Nina Larsson

Herr talman! Den här regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder för att se till att mäns våld mot kvinnor upphör. Det innefattar mäns våld mot kvinnor i alla bemärkelser.

En pågående utredning kikar på just bodelningsfrågorna och kommer inom kort med sitt betänkande. Kvinnor som lever i en destruktiv relation ska nämligen kunna skilja sig utan att det får ödesdigra ekonomiska konsekvenser.

Vi har också gett ett flertal bidragsutbetalande myndigheter i uppdrag att arbeta med särskilda arbetsmetoder och utifrån särskild kunskap för att kunna identifiera och motverka ekonomiskt våld som pågår mitt ibland oss.

Vi är också i färd med att kriminalisera psykiskt våld, vilket är ännu en form av våld som män utsätter kvinnor för. Det är en fruktansvärd situation att leva i.

Den här regeringen fokuserar på att se till att människor, kvinnor och män, har ett arbete att gå till. Det ska aldrig löna sig att fastna i ett bidragsberoende. Det är en oerhörd kostnad för de familjer och kvinnor som lever i ett mycket starkt bidragsberoende. Vi måste göra allt för att se till att man också inom den här mycket utsatta gruppen kommer ut i arbete.

Vi tillför nu ännu mer resurser till kvinnojourer. Vi har sett till att höja kraven, för att de kvinnojourer och skyddade boenden som finns runt om i landet och som möter de här kvinnorna ska hålla en kvalitet. Vi behöver även se till att också den idéburna verksamheten har de allra bästa förutsättningarna. Den idéburna verksamheten inom detta område når nämligen individer, kvinnor och barn, på ett sätt som myndighetsutövande instanser många gånger inte gör.

Den här regeringen har fullt fokus på att motarbeta mäns våld mot kvinnor och se till att det upphör.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! I tidigare inlägg här fick jag frågor kopplat till kvinnojourer. Det är ju en oerhört angelägen verksamhet som gör mycket, mycket stor nytta för många drabbade brottsoffer och individer, kvinnor och barn. Kvinnojourerna utför också en mycket viktig uppgift i form av att lyfta och informera om de här brotten och utmaningarna, vilket är en del i deras verksamhet som är väldigt betydelsefull för att skapa medvetenhet kring att det finns män runt omkring oss som också slår.

Kraven på kvinnojourerna har ökat i och med socialtjänstreformen. Tidigare hade vi ett läge där de skyddade boenden som många kvinnojourer drev inte höll tillräcklig kvalitet, vilket drabbade kvinnorna. Det drabbade brottsoffren. Reformen kopplat till skyddat boende har varit oerhört central och en jätteviktig del i att uppvärdera verksamheten kring skyddat boende – att uppvärdera den insatsformen. Under genomförandet av reformen tillfördes extra medel för kvinnojourer att söka för att de ska kunna uppfylla de krav som ställs. De ska kunna uppfylla de krav om kvalitet, säkerhet och så vidare som reformen innebar.

Jag har också mycket samtal med kvinnojourer runt om i landet, och de pekar på att det har skapats effekter som har påverkat kvinnojourerna negativt. Regeringen har gett Statskontoret ett särskilt uppdrag att följa upp reformen för att vi ska kunna identifiera detta och skruva i kraven. Vi har också gett Upphandlingsmyndigheten ett uppdrag om att kommuner som upphandlar skyddat boende ska ha bättre förutsättningar och metoder för att upphandla idéburen verksamhet, vilket kvinnojourerna är.

Det är helt centralt att vi fortsätter att följa upp det här, och apropå ledamoten Sara Gilles frågeställning är det en viktig uppföljning att se om åtgärderna, förändringarna och skärpningarna gällande kraven på kvinnojourer, eller insatsformen skyddat boende, får den effekt som det var tänkt. Jag är övertygad om att vi kommer att få bra inspel från både Upphandlingsmyndigheten och Statskontoret om det här, och jag är beredd att lyssna på det för att se till att reformen verkligen får den effekt som det var tänkt.

Det är precis på samma sätt med åtgärdsprogrammet – med alla de olika åtgärderna och insatserna samt de uppdrag som regeringen har gett till många olika aktörer och myndigheter. Vi ska verkligen se till att vi får en bra uppföljning av att den här typen av förändringar får effekt. Sedan får vi dra lärdom av det och skruva vidare för att vidta ytterligare insatser.

Regeringen ger inte upp om folk. Det är väl den stora skillnaden. Ledamoten Sofia Amloh hävdar att vi fokuserar på fattigdom, men det är tvärtom: Vi ger inte upp om folk.

Herr talman! Stort tack till ledamoten Sofia Amloh och ledamoten Sara Gille för anföranden som båda tar upp otroligt angelägna områden.

Den här regeringen är tydlig. Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är mycket allvarliga samhällsproblem. Frågorna är mycket högt prioriterade och ska bekämpas med samma kraft som den organiserade brottsligheten ska bekämpas.

Den här regeringen satsar också mer resurser inom jämställdhetspolitiken på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel än tidigare regeringar.

I budgetpropositionen för år 2026 avsätter vi 166 miljoner kronor i en ny satsning inom jämställdhetspolitiken. I och med förslagen i budgeten når anslagen på jämställdhetsområdet tillsammans nära 1 miljard kronor, vilket är en högre nivå än någonsin tidigare.

Regeringens arbete inom jämställdhetspolitiken är brett, men det har definitivt fokus på krafttag mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det innehåller också viktiga steg för att öka den ekonomiska jämställdheten.

Jag besöker ofta kvinnojourer. Jag har en nära dialog med civilsamhällesorganisationer som är aktiva inom det här området och som sitter på en otrolig kunskap och kompetens om den här problematiken.

