Linda W Snecker

Herr talman! Jag är stolt över att trafikutskottet ser mig som den nya Jens Holm, Vänsterpartiets förra ordförande i trafikutskottet och en av Sveriges bästa klimat- och miljöpolitiker.

Jag är glad över att ni ställer höga krav på att jag ska kunna otroligt mycket, särskilt när jag är ensam ledamot och ansvarig för alla trafikslagen, digitalisering, post och allt som detta utskott arbetar med. Jag är stolt och glad över att ni ställer det kravet på mig, men jag kommer inte att kunna leverera varenda siffra rätt på volley under olika mingel; på detta var ledamoten Morell inte ens med och lyssnade. Jag är glad över att ledamoten har det förtroendet för min kunskap. Jag kommer att behöva lära mig mer. Så är det alltid. Hela livet är en läroprocess.

Det kommer att behövas beredskapsflygplatser - det är helt klart. Och det är uppenbart att vi har för många flygplatser i Sverige i dag eftersom flygplatserna inte bär sig ekonomiskt. Jag tycker att det är dåligt att Norrköpings skattemedel går till en flygplats som används för charterresor. Det finns ingen annan trafik i dag. Trafiken som har funnits har lagts ned. Dessutom har vi den östgötska flyghuvudstaden i Linköping, där Saab ligger.

Det vore väl jättebra att bara ha en flygplats i Linköping men inte i Norrköping, Jönköping eller Skavsta. Vi måste vara rädda om våra skattemedel, Thomas Morell, samtidigt som vi ska se till att beredskapen finns på plats.

Jag är rädd om skattemedlen, och därför tycker jag inte att vi ska erbjuda flyg på det sätt som görs i dag eftersom ingen längre vill flyga, till skillnad från hur det ser ut på tågen, som alltid är fullbokade på den överfulla svenska järnvägen. Därför behöver vi satsa på det som folk vill ha.

Herr talman! Jag tycker också att det är under all kritik att ledamoten tar upp något som jag sagt felaktigt på ett mingel i stället för det jag säger i den lagstiftande församlingen. Detta är inte det bästa replikskifte jag har varit med, och jag har varit med om ganska många och hårda, bland annat i rättspolitiken.

Herr talman! Jag hörde inte ledamoten Stockhaus svara på min fråga om det inte längre ska vara utbud och efterfrågan som ska styra på transportmarknaden. I sådana fall har vi verkligen ett paradigmskifte att ta oss an, om det ska handla om olika moraliska frågor.

Vi ser att svenska folket inte vill flyga. Flygbranschen har inte återhämtat sig efter pandemin. Ingen efterfrågar flygresorna längre. Flygbolagen går inte bra, och flygplatserna går med underskott. I min hemkommun Norrköping lägger man 300 miljoner av våra skattepengar på att hålla vår lilla flygplats under armarna. Samtidigt finns det flygplatser också i Jönköping, Norrköping, Linköping, Skavsta, Bromma och Arlanda. Det finns jättemånga flygplatser, som ingen vill använda.

Jag åker, till skillnad från Stockhaus, tåg väldigt ofta. Tågen är fyllda, och de har problem för att det är för fullt på järnvägen. Här har vi en jätteefterfrågan på ett transportsätt. Ändå är det transportsättet som ingen vill ha som ledamoten Stockhaus är bekymrad över att ingen vill ha och ingen pratar om.

Det kanske beror på att flyget inte är lika intressant längre. Det har skett ett paradigmskifte när det gäller hur vi reser och hur vi vill resa. Klimatfrågan är mycket viktigare för den generation som just nu är aktiv på arbetsmarknaden. Det är bra. Vi ska ha en infrastruktur som folk vill använda, det vill säga inte flyget, som folk inte vill använda.

Här skiljer vi oss åt. Men jag tänker inte krama om ett transportslag som det inte finns någon efterfrågan på.

Herr talman! Jag är inte alls lika van vid att gå på mingel hos Svenskt Näringsliv som ledamoten Stockhaus är. Jag var lite nervös. Det är ovant att befinna sig på så många mingel som jag har förstått att Stockhaus gör. Det är klart att det skapade en viss känsla.

Jag är inte heller jättebra på siffror och statistik. Jag kommer från rättspolitiken och har inte suttit här jättelänge. Många i det här utskottet är mycket duktigare på att gå på mingel och på siffror och olika saker som rör klimat och miljö. Men jag lär mig.

Jag har bland annat lärt mig av det seminarium som Stockhaus kollega anordnade alldeles nyss, vid lunchtid, där vi lyssnade på flygbranschen. Det var väl SAS, Bra, Norwegian med flera som sa: Ingen vill flyga. Därför går flygbolagen inte runt. De går med underskott. Det går inte runt. I den marknadsekonomi vi har, där utbud och efterfrågan ska styra, är efterfrågan inte tillräckligt stor för alla de bolagen.

Jag tycker att det är jätteintressant att så få vill flyga, att flygbolagen inte går runt och att flygplatserna går med underskott medan det är fullt på tågen. Och det är dyrt att åka tåg, eftersom SJ:s prissättning haussar upp priserna. Vi ska inte prata om hur dyra julbiljetterna är.

