Nina Larsson

Herr talman! Stort tack till ledamöterna för detta starka engagemang! Det här är en oerhört viktig fråga som förtjänar att diskuteras vidare. Jag är övertygad om att vi kommer att vända och vrida på den många gånger framöver. Men den får inte ses som allena saliggörande, utan vi behöver angripa hedersrelaterat våld och förtryck på flera olika sätt.

Om man kopplar detta till att psykiskt våld nu kriminaliseras ser jag stora möjligheter att få träffsäker effekt. Det finns också lagstiftning som innebär att arbetsplatser kan ha neutralitetspolicyer och ställa krav på neutral klädsel och liknande. Det finns möjligheter. Men vi behöver stärka åtgärderna mot hedersrelaterat våld och förtryck och lägga mer kraft bakom dem. Jag ser fram emot att diskutera frågan vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Båda ledamöterna lyfter på ett mycket beskrivande sätt exempel från andra delar av världen. Jag delar de bilderna. Det finns ytterligare en lång lista som kan läggas därtill.

Detta förtar inte det faktum att den här regeringen är i färd med att kriminalisera psykiskt våld, som innefattar tvång och förtryck exempelvis när det gäller olika former av klädslar.

Den här regeringen har vidtagit en rad olika insatser, åtgärder och förändringar och ökat takten i arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket på en rad olika plan, såväl lagstiftningsmässigt som resursmässigt. Det handlar om kunskapshöjande insatser med mera.

Vi har ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål som tydliggör att vi behöver jobba särskilt mot det hedersrelaterade våld och förtryck som baseras på kollektiva normer. Vi är i färd med att ta fram en långsiktig strategi som innefattar både delmål 6 om mäns våld mot kvinnor och delmål 7 om det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Vi tar även fram en specifik handlingsplan mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, vilket vi arbetar med på Regeringskansliet i detta nu. Vi har skärpt bortförandelagstiftningen för att komma åt precis det som beskrivs av ledamöterna, nämligen att många unga, både tjejer och killar, förs utomlands på uppfostringsresor eller i syfte att bli bortgifta. Det förhindras genom den här lagstiftningen. Ett flertal sådana fall har kunnat undvikas. Den lagstiftningen har haft stor effekt.

Bara för några dagar sedan trädde kriminaliseringen av oskuldskontroller, oskuldsingrepp och oskuldsintyg i kraft i Sverige. Det är en oerhört viktig signal, inte minst till vårdpersonal i Sverige som medverkat till detta på olika sätt, mer eller mindre under ytan. Det är en oerhört viktig signal att detta kan lagföras, och det har också en avhållande effekt.

Vi har tillsatt en rad olika utredningar, inte minst en nu i våras om att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, vilket har nämnts här. Det förekommer exempel där personal bidrar till att justera barnens klädsel enligt det hedersrelaterade förtryckets normer.

Vi ökar och bygger ut det regionala och lokala stödet för personer som behöver komma ifrån hedersrelaterat våld och förtryck genom att tillföra medel till regionala resurscentrum. Vi har ökat resurserna till kvinnojourerna och en rad andra saker.

Regeringen och jag som liberal jämställdhetsminister tar frågan om hedersrelaterat våld och förtryck på största allvar. Jag skulle aldrig ta ordet frivillighet i min mun i det här sammanhanget. Det handlar om att hitta lagstiftning som är tillräckligt träffsäker. Vi har även lagstiftning på gång mot det psykiska våldet.

Herr talman! Vi diskuterade exakt den här frågan för bara några veckor sedan i denna kammare. Precis som då är jag tydlig med att det är oerhört viktigt att den här frågan lyfts, vilket både Sara Gille och Nima Gholam Ali Pour gör på ett föredömligt sätt. Jag tackar stort för deras engagemang i den här frågan.

Heltäckande ansiktsbeklädnad på det sätt som ledamöterna lyfter fram är en fruktansvärd avart och skulle förmodligen i allt väsentligt falla under den kommande kriminaliseringen av psykiskt våld, som då också täcker tvång i fråga om klädsel.

Det är oerhört viktigt att vi jobbar brett med olika förslag och åtgärder och lagstiftning som rör det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Jag tror att det är problematiskt om man tror att en åtgärd skulle kunna lösa allt för de kvinnor men också män som lever under det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Så är inte fallet. Det finns ingen quickfix på det här problemet. Det här är ett omfattande och mycket komplext problem som kräver flera åtgärder.

