Rickard Nordin

Fru talman! Elpriserna har sjunkit tillbaka till lite mer normala priser det senaste året. Priserna varierar, men det är medelpriset som är relevant för den som betalar sin elräkning, och det är nere på dryga 50 öre. Det är välkommet. Det är ingen som vill ha tillbaka de priser som vi hade när Ryssland skruvade åt gaskranen och priserna spillde över från kontinenten, vare sig man betalar dem på elräkningen eller, som regeringen nu planerar, via skattsedeln eller subventioner.

Vi behöver konkurrenskraftiga priser på energi oavsett om det gäller el, drivmedel eller uppvärmning. Och vi behöver se till att den är grön, både för klimatet och för konkurrenskraften.

När regeringen har lagt alla ägg i samma energikorg ser Centerpartiet en bred helhet. Vi talar om energisystemet när regeringen pratar om elsystemet. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet, och det är därför vi inte ställer oss bakom det nya elpolitiska mål som regeringen lagt fram. Man pratar nämligen bara om elsystemet.

Man pratar om fossilfritt i elsystemet. Det är ett mål vi i praktiken redan har uppnått. Däremot finns det mycket kvar att jobba med i energisystemet, inte minst i transportsektorn, där regeringen ökar användningen av det fossila.

När vi nu talar om drivmedel går det inte att undvika biogasen, som också behandlas i detta betänkande. Biogasen är fortfarande 5 kronor dyrare vid pumpen jämfört med tidigare. Det beror på en EU-dom som regeringen har valt att inte överklaga och inte agera på. Var är regeringens engagemang när det gäller pumppriser där? Med tanke på att Tidögänget byggde större delen av sin valrörelse på att prata pumppriser är det förvånande att ingen har brytt sig. Men den ryska oljan och gasen kanske är viktigare än den svenska biogasen. Uppenbarligen är det något som inte står rätt till här.

Energidebatten i Sverige handlar ofta om elproduktion, som vi också har hört i denna debatt. Det är ett bolagsfokus. Sällan handlar det om det enskilda hushållets situation eller roll. Men vi i Centerpartiet vill ge fler hushåll mer frihet, frihet att välja själva och möjlighet att vara en del av omställningen, att sänka sina egna kostnader och att öka sin egen elproduktion. Det var därför vi drev igenom förslaget om grönt avdrag så att fler kan sätta upp solceller hemma, ha ett batterilager eller ha en laddstolpe.

Nu är det dags att gå vidare. Vår gröna check, som vi lade fram i vår budget, hjälper människor att investera sig ur höga elräkningar och sänker drivmedelskostnaderna för förnybart. Den kan användas för att sätta upp solceller, energieffektivisera, köpa grönt drivmedel eller installera batterilager som råkar ha fyra gummihjul och kallas elbil - bara för att nämna några saker.

Det ska vara lätt att göra rätt, och det miljösmarta valet ska alltid vara det billigaste. Detta stärker dessutom det svenska energisystemet och hjälper människor som har det tufft med elräkningarna. Samtidigt minskar utsläppen. Detta gör oss också mindre sårbara, för det är långt mycket svårare att slå ut en miljon decentraliserade anläggningar än tio stora. Det är något den sittande regeringen borde fundera över i sin centraliseringsiver, speciellt i det säkerhetspolitiska läge vi har.

Den som inte har ett eget tak kanske kan gå ihop med grannarna. Man kan skapa energi tillsammans, energieffektivisera och installera ett större batterilager, men då måste förutsättningarna finnas.

Energigemenskaper är på undantag i Sverige. Regler sätter käppar i hjulet, exempelvis genom solskatten. Att gå samman och lösa samhällsproblem är vi vana vid i Sverige. Vi har vägföreningar. Vi har fiskevårdsföreningar. Vi har fiberföreningar. Jag är helt övertygad om att energiföreningar är nästa steg, om man skulle få rätt förutsättningar. Låt alla som vill vara med och bidra göra det!

Den som har små marginaler och som inte kan investera sig själv ur problemen vill vi erbjuda gröna statliga kreditgarantier. De som har fastnat värst i fattigdomsfällan är ofta de som har fått höga elräkningar, som har höga drivmedelskostnader och som inte har pengar för att investera sig ur detta. Dem behöver man hjälpa. Det gäller såväl på elsidan som på fordonssidan. Elbilar och biogasbilar var åtminstone fram till regeringens chockhöjning av skatten dyrare i inköp men billigare i drift. Det är därför det behövs en miljöbilspremie för att sänka trösklarna.

Det behövs också större frihet och skydd mot naturliga monopol. När elnätsbolag och fjärrvärmebolag kraftigt kan höja priserna, till och med så mycket att de blir utkastade ur de gemensamma branschorgan som finns för just transparens, är det något allvarligt fel i systemet.

Konsumenternas skydd måste stärkas. Samtidigt behöver vi stärka de möjligheter som finns för just fjärrvärme och kraftvärme att konkurrera på sjysta villkor. Här behövs det en kraftvärmestrategi, som Energimyndigheten har lagt fram förslag om men som vi inte har sett röken av från regeringen.

Vi behöver få ett slut på domstolsprocesser och överklaganden kring elnätet. Vi behöver ordning och reda och en borgfred mellan elnätsbolag och konsumenter. Här behöver de stora bolagen ta ett särskilt ansvar, både för en rimlig prissättning och för en snabb utbyggnad av elnätet.

Här ser vi också att det finns mycket mer att göra än att bara prata om produktion, som det görs alldeles för mycket i denna kammare. Det behövs storskalig lagring. Vi behöver fokusera betydligt mer på det. Oavsett vilket kraftsystem vi förordar behövs det mer lager. Det kan vara i vattenkraftsdammar. Det kan vara via pumpkraft. Det kan vara solenergilager över säsong. Det kan vara vätgasinfrastruktur, batterier och mycket mer. Detta är något som regeringen borde fokusera på i kommande energiforskningsproposition.

Lösningarna handlar många gånger om att ta hand om den fritt flödande energin med låga marginalkostnader. Det behövs också ett mycket mer strategiskt arbete. När Volvo nu lanserar elbilar som kan stötta elsystemet kan det göra enorm skillnad. Men regelverken finns inte på plats. Beskattning gör detta omöjligt. Trots att det kan sänka kostnaderna radikalt för konsumenterna hänger inte politiken med.

Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Men regeringen verkar tro att den gröna omställningen handlar om grön fernissa som spelar mindre roll - det är inte så viktigt att gå före. Ingenting kunde vara mer fel.

