Rickard Nordin

Fru talman! Sveriges elproduktion behöver öka radikalt. Där är vi i Centerpartiet och regeringen helt överens.

Vi vet också att det behövs otroligt mycket nu i närtid. Trots det ser jag att väldigt många projekt för ny elproduktion får nej i kommunerna. Förra året fick 86 procent av nya vindkraftsprojekt i södra Sverige nej och 56 procent i norra Sverige. Till det kom såklart Försvarsmakten och annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

För snart ett år sedan presenterades en utredning som skulle ge närboende och kommuner tydliga ersättningar. Man pratade om direkta stöd till närboende, och det fanns förslag om ersättningar för kommunerna.

Det har gjorts uttalanden av ett antal ministrar. Ulf Kristersson sa: "Man måste se till att kommunerna får vettiga incitament." Ebba Busch sa: "Vi ska titta vidare på om vi kan hitta incitament som gör att man kan säga ja." Romina Pourmokhtari sa: "Jag delar utredningens slutsats att det är både brådskande och angeläget att besluta om en klok modell för ökade incitament."

Utredningen är färdigremitterad och klar, så min fråga till regeringen är: När kommer förslagen?

Fru talman! Svenska medborgare! Regeringen har i dag presenterat sin klimathandlingsplan. Slutsatserna är tydliga. I det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på decennier väljer regeringen att göra oss mer beroende av oljenationer som Ryssland. Mitt i en ekonomisk vinter väljer regeringen att tacka nej till tiotusentals nya arbetstillfällen och hota de befintliga. Efter det varmaste uppmätta året någonsin väljer regeringen att aktivt öka utsläppen, trots att vi befinner oss mitt i en klimatkris.

EU-kommissionen har utvärderat den svenska klimatpolitiken och kommit med mycket skarp kritik. I regeringens egen handlingsplan finns inte heller något som sänker utsläppen på något avgörande sätt. Regeringens agerande är inte bara djupt oansvarigt. Det är också ett hot mot Sverige, mot vår konkurrenskraft och mot vårt klimat.

Centerpartiet har visat att det finns en annan väg. Med billigt grönt bränsle från den svenska skogen kan utsläppen sjunka och tiotusentals arbetstillfällen skapas. Med snabb elektrifiering och förnybara drivmedel gör vi oss oberoende av skurkstater som Ryssland. Med stöd till dem som påverkas av nya etableringar eller har låga inkomster kan alla ställa om, energieffektivisera och bli vinnare i en folkrörelse för klimatomställningen. Med vår politik sjunker utsläppen, och Sverige kan återta ledartröjan.

Regeringens agerande har allvarligt skadat Sveriges anseende. Näringslivsföreträdare vittnar om att det börjar bli svårare att göra affärer med andra länder. Experter varnar för att vårt inflytande minskar. Värst av allt är att forskare larmar om att våra utsläpp ökar kraftigt när de i stället måste minska.

Klimatminister Romina Pourmokhtari var i Dubai på klimattoppmöte och skrev under på att de fossila bränslena måste fasas ut, att den förnybara energin måste tredubblas och att energieffektiviseringstakten måste fördubblas. Framför allt skrev hon under på att alla länder måste öka takten och minska sina utsläpp detta avgörande decennium. Allt detta bryter man nu mot. Den minister som lett förhandlingarna och ansvarar för klimatpolitiken och framläggandet av förslagen för regeringens beslut är klimatminister Romina Pourmokhtari.

Sveriges klimatlag fastslår: "Regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som . är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser och att bevara och skapa funktioner i miljön som motverkar klimatförändring och dess skadliga effekter."

Med anledning av regeringens aviserade politik, som i stället beräknas öka koldioxidutsläppen, yrkar vi i Centerpartiet i enlighet med 13 kap. 4 § regeringsformen på att riksdagen ska förklara att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari inte längre har riksdagens förtroende.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är alltid trevligt med beröm till Centerpartiet i allmänhet och till Daniel Bäckström i synnerhet, men tyvärr gjorde det nog varken mig eller särskilt många åhörare speciellt mycket lugnare. Än så länge har jag i alla fall inte hört att den här regeringen kan garantera att jord- och skogsbruket inte kommer att få kraftiga produktionsminskningar till följd av den politik som regeringen har fört för att öka den fossila andelen av bränslemixen.

Konjunkturinstitutet släppte så sent som för någon vecka sedan en rapport där man jämförde olika politiska handlingsalternativ. Man tittade på regeringens val, med låg grad av inblandning av förnybara drivmedel men hög grad av elektrifiering, och på vad drivmedlen behöver kosta för att vi ska nå målen. Om vi inte minskar i jord- och skogsbruket kommer drivmedelspriserna runt 2030 att ligga någonstans mellan 40 och 45 kronor. Med Centerpartiets politik, med en stor andel förnybart och med skattebefrielse för den förnybara andelen, kommer drivmedelspriserna i stället att ligga mellan 20 och 25 kronor.

Regeringens politik, som den ser ut nu, är grovt skadlig. Den är god för tillfället men kommer att kosta väldigt mycket, antingen för den som vill köra bil framöver eller för jord- och skogsbruket.

Min fråga kvarstår. Från Konjunkturinstitutets sida är man väldigt tydlig med att drivmedelspriserna kommer att behöva öka kraftigt med en kraftig elektrifiering, eftersom detta inte räcker hela vägen. Jag vill gärna ha svar från Peter Kullgren. Kan han och regeringen garantera att det inte är jord- och skogsbruket som får kraftiga produktionsminskningar på grund av den politik som regeringen för?

Herr talman! Jag tänkte börja med att tala om vad Magnus Nilsson har sagt. Det är han som har gjort mycket av bakgrundsarbetet till regeringens utredning om klimatmålen som John Hassler presenterade. Magnus Nilsson har skrivit:

"Ska Sverige ha en chans att uppfylla de krav om utsläppsminskningar till 2030 som finns i den nya EU-lagstiftningen, måste regering och riksdag snabbt fatta beslut som senast 2025 rejält börjar pressa ned utsläppen.

