Rickard Nordin

Fru talman! Att tippa och spela är för de allra flesta en kul hobby - något som gör det lite roligare att titta på fotbollsmatchen eller som ger en möjlighet att drömma om vad som händer om man verkligen kammar hem den där miljonvinsten.

Men även om den stora massan kan hantera sitt spelande på en bra nivå finns det en grupp människor som inte riktigt klarar av att hantera situationen. Egentligen är det inte en grupp, utan det är två grupper som man kan dela in dem i. Det är såklart schablonbilder, men de sammanfattar ändå det hela ganska väl.

Den klassiska bilden är den unge mannen som sitter hemma och spelar alldeles för mycket på internet eller på Vegasmaskiner på restauranger. Men det handlar också om den äldre kvinnan i en bingohall, som kanske inte spelar bort miljoner men som redan från början har knappa resurser och spelar alltför mycket. Hon glöms ofta bort, och hon fångas inte upp på samma sätt av samhället. I debatten kring spelberoende får inte den här gruppen glömmas bort, utan dessa personer måste få samma möjligheter till stöd och vård som andra spelberoende. Det är en viktig jämställdhetsfråga.

Att spelmani nu placeras i samma kategori som beroende av alkohol och narkotika i psykologimanualen DSM-IV kan förhoppningsvis skynda på utvecklandet av behandlingsmetoder. En viktig del är spelpaus, som vi har pratat om tidigare här i debatten. Kristdemokraterna lyfte fram detta och förklarade mycket väl vad det innebär. Centerpartiet har lagt fram ett förslag om att vidga detta till att också gälla banköverföringar till olicensierade aktörer för att man själv ska kunna stoppa sitt spelande hos andra aktörer, som inte är reglerade på samma sätt i Sverige.

Ett annat sätt att värna spelarna är att stävja matchfixning. Det är brottsligt, och det utgör förstås ett problem för både idrotts- och spelvärlden. Centerpartiet har motionerat om att Sverige bör tillträda Macolinkonventionen mot just matchfixning. Det är lite förvånande att vi inte redan har gjort det. Syftet med konventionen är att bekämpa manipulation av resultat inom idrott och att skydda idrottens oberoende. Ett huvudsakligt mål är att förebygga, upptäcka och ingripa mot nationell och gränsöverskridande manipulation av idrottstävlingar. Det här är ingenting som bara sker i Sverige, utan det handlar ofta om internationella nätverk.

När konventionen trädde i kraft ställde sig den dåvarande regeringen positiv, men sedan har ingenting hänt - förrän nu. Här vill jag passa på att berömma den sittande regeringen. När den gör bra saker, vilket enligt min mening inte sker tillräckligt ofta, ska man ändå nämna det. Regeringen har ändrat i spelförordningen och meddelat EU-kommissionen att Sverige förhoppningsvis inom kort kommer att tillträda konventionen. Bra jobbat!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Den nya spelregleringen, som innebar införandet av licensierade aktörer och en spelskatt, har i grunden fungerat väl. Kanaliseringen är tämligen god, även om man hade kunnat önska att den var ännu bättre, och spelandet hos oreglerade aktörer har minskat. När nu regleringen har varit i kraft i ett par år hade man också önskat att den hade kunnat utvärderas.

Bör restaurangkasinon fortfarande ha undantag trots att detta är en marknad som växer? Man undantog dem ju för att de var på nedgående, men nu ser vi att marknaden tvärtom växer igen. Då är det rimligt att också restaurangkasinon införlivas, precis som Centerpartiet anser.

Hur ser kanaliseringen ut? Går det att göra ännu mer för att få den att bli ännu starkare, det vill säga att man bara spelar hos reglerade aktörer och inte hos olicensierade? Hur upplever spelarna själva det hela? Det hade varit otroligt intressant att veta. Behandlas de verkligen likvärdigt av bolagen, oavsett om de vinner eller förlorar? Det finns tydliga rapporter om att bolagen särbehandlar framför allt dem som vinner. De får spela för mindre och mindre belopp, för det handlar såklart om vinstdrivande aktörer. Men ur ett konsumentperspektiv är detta problematiskt för spelarna. Det finns helt enkelt ganska många frågor som är värda att studera närmare.

I det arbetet vill vi i Centerpartiet särskilt lyfta upp folkrörelserna. De allmännyttiga lotterierna spelar en viktig roll i samhället för att finansiera civilsamhället. I en sådan översyn kan man titta på vikten av konsumentinformation så att alla vet vem det är som står bakom ett lotteri. Det ska inte bara vara ett varumärkesnamn, utan man ska få veta vilka som äger och gynnas av lotteriet.

Det finns också behov av att se över spelregleringen, kanske framför allt spelskatten. Den slår ganska olika - eller problemet är snarare att den slår väldigt lika, för det är exakt samma spelskatt på allt oavsett risknivå. Det går framför allt ut över hästsporten och travnäringen. När regeringen nu höjer spelskatten innebär det 200 miljoner i minskade intäkter för travsporten. Det kommer såklart att märkas för hästnäringen, som står för ganska många arbetstillfällen och som också driver landets travbanor.

Det kan helt enkelt vara värt att se över om det är rimligt med samma skattesats oavsett om det är fotboll, hästnäring eller onlinekasinon. Centerpartiet tycker att det är värt att fundera lite extra över om inte riskspelen ska ha en högre skattesats och de långsamma, mindre riskfyllda spelen, exempelvis hästnäringen, en lägre.

I Sverige pratar vi om spel. Det är ett ord med flera betydelser. Det kan handla om spel om pengar, det som engelskan kallar gambling, och om spel för nöjes skull, det som engelskan kallar gaming, till exempel lekar, brädspel och tv-spel.

Inför årets debatt lyckades vi i Centerpartiet få kulturutskottet att flytta frågorna om e-sport till det som handlar om just idrott och sport. Vi har ju glädjande nog också fått Riksidrottsförbundet att inse att e-sport hör till spel och idrott. Tyvärr hängde inte riktigt alla frågorna med. Vi behandlar fortfarande bland annat ett nationellt spelinstitut och prispengar vid spelande i detta betänkande. Jag hoppas att vi till nästa år kan flytta över även de frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Det är också glädjande att fler och fler partier pratar om e-sport i sina anföranden. Jag har varit tämligen ensam om att göra det i ganska många år. Det är kul att fler nu fått upp ögonen för denna otroligt stora folkrörelse.