Eftersom det är fullt på tågen vill mitt parti följa marknadsekonomin, att utbud och efterfrågan ska matcha varandra. Jag är lite orolig över att Maria Stockhaus parti vill ha det som i ett annat land, kanske som det var i Sovjet, där det inte är utbud och efterfrågan som styr utan där staten går in och styr.

Herr talman! Nu satsar vi på arbetspendling och godstransporter, säger den moderatledda regeringen efter att ett år tidigare tillsammans med Sverigedemokraterna ha stoppat byggandet av nya stambanor - den åtgärd som tydligast hade ökat järnvägskapaciteten för alla tåg och byggt Sveriges gröna industri in i framtiden, och den infrastrukturinvestering som regioner och kommuner över stora delar av Sverige hade förberett sig på.

Nu satsar vi på arbetspendling, säger regeringen. Samtidigt rapporterar Ekot att det ligger upp till 100 år gamla spårväxlar som orsakar över 400 tågförseningar.

Nu satsar vi på arbetspendling, säger regeringen och står handfallen när Trafikverket inte förmår att upphandla kontaktledningsbyten med entreprenörer som har moderna maskiner som gör att bytena inte tar flera år med enkelspårsdrift på en av Sveriges mest trafikerade sträckor.

Nu satsar vi på godstransporterna, säger regeringen och lyssnar inte alls på svenskt näringsliv som vill bygga mer järnväg, särskilt i norra Sverige där stora investeringar behövs.

Vi ska inte ställa trafikslag mot varandra, säger regeringen och sänker skatten på bensin och diesel med 6,5 miljarder och tar bort bonus malus, varpå elbilsförsäljningen sjunker drastiskt.

Herr talman! Det kommer inte att bli några satsningar på arbetspendlingen. Om regeringen skulle vilja satsa skulle regeringen bygga mer järnväg - vi vet ju alla att järnvägen är full - och dessutom se till att regionernas underskott minskade och den statliga investeringen ökade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Sveriges regioner står inför stora ekonomiska utmaningar. Regionerna räknar med underskott på 20-30 miljarder, och skuldbördan kommer att öka. Det är regionerna som ansvarar för det jag tror att regeringen menar när man säger arbetspendling, alltså den regionala kollektivtrafiken. Att bussarna kommer att bli fler och gå oftare är mer av en önskedröm än en verklighet med regeringens budget.

Herr talman! Vi ser hur infrastrukturen är helt avgörande i kris och krig. I Ukraina har järnvägen transporterat både svenska riksdagsledamöter och ministrar. I tunnelbanan nära den ryska gränsen går barnen i skola, för det är i tunnelbanan som det är säkrast. Matleveranser sker via mattåg till en befolkning i kris.

Infrastruktur är inte något lyxigt som ett land kan unna sig i goda tider. Infrastruktur är helt avgörande för vårt sätt att leva. I vissa länder är järnvägen bokstavligen livlinan.

Regeringen är dock inte intresserad av att fler ska åka tåg eller att järnvägen ska finnas som en försäkring i kristider, utan det är bilen som är viktigast. Bilisterna ska bli fler genom att bränslepriserna sänks. Samtidigt har priset för kollektivtrafikanterna bara ökat.

Enligt klimatministern är det viktigast med sköna säten och wifi, inte vad det kostar att åka buss - som om kollektivtrafikresenärer var helt okänsliga för pris och att komma fram i tid, medan bilister måste kunna köra billigt och komma fram i tid. Det är en mycket underlig politik.

Det här med elektrifiering, som ska ordna omställning, ta oss in i framtiden och göra att vi klarar av klimatmålen, är inte heller riktigt regeringens starka gren. Ringhals flippar som bekant som när mina barn leker disco med lampan på sina rum. Ny kärnkraft tar väl 20-30 år att bygga. Sedan har vi de här små kärnkraftverken, och det är väl inget av dem som riktigt används i dag. Regeringen lägger heller inga extra medel för utbyggd laddinfrastruktur under 2024. Även elektrifieringen är alltså tomma ord från regeringen.

Herr talman! Vänsterpartiet vill i stället investera samhället ur krisen. Vi satsar på arbetspendling på riktigt. Vi lägger 4 miljarder mer än regeringen på en utbyggd kollektivtrafik och 1 miljard på elbusspremier, något som regeringen helt har tagit bort.

Det är inte heller tillgången till sköna säten och wifi som får fler att åka kollektivt utan priset och utbudet. Därför vill Vänsterpartiet att även de som tar bussen och spårvagnen ska få subventioner. Precis som regeringen sänker bränslepriset vill Vänsterpartiet sänka priset på bussbiljetten.

Vi vill införa en Sverigebiljett, som skulle kosta 450 kronor, för att åka kollektivt. Ett regionalkort på Östgötatrafiken hemma hos mig kostar i dag 1 330 kronor. I stället för att vi när vi byter län ska ladda hem olika appar, registrera betalkort och hålla reda på olika taxor och zoner borde ett kort fungera i hela Sverige. Det är rimligt, och det skulle öka resandet med den kollektiva trafiken. Vad skulle det kosta? Jo, mindre än att sänka skatten på drivmedel.