Dröjer det längre, kommer det att krävas åtgärder av en karaktär som närmar sig vad som över huvud taget kan bedömas som genomförbart och rimligt i ett demokratiskt samhälle.

Det gäller kraven på medlemsstaterna att minska alla typer av utsläpp utanför utsläppshandeln (brukar kallas ESR-utsläpp). I praktiken handlar det dock nästan uteslutande om att snabbt pressa ned användningen av fossila drivmedel i trafiken och i arbetsmaskiner.

Av de svenska ESR-utsläppen utgörs en knapp fjärdedel av metan och lustgas från jordbruket."

Med tanke på det som Magnus Nilsson säger blir det lite speciellt när regeringen har aviserat beslut om en kraftigt ökad användning av fossila drivmedel. Men det finns tre sätt att kompensera för detta.

För det första kan man kraftigt minska utsläppen från jordbrukssektorn, vilket i praktiken betyder en kraftigt minskad jordbruksproduktion. Man kan också kraftigt öka kolinlagringen i skogen, det vill säga stoppa avverkningen. Den tredje möjligheten är att köpa utsläppsutrymme av andra medlemsstater. Det finns möjligtvis även en fjärde väg, nämligen dryga EU-böter. Den notan lär ticka snabbt och skulle enligt bedömningar landa på tiotals miljarder av skattebetalarnas pengar. Det är i så fall en rejäl skattehöjning, utan att man får något tillbaka.

Den tredje vägen, att köpa utsläppsutrymme, är med stor sannolikhet omöjlig då det är få länder, om ens något, som har några större volymer att sälja, samtidigt som det skulle innebära att vi fick betala två gånger - först för att köpa utsläppsutrymme av någon annan, sedan för att sänka våra egna utsläpp. Det skulle alltså vara dåligt för den svenska konkurrenskraften och de svenska skattebetalarna.

Då kvarstår alltså kraftigt minskad produktion i jord- och skogsbruket. Detta går stick i stäv med den utveckling som vi i Centerpartiet vill se, med ökad produktion av svenska livsmedel - jag vet att också ministern har uttalat detta - och stärkt konkurrenskraft hos primärproducenterna.

Att avsätta stora mängder skog går också emot den utveckling som vi i Centerpartiet vill se, med en utvecklad bioekonomi. Vi vet också från den utredning som har presenterats men ännu inte skickats på remiss att det går att producera stora mängder billigt, grönt bränsle, som kan sänka både pumppriser och utsläpp.

Min fråga till Peter Kullgren blir därför: Kan Peter Kullgren garantera att de ökade utsläpp som regeringen nu både har aviserat och beslutat om inte kommer att innebära att vi får åtgärder inom jord- och skogsbruket som tvingar dessa att minska sin produktion? Jag skulle också gärna vilja veta hur han och regeringen kommer att se till att så inte blir fallet. Ord som kärnkraft och elektrifiering räcker inte, oavsett vad man själv tycker, enligt alla de scenarier som regeringens egna myndigheter har tagit fram. Hur tänker regeringen se till att det inte blir jord- och skogsbruket som får betala när man nu väljer att öka den fossila användningen radikalt?

(Applåder)

Fru talman! Atmosfären och klimatet bryr sig ju inte så mycket om vad Louise Eklund och den här regeringen tycker. Atmosfären och klimatet bryr sig om vad man faktiskt gör.

Det stämmer att regeringen har tagit ett antal beslut, men dessa beslut har ju inte minskat utsläppen med ett enda kilo koldioxid. Däremot har man fattat ett antal stora beslut om att öka användningen av fossila bränslen. Bara på dieselsidan pratar vi om 4 miljoner liter om dagen. Vi pratar om 10 miljoner ton fram till 2030. Det är de ackumulerade utsläppen som spelar roll för klimatet, inte vad man säger att man ska göra någon gång i framtiden.

Jag har fortfarande inte fått något svar. Jag tycker att det är trevligt att regeringen säger att man gör saker, men man har inte gjort någonting för att minska utsläppen. Enligt regeringens egna beräkningar i den budget som vi debatterar har utsläppen tvärtom ökat. De kommer att öka de närmaste åren, och vi vet vilka som kommer att få betala för det. Det är inte bara framtida generationer, utan det är den här generationen och de kommande regeringarna - kanske till och med denna regering. Framför allt är det jord- och skogsbruket.

Romina Pourmokhtari, som är klimatminister, sa i Dubai att vi måste fasa ut de fossila bränslena. Regeringen ökar användningen av fossila bränslen. Hur kan Louise Eklund och Liberalerna försvara det?

Fru talman! Jag tror att Louise Eklund får lyssna lite bättre, för jag svarade visst på frågan. Det är inte politiken som delar in Sverige och andra länder i elprisområden, utan detta görs på myndighetsnivå utifrån de flaskhalsar som finns i elnätet.

Det är inte heller elprisområdena som har gjort att man har fått höga elpriser. Det beror bland annat på att södra Sverige har alldeles för lite elproduktion. Centerpartiet har lagt fram ett antal förslag för att öka den. Vi vet att det finns inte minst moderata kommunalråd, som ju Louise Eklund och andra samarbetar med, som säger nej till i princip all ny elproduktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Vi vet också att man med bara två havsvindparker hade sänkt priset radikalt i elområde 4. Ändå är man inte beredd att godkänna dem. Det ligger ett antal förslag på regeringens bord. Då har jag inte nämnt de många landbaserade vindkraftsparker som också hade sänkt elpriset. Dessa säger man blankt nej till i kommun efter kommun i södra Sverige. Detta är också att säga ja till höga elpriser.

Det är klart att det finns saker att göra. Vi behöver jobba mycket mer med kraftvärme, småskalig vattenkraft och annat som den här regeringen inte verkar prioritera.

