Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Miljöpartiet är emot lönekravet avseende arbetskraftsinvandring på 90 procent av medianlönen. Miljöpartiet var också emot ett försörjningskrav på 80 procent av medianlönen. Däremot var Miljöpartiet nöjt med det försörjningskrav som fanns under Socialdemokraternas tid, på 13 000 kronor. Det krävdes bara 13 000 kronor i inkomst för att människor från länder utanför Europeiska unionen skulle kunna ta sig till Sverige för att arbeta.

Man kan titta på vad Miljöpartiet föreslår nu. Det är just samma låga försörjningskrav som fanns förut. Anledningen till att försörjningskravet var så lågt som 13 000 kronor under Socialdemokraternas tid var att kravet var att arbetskraftsinvandrare inte skulle behöva försörjningsstöd, vilket är ett mycket lågt ställt krav. Men detta är precis vad Miljöpartiet vill ha tillbaka.

I en följdmotion till propositionen skriver Miljöpartiet att försörjningskravet ska utgå från vad som krävs för att man faktiskt ska försörja sig. Det var precis så det fungerade förut, när Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen kom fram till att det krävdes 13 000 kronor för att försörja sig.

Under Socialdemokraternas och Miljöpartiets tid räckte det alltså med ungefär 13 000 kronor i månaden för att få arbetstillstånd i Sverige. Det var resultatet av ett system där kravet var att man inte skulle behöva försörjningsstöd.

När Miljöpartiet nu skriver i sin följdmotion att försörjningskravet ska utgå från vad som krävs för att försörja sig låter det väldigt mycket som samma system igen.

Min fråga till Miljöpartiet är enkel: Är det verkligen detta ni vill återinföra? Om inte: Vad ska försörjningskravet vara?

Fru talman! Jag kan ge annan statistik, om vi nu inte ska titta på arbetsplatserna: Ungefär 0,5 procent av den totala arbetskraften utgörs av arbetskraftsinvandrare från tredjeländer. Det är en bråkdel av den totala arbetskraften, och den påverkar inte på ett märkbart sätt.

Att inte få uppehållstillstånd i Sverige är inte ett straff. Det innebär bara att man inte lever upp till villkoren. Om man inte lever upp till villkoren och inte uppfyller lönekravet, som tidigare var ett försörjningskrav, får man inte uppehållstillstånd.

Vi har aldrig haft den ordning som ledamoten nämner: att man skulle få uppehållstillstånd bara på grund av en kollektivavtalad lön. Före 2008 gjordes arbetsmarknadsprövning. Efter 2008 har det funnits ett försörjningskrav. Nu kommer det att bli ett lönekrav. Efter 2008 har det alltid funnits krav på en viss inkomst, och innan dess hade staten en mycket större roll när det gällde arbetskraftsinvandringen.

Den nordiska modell som ledamoten nämner har alltså aldrig funnits, och det är ett faktum att den skulle göra svensk arbetskraftsinvandring mer liberal än någonsin. Om ledamoten tycker något annat och vill berätta om en tid då lön enligt ett visst kollektivavtal räckte för att få uppehållstillstånd och då det inte fanns några försörjningskrav får han väl göra det. Men i själva verket har det aldrig funnits någon sådan ordning.

Fru talman! Centerpartiet har en vana att beskriva arbetskraftsinvandringen på ett sätt som inte stämmer överens med hur verkligheten ser ut. I flera debattartiklar och i den här talarstolen har Centerpartiets ledamöter menat att en höjning av försörjningskravet till 80 procent av medianlönen skulle få hela branscher att falla ihop. Det har ju inte hänt. Sedan har man menat att en höjning av lönekravet till 90 procent av medianlönen skulle få allting att raseras. Man för fram de här dystopiska prognoserna utan att berätta hur stor andel av företagen som anställer arbetskraftsinvandrare från tredjeländer eller hur stor andel av arbetskraften i Sverige som utgörs av arbetskraftsinvandrare från tredjeländer.

En rapport som SCB publicerade förra året visar att de arbetskraftsinvandrare som fick arbetstillstånd 2021, det vill säga på den tid då Sverige hade en liberal arbetskraftsinvandring, arbetade på 2 930 arbetsplatser. Det är 0,5 procent av alla arbetsplatser i Sverige. Mer än 99 procent av alla arbetsplatser har inga arbetskraftsinvandrare från tredjeländer. Det är fakta som Centerpartiet aldrig nämner.

Det som Centerpartiet i stället för fram är att de här 0,5 procenten av alla arbetsplatser i Sverige på något sätt skulle påverka hela branscher eller lönebildningsmodellen i Sverige. Det är märkliga påståenden. Jag undrar om man i Centerpartiet är medveten om att det bara är på 0,5 procent av alla arbetsplatser i Sverige som det arbetar arbetskraftsinvandrare från tredjeländer, som den här lagstiftningen berör. Jag undrar även hur man resonerar i Centerpartiet när man tror att dessa 0,5 procent ska påverka hela den svenska arbetsmarknaden på ett märkbart sätt.

Fru talman! En anledning till att Vänsterpartiet vill införa myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning är att man ska hindra lönedumpning genom att färre invandrare kommer till Sverige via arbetskraftsinvandring. Utbudet minskar, vilket gör att lönerna inte sjunker.