Regeringens omlagda riktning inom rättspolitiken innebär att vi har brottsoffrets perspektiv som utgångspunkt. Det sker just nu ett skifte. Det är ett helt nödvändigt skifte inom området och när det gäller synen på mäns våld mot kvinnor.

Jag tror att det har varit helt avgörande att se till brottsoffrets möjlighet till upprättelse och till viktiga steg i det förebyggande arbetet i stället för att ursäkta gärningsmän.

Ledamoten Sofia Amloh nämner brister och hänvisar till en rapport. Ett otroligt viktigt utvärderingsarbete pågår inom myndigheten hos polisen. Det finns också mycket goda exempel inom myndigheten där man jobbar väldigt aktivt, proaktivt och operativt i de här frågorna. Att man gör en transparent utvärdering av sin egen verksamhet och identifierar brister som man kan åtgärda är helt centralt. Det borde ha skett för länge sedan. Jag delar ledamotens syn även i den aspekten.

Att vi nu har kunnat tillföra resurser och sätta ökat tryck och fokus på brottsofferperspektivet kommer att ha en helt central effekt också inom det här området när det gäller att se till att mäns våld mot kvinnor upphör.

Jag fick frågan om det här räcker eller om vi behöver göra mer. Detta angränsar också till ledamoten Sara Gilles fråga om vilka ytterligare steg vi behöver ta för att motverka detta område. När det gäller det får det bli en cliffhanger, för det har jag inte tid att svara på nu. Jag tar det nästa gång.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig hur jag avser att agera utifrån mitt ansvarsområde för det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Jag vill börja med att tacka för Sofia Amlohs intresse för en fråga som är högt prioriterad av såväl mig som regeringen. Mellan 2017 och 2024 dödades i genomsnitt 13 kvinnor per år av en nuvarande eller tidigare partner, och vi behöver göra allt vi kan för att våldet, inklusive det dödliga våldet, ska upphöra.

Som interpellanten tar upp i sin fråga pågår ett utvecklingsarbete inom Polismyndigheten för att stärka det förebyggande arbetet mot mäns grova och dödliga våld mot kvinnor. Som en del i det arbetet har polisen analyserat tidigare fall av dödligt våld för att med hjälp av lärdomarna kunna förbättra arbetet framåt. Det är ett initiativ som regeringen ser mycket positivt på. Flera myndigheter har ett omfattande arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel, men mer måste göras.

Den här regeringen satsar därför mer resurser inom jämställdhetspolitiken på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck än tidigare regeringar har gjort.

Regeringen har för 2025 öronmärkt 527 miljoner kronor inom jämställdhetsområdet för åtgärder för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. De medlen går till att genomföra de åtgärder som aviserades i det åtgärdsprogram som regeringen beslutade om i juni 2024 och som innehåller 132 åtgärder.

Exempel på åtgärder som har finansierats under 2025 är uppdraget till Kriminalvården, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten att stärka den operativa samverkan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt ett omfattande uppdrag till Socialstyrelsen, inklusive uppdraget att ta fram förslag på ett samordnat stödsystem för våldsutsatta. Jämställdhetsmyndigheten har i samarbete med Nationellt centrum för kvinnofrid haft i uppdrag att ta fram stödmaterial som innefattar information om våldets orsaker, omfattning och konsekvenser med särskilt fokus på rättsväsendet.

Eftersom den nuvarande tioåriga nationella strategin som beslutades 2016 löper ut 2026 beslutade regeringen 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att bland annat ta fram förslag till en eller två långsiktiga strategier för att utveckla och stärka arbetet med att förebygga och motverka fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och materiellt våld samt hot om våld.

Den 7 mars 2025 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Frihet från våld, förtryck och utnyttjande (SOU 2025:28) med förslag på en långsiktig samlad strategi. Utredningen lämnade förslag som innebär en stor omställning av det jämställdhetspolitiska arbetet mot våld: från tidsbegränsade, tillfälliga uppdrag till ett hållbart, långsiktigt arbete genom stärkta grunduppdrag och ett tydligt utpekat ansvar för ett antal centrala myndigheter. Förslagen omfattar även en förstärkt och samlad samordning av arbetet och stärkt uppföljning. Slutbetänkandet har remitterats, och förslagen bereds i Regeringskansliet.

Herr talman! Stort tack till ledamoten Sofia Amloh och ledamoten Sara Gille för möjligheten att diskutera de här oerhört angelägna frågorna!

När det gäller handlingsplanen är det ett arbete som pågår, och jag kommer att återkomma i den frågan. Den här regeringen är oerhört tydlig på punkten om att motarbeta prostitution och människohandel, och vi har vidtagit en rad åtgärder kopplade till brottsoffren för att värna dem och förbättra deras ställning men också åtgärder med normerande effekt i form av mer resurser till polis och rättsväsen som kommer att leda till fler fällande domar.

Det här är en verksamhet som är horribel och som vi måste trycka på för att komma åt på många olika sätt. Handlingsplanen kommer att vara en viktig del i det arbetet. Den kommer att vara tydlig och uppföljbar, och jag kommer att återkomma om både exakt innehåll och när i tid som den finns på plats.

Vi har i dag ett oerhört svårt läge för jämställdhetsfrågorna som sådana. Jämställdheten är under attack, och synen på prostitution är en pusselbit i det som det är oerhört angeläget att motverka. Vi får aldrig komma till ett läge där vi normaliserar köp av sexuell handling. Det är ett avskyvärt brott mot en mycket utsatt person, och pengarna går rakt in i den grova organiserade brottsligheten. Det måste få ett stopp. Den här regeringen har vidtagit en rad åtgärder för det, och det tänker vi fortsätta med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar ledamöterna Amloh och Gille.