Man hade kunnat stämma den tyska staten, som den danska staten stämde den svenska, för att tvinga den att införa tyska elprisområden. Det hade sänkt priset i södra Sverige även om det inte hade byggts någon ny kraft. Louise Eklund svarade dock inte på om regeringen är beredd att göra det. Jag tycker att det är lite ynkligt. Detta är någonting som man faktiskt borde ta tag i, speciellt med ett sådant högt tonläge om att det borde göras någonting för södra Sverige.

Jag ser ingenting som den här regeringen har fattat beslut om som skulle sänka priset i södra Sverige. Jag tycker att det är problematiskt. Det behövs radikalt förändrade förutsättningar med lokala incitament till dem som bygger ny elproduktion, oavsett kraftslag, och fattar beslut om de solcellsparker som skulle kunna öka produktionen i Skåne med 50 procent. Nu ligger detta bara på länsstyrelsens bord och samlar damm.

Regeringen pekar inte med hela handen. På område efter område fattas det inga beslut. Undantaget är kärnkraften, och den löser inte problemet - åtminstone inte de närmaste 15 åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Fru talman! Jag ska ge en eloge till Louise Eklund, som är den från regeringspartierna som inte har lämnat kammaren utan faktiskt har lyssnat - vilket jag tycker är trevligt.

Det är korrekt att Ryssland är huvudorsaken till de höga priserna. Därefter kommer att den franska kärnkraften inte levererar utan går på halvfart, och även den svenska gick tidvis på halvfart under förra vintern. Det är de stora effekterna som gjorde att priserna skenade inte minst i södra Sverige. Det har framkommit i olika utredningar, och även branschen har sagt det.

Det som skulle göra störst skillnad är att Tyskland gör samma sak som Sverige och inför elprisområden. Det borde vi driva på tydligare från svensk sida, inte minst från den svenska regeringen. Tyskland har en liknande situation som Sverige med mycket produktion i norr och mycket användning i söder. Man har inte delat in landet i elprisområden, vilket är en teknisk begränsning. Men det är inte politiken som ska säga var gränserna ska gå, utan i stället ska de styras av fysikaliska lagar i överföringen. Men till skillnad från att de fysikaliska lagarna säger exakt vilka kraftslag som ska användas bestäms detta på myndighetsnivå.

Det som skulle vara bra är om den svenska regeringen gör som den danska gjorde mot Sverige och faktiskt stämmer Tyskland till att införa tyska elprisområden. Det skulle sänka priset radikalt i södra Sverige.

Är den här regeringen beredd att ta fajten mot Tyskland och se till att man får helt andra förutsättningar även i södra Sverige genom att elpriserna kan sänkas i och med att Tyskland tvingas införa elprisområden?

Fru talman! Energi är mer än bara el, även om det i den här debatten kan låta som att det bara handlar om el. Den föregående vintern innebar väldigt kraftiga prisökningar på både el och drivmedel för hushåll och företag, som drabbades hårt ekonomiskt. Den stora orsaken till det är dock inte vad det låter som här i kammaren, alltså den svenska energipolitiken, utan höga fossilgaspriser på kontinenten som spillt över på Sverige, och det beror på Rysslands energikrigföring i Europa.

Höga råoljepriser tillsammans med en skakig kronkurs har också påverkat drivmedelspriserna. Faktum är att med precis samma andel förnybart i dieseln har priset varierat mellan 28 och 20 kronor per liter. När regeringen nu har beslutat om att öka de fossila bränslena med 4 miljoner liter om dagen för att lyckas sänka priset får man därför börja med att förstå hur drivmedelsmarknaden funkar.

Nu behövs såklart kraftfulla åtgärder på både kort och lång sikt så att de här höga priserna inte upprepas. Inte minst behöver vi se till att fossila bränslen från skurkstater som Ryssland, Saudiarabien och Qatar inte ska kunna orsaka så här stora konsekvenser för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Regeringspartierna och Centerpartiet uppmanade före valet den förra regeringen att stoppa leveranserna av rysk energi till Sverige. Nu är tongångarna helt andra. Jag vet inte om det är ryssvännerna i Sverigedemokraterna som har fått regeringen att släppa ambitionerna om att stoppa den ryska gasen, för det tillkännagivande som vi då drev igenom är man nu beredd att skrota.

I stället borde man fokusera på att få upp produktionen av de svenska drivmedlen. När regeringen vill öka importen av fossila bränslen vill vi producera billigt och förnybart här. Alla bilar ska kunna bli miljöbilar, och alla som kör bil ska kunna vara miljöhjältar. Vi vet att nya biodrivmedel från restprodukter som annars hade legat och ruttnat i skogen skulle kunna kosta mellan 11 och 15 kronor per liter. Det står i färdiga utredningar. Det skulle enligt Energimyndigheten också kunna skapa tiotusentals arbetstillfällen. Snacka om vinst! I stället för att importera de fossila bränslena kan vi göra det här och samtidigt stärka vårt säkerhetsläge, exempelvis genom contracts for difference, eller omvända auktioner, som vi i Centerpartiet har föreslagit.

När vi talar om drivmedel går det inte att undvika biogasen. I december förra året kom en EU-dom som i ett slag gjorde det 5 kronor dyrare vid pumpen att tanka biogas. Med en regering som pratade sig igenom hela valrörelsen om höga pumppriser hade man ju trott att de skulle göra någonting. I stället har man skickat brev till kommissionen och hoppas på det bästa.

Är den ryska gasen viktigare att försvara än den svenska biogasen? Det är någonting som inte står rätt till här. Dessutom drar man undan mattan för de stöd som lastbilssektorn som går på biogas har fått. Nu är de inte ens välkomna, trots att de är klimatmässigt mycket kloka.

Energidebatten handlar ofta om elproduktion. Det är ett bolagsfokus och ett produktionsfokus och handlar sällan om det enskilda hushållets situation eller roll. Vi i Centerpartiet vill ge fler hushåll mer frihet att välja mer själva och också en möjlighet att vara en del av omställningen. Det var därför vi drev igenom förslaget om grönt avdrag för den som sätter upp solceller eller installerar laddstolpe eller batterilager.