Enligt Migrationsverkets februariprognos kommer arbetskraftsinvandringen att minska kraftigt på grund av det höjda lönekravet, som vi debatterar i dag och som vi senare kommer att rösta om.

Utbudet av arbetskraft från tredjeland kommer att minska, och i och med det minskar också risken för lönedumpning, som Vänsterpartiet säger sig vara emot. Men Vänsterpartiet är ju också emot det höjda lönekravet. Hur går den logiken ihop?

Det höjda lönekravet minskar arbetskraftsinvandringen, enligt Migrationsverket, och det kommer i sin tur att minska risken för lönedumpning. Så varför är Vänsterpartiet emot det höjda lönekravet?

Fru talman! Jag önskar att ledamoten inte snackar bort det här. Det höjda lönekravet minskar alltså risken för lönedumpning eftersom utbudet av arbetskraftsinvandrare minskar. Varför är då Vänsterpartiet emot det höjda lönekravet? Vill ni ha lönedumpning i Sverige?

Socialdemokraterna röstar ju för det höjda lönekravet. Det visar åtminstone att de inte överger de svenska arbetarna. Varför överger Vänsterpartiet de svenska arbetarna?

Fru talman! Vänsterpartiet är emot förslaget om ett höjt lönekrav för arbetskraftsinvandringen. Det framgår i en reservation som ledamoten har skrivit tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet.

I en annan reservation menar Vänsterpartiet att de vill gå ännu längre än regeringen. De vill införa myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning, och syftet är att arbetskraftsinvandring bara ska äga rum när man inte hittar arbetskraft i Sverige.

När vi röstade om att höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandring i november 2022 var Vänsterpartiet emot förslaget eftersom man ansåg att ett sådant höjt försörjningskrav bara handlade om att minska invandringen. Vänsterpartiet ville då behålla ett försörjningskrav där en arbetskraftsinvandrare från tredjeland bara behövde ha en inkomst på 13 000 kronor för att få arbetstillstånd i Sverige.

Det är jättesvårt att förstå vad Vänsterpartiet egentligen vill i den här frågan. Även en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning skulle ju leda till mindre invandring till Sverige, så konsekvensen blir egentligen densamma.

Om man verkligen vill att staten ska få större kontroll över arbetskraftsinvandringen, vilket Vänsterpartiet säger sig vilja, varför stöder man då inte förslaget om ett höjt lönekrav där regeringen beslutar om undantag om det skulle råda arbetskraftsbrist inom vissa yrken?

Det framstår som att Vänsterpartiet i praktiken vill ha en liberal arbetskraftsinvandring, för förslaget om lönekrav ger myndigheterna och regeringen större kontroll över arbetskraftsinvandringen. Antingen vill man begränsa arbetskraftsinvandringen eller så vill man inte det. Just nu säger Vänsterpartiet båda sakerna samtidigt.

Herr talman! Det finns mycket att säga om inlägget från ledamoten. Jag kan börja med att säga att om vi bara skulle utgå från kollektivavtal skulle det vara arbetsmarknadens parter som bestämde vilka som skulle få uppehållstillstånd. Det har aldrig varit så.

Innan 2008 hade vi arbetsmarknadsprövning. Där hade staten en ännu större roll än vad Miljöpartiet kanske vill att staten ska ha. Efter 2008 hade vi ett försörjningskrav. Det var på 13 000 kronor, och sedan har det höjts.

Det har aldrig varit så att kollektivavtal har avgjort vem som får uppehållstillstånd i Sverige. Det skulle vara bisarrt. Arbetsmarknadens parter kan inte bestämma vem som får uppehållstillstånd i Sverige.

Samtidigt som regeringen gör detta gör vi mycket annat för att se till att de som befinner sig utanför arbetsmarknaden kommer i jobb. Bland annat ska aktivitetskravet se till att fler människor aktiverar sig och försöker att komma in på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen ska också ta på sig en mer förmedlande roll, något man gav ifrån sig under Socialdemokraterna. Nu ska man se till att man börjar förmedla arbeten.

Undantagen kommer inte att innebära att någon kommer att sitta i Rosenbad och kryssa för vilka jobb eller yrken som ska undantas. Det är som jag berättade för ledamoten från Centerpartiet: Det kommer att tas fram underlag, och man kommer att utgå från de underlagen.

Anledningen till det är att undantagen finns för de yrken där det råder arbetskraftsbrist. Det är inte för vilka yrken som helst. Det kommer inte att vara godtyckligt. Man kommer att se var det råder arbetskraftsbrist, och utifrån det undantar man vissa yrken.

Herr talman! Vi är inte emot arbetskraftsinvandring, även om det lät så på ledamoten. Det handlar om att vi ska ta emot de arbetskraftsinvandrare som den svenska arbetsmarknaden behöver. Sverige behöver människor inom högkvalificerade yrken.

När det gäller enkla jobb inom lågkvalificerade yrken har Sverige redan fler än 400 000 arbetsföra människor som står utanför arbetsmarknaden. De kan inte konkurrera med alla människor i världen för att få dessa enkla jobb, utan här måste det vara sjyst konkurrens så att dessa människor kommer in på arbetsmarknaden och kan bidra till samhället precis som alla andra.

Det vore orättvist mot dem om man lät arbetsgivare till exempel ta hit någon från ett tredjeland, Indien eller någonstans i Mellanöstern, som kunde arbeta på ett gatukök när det är en ungdom i det lokala samhället som kan ta det jobbet. Vi är inte emot arbetskraftsinvandring. Vi vill ha en arbetskraftsinvandring som gynnar det svenska samhället.