Det är tydligt att det är Centerpartiet som driver den borgerliga politiken i svensk inrikespolitik just nu, för det är näringslivet som pressar på i den här omställningen. Deras kunder vill ha gröna produkter. Om vi inte stöttar näringslivet är de inte Sverigesentimentala - de flyttar. Detta är inget tomt hot.

Nyligen kom, som jag har sagt tidigare i denna debatt, en rapport från Västra Götalandsregionen som visar att Västsverige riskerar att förlora 25 000 jobb om man inte möter elbehoven till 2030. Ändå har Ebba Busch mage att säga: Nej, havsbaserad vindkraft kan inte hjälpa till. Det är tvärtemot vad Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Svenskt Näringsliv, Volvo, SCA, Holmen och Vattenfall - ja, kort sagt alla andra - säger. Hon hänvisar till fysikens lagar. Men de fysikaliska lagarna på departementet verkar vara helt andra än dem i resten av samhället, för regeringen verkar vara de enda som ser att det är omöjligt att få in mer el i systemet på kort tid. Att man har löst detta i länder som Irland, Nederländerna och Spanien verkar gå helt obemärkt förbi.

Vi har fantastiska förutsättningar i Sverige. Med rätt förutsättningar kan vi sälja klimatlösningar till hela världen. Trots det säger Moderaterna att vi ska lägga oss på en europeisk miniminivå. Vad de inte verkar förstå är att klimatexporten då vänds till import och att jobben flyttar.

En stark energi- och klimatpolitik är också en stark näringslivspolitik. Det som efterfrågas mest av allt är att behoven i närtid ska mötas med trygghet, stabilitet och långsiktighet i besluten. Där politiken borde ha lättast att leverera misslyckas regeringen kapitalt. Dagens proposition är tyvärr ett typexempel.

Någon stabilitet i besluten över tid verkar inte intressant. Några seriösa samtal har inte förts. Det bjöds in till en glorifierad fika och en remissrunda utan möjlighet att påverka. Vi levererade konkreta förslag. Vi ombads att komma med sådana. Vi levererade både muntligen och skriftligen. Ändå brydde man sig inte.

Det kanske allra mest intressanta är att både Centerpartiet och Miljöpartiet lade fram förslag om att vi kanske också borde ha ett effektmål till 2030. Trots att moderater flera gånger har sagt att det är effekt som räknas och inte energi sett över året, att det till och med skulle vara helt irrelevant, är det enda som regeringen lägger fram ett mål om energi över året. Detta är bara oseriöst.

Att möta behoven i närtid bryr man sig helt enkelt inte om. Det finns inga mål på kort sikt, trots att industrin skriker efter det. Så sent som för två dagar sedan var det debattartiklar av tunga industriföreträdare som säger att detta är helt nödvändigt, att regeringens fokus på 2045 är för långt bort och att det inte går att investera utifrån detta.

Precis samma resonemang för man kring klimatmålen. Det är inte så konstigt eftersom de behov vi har på kort sikt och framför allt de lösningar som står till buds inte lirar med regeringens politik. Då blundar man. Detta är djupt skadligt för Sverige. Det går långt utanför den här kammaren, och jag är orolig.

Man vill slå fast att vi ska ha ett leveranssäkerhetsmål, men man kan inte specificera vad det betyder i praktiken. Detta vill man ha utan att veta vad det kostar, utan att ha några analyser och utan att veta hur det ska uppnås. Det är inte seriöst. Konsekvensanalysen till propositionen är ett skämt.

Slutligen avskaffar man energieffektiviseringsmålet trots att vi vet att var femte kilowattimme till var sjunde kilowattimme vaskas - helt i onödan. Det skulle vara lönsamt att effektivisera detta. Att ta vara på den potentialen skulle snabbt frigöra både energi, effekt och kapacitet i nätet. Det skulle köpa oss tid för andra åtgärder. Dessutom vore det lönsamt.

Frågan man måste ställa sig är: Vill regeringen fördröja och försena? Hur ska vi annars tolka detta? Investerarna står i kö för att bygga. Låt dem göra det! Det ligger förslag om vindkraftsparker på regeringens bord. Visserligen låg det ett par stycken på den förra regeringens bord också, men den fattade beslut när beredningen var klar. Nu fattar regeringen inga beslut.

I Skåne har vi parker, som Louise från Liberalerna lyfte fram, som man är redo att fatta investeringsbeslut om. Men man får inga besked från regeringen. Detta skulle i ett enda slag göra en enorm skillnad för elsituationen i Skåne, där man dessutom vill investera i stora batterilager för att kunna jämna ut produktionen över tid. Vi vet också att havsbaserad vindkraft levererar el 95 procent av tiden. Det är en form av ny baskraft.

Här måste regeringen skärpa sig. Försvaret måste anpassa sig, som man har gjort i andra länder. Våra allierade i Nato klarar detta alldeles utmärkt. Varför gör inte det svenska försvaret det? När jag besöker Saab säger de: Vi har inga problem med vindkraft och våra radaranläggningar. Det filtrerar vi bort. Det värsta som kan hända är att någon gömmer sig bakom vindkraftverket. Men då kan de inte flytta sig, för vi ser dem så fort de rör sig därifrån!

Förslag om solparker ligger i mängd på länsstyrelsens bord. 12 terawattimmar - det är alltså mer än vad två kärnkraftsreaktorer producerar.

Det är klart att vi behöver hantera människors vilja att ställa om även lokalt, men låt då fastighetsskatten gå tillbaka till kommunerna. Låt närboende få ta del av de värden som skapas! Det ska självklart vara lika attraktivt att ha en vindkraftspark i sin kommun som en batterifabrik.

Fru talman! Vi har länge pushat för kortade tillståndsprocesser. Det brukar pratas mycket om det i den här kammaren. De utredningar som tillsattes under förra regeringen har jag personligen drivit fram. Regeringen säger sig också vilja korta ledtiderna. En bra start hade varit att börja på det egna departementet.

Debaclet om vattenkraftens paus är ett kapitel för sig. Regeringen har inte lyckats kommunicera ett enda förslag på över ett år. Det enda den har lyckats med är att göra vattenkraftsbranschen så orolig att Vattenkraftens miljöfond har stoppats. Miljörörelsen är förbannad för att det inte händer något över huvud taget, och kommissionen kommer snart att inleda ett överträdelseärende mot Sverige. Och nu ska vi vänta ett år till.

Det finns en proposition om minskad byråkrati som regeringen just har lagt fram. Det tog två år innan man lade fram den färdiga utredningen. Både havsvindparker och förslag kring ersättningar ligger och samlar damm. Man undrar ju om regeringen medvetet är beredd att fälla stora industriprojekt för att man inte levererar energi i närtid. Till och med ministern själv har sagt att man räknar med att detta kommer att ske.