Ett av de förslag som finns kvar i detta betänkande handlar om ett nationellt spelinstitut och en nationell spelstrategi. Spelbranschen lider ofta av att bli sammanblandad med den bransch som sysslar med pengaspel. Ganska många spelutvecklare har problem av just den anledningen. Man får inte finansiering eller forskningsmedel på samma sätt, samtidigt som man har stora utmaningar. Därför vill också branschen själv ha ett spelinstitut.

Vi har fått en strategi från regeringen när det gäller kulturella och kreativa näringar. Där nämns faktiskt dataspel, men inte tillnärmelsevis så mycket som dessa spel faktiskt är förtjänta av. Man omsätter varje år 35 miljarder, man betalar in 1,5 miljarder i bolagsskatt och antalet anställda är närmare 7 000. Det svenska spelundret är betydligt större än det svenska musikundret.

Svenska spelstudior har lyckats otroligt bra i den internationella konkurrensen, men nu börjar andra länder komma i kapp. Det har inrättats strategier och institut. Spelbranscher runt om i världen får stöd likt filmindustrin, och stora satsningar görs i våra grannländer för att attrahera kompetens. Det är dags för den svenska näringslivspolitiken att vakna.

Att inrätta en strategi för spelande och spelbranschen är ett första steg. Det skulle legitimera branschen och öppna dörrar till forskningsmedel och annat från utomstående aktörer, precis som har skett i Danmark. Dessutom behöver spelbranschen få samma möjligheter till finansiering, forskning och exportkunnande som andra delar av näringslivet har. Speciellt borde spelandet också få vara en del av kulturen.

Jag yrkar bifall till reservation 21 från Centerpartiet om ett nationellt spelinstitut.

Fru talman! Roland Utbult från Kristdemokraterna talade mycket om spelpaus, och det är en väldigt viktig instans. Precis som ledamoten beskrev gäller det bara licensierade aktörer. Olicensierade aktörer kan man inte stänga av sig hos, för de finns inte med i detta.

Det finns dock en väg runt det problemet. Centerpartiet har lagt fram ett förslag om att man själv ska kunna spärra sitt bankkort mot överföringar till olika typer av spelsajter. Genom att göra det hos banken kommer man alltså runt problemet med att olicensierade aktörer inte finns med.

Min fråga är om detta är någonting som Kristdemokraterna kan tänka sig att stötta med tanke på att man själv lyfte upp problemet. När får vi i så fall se ett förslag från regeringen?

Fru talman! Det ser jag väldigt mycket fram emot. Det problem vi har med flipperspelande i dag är nämligen att det enligt lagstiftningen och Skatteverkets tolkning av den räknas som något som handlar om tur. Ändå ser vi att det är ungefär samma spelare som vinner SM varje år, så det funkar väl lite som för Stenmark - ju mer de tränar, desto mer tur har de.

Men detta påverkar också på så sätt att man inte kan dela ut prispengar. Spelet behandlas som ett lotteri, vilket är väldigt problematiskt, trots att det inte är ett turspel utan ett skicklighetsspel, precis som vilken idrott som helst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Jag ser alltså fram emot att Moderaterna, Carl Nordblom och regeringen återkommer om detta och rättar till det här misstaget från lagstiftarens och Skatteverkets sida.

Herr talman! När det gäller jordbruksmark finns det ju en diskussion. Som centerpartist tycker jag att äganderätten väger tungt. Vad man vill göra med sin mark är upp till en själv. Det är inget som hindrar att man planterar igen jordbruksmark om det skulle vara så. Men det var inte detta som min fråga gällde, så vi kan väl lägga detta åt sidan.

Det var ju två intressanta principer som togs upp i domstolsutslaget. Det handlar om hur man väljer att tolka lagstiftningen. Det tycker jag att det är fullt rimligt att kommentera om man är intresserad av att vidta någon åtgärd.

Det ena är att lokaliseringsprincipen innebär att man ska titta på ett helt elområde när man vill etablera någonting. Min första fråga är alltså: Tycker Liberalerna och regeringen att det är en lämplig princip, och är man annars beredd att göra något åt det?

Det andra är att domstolen använder elexporten som argument i sitt avslag. Man menar alltså att behovet av elproduktion är mindre för att vi har stor elexport. Detta tycker jag är mycket problematiskt med tanke på hur prognoserna ser ut. Bygger vi inte ut i dag blir det svårt att möta de behov som prognostiseras. Att bara titta på ögonblicksbilden tycker jag är ett feltänk från domstolens sida, men uppenbarligen tolkar man in detta i den befintliga lagstiftningen.

Då blir min fråga: Tycker man från regeringens och Liberalernas sida att man ska ändra på lagstiftningen, så att man inte bara ska ta hänsyn till nuvarande ögonblicksbild utan också till framtida behov och prognoser? Vi vet ju dessutom vilka behov Skåne har, och det gör det än mer problematiskt att man har avslagit detta och tittat på hela Sveriges export i stället för på elproduktionen i elområde 4, som ju är det relevanta.

Jag har alltså två frågor. Tycker man att lokaliseringsprincipen om hela elområden är relevant, och tycker man att domstolens resonemang om att vi ändå har elöverskott och export i dag och därför inte behöver ytterligare elproduktion är relevant? Om man inte tycker det, vad är man beredd att göra?

Fru talman! Jag tänkte inte alls prata konsekvensutredningar utan byta ämne. Det finns ju fler saker när det gäller elmarknad och sådant som vi debatterar här i dag.

Bland annat har det kommit ett domstolsutslag som säger att ytterligare elproduktion inte är så viktigt med tanke på att vi i dag har en elexport som motsvarar ungefär 20 procent av vår produktion, och då finns det inget större behov av mer elproduktion, särskilt inte i södra Sverige. Detta säger Mark- och miljööverdomstolen. Man vill också att lokaliseringsprincipen ska hanteras i hela elområden. Ett bolag som vill etablera sig på en viss plats ska alltså göra en miljökonsekvensbeskrivning för ett helt elområde.