Sedan kan man också lägga till att med tanke på den kriminalitet som förekommer inom arbetskraftsinvandringen och de branscher som tog emot många lågkvalificerade arbetskraftsinvandrare kostade det också samhället. Vi kan inte bara räkna in vad det gav samhället. Man måste också se vad kriminaliteten inom de branscherna har kostat samhället.

Till sist vill jag bara lägga till att vi sverigedemokrater inte tycker att invandring är roten till alla problem. Ledamoten påstod att vi tycker det. Det är inte alls sant. Jag står här och säger emot ledamoten, så förmodligen bidrar invandringen till något.

Herr talman! Hur ska jag förklara detta för ledamoten? Inget parti skulle godtyckligt ta sådana beslut, utan man utgår från ett underlag som Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har tagit fram och som visar att det finns arbetskraftsbrist inom vissa yrken. Det kan variera från år till år, och därför kommer undantagen hela tiden att förnyas. I propositionen står det att man kommer att utgå från ett underlag. Det baseras inte på en politisk åsikt utan på i vilka yrken det råder arbetskraftsbrist.

Jag tror inte att Centerpartiet är emot fusket, för om man var det skulle man stödja detta förslag. Det finns rapporter från Migrationsverket som visar att när högre försörjningskrav och lönekrav har införts minskar arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade yrken. Och det är i lågkvalificerade yrken som fusket är omfattande, så fusket kommer också att minska. Jag hoppas att ledamoten hängde med.

Eftersom det finns rapporter och belägg från Migrationsverket är det märkligt att Centerpartiet motsätter sig detta och menar att man kan minska fusket på något annat sätt. Vi vet att det förekommer omfattande fusk inom vissa yrken och att kriminella organisationer redan har sträckt ut sina tentakler till en del branscher. Om arbetskraftsinvandringen minskar i dessa branscher minskar också fusket, och det är det detta lönekrav kommer att leda till.

Herr talman! För det första: I de diskussioner jag har deltagit i har det inte varit aktuellt att återkomma till detta ärende under den närmaste tiden, utan den lag vi stiftar nu kommer att gälla rätt länge.

För det andra: Den stora höjningen var när vi höjde från 13 000 kronor till 80 procent av medianlönen. Nu går vi från 80 procent till 90 procent, så det är inte en lika stor höjning. Den stora skillnaden var när Sverige gick från Socialdemokraternas arbetskraftsinvandring, som egentligen tillät vem som helst att komma in, till en arbetskraftsinvandring där vi såg till att de som kom hit var högkvalificerade. Till de lågkvalificerade yrken där det förekom omfattande fusk minskade vi invandringen.

För det tredje: Om ledamoten har läst propositionen vet ledamoten att det inte är partierna som bestämmer vilka yrken som ska undantas. Det är Arbetsförmedlingen och Migrationsverket som tar fram underlag, och sedan får regeringen vissa förslag baserade på detta underlag. Därefter fattar regeringen beslut. Det är alltså inte godtyckliga förslag. Jag tänker att ledamoten tycker att detta är bättre än Socialdemokraternas proposition, där det över huvud taget inte fanns möjlighet till undantag.

Herr talman! Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringen lovat väljarna att införa en stram invandringspolitik. Vi har mandat att genomföra just detta.

I den proposition som behandlas i dag finns många lagförslag som ska se till att vi får denna strama invandringspolitik när det gäller arbetskraftsinvandringen. Ett av de viktigaste förslagen är att ett arbetstillstånd för utlänningar från tredjeland beviljas först när man uppfyllt ett lönekrav som innebär att utlänningens lön uppgår till minst 90 procent av medianlönen i Sverige.

Det är viktigt att påpeka att lönekravet på 90 procent av medianlönen gäller just arbetskraftsinvandrare från tredjeland, alltså länder utanför EU och EES. I debatten får delar av oppositionen det att framstå som att detta gäller all arbetskraftsinvandring, men det stämmer inte. Lönekravet kommer inte att gälla de cirka 220 miljoner människor som ingår i arbetskraften inom EU och EES.

Den här frågan har precis som alla andra invandringsrelaterade frågor förvrängts i debatten. Något som inte har lyfts fram i debatten om arbetskraftsinvandring är att endast cirka 0,5 procent av den totala arbetskraften i Sverige består av arbetskraftsinvandrare från tredjeland. På de flesta arbetsplatser i Sverige finns det inga arbetskraftsinvandrare. Sverige står och faller inte med arbetskraftsinvandringen.

Jag har ju följt den här debatten ett tag nu, och man har hört massor av yrkesgrupper läggas fram som exempel på grupper där arbetskraftsinvandring är av yttersta vikt. Man har hört om läkarna. Förra året kom 87 läkare till Sverige genom arbetskraftsinvandring, och det finns ungefär 46 000 yrkesverksamma och legitimerade läkare i Sverige. Man har hört om undersköterskorna. Förra året kom 30 undersköterskor till Sverige genom arbetskraftsinvandring, och det finns cirka 129 000 undersköterskor i Sverige.

Jag kan gå igenom varje yrke som finns. Det framgår då att endast en bråkdel kommer till Sverige genom arbetskraftsinvandring. Att hela branscher eller verksamheter skulle stå och falla med arbetskraftsinvandringen är en lögn. Siffrorna backar inte upp ett sådant påstående. Denna statistik finns på Migrationsverkets hemsida för alla att läsa.