Vi behöver strategier. Vi behöver en strategi för vätgas, för bioekonomi, för biogas och för kraftvärme. Alla dessa finns som färdiga myndighetsprodukter, men det händer ingenting. Var är engagemanget från regeringen?

Slutligen, fru talman: När regeringen hastar igenom lagstiftning kring visitationszoner för att det är så bråttom att hantera gängkriminaliteten verkar den tycka att energi, klimat och svensk konkurrenskraft kan vänta - gärna till nästa mandatperiod. Det här är skadligt. Det är skadligt för klimatet, för medborgarnas hälsa, för hushållens kassa och för de svenska företagen.

Jag är beredd, alla dagar i veckan, att sätta mig ned och lösa frågorna tillsammans med er. Jag tror att vi skulle kunna göra det på en kafferast, nästan. Det behöver inte vara några utdragna förhandlingar om man faktiskt vill komma överens. Men det verkar inte finnas något intresse för det.

Vi har en skyldighet att lösa det här tillsammans. Centerpartiet har gjort det förr, och vi kan göra det många gånger till. Vi är beredda att komma till förhandlingsbordet. Frågan är om regeringen är det. Det behövs - för hushållen, för företagen, för klimatet och för Sveriges bästa.

I detta anförande instämde Birger Lahti (V).

Fru talman! Först och främst stämmer inte det Tobias Andersson säger. Vi var konkreta även på första mötet, och vi sa att vi exempelvis ville ha ett mål till 2030. Det är bara hittepå.

Om regeringen hade önskat riktiga förhandlingar hade man bjudit in till det. Det var det ju inte. När det efterfrågades konkreta saker på papper levererade vi konkreta saker på papper, och sedan sket man i dem. Det är inte vårt ansvar när regeringen struntar i våra inspel. Det kan inte Centerpartiet lastas för.

Det är inte fråga om ett cyniskt spel. Om det är något vi har jobbat med länge och påpekat gång efter gång är det långsiktighet och blocköverskridande överenskommelser. Så var det redan förra mandatperioden.

Att Tobias Andersson tror att vi har haft inflytande i åtta år säger också rätt mycket om Tobias Anderssons syn på politik. Det var trots allt S och MP som styrde, framför allt 2014-2018. Sedan stämmer det att vi var med i januariavtalet under tre år, men tre är betydligt mindre än åtta. Jag tror därför att Tobias Andersson även får öva sig på att räkna.

Det här är så otroligt viktigare än cyniskt spel. Det är inte Centerpartiet som driver cyniska trollfabriker och annat, utan det är Sverigedemokraterna som gör det. Det är problemet, nämligen att Tobias Anderssons egen syn på politik skiner igenom i energidebatten. Det här är otroligt mycket viktigare än så, och det är än viktigare utanför kammaren. Om det hade funnits lokala incitament, i stället för en utredning som ligger och samlar damm på regeringens bord, hade fler sagt ja. Om Tobias Andersson hade pratat med sina egna kommunpolitiker hade kanske fler sagt ja.

Centerpartiet är det parti som är bäst på att säga ja till lokal vindkraft. Sverigedemokraterna är sämst. Det finns förslag om havsbaserade vindkraftsparker på Västkusten på regeringens bord som är redo för beslut. Ändå kommer inga beslut.

Det behövs tydligare regelverk för solparker eftersom länsstyrelserna efterfrågar dem från regeringen. Ändå kommer inga beslut. Detta är problemet; man vägrar att fatta beslut där de behövs och där folk vill investera på marknadsmässiga villkor. Jag hoppas att Tobias Anderssons tal om marknaden i talarstolen också gäller när det kommer till alla kraftslag, det vill säga att man inte är beredd att subventionera något sådant.

Fru talman! Om Tobias Andersson tror att vi från Centerpartiet, och för all del också Socialdemokraterna, skulle syssla med någon typ av cyniskt spel säger det nog mer om Sverigedemokraternas syn på politik än om vårt ansvarstagande. Detta är betydligt mycket viktigare än så. Det handlar om konkurrenskraft, om svenska jobb, om näringslivets förutsättningar, om energiomställningen och om klimatomställningen. Jag vet att de sakerna inte är så himla viktiga för Sverigedemokraterna, men det är ju detta som näringslivet efterfrågar. Man vill ha långsiktiga spelregler.

Några förhandlingar har inte ägt rum; det var en glorifierad fika och remissrunda som vi fick delta i. Om regeringen skulle bjuda in till förhandlingar tror jag att vi skulle kunna lösa det här på en kvart. Det är inte svårare än så, men det finns ju ingen vilja att komma överens. Detta är det stora problemet - man är inte ens intresserad av att försöka.

Vi lade fram ett antal konkreta förslag. Vi fick tillbaka kontrollstationer, som inte säger någonting över huvud taget. Vi fick inga underlag som visar vad man vill med leveranssäkerhetsmålet eller vad det egentligen kommer att kosta. Vi fick ingenting av det vi efterfrågade för att kunna vara med och fatta beslut.

De konsekvensanalyser som finns i detta betänkande är ju ett skämt. Riksrevisionen har tidigare kritiserat riksdagen för bristande konsekvensanalyser, men de konsekvensanalyser som finns nu är långt mycket fattigare än de tidigare, som jag vet att Tobias Andersson har kritiserat.

Min stora fråga är precis samma fråga som jag ställde till Mats Green. Vi vet att 25 000 arbetstillfällen i Västsverige hotas till 2030. När Tobias Andersson säger att det är ett fåtal stora projekt stämmer det över huvud taget inte i Västsverige. Vi har väldigt många projekt som kräver tämligen mycket el i förhållande till den kapacitet som finns i dag.

Min stora fråga till Tobias Andersson är: Hur ska ni lösa det här? Det verkar ju inte vara intressant att bygga vindkraft eller solkraft. Gasturbiner kan lösa lite, men det är en väldigt dyr lösning för en toppeffekt snarare än någonting som ska leverera i bulk. Hur ska Sverigedemokraterna tillgodose dessa behov för att jobb inte ska gå förlorade?

Fru talman! Den här regeringen är urusel när det gäller havsbaserad vindkraft, och det hjälper inte att den förra regeringen var lika dålig. Det påtalade vi även då. Att använda detta som ursäkt för att man inte fattar beslut om ärenden som har legat på bordet i flera år och som skulle göra stor skillnad för elpriset, inte minst i södra Sverige, är dåligt, helt enkelt.

Lyssnar man på Svenska kraftnät, som har ansvar för helheten när det gäller elsystemet, hör man att de säger att det på kort sikt är vind och sol som ska byggas ut. Energimyndigheten säger samma sak, liksom Västra Götalandsregionen och Skånes effektkommission.

