokratiska oppositionen utanför samtalen.

Vad vi i dag vet är också att situationen sedan detta avtal slöts inte har blivit bättre utan tvärtom. Dessutom har vi klart och tydligt sett hur denna regim har skickat kubanska soldater att slåss på Rysslands sida i det fasansfulla kriget mot Ukraina. Det är därför i sammanhanget extra glädjande att regeringen genom bistånds- och handelsministern har öppnat för att vi säger upp detta skamfulla EU-Kuba-avtal, som faktiskt bidrar till den obeskrivliga ondska som vi ser i Ukraina.

Fru talman! I dessa tider ser vi hur auktoritära stater som förtrycker sina folk och hotar andra väljer att knyta sig närmare varandra. Vare sig det gäller Ryssland, Iran, Kina, Kuba, Venezuela, Belarus eller någon annan diktatur gläds jag åt att utrikesutskottet med nuvarande majoritet har en betydligt tuffare linje mot dessa än tidigare. Det är min fasta övertygelse att vi inte bara ska samarbeta mer med likasinnade utan också vara tydliga när auktoritära stater begår övertramp.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Jag vill inledningsvis återgå till det här med Rysslandsnärmande. Jag har faktiskt en Twittertråd, eller en tråd på det som numera kallas X, där jag tydliggör Socialdemokraternas hyckleri i denna fråga. Man har återkommande stått på Rysslands sida när vi har stått emot. Ett tydligt exempel är att Socialdemokraterna valde att rösta in Ryssland i Europarådet igen trots landets aggression mot Ukraina, medan Sverigedemokraterna var Ukrainas främsta vänner. Därför kom hela den ukrainska delegationen till vår partigrupp den kvällen.

Vidare nämndes en del om Europaparlamentet. Det finns ju en rad olika partier i de olika partigrupperna, och de tycker inte lika i alla frågor. Vår syn på Rysslandsfrågan är väldigt tydlig. Vi är extremt kritiska till Putin och hans regim, vilken ledamoten känner till. I Europaparlamentet har vi exempelvis lagt fram förslag om att skicka mer vapen till Ukraina. Detta röstades ned av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, kan jag tillägga. Vår syn på denna fråga är alltså väldigt tydlig även i den församlingen.

När det gäller andra frågor i Europaparlamentet är det så att Sverigedemokraterna och de partier som ledamoten nämnde - AFD och så vidare - tillhör två olika grupper. De tillhör ID-gruppen, medan Sverigedemokraterna tillhör ECR. Visst kan vi samtala med varandra, men det betyder inte att vi röstar likadant.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för den angelägna frågan.

Det är naturligtvis ett intressant ämne som ledamoten tar upp. Sverigedemokraterna har som bekant inga egna yrkanden om just detta. Däremot följer vi det med intresse. I betänkandet har vi också ett särskilt yttrande där vi beskriver det.

Frågan bereds för närvarande, och jag tycker att det är viktigt att man låter regeringen undersöka detta. Om det behövs återkommer vi gärna och krokar arm med Socialdemokraterna och andra partier som önskar driva det.

Ledamoten nämnde det här med en övre gräns. Det blir lite märkligt i denna debatt. Nu är detta inte en biståndsdebatt eller en debatt som rör Sveriges militära förmåga, men givetvis finns det i samband med alla beslut vi fattar här i Sveriges riksdag gränser för vad vi kan satsa.

Ingen ska tvivla på Sverigedemokraternas stöd till Ukraina. Sverigedemokraterna var det första partiet i Sveriges riksdag som ville skicka vapen och utrustning till Ukraina, redan före invasionen. Vi har gått i bräschen och tryckt på regeringen för att kunna stötta mer. Detta känner ledamoten naturligtvis till.

Ingen ska tvivla på Sverigedemokraternas starka stöd till Ukraina. Jag skulle vilja påstå att Sverigedemokraterna är Ukrainas främsta vänner i Sveriges riksdag.

Herr talman! Ett år har gått sedan vi sist behandlade utrikesutskottets betänkande om mänskliga rättigheter. Det är ett betänkande som rymmer många viktiga frågor, som också är återkommande.