Sedan jag började engagera mig i politiken, vilket ändå var ett tag sedan, har Sverige haft en arbetsmarknad som dominerats av högkvalificerade yrken. I en internationell jämförelse är de enkla jobben, som inte kräver någon utbildning, rätt få på den svenska arbetsmarknaden. Därför är det märkligt att vi tar hit folk från Mellanöstern för att de ska jobba i ett gatukök i Sverige, när vi har fler än 400 000 arbetsföra människor som står utanför arbetsmarknaden. Det är ju de arbetslösa i Sverige som ska få de här enkla jobben.

Detta är grundtanken bakom en höjning av lönekravet till 90 procent av medianlönen. Det är orättvist och omoraliskt att låta människor som befinner sig i en utsatt situation på den svenska arbetsmarknaden konkurrera med hela världen. Det räcker med att de behöver konkurrera med alla EU-medborgare. Varför ska arbetslösa i Sverige konkurrera med människor i Indien om de få enkla jobb som finns i Sverige? Det är detta som vissa partier i denna kammare behöver förklara när de motsätter sig denna proposition.

En höjning av lönekravet till 90 procent av medianlönen innebär att arbetskraftsinvandrare behöver tjäna cirka 33 000 kronor för att få uppehållstillstånd i Sverige. Det är precis vad det handlar om: ett uppehållstillstånd. Det här handlar inte om att politiker ska bestämma över lönerna, vilket är ännu en förvrängning från oppositionens sida. Det handlar om villkoren för arbetskraftsinvandrares vistelse i Sverige.

Innan Tidöpartierna kom till makten var villkoren för arbetskraftsinvandrares vistelse helt annorlunda. Då räckte det med att en arbetskraftsinvandrare hade en inkomst på 13 000 kronor. Tidöpartierna höjde först gränsen till 80 procent av medianlönen. Nu kommer vi att höja den till 90 procent av medianlönen, vilket motsvarar ungefär 33 000 kronor.

Det här handlar om något så grundläggande som att arbetskraftsinvandringen till Sverige ska tjäna Sveriges intressen och inget annat. Det handlar inte om att förverkliga drömmar för någon i Bangladesh och ge en utlänning ett bättre liv. Vi tittar på vårt samhälle och vår arbetsmarknad och ser vad Sverige behöver. Utifrån detta formar vi en arbetskraftsinvandring som tjänar Sveriges intressen.

En del av detta är att regeringen genom en förordning ska kunna meddela undantag från lönekravet. Det kan finnas enstaka yrken där arbetskraftsbrist i Sverige i kombination med arbetskraftsbrist i EU och EES kan leda till att det behövs undantag från lönekravet.

Det kommer även att finnas yrkesgrupper där det förekommer så mycket fusk att regeringen får besluta att inte ta emot arbetskraftsinvandrare i just den yrkesgruppen. Det handlar om yrkesgrupper där missbruket är omfattande. Det handlar om arbetskraftsinvandring inom yrkesgrupper som i dag används för kriminella upplägg och där människoexploatering och arbetslivskriminalitet förekommer i stor omfattning. Regeringen måste ha verktyg för att stoppa sådant.

Herr talman! I denna proposition föreslås det även att det ska införas en bestämmelse som förtydligar att en utlänning får nekas arbetstillstånd om arbetsgivaren eller dennes ställföreträdare är skäligen misstänkt eller dömd för brott enligt 20 kap. utlänningslagen eller för människohandel eller människoexploatering enligt brottsbalken.

Det handlar om arbetsgivare som fuskar och anställer illegala migranter. Det kan även handla om arbetsgivare som ägnar sig åt människosmuggling. Dessa arbetsgivare ska självklart hindras från att anställa arbetskraftsinvandrare. Det borde framgå tydligt i lagen att så är fallet, vilket den här propositionen avser att fastställa.

Även den särskilda avgiften för den arbetsgivare som har anställt en illegal migrant ska höjas från ett prisbasbelopp till två. Det innebär att den särskilda avgiften höjs från cirka 59 000 till cirka 118 000 kronor. Arbetsgivare som fuskar och möjliggör illegala invandrares vistelse i Sverige ska få betala för det. För överträdelser som har pågått längre än tre månader ska avgiften höjas från två till fyra prisbasbelopp.

Trots att den särskilda avgiften för arbetsgivare som anställer illegala migranter höjdes 2018 fortsätter man att vid arbetsplatsinspektioner hitta hundratals illegala migranter som arbetar i Sverige. Det här måste stoppas. Det måste framgå att verksamheter som anställer illegala migranter inte kan vara lönsamma. Därför behöver vi lagstiftning som hindrar dessa arbetsgivare från att anställa arbetskraftsinvandrare, och de som använder sig av illegala migranter ska betala ett högt pris.

Det är just de arbetsgivare som anställer illegala migranter som konkurrerar ut de arbetsgivare som följer reglerna. Här är politikens roll att fastställa regler som ser till att arbetsgivare som bryter mot reglerna inte konkurrerar ut de näringsidkare som faktiskt följer reglerna.