Jag tror att det är viktigt att diskutera normgivande lagstiftning i många olika fall. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter diskutera den här frågan. Men det är också viktigt att vi tittar på andra träffsäkra åtgärder för att verkligen se till att kvinnor och män, oavsett bakgrund, har rätten och möjligheterna att forma sina liv så som de vill i Sverige.

Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag ser på Portugals beslut att förbjuda heltäckande ansiktsslöjor i offentliga miljöer, om jag anser att Sverige bör ta efter Portugal och andra europeiska länder genom att utreda och införa ett motsvarande förbud för att stärka jämställdheten och värna det sekulära samhället samt om jag och regeringen avser att initiera en skyndsam utredning om ett nationellt förbud, med beaktande av europeisk praxis och gällande rätt, inklusive tidigare avgöranden från Europadomstolen.

Jag vill tacka ledamoten för frågan och för engagemanget för jämställdhet och flickors och kvinnors rätt att själva bestämma över sina liv. Som jämställdhetsminister vill jag tydligt klargöra att målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det gäller alla flickor och kvinnor i Sverige, oavsett kulturell eller religiös bakgrund. Arbetet utgår från vad som stadgas i svensk grundlag, diskrimineringslagstiftningen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt internationella konventioner som exempelvis FN:s kvinnokonvention (Cedaw) och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen).

Hedersrelaterat våld och förtryck strider mot samhällets grundläggande värderingar och är ett allvarligt samhällsproblem. Det är också en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri- och rättigheter. De patriarkala föreställningarna i en hederskontext kan bland annat ta sig uttryck i form av kontroll som sträcker sig från begränsningar i vardagen av klädsel, rörelsefrihet, umgänge och val av partner till begränsningar i val av utbildning och framtidsmöjligheter.

Det ska råda nolltolerans mot hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har därför infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. En handlingsplan för 2026–2028 kommer att tas fram och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck förstärks, bland annat genom att satsningarna på regionala resurscentrum skalas upp för att alla barn, unga och vuxna som är eller riskerar att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck ska få specialiserat och likvärdigt stöd i hela landet. Regeringen föreslår även att 100 miljoner kronor i permanenta medel tillförs kommuner och regioner, med fokus bland annat på att stärka deras arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen avser att gå vidare med förslaget från det utkast till lagrådsremiss om en särskild kriminalisering av psykiskt våld som har remitterats. Förslaget innebär bland annat ett stärkt straffrättsligt skydd mot tvång att bära religiös klädsel, såsom slöja.

Religionsfriheten och likabehandlingsprincipen ska alltid respekteras. Flickors och kvinnors rätt att leva fritt, utan våld och förtryck – att bestämma över sina kroppar, kläder, yrkesval och liv – är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.

Fru talman! För mig som liberal jämställdhetsminister är utgångspunkten att friheten att forma sitt liv som man vill måste vara rådande.

Inskränkningar i kläder behöver vi hantera varsamt. Det är komplexa frågor. Men återigen är det oerhört viktigt att den här debatten förs, att vi lyfter den här diskussionen. Vi kan inte skilja på frågorna och låtsas som att hedersrelaterat våld och förtryck inte har med saken att göra. Det är en helt avgörande del i detta.

Jag tror att det är ett misstag att blanda ihop slöja, de mycket allvarliga former av rasism och hatbrott som drabbar många muslimer i dag och den typ av avarter som är själva signumet för det kvinnoförtryck som vi ser i Afghanistan. Senast i dag kunde vi läsa en artikel om vilken fruktansvärd misär de kvinnorna lever i.

Vi behöver ha flera tankar i huvudet samtidigt här. Vi behöver fortsätta att jobba aktivt och hårdare mot rasism och diskriminering, men vi måste också jobba mycket hårdare mot hedersförtrycket för att män och kvinnor och flickor och pojkar ska ha samma villkor och samma möjligheter att forma sina liv så som man vill.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Kvinnor har rätt att bära burka, säger ledamoten Lorena Delgado Varas. Det är anmärkningsvärt att se på denna fråga så ensidigt. I allt väsentligt, vilket jag har tryckt på i mina tidigare inlägg, tvingas kvinnor att bära den form av avarter som burka och niqab utgör. Därför behöver vi ta frågan om hedersrelaterat våld och förtryck på största allvar. Om vi verkligen värnar om kvinnors möjligheter att forma sina liv så som de själva vill är det där vi behöver både trycka på och fortsätta öka de delar som den här regeringen har påbörjat.

