Linda W Snecker

Fru talman! Jag tycker att det är ytterst viktigt när man gör infrastruktursatsningar att man satsar på det fossilfria och elektrifierbara. Det gör inte regeringen i dag. De vill inte bygga nya stambanor över huvud taget, trots att järnvägen varit elektrifierad i över hundra år. Regeringen ställer trafikslag mot varandra men upprepar samtidigt att det inte är det man gör. Orden motsvarar inte handlingen. Regeringen vill uppenbarligen prata mycket mer om elflyget i stället för att satsa på järnvägen.

Vi kan inte fortsätta flyga på samma sätt som vi gör i dag. Vi kommer inte att flyga på samma sätt som vi gör i dag. Företag ställer om sina klimatpolicyer, slutar flyga och säger att det är järnvägen som gäller. Det är bara regeringen som intensivt backar in i framtiden och inte vill förändra någonting.

Fru talman! Låt mig berätta för ledamoten Oskar Svärd vad som händer när hans parti är med och styr i olika kommuner. Moderaterna i Norrköping har bland annat valt att lägga ned min sons grundskola tillsammans med två andra grundskolor och fem förskolor. De lades ned i går. Sedan lade man 30 miljoner på Norrköpings flygplats för att charterresenärer ska kunna åka till Grekland och Kroatien i sommar.

I Linköpings kommun, där också Oskar Svärds parti sitter med och styr, har man lagt ned elva förskolor och fyra grundskolor och triumferat med 40 miljoner till flygplatsen. Det är inget sätt att styra. Det är inget sätt att ta ansvar, varken för klimatomställningen eller för den kommunala ekonomin. Kommunerna går på knäna på grund av uteblivna statsbidrag, och Moderaterna pumpar in miljoner i flygplatser som ingen kommer att vilja använda i framtiden.

Fru talman! Om Jimmy Ståhl hade röstat på Vänsterpartiets budgetmotion hade han fått alla banorna i Sveriges inland och höghastighetståget. Vi måste nämligen finansiera infrastruktur med bland annat pengar som vi har i budgeten, men när vi gör de här stora investeringarna, som nya stambanor innebär, måste vi också lånefinansiera.

Om du och jag köper ett hus betalar vi inte av det huset på ett år. Men så hanterar vi statens pengar. Vi tror att jätteinvesteringar ska komma i budgetbalans på ett år. Det är inte så det fungerar. Den järnväg vi har i dag är mer än hundra år gammal, och vi använder den fortfarande. Det är med det perspektivet vi måste se på investeringar i infrastruktur.

Det är stora investeringar som gynnar hela Sverige, oavsett om det gäller investeringar i dubbelspår på Malmbanan, som Vänsterpartiet också vill ha, eller i höghastighetståg. Det handlar också om att se till att de flygplatser vi ska ha i Sverige fungerar till mer än att det bara går charterflyg eller flyg för affärsresenärer. I så fall måste de vara beredskapsflygplatser som vi kan använda i tider som dessa, då världen är mer hotad. Vi måste ha ambulansflyg och brandflyg, och vi måste kunna transportera organ. Och Försvarsmakten ska kunna använda flygplatserna.

Men då måste man våga prioritera på riktigt. Annars blir det som med alla mina köpingar; man lägger en massa kommunala skattepengar på att charterturister ska kunna åka från Norrköpings flygplats. Är det verkligen så vi ska prioritera? Eller ska vi se till att vi har beredskapsflygplatser, dubbelspår på Malmbanan och får nya stambanor? Då kan vi transportera oss elektrifierat, vilket tåget har varit i mer än hundra år, till skillnad från elflyget som ännu inte existerar.

Fru talman! Jag älskar att prata om Vänsterpartiets politik. Det här är en utmärkt anledning att återigen lyfta upp att Vänsterpartiet vill investera 700 miljarder i infrastruktur. Vi har en enorm investeringsbudget där vi vill lånefinansiera höghastighetsbanorna, just för att kunna förändra sättet vi transporterar oss på i Sverige.