Nu är det dags att vidga detta och gå vidare. Den som inte har ett eget tak men vill gå ihop med grannarna och producera egen energi borde få göra det. Energigemenskaper är undantag i Sverige i dag, medan vi på många andra ställen i Europa ser hur det växer. Vi har ju en tradition i Sverige av att gå samman och göra saker ihop. Vi har haft vägföreningar, fiskeföreningar och fiberföreningar - nu är det dags för energiföreningarna.

Vi har i vår budget föreslagit ett stöd till dem som energieffektiviserar och vill byta ut sin direktverkande el, och vi vill ge dem som har mycket små marginaler statligt lån för att kunna göra den investeringen och sänka sina kostnader. De med små medel sitter nämligen fast i en fattigdomsfälla i dag. Vi vet att elbilen är billigare i drift, men den är dyrare i inköp. Då måste man kunna göra den investeringen.

Samma sak ser vi för uppvärmningen hemma. Det är billigare att ha bergvärme än direktverkande el, men man måste klara av att göra investeringen. Det är därför det är så viktigt med miljöbilsbonusar, gröna avdrag och statliga lån för energieffektivisering. Det är också något som hela samhället vinner på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Det behövs också större frihet och skydd mot naturliga monopol. Elnätsbolag och fjärrvärmebolag kan höja priserna tämligen kraftigt, till och med så mycket att de har blivit utkastade ur de branschorgan som finns för transparensens skull. Det är problematiskt. Kraftvärmen och fjärrvärmen är viktiga för det svenska energisystemet. Där behöver politik, näringsliv och bolag ta ett större ansvar så att vi får slut på domstolsprocesser och överklaganden. Det måste bli ordning och reda. Det behövs en borgfred mellan elnätsbolag och konsumenter. Här behöver de stora bolagen ta ett särskilt ansvar, inte minst eftersom vi vet hur viktigt det är.

Det är oacceptabelt att det finns i princip färdiga fabriker i Småland men att de inte kan få el eftersom regionnätsägarna har för långa ledtider.

Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Nu har regeringspartierna lämnat kammaren eftersom de inte är intresserade, och det säger rätt mycket om den gröna fernissa som detta verkar vara. Det verkar inte spela så stor roll, och det är inte så viktigt att gå före. Inget kunde vara mer fel.

Det är tydligt att det är Centerpartiet som driver den borgerliga agendan i svensk politik just nu. Det är näringslivet som pressar på i omställningen. När moderater i talarstolen och i replikskiften säger att industrin vill ha stabil och pålitlig el har de inte lyssnat. Man vet att en stor andel av den tillkommande användningen handlar om vätgas, och vätgas kan lagras.

Pilotprojekten i samband med Hybritprojektet visar att det kan bli upp till 40 procent billigare att använda el när det blåser mycket och det finns god tillgång till el. Sedan använder man mindre el därefter. Det är ingen slump att Holmen, SCA, Volvo, Northvolt, LKAB, SSAB och många andra industriföretag säger att det är mycket möjligt att de vill ha kärnkraft framöver, men först vill de ha vindkraft. Ändå står regeringen och bara pratar om kärnkraft. Man gör det aktivt svårare för vindkraften, trots att vi vet att den behövs, trots att den tillsammans med flexibilitet, lagring, solenergi, ökad effekt i kraftvärmen, ökad effekt i kärnkraften och bättre vattenkraft kan lösa problem på kort sikt. Ända väljer man att bortse från det. Det här är skadligt för Sverige, skadligt för näringslivet och skadligt för klimatomställningen.

När man pratar om att hålla klimatpolitiken på en europeisk miniminivå har man inte förstått att vi står inför ett vägval den här mandatperioden. Antingen går Sverige före, och då kan vi sälja lösningar till resten av världen när de kommer i kapp, eller så går vi efter, och då får vi köpa från dem. Men då har våra företag flyttat till andra länder. De är inte Sverigesentimentala, utan de vill befinna sig där det finns bäst förutsättningar.

I stället vill regeringen först riskera kreditgarantier på 40 000 kronor per svensk, och sedan vill man lägga ytterligare subventioner ovanpå för någonting som i bästa fall finns på plats 2035. Om det är så bra, och något som näringslivet vill ha, är det väl rimligt att betala. Trots det verkar det inte som att man litar på sin egen politik utan måste subventionera fram den. Det om något är dogmatism och enögdhet.

Tyvärr är det inte bara ansökningar om vindkraft som samlar damm på regeringens bord. Utredningar som kortar tillståndsprocesserna har inte tagits vidare. Pausen för vattenkraftens miljöprövning har inte lett till ett enda kommunicerat förslag. Bioekonomiutredningens betänkande om drivmedelsproduktion har inte ens remitterats. Lokala incitament för elproduktion har inte tagits vidare. Listan kan göras lång. Det enda man verkar prioritera är kärnkraft. Det är mycket möjligt att den kan vara relevant från 2035 och framåt, men de behov som industrin har till 2030 löses inte med kärnkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Det är dags att göra verkstad. Börja med att genomföra förslagen om att ersätta dem som påverkas av ny elproduktion och elnät. Låt fastighetsskatten betalas tillbaka till kommuner. Det är ganska många som har varit överens om detta. Det var en debatt i Agenda nyligen där alla partier tyckte att det var ett bra förslag. Men genomför det! Det räcker inte att stå i tv och säga att det är ett bra förslag. Det som spelar någon roll är vad som läggs på riksdagens bord. Målet måste ju vara att det blir lika attraktivt med ny elproduktion i kommunen som det är med batterifabriker. De hänger ihop. Utan elen, inga batterifabriker och inga andra industrisatsningar.

Lös ersättningsfrågorna för elnäten. Använd ny teknik så att försvaret inte behöver säga nej. Saab har inga problem att se igenom en vindkraftspark med sin radar. Varför är det då ett problem för regeringen och Försvarsmakten? Låt Svenska kraftnät bygga ut rejält och marksnålt. Det finns otroliga mängder pengar på Riksgäldens konto, till ingen nytta just nu.