Vi har tagit krafttag mot hedersrelaterat våld och förtryck sedan dag ett inom alla politikområden. Det är ett arbete vi behöver fortsätta med.

Vi har i dag, inte minst på skolans område, ett flertal uppdrag och utredningar som syftar till att kunna nå och stärka de flickor som befinner sig i kontexter med hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har Skolverket i uppdrag att stärka skolans och förskolans systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, exempelvis genom kunskapshöjande insatser och stöd för rektorer, lärare och elevhälsa. Skolverket har även i uppdrag att analysera förskolors, skolors och huvudmäns arbete med att förebygga, upptäcka och åtgärda hedersrelaterat våld och förtryck och även föreslå en struktur för samordningen av detta viktiga arbete.

I mars tillsatte vi också en utredning som ska föreslå åtgärder för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i förskolan, skolan och fritidshemmen. I uppdraget ingår bland annat att föreslå hur ett individuellt anpassat stödsystem för utsatta barn och elever kan utformas. Vi ser fram emot utredningens rapport under nästa år.

I direktiven till den utredningen kan man läsa att det i dag förekommer att personal på förskolor ser till att flickor som har slöja på sig på förskolan inte tar av sig den under dagen, att barn och elever av olika kön inte får leka eller delta i vissa aktiviteter tillsammans, att flickor inte får ha kortärmat eller kortbent trots att det är varmt ute och att pojkar inte får klä sig i klänning när barnen leker olika rollekar.

Att personal medverkar till att upprätthålla detta är oerhört allvarligt och visar mycket tydligt att vi behöver öka trycket mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, bland annat genom den här utredningen men också med flertalet av alla de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit och kommer att fortsätta vidta.

Fru talman! Som liberal jämställdhetsminister är min absoluta utgångspunkt att människor ska ha frihet att forma sina egna liv som de vill. Det gäller såväl män och kvinnor som pojkar och flickor. Inskränkningar i friheten rörande klädsel ska man hantera varsamt. Men det är viktigt att den här diskussionen förs. Här behöver vi ha flera tankar i huvudet samtidigt.

Det är oerhört problematiskt att man i debatten blandar ihop slöja med den heltäckande avart som används exempelvis i Afghanistan för att förtrycka kvinnor. Vi har i dag ett reellt problem med det hedersrelaterade våldet och förtrycket och de delar som drabbar kvinnor och flickor i och med hedersrelaterat våld och förtryck.

Det finns i dag en reell möjlighet kopplad till lagstiftningen. I dag finns det ett maskeringsförbud som gäller vid demonstrationer, där religiös klädsel är undantagen. Det är ett exempel på när man kan acceptera förbud för den här typen av täckande av sin identitet.

Vi har också den möjlighet till neutralitetspolicyer som arbetsgivare har i dag. Beroende på vilken form av yrkesutövning det gäller kan arbetsgivare ställa krav på klädsel och därmed inte tillåta vare sig religiös eller annan typ av klädsel för individer som har ett visst yrke.

Jag tror att det är oerhört viktigt att fortsätta den här diskussionen. Vi måste jobba aktivt och motverka rasism och antimuslimsk rasism varhelst den uppstår, och vi måste också motverka hedersrelaterat våld och förtryck och öka trycket mot detta.

Tvång att bära ett visst plagg, som heltäckande klädsel, är ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck och utgör en allvarlig kränkning av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter för kvinnor. Förbud är en komplex fråga, och det är oerhört viktigt att vi fortsätter diskussionen.

Från regeringens sida ser vi med allvar på att muslimska flickor och kvinnor kan drabbas av både hedersrelaterat våld och förtryck och rasism och hatbrott. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att alla kan känna sig trygga med att vara öppna med sin identitet. Vi kan aldrig tillåta att rasism inskränker människors rättigheter och möjligheter i livet liksom vi aldrig kan tillåta det förtryck som hedersnormerna utgör.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag anser att kvinnor i Sverige ska ha full rätt att själva bestämma över sin kropp och klädsel, oavsett religiös eller kulturell bakgrund, hur jag och regeringen avser att säkerställa att svenska lagar och politiska uttalanden inte används för att legitimera diskriminering eller inskränkning av kvinnors självbestämmande, vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att motverka ökande islamofobi och kontroll av muslimska kvinnors kroppar och klädsel samt hur jag ser på risken att Sveriges internationella åtaganden om kvinnors rättigheter och religionsfrihet undermineras av politiska utspel från regeringen.