De korta flygresorna måste utmanas. Ja, det kommer att finnas elflyg, men det finns inte nu. Och det tar säkert precis lika lång tid att bygga de nya stambanorna och, om Vänsterpartiet hade fått bestämma, höghastighetsbanorna. Det tar tid. Men det är helt nödvändigt.

Flyget kommer att behövas i Sverige. Vi har ett fruktansvärt avlångt land.

Om man jämför med Frankrike skulle vi inte hinna mellan Stockholm och Malmö på två och en halv timme. Men på till exempel tre timmar skulle man kunna transportera sig från Stockholm till både Göteborg och Malmö, om vi hade haft modet att faktiskt bygga den infrastruktur som Sverige behöver.

Många i trafikutskottet sitter på samma tåg, som går från Malmö till Stockholm. Vi skakar oss igenom stora delar av Sverige, och eftersom skicket på stambanan i dag är under all kritik springer vi från Centralstationen till utskottsrummet för att hinna i tid.

Det behöver framför allt byggas mer järnväg så att vi kan separera snabbtågen från godstågen. Men det säger Jimmy Ståhl och regeringen nej till.

Fru talman! Min fråga till Jimmy Ståhl är vad våra skattepengar egentligen ska gå till. Tycker Jimmy Ståhl att det är rimligt att man, som i Linköping, lägger ned elva förskolor och fyra grundskolor men lägger 40 miljoner på en flygplats som bara går med ekonomisk förlust? Det är fruktansvärt att hålla på med skattepengar på det sättet.

Fru talman! Sättet vi flyger på kommer att förändras. EU:s ganska ambitiösa arbete med flygets bränsleomställning kommer att göra skillnad. Flygets intresse av att ställa om och medvetenheten om att flyget ger upphov till oerhört mycket miljöfarliga utsläpp kommer att göra att sättet vi flyger på förändras.

I tisdags började en ny lag om förbud mot kortare flygresor inom Frankrike att gälla. Regelverket innebär att det nu är förbjudet med flygresor som går att ersätta med tågresor på sträckor där flygresan tar som mest två och en halv timme att genomföra. Det är en helt rimlig åtgärd, men det krävs framför allt en sak om den ska införas i Sverige: att tågen går, att det finns snabba tåg och att de har många järnvägsbanor att köra på.

Regeringen har gjort sitt bästa för att tåget inte på något sätt ska kunna konkurrera med flyget, och det är både aningslöst och sorgligt. Det är egentligen inte rimligt att flyga från Malmö till Stockholm, men det är inte heller rimligt att Sverige inte ska ha snabba tåg. Det är inte rimligt att man mellan Malmö och Stockholm ska sitta med signalfel i Alvesta, lövhalka i Nässjö och tågkö i Mjölby. Men flyget behövs och är en del av infrastrukturen i Sveriges mycket avlånga land.

Utvecklingen av fossilfritt flyg är spännande men kommer att ta tid. Det kommer inte att flyga små elflyg mellan våra orter på landsbygden de närmaste åren. Enligt VTI kan elflyget slå igenom tidigast 2040, och flygen kommer att vara mindre och långsammare än dagens flyg.

Det betänkande som trafikutskottet nu debatterar handlar också om propositionen Skandinavisk luftfartspolitik. Vänsterpartiet anser att det är helt okej att godkänna att det etablerade skandinaviska luftfartssamarbetet fortsätter och ska ligga till grund för det skandinaviskgemensamma arbetet på luftfartsområdet. Betydligt mer måste dock göras för att nå klimatmålen. Svenska staten är en betydande ägare av SAS Group och kan därigenom ställa betydligt högre krav på bolagets klimatarbete. Vi utvecklar dessa resonemang i Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Fru talman! Det finns rätt så många flygplatser i Sverige, och en hel del går inte alls runt ekonomiskt utan behöver betydande bidrag från bland annat Sveriges kommuner.