Vi ska självklart komplettera. Vi kan komplettera med gasturbiner; det går utmärkt att köra dem på både vätgas och biogas, om det skulle vara så. Det går alldeles utmärkt med kraftvärme. Att Centerpartiet inte skulle vara för detta har Mats Green hittat på. Det är rent oseriöst. Sluta med den typen av argumentation - det stämmer helt enkelt inte.

Mats Green lyfter kärnkraften. Det är mycket möjligt att det kommer att behövas ny kärnkraft i Sverige så småningom. Men den finns ju inte på plats till 2030. Det är helt omöjligt. Även alla som förväntas bygga kärnkraft säger att den inte kommer att finnas på plats.

Vi vet att 25 000 arbetstillfällen hotas i Västsverige till 2030. Ändå fattar regeringen inte de nödvändiga besluten. Det rör sig om en kombination av olika åtgärder. Om Mats Green hade lyssnat hade han hört att det inte bara handlar om vind och sol. Det handlar om kraftvärme och om effektivisering och lagring. Och det går alldeles utmärkt att bygga ett sådant elsystem. Det säger även Svenska kraftnät. Det räcker att titta på den senaste långsiktiga marknadsanalysen. Det går alldeles utmärkt att göra dessa saker.

Den stora frågan är alltså: Varför lyssnar man inte ens på näringslivet? De vill ha detta. Vattenfall säger att om det ska bli ny kärnkraft måste man lösa situationen även på kort sikt, och då är det land- och havsbaserad vindkraft som gäller. Den här regeringen uppvisar en total ignorans när det gäller näringslivets behov. Hur, Mats Green, ska du tillgodose behoven till 2030? Kärnkraft löser nämligen inte problemen. Det kanske löser problemen på längre sikt men inte till 2030. Svara nu på frågan!

Fru talman! Först får jag nog tyvärr ifrågasätta Mats Greens läskunnighet, med tanke på att Centerpartiet skickat in mycket tydliga förslag till den energipolitiska inriktningsproposition som regeringen sedan presenterade. Det fanns ett antal målformuleringar, ett antal frågor till regeringen som vi inte fick svar på och flera sidor med välskrivna inspel. Att det inte skulle ha funnits några konkreta synpunkter får nog alltså anses handla om Mats Green och hans läskunnighet. Men det var inte därför jag begärde ordet.

Fru talman! I Västsverige hotas 25 000 arbetstillfällen om elbehoven inte möts till 2030, enligt en rapport från Västra Götalandsregionen som nyligen kom och som också länsstyrelsen har citerat. De har lyckligtvis också flera förslag på hur man ska möta behoven på så kort sikt. Det handlar mycket om landbaserad och havsbaserad vindkraft, i kombination med solceller, effektivisering och lagring samt, till viss del, kraftvärme. Vi ser att precis samma bedömning görs av Skånes effektkommission.

Trots detta fattar regeringen inte beslut i de ärenden om havsvindparker som ligger på bordet, vilket skulle kunna hjälpa till. Länsstyrelsen får inga besked om hur man ska hantera solcellsparker. Utredningar om ersättning till närboende samlar damm på regeringens bord. Och moderata kommunalråd tillhör dem som är mest motsträviga när det gäller ny lokal energiproduktion, trots att Mats Green står i talarstolen och säger att man inte har något emot vissa kraftslag.

Min fråga till Mats Green blir därför: Om man inte vill fatta dessa beslut, hur ska man möta elbehovet till 2030?

Fru talman! Nu citerade ju jag ministern, så ministerns ord om vad jag har sagt och inte är lite irrelevant i sammanhanget.

Som jag tolkar ministern har inte de opolitiska tjänstemännen uttryckt en egen åsikt om huruvida man kommer att ha förutsättningar att nå noll 2045, för det var så ministern själv sa. Om dessa åsikter inte har uttryckts, varför sa ministern då det på pressträffen?

Ministern sa uttryckligen: Regeringskansliet, regeringen och våra opolitiska tjänstemän, som gör beräkningar och så vidare, bedömer att vår klimathandlingsplan ger förutsättningar att nå noll 2045.

Har de opolitiska tjänstemännen gjort den bedömningen eller har de inte gjort det? Har de gjort en egen bedömning, eller är det regeringens bedömning? Det är det som är min fråga. Det handlar inte om reduktionsplikt eller inte; det kan vi ta en annan debatt om senare. Jag vill veta: Har de opolitiska tjänstemännen uttryckt en egen uppfattning i linje med och på precis det sätt som ministern själv sa på pressträffen? Det är det jag är intresserad av.

Fru talman! Det var väldigt många ord. Det är kanske lite mindre handling. Jag är lite nyfiken på saker som ministern har sagt i förhållande till klimathandlingsplanen.

Klimatpolitiska rådet hade en brutal sågning, får man väl säga. Jag tror att det kallades alla sågningars moder på det efterföljande seminariet.

Den 21 mars hade statsrådet en pressträff där hon kommenterade Klimatpolitiska rådets rapport. Då sa Romina Pourmokhtari: Regeringskansliet och regeringen och våra opolitiska tjänstemän som gör beräkningar utifrån myndigheternas bedömningar på utsläppsprognoser och regeringens fattade politik och fattade beslut, bedömer att vår klimathandlingsplan ger förutsättningar att nå noll 2045.

Att regeringen tror på sin politik trots att inte forskare, myndigheter och inte en enda bedömare gör detsamma må vara hänt. Men normalt sett ligger det inte på de opolitiska tjänstemännen att göra egna ställningstaganden. Deras uppgift är att följa regeringens önskemål om texter och grafer. Det är därför högst anmärkningsvärt att just de opolitiska tjänstemännen enligt ministern har sagt att man enligt egen uppfattning kommer att nå noll 2045.

Jag är väldigt nyfiken på detta, och min fråga till ministern blir: På vilket sätt har det framkommit att de opolitiska tjänstemännen själva har gjort samma bedömning som regeringen? Det får ministern gärna precisera.

Herr talman! Många av de här sakerna är bra, såsom mer bioekonomi och annat. Det är alldeles utmärkt. Det drev vi också på för inom ramen för januariavtalet, men hade då ganska svårt att komma överens eftersom vi såg helt olika på skogens roll.

Om man ska binda kol i långlivade produkter är ju husbyggande perfekt. Vi binder mer kol i långlivade produkter, som ett hus exempelvis, så att ny skog får växa upp och binda nytt kol. Det blir en dubbel effekt av det.