Som jämställdhetsminister vill jag tydligt klargöra att målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det gäller alla flickor och kvinnor i Sverige, oavsett kulturell och religiös bakgrund. Arbetet utgår från vad som stadgas i svensk grundlag, diskrimineringslagstiftningen, EU:s rättighetsstadga samt internationella konventioner som exempelvis FN:s kvinnokonvention, Cedaw, och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Istanbulkonventionen.

Regeringen ser med allvar på att muslimska flickor och kvinnor kan drabbas både av hedersrelaterat våld och förtryck och av antimuslimsk rasism och hatbrott. Hedersrelaterat våld och förtryck strider mot samhällets grundläggande värderingar och är i dag ett allvarligt samhällsproblem. Det är också en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri och rättigheter.

De patriarkala föreställningarna i en hederskontext kan bland annat ta sig uttryck i form av kontroll som sträcker sig från begränsningar i vardagen av klädsel, rörelsefrihet, umgänge och val av partner till begränsningar i val av utbildning och framtidsmöjligheter. Det är en realitet i dagens Sverige att vissa flickor och kvinnor utsätts för påtryckningar, tvång eller kontroll av sin kropp, sin klädsel eller sitt beteende. Det är något vi aldrig kan acceptera. Regeringen fortsätter att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda flickors och kvinnors rättigheter, vare sig detta sker i hederskontext eller ej. Regeringen har infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. En handlingsplan för 2026–2028 kommer att tas fram och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen verkar för att säkerställa stöd och skydd för flickor och kvinnor som lever under normer eller situationer där kropp och klädval begränsas eller kontrolleras. Religionsfriheten och likabehandlingsprincipen ska alltid respekteras, så att kampen mot kontroll och förtryck inte blir ett skäl att inskränka individens fria val. I december förra året beslutade regeringen om en handlingsplan mot rasism och hatbrott, med åtgärder för att motverka rasism, däribland antimuslimsk rasism.

Flickors och kvinnors rätt att leva fritt, utan våld och förtryck – att bestämma över sina kroppar, kläder, yrkesval och liv – är grundläggande för ett demokratiskt samhälle.

Människors rättigheter och möjligheter i livet ska inte begränsas av våld, rasism och diskriminering. Jag och regeringen är fast beslutna att fortsätta försvara dessa rättigheter varje dag.

Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för frågeställningen!

Det är oerhört viktigt att trycka på det sista som ledamoten Sofia Amloh konstaterade, nämligen att det finns en bred enighet i den här kammaren om ett sjunde delmål. Med detta som grund behöver vi fortsätta arbetet i snabb takt för att få en bra och ordentlig styrning i de här frågorna gentemot våra myndigheter, gentemot de regionala resurscentrum som vi nu förstärker runt om i landet och gentemot övriga delar i offentlig sektor och också civilsamhället. De behöver ha en ökad tydlighet för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete.

Det är därför viktigt att få detta på plats nu och komma vidare så fort som möjligt. Som ledamoten Sofia Amloh sa finns det en bred enighet om det jämställdhetspolitiska delmålet.

Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för en viktig följdfråga.

När vi tittar på kapitalfördelningen mellan män och kvinnor ser vi att den är oerhört skev. Tittar vi exempelvis på tillgången till riskkapital ser vi att det bara är en bråkdel av riskkapitalet, i olika former, som når kvinnliga entreprenörer och kvinnliga innovatörer. Det är någonting vi måste komma åt. Det är även viktigt för svensk konkurrenskraft.

Här behöver banksektorn ta ett ökat ansvar, och jag har initierat olika former av rundabordssamtal för att trycka på i den frågan.

Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för den mycket angelägna frågan.

Medlingsinstitutets rapport visade att det inte lönar sig för kvinnor att utbilda sig. Det lönar sig inte att ta en akademisk examen; den gruppen kvinnor får så att säga inte alls återbetalning för sina insatser. Detta är oerhört viktigt att komma åt.