Hur många flygplatser Sverige ska ha är en ganska svår nöt att knäcka. Jag kan tycka att det är helt orimligt att vi längs Södra stambanan har flygplatser i varenda köping - Jönköping, Linköping, Norrköping och Nyköping. Vi vet att den infrastruktur som finns använder man. Om det finns flygplatser använder man flygplatser.

Det finns också en ekonomisk obalans inom flygplatssystemet som innebär att de stora statliga flygplatserna inom Swedavia går med vinst och övriga, med några undantag, med förlust. I Linköpings kommun, exempelvis, har man lagt ned fyra grundskolor och elva förskolor men lagt 40 miljoner på den kommunala flygplatsen. I Norrköpings kommun beslutade man i går att lägga ned fem förskolor och tre grundskolor, bland annat min sons grundskola. Samtidigt lägger man 30 miljoner på den kommunala flygplatsen.

Det handlar om prioriteringar. Vill vi att barn ska gå i skolan? Eller ska kommuners pengar läggas på flygplatser, som vi redan har, i varenda köping längs södra stambanan?

Samtidigt ska vi vara medvetna om att flygplatser behövs ur ett totalförsvarsperspektiv. De behövs för ambulansflyget och för Försvarsmakten. Och eftersom säkerheten i världen ständigt utmanas behövs beredskapsflygplatser för Sveriges resiliens.

Vilket antal flygplatser vi ska ha är en svår fråga. Men vi ska vara medvetna om vad Sveriges skattebetalares pengar ska gå till.

I det här ärendet har Vänsterpartiet ingen egen reservation utan ett särskilt yttrande. Jag kommer därför inte att yrka bifall till någon särskild reservation.

Fru talman! Regeringen får absolut tro, som man gör i kyrkan, på att sänkning av reduktionsplikten kommer att leda till minskade matpriser. Jag har väl slutat tro på regeringens politik, eftersom ingenting i den har gjort att svensk ekonomi blivit starkare eller att ekonomin stärkts för till exempel barnfamiljer.

Jag övergår till sjöfarten. Frekvensrabatterna är väldigt stora i farledsavgifterna. Från femte anlöpet blir det väldigt stor rabattering av anlöpen för fartygen. Dessutom ingår miljöincitamentsrabatteringen i farledsavgifterna. Precis som Statskontoret säger påverkas inte rederierna av farledsavgifterna. Det är inte heller någonting som tas upp när man pratar med till exempel hamnarna. Man kan fråga: Märker ni att farledsavgifterna gör att färre fartyg kommer till hamn? Nej, något sådant är inte fallet, blir svaret. Att vi sedan har en branschorganisation som är väldigt "eager" på att prata om det här och lobba på politiker är en annan fråga.

Jag tycker att vi ska kolla på våra statliga utredningar och se vad de säger om hur man på bästa sätt kan finansiera våra svenska myndigheter, såsom Sjöfartsverket. Det är i dag ett affärsverk som måste gå med vinst till svenska staten. Det enda sättet för myndigheten att gå med vinst är att ta ut avgifter från rederierna. Jimmy Ståhl säger att rederierna påverkas av farledsavgifterna, vilket jag inte tror på. Men säg att det är så och att vi skulle kunna öka så att 100 procent av allt gods går med sjöfart om vi sänker farledsavgifterna - gör då om Sjöfartsverket till en förvaltningsmyndighet utan vinstkrav! Det är precis det som Statskontorets utredning säger, och det är det som jag baserar Vänsterpartiets sjöfartspolitik på.

Fru talman! Jag håller med ledamoten Jimmy Ståhl om att det i dag är för dyrt för vanliga familjer att klara sig. Folk får gå från hus och hem, och man har inte råd att sätta den mat man vill på bordet. Men det beror ju inte på dieselpriserna eller på någonting annat sådant, utan på den ekonomiska kris vi lever i.

Att göra som regeringen gör med dieselpriserna har starkt ifrågasatts av hela branschen. Det kommer inte att leda till några 5,50 kronor i lägre pris vid pump. Alla har sagt att det inte kommer att bli någon sådan prissänkning som regeringen tror. Det är absolut för dyrt, men det regeringen behöver göra är helt andra insatser för att svenska barnfamiljer ska få det betydligt bättre än i dag.