Min fråga till Louise Eklund är helt enkelt: Tycker Liberalerna och regeringen att detta är rimliga principer, eller är ni beredda att se över lagstiftningen, så att vi får ändring på detta?

Fru talman! Till skillnad från Jessica Stegrud underbygger jag mina argument.

Vi kan börja med elpriserna. I fråga om att sänka dem har Energiforsk sagt hyfsat nyligen att elpriserna kan halveras om vi får två havsbaserade vindkraftsparker. Som av en händelse ligger förslag på precis så många vindkraftsparker färdiga för beslut på regeringens bord utan att man fattar beslut. Det kan dessutom dubblas med förslaget på så mycket solel som ligger på länsstyrelsens bord utan att man fattar beslut.

När det gäller Svenska kraftnät och systemtjänster säger man att det inte beror på sol- och vindkraft i systemet utan på höga systempriser. Det är det som har skapat de höga kostnaderna, och de sjunker nu när elpriserna sjunker. Det har man till och med behövt vara ute och säga i debattartiklar.

När det kommer till vad vi ska göra pratar Centerpartiet mycket om ökad effekt i vattenkraften. Här verkar regeringen inte kunna komma fram med några förslag för vattenkraftens miljöprövningar. Man skjuter processerna längre och längre fram utan att remittera någonting.

Kärnkraften har vi pratat om. Biokraften är definitivt reglerbar. Havsvinden producerar tämligen stabilt ute till havs. Man levererar 95 procent av tiden. Sol och vind kompletterar varandra snyggt. Vi har också pratat om batterilager, om effektiviseringar, så att vi kan kapa effekttoppar, och om ökad överföring. Det finns tämligen många svar på Jessica Stegruds frågor.

Men om det är så att man bara har kärnkraft som lösning, om det är den enda hammare man har, ser också alla problem ut som en spik. Det är det som är Sverigedemokraternas och regeringens problem. Man har stirrat sig blind och fått tunnelseende.

Det kommer att kosta. Om kärnkraft är den enda lösningen får vi nämligen vänta i 10, 15 kanske 20 år. Jessica Stegrud pratade om att det var dyrt med drygt 1 krona för el från havsvind. Jag kan upplysa Jessica Stegrud om att garantipriserna för kärnkraft i Storbritannien för tillfället ligger på ungefär 1,80. Om man tyckte att 1 krona var dyrt pratar vi om ytterligare 80 procent. Det är väldigt dyrt.

Om någon skulle vilja bygga ny kärnkraft på marknadsmässiga villkor - låt dem göra det då! Så får vi se vad som vinner i slutänden.

(Applåder)

Fru talman! Först vill jag ge en dementi. Centerpartiet har kritiserat Tysklands Energiewende. Den är helt bakvänd. Man borde ha börjat med att stänga ned kolkraften. Det är för oss helt centralt och självklart. Självklart borde man också ha indelat landet i elprisområden. Det får mycket stora konsekvenser inte minst för södra Sverige, med tanke på att man egentligen exporterar sina problem till andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Här borde regeringen agera. Sverigedemokraterna skulle kanske kunna ta initiativet med tanke på den påtryckningsmöjlighet man har i regeringen. Min första fråga tillbaka till Jessica Stegrud är om man är beredd att agera så att Tyskland tvingas att införa elprisområden. Det är Jessica Stegrud och Sverigedemokraterna som sitter på möjligheterna.

Det andra är att man pratar om att industrin emigrerar från Tyskland. Det är precis det vi ser framför oss i Sverige, om man inte löser elbehoven på kort sikt. Det finns enorma behov till 2030. Löser vi inte dem kommer industrin att flytta dit där de får vettiga förutsättningar.

Vi kan inte bara tänka att vi ska lösa allt med kärnkraft någon gång i framtiden, i bästa fall kanske 2035. Då är det verkligen i bästa fall. Westinghouse säger att om man hade beställt i går hade de löst problemet till den tidpunkten, men det finns fortfarande inga sådana planer från regeringen. De kommer att börja flytta till andra länder, och vi kommer att se stora projekt falla.

Låt mig svara konkret på frågorna. Vad ser vi framför oss? Vi vet att vi kan effekthöja kärnkraften. Det handlar om möjligheter om man får vettiga förutsättningar för nätet. Det är nätet vi agerar på, inte marknaden. Där kan vi tänka oss 2-5 terawattimmar, enligt Vattenfall. Biokraften kan enligt Svebio öka 10-15 terawattimmar. Enligt Svensk Solenergi kan solenergi öka med 30 terawattimmar. För havsvinden är det enligt Energiforsk 70 terawattimmar. För landvinden är det enligt Energimyndigheten och Energiforsk 35 terawattimmar. Effektiviseringar kan enligt Energimyndigheten uppgå till 25 terawattimmar. Slår vi samman detta blir det ungefär 175 terawattimmar som vi kan lösa till 2030.

Ett mål på friare kapacitet om 100 terawattimmar är inte helt omöjligt, om man faktiskt vill.

Fru talman! Vi har det lite roligt och glatt i näringsutskottet. Det är också kul att andra partier tittar på Centerpartiets pressträffar. Om man på riktigt hade varit intresserad av våra förslag, som har efterfrågats, hade man kunnat läsa innantill i till exempel de texter som vi skickade in till regeringen i samband med den typ av glorifierad fika som man bjöd in till.

Där står till exempel att Centerpartiet tycker att vi borde planera för 100 terawattimmar till 2030, att vi borde ha ett energieffektiviseringsmål som också tar hänsyn till den potential som Energimyndigheten har lagt fram, alltså 20-25 terawattimmar i lönsam effektivisering till 2030, eller för den delen ett tidigarelagt mål om fördubbling av energiproduktionen med tanke på de behov som Energimyndigheten också visar på. Det finns alltså gott om förslag för den som är intresserad på riktigt snarare än att bara vara retorisk i talarstolen.