Herr talman! Det ska även införas en ny straffbestämmelse i utlänningslagen mot exploatering av utländsk arbetskraft. Den ska träffa arbetsgivare som har en utlänning anställd eller som i övrigt har bestämmande inflytande över utlänningens arbetsförhållanden och exploaterar honom eller henne i arbete under uppenbart orimliga villkor. Straffet för exploatering av utländsk arbetskraft ska vara fängelse i högst två år. Straffet för grov exploatering av utländsk arbetskraft ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vi vet att den liberala invandringspolitiken har resulterat i att många utlänningar har utnyttjats på den svenska arbetsmarknaden. I Malmö har man på restauranger på Möllevången som är populära bland vänsterpartister och socialdemokrater hittat utlänningar som arbetat under slavliknande förhållanden.

Vi kan inte ha det så i Sverige. Nu signalerar vi från politikens håll att inga fler människor ska offras på massinvandringens altare. Vi ska ha en reglerad och stram invandring till Sverige, och de som befinner sig här ska behandlas med värdighet.

I denna proposition föreslås att ytterligare en straffbestämmelse ska införas: att handel med arbetstillstånd ska förbjudas. Den som anställer en utlänning eller bistår en utlänning med att ansöka om arbetstillstånd och för detta begär eller tar emot en ersättning av utlänningen som står i uppenbart missförhållande till motprestationen har begått ett brott. Man ska helt enkelt inte kunna sälja arbetstillstånd till utlänningar.

Det här har förekommit – bara ett anställningserbjudande har kostat 30 000 kronor och uppåt. Arbetskraftsinvandraren kan sedan ha fått betala så mycket som en halv miljon kronor för att fullfölja processen för att få arbetstillstånd. Det är vidrigt.

Rödgröna regeringar har varit passiva och accepterat dessa problem. Nu agerar Tidöpartierna. Vi vägrar att acceptera att man kan köpa sig in i Sverige.

Herr talman! I åratal har människor utnyttjats på svensk arbetsmarknad. Arbetstillstånd har sålts. Löner har dumpats. Människor har arbetat och levt under slavliknande villkor i Socialdemokraternas Sverige, men den tiden går mot sitt slut.

Sverige är inte en marknad där man handlar med uppehållstillstånd. Vi sätter stopp för detta här och nu. Vi gör det därför att det är rätt. Vi gör det därför att det är rättvist. Vi gör det därför att Sveriges reglerade invandring ska tjäna Sveriges intressen och därför att de människor som vistas lagligt i Sverige förtjänar ett anständigt liv.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten antyder att Socialdemokraterna inte kommer att regera med de partier som i dag motsätter sig detta lagförslag och som kommer att föra en liberal migrationspolitik. Det är enligt mig vad ledamoten antyder.

Regeringen och Sverigedemokraterna kommer nu att införa ett lönekrav som ligger på 90 procent av medianlönen. Detta borde ha gjorts för länge sedan. Det handlar om att skydda de enkla jobben på den svenska arbetsmarknaden så att de som är arbetslösa i Sverige kan ta dessa jobb. Vi ska inte ha människor som lever i utanförskap för att politiker möjliggör en arbetskraftsinvandring som gör det svårt för de mest utsatta på arbetsmarknaden att få sitt första jobb.

Nu har Socialdemokraterna tagit fram ett förslag om att man ska ha arbetsmarknadsprövning och att arbetskraftsinvandring endast ska tillåtas när det inte går att hitta rätt person i Sverige. Okej – men var fanns det här förslaget under de åtta år som Socialdemokraterna satt i Rosenbad?

När Socialdemokraterna hade regeringsmakten höjde de inte ens försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare, men nu är det stora ord om att det ska vara svenska jobb åt svenskarna. Var fanns de orden när Socialdemokraterna hade regeringsmakten? Då var det Miljöpartiet som fick bestämma över migrationspolitiken.

Hur kan Socialdemokraterna garantera att det inte blir Miljöpartiet som bestämmer över migrationspolitiken och arbetskraftsinvandringen nästa gång Socialdemokraterna mot all förmodan får regeringsmakten?

Herr talman! Socialdemokraterna talar i dag om behovet av ordning och reda i migrationen, specifikt gällande arbetskraftsinvandringen. Detta är välkommet, och det menar jag verkligen. Det behövs en stark majoritet i riksdagen för en stram migrationspolitik. Det ligger i Sveriges intresse.

Under åtta år i regeringsställning accepterade Socialdemokraterna dock att arbetstillstånd kunde beviljas utifrån löner runt 13 000 kronor. Under dessa år växte missbruket i restaurang- och städbranscherna. Jag tror att Socialdemokraterna är väl medvetna om att ett så lågt försörjningskrav för arbetskraftsinvandring som 13 000 kronor leder till omfattande fusk. Jag tror att många undrar varför Socialdemokraterna under de år man hade regeringsmakten inte höjde försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.

Socialdemokraternas proposition om att höja försörjningskravet lämnades in en vecka före valet 2022. I åtta år gjorde man ingenting från Socialdemokraternas håll. Var det så att Socialdemokraternas samarbetspartier hindrade Socialdemokraterna från att införa regler för arbetskraftsinvandring som skulle vara rättvisa och motverka fusk?

Hur kan man ha förtroende för Socialdemokraterna om de under åtta år inte hanterade de problem som fanns kring arbetskraftsinvandringen? Vad är det som har ändrats nu?