Under nästa år återkommer vi från regeringens sida med en proposition kopplad till lönetransparensdirektivet. Det är ett viktigt verktyg för att öka transparensen i lönebildningen eftersom man kan jämföra sin lönesättning inom yrkesgrupperna. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi får det på plats, och det kommer att ha en väldigt positiv effekt. Vi behöver dock även se till att exempelvis främja möjliggörandet av ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

Fru talman! Vi har religionsfrihet i Sverige, vilket är en helt central grund. Bärandet av religiösa symboler är någonting vi verkligen ska värna.

Med det sagt välkomnar jag ledamoten Sara Gilles fråga, som berör en aktuell samhällsdebatt som jag bedömer att vi också behöver föra. Heltäckande klädsel där ansiktet döljs är ju ofta, precis som ledamoten är inne på, någonting som symboliserar den värsta formen av kvinnoförtryck när vi pratar om Afghanistan och talibanregimen och tvånget att bära burka där.

Det här är frågor som vi behöver diskutera vidare. Det är också en viktig balansgång med religionsfriheten.

Fru talman! Tack till ledamöterna för inlägg och frågor!

Den här regeringen har gjort en rad olika insatser och prioriterar åtgärder för att motverka mäns våld mot kvinnor. Vi inför straffskärpningar. Vi gör en total omläggning av rättspolitiken med fokus på brottsoffret. Det är brottsoffrets upprättelse och viktiga signalvärden som ska vara avgörande. Vi har bland annat underlättat för kontaktförbud i kombination med fotboja. Vi är också på väg att införa en ny lagstiftning mot psykiskt våld.

Vi har lagt fram en rad olika uppdrag om stöd, som också får träffsäker effekt. Vi ger ökade bidrag till kvinnojourerna. Vi har genomfört en reform som syftar till att öka kvaliteten på skyddade boenden.

Precis som flera av interpellanterna och debattörerna tar upp ser vi också vissa negativa konsekvenser av reformen som är kopplade till skyddat boende. Regeringen har sett till att utvärdera detta. Statskontoret har ett uppdrag att se över reformens effekter.

Upphandlingsmyndigheten har också i uppdrag att ta fram underlag, material och metoder för att bistå kommunerna när det gäller att främja upphandling av idéburen verksamhet kopplad till kvinnojourerna. Det är ett oerhört viktigt stöd för kommunerna i deras ansvarsuppgift – detta är ju faktiskt deras ansvar. Därtill kommer också en rad andra åtgärder.

Det låter så lätt med lämnapeng, flyttpeng eller olika former av bidrag. Jag kan instämma i att ekonomiska förutsättningar definitivt är en viktig faktor i pusslet. Men detta är ett omfattande samhällsproblem som rör så många olika delar, och vi måste angripa det brett. Man får det att låta som att en flyttpeng skulle lösa samhällets problem med mäns våld mot kvinnor, men det håller inte. Det räcker inte.

Det är absolut viktigt att fortsätta diskussionen om ekonomiska förutsättningar. En rad av de åtgärder som regeringen har vidtagit har också effekten att man som individ med ett mer samordnat stöd och med en kontaktperson kan navigera sin situation bättre. Detta kan det naturligtvis också finnas en ekonomisk aspekt på.

Det här är ett oerhört omfattande problem, och regeringen har haft det som högsta prioritet. Det tänker vi fortsätta att ha. Jag välkomnar diskussionen och förslagen, men jag kan konstatera att den här regeringen under de år vi har suttit vid makten har åstadkommit betydligt mer än vad som åstadkoms under de gångna åtta åren med de förra regeringarna.

Med detta tackar jag interpellanten och ledamöterna. Detta var mitt avslutande inlägg.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Sofia Amloh och övriga ledamöter för inläggen.

Regeringen arbetar systematiskt och intensivt med att säkerställa att våldsutsatta ska få det stöd och skydd de behöver före, under och efter uppbrott. I åtgärdsprogrammet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel samlades en rad insatser för att göra detta möjligt.

Bland annat återfinns uppdrag till Socialstyrelsen att undersöka i vilken utsträckning våldsutsatta erbjuds kontaktperson som bistår med ett samordnat stöd och hjälp vid myndighetskontakter med utgångspunkt i människors olika behov och förutsättningar. Precis som ledamoten Sofia Amloh påpekar finns det praktiska svårigheter, även om förutsättningarna för hyresreglering underlättas, vilket skulle ha ett viktigt signalvärde. Därför är ett samordnat stöd och hjälp vid myndighetskontakter helt centralt.