Här debatterar vi framför allt elmarknadsfrågor i allmänhet och Riksrevisionens rapport i synnerhet. Regeringen och dess styrparti SD brukar ofta säga att Riksrevisionen sågar tidigare regeringars energipolitik. Detta inkluderar såklart de egna regeringarna och den egna energipolitiken som, vilket har sagts här tidigare, framför allt KD och M själva har varit med och fattat beslut om.

Det intressanta är dock vad den kritik som har framförts av Riksrevisionen har bestått i. Låt oss titta på den allra första punkten, som lyder så här: "Se till att det inför beslut med större påverkan på elsystemet alltid finns tillräckliga konsekvensanalyser som beaktar hela elsystemet. Dessa analyser bör också innefatta förslag på lämplig hantering av eventuella oönskade konsekvenser."

Detta är något som Tidögänget har tagit fasta på, och om vi läser deras egen inriktningsproposition med till exempel leveranssäkerhetsmål borde vi alltså kunna förvänta oss en gedigen konsekvensanalys med beräkningar, analyser, scenarier och slutsatser. Men nej, analysen kan i bästa fall beskrivas som vag och generell och i sämsta fall som ren rappakalja utan mening. Det är så vagt att det inte ens beskrivs som en analys utan som en beskrivning. Det är inte något som finns i speciellt många propositioner, där man i stället pratar om konsekvenser eller just konsekvensanalyser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Låt mig citera från den två och en halv sida långa texten i propositionen, som regeringen beskriver som en kraftig kursomläggning, vilket är ganska storslagna ord. Där står: "Ett kraftigt expanderande elsystem kan komma att få konsekvenser för möjligheten att uppfylla andra samhälls- och miljömål. För att klara denna expansion behövs effektiva plan- och tillståndsprocesser. Utvecklade kunskaps- och planeringsunderlag kan bidra till detta."

Först och främst är detta inte någon konsekvensanalys, utan det är ett konstaterande gånger tre. Då undrar man vilka samhälls- och miljömål regeringen menar. Kan man undvika konsekvenser för miljömål genom effektiva tillståndsprocesser och utvecklade kunskapsunderlag? Hur då, och till vilken kostnad? Vi får inga svar om detta.

Jag tar nästa citat: "Ett leveranssäkerhetsmål kan indirekt påverka vilka kraftslag som byggs ut." Nähä - snacka om att slå in öppna dörrar! Vi får dock inte veta hur, och det står ingenting om de kravspecifikationer som förväntas beslutas om och ingenting om de indikatorer som regeringen har flaggat för - oklart vad dessa innehåller. Där finns ingenting som går att ta fasta på, som någon kan investera utifrån eller som industrin kan göra bedömningar av eller skapa sig en uppfattning om.

Det går helt enkelt inte att ta ställning till förslag som är så dåligt underbyggda att de inte går att analysera. De är som direkt tagna ur en talepunkt. De skapar mer osäkerhet än klarhet när näringslivet skriker efter långsiktiga spelregler och en kortsiktigt snabb utbyggnad av elsystemet.

När det gäller det energieffektiviseringsmål som regeringen i praktiken slopar genom att säga att man ska se över det utan att säga någonting alls, låter hela konsekvensanalysen av en ganska stor förändring så här: "Ett mål för energieffektivisering bidrar till att peka ut en politisk viljeinriktning, motivera insatser för att effektivisera energianvändningen och följa upp resultaten från sådana insatser." Vi kan konstatera att det är ett mål, men nu vill ju regeringen inte ha något mål utan se över det.

Vi fortsätter: "En översyn av dagens mål för energieffektivisering ska ge underlag för att utforma ett nytt mål som inte begränsar omställningen eller nyetablering i industrin, men samtidigt styr mot en samhällsekonomiskt och resursmässigt effektiv användning av energi och effekt i alla sektorer."

Vad det är i dagens mål som ger sådana konsekvenser att man inte kan ha samhällsekonomisk eller resurseffektiv användning är högst oklart. Vad det får för konsekvenser under tiden, medan man försöker ta fram ett sådant mål, vem det är som ska göra det, på vilket sätt och vilka förutsättningar man vill ha finns det ingenting alls om.

Det som på riktigt får konsekvenser här är att arbetet med energieffektivisering blir lidande. Om det hade varit i normala fall och man tycker att man borde se över en målsättning så gör man ju det först, och så kommer man med ett nytt mål till riksdagen för att vi inte ska få ett glapp.

Detta följer precis samma scenario som klimatfrågan. I stället för att säga att man slopar målen på kort sikt - i det här fallet energieffektivisering - ser man över dem, men man har inte sagt hur, när och framför allt inte varför.

När nu regeringen använder Riksrevisionens rapport som kritik mot tidigare regeringar, inklusive sin egen tidigare politik, vore det kanske rimligt när man själv lägger fram propositioner att börja följa de riktlinjer och rekommendationer som Riksrevisionen har gett. Tyvärr verkar det snarare vara tvärtom. Den här propositionen har inte ens en hälften så lång konsekvensanalys. Den saknar helt scenarier i analysen och helt bedömningar. Det finns inte en enda siffra som har med de årtal som regeringen själv tar upp att göra. De går helt enkelt inte att bedöma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Det finns faktiskt lite annat i betänkandet som är värt att lyfta fram. Vi från Centerpartiet lägger fram ett antal förslag.

Elnätet borde i mycket högre grad ses som en statlig angelägenhet. En grundläggande infrastruktur, likt motorvägar, borde byggas ut dit där de behövs. Därför anser vi att all storskalig kraft som vill ansluta till stamnätet ska få göra det med hjälp av redan insamlade flaskhalsintäkter.

Vi pratar om 60 miljarder kronor som ligger på ett konto hos Riksgälden utan att användas, trots att vi vet att Forsmarks kärnkraftsreaktor skulle kunna effekthöjas, trots att vi vet att anslutningarna till havsbaserad vindkraft skulle göra det möjligt att bygga dem snabbare. Ändå väntar man, trots att vi vet att näringslivet behöver elen snart. Man pratar om ett 50-procentigt ökat behov till 2030. Det är enorma volymer som måste in snabbt. Om regeringen inte löser problemet med 2030 blir det ingen kärnkraft till 2045 heller. Det måste lösas här och nu. Annars kommer vi att se stora industriprojekt falla.