Det är uppenbart att det inte går att bygga mer infrastruktur med nuvarande finansieringsformer. Det är därför som Vänsterpartiet vill ha en investeringsbudget. Men det behövs också alternativ finansiering - till exempel lånefinansiering, något som även Trafikverket efterfrågar - för att kunna bygga mer järnväg. Vad regeringen tycker, vill och menar är rätt oklart, som vi precis har hört i replikskiften. Bygga nytt är man i alla fall inte riktigt sugen på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Herr talman! Det är ändå en budgetdebatt, så jag tänkte gå igenom lite siffror.

Vänsterpartiet vill investera 170 miljarder kronor i upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen de kommande tio åren. Vi föreslår att satsningen på nya stambanor lånefinansieras och att hållbara transporter prioriteras före nybyggnation av motorväg. Framtidens infrastruktur måste styras av klimatmålen och ingenting annat.

När det gäller vägunderhållet lägger vi 500 miljoner mer än regeringen på att bevara vägar på landsbygd och i glesbygd.

Vi lägger 120 miljoner på utbildningssatsningar för att få fler att söka till arbeten inom sjöfarten och järnvägen. Här finns en stor arbetskraftsbrist i dag. Det behövs fler busschaufförer, sjökaptener och lotsar men också personer i alla dessa tekniska yrken som byggandet av den nya järnvägen kräver.

Vi lägger 5 miljarder mer än regeringen på underhållsskulden på järnvägen. Vi skulle bland annat vilja upprusta Inlandsbanan, Dalabanan, Bohusbanan, Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan samt Kust-till-kust-banan och Västkustbanan.

Vi vill inte fasa ut stadsmiljöavtalen, det som skapar själva förutsättningarna för kommunerna att få till en bra kollektivtrafik. Vi tycker att de ska finnas kvar, till skillnad från regeringen som vill ta bort dem.

Vi lägger också 30 miljoner mer på driftsstöd till laddinfrastruktur. Vi vill ha en elbonus så att fler ska kunna köpa elbilar till ett rimligare pris. Det är dyrt med bil i dag, och det kommer antagligen att fortsätta vara det. Här måste vi gå in med en subventionering för att komma närmare att klara klimatmålen.

Vi lägger slutligen 200 miljoner mer till Gotlandstrafiken än vad regeringen gör.

Herr talman! Allting handlar om prioriteringar. Infrastruktur är ingen lyx i goda tider; det är samhällets blodomlopp. Därför lägger Vänsterpartiet totalt 15 miljarder mer på infrastrukturinvesteringar. Vi ser det som nödvändigt för att man ska komma i tid till jobbet, för att godset ska kunna transporteras elektriskt på järnväg och för att kollektivtrafiken ska bli billigare för resenärerna.

Jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Det bekymrar mig lite att det inte finns större tydlighet kring vad regeringspartierna menar med alternativ finansiering. Det är ju ganska stora skillnader.

Mitt parti kan absolut tänka sig lånefinansiering - att vi inte gör som när vi lånar till mindre utgifter som ska betala sig på ett år, som vi som varit kommunpolitiker är vana vid att hantera det, utan att vi faktiskt lånar för att kunna investera för framtiden. Vi kan också tänka oss en investeringsbudget, som kommunerna också har, för att kunna göra de här stora satsningarna som behövs.

Men jag hör inget svar alls från Magnus Oscarsson i den här frågan, inte ens åt vilket håll ni lutar. Är det åt lånefinansiering? Är det mer åt konsortier, så som Botniabanan finansierades när den byggdes på 90-talet? Då gick man ihop med regioner och företag.

Det finns många sätt att finansiera infrastruktur. Jag har all respekt för att ledamoten inte sitter vid departementets bord varje dag, men han sitter betydligt närmare departementet än jag gör. Framför allt är ledamotens tre ministrar inne på både kärnkraft, järnväg och AI. Det är KD-ministrar. Jag tänker att ni måste ha mer dialog om vad vägen framåt ska vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Har ni inte det behöver ni verkligen sträcka ut en hand till oppositionen, för vi har idéer om hur vi vill bygga järnväg när regeringen inte är så sugen på det. De som vill ha med oss är de som regeringen borde prioritera, nämligen svenskt näringsliv som också vill ha järnväg för de gröna transporterna. Och mäktar inte regeringen med att tala om vad en alternativ finansiering är tycker jag absolut att vi ska sätta oss vid samma bord så att vi kan berätta lite mer.

Herr talman! Vi har nu hört lite maniskt från alla regeringspartier om hur höghastighetståget är det absolut dyraste och värsta som någonsin skulle kunna ske. Det skulle urholka hela infrastrukturen. Vi skulle inte ha råd med någonting över huvud taget. Och, halleluja, det blev inte av! Nu ska vi liksom formatera om järnvägen och laga den i små snuttifierade delar.