I uppdraget ska Socialstyrelsen analysera om kontaktpersoner är en ändamålsenlig insats för att tillgodose våldsutsattas behov. Myndigheten ska också föreslå vilka åtgärder som kan vidtas för att tillgången till samordnat stöd för våldsutsatta kan öka och förbättras. I uppdraget ingår att analysera och ta fram förslag på hur kontaktpersoner kan ingå i ett samordnat stöd till våldsutsatta individer. Myndigheten ska därtill analysera och ta fram förslag på hur ett samordnat stöd kan se ut, vilka aktörer som bör ingå, vilka yrkesgrupper som bör vara involverade och hur stödet kan individanpassas.

Dessutom har Kriminalvården, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten fått i uppdrag att stärka samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Uppdraget syftar till stärkt operativ samverkan mellan polis, åklagare, kriminalvård, socialtjänst och hälso och sjukvård, bland annat mot bakgrund av att Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar efterlyser ett mer aktivt och samordnat agerande mot våldet från dessa samhällsaktörer. Man återkommer om uppdraget under nästa år.

I juni i år gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp arbetet med den nationella hemlöshetsstrategin och lämna förslag på fortsatta åtgärder inom området. I uppdraget ingår att särskilt undersöka hur regeringens arbete med ett stadigvarande boende till våldsutsatta kan stärkas. Den nuvarande hemlöshetsstrategin löper ut i och med utgången av 2026. Regeringen bedömer att det är av stor vikt att arbetet med att förebygga och motverka hemlöshet kan fortsätta och utvecklas så att individer inte hamnar i hemlöshet.

I budgetpropositionen för 2026 föreslår därför regeringen en förlängd och förstärkt hemlöshetsstrategi. Det föreslås att 70 miljoner tillförs den nuvarande hemlöshetsstrategin under 2026. Därefter avsätts 150 miljoner årligen fram till 2031.

Fru talman! Sanne Lennström har frågat äldre- och socialförsäkringsministern vilken bedömning hon gör angående behovet av riktat stöd vid flytt för den som tvingas lämna sitt hem på grund av våld i nära relation samt om hon har för avsikt att verka för att ett sådant stöd införs. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att tacka för att Sanne Lennström och ledamoten Sofia Amloh lyfter en viktig och angelägen fråga. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och en högt prioriterad fråga för regeringen. Ingen kvinna ska behöva stanna kvar i en våldsam relation av rädsla för att stå utan ett stadigvarande boende.

Den 1 juli 2024 trädde nya regler i kraft som syftar till att stärka det hyresrättsliga skyddet för kvinnor samtidigt som möjligheten att säga upp en hyresgäst som utövar våld mot en närstående har utökats. Den som utövar våld mot en närstående ska kunna bli av med sin lägenhet, samtidigt som den våldsutsatta personens möjlighet att ta över kontraktet och bo kvar har stärkts. Det är förövarna som ska behöva flytta – inte brottsoffren.

Regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel under 2024–2026 innehåller en stor mängd satsningar och åtgärder. Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat ett lämnaprogram för att lämna destruktiva relationer, vilket utgörs av ett antal åtgärder som syftar till att underlätta och möjliggöra en väg ut ur en våldsam eller destruktiv livssituation.

Andra viktiga åtgärder inom området är en reform för skyddat boende som nyligen har genomförts. Syftet med reformen är att förbättra skyddet för och stödet till dem som är i behov av skyddat boende och att stärka barnrättsperspektivet för barn som följer med en vårdnadshavare till ett sådant boende. Regeringen har även infört ett tillfälligt statsbidrag för att utveckla kommunernas arbete med att erbjuda våldsutsatta hjälp med att ordna stadigvarande boende.

Många kvinnor blir också utsatta för ekonomiskt våld som gör det svårt att lämna en relation och att skaffa en egen bostad. Regeringen har nyligen gett flera myndigheter förnyade uppdrag som innebär att de ska sammanställa och sprida information om ekonomiskt våld och utveckla kunskapsbaserade arbetssätt för att ge stöd till våldsutsatta.

Enligt en ny statsbidragsförordning ska bland annat stödjande insatser för att enskilda ska kunna lämna våldsamma relationer prioriteras. I budgetpropositionen för 2026 tillför regeringen 100 miljoner kronor i permanenta medel till den förordningen. I juni i år gav regeringen även Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp den nationella hemlöshetsstrategin, med särskilt fokus på hur arbetet med stadigvarande boende för våldsutsatta kan stärkas.