Angående ledamoten Ståhls fråga om farledsavgifterna har Statskontoret utrett dem. Det är en fantastiskt bra utredning där man konstaterar att farledsavgifterna inte på något sätt är betungande för rederierna. Det är inte farledsavgifterna som påverkar överflytten från väg till sjö.

Det man inte tar upp i utredningen är till exempel hamnavgifterna, som är hemliga. Rederierna och hamnen gör en överenskommelse om hur mycket det ska kosta. Hamnavgifterna är det ingen som pratar om. Kanske har de större betydelse än farledsavgifterna, som inte har någon betydelse för vare sig överflytten eller miljöincitamenten? Däremot finns det i Mälaren och Vänern en liten möjlighet att öka det lågvärdiga godset på farlederna om man på något sätt sänker farledsavgifterna. Låt oss kolla på om det går att öka transporterna på sjön och avlasta vägarna, speciellt i Mälardalen!

Fru talman! Min morfar var sjökapten. Han lämnade som 16-åring ett fattigt hem utanför Höganäs för att börja arbeta på fartyg som fraktade varor över världens alla hav. Därefter läste han till sjökapten i Kalmar, där han träffade min mormor. Det är från honom efternamnet Snecker kommer. Det är för övrigt en påhittad dansk-svensk variant av ordet snickare.

Jag har, genom min morfar, fått lära mig att sjöfolk är ett speciellt släkte. Det är äventyr, disciplin och en värld utan gränser som lockar. Men livet på sjön är inte enkelt. Det är ett utmanande och stundtals väldigt farligt arbete.

Vad som skulle påverka livet på sjön skulle vara om fler fartyg svenskflaggades och började lyda under svenska arbetsmiljöregler. Att driva till exempel ett färjerederi under ett annat lands flagg är inte rimligt. Det leder till illojal konkurrens när arbetsmiljö och löner kan dumpas på ett sätt som inte är värdigt ett land som Sverige. Därför måste mer göras för att fler fartyg ska ha svensk flagg. Flera av regeringspartierna har lyft fram det här i dag. De pratar om sitt goda samarbete inom sjöfartspolitiken, men det börjar bli upp till bevis. Vad tänker regeringen leverera?

Arbetsmiljön på fartyg är farlig, men till sjöss regleras arbetet genom en särlagstiftning med väsentligt sämre kontroll av arbetsmiljön. Fackklubben på fartyget får inte själv utse skyddsombud. Därför måste fartygssäkerhetslagen ändras. Arbetsmiljön till sjöss och i hamn måste bli bättre och kontrollen tydligare.

Fru talman! Det finns ett stort utbildningsbehov på många områden inom transportsektorn, bland annat sjöfarten. Det är en utbildning och ett yrke som kräver att du kan både räkna och göra lång praktik till havs under ett års tid för att till slut bli till exempel sjökapten. För att bli lots krävs ytterligare utbildning hos Sjöfartsverket på uppemot ett år.

Yrkena och utbildningarna behöver anpassas efter dagens samhälle och värld. Att vara borta flera veckor eller ett halvår i sträck har sin tjusning men är också en utmaning. Fler måste lockas till sjön, men sjön måste även anpassas efter livet på land. Jag skulle vilja se en plan för hur fler kan lockas till yrken inom transportbranschen, från sjön till järnvägen och vägen. Det tänker jag att regeringen kan fortsätta diskutera.

Sjön är otroligt viktig för Sveriges import och export. Av allt som tas in i landet i dag fraktas 90 procent på sjön. Regeringen säger att sjöfrakten och sjöfarten ska öka. Det är högprioriterat av regeringen - ändå ser vi inga förslag på hur det ska genomföras. Det regeringen gör är i stället att sänka dieselpriserna för de tunga lastbilarna. Pratet om att satsa på svensk sjöfart är alltså just prat och ingen som helst handling.