Nu står vi där vi står. Det kommer inte att bli någon höghastighetsjärnväg. Vi kan lämna hela den debatten därhän. Det kommer inte heller att bli några nya stambanor, och det är ju dumt och dåligt. Men om vi vill bygga i alla fall lite mer - för det behöver byggas väldigt mycket järnväg i Sverige förutom stambanor - kommer det att behövas ett annat sätt att finansiera det byggandet.

Jag har lagt fram ett förslag till utskottsinitiativ i utskottet. Då var det ingen som riktigt ville stå upp för att man driver den frågan, men det är många partier i riksdagen som driver frågan om antingen lånefinansiering eller någon form av alternativ finansiering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Vi har nu hört återkommande från regeringspartierna att det här är något som man tittar på. Det är jättebra, och jag vill verkligen sträcka ut min politiska hand i detta. Vi måste gemensamt kunna komma överens om och ha samsyn om hur vi ska finansiera den järnväg som verkligen behövs.

Magnus Oscarssons partikompis Andreas Carlson är infrastrukturminister. Men även hans partiledare Ebba Busch har gått ut och sagt att staten måste ta större ansvar för de stora investeringarna, oavsett om det är i kärnkraft eller i järnväg.

Jag vill som oppositionspolitiker höra hur arbetet går och när vi faktiskt får se vad regeringen tänker om den alternativa finansieringen.

Fru talman! Om regeringen vill att den infrastruktur vi har i dag ska fungera föreslår jag att man röstar på Vänsterpartiets politik. Vänsterpartiet lägger till exempel 500 miljoner mer än regeringen på vägar i glesbygden. Vänsterpartiet lägger 5 miljarder mer på underhåll av järnvägen.

Vi vill att järnvägen ska användas, men den kommer inte att kunna användas. Regeringen kommer med sin politik gladeligen att nöja sig med att pendlaren som sitter på fjärrtåget mellan Stockholm och Göteborg kommer att resa inte bara mer än tre timmar utan kanske fyra eller fem timmar på grund av att Trafikverket, som ska sköta underhållet, inte har förmågan att upphandla underhållet på rätt sätt. Regeringen är inte intresserad av att genomföra det underhåll man talar om på det sätt som det borde göras på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Jag hör att det i alla fall finns en pendlare som regeringen bryr sig om, nämligen bilpendlaren, som får både sänkt skatt och lägre drivmedelspriser. Jag förstår att detta är väldigt välkommet för många, men alla har inte råd att ha bil. Alla behöver heller inte ta bilen. Vi är många som gladeligen åker kollektivt därför att vi bryr oss om hur vi reser och - framför allt - därför att vi bryr oss om klimatmålen.

För att göra det bättre för pendlare borde regeringen till exempel se till att stadsmiljöavtalen finns kvar. De hjälper kommuner och regioner att se till att den regionala kollektivtrafiken förbereds på bästa sätt. Skulle regeringen bry sig om både de kortväga och de långväga pendlarna skulle man också bygga nya stambanor. Det behöver inte vara höghastighetsstambanor - jag säger detta eftersom regeringen har fastnat i en konspirationsteori om vad höghastighetsbanor är.

Bygg mer järnväg! Se till att regionernas ekonomi kommer på fötter! Gör så att undersköterskan kan ta bussen till sjukhuset i stället för att tvingas ta bilen till ett sjukhus som kanske inte finns kvar!

Fru talman! Regeringen säger att man ska satsa på arbetspendlingen. Jag är jättenyfiken på vem regeringen tycker är arbetspendlare. Tycker man att det är undersköterskan som ska ta bussen till jobbet på sjukhuset eller vårdcentralen? Det kommer att bli väldigt svårt med regeringens politik. Vi vet ju alla att regionerna går på knäna och att sjukvården är oerhört svår att hantera just nu. Undersköterskan kommer kanske inte att ha något sjukhus att ta bussen till, och bussen kommer inte heller att gå. Vi kommer att få se neddragningar inom kollektivtrafiken framöver eftersom staten inte går in med de pengar som regionerna så väl behöver för att driva kollektivtrafik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer

Tänker regeringen kanske på ett annat slags pendling, som den som vi riksdagsledamöter ofta ägnar oss åt? Jag menar den långväga pendling som innebär att man sitter ganska många timmar på tåget mellan Stockholm och Göteborg eller Stockholm och Malmö. Det kan dock inte vara dessa pendlare som regeringen tänker på, för det kommer ju inte att byggas någon ny stambana.

Vi ser hur otroligt dåligt järnvägen funkar i dag. Växlarna är nästan hundra år gamla. Vi ser också hur Trafikverket gör upphandlingar. Det blir onödigt långa stopp och enkelspårdragningar. Det kan alltså heller inte vara fjärrtågpendlaren som regeringen talar om när man talar om att satsa på arbetspendlaren.

Vem är det då regeringen faktiskt satsar på när man säger att man satsar på arbetspendlingen? Det är varken den som tar den regionala kollektivtrafiken eller den som tar de mer långväga fjärrtågen. Vem är regeringens arbetspendlare?