Jag vill börja med att instämma i att det är problematiskt att vi inte ser fler fällande domar – så är det utan tvekan. Jag är dock övertygad om att regeringens generella inriktning, med ökade resurser till polis, åklagare och rättsliga instanser, kommer att ge resultat. Samtidigt sker en omfattande omläggning och straffskärpning inom en rad olika områden. På totalen har det en viktig signalverkan, och det kommer att ha effekt också på det här området. Det är jag övertygad om.

Vi får dock inte luta oss tillbaka i dessa frågor, som nyttjas av mycket starka ekonomiska intressen i de kriminella miljöerna. Frågorna riskerar också att utnyttjas av främmande makt som strävar efter att splittra Sverige och öka våra sårbarheter.

Jag delar i mycket stor utsträckning ledamoten Sofia Amlohs problembeskrivning att de ekonomiska möjligheterna för den kriminella miljön är oerhört drivande. Detta måste vi komma åt genom att följa och jaga pengarna i den grova organiserade brottsligheten, precis som regeringen har varit inne på. Det har också effekt här.

Men det handlar inte bara om pengar. Där kommer jag tillbaka till att i grunden problematisera det som är kopplat till efterfrågan. Vi har en situation där det finns vanliga människor i Sverige som väljer att begå övergrepp och köpa sexuella handlingar av mycket utsatta människor. Det är ett normskifte och ett värderingsskifte där vi måste driva på aktivt på oerhört många plan. Lagstiftningsbiten är en viktig del, och där agerar regeringen på en rad områden.

Jag utesluter inte att vi kan behöva gå längre i dessa frågor. Vilken syn vi har på människovärde i det här landet är en central signalfråga. Vi ska aldrig normalisera att man väljer att köpa en sexuell handling av en utsatt person på det sätt som många gånger sker i dag.

En viktig signalfråga är att vi har justerat lagstiftningen genom att ändra formuleringen sexuell tjänst till sexuell handling. Precis som ledamoten Sofia Amloh var inne på är det inte vilken tjänst som helst. Det är en milsvid skillnad, och det är mycket utsatta människor som drabbas. Det är en verksamhet som vi med all kraft måste motverka och komma åt på olika sätt.

Herr talman! Jag tackar ledamöterna Sofia Amloh och Sara Gille för intressanta aspekter och viktiga medskick i dessa frågor.

Det som möjliggör denna typ av människorättsvidrig verksamhet är den efterfrågan som finns, kopplat till såväl sexuell exploatering som andra syften. Arbetet mot detta kräver mycket, och här kan den lagstiftande delen, som ledamoten Sofia Amloh var inne på, ha en normerande effekt, vilket jag tror är oerhört viktigt. I takt med att vi lever våra liv också på nätet har denna efterfrågan även förts över till nätet, där koppleri nu sker och erbjudanden om sexuell handling ges. Detta är ett omfattande problem som vi behöver adressera mer, och därför välkomnar jag debatten.

Under 2024 identifierades 166 individer som offer för människohandel för sexuella ändamål. Vi kan dock anta att mörkertalet är enormt. Det handlar sannolikt om hundratals eller ännu fler i huvudsak kvinnor men också män som drabbas av människohandel för sexuella ändamål, vilket bygger på den efterfrågan som finns i landet och som vi måste komma åt genom olika former av normerande åtgärder.

Lagstiftningen är viktig och central i detta, och i år har en justering av sexköpslagstiftningen gjorts för att den ska bli mer teknikneutral och även kriminalisera köp av sexuell handling på nätet. Det ger en oerhört viktig signaleffekt med trolig normerande effekt. När nu denna verksamhet i så stor utsträckning flyttat över till nätet visar staten tydligt att det är helt oacceptabelt att köpa en annan människa. En människa är inte en handelsvara vilken som helst.

När det gäller hur lagstiftningen ser ut och de utmaningar som finns är det komplext, och det har under lång tid varit ett lågt antal fällande domar, precis som ledamoten Amloh var inne på. Det är viktigt att polis och åklagare gör vad de kan för att utreda och driva ärenden vidare till åtal. Arbetet med att fånga upp och identifiera dessa brott är viktigt också om lagföringen ska kunna öka. Här är resurserna till polis och rättsväsen helt centrala, och regeringen har ökat dem.

Vi har också gett Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att särskilt beakta människohandelsoffer i sitt arbete och att förbättra metoder för att kunna ta detta vidare.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig när jag avser att presentera handlingsplanen mot människohandel och prostitution och vad jag avser att den ska innehålla.

Jag vill börja med att tacka Sofia Amloh för att hon lyfter en viktig och angelägen fråga. Genom prostitution och människohandel för sexuella och andra ändamål utnyttjas människor på ett cyniskt och hänsynslöst sätt. Ofta handlar det om personer som redan befinner sig i en utsatt situation. Att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel är en prioriterad fråga för regeringen.

Regeringen tillförde 10 miljoner kronor för stöd till utsatta för prostitution genom budgetpropositionen för 2025. Medlen har använts för att finansiera nya uppdrag som bland annat baseras på förslag i betänkandet Ut ur utsatthet (SOU 2023:97).

Regeringen beslutade den 5 juni 2025 om ett uppdrag till Barnombudsmannen och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd om utvecklat föräldraskapsstöd och kontaktvägar för barn som har utsatts för våld i partnerrelationer, sexuellt våld eller sexuell exploatering (A2025/00608).

Den 12 juni 2025 gav regeringen Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen, länsstyrelserna och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering i uppdrag att förbereda för regionalt och nationellt stöd i syfte att kommuner och regioner ska kunna erbjuda exitprogram för personer som har utsatts för människohandel för sexuella ändamål, prostitution eller övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi samt program för barn som har utsatts för människohandel för sexuella ändamål eller andra former av sexuell exploatering (A2025/00637).