Man kommer dock inte runt att om man ska bygga mer i trä behövs det mer virke. Att ersätta förbränning av flis - som det ofta är i kraftvärmeverken - med solvärme och annat är ingenting dåligt, men man bränner ju inte virke i kraftvärmeverken. Man eldar inte upp en stock eller fina plankor i dem. Fliset kommer som en restprodukt av virkesproduktionen. Vill vi ha mer trähusbygge och inte ska importera från andra länder med sämre hållbarhetskrav måste vi avverka svensk skog. Det är det enda sättet att få virket!

Här går Miljöpartiets politik inte ihop. Man kan inte både öka trähusbygget och minska avverkningarna. Virket är grunden för allt detta. Då behöver vi ha en skogspolitik som också avverkar så att det kan komma nya träd och så att vi kan binda kol i exempelvis trähus, som är långlivade. Hur ska vi göra det om vi nu inte ska avverka lika mycket skog? Hur ska vi då få mer virke? Det finns inget magiskt sätt att plocka fram det ur kraftvärmesektorn. De eldar inte virke, utan de eldar restprodukterna efter virkestillverkningen.

Herr talman! Det är möjligen att kasta en liten sten i det egna glashuset, men i stället för bara fossila utsläppsrätter kanske vi skulle börja med orala också - det hade kanske verkat begränsande!

Herr talman! För att återgå till själva repliken finns det en hel del som Miljöpartiet och Centerpartiet delar. Vi vill till exempel båda öka trähusbyggandet för att minska fossilintensiva material som stål och cement. Vi vill byta ut fossila material mot biologiska när det gäller alltifrån plaster till drivmedel. Detta är vi helt överens om.

Den stora frågan blir däremot var kolatomerna ska komma ifrån. Här delar jag kanske snarare tidigare synpunkter i debatten om att värdera skogens klimatnytta, medan Miljöpartiet hellre vill minska brukandet av skogen.

Men om vi nu ska avverka mindre, hur ska vi då få mer virke för att öka trähusbyggandet? När det blir mindre bark och sågspån och restprodukter, hur ska vi då kunna göra mer förnybara plaster och förnybart drivmedel?

Herr talman! Jag kan meddela ministern att sedan 2009 har det varit tillåtet att bygga ny kärnkraft i Sverige. Det har Centerpartiet stått bakom sedan dess. Vi skrev under den energiöverenskommelsen då.

Det vi inte står bakom är mångmiljardsubventioner till kärnkraften. Vi har redan 400 miljarder när det gäller kreditgarantier, och nu vill regeringen lägga på ytterligare.

När det gäller 2040-målen är detta vad som krävs för att nå Parisavtalet. Om vi inte når klimatmålen blir konsekvenserna för jordbruket katastrofala. Vi kommer att kunna producera betydligt mindre mat, inte bara i Sverige utan i resten av världen, så att nå dem är helt fundamentalt för livsmedelssektorn.

Det som är det stora problemet och min stora oro är inte 2040. Det är 2030. Vi är inte ens i närheten av att nå de 2030-mål som finns, och regeringen väljer nu att prioritera ökade utsläpp i transportsektorn. Då är det bara jordbrukssektorn kvar. Regeringen kommer uppenbarligen att tvinga jordbruk och skogsbruk att minska utsläppen, för det är det enda som finns kvar att göra när regeringen tillåter ökade fossila utsläpp med olja från Ryssland.

Det är det här som är det stora problemet och det stora hotet mot landsbygden - att man inte klarar av att prioritera. Man prioriterar bilkörande i storstäder, hos mig i Göteborg där vi kan ta spårvagnen i stället och i Stockholm där tunnelbanan finns. I stället för att kompensera dem som verkligen behöver bilen satsar man mångmiljardbelopp på sänkta drivmedelsskatter i storstäderna. I stället för att hjälpa lantbruket att ställa om gör man det billigare med fossilt och chockhöjer elskatten.

Det är det här som är det riktigt allvarliga och det riktigt oroande. Det är svensk landsbygd som kommer att få betala för regeringens havererade klimatpolitik om vi inte når målen 2030, och det säger inget expertorgan att vi kommer att göra. Det säger ingen annan än möjligtvis regeringen själv.

(Applåder)

Herr talman! Om regeringen vill ha långsiktighet i energipolitiken är ett hett tips att bjuda in till blocköverskridande energisamtal om just detta. Det underlättar ju om man faktiskt försöker komma överens om saker att bjuda in och förhandla om dem snarare än att tänka att man lägger fram dem i riksdagen och hoppas på det bästa.

Det är också det som näringslivet efterfrågar - inte att man tar ett enskilt krafttag, slänger fram några förslag och hoppas på det bästa, som regeringen verkar göra.

Vi kan också lyssna på Vattenfall, som säger att om man vill ha ny kärnkraft är det bästa man kan göra just nu att satsa på land- och havsbaserad vindkraft. Utan det kommer det inte att behövas någon ny kärnkraft, för då har företagen flyttat någon annanstans.

Klimatmålen och energimålen till 2030 når man inte med kärnkraft, för det finns ingen ny kärnkraft på plats till dess. Då behöver vi ha annan kraftproduktion. Vi behöver effektiviseringar, som ministern ratade. Vi behöver bioenergi. Vi behöver landbaserad vindkraft. Vi behöver havsbaserad vindkraft, som regeringen verkar vägra fatta beslut om. Alla de här sakerna händer det ingenting kring.

Vill man på riktigt diskutera energipolitiken i dess helhet? Då är ministern välkommen tillbaka till debatten som är på torsdag, som handlar om just det. Då diskuterar jag jättegärna ännu mer kärnkraft om det är så. Här fokuserar jag på klimatfrågan.

Ska vi lösa industrins behov av omställning av el till 2030 tror jag att skygglapparna kring kärnkraft måste släppas lite, för man hinner inte lösa problemet till dess. Den bästa lösningen om man faktiskt vill ha mer kärnkraft är att satsa på mer vindkraft, paradoxalt nog.

Min fråga tillbaka till ministern är att om man nu önskar långsiktighet i energipolitiken, som man efterfrågar här, är regeringen då beredd att bjuda in till sådana samtal? Det är det som behövs, och det är det som näringslivet efterfrågar.

Herr talman! Det finns tre problem med regeringens klimathandlingsplan: Den saknar klimat, den saknar handling och den saknar plan.

Regeringens eget expertråd kallar den för missvisande och menar att den brister i saklighet. Finanspolitiska rådet säger att beslut eller aviseringar om åtgärder som ska minska utsläppen saknas. Rådet säger vidare att det behövs ett politiskt ledarskap som tydligt beskriver varför klimatomställningen är nödvändig. Konjunkturinstitutet varnar för att vi med regeringens politik kommer att ha drivmedelspriser på över 40 kronor per liter redan nästa mandatperiod.