I november 2024 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om bodelningsprocessen och om betänketid i äktenskapsbalken (dir. 2024:107). Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och att motverka ekonomiskt våld. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december i år.

Socialnämnden har ett lagstadgat ansvar för att ge stöd till brottsoffer och deras närstående. I socialnämndens ansvar ingår att nämnden ska vara uppmärksam på att personer kan vara i behov av insatser för att förändra sin situation, såsom kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Sofia Amloh (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Fru talman! Stort tack till Sara Gille och Sofia Amloh för den här debatten!

Jämställdheten är på många sätt under attack. Angående påståendet att det skulle vara några slags radikalfeminister som hotar svensk demokrati eller vår frihet kan jag kritisera mycket i dessa delar också, men det viktiga är att vi står upp för öppna, frihetliga och jämställda svenska värderingar. Det är politik, och det är också ideologi.

Vi måste se att det sätt som vi vill leva på i Sverige, där vi vill ge män och kvinnor friheten att forma sitt liv så som de själva vill, inte är någonting som vi kan ta för givet. Vi måste ha ett aktivt jämställdhetsarbete för att se till så att den friheten kan fortsätta att öka, inte minska. Vi ser att patriarkala machoideal sprids från ryska desinformationskampanjer från höger och vänster, och vi ser den islamistiska propagandan som tar sig in också i det svenska medvetandet, varav det mest konkreta exemplet är den så kallade LVU-kampanjen. Men vi ser också högerkonservativa krafter från amerikanskt håll med helt horribla konsekvenser världen över, inte minst inom biståndssektorn.

Det här behöver vi navigera oss igenom. Vi behöver stå upp och flytta fram positionerna för svensk jämställdhetspolitik.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jämställdhetspolitiken utgår från att män och kvinnor ska ha makt över sitt eget liv och frihet att forma sin framtid så som de själva väljer.

Att förpassa jämställdhetspolitiken till att enbart handla om trygghet skulle vara ett otroligt misslyckande och en otroligt farlig väg att slå in på. Därför undrar jag lite hur ledamoten Sara Gille tänker kring oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

Livsinkomsterna för kvinnor och män skiljer sig med flera miljoner kronor. Är det rimligt att det är så? Alldeles för få kvinnor blir vd:ar och kan driva sina bolag till högre vinster och till framgångar såväl i Sverige som internationellt. Är det rimligt? Är det rimligt att så få kvinnor ens vågar pröva sina vingar som entreprenörer för att ytterligare stärka friheten över sin arbetssituation och sina val framåt?

Vi påverkas alla av den situation som vi lever i. Vi påverkas av traditioner och av historien. Ledamoten Sara Gille brukar själv lyfta fram hedersrelaterat våld och förtryck och de individer som lever under hederskulturens fruktansvärda förtryck och påverkas av det. Vi kan dock aldrig tro att vi är fria från påverkan utifrån, och därför behövs ett aktivt jämställdhetsarbete.

Ett aktivt jämställdhetsarbete på olika plan och med de perspektiv som ledamoten Sara Gille motsätter sig är nödvändigt för att faktiskt få fram konkreta åtgärder och träffsäkra insatser som gör skillnad. Vi ska inte ha oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män som gör att livsinkomsten skiljer sig med flera miljoner kronor. Det här behöver vi ett aktivt arbete emot, för det är i grunden en väldigt stark frihetsfråga.

Som ledamoten Sara Gille är inne på är det också viktigt att vi är tydliga med vilka värderingar som ska gälla. Kopplat till hederskultur och hedersrelaterat våld och förtryck får perspektivförståelsen för att man kommer från en viss situation eller familj aldrig ursäkta de övergrepp och den ofrihet som i många fall kvinnor men även pojkar tvingas leva under.

Här finns det mer att göra. I det kan jag instämma med ledamoten Sara Gille.

Fru talman! Jag tackar Sara Gille och också ledamoten Sofia Amloh för frågorna och inläggen.

Jag välkomnar verkligen debatten, som är en mycket spännande sådan. Jag tror att vi behöver ta fasta på att jämställdhetspolitik handlar om värderingar. Vi kan inte ha ett Sverige eller en stat som står neutral inför ständiga påtryckningar från alla möjliga former av antidemokratiska motkrafter som drabbar oss. För mig som frihetlig liberal och som medborgare engagerad i Sverige måste det vara de demokratiska öppna värderingarna som vi värnar, vårdar och utvecklar.