Arbetet med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Syftet är att kraftsamla i arbetet med att förebygga och bekämpa utnyttjande i prostitution och människohandel för alla ändamål samt att stärka skyddet för utsatta personer.

Som ett led i arbetet genomfördes den 4 juni i år ett rundabordssamtal för att inhämta civilsamhällets synpunkter och förslag på området. Handlingsplanen kommer även att bygga på förslag och rekommendationer som nationella och internationella aktörer och myndigheter lämnat på området. Den kommer att ha en tydlig tidsram och innehålla förslag på uppföljning.

Vad som kommer att ingå i handlingsplanen kan jag därutöver inte uttala mig om innan beslut om en ny handlingsplan är fattat.

Fru talman! Stort tack till Nadja Awad och övriga ledamöter för möjligheten att få debattera och diskutera de här mycket viktiga frågorna! Jag vill verkligen understryka att mänskliga rättigheter och arbetet mot rasism och mot diskriminering är helt centralt. Det är en helt central demokratifråga.

Det är också en helt central försvars- och säkerhetsfråga, för det handlar om ett samhälle som behöver hålla ihop. Vi har en oerhört svår geopolitisk situation, och hoten mot vår demokrati är många. Detta gör det här området ännu viktigare än det redan är.

Jag vill säga några korta ord om involveringen av civilsamhället. Jag hann inte beröra det i tidigare anföranden. Jag delar interpellantens ambition – det är en otroligt viktig del. Min bild är att vi verkligen involverar civilsamhället på en rad nivåer. Vi gör det dels i olika saksamråd, dels i olika möten där vi belyser specifika frågor i olika rundabordssamtal.

Inte minst har alla våra myndigheter också ett väldigt stort utbyte med civilsamhället. Civilsamhället ges möjlighet att föra fram synpunkter kopplat både till lägesbilden och hur nuläget ser ut och till möjliga åtgärder och förslag på vägen framåt. Det är ett viktigt arbete att fortsätta med.

Jag tar med mig frågan om huruvida vi behöver stärka vår uppföljningsmetodik och vårt långsiktiga synsätt när det gäller hur vi skarpare kan följa upp de här frågorna. Den svenska statsapparaten kan alltid förfina sitt arbete i de bitarna. Jag som har bakgrund i näringslivet är väldigt angelägen om att man sätter upp mål och når resultat. Jag instämmer i det. Men den frågan får vi säkerligen också återkomma till. Jag tackar så hemskt mycket för möjligheten att debattera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag fortsätter på frågan om handlingsplanen som jag har nämnt och som är en viktig del i det här.

Handlingsplanen mot rasism och hatbrott är en central åtgärd och en kraftsamling i arbetet med att bekämpa rasism i stort men också att med olika åtgärder synliggöra och motverka rasism mot grupper som bland annat nämns i CERD-kommitténs rekommendationer. Det är antimuslimsk rasism, antisemitism, antisvart rasism, antiziganism och rasism mot samer. Handlingsplanen ska skapa en struktur för det nationella arbetet mot rasism och hatbrott, men den ska också kunna bidra till arbetet på lokal och regional nivå.

I Sveriges rapport till kommittén 2023 beskrivs även att Diskrimineringsombudsmannen har inlett ett arbete för att förändra inriktningen för sin verksamhet med utgångspunkten att DO ska utreda fler anmälningar så att fler människor som utsatts för diskriminering ska få upprättelse. Detta är även fortsatt en viktig inriktning för myndigheten och något som jag ser oerhört positivt på.

Diskrimineringslagstiftningen innebär också proaktiva åtgärder för att verka för mångfald och jämställdhet, vilket inte ska underskattas. Det är en otroligt viktig del också i de bitarna att Diskrimineringsombudsmannen har resurser, kapacitet, kunskap och förmåga att faktiskt driva de enskilda fallen. Även om det inte är det som frågeställarna åsyftar är det otroligt viktigt av flera anledningar. Det är viktigt för att man ska få upprättelse när man blivit utsatt som enskild individ. Men det är också ett viktigt signalverktyg mot samhället i stort och mot arbetsgivare om hur de ska förhålla sig när det finns olika gråzoner beroende på säkerhetsklädsel eller vad det vara månde. Det är otroligt viktigt.

Frågeställaren Malcolm Momodou Jallow kanske tycker att det är en symbolfråga. Ledamoten efterfrågade ju större åtgärder. Men ett uppdrag som den här regeringen nyligen har gett Diskrimineringsombudsmannen är att öka informationen om diskrimineringslagstiftningen gentemot verksamhetsutövare som tillhandahåller tjänster i krogmiljö, exempelvis restauranger, men också gentemot allmänheten. Vad krävs när man blir utsatt? Hur ska man gå till väga när man anmäler? Det gäller ju att se till att Diskrimineringsombudsmannen får så bra underlag som möjligt i de anmälningar som kommer in så att det kan leda till en fällande dom när man blivit utsatt. Det är en liten men också viktig fråga i sammanhanget.

När det gäller arbetsmarknadsfrågorna påverkar diskrimineringslagstiftningen arbetsmarknadens funktion i stort. Här jobbar vi nu vidare med ett förslag till en ny arbetsmiljöstrategi, där de här frågorna också är centrala. Att se till att varje individ på arbetsplatsen kan nå sin fulla potential ligger så att säga i arbetsgivarnas intresse. Det är ju också en fråga om konkurrenskraft. Vid sidan av den betydligt viktigare frågan om demokrati och mänskliga rättigheter är det också en fråga om konkurrenskraft.

Fru talman! Stort tack, Nadja Awad, Ulrika Westerlund, Malcolm Momodou Jallow och Ciczie Weidby, för kommentarer, frågeställningar och möjligheten att diskutera dessa otroligt viktiga frågor.