Herr talman! Ett område där Sverige kan påverka är regeringens befogenhet att bestämma vem Sverige samtalar med och vem Sverige ser som det iranska folkets representant. Det är positivt att den islamiska republikens viktigaste väpnade styrka, Islamiska revolutionsgardet, har terrorlistats. Det har alla partier i riksdagen välkomnat.

Samtidigt får den islamiska republiken ha kvar sin ambassad i Sverige. Det är motsägelsefullt. IRGC genomsyrar den iranska staten. Om IRGC är terrorister är mullornas regim en terrorregim. Sverige borde inte ha dialog med en terrorregim.

Till detta kan tilläggas att den iranska regimens ambassad möjliggör för terrorism och spionage i Sverige. Det är inte ett orimligt krav att regimens ambassad borde stängas, med tanke på att regimen hotar vissa människors liv i Sverige. Jag uppmanar utrikesministern igen: Stäng denna terrorregims ambassad!

Herr talman! Det finns ett starkt stöd bland iranier för kronprinsen Reza Pahlavi. Utrikesministerns partikollegor i Moderata ungdomsförbundet har erkänt detta och uppmanar den svenska regeringen att formellt inleda dialog med och erkänna kronprinsen Reza Pahlavi som den legitima samlande oppositionsledaren för ett framtida demokratiskt Iran. Samtidigt meddelade vice statsminister Ebba Busch under frågestunden den 5 mars att hon är beredd att träffa kronprins Reza Pahlavi.

Jag undrar om utrikesministern liksom vice statsministern kan tänka sig att träffa kronprins Reza Pahlavi för att inleda en dialog.

Herr talman! Just nu genomför USA och Israel en humanitär intervention i Iran som många hoppas kommer att leda till ett regimskifte. Utfallet är oklart, men det är viktigt att folkrätten inte blir ett skydd för massövergrepp. Mullornas regim har mördat tiotusentals iranier de senaste veckorna för att hålla sitt grepp om makten. Nu får det iranska folket det stöd de behöver för att slå tillbaka mot förtryckarna.

När vi står inför ett historiskt vägskäl där det är tydligt att demokratiska värderingar står mot islamistiska värderingar är det viktigt att Sveriges regering står på rätt sida om historien. Det får inte råda några tvivel om att Sverige står på de förtrycktas sida och mot islamismen.

De flesta iranier ser mullorna som ockupanter, och militärt bistånd från USA och Israel i form av ett angrepp mot regimens centrum är den hjälp som det iranska folket behöver för att störta denna fruktansvärda regim. Det var just en sådan militär insats som 1999 stoppade en etnisk rensning av kosovoalbaner och så småningom ledde till Slobodan Miloševićs fall.

Då kallades det för en humanitär intervention, och nu genomförs en sådan humanitär intervention i Iran. Det är viktigt att Sverige åtminstone i ord stöder denna intervention. Sverige måste vara tydligt i sitt stöd för det iranska folkets rätt till frihet, vilket endast kan förverkligas genom regimskifte.

Herr talman! Nu när regimen i Iran är pressad är sannolikheten stor att mullornas regim börjar angripa diverse mål i Sverige, men också i resten av Europa, i ren desperation för att tysta de hundratusentals exiliranier som har valt att stödja sina landsmän i Iran.

Vi vet att regimen i Iran samarbetar med gängkriminella i Sverige för att eliminera olika aktörer som mullornas regim ser som ett hot. Foxtrotnätverkets ledare lever ju i Iran och skyddas av mullornas regim.

I går kom en nyhet om att Iranexperten Arvin Khoshnood utsatts för ett mordförsök av gängkriminella i Sverige. Han lever nu på hemlig ort. Att Iran skulle använda gängkriminella för att skada svenska medborgare är inte någonting som eventuellt kan hända, utan det händer och det drabbar hederliga människor endast på grund av att de uttryckt kritik mot en fruktansvärd regim i Iran. Det händer i dag.

Jag har känt Arvin sedan han var 16 år. Det är en hederlig person som har byggt upp ett liv i Malmö och bildat familj. Både han och hans fru jobbar och bidrar till samhället. Men han står också upp för demokratin. Och därför lever han nu på hemlig ort och har fått avbryta hela sitt liv. Hans liv är hotat av den här regimen i Iran, trots att han lever i Sverige.

Jag har vetat om dessa händelser ett tag, men jag är fortfarande chockad. Jag har alltid utgått ifrån att vi i Sverige har kunnat kritisera diktaturer. Men mullornas regim verkar kunna tysta svenska medborgare genom hot och terror. Arvin Khoshnood har behövt vara tyst ett tag för att skydda sin familj här i Sverige. Det är oacceptabelt att det behöver vara på det sättet.

Jag vill gärna veta vad regeringen avser att göra för att skydda iranska dissidenter och andra måltavlor för mullornas regim som befinner sig här i Sverige?

Herr talman! Jag skulle vilja förenkla debatten lite så att vi får tydliga besked.

Om jag inte missförstått saken är interpellanterna biståndspolitiska talespersoner för Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet. Vi vet att Islamic Relief är en del av Muslimska brödraskapet. Det har slagits fast flera gånger. Vi vet att flera personer som ingår i Islamic Reliefs ledarskap har uttryckt grova antisemitiska åsikter.

Är detta verkligen en organisation som de biståndspolitiska talespersonerna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill stödja? Är det sådana organisationer som ledamöterna anammar? Tycker ledamöterna verkligen att det stärker trovärdigheten för svenskt bistånd om man samarbetar med en sådan organisation?