Jag tänkte inleda med ett angeläget ärende som såvitt jag vet aldrig har lyfts i denna kammare, nämligen behovet av att erkänna folkmordet på den så kallade ishaaq-klanen under åren 1987-1989. Vi vet alla att situationen på Afrikas horn länge har varit djupt problematisk. Krig och våldsamheter har avlöst varandra, med allt vad det innebär. Samtidigt ser vi hur en av de absolut största historiska tragedierna i regionen fortfarande inte har fått ett tillräckligt erkännande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Vi talar alltså om en systematisk och statligt sponsrad massaker på civila, med våldtäkter och annat förödande. Somalias dåvarande diktator Siad Barre lät till och med somalisk militär skapa en egen grupp, vars namn jag ska försöka uttala: Dabar Goynta Isaaka. Ni får såklart ursäkta uttalet. Namnet på gruppen kan översättas till "ishaaq-utrotare", och den kom att ha som syfte att genomföra systematiska attacker mot obeväpnade civila byar, vattenställen och betesområden i det som i dag är Somaliland - allt detta med avsikten att förinta folkgruppen ishaaq.

Resultatet av denna obeskrivligt grymma råhet där över en kvarts miljon oskyldiga människor mördades var att hela byar avfolkades, städer plundrades och flera närmast totalförstördes. Somalilands huvudstad Hargeysa förstördes till 90 procent. Detta folkmord gjorde att upp till en halv miljon människor flydde från sitt hemland, och massflykten har senare kommit att beskrivas som en av de snabbaste och största framtvingade folkrörelser som har registrerats i Afrika.

Herr talman! År 2001 beställde FN en utredning om tidigare kränkningar av mänskliga rättigheter i Somalia. Genom denna skulle man utreda krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. I rapporten bekräftas att folkmordet mot ishaaq hade ägt rum. FN-utredaren Chris Mburu kunde konstatera att folkmordet var uttänkt och planerat och att det begicks av den somaliska regeringen.

Det är således belagt att diktaturen Somalia använt sitt flygvapen, sin armé och sin flotta för att förgifta brunnar, fullkomligt ödelägga städer och förstöra infrastruktur, liksom för att beskjuta flyende civila. Man ska därutöver ha använt våldtäkt och svält som krigsvapen, påtvingat en såväl marin som ekonomisk blockad och gjort mycket mer med avsikt att terrorisera civilbefolkningen i Somaliland maximalt.

Det bör därför inte vara vare sig svårt eller kontroversiellt för regeringen, eller för den delen för oppositionen, att bifalla Sverigedemokraternas reservation nummer 3 och därmed erkänna detta folkmord.

Herr talman! Om det inte var tydligt vill jag alltså yrka bifall till reservation 3.

Jag tänkte nu övergå till ärenden i detta betänkande som ligger under den så kallade förenklade motionshanteringen, varför våra ställningstaganden här bör vara tämligen kända.

När vi ändå har varit inne på temat folkmord måste jag rimligtvis nämna folkmordet 1915, som jag tog upp i ett tidigare replikskifte. Redan den 11 mars 2010 fick den dåvarande regeringen ett tillkännagivande om att erkänna det omtalade men samtidigt tystade folkmordet på armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker. Sverige skulle enligt tillkännagivandet också verka inom EU och FN för ett internationellt erkännande av detta folkmord.

Trots att det nu gått snart 14 år sedan dess har ingen regering följt riksdagens fattade beslut, och detta oaktat det faktum att folkmordet i det närmaste skedde inför öppen ridå. Faktum är att vi svenskar till och med har en egen hjältinna som vittnat om detta. Jag talar naturligtvis om Alma Johansson, som har en egen plats i Den goda gärningens rum här i riksdagen. Men vi ser fortfarande inget erkännande.