Rasism och diskriminering är helt oacceptabelt. Det är en fundamental fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Därom råder ingen tvekan. Det är helt glasklart att den här regeringen, tidigare regeringar och kommande regeringar kommer att behöva jobba stenhårt för att se till att rasism inte förekommer.

Polariseringen i samhället ökar. Vi har en geopolitisk situation som är oerhört komplex. Hotbilden mot vår demokrati, vår frihet och våra mänskliga rättigheter är påtaglig, och det är svårnavigerat. Mycket kan hända på väldigt kort tid.

Detta gör dessa frågor ännu viktigare, skulle jag säga. Det gör frågan om en klar och tydlig diskrimineringslagstiftning, som verkligen kan följas, helt central. Det är nämligen detta som håller ihop vårt samhälle. Vi vill ha ett samhälle som håller ihop. Vi vill inte att människor ska känna att man blir olika behandlad beroende på etnicitet, kön, funktionsnedsättning eller vilken diskrimineringsgrund det nu kan vara. Det är helt oacceptabelt.

En sådan utveckling leder till att vår motståndskraft minskar, stödet för våra institutioner och vår demokrati äventyras och sårbarheterna i vår demokrati ökar. Det gör att dessa frågor därför också utgör en säkerhetsfråga. Det är otroligt viktigt för vår demokrati att vi verkligen kan upprätthålla ett stenhårt arbete mot rasism och diskriminering, oavsett var detta förekommer.

I mitt svar tidigare pekade jag på några saker. Med detta sagt är min ingång när det gäller målet för politiken för mänskliga rättigheter att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, precis som flera av frågeställarna också har varit inne på.

Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan är inte juridiskt bindande, men de utgör en viktig vägledning för hur vi kan ta arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter vidare. Dessa granskningar visar, precis som sagts, att det krävs kontinuitet och uthållighet – något som vi säkerligen behöver diskutera, fortsatt bevaka och utveckla vidare så att vi har en långsiktighet när det gäller dessa frågor.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder som bidrar till arbetet med att leva upp till rekommendationerna. Ett exempel är inrättandet av myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter, som fullgör de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bland annat även har i uppgift att följa, undersöka och rapportera hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.

Därtill har vi också handlingsplanen, som vi antog under föregående år.

Fru talman! Jag tackar Nadja Awad för interpellationen och möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.

Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen har vidtagit för att leva upp till rekommendationerna och kraven från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering, CERD, vilka åtgärder jag anser återstår att vidta för att leva upp till rekommendationerna och kraven och hur jag försäkrar mig om att åtgärderna som har vidtagits respektive kommer att vidtas sker i nära dialog med civilsamhället och andra relevanta aktörer.

Jag vill som sagt börja med att tacka för frågan och för ledamotens engagemang i dessa viktiga frågor.

De åtgärder som vidtagits för att leva upp till rekommendationerna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering framgår av den 24:e och 25:e periodiska rapport som regeringen lämnade till CERD-kommittén i januari 2023 (A2022/01221). På rekommendation av kommittén utgör denna rapport en uppföljning av tidigare rapporter. Under respektive artikel redovisas vilka åtgärder som har vidtagits i den senaste rapporteringscykeln.

Därefter har regeringens arbete på flera områden bidragit till efterlevnaden av rasdiskrimineringskonventionen i enlighet med kommitténs rekommendationer. Bland annat beslutade regeringen om en ny handlingsplan mot rasism och hatbrott i december 2024 (A2024/01394). Rapporter och granskningar från internationella övervakningsorgan för mänskliga rättigheter har utgjort viktiga underlag i arbetet med handlingsplanen.

Dialoger med civilsamhället om människors utsatthet för olika former av rasism och behoven av åtgärder har genomförts regelbundet sedan 2016. Företrädare för civilsamhället har spelat en viktig roll i att identifiera utmaningar och behov av åtgärder mot rasism och hatbrott och har därigenom lämnat viktiga bidrag till handlingsplanen. Civilsamhällets kunskaper och erfarenheter kommer även fortsättningsvis att vara värdefulla när handlingsplanen ska genomföras och följas upp. Dialoger med civilsamhället genomförs även regelbundet i andra sakfrågor som har bäring på CERD-kommitténs rekommendationer, exempelvis frågor som rör de nationella minoriteternas rättigheter eller trossamfundsfrågor.

I december 2023 anordnades ett sakråd om det nationella arbetet mot rasism med ett tjugotal organisationer från civilsamhället. Syftet med mötet var att få en bild från civilsamhällesorganisationer av vad som är viktigt att bevara – eller vad som saknas – i det nuvarande arbetet, vilka samhällsområden och åtgärder som bör prioriteras samt på vilket sätt ett barn- och ungdomsperspektiv kan stärkas i det kommande arbetet.

Som ett led i uppföljningen av rekommendationerna från CERD bjöd Regeringskansliet in ett antal civilsamhällesorganisationer till sakråd om Sveriges 24:e och 25:e periodiska rapport i december 2022, vilket ledamoten också nämnde. Civilsamhällesorganisationer bjöds även in till ett sakråd som ägde rum den 22 maj i år.

Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för interpellationen och för engagemanget i de här frågorna! Det är otroligt viktigt att vi från många håll och på bred front lyfter fram problemen inom det här området. Detta är oerhört allvarliga våldsformer.

Den här regeringen är tydlig: Mäns våld mot kvinnor måste upphöra, och det gäller även det ekonomiska våldet. Vi satsar mer resurser inom jämställdhetspolitiken på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel än vad den tidigare regeringen gjorde. Vi har ett otroligt aktivt arbete framåt. Vi har en tät dialog med helt centrala aktörer som får effekt och som når ut till målgrupperna. Vi har en tät dialog och kontakt också med starka civilsamhällesorganisationer.