Regeringen skriver själv i Tidöavtalet att politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta. Min fråga till regeringen och klimatministern är: Vilken forskning och fakta är det som ni ska stämma av mot? Alla instanser säger samma sak. All forskning och fakta pekar åt samma håll. Regeringens politik är inte tillräcklig. Den är inte i närheten av att vara det. Den är missvisande, och den brister i saklighet. Sluta leka struts och stoppa huvudet i sanden! Börja agera! Börja leda!

Allt regeringen gör just nu är att försöka gaslighta hela svenska befolkningen. Det funkar dåligt. En liten skrotningspremie löser inte det faktum att användandet av fossila drivmedel ökar med 4 miljoner liter om dagen. Fler laddstolpar hjälper inte mot det faktum att elbilsförsäljningen störtdykt sedan regeringen tog bort miljöbilsbonusen och chockhöjde elskatten.

Ministern talar ofta om en bred palett. I ministerns palett verkar det dock mest finnas grått, svart och framför allt Sverigedemokratiskt brunt. Det läggs nämligen mer pengar på att öka utsläppen än på att sänka dem. Den röda färgen, som skulle dra upp linjer mot populism, klimatförnekelse och rasism, verkar ministern ha lämnat hemma när hon klev in på Rosenbad. Löftet att Liberalerna skulle stå upp för klimatmålet visade sig, precis som så mycket annat, bara vara tomma ord. Det är skamligt.

Den ryska gasen flödar fortfarande in över de svenska gränserna, trots Jan Björklunds bevingade ord. 30 procent av vår olja kan vi inte redogöra för ursprunget för, vilket i praktiken betyder att den lär komma från Ryssland. Trots det går regeringen fram med en politik som ökar vårt oljeberoende och skyndar på utsläppen i en skala som inte setts i modern tid, och detta i ett säkerhetspolitiskt läge där Ryssland är de sista vi vill skicka våra pengar till.

Regeringens politik spelar Vladimir Putin rakt i händerna.

Klimatomställningen, herr talman, är inte bara nödvändig; den är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, för vår landsbygdsutveckling, för vår säkerhet och för vår hälsa. När fler el- och biogasbilar rullar på våra gator minskar partikelutsläppen och våra barns lungor utvecklas bättre, samtidigt som färre dör i hjärt-kärlsjukdomar orsakade av dålig luft. När de gröna kolatomerna från jord och skog ersätter fossila motsvarigheter i plaster, färger, tyger och drivmedel stannar pengarna på den svenska landsbygden i stället för att hamna i Putins fickor. När svenska innovativa företag får en stark hemmamarknad skapas förutsättningar för export när resten av världen ställer om, och hundratusentals nya jobb kan skapas här hemma. När vi producerar mer el, drivmedel och råvaror till industrin på egen hand minskas sårbarheten i globala leveranskedjor, och vi slipper skicka pengar till skurkstater som Qatar, Saudiarabien och Ryssland.

Alla de här möjligheterna finns i klimatomställningen. Det är verkligen något att kämpa för. Men regeringen fattar med berått mod beslut som gör oss mer beroende av fossilt, som ökar utsläppen, som skickar mer pengar till skurkstater och som skadar barns lungor. Allt det här är fakta och etablerad vetenskap, precis det som regeringen säger sig grunda sina beslut i. Det är alltså helt medvetna handlingar som skadar den svenska befolkningen.

När Ryssland invaderade Ukraina skenade de svenska energipriserna. Det gällde såväl el som drivmedel. Jag har i nästan ett decennium varnat för att göra sig beroende av rysk olja. Under parollen att vi hellre tankar förnybart från Piteå än fossilt från Putin har Centerpartiet drivit på för ökad svensk produktion av förnybara drivmedel. När priserna blev ohållbart höga - för det blev de - hade en sådan produktion kunnat lätta bördan. Tillsammans med skattesänkningar på förnybart och justerade avgifter hade den kunnat sänka priset precis lika mycket som regeringen gjorde när man skrotade reduktionsplikten och ökade den fossila andelen.

Att ursäkta sig med att väljarna ville ha lägre drivmedelspriser räcker alltså inte. Att säga att vi måste skapa acceptans för klimatpolitiken och därför måste öka utsläppen duger inte. Det finns andra förslag som hade sänkt priserna precis lika mycket utan att öka utsläppen. Man har alltså gjort ett dåligt val, att helt medvetet öka utsläppen, när man hade kunnat skapa acceptans på ett annat sätt.

Väljarna vill nämligen också ha en tuff klimatpolitik. Och det är inte väljarna ensamma om: Ett enat näringsliv vill ha skarpa klimatmål som nås. Hitachi har tagit hem svensk historias hittills största industriorder för leverans till förnybar teknik. Det är egentligen enkel logik: När resten av världen ställer om - och det kommer att ske - vill vi ha svenska företag i framkant som tack vare en ambitiös hemmamarknad har kunnat innovera och nu får sälja sina produkter till resten av världen.

När regeringen i stället vill göra så lite som möjligt kommer våra företag att tappa i konkurrenskraft. Då kommer vi att få köpa från resten av världen, och våra företag kommer självklart att flytta dit där förutsättningarna är bättre.

Det hotet är inget påhitt utan ett reellt hot. En rapport häromveckan från Västra Götalandsregionen visar att 25 000 jobb hotas bara i Västsverige om elbehovet till 2030 inte möts. Trots detta dras viktiga beslut i långbänk hos regeringen. Talet om kortade tillståndsprocesser verkar inte gälla regeringens eget klimatarbete. Där skjuts viktiga delar på framtiden. Nya klimatförslag ska alltså inte komma förrän nästa mandatperiod - då vet vi ju inte ens vilken regering vi har. Färdigutredda förslag och ansökningar ligger och samlar damm samtidigt som utsläppen ökar, företagen ser sig om efter andra platser att etablera sig på och pengarna fortsätter att skickas till Putins Ryssland eller saudiska miljardärer.

Klimatomställningen är möjlig. Vi har allt att vinna på den. Varför händer det då inte? Tekniken finns. Viljan finns. Lösningarna finns. Det är det politiska ledarskapet som saknas.

Det finns ingen långsiktighet från regeringen. Det finns ingen tydlig riktning. Ena dagen dras marknaden för förnybara drivmedel undan. Nästa dag ges gröna krediter till utbyggnad av samma sak. En ny utsläppshandel för transporter förbereds som minskar utsläppen genom att priset höjs. Samtidigt sägs det att alla prisökningar ska kompenseras fullt ut. Regeringen verkar jaga sin egen svans. Det enda resultatet är att klimatarbetet avstannar och byråkratin ökar.