Svaret är egentligen ja eller nej. Antingen stöder ledamöterna den här islamistiska organisationen, eller också gör de inte det. Frågan är inte bara vad man tycker om Islamic Relief, utan frågan är vilka krav Sverige ska ställa på organisationer som får svenska biståndsmedel.

Om ledamöterna tråkigt nog skulle stödja en sådan organisation undrar jag hur de ser på de antisemitiska uttalanden som har kommit från Islamic Reliefs ledarskap och hur de ser på kopplingarna till Muslimska brödraskapet. Det finns mycket belägg för detta.

Anser ledamöterna att Sverige borde stödja en så kallad biståndsorganisation som enligt andra europeiska länder är en del av Muslimska brödraskapet? Det har andra europeiska länder slagit fast, och de har slutat betala ut bistånd till Islamic Relief. Eller förnekar ni helt och hållet att Islamic Relief är en del av Muslimska brödraskapet, trots de omfattande belägg som finns för det?

Hur många gånger får en biståndsorganisations ledarskap uttrycka sig antisemitiskt innan Sverige avslutar sitt samarbete med biståndsorganisationen?

Herr talman! Interpellanterna Olle Thorell från Socialdemokraterna och Lotta Johnsson Fornarve från Vänsterpartiet uttrycker upprördhet över att Islamic Relief inte fortsatt kommer att få medel från Sida. Ledamoten från Miljöpartiet instämmer i allt detta.

Ledamoten Thorell går så långt att han säger att inga konkreta brister har konstaterats, vilket enligt mig är ett anmärkningsvärt uttalande. En konkret brist är att Islamic Relief var inblandat i en rätt omfattande skandal 2020, då hela deras styrelse fick avgå eftersom flera ledamöter hade uttalat sig antisemitiskt. En av ledamöterna, Almoutaz Tayara, hade även hyllat Hamas och prisat dem som stora män och hjältar.

Detta är enligt min mening en mycket konkret brist. Därför är det svårt att förstå hur man kan hävda att inga konkreta problem har konstaterats. Det tragiska är att Sida valde att fortsätta sitt samarbete med Islamic Relief efter dessa uttalanden.

Magnus Ranstorp, som är en erkänd expert när det gäller terrorism, skriver i en debattartikel från 2023 att Islamic Relief liksom Hamas är en del av Muslimska brödraskapet. Ranstorp skriver även i debattartikeln att han misstänker att Islamic Relief direkt eller indirekt förmedlar bistånd till Hamas i Gaza eller utomlands.

Är inte detta konkreta brister, enligt Olle Thorell? Här har vi en islamistisk organisation som på högsta nivå tydligt uttryckt hat mot judar. Det är inte någon aktivist inom organisationen som uttryckt sig klumpigt, utan det är ledarna inom Islamic Relief som gett uttryck för grov antisemitism.

När jag tittar på detta undrar jag hur Sverige någonsin kunnat ha ett samarbete med en sådan organisation. Hur kunde det någonsin hända? Och hur kan det finnas ledamöter i vår lagstiftande församling som dyker upp här i dag och vill att vi fortsatt ska samarbeta med denna organisation, som har en tydlig islamistisk och antisemitisk agenda? Vi har ledamöter här i dag som på fullaste allvar menar att skattemedel ska fortsätta betalas ut till en så kallad biståndsorganisation som är en del av Muslimska brödraskapet och vars ledning uttalat sig antisemitiskt.

Är detta något som endast dessa ledamöter står för, eller stöder Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samma ståndpunkt? Kommer skattemedel att börja pumpas ut till Islamic Relief om Socialdemokraterna beklagligt nog skulle vinna valet? Det vore bra att veta. Jag är rätt säker på att svenska folket inte vill att deras skattemedel ska hamna hos Muslimska brödraskapet.

Något som interpellanterna inte tar upp är att länder som Tyskland och Nederländerna för länge sedan slutade betala ut skattemedel till Islamic Relief. Anledningen till detta var just organisationens tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Att Islamic Relief har tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet är alltså inte ifrågasatt av någon. Men ändå har vi två ledamöter här från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som tycker att Sverige ska fortsätta stödja Islamic Relief, och en ledamot från Miljöpartiet som instämmer i detta. Det är rätt avslöjande och visar att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att skattebetalarnas pengar ska stödja islamism.

Herr talman! Det finns en idé om att demokratier etableras genom att obeväpnade människor som eftersträvar större frihet på något sätt ska överkomma regimer som är beväpnade. Det där låter romantiskt, och man har kanske sett det i någon film. Men det fungerar inte när regimerna behandlar sin befolkning som fienden och börjar skjuta. Det fungerade inte i Saddam Husseins Irak, där regimen var beredd att använda kemiska vapen mot sin befolkning. Det fungerar inte i Iran, där en regim beväpnad till tänderna är beredd att använda militära vapen mot sin egen befolkning på ett extremt brutalt sätt.

Kampen för demokrati och frihet behöver alltid omvärldens stöd. När tyrannerna vägrar backa och blir till ockupanter behöver världen stå upp för friheten på frihetskämparnas sida. Så har det alltid fungerat. Det är därför frihetskämparna har segrat genom historien.