Om vi tittar vidare kan vi tydligare se frågor som också behöver diskuteras.

Jag vill först passa på att yrka bifall till reservation 16, som har just med elnäten att göra.

För att alla ske bli vinnare på klimatomställningen och vilja bidra till utbyggnad av mer elproduktion krävs fungerande ersättningssystem för markägare, kommuner, närboende. När sådana ersättningssystem finns på plats kommer det att skynda på, förenkla och förbättra även tillståndsprocesserna. Det gäller såväl elnät som elproduktion. Här är det så fiffigt att förslagen redan finns på regeringens bord. De är färdigberedda och färdigremitterade. Och ändå händer ingenting. Så är det trots att alla partier i en Agenda-debatt för ett par månader sedan uttalade sig samstämmigt och trots att statsministern uttalade att de behövs. Ändå kommer inte förslagen. Varför?

Vi är helt ense om att tillståndsprocesserna måste kortas radikalt. Problemet är att regeringens småduttande här och där inte leder någonstans. Det behövs regelförenklingar på bred front, inte bara inom energisektorn utan för hela näringslivet. Det skulle också frigöra tid hos länsstyrelser, domstolar och polismyndigheter, så att de kan syssla med sådant som är viktigt på riktigt.

Typexemplet på ögontjäneriet är ju hur man valde att avskaffa danstillståndet men glömde berätta att krögarna i stället måste skicka in en anmälan. Det slutade med att krögare är åtalade för att de lyssnade på regeringen när man sa att danstillståndet är avskaffat. Samma sak ser vi även på energiområdet. Det sker få förenklingar och förbättringar.

Det som regeringen däremot gör duktigt är att stirra sig blind på kraftproduktion, men man glömmer viktiga pusselbitar som överföring, flexibilitet, lagring och effektivisering. Alla dessa saker finns med i betänkandet, men vi har inte hört någonting om detta från regeringsföreträdarna. Dessa bitar är avgörande för att få loss kapacitet, effekt, skapa sänkta elpriser och ökad konkurrenskraft i ett stärkt elsystem i närtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Elnätsregleringen behöver ses över så att det inte bara är utbyggnad som ger ersättning. Batterier på hjul måste också hjälpa elsystemet, inte bara stationära batterier. Men inget av det här verkar regeringen intresserad av. Det kanske inte blir storslagna presskonferenser, fina band och spadtag, men de behövs för systemet, för konkurrenskraften och för klimatomställningen.

Listan på vad som verkligen behövs kan göras lång. Det sista jag vill lyfta fram i det svåra säkerhetsläge som Sverige befinner sig i är Gotlands elförsörjning. Svenska kraftnät behöver skynda på utbyggnaden omgående, se till så att de planer som är dragna i långbänk blir klara senast 2030. Det är helt vitalt med redundans i Gotlands elförsörjning, speciellt med det strategiska läget. Här behöver regeringen agera.

Uppenbarligen saknas inte frågor att ta tag i. Däremot verkar det saknas vilja att se bortom kärnkraftsretoriken och en vilja att agera på det som behövs här och nu. Det finns mycket som inte når mediernas ljus, men det behöver göras ändå. Det verkar regeringen inte ha förstått. Tyvärr kommer notan snabbare än någon anar; försämrad konkurrenskraft, försenad och fördyrad klimatomställning, sämre säkerhetsläge och högre elpriser. Centerpartiet är redo att lösa frågorna, sitta ned, diskutera seriöst på riktigt och ge näringslivet den långsiktighet man efterfrågar. Nu är bollen hos regeringen. Är man beredd att göra densamma?

I detta anförande instämde Birger Lahti (V).

Fru talman! Det är intressant att Anna af Sillén och Moderaterna säger att man har dragit lärdom och att man tycker att den här konsekvensanalysen är till fyllest. Den är ju betydligt kortare än de analyser som ledamoten själv nämnde, exempelvis i den energipolitiska inriktningspropositionen 2016. Och om man tittar på leveranssäkerhetsmål, som är en ganska stor sak som kan få tämligen stora konsekvenser beroende på hur man utformar det hela, finns det i konsekvensanalysen inga indikatorer, inga målnivåer, inga prisbilder, inga scenarioanalyser och inga beräkningar.

Till och med Svenska kraftnät, som man ju gärna hänvisar till och som ska få uppdraget att hantera leveranssäkerhetsmålet, säger att det inte finns någonting att ta ställning till, för det finns ingenting annat än talepunkter i propositionen. Det går alltså inte att göra några som helst bedömningar utifrån vare sig propositionen eller konsekvensanalyserna.

Om man tyckte att tidigare konsekvensanalyser var problematiska är detta i bästa fall vagt och generellt och i sämsta fall ren rappakalja. Det finns ingenting att ta fasta på, det finns ingenting som någon kan investera i och ingenting att ta ställning till.

Hur kan man alltså tycka att man har dragit lärdom av Riksrevisionens rapporter när det inte finns någonting konkret att ta ställning till? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Fru talman! Tack, Anna af Sillén! Trevligt att ha dig med här i debatten!

Jag tror att ledamoten sa något i stil med att det var den största omläggningen av energipolitiken i modern tid. Jag uppfattade inte riktigt det sista, men det var något i den stilen. Hon lyfte också bristen på konsekvensanalyser.

Vi kan börja med att konstatera att även Moderaterna var med på en hel del av de förslag som kom exempelvis kring elcertifikatssystemet, så det borde också vara lite självkritik från Moderaterna. Om inte annat blir man nyfiken på vilka lärdomar man har dragit, inte bara från Riksrevisionens rapport utan framför allt från den kritik som Riksrevisionen har haft gällande just konsekvensanalyser.