Regeringens arbete framåt handlar om krafttag mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck samt om att ta steg för att öka den ekonomiska jämställdheten.

Vi välkomnar Riksrevisionens granskning. En del av kritiken handlar ju om hur man definierar ekonomiskt våld och att detta inte blir tillräckligt tydligt när vi inkluderar det i psykiskt våld. Detta är en fråga som just nu bereds i Regeringskansliet och som vi får fortsätta att analysera.

Denna indelning har funnits sedan den nuvarande strategin formades under en tidigare, socialdemokratisk regering. Här finns dock anledning att vända på alla stenar, för detta är ett oerhört allvarligt problem.

Den här regeringen tar ett brett grepp. Arbetet handlar om allt från att öka straffen kopplat till kontaktförbud i kombination med fotboja till att ta krafttag för att se till att en kvinna ska kunna lämna en destruktiv relation.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag instämmer mycket i det Sofia Amloh beskriver när det gäller att de här våldsformerna samverkar och förstärker varandra på olika sätt. Det gör det också extra angeläget att angripa de här våldsformerna på bred front med olika perspektiv – allt från straffrättsliga bitar till att det ska finnas kunskap, rutiner och effektiva åtgärder på myndighetssidan.

Den strategi som råder inkluderar också det ekonomiska våldet i det psykiska våldet. Det är ju, som beskrevs, en strategi som antogs 2016 under dåvarande regering. Det åtgärdsprogram som den här regeringen lade fram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026 är det tredje åtgärdsprogrammet i den strategin.

I det anges att begreppet psykiskt våld omfattar ekonomiskt våld och att ekonomiskt våld kan utgöra en våldsform i sig. Regeringen har sedan den tillträdde agerat kraftfullt för att motverka ekonomiskt våld. Det gäller inte minst inom ramen för bodelningsprocessen. Det är en viktig del, men det finns också fler, precis som Sofia Amloh beskriver.

En central del i den här bodelningsutredningen är att se till att den som fördröjer eller obstruerar bodelningsprocessen och på så vis utövar ekonomiskt våld ska drabbas av kraftfulla sanktioner. Vidare nämnde jag att det hyresrättsliga skyddet också har stärkts. Jag nämnde också utkastet till en lagrådsremiss om en särskild straffbestämmelse rörande psykiskt våld.

Den här regeringen tar de här frågorna på största allvar. Detta har högsta prioritet. Vi agerar också genom att ha en nära och tät dialog med myndigheter och civilsamhällesorganisationer inom de här frågorna.

I morgon har jag tillsammans med Gunnar Strömmer och statsrådet Camilla Waltersson Grönvall ett fjärde sådant rundabordssamtal, med såväl myndigheter som civilsamhällesorganisationer, för att så träffsäkert som möjligt kunna vidta bra och adekvata åtgärder inom en rad olika delar – allt från uppdrag kopplat till kunskap och information till behov av ytterligare förstärkningar inom lagstiftningsområdet.

På mötet i morgon, som har varit planerat sedan lång tid tillbaka, kommer fokus att vara på ekonomiskt våld och eftervåld. Fler av dessa frågor kommer också att diskuteras.

På det här sättet driver vi dessa frågor framåt. Vi måste fortsätta att ha ett starkt brottsofferperspektiv. Vi måste fortsätta se till att vi kan angripa dessa våldsformer brett och från olika håll. Detta är ett oerhört allvarligt problem, och det är helt oacceptabelt att det kan fortsätta. Det här är högsta prioritet för denna regering.

Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för kommentarerna och frågorna!

Jag vill verkligen understryka den beskrivning av det ekonomiska våldet som Sofia Amloh gav här. Det finns oerhört oroväckande och helt oacceptabla berättelser som vi tar del av i allt för stor utsträckning. Det gör därav detta arbete så oerhört angeläget. Det är en prioriterad fråga.

Man kan bland annat i en avhandling från Uppsala universitet av Josefin Kjellberg läsa att kvinnorna beskriver att våldet efter exempelvis en separation fortsätter i form av smutskastningskampanjer där männen på olika sätt försöker isolera, eller misskreditera, kvinnorna inför deras sociala nätverk, arbetsgivare och myndigheter. Våldet fortsätter i form av psykiskt och ekonomiskt våld.

Jämställdhetsmyndigheten har redovisat ett uppdrag som rör ägande på bostadsmarknaden. Rapporten visar bland annat att bostadsmarknaden riskerar att förstärka ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män. Man får också ett sämre utgångsläge för att etablera sig på bostadsmarknaden. Kvinnor är allt oftare beroende av en partner för sin boendesituation – vilket gör det Sofia Amloh beskriver otroligt allvarligt. Det här är en prioriterad fråga.

När det gäller just Jämställdhetsmyndigheten är det en myndighet med mycket hög kompetens i frågorna. Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag att ge stöd till de myndigheter som också ska jobba målgruppsanpassat med att sammanställa och sprida information till de målgrupper man bedömer är i behov av detta. Man ska bland annat säkerställa att det finns kunskapsbaserade rutiner och arbetssätt för att hänvisa våldsutsatta till rätt stödinsats. Det här uppdraget samordnas också.

Det är oerhört viktigt att vi kan samverka och att vi kan ha ett sömlöst arbete mot den typ av övergrepp och våld som detta är. Jämställdhetsmyndigheten har ett sådant viktigt uppdrag. Det är även viktigt att det här arbetet också sker i de tidigare nämnda myndigheterna som arbetar med relevanta frågor för detta område.

En av de absolut viktigaste prioriteringarna för den här regeringen är att fokusera på brottsoffret. Det gör vi också inom området ekonomiskt våld. Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel är oerhört allvarliga samhällsproblem som ska bekämpas med kraft.

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att människor inte ska utsättas för ekonomiskt våld.