Regeringen behöver visa handlingskraft. Snabba på med att rensa i den statliga byråkratin. Det kan göras med enkla åtgärder. Det är klart att det behövs nya utredningar, men börja med att genomföra det som är klart. Det handlar helt enkelt om att vi från politiken måste vilja. Vi måste prioritera omställningen, utbyggnaden, klimatet och konkurrenskraftiga elpriser.

Centerpartiet är berett att prioritera detta. Frågan är om andra är villiga att prioritera detta tillsammans. Genom att sänka den politiska risken kan investeringarna nämligen ske billigare och snabbare. Det sänker också kostnaden för hushållen.

Det är dags att vi löser problemen. Hushållen, näringslivet och klimatet förväntar sig det. Centerpartiet sträcker ut handen till övriga partier. Frågan är om man är villig att ta den utsträckta handen och komma till förhandlingsbordet. Jag är övertygad om att vi kan lösa problemen tillsammans för hushållen, för klimatet, för företagen och för Sveriges bästa.

Fru talman! Tack, Camilla Brodin! Jag uppskattar att man inte bara blickar bakåt utan också framåt, för det är ju det som är relevant.

Jag tycker också att det är toppenbra att man lyfter fram effektivisering. Tyvärr ser vi inte så många förslag från regeringen gällande detta. Det finns lite kring småhusen, och det är väl bra, även om vi gärna hade sett ett ännu mer vidgat grönt avdrag, till exempel.

På kraftvärmen tar man bort några skatter. Framför allt handlade det om fossila delar som tidigare regering ville fasa ut. Det finns bra saker som ni har gjort där, men det ger ingen ny kraftvärme, och vi ser redan nu hur tufft det är.

Att byta ut vindkraft är jättebra, men det finns ju inga förslag från regeringen om hur man ska underlätta det. Det hade varit jättebra om ni proaktivt hade tagit fram ett sådant regelverk, men vi har inte sett något.

Vattenkraftens miljöprövning är pausad. Det har också varit bra, men inte heller där finns några konkreta förslag. Det hjälper inte mot utrivning om man pausar ett år; då har man bara skjutit upp problemet.

När det kommer till landbaserad vindkraft är Camilla Brodins eget parti en av de största motståndarna lokalt, och vi har heller inte sett några lokala incitament. En utredning samlar damm på regeringens bord tillsammans med väldigt många ansökningar om havsbaserad vindkraft som skulle kunna vara på plats före 2030, exempelvis Kriegers flak från Vattenfall som fått tillstånd. Men man försämrade förutsättningarna för dem, och de säger själva att det kan vara klart 2029.

Den stora frågan kvarstår alltså. Man pratar väldigt bra om effektivisering, kraftvärme, vindkraft och vattenkraft. Men det har inte lagts fram några förslag, och det är bråttom. Ska vi klara det här till 2030 måste förslagen komma nu så att investeringarna kan komma, för det tar också tid att bygga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Vad kan vi förvänta oss från regeringen? När kommer det några förslag gällande effektivisering, kraftvärme, vindkraft och vattenkraft? Vi kan även nämna solen, flexibilitet och lagring. Det enda man har gjort hittills är att försämra på många sätt.

Fru talman! Camilla Brodin började sitt anförande med: Utan tillgång till el blir det ingen klimatomställning. Det är jag beredd att skriva under på. Jag kanske hade sagt: Utan tillgång till el före 2030 blir det ingen klimatomställning. Industrin pratar om 70 terawattimmar. Till det kan vi lägga transporter och annat.

Hur ska regeringen lösa detta? Det enda Camilla Brodin pratade om var ju om 20 år, alltså någonstans runt 2045. Där behöver vi säkert också planeringsmål och annat. Det är inte omöjligt att det är något mer eller något mindre än 300 terawattimmar; det återstår att se. Men det vi vet är att prognoserna på kort sikt är mycket klarare, och där har vi inte hört någonting från regeringen. Det enda som vi har sett på kort sikt är sådant som faktiskt försämrar för olika typer av förnybara kraftslag.

Min fråga är mycket enkel: Hur ska regeringen möta industrins behov av ny elproduktion till 2030?

Fru talman! Mats Green har en historia av att hålla på med historierevision och hitta på saker. Det var alltså jag personligen som drev fram flera av utredningarna i de diskussioner vi hade inom januarisamarbetet. Det var inte Moderaterna.

Industrin vill ha förslagen från Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen genomförda. Jag pratade med Energiföretagen så sent som i dag, och de undrar vad regeringen håller på med. Det finns viktiga beslut och viktiga förslag i utredningarna. Mats Green säger att de är alltför oambitiösa. Men börja med dem, då! Jag säger inte att det är den enda lösningen, men vi måste ju börja någonstans. Att bara sitta och vänta och låta utredningarna samla damm kommer inte att korta några tillståndsprocesser över huvud taget.

Vad väntar regeringen på egentligen? Det finns förslag som går att genomföra som kortar tillståndsprocesserna. Och nu sitter Moderaterna och säger att de inte ska genomföras! För mig är det vansinnigt.

Mats Green säger att vi är emot all planerbar produktion i södra Sverige därför att vi inte har sagt ja till att bygga ny kärnkraft var som helst i Sverige. Då har Mats Green problem med sin definition av planerbarhet. För det första är "planerbar" inte ett kraftslag, utan det är en egenskap. För det andra går det att uppnå planerbarhet på ganska många sätt, exempelvis via kraftvärme. Vi har lagt fram ett antal förslag på hur man skulle kunna få ut mer effekt ur befintlig kraftvärmeproduktion. Vi pratar om motsvarande ett till två kärnkraftverk i både effekt och energi, men framför allt effekt - det är alltså inte bara energi - om man nu är intresserad av det.