Något som möter mycket kritik är hur Sjöfartsverket är finansierat. Verket är inte en förvaltningsmyndighet som får statliga medel utan ett affärsverk som finansieras genom att man tillhandahåller farleder där fartyg kan transportera gods som importeras till och exporteras från Sverige.

Ett vanligt argument är att om farledsavgifterna skulle sänkas skulle mer kunna fraktas på sjön, men för det första fraktas nästan allt på sjön redan så det finns inte jättemycket mer att börja frakta den vägen, och för det andra är inte farledsavgifterna någon betydande utgift för rederierna. De fungerar ganska dåligt som styrmedel vad man än vill uppnå - oavsett om det är ett miljöincitament eller en överflytt från vägen till sjön.

Statskontoret har tittat på överflyttningen och priset, och det är möjligen inlandssjöfarten som kan öka sina transporter på sjön. Men då ska man komma ihåg att inlandssjöfarten har väldigt lågvärdigt gods.

Om man väljer att sänka farledsavgifterna skulle det innebära att svenska staten skulle subventionera ett av världens största bolag som gör miljarder och åter miljarder i vinst. Jag vet inte hur det är med mina kollegor i kammaren, men jag vill hellre att våra skattepengar går till skolan, sjukvården, polisen och försvaret i stället för till att subventionera globala fraktföretag.

Det vore bättre att göra Sjöfartsverket till en förvaltningsmyndighet utan krav på avkastning. Avkastningen kommer i dag från rederierna. Det är där myndigheten gör sin vinst. Men myndigheter har överlag svårt att göra affärer, så låt dem för allt i världen slippa finansieras på det sättet!

Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Fram till för några veckor sedan hade jag aldrig åkt Bolt eller Uber, och jag hade aldrig beställt mat från Foodora. Jag följde med stort nöje Timbrochefens pr-kupp när han cyklade omkring och skulle prova på verkligheten med en Foodoraryggsäck på ryggen.

Vi vet alla att villkoren för företag som bedrivs via en app med så lite mänsklig kontakt som möjligt inte är bra. Vi vet att människor utnyttjas, både ekonomiskt och med sin kropp, för att du ska slippa gå utanför dörren för att fixa din mat.

Plattformsbolag som Uber och Bolt är uppbyggda så att varje chaufför måste starta ett eget åkeri. De tvingas till leasing av bil från ett särskilt bilbolag, som tjänar grova pengar. Chaufförerna tvingas själva betala trängselavgifter, trafikförsäkringar och mobiltelefoner. Tackar man som chaufför nej till en körning som inte känns bra, som känns för lång eller som inte känns ekonomiskt försvarbar blir det en låg rating i appen, och kunderna kommer inte att välja den chaufförens bil. Arbetsdagarna är runt 12-13 timmar långa, och det går att stänga av appen för att tjäna in dagskassan som Uber och Bolt kräver.

Fru talman! Det är oerhört mycket som behöver göras bland dessa plattformsbolag som verkar via apparna. Vi måste reglera antalet taxitillstånd. Det finns en överetablering, som leder till en press nedåt av löner och till försämrade arbetsvillkor.

Vi måste komma till rätta med att Uber och andra företag inte betalar skatt, arbetsgivaravgifter och sociala avgifter i Sverige. Det här är skattefusk och inte något annat. Förhållandena mellan förare, åkare, beställningscentraler och upphandlare är jättekomplexa och svåra, och de måste utredas.

Kör- och vilotidsreglerna för taxichaufförerna är bristfälliga och leder till ett ökat antal olyckor. Det måste göras bättre kontroller. Vi måste se till att Skatteverket går in och kontrollerar de företag som organiserar förare på det här hemska sättet. Vi måste också ställa krav vid upphandlingar.