Jag vill börja med att tacka Sofia Amloh för frågan och engagemanget i ett ämne som är angeläget för regeringen.

Regeringen uppmärksammar arbetet mot ekonomiskt våld i åtgärdsprogrammet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel 2024–2026, som beslutades i juni 2024 (A2024/00869). Det är en viktig del av lämnaprogrammet, som är en satsning för att göra det lättare att lämna destruktiva relationer. I åtgärdsprogrammet anges att begreppet psykiskt våld omfattar ekonomiskt våld och att ekonomiskt våld kan utgöra en våldsform i sig.

Den nuvarande nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor gäller åren 2017–2026. Eftersom strategiperioden är på väg mot sitt slut tillsatte regeringen 2023 en utredning om en stärkt långsiktig styrning av arbetet mot könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen tog den 7 mars 2025 emot slutbetänkandet Frihet från våld, förtryck och utnyttjande – En jämställdhetspolitisk strategi mot våld och en stärkt styrning av centrala myndigheter (SOU 2025:28). I slutbetänkandet lyfter utredningen bland annat fram att skyddet mot ekonomiskt våld behöver stärkas. Regeringen har skickat betänkandet på remiss.

Regeringen har ända sedan den tillträdde agerat kraftfullt för att motverka ekonomiskt våld. Förra året tillsattes en utredning som ska se över regelverket kring bodelningsprocessen. En central del i utredningens uppdrag är att se till att den som fördröjer eller obstruerar bodelningen – och på så vis utövar ekonomiskt våld – ska drabbas av kraftfulla sanktioner.

Regeringen har även stärkt det hyresrättsliga skyddet för den som utsätts för våld av en närstående. Ändringar i lagstiftningen som trädde i kraft i juli 2024 innebär bland annat att hyresgäster som begår brott mot en närstående ska kunna sägas upp i större utsträckning. De innebär även förstärkta möjligheter för den brottsutsatta att få ta över hyresavtalet för egen del och bättre förutsättningar för en brottsutsatt hyresgäst att få behålla hyresavtalet vid en uppsägning.

Regeringen har gett Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Konsumentverket, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten och Statens servicecenter i uppdrag att sammanställa och sprida information om ekonomiskt våld till sina målgrupper. Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag att ge stöd till myndigheterna, bland annat i att säkerställa att det finns kunskapsbaserade rutiner och arbetssätt för att hänvisa våldsutsatta till rätt stödinstans. Uppdraget ska samordnas med Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens pågående insatser mot ekonomiskt våld.

Vidare har regeringen låtit Justitiedepartementet ta fram ett utkast till lagrådsremiss om en särskild straffbestämmelse om psykiskt våld, som remitterades alldeles nyligen, den 20 maj 2025. Utkastet innehåller förslag om att det ska bli straffbart att upprepat utsätta en annan person för vissa kränkningar, till exempel otillbörlig övervakning av någons ekonomiska förehavanden, om kränkningarna sammantagna har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

Regeringen välkomnar Riksrevisionens beslut att granska om staten arbetar effektivt för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer och har tagit emot rapporten Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer, som publicerades den 10 april i år. Regeringen kommer att inkomma med en skrivelse till riksdagen senast den 10 oktober 2025. Där kommer vi att beskriva hur Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer omhändertas, och just den processen föregriper jag inte.

Fru talman! Att Diskrimineringsombudsmannen driver fall mot arbetsgivare är helt enligt ordningen. De har tillsyn över diskrimineringslagstiftningen och ska driva de här fallen. I vissa fall får arbetsgivaren rätt, och i andra fall får svaranden rätt. Det är den samlade bedömningen som behöver göras. Det är så rättsstaten fungerar, och det är så vi långsiktigt värnar den svenska demokratin. Det är otroligt viktigt.

Apropå ledarskap, som Sara Gille lyfte, är jag den första att skriva under på att regeringen tar ett aktivt ledarskap mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har vidtagit ett antal åtgärder och kommer att fortsätta göra det för att motverka det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Samtidigt står vi upp för rättsstatens oberoende. Vi står upp för att alla människor ska behandlas lika.

Arbetsgivare har möjlighet att exkludera exempelvis religiösa symboler i de fall det är berättigat, men det behöver göras från fall till fall enligt en samlad bedömning. Det är så vi värnar den demokratiska rätten att bli behandlad lika oavsett bakgrund, kön eller religion.

Jag kan konstatera att det finns ett flertal statliga myndigheter som själva beslutar om vilka olika säkerhetskrav som gäller och om man exempelvis ska ha enhetlig klädsel i uniformsyrken. Det har jag fullt förtroende för att de också klarar av. Det är så vi visar ledarskap – genom att ha tilltro till våra myndigheter och deras förmåga att lösa uppgiften.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Sara Gille lyfter med verkligt engagemang frågorna kring hedersrelaterat våld och förtryck. Jag instämmer, och det är regeringens absoluta prioritet att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Här har regeringen visat handlingskraft inom en rad olika områden, och det kommer vi också att fortsätta göra.

Den här frågan handlar om diskrimineringslagstiftningen, arbetsplatser och neutralitet och vilka möjligheter som arbetsgivare har att upprätta exempelvis neutralitetspolicyer eller av säkerhetsskäl bestämma vilket klädval som behöver råda. Här behöver det göras en samlad bedömning, vilket möjliggörs i dagsläget. Diskrimineringslagstiftningen och den EU-rätt som vi tillämpar möjliggör för arbetsgivare att göra undantag, exempelvis av neutralitetsskäl men också av säkerhetsskäl. Därefter behöver detta prövas i domstol.

Det är viktigt att Diskrimineringsombudsmannen kan fortsätta att driva den typen av fall så att vi kan få ökad klarhet och tydlighet i vilka avvägningar man kan göra, för det är just i de samlade bedömningarna och avvägningarna som det här behöver fortsätta att finnas.