När det handlar om den småskaliga vattenkraften ser den paus som Tidöpartierna genomför, och som ju är bra, inte ut att leda någonstans. Det är ett jätteproblem. Centerpartiet tog fram förslag under förra mandatperioden och drev igenom ett tillkännagivande tillsammans med Moderaterna, där man nu inte gör någonting över huvud taget. Vi har lagring, och vi kan jobba med flexibilitet. Det finns ett antal saker vi kan göra för att öka planerbarheten och ha ett stabilare kraftsystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Det är alltså inte bara kärnkraft. Om kärnkraft är den enda lösningen har man dömt södra Sverige till höga elpriser de kommande 10-15 åren, innan den skulle vara på plats. Hur tänker Moderaterna lösa utmaningarna fram till 2030 eller fram till dess att vi har ny kärnkraft på plats? Det vill jag veta.

Fru talman! Även här verkar anfall vara bästa försvar i brist på egna idéer. Det är trevligt att Mats Green har läst åtminstone delar av Centerpartiets budget, men det hade varit bra om han hade läst hela. Då hade han sett att när det kommer till lokal energiplanering finns det andra pengar avsatta, och när det kommer till kriskommissionen handlar det just om att korta tillståndsprocesserna.

Om man hade velat korta processerna är ett bra exempel på åtgärd att genomföra de förslag som ligger på regeringens bord och samlar damm i form av klimaträttsutredningen och miljöprövningsutredningen.

Jag vill jättegärna höra lite om Moderaternas energipolitik. Vi vet att industrin och SKGS har sagt att 70 terawattimmar behövs till 2030. Svenska kraftnät kom med sin tioårsplan, där de var mycket tydliga med att det behöver byggas ut väldigt mycket här och nu. De pratar om att det behöver byggas ut av allt.

Den stora frågan är: Hur ska regeringen få ihop detta? Vi kan prata kärnkraft hur mycket som helst, men jag tror att vi är eniga om att den inte kommer att komma fram till 2030. I de bästa scenarierna ligger det någonstans runt 2035.

Vad tänker regeringen och Moderaterna göra fram till dess, tills en eventuell kärnkraft finns på plats? Industrins behov är ju betydligt större på kort sikt än att de bara kan vänta på ny kärnkraft.

Fru talman! Kritiken mot regeringspartierna delar jag och Fredrik Olovsson - inte tu tal om det. Men när industrin själva talar om 70 terawattimmar - det visar till exempel rapporten från SKGS - och sedan ytterligare i transportsektorn och annat blir summan mer än de minst 60 terawattimmar som Socialdemokraterna har som mål.

Vi i Centerpartiet lade fram en rapport för snart två år sedan med en planeringsram på 100 terawattimmar, just för att visa att vi nog behöver allt vi kan få. Där framgick hur man skulle kunna göra det och att dessa potentialer finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi

Min fråga kvarstår därför. Socialdemokraterna har ett mål om minst 60 terawattimmar och säger att det är miniminivån, men industrin själv säger att miniminivån ligger på 70 terawattimmar plus transporter. Då kanske man hamnar på runt 80 terawattimmar, och då fattas det ju 20 terawatttimmar för miniminivån.

Så om vi bara genomför Socialdemokraternas mål om minimumnivån är det projekt som faller ifrån. Vilka industriprojekt är det som Socialdemokraterna tänker inte ska få sin el?

Fru talman! Tack, Fredrik Olovsson, för anförandet! Vi delar synen på rätt mycket av problembilden och en hel del av lösningarna också.

Ledamoten hade ett replikskifte med Sverigedemokraterna och lyfte då fram att industrin vill ha mellan 60 och 70 terawattimmar fram till 2030, men där har inte behoven hos till exempel transportsektorn tagits med.

Det kan också tänkas att det blir fler personer i landet som använder mer el överlag, så behoven kommer kanske att landa betydligt högre än 60-70 terawattimmar, snarare kanske 80 terawattimmar. Socialdemokraternas mål är 60 terawattimmar, och min fråga till Fredrik Olovsson blir därför: Vilka projekt är det som Socialdemokraterna tänker sig inte ska bli av, med tanke på att man har ett mycket lägre mål än vad industrin själv har?

Fru talman! Jag kan upplysa ledamoten om att utredningen var klar redan förra våren. Den är färdigremitterad och ligger fortfarande på regeringens bord och samlar damm.

Det vore väldigt bra om utredningens förslag kunde genomföras. Det är därför jag ställer frågan om Sverigedemokraterna är beredda att se till att förslagen från utredningen som är klar och färdigremitterad faktiskt också genomförs av regeringen, som ju Sverigedemokraterna är stödparti till. Det vore väldigt välkommet.

Det här gäller såklart inte bara vindkraft. Enligt mig gäller det all kraftproduktion och gärna industrilokaler och annat också. Men frågan är om Sverigedemokraterna är beredda att driva på regeringen för att genomföra förslagen i utredningen som finns och är färdigremitterad.

Fru talman! Jag hade också tänkt prata om 2030 och behoven där, men vi hör ju från Sverigedemokraterna att anfall är bästa försvar och att det kommer tämligen få svar på vad man tänker göra, så jag byter ämne helt - men vi håller oss såklart fortfarande till energifrågan.

Något som Sverigedemokraterna och Centerpartiet verkar vara eniga om är incitament till kommuner och regioner när det kommer till bland annat ny elproduktion. Sverigedemokraterna har i enkäter, debatter och andra sammanhang sagt att de vill se nya ekonomiska incitament till kommuner och regioner. Därför, Jessica Stegrud, är jag jättenyfiken på när de besluten kommer från Sverigedemokraterna och regeringen.

Fru talman! Riksdagen kommer inom kort att fatta beslut om att öka användningen av fossil diesel i Sverige med 4 miljoner liter diesel - om dagen. Det omkullkastar den långsiktighet för omställningen som har funnits, den långsiktighet som näringslivet så hett efterfrågar för att kunna göra sina investeringar. Nästan alla remissinstanser är kritiska mot regeringens förslag och sågar bristen på konsekvensanalyser.