Fru talman! Jag tackar för att vi hann med även mitt inlägg före ministrarnas frågestund, och jag yrkar bifall till reservation 16.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Herr talman! Jag talade ganska länge i mitt anförande om hur dessa stora investeringar ska finansieras, och jag sa inte ett ord om skattehöjningar. Nya stambanor ska finansieras genom låneinvesteringar och en statlig investeringsbudget, för det är enda sättet att kunna göra sådana här stora och dyra infrastruktursatsningar. Dessutom finns EU-medel, men dem har regeringen sett till att Sverige inte får eftersom man inte ansökt om dem. Därför har Sverige förlorat flera miljarder som kunde ha lagts på just infrastruktur.

Jag vet inte var jag ska börja. Det är som att Sverigedemokraterna fortfarande lever i en värld där människor pendlar korta sträckor och arbetsmarknaden inte har ändrats. Men företagen vill ju att deras anställda ska komma i tid till jobbet och att arbetsmarknaden ska bli mycket större. Och det kan den bli om det finns kollektivtrafik på nya stambanor att ta sig till jobbet med.

En sak som Patrik Jönsson och jag är överens om är Trafikverkets ökade kostnader för projekt. Riksrevisionen pekar på att Trafikverket kanske sätter en för låg första siffra för att få igång investeringarna och att kostnaden sedan ökar oproportionerligt mycket. Det är inte bra, och vi måste ta tag i det. Som politiker måste vi ha en realistisk siffra på vad infrastruktursatsningar kommer att kosta. Visst har vi inflation och oförutsedda händelser, men Trafikverket måste kunna leverera mer tydliga och sanningsenliga siffror. Arbetet med detta kan vi faktiskt göra tillsammans i utskottet.

Herr talman! Man ska absolut vara saklig i debatten, och därför är det så intressant att det inte används sakliga argument mot höghastighetståg utan olika hittepåargument, som att det inte gynnar en förstoring av arbetsmarknadsregioner.

Ni pratar mycket om den regionala arbetspendlingen, Patrik Jönsson, och det är just den nya stambanor underlättar. Hela klimatomställningen hänger på att vi börjar resa på ett annat sätt, mer kollektivt. Näringslivet ropar på mer järnväg, för det ingår i företagens klimatomställning och hela affärsmodell att ställa om.

Järnvägen är alltså otroligt viktig, men ni lägger ned satsningen på stambanorna. Det pausas och stoppas. Det är ingen satsning; det är att backa. Det behöver rustas och byggas nytt. Det säger näringslivet och transportbranschen.

De nio projekten ingår i Vänsterpartiets följdmotion. Vi nämner Norrbotniabanan, Nya Ostkustbanan, Alingsås-Göteborg, Borås-Göteborg, Industrispåret och Inlandsbanan. Vi vill bygga järnväg till Sälenfjällen. Vi har enorma ambitioner för att all sorts resande ska öka på järnvägen - särskilt i Skåne, som jag vet att Patrik Jönsson brinner lite extra för. Vi har även med Bohusbanan, Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan. Vi lägger sammanlagt 170 miljarder mer på Sveriges infrastruktur än vad Sverigedemokraterna och regeringen gör.

Herr talman! Det var den 3 oktober som regeringen och SD fattade sitt största näringsfientliga beslut: att hafsigt skriva i en motion att de sa nej till att bygga höghastighetsjärnväg.

Det behövs nya stambanor, för det är fullt på Sveriges järnväg. Järnvägen behöver rustas upp och byggas klart. Det behövs kostnadskontroller, för Trafikverkets projekt blir alldeles för dyra. Men det behövs framför allt mer kapacitet för att de långsamma godstransporterna inte ska hamna framför X2000. Detta är inte ett val mellan att laga och rusta upp det som redan finns och att bygga nytt, utan båda alternativen behövs. Men regeringen vägrar.

Transportsektorn står för en stor del av utsläppen. Vänsterpartiets fokus, till skillnad från regeringens, är att sänka transportsektorns utsläpp med 70 procent till 2030, precis som transportsektorn själv vill göra. Det är klimatmålen som ska vara styrande i infrastruktursatsningar, för den infrastruktur som byggs kommer också att användas.