Fru talman! Jag hörde inte riktigt svaret på min fråga. Det var kanske lite mer undanflykter när det gäller att Sverigedemokraterna inte vill bedriva sin egen politik när man väl har chansen att göra det.

Det är ett rätt uppenbart svar till Sverigedemokraternas väljare: Det är ganska lätt att frångå sin egen politik om man kan få något annat i betalning. Sverigedemokraterna kanske har gjort en jättebra deal; ni har uppenbarligen fått något annat i betalning som avgör att ni backar från att Trafikverket ska sköta underhållet i statlig regi. Vi som lagstiftare och skattebetalare skulle då ha oerhört mycket mer kontroll över vad Trafikverket gjorde. Vi skulle se till att Trafikverket kan ställa krav på entreprenörer, använda kontaktledningsmaskinerna och se till att man förkortar den tid det tar att byta spårväxlar från flera dagar till tre timmar. Tekniken finns, men myndigheten har i dag inte förmåga att ställa dessa krav. Vi har inte den kontrollen, för svensk järnväg är sönderprivatiserad.

Det behövs jättemycket underhåll. Regeringen säger att man satsar på detta. Vänsterpartiet satsar 5 miljarder mer på järnvägsunderhåll än regeringen.

Sverigedemokraterna säger sig å ena sidan satsa på järnvägen men frångår å andra sidan sin egen politik - det är inte en jätteimponerande hantering av situationen. Vi sitter alla på försenade tåg, och det är ett jätteproblem, för arbetspendlarna och för godsindustrin.

Jag tycker inte att svenska folket ska lita på Sverigedemokraterna i denna fråga, för vi behöver omorganisera hela järnvägssystemet. När det gäller den stora omorganisation av Trafikverket som Sverigedemokraterna efterfrågar kan jag berätta att jag har varit med och omorganiserat Polismyndigheten. Det var en förskräckligt lång och jobbig resa för hela myndigheten. Det är kanske inte dit vi ska gå.

Fru talman! Nästan 100 år gamla växlar och 400 försenade tåg - det är stundtals helt bedrövligt på Sveriges järnvägar, Thomas Morell. Trafikverket är helt medvetet om hur gamla de växlar är som ligger på vår järnväg och exakt hur stora problem de orsakar.

När det kommer till kontaktledningsbyten är ingen i trafikutskottet jätteimponerad av Trafikverkets planering. Jag har länge bedrivit en politik för att järnvägen ska övergå till mer statligt underhåll. Vi ser hur entreprenörer inte sköter underhållet och hur Trafikverket inte har koll på sina egna anläggningar.

Det här är någonting som också SD har drivit. Här har vi en gemensam syn med resten av oppositionen i trafikutskottet. Tidigare i år hade ni i Sverigedemokraterna möjlighet att ändra på detta och få igenom er politik trots att regeringen inte håller med er eller oss om den. Ni kunde ha gått med på ett tillkännagivande tillsammans med oppositionspartierna, men det gjorde ni inte. Ni gick i stället hem till regeringen och började förhandla. Jag vet inte riktigt vad ni fick i förhandlingen, och jag är väldigt nyfiken på det.

Men i dag ska vi debattera just trafikfrågorna och besvärligheterna på järnvägen, som är min fråga. Varför såg inte Sverigedemokraterna till att få ordning på en av Sveriges största myndigheter? Trafikverket måste se till att ta hem underhållet, och de kan inte ha tusentals olika entreprenörer som de inte vågar ställa krav på när det till exempel gäller att använda moderna maskiner. Varför backade Sverigedemokraterna från sin egen politik när man hade chansen att få igenom ännu mer politik?

Herr talman! Börja bygga nu! skrev Dagens industri på förstasidan i veckan. Man ifrågasatte varför regeringen varken bygger ut elnätet eller bygger ut järnvägen.

Näringslivet vill öka statsskulden. Trafikverket vill lånefinansiera för att bygga mer järnväg. Vad regeringen har gjort är att stoppa och försena byggandet av järnväg. Detta drabbar både resenärerna, näringslivet och industrin.

Det är helt nödvändigt med lånefinansiering och att hitta alternativ finansiering för att bygga mer järnväg. Regeringen har ju själv sett till att kasta betydelsen av nationell plan i papperskorgen.

När kommer ett ordentligt initiativ för att finansiera mer järnväg och bygga en järnväg för framtidens behov som alla parter kan ställa sig bakom?

Fru talman! I går kväll kom ett sms om att tåget till Stockholm var inställt och att det eventuellt skulle ordnas med ersättningsbussar. Förra veckan var Södra stambanan helt avstängd, och då gick inga tåg alls mellan Malmö och Stockholm. I dag var det många reparationer som ännu inte var färdiga efter en vecka av tågkaos för stora delar av Sverige. Och där stod vi i Norrköping, alla som ville ta oss till jobbet och alla som precis påbörjat sommarlovet och skulle iväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Tågresan är klimatsmart och snabb och borde fungera betydligt bättre än den gör. Men det finns från regeringen inget intresse av att Sveriges järnvägar ska fungera. Efter flera veckor hörsammade infrastrukturministern storindustrins varningar om att godstransporterna inte kommer att fungera i sommar, för Trafikverkets implementering av ett digitalt tågplaneringsystem har inte alls fungerat. Ett års tid kommer det att ta innan tågplaneringen fungerar igen.