Min fråga blir därför ganska lik den jag ställde till Jessica Stegrud tidigare. Leveranssäkerhetsmålet är ju en tämligen stor sak som också har kommenterats i en hel del remissvar. I den inriktningsproposition som regeringen har lagt fram, tycker ledamoten att konsekvensanalyserna kring leveranssäkerhetsmålet är tydliga avseende exempelvis olika alternativ, vilka preciseringar man kan göra och vilka indikatorer, målnivåer och annat som skulle kunna vara relevanta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Ledamoten Stegrud och Sverigedemokraterna verkar vilja prata mer om inflation och volatila priser än om konsekvensanalys, som min fråga handlade om. Saken är den att om man tittar på energiöverenskommelsen från 2016 ser man att det fanns en betydligt mer omfattande konsekvensanalys i den än det gör i den inriktningsproposition som Sverigedemokraterna har skrivit under på.

I energiöverenskommelsen från 2016 finns det scenariobeskrivningar och ganska mycket siffror och analyser. Man kan absolut tycka att de är otillräckliga. Men det är en milsvid skillnad mot den icke-existerande konsekvensanalysen, som dessutom bara kallas beskrivning, i det som man nu har lagt fram.

Min fråga till ledamoten är återigen om man är nöjd med den konsekvensanalys som finns. Lägg resten av propositionen åt sidan! Det är nämligen konsekvensanalysen som Riksrevisionen kritiserar. Är man nöjd med den? Tycker Jessica Stegrud att den lever upp till de krav som Riksrevisionen ställer i den kritik som de har framfört mot tidigare regeringar?

Fru talman och Jessica Stegrud! Det var ett intressant anförande på många sätt. Ledamoten lyfter framför allt upp Riksrevisionens rapport och den kritik som har kommit, inte minst när det gäller bristen på konsekvensanalyser och att det bland annat grundar sig i att man har haft politiska överenskommelser.

Sverigedemokraterna har nu tillsammans med regeringen, som man nästan styr ibland, också gjort en politisk överenskommelse och lagt fram en inriktningsproposition. Där finns inte någon konsekvensanalys. Man vill inte ens kalla det för det utan kallar det för konsekvensbeskrivning, vilket verkar tämligen ovanligt. I propositioner brukar det kallas konsekvens eller konsekvensanalys.

Jag har en fråga till Jessica Stegrud. Riksrevisionen har framfört kritik exempelvis om att eventuella oönskade konsekvenser bör hanteras och redovisas i konsekvensanalysen. Tycker Jessica Stegrud att den konsekvensanalys som man har lagt fram möter de kriterier som Riksrevisionen tidigare har kritiserat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

Fru talman! Jag kan konstatera att det inte finns något svar till Alvar på frågan: Varför ska vi fortsätta att förstöra vårt hem? Det finns inget svar på vilka andra, effektivare åtgärder som Sverigedemokraterna har för att både minska utsläppen och hålla drivmedelspriserna låga.

Det finns inget svar på hur vi ska sluta importera ryska bränslen till Sverige. Det finns inget svar på hur vi ska öka produktionen av de svenska drivmedlen. Det är viktigt ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv och för totalförsvarsbehoven, oavsett var de i slutändan hamnar.

Det finns helt enkelt inga svar från vare sig Markus Kinnunen eller regeringen. Det är det som är så symtomatiskt för debatten. Man förstör. Man förstör svensk klimatpolitik. Man förstör svensk konkurrenskraft. Man förstör svenskt anseende i världen. Man försätter oss i ett läge som är långt mycket sämre än vad det var för bara något år sedan.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Centerpartiets förslag backas upp av Konjunkturinstitutet som ett av de absolut mest effektiva förslagen om vi ska både ha låga priser på drivmedel och klara klimatmålen. Jag förstår att Martin Kinnunen inte bryr sig om klimatmålen, och då kan man ju göra lite som man vill. Men om man ska uppnå båda sakerna är Centerpartiets politik den absolut mest effektiva, enligt Konjunkturinstitutet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

Jag är lite nyfiken på om Martin Kinnunen kan ge något förslag på en annan politik som når klimatmålen och håller drivmedelspriserna låga och samtidigt är mer effektiv. Jag har nämligen inte sett någon sådan över huvud taget.

Ja, Centerpartiet vill gärna se över hur reduktionsplikten utformas, för det finns utmaningar. Lagstiftning, förslag och styrmedel som man gillar ska man vårda, och att vårda innebär att ta ansvar och justera när man ser att förutsättningar förändras. Det är vi beredda att göra. Vi är dock inte beredda att slakta svenska klimatmål eller beredda att offra jord- och skogsbrukssektorn, som kommer att få ta smällen.

Vi är inte heller beredda att offra de svenska skattebetalarna, som kan få betala miljardböter till EU när vi inte klarar klimatmålen. Det är inte att ta ansvar för vare sig statens finanser eller skattebetalarnas pengar - och det är framför allt inte att ta ansvar för klimatet.

Fru talman! I måndags när jag åt frukost med min elvaåriga son Alvar frågade han vad jag skulle göra i veckan. Jag berättade om Mistrakonferensen om cirkulär ekonomi och förklarade att det handlar om att återanvända saker på samma sätt som han återanvänder gamla kartonger för att göra sina små uppfinningar.

Jag berättade också att jag skulle debattera reduktionsplikten, den lag som gjorde att fossila bränslen i vanlig bensin och diesel sakta men säkert byttes ut mot förnybara. Jag berättade att regeringen nu har skrotat stora delar av den. Alvar blev tyst en liten stund. Han funderade. Hans ögon blev lite glansiga. Sedan sa han: "Jorden är vårt hem, och vi förstör den. Folk kan ju inte tro att fossila bränslen är bättre än gröna." Jag tror det sammanfattar hela den här debatten. När det är så enkelt att en elvaåring kan förstå, då undrar jag verkligen vad sjutton den här regeringen och dess domptörer i SD håller på med. Även Vänsterpartiet har ju skrivit under på den här populistiska smörjan.

Ni säger att andra länder är värre. Om andra förstör vårt hem ska vi alltså också göra det? Ni säger att förnybara drivmedel inte kan lösa allt. Vem har sagt att de ska lösa allt? Ni säger att drivmedlet kan användas någon annanstans. Samtidigt har investeringar på 20 miljarder stoppats i Sverige. Ni säger att det inte var genomförbart. Varför då inte ta fasta på alla de förslag som visar på hur det kan bli genomförbart? De kommer från till exempel Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Konjunkturinstitutet och för all del också Centerpartiet.