Vad har vi mer för folkmord som vi bör erkänna? Jo, vi har naturligtvis Islamiska statens fruktansvärda härjningar i Syrien och Irak. Jag kan garantera att inte en enda person här inne har missat den systematiska terror och det mördande som IS genomförde i syfte att utrota alla som inte var precis som de i de territorier de kontrollerade. De flesta av oss har också sett filmklipp som visar de vidriga scener som utspelade sig när barbarerna skröt om sina mord och sin gränslösa grymhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Till skillnad från folkmordet 1915 skedde detta för inte särskilt länge sedan, och många som lyckades överleva kommer att leva länge till och kunna berätta om sina upplevelser. Även i detta fall finns det dessutom stöd för att klassa händelserna som folkmord genom beslut i andra församlingar. I Europarådets parlamentariska församling fattade man beslut om en sådan resolution redan i januari 2016, och liknande förklaringar har kommit från såväl FN som Europaparlamentet. Men från Sverige ser vi inget erkännande.

Herr talman! Vi kan bättre än så. Om vi fortsätter med ett närbesläktat fenomen ser vi de omfattande systematiska övergreppen i den kinesiska Xinjiangprovinsen, som också kallas Östturkestan. Det finns i dag omfattande vittnesmål om koncentrationsläger och en fruktansvärd behandling av den muslimska gruppen uigurer och andra grupper, såsom falungong-anhängare, kristna och olika minoriteter. En tidigare ledamot nämnde även Tibet, vilket naturligtvis också är relevant.

Detta förtryck pågår i dag, och det minsta vi kan förvänta oss är ett fördömande. Vad vi även bör förvänta oss är dessutom att dessa fruktansvärda övergrepp utreds och att man därefter verkar för att rikta sanktioner mot dem som är ansvariga för dessa övergrepp.

Herr talman! Minoriteter tenderar överlag att drabbas hårt, inte minst i auktoritära samhällen. Och ja, den mest förföljda gruppen är i dag kristna. Enligt organisationen Open Doors uppskattas 340 miljoner kristna drabbas av förtryck och förföljelse enbart på grund av sin tro. Flera tusentals kristna mördas årligen för sin tro, och kyrkor och andra viktiga platser bränns eller vandaliseras.

Hur kan Sverige, som så ofta gått i bräschen internationellt för att stötta utsatta och som ofta slagit sig för bröstet för satsade biståndskronor eller olika humanitära insatser, inte ha lagt mer fokus på denna stora grupp? Det är för mig en gåta.

Herr talman! Jag ser att tiden springer iväg. Jag skulle gärna tala mer om inte minst arbetet för att främja kvinnors situation runt om i världen. Exemplen är många på att vi i Sverige kan och bör göra vårt yttersta för att förbättra situationen för dem som saknar möjligheten till utbildning eller till att styra sina egna liv. Vi kan och bör göra vårt yttersta för att motverka könssegregerat våld, könsstympning, tvångsgiftermål och hedersförtryck. Alla dessa ämnen är otroligt viktiga, men det lär komma fler tillfällen att tala om dem.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det var förvånansvärt rakt, skulle jag säga, vilket jag förstås välkomnar.

Men frågan är: Kan man verkligen lita på Socialdemokraterna i den här typen av frågor? Det är ju ganska ofta som Socialdemokraterna svänger tvärt från det att de sitter i regering till det att de sitter i opposition och tvärtom.

I det här fallet satt man i opposition och drev på för att erkänna ett folkmord, men man genomförde inte detta erkännande när man hamnade i regering. Och när man satt i regering drev man en väldigt lam Iranpolitik, om jag får säga det själv. Så fort man hamnar i opposition ska man försöka gå i bräschen för en hård linje mot Iran. Detta inger inte särskilt mycket förtroende, skulle jag säga.

Hur vet vi att det som Socialdemokraterna säger faktiskt är det som de kommer att driva i regering? I Socialdemokraternas track record ser vi uppenbarligen att det som sägs ofta inte stämmer.

Herr talman! Tack, Johan Büser, för ett intressant inlägg! Det finns en hel del jag kan hålla med om.

Ledamoten nämnde dock något som särskilt fick mig att begära replik här. Det var det som sades om stöveltramp och fruktansvärda historiska händelser. Det får mig att tänka tillbaka på 2010, då riksdagen med Socialdemokraterna i spetsen riktade ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om att erkänna folkmordet 1915. Detta var något som den dåvarande socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfven gick vidare med, och i valrörelsen 2014 gick han i Södertälje ut och lovade att vid en socialdemokratisk valvinst skulle regeringen erkänna detta folkmord.