Diskrimineringslagen är tydlig: Vi ska inte diskriminera baserat på religion eller kön, och därför är det otroligt viktigt att fortsätta ha en stark diskrimineringslagstiftning. Det är en grundbult i vår demokrati att vi har en känsla av rättvisa gällande att man blir behandlad på samma sätt, oavsett bakgrund, religion eller kön. Detta behöver vara starkt, för om vi undergräver det försvagar vi också Sveriges motståndskraft och en av våra absoluta styrkor, nämligen ett samhälle som håller samman.

Jag tror att vi behöver göra mycket mer för att motverka det hedersrelaterade våldet och förtrycket; det är jag den första att skriva under på. Den här regeringen har vidtagit ett antal olika åtgärder. Nu senast aviserade vi kriminalisering av oskuldskontroller, intyg och ingrepp, bara några i raden av alla de åtgärder som regeringen har prioriterat och som mitt parti Liberalerna har drivit under många, många år. Jag minns när det här politiska förslaget lyftes fram någon gång i slutet av 90-talet i vårt ungdomsförbund, så det är frågor som vi har drivit under många år och som vi nu verkligen kan driva igenom på ett bra sätt. Det ska vi fortsätta med.

Diskrimineringslagstiftningen, som handlar om att vi behandlar alla lika, är helt grundläggande för vår demokrati. Det är ingenting som vi får tulla på. Domstolarna behöver ha kompetens och förmåga att göra samlade bedömningar, och därför behöver Diskrimineringsombudsmannen också driva fler fall.

Fru ålderspresident! Tack så mycket till Sara Gille för frågan och för hennes engagemang i att på alla sätt motverka hedersrelaterat våld och förtryck!

Detta är verkligen ett ämne som jag delar engagemanget i och en fråga som vi från Liberalernas sida har drivit under många, många år. Ett flertal av regeringens olika insatser, beslut och åtgärder kommer att visa sig vara, och är redan, effektiva i att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Det är utan tvekan den här regeringens absolut högsta prioritet.

Men interpellationen handlar om diskrimineringslagstiftningen och hur balansen ser ut kopplat till de delarna. Den svenska diskrimineringslagen grundar sig på EU-rätten, som jag nämnde. Det finns ett EU-direktiv om likabehandling i arbetslivet. Direktivet är en viktig del av den inre marknaden med lika villkor och något som företag och organisationer inom EU behöver förhålla sig till. Detta är i grunden en väldig styrka, som är otroligt viktig för den svenska och europeiska konkurrenskraften.

EU-domstolen har prövat om arbetsgivares så kallade neutralitetspolicyer är förenliga med unionsrätten. Av domstolens praxis framgår att en neutralitetspolicy som förbjuder alla synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler kan utgöra diskriminering.

Men den kan också vara tillåten. För att så ska vara fallet behöver den vara objektivt motiverad och ha ett berättigat mål. Medlen för att uppnå målet måste också vara lämpliga och nödvändiga. Policyn måste även svara mot ett verkligt behov.

Det innebär att exempelvis religionsfrihet kan behöva stå tillbaka om det handlar om säkerhetskrav eller andra typer av krav som arbetsgivare har. Men en bedömning måste göras i varje enskilt fall utifrån de kriterier som diskrimineringslagen uppställer. Att vi har en väl fungerande arbetsmarknad med ramverk i form av diskrimineringslagstiftning och arbetsmiljölagstiftning som aktörer, företag, myndigheter och organisationer behöver förhålla sig till och där villkoren hanteras av arbetsmarknadens parter gör att vi har en situation som fungerar väldigt väl.

Att Diskrimineringsombudsmannen driver den här typen av fall är bra av båda anledningarna. Det är otroligt viktigt för att bringa klarhet i när det är okej att göra undantag mot diskrimineringslagstiftningen och när det inte är det. Det är så en regelbaserad världsordning och en rättsstat fungerar: Vi stiftar lagar som sedan prövas i domstol.

Det tror jag i grunden är någonting otroligt positivt. Det är en demokratisk grund i Sverige och något som verkligen bidrar till vår demokratis motståndskraft.

Fru ålderspresident! Sara Gille har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att tydliggöra arbetsgivares rätt att upprätthålla klädkoder och säkerhetsregler på arbetsplatser där det anses nödvändigt. Vidare har hon frågat mig hur jag ser på balansen mellan individens rätt att bära religiösa symboler och arbetsgivarens ansvar att skapa en tydlig, fungerande och professionell arbetsmiljö.

Sara Gille har också frågat om jag anser att dagens tillämpning av diskrimineringslagen ger ett rimligt skydd för arbetsgivare mot rättsliga processer när de agerar utifrån ordnings-, säkerhets- eller serviceaspekter.

Av diskrimineringslagen (2008:567) följer att diskriminering på grund av bland annat religion eller annan trosuppfattning är förbjuden i arbetslivet. En bedömning av om diskriminering skett behöver göras i varje enskilt fall utifrån de kriterier som diskrimineringslagen uppställer.

Den svenska diskrimineringslagen har sin grund i EU-rätten. EU-domstolen har vid flera tillfällen prövat om arbetsgivares så kallade neutralitetspolicyer är förenliga med unionsrätten. Enligt EU-domstolen kan en arbetsgivare under vissa förutsättningar kräva att anställda inte bär kläder eller andra symboler som ger uttryck för politisk, filosofisk eller religiös övertygelse.

En arbetsgivare kan därför i vissa situationer förbjuda religiösa symboler. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över diskrimineringslagen och kan utreda och driva enskildas ärenden till domstol. Det är ytterst domstolen som bedömer om en neutralitetspolicy är förenlig med diskrimineringsförbudet eller inte.