Jag vet att den här regeringen, som styrs av SD även om de inte sitter i den, tar lätt på mina ord, så jag tänkte i stället be dem lyssna på sina egna ord.

Klimatminister Romina Pourmokhtari beskriver utsläpp på 5,8 miljoner ton från Nordstreamsabotaget som "ett klimatsabotage som skapar stor skada för vår planet". Det är alltså utsläpp som är mindre än dem som regeringen själv helt medvetet orsakar.

Eller ta Daniel Westlén, numera statssekreterare hos klimatministern. Han har sagt så här: "Reduktionsplikten är vårt verktyg för att nå klimatmålen i transportsektorn. Alternativet är förbud och ransonering eller att överge klimatmålen. Jag hör ingen argumentera för det, bara mot reduktionsplikten."

Eller ta för den delen moderaten Jessica Rosencrantz, som var miljöpolitisk talesperson fram till valet. Hon har sagt: Det är bra att kraven på inblandning av biobränslen i våra bilar ökar. Det är viktigt för omställningen och något Moderaterna krävt länge. Men det är oklart varför det har tagit över ett år för regeringen att komma fram till samma nivåer som myndigheten föreslog så att man skjuter på höjningen ett halvår. I dag importeras 85 procent av våra biodrivmedel. Nu behöver vi få igång en inhemsk produktion av hållbara biobränslen.

Vad hände sedan, då? Jo, Ryssland invaderade Ukraina, och priserna steg. Efter en sådan rysk handling är det naturligt att tänka att vi borde minska beroendet av varor som importeras från länder som Ryssland, som är en stor oljenation. Att SD med sin historia av rysk infiltration i riksdagskansliet och sin oförmåga att välja mellan Putin och Biden väljer att gå Rysslands ärenden är knappast förvånande. Men att kollegorna i Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna gör det förvånar mig desto mer, speciellt med tanke på de tidigare uttalandena.

Att drivmedelspriser ökar i tider av oro är känt. Ett bra sätt att tackla detta hade varit att sänka skatten på förnybara drivmedel, där vi är mindre importberoende än vad vi är när det gäller de fossila drivmedlen. När det gäller fossila drivmedel är vi till 100 procent importberoende, och jag importerar hellre slaktrester från Tyskland än fossil olja och gas från Ryssland.

Man kan alltså sänka priset och skatten på de förnybara delarna, gärna i kombination med de satsningar på förnybara drivmedel som Centerpartiet länge efterfrågat och som faktiskt också Moderaterna lyfter fram. Men Bioekonomiutredningens delbetänkande, som kom redan i våras, ligger fortfarande på regeringens bord och samlar damm. Det är inte ens remitterat.

I stället sänker man nu skatten på fossilt, utsmetat över hela landet så att det bara leder till några ören. Merparten av pengarna hamnar i storstadsområden där det finns tiominuters kollektivtrafik. Samma sak sker nu också med reduktionsplikten.

Problemet är att detta kommer att slå rakt i hjärtat av landsbygden och mot de gröna näringarna. Sverige har tuffa klimatmål som sju av åtta partier står bakom, men EU har också tuffa klimatmål, och där måste utsläppen sänkas i transportsektorn och de gröna näringarna kombinerat. Gör man det inte i transportsektorn är det jord- och skogsbruk som drabbas.

Jag bad att få garantier från Kristdemokraterna om att man inte kommer att göra något för att minska livsmedelsproduktionen eller för att avverka mindre i skogen, men det var inga garantier som man kunde ställa ut. Retoriken att man har dammsugit världsmarknaden på biodrivmedel är ju konstig. Om Kjell-Arne Ottossons dammsugare därhemma bara tar upp 1,6 procent av dammet tycker jag att han ska byta ut den. På samma sätt borde man byta ut sin retorik och sin politik.

Det handlar också om den grundläggande kunskapen i nationalekonomi och företagsekonomi om utbud och efterfrågan. Vi har flera gånger här i dag hört sägas: Ja, men det här kommer att användas någon annanstans. Men minskar man efterfrågan kommer inte heller utbudet att öka, och då blir det ännu svårare att nå självförsörjning.

Man har pratat om självförsörjning när det kommer till livsmedel. Men vad händer med självförsörjning när det kommer till drivmedel? Lantbrukets maskiner kommer att stanna efter en till två veckor för att det inte finns några drivmedel i en kris- eller krigssituation. Det finns så mycket retorik i den här debatten som är dåligt underbyggd och inte baserad på fakta. Det skulle behöva förändras.

Även om alla nya bilar som säljs från och med i morgon skulle vara elektrifierade skulle det inte räcka för att nå klimatmålen. Regeringens snack om elektrifiering räcker helt enkelt inte.

När man nu vänder de förnybara drivmedlen ryggen - de funkar ju i dagens motorer - återstår egentligen bara två vägar: minskad avverkning i skogen och minskad livsmedelsproduktion eller möjligtvis, som statssekreterare Westlén beskrev det, ransonering och förbud. Men även om regeringen nu vill utreda och kanske skrota de svenska klimatmålen är EU-målen bindande. Lever vi inte upp till dem blir det dryga böter, och det är att betala pengar helt i onödan. Det stärker inte svensk konkurrenskraft, och det kommer att kosta svenska skattebetalare avsevärda summor.

Regeringen talar många gånger också om en effektiv klimatpolitik. Frågan är vad det är som är effektivt annat än att öka utsläppen. När man tittar på vad som är effektivt när det handlar om att minska utsläppen från transporter har ju både Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet, Naturvårdsverket och Energimyndigheten sagt att det mest effektiva är att höja kostnaden för fossila bränslen. Den sänker regeringen nu. Det näst mest effektiva enligt Riksrevisionens rapport om reduktionsplikten är just reduktionsplikten. Den sänker regeringen nu. Det tredje mest effektiva enligt Riksrevisionens rapport är satsningar på elektrifiering i form av miljöbilsbonusar. Och miljöbilsbonusen har regeringen tagit bort.