Vi vet alla vad som hände sedan. Socialdemokraterna satt på makten i åtta år, utan något erkännande. Sedan dess har också Socialdemokraternas dåvarande partiordförande, tillika statsminister, Stefan Löfven backat från detta.

Min fråga till ledamoten är: Kan man verkligen lita på Socialdemokraterna i dessa frågor?

Fru talman! Jag kan skriva under på vartenda ord min partivän Nima Gholam Ali Pour just sa.

Det är en lång rad länder som i likhet med Sverige för en ett-Kina-politik och som i likhet med Skatteverket följer den internationella standarden ISO 3166, som använder en särskild benämning. Men trots att dessa länder för en ett-Kina-politik har de en helt annan benämning på Taiwan och använder sig av den korrekta benämningen, som inte gör Taiwan till en del av Kina. Att återgå till den benämning som fanns förr skulle alltså inte vara något problem; det skulle inte ändra regeringens ett-Kina-politik.

Symbolpolitiken är viktig. Precis som Nima Gholam Ali Pour hoppas jag att utrikesministern utan att behöva gå in och peta i en enskild myndighets verksamhet klart och tydligt kan stå upp för Taiwan och göra några uttalanden som kan vägleda denna myndighet att göra rätt, för som det nu är gör myndigheten inte sitt jobb.

Relationerna med Taiwan blir viktigare och viktigare, inte minst när vi ser hur auktoritära stater som Iran, Kina med flera knyter sig allt närmare varandra. Det är jätteviktigt att de fria, demokratiska staterna i världen håller ihop.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på interpellationen och naturligtvis även tacka min partivän Nima Gholam Ali Pour, som väckte denna fråga.

Tidigare i dag stod jag här i en interpellationsdebatt med finansministern, som ansvarar för Skatteverket. Med risk för att upprepa mig vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att belysa att det finns två olika dimensioner här - dels det ansvar som finansministern har på sitt bord när det gäller Skatteverket, dels den symbolpolitiska markering som krävs i detta ärende. Det är där utrikesministern kommer in.

Kina har kommit att bete sig alltmer aggressivt gentemot sina grannar. Man har sysslat med spionage, uppköp av kritisk infrastruktur och påtryckningar. Denna namnändring skedde, precis som Nima nämnde, när den socialdemokratiska regeringen ledde Utrikesdepartementet. Flera signaler tyder på att det kom påtryckningar från Utrikesdepartementet för att förändringen skulle ske. Det är, milt uttryckt, oroväckande om det är så. Jag hoppas naturligtvis att sådant inte förekommer längre och att utrikesministern tar tag i det om det skulle finnas några tecken på att så är fallet.

Denna namnändring är faktiskt en skandal. Det stämmer inte att Taiwan är en provins i Kina. Faktum är att många andra länder i Europa som, precis som regeringen, följer ett-Kina-politiken har valt ett annat sätt att hantera detta. Så var det även i Sverige fram till i februari 2018, när man av någon märklig anledning ändrade sig för att följa Kinas narrativ.

Jag vet att det inom regeringen och i hela regeringsunderlaget finns ett brett stöd för Taiwan. Sedan regeringsskiftet 2022 har vi sett hur regeringen har antagit en betydligt mer positiv linje gentemot Taiwan. Detta är, inte helt oväntat, någonting som jag tycker är positivt. Utrikesministern, som har nämnt Taiwan flera gånger i samband med olika framträdanden, borde hålla med om det.

Jag har stor respekt för att regeringen inte ska detaljstyra en myndighet, och det är inte heller det jag vill. Precis som Nima Gholam Ali Pour sa kan det dock krävas vägledning från regeringen. Jag menar att myndigheten inte utför sitt uppdrag när man faktiskt sysslar med rena felaktigheter, som detta är.

Jag hoppas att regeringen tar till sig det som har sagts och att man lyssnar på de sunda krafter som har påpekat det bisarra i att på något sätt syssla med en förolämpning av Taiwan och taiwaneser, för det är precis vad detta är. Jag tycker inte att det är korrekt.