Det är ovanligt att diktaturer har fallit endast på grund av demonstrationer. När de har fallit har det oftast berott på att delar av regimen visat ett intresse för att landet ska förändras. Diktaturer brukar inte falla på grund av att obeväpnade demonstranter går ut på gatorna. Stöd till dessa demonstranter måste antingen komma inifrån regimen eller från omvärlden.

Det är just därför situationen i Iran ställer omvärlden inför ett tydligt val. Regimen har visat att den är beredd att använda dödligt våld mot sin egen befolkning. I sådana situationer räcker inte obeväpnade protester. Då avgörs utgången av om omvärlden väljer att stödja frihetsrörelsen eller regimen.

För att stödja det iranska folket i deras revolution måste omvärlden stänga dörren för dialog med mullornas regim. Så länge dialogen med denna regim pågår utgår den iranska regimens institutioner från att det finns en viss acceptans för mullorna bland fria och demokratiska länder. Så länge denna acceptans finns har interna kritiker inom mullornas regim ingen anledning att sluta visa acceptans för mullornas brutala förtryck.

Vi i de demokratiska länderna måste föregå med gott exempel, ta första steget och säga att det som pågår i Iran är barbariskt och att vi vägrar ha en dialog med en sådan brutal regim. Det krävs en diplomatisk isolering av Iran. Det är först då vi kan förvänta oss att militärer och poliser inom mullornas regim kan börja ställa sig på folkets sida. Vi i världens demokratier måste visa modet att ställa oss på det iranska folkets sida innan vi kan förvänta oss att diktaturens lakejer ska göra det. Vi i världens demokratier måste visa att demokrati, mänskliga rättigheter och frihet är värt att kämpa för.

Det är just därför det är så viktigt att EU:s medlemsstater äntligen har kommit överens om att terrorstämpla Islamiska revolutionsgardet. Det är inte endast symboliskt. Det handlar om att markera att dessa diktaturens lakejer inte är något annat än terrorister.

Det är lika viktigt att stänga den iranska ambassaden i Sverige. Iranier i Sverige har inget behov av en ambassad som har en lång historia av att bedriva olovlig underrättelseverksamhet, specifikt spionage, gentemot iranier som lever i Sverige.

Den iranska regimens ambassad i Sverige är ett hot mot iranier men också mot judar och andra grupper som mullornas regim ser som fiender. Det är dags att stänga ned detta spionnäste och skicka hem mullornas ambassadör. Ambassaden representerar mullornas diktatur, inte den demokratirörelse som kämpar i Iran.

Det är dags att välja sida, för demokratins skull. Det innebär även att inleda en dialog med den person som har blivit en symbol för revolutionen, nämligen kronprins Reza Pahlavi. Han är inte i Iran, men det är honom demonstranterna i Iran ropar efter. Han kan representera det iranska folket i en dialog med europeiska regeringar.

Det är dags att göra ett val. Vill Sverige fortsätta att ha den meningslösa dialogen med mullorna, eller vill Sverige prata om framtiden, efter mullorna? Det valet, vad det än blir, kommer också att bli viktigt för om människor i framtiden kommer att resa sig mot tyranner och etablera demokratier eller om de kommer att acceptera förtrycket och låta demokratin reduceras till en historisk parentes.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till migrationsministern.

En utredare tittar just nu på frågan om vilken brottslighet som i framtiden ska kunna leda till att ett svenskt medborgarskap återkallas. En utgångspunkt för Sverigedemokraterna har varit att de nya reglerna ska ta sikte på särskilt allvarlig organiserad brottslighet, i synnerhet ledande personer inom kriminella nätverk.

Den gängrelaterade brottslighet som får mycket uppmärksamhet i Sverige, exempelvis skjutningar och sprängningar, är inte nödvändigtvis den typ av brott som ledande gängkriminella gör sig skyldiga till. Sådana personer begår ofta grova narkotikabrott och ägnar sig åt grov penningtvätt, koppleri och liknande.

Håller migrationsministern med mig om att det för att komma åt gängtopparna är nödvändigt att även den typen av mindre synlig brottslighet omfattas?

Herr talman! Sverige gick igenom den mardröm som var migrationskrisen 2015. Vad många förstod då var att det inte räcker med välvilja eller kärlek för att hantera migrationen. Det är svårare än så. Det behövs tydliga regler som utgår från Sveriges intressen.

Sverige ska ta emot så många som det här landet klarar av. Sverige ska ta emot så många som det här välfärdssystemet klarar av. Sverige ska inte ta emot så många människor att det skapar konflikter i vårt land.

Allt detta, som är så självklart för många i Sverige i dag, verkar ledamoten Riazat inte förstå. Det är rätt sorgligt att någon som sitter i Sveriges riksdag har så lite kontakt med allmänheten och de svårigheter som många upplevde under migrationskrisen och därefter. Det handlar om samhällen där man verkligen ville välkomna folk men där problemen som följer i invandringens spår bara blev för mycket.

Det är inte så att någon är rasistisk, som ledamoten Riazat påstår i sin interpellation. Det handlar om att det finns en gräns för hur många Sverige klarar av att ta emot. Vi som sitter i Sveriges riksdag – även vi som kommit hit som kvotflyktingar – måste först och främst prioritera det svenska folket och deras väl och ve. Vill man ha privilegiet att kunna vara den här godhetsposören får man vara det någon annanstans. Sveriges riksdag har en skyldighet att representera men också tjäna det svenska folket och deras intressen.