Det är jättebra att infrastrukturministern i dag har haft möte med Tågföretagen, men så länge som regeringen stoppar byggandet av nya stambanor och mer järnväg överlag i Sverige kommer lappandet och lagandet av till exempel Södra stambanan att fortsätta att innebära att vi under en veckas tid inte kan ta oss till jobbet.

Fru talman! I förra veckan besökte jag Fehmarn Bält, den jättestora sänktunnel som byggs mellan Danmark och Tyskland för att ersätta den färja som i dag både bilar och tåg tar för att transportera sig vidare ut i Europa. Och när man står där på kontinenten - Danmark känns alltid så där härligt europeiskt - slås man av hur otroligt fjuttig Sveriges infrastrukturplanering är och hur liten och nationalistisk den är.

Den är visionslös utan vilja att få Sverige att växa och bli en del av Europa. Regeringen har helt svalt SD:s nation first-perspektiv, där bilen ställs mot järnvägen och där varken nationell konkurrens eller samarbete har någon betydelse, för det är nationalstaten som ska gå först.

Men problemet med nation first-perspektivet är att Sverige kommer att halka efter. Våra godståg med grönt stål från LKAB kommer inte att kunna åka ned till resten av Europa. Sverige som ett grönt industriland kommer inte att kunna förverkligas om järnvägen inte fungerar.

Ett enda godståg motsvarar ungefär 40 lastbilar. Att transportera mer på väg skulle innebära ökade koldioxidutsläpp, mer vägslitage och mer störningar för boende längs vägarna. Ofta är det inte heller möjligt att ersätta ett godståg eftersom det skulle kräva betydligt mer tid för lastning och lossning.

Men vill vi att järnvägen ska fungera är det uppenbart att mer av underhållet måste ske i statlig regi. Att Trafikverket är en upphandlingsmyndighet med hundratals underentreprenörer och de svårigheter detta medför blir tydligt i dag, när Södra stambanan fortfarande inte är öppen.

Här driver Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna samma perspektiv: mer statligt underhåll. Detta driver vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Tillsammans har vi en majoritet i utskottet.

Men SD viker sig från sin egen politik. Man säger att man driver att Trafikverket ska delas och bli ett banverk och att Infranord ska ta över mer underhåll. Men när det gäller, då är ryggraden svag, och man går till regeringen och förhandlar fram något som man sedan viker sig för. Det är jättesvagt!

Fru talman! Sverigedemokraterna kanske ska vara lite oroliga inför morgondagens votering. Om Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle rösta på Sverigedemokraternas reservation kommer det att bli en majoritet för mer statligt järnvägsunderhåll, något som Sverigedemokraterna själva är för svaga att driva igenom. Jag tycker att Sverigedemokraterna ska vara lite vaksamma på vad som händer i morgon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Än så länge yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Politik handlar om att ge och ta men också om att stå upp för det man faktiskt driver på väldigt tydligt. Här har Sverigedemokraterna varit oerhört tydliga med den uppdelning de vill se av Trafikverket. De går in långt mycket mer på detaljer än vad vi riksdagsledamöter kanske ska göra när det gäller uppdelning av myndigheter - det är närmast ministerstyre som SD är inne på. När man är väldigt insatt i frågan blir det dock lätt så. Sverigedemokraterna är också otroligt engagerade i organiseringen av järnvägsunderhållet.

Frågan är då: Vad mer kommer Sverigedemokraterna att backa från? Vad kan väljarna lita på att Sverigedemokraterna faktiskt kommer att genomföra och få igenom? Vad kommer Sverigedemokraterna att göra under den kommande perioden? Var den stora fajten att få bort höghastighetstågen och slopa bygget av stambanor genom hela Sverige? Var det denna fajt Sverigedemokraterna tog och vann, och kommer man nu att backa när det gäller förslag efter förslag? Är det detta parti vi kommer att se i trafikutskottet?

I sådana fall är min fråga: Betalade ni inte lite för mycket för att slopa höghastighetsbanorna när ni i stället kanske skulle ha kunnat få igenom ett bättre och mer välfungerande trafikverk?

Fru talman! Det är ibland lite oroväckande och jobbigt att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet tycker så lika i många av järnvägsfrågorna. Det kan ibland vara lite av en politisk eller inre konflikt hos mig som riksdagsledamot.

Vi tycker dock lika i mycket och har samma syn i mycket. Det gäller inte höghastighetsbanor och så vidare, men det gäller en hel del, bland annat organisering av järnvägsunderhållet. Båda partierna vill också ha mer statligt underhåll.