Det finns ingen i transportbranschen som ställer olika transportmedel mot varandra. Det är bara regeringen som gör det. Det finns ingen i transportbranschen som är emot, eller som inte vill göra, en klimatomställning och sänka transportsektorns utsläpp till 2030. Det är bara regeringen som är emot detta. Det är för dyrt, säger regeringen. Men vad kostar det kommuner, regioner, företagare och näringsliv att man stoppar och pausar planeringen av nya stambanor, som har pågått i 10-20 år? Det kan inte regeringen svara på.

Men, herr talman, det som är mest fascinerande - eller deprimerande, beroende på vilket perspektiv man har - är att regeringspartierna med hull och hår har svalt Sverigedemokraternas konspirationsteorier om höghastighetståg. Enligt dem verkar inte dessa tåg stanna vid någon station mellan Stockholm och Göteborg; stationerna verkar ha försvunnit. Enligt Sverigedemokraterna åker inte ens vanligt folk tåg. Enligt Sverigedemokraterna går det inte ens att frakta gods på tåg.

Vi i Vänsterpartiet vill bygga nya stambanor och färdigställa alla järnvägsobjekt som finns med i nationell plan. Vi vill också bygga färdigt projekten snabbare än vad som är föreslaget. Höghastighetsbanorna behövs, för det är fullt på spåren. Men eftersom högern verkar ha något slags hang-up på just höghastighetståget kan jag nu leva med "bara" nya stambanor. Hastigheten är inte lika viktig; det viktiga är att tågen kommer fram.

Det viktigaste med nya stambanor är dock de regionala resorna, som Linköping-Norrköping, Göteborg-Jönköping, Göteborg-Borås och Malmö-Jönköping. Enligt beräkningar sker den största delen av resandet mellan de mellanliggande stationerna - inte från ändpunkt till ändpunkt.

Med nya stambanor frigörs kapacitet på de ordinarie spåren, där godstransporter kan ske. Därför lägger Vänsterpartiet 170 miljarder mer än regeringen på upprustning och utbyggnad de kommande tio åren. Med Vänsterpartiets förslag kan stambanor färdigställas till 2030. Det går att bygga åtta till tio mil spår per år.

Dessa nya stambanor ska lånefinansieras, för det är det enda sättet att bygga ny infrastruktur. Staten måste även ha en investeringsbudget, vilket innebär att kostnaden för investeringar fördelas över deras livslängd. Dessutom har EU uppmanat medlemsländerna till stora och hållbara investeringar, och det råder nu full flexibilitet i EU:s finansiella ramverk. Det är bara att bygga. Det är nu som Sveriges järnväg ska kopplas ihop med resten av Europa.

Vänsterpartiet satsar 60 miljarder mer än regeringen på underhåll av järnväg.

Vänsterpartiet satsar 9 miljarder mer än regeringen på vägunderhåll, för Sveriges vägar ser inte bra ut.

Vänsterpartiet föreslår en reducering för att fler ska kunna köpa en elbil - till skillnad från regeringen, som har kraschat elbilsmarknaden över en natt.

Men, herr talman, frågan är om inte nationell plan har spelat ut sin roll. Den här skrivelsen kommer att bli ett pappersflygplan som kommer att virvla iväg någonstans. Det är uppenbart att partier kan byta åsikt från en dag till en annan angående långsiktiga investeringar på flera miljarder. Nationell plan ger inte de långsiktiga förutsättningar som behövs för infrastrukturen.

Vi ser hur företag, myndigheter, kommuner och regioner tror på vad som sägs i den här kammaren. De tror på de beslut som vi fattar. Ändå väljer regeringen att sätta dem som tror på oss på pottkanten.

Ett av mina första politiska uppdrag var 2007. Vi skulle titta på det nya resecentrum som skulle byggas i Linköping, för snart skulle Ostlänken komma. Vi skulle äntligen kunna åka snabbt både till Stockholm och till Jönköping.

Det är tur att det har byggts så mycket av Ostlänken och att investeringarna har varit så stora att regeringen inte kan stoppa sträckan. Men Ostlänken är inte klar, och resecentrum är inte byggt, långt ifrån.