Att satsa på laddstolpar hjälper liksom inte när vi ser hur elbilsförsäljningen till privatpersoner helt har gått i botten. Då behövs det inte fler laddstationer, och dessutom laddar man ju mest hemma - det vet alla som har en elbil. Då blir det lite svårt, för utan elbilar kommer man inte att kunna sänka utsläppen.

Och om man pratar om Toyotas ammoniakmotorer tror jag att man går ganska vilse. Om inte annat borde ammoniaken också vara förnybar i så fall. Där blir man återigen svaret skyldig eftersom man inte gör några satsningar på förnybara drivmedel.

På punkt efter punkt döms regeringens politik ut av forskningen och vetenskapen, samma vetenskap som man i Tidöavtalet säger att man ska följa. Det duger helt enkelt inte!

Låt mig sammanfatta. Det enda regeringen gör effektivt är att öka utsläppen. Man tar en springnota för kommande regeringar och skattebetalare att betala med ränta. Klimatlagen är tydlig: Regeringen ska bedriva ett klimatpoliskt arbete som är mer inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Men den här regeringen går i motsatt riktning.

Vi hade i stället kunnat göra som Centerpartiet vill och fokusera på att tanka svenskt och satsa på de förnybara drivmedlen. Det är precis vad vi föreslår i reservation 3, som jag vill yrka bifall till. Då hade vi kunnat sänka priset vid pumpen. Vi hade kunnat sänka utsläppen. Vi hade kunnat skapa tiotusentals arbetstillfällen, men det verkar inte regeringen vara intresserad av.

Detta och många andra beslut går helt i motsatt riktning. För att citera klimatministern en gång till: Det är ett klimatsabotage som skapar stor skada för vår planet.

Regeringen hänvisar hela tiden till att klimathandlingsplanen ska komma före årsskiftet, men ingenting tyder på att man kommer att ha en chans att ta ifatt de utsläpp som faktiskt ökas.

Jag tror ju inte att man kommer att införa vare sig förbud eller ransonering. Möjligtvis kommer man att överge klimatmålen.

Slutligen: Centerpartiet bedriver en politik som gör skillnad, som är förankrad i forskningen som sänker både utsläppen och kostnaderna för medborgarna, som stärker vårt säkerhetspolitiska läge och skapar arbetstillfällen. En sådan politik borde varje parti som kallar sig borgerligt driva.

Upp till bevis nu då, regeringen! Leverera i klimathandlingsplanen! Annars kommer vi att väcka misstroende lika säkert som att Putin skrattar hela vägen till banken åt den SD-styrda politiken.

Fru talman! Det hade varit bra om Kjell-Arne Ottosson hade läst fortsättningen om varför man säger att nuvarande utformning inte är möjlig. Det är för att bränslekvalitetskraven säger att det ska vara max 50 procents inblandning.

Sedan kan man läsa de förslag som Centern har lagt fram. Vi har sagt att vi behåller nuvarande inblandning, och sedan ökar vi försäljningen av höginblandat biodrivmedel i stället. Det funkar alldeles utmärkt. Det är ett utmärkt alternativ för regeringen, och det kan sänka skatten på de förnybara drivmedlen. Vi har visat att man kan sänka kostnaden vid pump med 4 kronor. Vi har agerat - precis det som Kjell-Arne Ottosson efterlyste.

Det jag däremot inte hör från Kjell-Arne är några garantier. Han säger att han värnar jord- och skogsbruk. Ja, absolut! Det gör vi båda två. Men när EU har bindande klimatmål för transporter och gröna näringar kombinerat, och regeringen väljer att öka utsläppen i transportsektorn, då måste någon annan betala. Elektrifieringen räcker inte. Inte ens om alla personbilar från och med i morgon vore elektrifierade räcker de för att nå målen. Det finns inga utsläppsrätter att köpa från andra länder. Den vägen är också stängd.

Hur ska regeringen göra? Jag bad om att få garantier från Kjell-Arne Ottosson att man inte kommer att tvinga på produktionsminskningar i jord- och skogsbruket. Jag vill gärna höra Kjell-Arne Ottosson säga det. Just nu är det enda vägen för regeringen att klara utsläppsmålen, om vi inte ska betala miljardböter. Det hade också varit värdefullt att få höra, för några sådana pengar finns inte i regeringens budget.

Fru talman! Vi hörde här i talet om bristfälliga konsekvensanalyser och att inte lägga alla ägg i samma korg.

Nu är det så att regeringens proposition innehåller knappt några konsekvensanalyser alls, vilket också har påtalats av remissinstanser. Det enda svaret vi hör från regeringen på frågan om hur man ska sänka utsläppen är elektrifiering. Jag tror att ledamoten får fundera på att ta ut bjälken ur det egna ögat innan han börjar kritisera andra.

Riksrevisionen är mycket riktigt kritisk till kostnadseffektiviteten i ett antal åtgärder, och det beror på att man jämför med att höja koldioxidskatten, det vill säga skatten på bensin och diesel, samma skatt som regeringen sänker. Tittar man på kostnadseffektiviteten i övrigt är reduktionsplikten näst mest kostnadseffektiv, och tredje mest effektiva är att ha miljöbilspremier. Det som är bland det minst kostnadseffektiva är att bara satsa på laddstolpar. Det finns liksom inga bilar att ladda om man inte har fått ut dem på marknaden. Kostnadseffektivitet har den här regeringen alltså problem med.

När regeringen ökar försäljningen med ungefär 4 miljoner liter fossildiesel om dagen ökar också utsläppen radikalt. EU har bindande klimatmål som inkluderar transport, jordbruk och skogsbruk. Kan Kjell-Arne Ottosson garantera att de ökade utsläppen som regeringen nu står för helt medvetet i sin egen budget inte kommer att belasta de gröna näringarna i minskad livsmedelsproduktion och minskade skogsavverkningar? I så fall: Hur?