Jämställdhetspolitiken blir många gånger särskilt belysande när det gäller detta, och det är oerhört viktigt och oerhört bra.

I Sara Gilles fråga finns det substans såtillvida att Statskontoret gjorde en myndighetsanalys av Jämställdhetsmyndigheten 2023. Det är viktigt att se över styrningen så att man följer de mål som vi från regeringens sida men också riksdagen sätter upp. Jämställdhetsmyndigheten har enligt sin instruktion i uppdrag att vara förvaltningsmyndighet för jämställdhetspolitiken och ska arbeta med uppföljning, analys, samordning, kunskap och stöd i syfte att man ska nå de jämställdhetspolitiska målen, som har beslutats i denna kammare.

Sedan den 4 november 2024 – det är alltså mindre än ett år sedan – leds Jämställdhetsmyndigheten av generaldirektör Lise Tamm. Hon har tidigare varit chefsåklagare vid Riksenheten mot korruption och chef för Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i Åklagarmyndigheten samt arbetat i Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Jag har fullt förtroende för och är övertygad om att hon med de instruktioner, regleringar och mål som är satta leder och styr Jämställdhetsmyndigheten på ett korrekt och högkvalitativt sätt.

Det var glädjande att Sofia Amloh lyfte de olika liberala reformer som genom åren har präglat jämställdhetspolitiken. Jag är stolt över att kunna fortsätta med detta. Jag kan konstatera att den här regeringen tillsammans med Tidöpartiet Sverigedemokraterna nu har lagt fram den största jämställdhetsbudgeten någonsin. När det gäller utgiftsområde 13 är det den största budget som någonsin lagts fram av en regering i detta land.

Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Jämställdhetsmyndighetens arbete fokuserar på kvinnors och flickors verklighet, om jag avser att reformera myndigheten så att den riktar resurserna mot konkreta insatser för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersförtryck och andra former av förtryck samt hur jag och regeringen kommer att följa upp att de resurser som satsas leder till resultat för kvinnors frihet och trygghet i hela landet.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för frågan.

Att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är fortsatt högt prioriterat. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) konstaterar regeringen att hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem och innebär att människor begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens eller kollektivets kontroll över individen. Det strider mot grundläggande värderingar och får aldrig accepteras.

Från och med den 1 januari 2026 övertar Jämställdhetsmyndigheten nationella uppgifter avseende hedersrelaterat våld och förtryck från Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck vid Länsstyrelsen i Östergötlands län. Överföringen är ett led i att renodla styrningen och organiseringen av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt öka effektiviteten i statsförvaltningen. Samtidigt får samtliga länsstyrelser i uppgift att stödja och bidra till utvecklingen av regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck genom en ändring i förordningen (2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor. Syftet med regionala resurscentrum är att alla som är eller riskerar att bli utsatta ska få specialiserat och likvärdigt stöd oavsett var i landet de bor.

I regeringens åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026 finns en stor mängd satsningar och åtgärder som görs på bred front på nationell, regional och lokal nivå. Arbetet har stärkts inom fyra särskilt prioriterade utvecklingsområden, bland annat ett lämnaprogram med åtgärder för att lämna destruktiva relationer och kraftsamling mot hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringsuppdragen innehåller också krav på att resultat eller effekter av genomförda insatser ska återrapporteras till regeringen.

När det handlar om uppföljningen av arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck följer regeringen kontinuerligt upp jämställdhetspolitiken. Regeringen gör också vartannat år i form av en skrivelse till riksdagen en fördjupad uppföljning av nuvarande delmål sex om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Jämställdhetsmyndighetens rapport Dags att prioritera det våldsförebyggande arbetet (2024:9) ligger till grund för den senaste skrivelsen. Uppföljning av god kvalitet är en förutsättning för att bedöma genomförda insatser och politikområdets utveckling.

Regeringen har infört ett nytt sjunde jämställdhetspolitiskt delmål för att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Syftet är att ge området ökad uppmärksamhet och synlighet samt förbättra kunskapen för att detta våld ska upphöra. För det fortsatta arbetet har regeringen aviserat att den ska ta fram en långsiktig strategi för arbetet mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel samt tillhörande handlingsplaner. Sammantaget tar regeringen med dessa åtgärder krafttag för att öka effektivitet och fokus i arbetet framåt.