Så ser den moderatledda politiken ut. Det är Sverigedemokraternas konspirationsteorier och fördomar som styr.

Jag yrkar bifall till reservation 40.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att ett regeringsparti inte har bättre koll på när klimatmål och stambanor ska genomföras. Nej, med stambanorna nås inte klimatmålen, men det är en bit på väg för att vi ska kunna transportera oss i Sverige över huvud taget.

Det är som att stora delar av regeringspartierna lever i Stockholms innerstad och aldrig tagit sig utanför tullarna. Man tror att Sverige består av små tunnelbanestationer dit alla enkelt kan åka. Men, Maria Stockhaus, alla i resten av Sverige har svårt att transportera sig och har arbetsmarknader som för små och som inte alls går ihop med arbetslinjen och att man ska försörja sig själv och betala skatt.

Det är inte jag och Vänsterpartiet som tycker att detta är viktigast utan det svenska näringslivet. Företagen vill kunna transportera gods på ett snabbt och effektivt sätt. Det ingår i deras klimatarbete att kunna transportera klimatsmart. Dessutom vill vanligt folk kunna åka till jobbet. Men detta sätter regeringen stopp för när man inte bygger järnväg.

Det är inte en fråga om att antingen rusta upp befintliga banor så att de fungerar eller bygga nytt. Vi behöver göra både och för att Sverige ska kunna fortsätta leva och vara en industrination i framkant som kan producera bland annat de elflygplan som Maria Stockhaus brinner för. Men hur ska de som jobbar på företagen ta sig till jobbet och hur ska företagen kunna importera och exportera sina varor om järnvägen inte fungerar? Det finns ingen logik i den politik regeringen lägger fram.

Jag hoppas att ni får igenom Oslo-Stockholm och fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Frågan är bara hur ni ska lyckas med det.

Fru talman! Nationell plan var från början en S-produkt, som Vänsterpartiet inte tyckte hade särskilt höga klimatambitioner. Vi var kritiska när skrivelsen lades på riksdagens bord, för det behövdes mer för att uppnå klimatmålen.

Detta var dock innan den moderatledda regeringen tog tag i nationell plan och verkligen cementerade att inte ett enda klimatmål uppnås. Moderaterna sätter effektivt stopp för vardagspendlingen i stora delar av Sverige. Vi skulle kunna få ökad vardagspendling och större arbetsmarknadsregioner genom byggandet av nya stambanor och även få ned klimatpåverkan på ett mycket effektivt sätt genom bättre och snabbare transporter.

Regeringen har tagit bort bonus malus, vilket har fått elbilsförsäljningen att sjunka drastiskt. Man har även tagit bort det färdmedelsneutrala reseavdraget.

Regeringens ambitionsnivå vad gäller att vi inte ska inte ska uppnå klimatmålen är hög. Min fråga till Maria Stockhaus är därför: Hur ska regeringen se till att transportsektorn kan minska sina utsläpp med 70 procent till 2030 när man inte vill bygga nya stambanor eller göra något över huvud taget för att underlätta omställningen?

Herr talman! Jag vill gratulera Andreas Carlson till hans nya uppdrag, att vara den infrastrukturminister som sätter stopp för att transportsektorn ska kunna uppnå sina klimatmål.

Transportsektorn står för en stor del av utsläppen, och vad gör Kristersson-Åkesson-regeringen då? Jo, de stoppar höghastighetstågen. Det är nu oklart vilka stambanor som över huvud taget kommer att byggas, något som är helt nödvändigt för att både vi som privatpersoner och industrins gods ska kunna färdas på järnväg.

Det färdmedelsneutrala reseavdraget tas bort. Reduktionsplikten tas bort. Bonus malus tas bort. Jag kan inte för mitt liv förstå hur Carlson ska kunna uppnå transportsektorns mål att minska växthusgasutsläppen med 70 procent till år 2030 - väldigt snart. Varför denna katastrofala politik, Andreas Carlson?