Det måste bli mer action och mindre snack. Sverige ligger i botten när det gäller cirkulära lösningar. Ett avdrag för att underlätta för delningstjänster borde genomföras omgående. Att återbruka och återanvända före återvinning måste bli mer lönsamt och prioriteras. Effektiviseringar som kan frigöra både el och material måste genomföras omgående, eftersom det är ett av de snabbaste sätten att få loss de resurser vi behöver på kort sikt. Dessutom minskar behovet av användande av jungfruliga råvaror. Inför de förslag vi gemensamt tog fram i Miljömålsberedningen om konsumtionsbaserade och exportrelaterade utsläppsmål!

Viljan till och vinsten för omställningen måste öka. Här kan politiken göra stor skillnad. Fossila bränslen kommer att bli dyrare. Det kommer att drabba vissa. I stället för att lura människor att det inte kommer att ske, vilket Finanspolitiska rådet i praktiken säger att regeringen gör, måste regeringen underlätta för människor att ta sig ur fossilberoendet. Återinför miljöbilsbonusen, stötta konvertering av fordon till biogas, stötta dem som inte har kollektivtrafik runt knuten och hjälp hushåll som har det knapert!

Centerpartiet har lanserat en grön check för att bryta fossilberoendet. Den som vill tanka förnybart i stället för fossilt, sätta upp solceller på taket, köpa elbil eller göra andra miljösmarta saker måste få ett rejält stöd. De som i stället väljer att fortsätta tanka fossilt, speciellt olja med okänt ursprung, eller använda rysk gas måste betala för det, speciellt om de har kollektivtrafik runt knuten.

När det offentliga köper in varor ska det självklart vara klimatsmart - därför yrkar jag bifall till reservation 95. Centerpartiet har föreslagit att göra det obligatoriskt i all relevant upphandling att ha klimatkrav. Det är inget konstigt, men det är en fantastisk konsumentmakt. Återinför reseavdraget, som skulle gynna kollektivtrafik på landsbygden och som regeringen slopade! Återinför även de förslag kring upphandling som låg på bordet och som regeringen också valde att slopa!

Herr talman! Vi har länge pushat för kortade tillståndsprocesser. De utredningar som tillsattes under förra regeringen har jag personligen drivit fram. Regeringen säger sig också vilja korta ledtiderna. En bra start hade varit att börja med det egna departementet. Färdiga förslag om minskad byråkrati tog alltså två år att lägga fram, trots att de var klara. Förslagen om ersättningar till närboende som hyser ny elproduktion samlar fortfarande damm efter remisstiden. Ett år har nu gått utan åtgärd - trots att vi hört Moderaterna säga att man stöttar detta, trots att vi hört Kristdemokraterna säga att man stöttar det, trots att vi hört Liberalerna säga att man stöttar det och trots att vi till och med hört Sverigedemokraterna säga att man stöttar det. Ändå lägger regeringen inte fram förslagen. Vad är problemet?

Det allvarligaste exemplet är nog ändå att klimatministern säger att man ska kompensera för de nu skenande utsläppen med någonting som inte kommer förrän nästa mandatperiod. Regeringen hastar igenom lagstiftning kring integritetsskadliga visitationszoner för att det är bråttom att hantera gängkriminaliteten men verkar inte tycka att det är bråttom att hantera klimatkrisen och stärka den svenska konkurrenskraften. Det här är skadligt. Det är skadligt för klimatet, för medborgarnas hälsa och för de svenska företagen.

Herr talman! Att stävja brottslighet och att följa lagar och regler, skrivna som oskrivna, predikar den här regeringen om för oss medborgare. Men att följa klimatlagen struntar regeringen blankt i. Om regeringen själv inte följer lagen, vilka signaler sänder det till övriga samhället?

Hade Liberalerna haft lite ryggrad hade de stått upp mot petropopulismen. Hade Moderaterna haft näringslivets bästa för ögonen hade de gått det till mötes och gjort kraftiga klimatsatsningar. Hade Kristdemokraterna haft ett kristet synsätt hade de tagit hand om skapelsen. Hade Sverigedemokraterna haft Sveriges bästa för ögonen hade de gjort Sverige oberoende av rysk energi.

Vi i Centerpartiet är beredda att göra allt detta. Vi vet att tekniken finns. Vi vet att viljan hos befolkningen finns. Vi vet att det går att hjälpa dem som drabbas tuffast ekonomiskt. Vi har en politik som når målen, som stärker konkurrenskraften och som ser till hela landet. Vi håller gränsen mot såväl populister som rysk energi.

Herr talman! För dem som vill ha en politik som klarar klimatet och stärker Sveriges konkurrenskraft finns bara ett val. Det är ett grönt, liberalt och borgerligt parti. Det är Centerpartiet. Och det valet har alla att göra den 9 juni.

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att Kristdemokraterna inte kan svara på vad Kristdemokraternas politik betyder. Det är fascinerande. Det är alltså så att Ebba Busch hävdar att man behöver öka utsläppen för att minska dem. Det här är totalt motsatt. Det är visserligen precis så regeringen gör. Man ökar utsläppen. Sedan säger man att man ska minska dem senare. Men som alla vet bryr sig klimatet om de ackumulerade utsläppen, de totala utsläppen, och de blir högre med regeringens politik. Det blir inte lättare att nå klimatmålen för att man ökar utsläppen. Det blir inte lättare att sluta röka för att man börjar röka ett paket extra om dagen. Men det är precis så regeringen agerar.

Men vi kan väl formulera frågan så här, för att Kjell-Arne Ottosson ska kunna svara: Regeringens politik ska bygga på fakta och vetenskap. Nu ökar regeringen utsläppen. Vilka fakta och vilken vetenskap säger att det blir lättare att nå klimatmålen genom att man ökar utsläppen?

Herr talman! I den senaste partiledardebatten på tv, som jag tittade på, sa Ebba Busch att klimatpolitiken är ett maratonlopp och att vi därför behöver bulka, det vill säga öka våra utsläpp för att sedan ha bättre förutsättningar att nå våra mål.

Alla vi som faktiskt springer maraton vet att det är hårt kontinuerligt arbete som ger resultat. Att bulka skulle vara direkt kontraproduktivt i sammanhanget.

Det är precis samma sak när det gäller utsläppen. Att öka utsläppen för att minska utsläppen är direkt kontraproduktivt.