Därför förvånar det mig väldigt mycket när Sverigedemokraterna nu backar från sin egen politik. I utskottet skulle Sverigedemokraterna kunna sy ihop en majoritet för att få mer statligt järnvägsunderhåll, men man väljer att inte göra det. Utskottet kommer att gå till omröstning i morgon. Det är sju ledamöter i trafikutskottet som är för mer statligt järnvägsunderhåll och sju ledamöter - från regeringspartierna - som är emot. Sverigedemokraterna har två röster och skulle kunna avgöra denna jätteviktiga fråga, där vi tycker likadant.

Det tog en hel vecka för Sverigedemokraterna att bestämma vilken fot man skulle stå på. Skulle man driva sin egen politik, som det står i Sverigedemokraternas egen reservation, eller skulle man backa? Efter en vecka återkom Sverigedemokraterna och sa att man kommer att backa. Man kommer inte att driva sin politik i hamn, utan man kommer först att rösta på sin egen reservation och sedan på politiken från regeringen, som inte vill öka det statliga järnvägsunderhållet.

Min fråga är: Varför väljer Sverigedemokraterna att så tydligt backa från sin egen politik?

Fru talman! Ofta krävs det inte jättestora insatser för att göra trafiksäkerheten högre. Det kan handla om vägbommar och ljus, krav på säkerhetsbälte i A-traktorer, utbildning av förare, respekt för varandra i trafiken och kontroll av körförmåga genom hela livet.

Män är kraftigt överrepresenterade bland de omkomna i trafiken. Under 2021 omkom 155 män och 54 kvinnor. Singelolyckor och mötande personbilar är de vanligaste olyckstyperna. Däremot är skaderisken för kvinnor betydligt högre. Risken för till exempel nackskador är större.

Trots detta har man i krocktester inte använt sig av krockdockor formade efter den kvinnliga kroppen, utan man har använt mindre dockor formade efter en manlig kropp. Men för några veckor sedan kom nyheten att den första kvinnliga krockdockan hade testats. Eftersom vi är så många som faktiskt har lyft detta i våra anföranden måste vi försöka förstå hur stort det är och hur konstant underrepresenterade kvinnor alltid är. Men i de globala säkerhetstesterna anses kvinnan fortfarande vara en liten version av en manskropp.

Det är tydligt att mer behöver göras. Trafiksäkerheten måste anpassas efter så självklara saker som kroppens funktioner. Nackmuskler och höfter ser olika ut, och kroppen förändras också med åldern.

Synen är nog det som vi alla mest märker förändras med åldern - ibland mycket och ibland smyger det sig på. Ändå testas bara synen en gång, och det är när man tar körkort. Synen förändras över tid, och förare uppfattar inte alltid att synen blir sämre, vilket såklart påverkar trafiksäkerheten negativt. Försämrad syn kan uppträda redan vid 40-45 års ålder, och vid 60 års ålder har de flesta mer eller mindre förändrad syn.

Förare äldre än 74 år är inblandade i 1 067 olyckor inblandade. Det är cirka 5 procent av samtliga olyckor.

Detta med synkontroller är ingen ny fråga för trafikutskottet, utan det har behandlats under flera år. Förra året var SD, C, KD och L helt överens om att synkontroller skulle införas. Men frågan har behandlats minst sedan 2017. Då betonade utskottet vikten av ett fortsatt utvecklingsarbete i fråga om synkontroller. När vi debatterade frågan 2017 och 2018 lyfte utskottet särskilt fram vikten av att frågan om synkontroller ska ingå i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet för att uppnå nollvisionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

När frågan var uppe i trafikutskottet 2019 anförde utskottet i sitt betänkande att man avsåg att följa Transportstyrelsens arbete med att se över bland annat synkraven i medicinföreskrifterna. Det var ett mycket stort intresse, skrev man i betänkandetexten.

Så fortsatte det 2020 och 2021. Då anförde utskottet att man avsåg att bevaka frågan om behovet av regelbundna synkontroller. Detta är alltså en fråga som utskottet har harvat länge, med olika partier som har anslutit sig till uppfattningen om vikten av synkontroller.

Frågan är då: Varför görs ingenting? Varför gör regeringen ingenting? KD:s dåvarande gruppledare, den nuvarande infrastrukturministern, godkände ju Kristdemokraternas motion, som även läggs i år, och har drivit på i frågan i riksdagen. I stället skriver nu regeringspartierna, som förut har stöttat detta, i årets betänkandetext: "Utskottet konstaterar att Transportstyrelsen menar att en eventuell ändring av reglerna skulle kräva lag och förordningsändringar, och utskottet är för närvarande inte berett att ta initiativ till sådana ändringar."

Med andra ord: Det blir inga synkontroller, för Kristdemokraterna, trots att man nu har infrastrukturministerposten inom sitt parti, kommer inte att följa upp sin egen politik. Och det finns inget intresse av att fortsätta det arbete som man så länge har drivit på för i utskottet.

Därför tänker jag ansluta mig till KD:s och Centerpartiets motion och yrka bifall till reservation 19.

Fru talman! Detta blir en jätteintressant fråga om partiernas inre liv och hur vi ser på våra olika typer av motioner - om det är en partimotion, en kommittémotion eller en enskild motion. Men ingen svensk medborgare kommer att hänga med om vi fördjupar oss i denna problematik.