Martin Kinnunen, Helena Storckenfeldt, Kjell-Arne Ottosson, Kajsa Fredholm och Elin Nilsson - ni har alla fått som ni vill. De fossila bränslena ökar nu. Vad är ert svar till Alvar? Hur försvarar ni att vi förstör vårt hem? Hur försvarar ni att använda fossila bränslen framför gröna?

Riksrevisionens rapport som vi nu debatterar har ofta använts av regeringen som ursäkt för att slakta andelen förnybara drivmedel till förmån för fossila. Vi talar om 4 miljoner liter diesel om dagen i ökad användning. Det omkullkastar den långsiktighet för omställningen som funnits. 20 miljarder i investeringar kommer nu inte. Den långsiktighet som näringslivet alltid efterfrågar är bortsopad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

Klimathandlingsplanen som sköts upp gång på gång tills det inte gick längre är bara ett luftslott. Styrmedel ska utredas för att i bästa fall komma på plats efter nästa val. Det är inte säkert att någon av de politiker som i dag styr ska styra då.

Regeringens talepunkter handlar ofta om att förnybara bränslen skulle vara ineffektiva som styrmedel. Då har man inte läst Riksrevisionens rapport. Redan i sammanfattningen talas det om att det är ett effektivt styrmedel - betydligt effektivare än elektrifiering och speciellt på kort sikt. Det enda som nämns som kan vara effektivare är att stoppa avverkningar i skogen.

Konjunkturinstitutet har förordat ökad koldioxidskatt. Det är samma skatt som regeringen i stället har sänkt.

Regeringen, och även Helena Storckenfeldt i denna debatt, talar om att man inte ska lägga alla ägg i samma korg. Det har inte gjorts. Det är ren lögn. Regeringen har i stället krossat alla ägg. Man avskaffade miljöbilsbonusen. Reseavdraget med fokus på landsbygd och kollektivtrafik skrotades. Kraven på klimatsmart upphandling slopades. Reduktionsplikten slaktades. Det man har ersatt det med är en skrotningspremie som extremt få kommer att använda eftersom väldigt få går från skrotbil till helt ny elbil. Laddstolpar blir dessutom svårt att använda när man har chockhöjt elskatten och avskaffat miljöbilsbonusen så att privatförsäljningen av elbilar också har gått helt i stå.

De förnybara drivmedlen är enligt Riksrevisionen alltså det mest effektiva vi har, om vi nu inte ska ta till drastiska åtgärder. Vi kan ju läsa vad regeringens ansvarige statssekreterare skrev år 2022: "Reduktionsplikten är vårt verktyg för att nå klimatmålen i transportsektorn. Alternativet är förbud och ransonering eller att överge klimatmålen. Jag hör ingen argumentera för det, bara mot reduktionsplikten."

Detta skrevs i februari 2022 av Daniel Westlén, som är klimatminister Romina Pourmokhtaris statssekreterare. Nu har regeringen skrotat stora delar av reduktionsplikten utan att införa något annat i stället.

Till skillnad från fossila bränslen, där vi har 100 procent import - och där vi vet att världsproduktionen sker i skurkstater som Ryssland, vars krigsekonomi vi verkligen inte vill finansiera, eller Qatar, Saudiarabien och andra, där det finns mycket stora problem med mänskliga rättigheter - har vi i Sverige möjlighet att producera de förnybara drivmedlen. Såväl Bioekonomiutredningen som Energimyndigheten har visat på en enorm potential: flera miljarder liter från hållbar råvara, tiotusentals arbetstillfällen, mångmiljardinvesteringar och landsbygdssatsningar.

För inte så länge sedan, innan populismens fula tryne visade sig i Moderaterna, lät det annorlunda. Då lät det så här: "Bra att kraven på inblandning av biobränslen i våra bilar ökar. Viktigt för omställningen och något M krävt länge. Men oklart varför det tagit över ett år för regeringen att komma fram till samma nivåer som myndigheten föreslog och att man därför skjuter på höjningen ett halvår." Det lät också så här: "Idag importerar Sverige 85 % av våra biodrivmedel. Nu behöver vi få igång en inhemsk produktion av hållbara biobränslen."

Detta skrev Jessica Rosencrantz i september 2020. Nu låter det helt annorlunda, och vi har fortfarande inte sett några satsningar på inhemsk produktion av biodrivmedel - trots att regeringens egen utredare John Hassler har föreslagit just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

När Ryssland invaderade Ukraina steg priserna. Ett ganska naturligt svar på en sådan rysk handling vore att försöka minska beroendet av de varor som Ryssland exporterar, såsom olja och gas.

Att SD med sin historia av rysk infiltration i riksdagskansliet har svårt att välja mellan Putin och Biden samt väljer att gå Rysslands ärenden är knappast överraskande, och Vänsterpartiet har ett kommunistiskt arv som verkar göra sig gällande även här. Men att mina borgerliga kollegor i Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna sällar sig till den skaran förvånar mig desto mer - speciellt med tanke på rådande säkerhetsläge. Varför väljer man att finansiera den ryska krigsekonomin?

Moderaterna säger att 95 procent av väljarna röstade för att sänka drivmedelspriserna, vilket är korrekt. Men vad man glömmer att berätta är att en överväldigande majoritet - sju av åtta av de partier som väljarna röstade på - stod upp även för klimatmålen. Det lovade Moderaterna också att göra, och nu har vi en situation där vi inte kommer att nå de svenska klimatmålen.

Ett bra sätt att tackla de ökande priser vi såg hade ju varit att - som Centerpartiet föreslår i reservation 2, vilken jag yrkar bifall till - sänka skatten på de förnybara delarna, vilket är precis det som Konjunkturinstitutet har lyft fram som ett av de absolut mest kostnadseffektiva sätten om man vill hålla priserna låga. Då hade man kunnat spara till omställningen och hålla priserna nere.

Detta kunde gärna göras i kombination med de satsningar på förnybara drivmedel i Sverige som Jessica Rosencrantz lyfter fram. Det är också trevligt att Socialdemokraterna ansluter sig till Centerpartiets politik och det vi kallar Tanka svenskt!, vilket är snarlikt det som Socialdemokraterna redogjorde för.