I Tidöavtalet, som jag såklart har läst, står det att klimatpolitiken ska bygga på vetenskap och fakta. Vilka fakta och vilken vetenskap grundar sig egentligen Ebba Buschs uttalande på, Kjell-Arne Ottosson?

Herr talman! Sanningen är ju att Vänsterpartiet gick till val på att sänka reduktionsplikten kraftigt. Man ville minska inblandningen av förnybara drivmedel.

Om vi nu inte ska ha lika mycket förnybara drivmedel och inte ska ha några fossila drivmedel behöver vi ju aktivt skrota en mycket stor del av den svenska personbilsflottan för att nå målen till 2030. Alternativt behöver vi få den att köra betydligt mindre. Konjunkturinstitutets rapport visar att det behövs ett drivmedelspris på 40-45 kronor per liter. Det är effekten. Man pratar om att man vill ha en hållbar nivå på reduktionsplikten, men Vänsterpartiet har ju röstat för att sänka den. Hur ska man ha det?

Det går inte att nå klimatmålen till 2030 utan en stor andel förnybara drivmedel som funkar i dagens motorer, men detta är Vänsterpartiet emot. Hur ska Vänsterpartiet ha det? Hur ska vi nå klimatmålen? Det räcker inte med elektrifiering. Att sänka reduktionsplikten till en lägre nivå räcker inte heller.

Hur ska Vänsterpartiet göra för att uppnå klimatmålen till 2030 utan att få skenande drivmedelspriser?

Herr talman! Om man läser detta betänkande ser man att Vänsterpartiet vill ha ett förbud mot fossila drivmedel till 2035. Samtidigt vill Vänsterpartiet inte ha några förnybara flytande drivmedel som funkar i dagens motorer. Vänsterpartiet har stöttat regeringen när den snarare har minskat dessa ambitioner och ökat användningen av fossila drivmedel. Det blir en spännande motsättning. Man kan tolka det som att Vänsterpartiet inte vill ha förbränningsmotorer över huvud taget.

Konjunkturinstitutet släppte strax före jul en rapport där man tittade på olika scenarier för att nå klimatmålen till 2030 och vilka effekter de får på drivmedelspriserna. Ett scenario är ganska likt det som Vänsterpartiet förespråkar, gissningsvis med mer elektrifiering och mindre fokus på de förnybara flytande drivmedlen. För att nå klimatmålen till 2030 behövs det ett drivmedelspris under nästa mandatperiod på 40-45 kronor per liter. Med det scenario som mer liknar Centerpartiets politik, med förnybara drivmedel och sänkt skatt på förnybart, landar vi på ungefär 25 kronor per liter.

Min fråga till Kajsa Fredholm och Vänsterpartiet blir: Vad väljer Vänsterpartiet? Ska vi klara klimatmålen till 2030, och är det i så fall ett drivmedelspris på uppåt 45 kronor vi kan se framför oss?

Fru talman! Det är sorgligt att Moderaterna inte har något svar på väljarnas viktigaste fråga. Man tycker inte att det är tillräckligt viktigt att sätta upp ett mål till 2040. Man vet inte ens vad det ska vara. Jag tycker att det är pinsamt.

Låt mig då ställa ytterligare en fråga. Helena Storckenfeldt sa att den klimatpolitik som läggs fram är mer kostnadseffektiv än den tidigare. Man kan titta på Riksrevisionens utvärdering av klimatpolitiken och titta på just kostnadseffektivitet. Det mest kostnadseffektiva är att man tar bort fossila subventioner och sätter ett högt pris på koldioxid. Det andra mest kostnadseffektiva är att man blandar in förnybara drivmedel i befintliga drivmedel. Det tredje mest kostnadseffektiva är miljöbilsbonus och annat som ökar försäljningen av elbilar.

När det gäller samtliga dessa tre saker har regeringen gjort tvärtom. Man gör det billigare med fossila drivmedel. Man ökar de fossila subventionerna. Man tar bort inblandning av förnybara drivmedel, och man tar bort miljöbilsbonusen. Långt, långt ned på listan över effektiva åtgärder hamnar sådant som skrotningspremier, som brukar vara det som lyfts fram från regeringen.

Jag har då ytterligare en mycket enkel fråga till Helena Storckenfeldt: Kan Moderaterna och Helena Storckenfeldt nämna en åtgärd som varit mer kostnadseffektiv än de saker man har tagit bort?

Fru talman! Det finns otroligt mycket man skulle vilja fortsätta debattera. Det skulle vi kunna hålla på med en tid, tror jag.

Men jag tänker så här: Det är snart val till Europaparlamentet. Helena Storckenfeldt lyfte också det internationella perspektivet flera gånger i sitt anförande. Klimatfrågan är väljarnas viktigaste fråga.

Vi saknar ett klimatmål till 2040 på Europanivå. EU-kommissionens expertråd har sagt att det krävs minskningar på mellan 90 och 95 procent för att man ska nå klimatmålen i Parisavtalet. Centerpartiet har sagt: Låt oss då ta 95 procent för att vara på den säkra sidan.

Min fråga är enkel: Hur mycket tycker Moderaterna att vi ska minska utsläppen med i Europa till 2040?

Fru talman! Nu pratade vi ju i grunden om spelskatten och hur den påverkar hästnäringen. Jag noterar att Sverigedemokraterna har sett problemet men har valt att inte göra något åt det. Om man tycker att det är för tidigt kan jag lova att återkomma i den här debatten även nästa år och fråga hur man har tagit det vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor

Vi tycker att det är rimligt att se över spelskatten och titta på hur den kan riktas så att den slår hårdare mot riskspelande och mindre hårt mot spelande med mindre risk. I det här fallet ser vi dessutom att en hel del av pengarna går tillbaka till näringen och till svensk landsbygd.

När det gäller lotterier från ideella aktörer tycker vi att det är väldigt viktigt med till exempel skriftlighetskrav så att det inte drabbar människor med låga inkomster och även med konsumentinformation så att alla vet vad det är man köper.

Att börja göra skillnad på olika typer av ideella organisationer tycker vi däremot blir högst problematiskt. Det är en mycket svår avvägning inte bara juridiskt utan också i verkligheten.

Fru talman! Tack så mycket för anförandet, Jonas Andersson!

SD och regeringen har i sin budget valt att höja spelskatten. Centerpartiet har inget emot det i sig, men att man höjer den generellt utan hänsyn till risknivå eller vart pengarna går tycker vi är ett stort problem.

Travsporten och hästnäringen kommer nu i ett slag att förlora intäkter motsvarande 200 miljoner kronor. Min fråga till ledamoten är tämligen enkel. Har Sverigedemokraterna och regeringen uppmärksammat det här problemet, och avser man i så fall att göra någonting åt det?