Men vad jag ser är att det fanns en motion från Kristdemokraterna med ett bra förslag som Kristdemokraterna i opposition helt klart var beredda att slåss för och vilja genomföra. Detta är en fråga som trafikutskottet har jobbat med under mycket lång tid, innan Magnus Oscarsson och jag kom in i trafikutskottet.

Jag tycker att det är beklagligt att regeringen inte tittar på den politik som man har fört tidigare och ser vad man kan göra. Det pågår nämligen ett arbete på myndigheterna, och det pågår utredningar för att kunna införa dessa synkontroller eftersom det är något som behövs för att öka trafiksäkerheten. Då måste vi från politikens sida se till att synkontroller fungerar genom hela livet. Vi kan inte ha en situation i dag att synen testas bara när människor ska ta sitt körkort första gången men inte senare i livet när vi ser att så många äldre ändå är inblandade i olyckor som vi kan vara med och försöka begränsa.

Fru talman! Jag konstaterar att Kristdemokraterna har backat från sin politik. De har förra året och flera år innan dess röstat för en politik som de ville driva. Men nu när de är i regeringsställning backar de helt när det handlar om något så otroligt nödvändigt. Det tycker jag är synd.

Fru talman! Förra året lade Magnus Oscarssons kollega Magnus Jacobsson fram en jättebra motion, en motion som lagts fram i trafikutskottet flera gånger. Den handlar om obligatoriska synkontroller i samband med körkortsförnyelse.

När man ska förnya sitt körkort ska det vid den tid då det evidensbaserat behövs som bäst göras en ny synkontroll så att det görs synkontroll inte bara innan man tar körkortet utan återkommande under livet.

Jacobsson menar att regelbundna synkontroller främjar trafiksäkerheten, stärker hälsan hos enskilda personer och underlättar att rätt vård ges i god tid.

Det här är något som trafikutskottet förra året var överens om - eller snarare var Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna helt överens om att stödja Kristdemokraternas motion om synkontroller.

Men nu när Kristdemokraterna sitter i regeringen och har infrastrukturministerposten och är ansvariga för just trafiksäkerheten väljer de att inte stödja motionen från Magnus Jacobsson, vilket jag tycker är beklagligt. Det vore nämligen väldigt bra att införa synkontroller vid körkortsförnyelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Min fråga är därför: Varför stöder Kristdemokraterna inte sin egen politik?

Fru talman! Trafikverkets införande av ett nytt tågplaneringssystem visar med brutal tydlighet hur illa det är ställt med Sveriges järnvägar. Nu varnar storindustrierna genom ett brev till infrastrukturministern för att deras godstransporter inte kommer fungera under sommaren, och man ber om en paus i banunderhållet för att godstransporterna ska fungera över huvud taget.

Det gröna stålet, klimatomställningen och semesterresan är i fara för att regeringen dels inte tar Trafikverkets problem på allvar, dels vägrar att bygga mer järnväg, något som passagerare, regioner, kommuner, företagare och storindustrin efterfrågar. Infrastrukturministern är svaret skyldig om hur gods- och passagerartrafiken ska fungera i sommar.

Fru talman! Jag kan inte riktigt hålla med om att Vänsterpartiet har en extremt flygaggressiv politik. Jag har ju precis pratat om vikten av att ha flygplatser som fungerar. Det handlar om ett beredskapsperspektiv och att bland annat Försvarsmakten och ambulansflyget ska fungera.

Jag kommer tyvärr inte att kunna ge ledamoten svar om procentsatser när det gäller vad det skulle innebära att ta ned flyglinjer till järnväg, eftersom det inte kommer att bli verklighet med regeringens politik. Med regeringens politik kommer man nämligen inte att kunna ersätta någon flyglinje med järnväg på grund av att regeringen inte vill bygga nya stambanor. Oavsett vilken hastighet det blir på tågen vill regeringen inte ha mer järnväg. Däremot tittar man gärna framåt mot 2040, 2050 eller 2060, då det kanske finns elflyg. Jag tycker inte att det duger.

Klimatkrisen är här och nu, och med tanke på regeringens politik, dess inställning till bland annat reduktionsplikten, att det färdmedelsneutrala reseavdraget togs bort och att bonus malus togs bort över en natt är snacket om omställning, klimatmål och elektrifiering av fordonsflottan bara tomt prat.

Vi kan utveckla hur mycket elflyg som helst - låt oss göra det snabbt! Jag såg att regeringen vill ha mer forskning om flyget. Det är bra. Det behövs. Men vi kan inte tro att det går att ersätta järnväg med elflyg. Sådana massor av folk kommer elflyget inte att kunna ta, hur mycket Oskar Svärd än önskar att det vore så.

Vi måste göra saker som gör skillnad här och nu för klimatet. Det innebär bland annat att det måste byggas mer järnväg och att flyget måste minska. Det är inte rocket science. Det är vad vi alla vet. I dag är flygets bränslen inte fossilfria alls.