Tyvärr har man inte gjort detta från regeringens sida. Man sänker i stället skatten på det fossila, utsmetat över hela landet så att de som verkligen behöver sänkningen - de som bor på landsbygden och är beroende av bil - får några kronor och ören medan merparten av pengarna hamnar i storstadsområdena. Det är nämligen där det körs mest bil, vilket helt enkelt beror på att det bor flest människor där. I storstadsområdena finns det dock mycket goda förutsättningar att åka kollektivt.

Samma sak ser vi nu med reduktionsplikten. Skillnaden är att detta kommer att slå rakt mot hjärtat på landsbygden - rakt mot de gröna näringarna. Sverige har nämligen tuffa klimatmål, fastslagna här i riksdagen med stöd av sju av åtta partier, om att vi ska minska utsläppen i transportsektorn. Det gäller även på EU-nivå; vi har EU-mål om minskade utsläpp i de sektorer som inte handlar med utsläppsrätter, det vill säga transporterna, jordbruket och arbetsmaskiner.

Ska vi nu inte göra minskningen i transportsektorn blir det problem, för även om regeringen hänvisar till att elektrifieringen ska lösa det hela räcker den inte för att nå målen. Det finns inte ett scenario i världen där vi klarar det. Inte ens om alla nya bilar som säljs från och med i morgon vore elbilar - och vi vet ju att andelen har sjunkit - skulle det räcka för att nå klimatmålen.

Det som återstår är därför minskad avverkning i skogen och minskad produktion i livsmedelssektorn. Det finns inga genvägar. Att köpa utsläppsrätter och utsläppsutrymme från andra länder är antagligen dyrt, om det över huvud taget går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

När regeringen säger att vi ska lösa detta genom satsningar på laddstolpar glömmer man bort att säga att det har dömts ut då det är extremt ineffektivt i förhållande till mycket annat - speciellt om det inte säljs några nya elbilar. Pratet om skrotningspremier är ännu värre, för att inte tala om att satsningen på våtmarker har brunnit inne därför att det är svårt att hitta lämpliga projekt. Alla dessa saker är bra, men de räcker inte för att nå klimatmålen.

För att sammanfatta: Det enda regeringen gör effektivt är att öka utsläppen. Man tar en springnota som kommande regeringar och kommande skattebetalare - framför allt de som finns om bara något år - kommer att få betala, och det med ränta.

Klimatlagen är tydlig: Regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Detta och många andra beslut från regeringen går i helt motsatt riktning. Det är flagranta lagbrott.

Centerpartiet bedriver en politik som gör skillnad, som är förankrad i forskningen och som sänker både utsläpp och kostnader för medborgarna samtidigt som den stärker vårt säkerhetsläge och skapar arbetstillfällen. En sådan politik borde varje parti som kallar sig borgerligt driva. Centerpartiet håller gränsen - såväl mot ryska bränslen som mot klimatförsenare i riksdag och regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

Fru talman! Problemet är att den här regeringen gör det hela bakvänt. Först slopar man saker, och sedan säger man att det eventuellt ska komma andra saker senare. Det är trevligt att man vill lyssna på saker som Centerpartiet säger nu, men detta har vi ju sagt länge.

Det går utmärkt att sänka priset vid pump och inte öka utsläppen utan snarare fortsätta att sänka dem. Konjunkturinstitutet säger precis samma sak. Naturvårdsverket har visat på samma sak. Energimyndigheten har visat på de tiotusentals arbetstillfällen som hade kunnat skapas. Ändå har regeringen valt att göra detta.

Om det nu finns en annan lösning som minskar priset vid pump och samtidigt minskar utsläppen blir min fråga till Moderaterna: Varför valde ni inte den vägen?

Fru talman! Riksrevisionen har alltså undersökt reduktionsplikten och har viss berättigad kritik, till exempel när det gäller konsekvensanalyser. Vad som däremot är tydligt är att den är väldigt kostnadseffektiv. Det står i samma rapport.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reduk-tionsplikten för bensin och diesel

Det är intressant att titta på olika scenarier för vägen framåt. Helena Storckenfeldt och jag är nog överens om - tror jag - att vi ska nå klimatmålen till 2030. För att vara snälla kan vi utgå från EU:s klimatmål, som är något lägre än de svenska. Konjunkturinstitutet har i sin miljörapport analyserat olika scenarier för att se vad priset vid pump behöver vara 2030 för att vi ska nå målen utifrån olika politiska förutsättningar.

Ett av scenarierna är en låg reduktionsplikt, det vill säga den vi nu har med den här regeringen, och en stark elektrifiering. Då får man dessutom komma ihåg att denna elektrifiering baseras på en återinförd miljöbilsbonus och en fördubblad beskattning på förbränningsmotorer. Det är alltså en kraftfullare politik än den som regeringen för med framför allt satsningen på laddstolpar. Med den politiken och i det scenariot landar bensin- och dieselpriset 2030 på 40-45 kronor. Det är vad som krävs för att nå klimatmålen.

Ett annat scenario är ungefär som Centerpartiets politik: sänkt skatt på förnybara drivmedel och en justerad men återinförd reduktionsplikt som är möjlig att genomföra, vilket också vår energimyndighet och vårt naturvårdsverk har visat. Då landar priset på 20-25 kronor per liter.

Hur, Helena Storckenfeldt, ska ni kunna klara av att hålla priset på bensin och diesel lågt med den politik ni för om ni samtidigt ska nå klimatmålen? Det finns inget scenario som klarar av att få ihop den kalkylen.

(Applåder)

Fru talman! Ja, vi har ju sett att Svenska kraftnät i sin långtidsprognos pekar ut just ny elproduktion som går att bygga snabbt, bland annat vindkraft, som något helt väsentligt.

SKR, energibranschen och näringslivet är överens. Alla politiska partier i Sveriges riksdag har sagt att de här incitamenten behövs. Respektive minister har gjort ett antal uttalanden där de säger att det här är bra saker.

Varför kommer då inte förslagen på plats? Kan vi få en tidsplan för när vi kan förvänta oss att se de här incitamenten? Det brådskar - industrin behöver elen nu.