Nina Larsson

Fru talman! Jag tackar interpellanterna för frågorna och kommentarerna, och jag välkomnar deras engagemang.

Rapporten med kritiken kom för några veckor sedan, och regeringen analyserar nu de förslag och åtgärder som har inkommit. Det är dock för tidigt att säga exakt hur vi kommer att svara på detta, men vi kommer att göra det enligt tidsplan.

Flera av interpellanterna efterfrågar jämlikhetsdata eller heltäckande statistik över hur minoriteter, migranter och andra utsatta grupper drabbas av diskriminering. Jag ska därför ägna en stund åt att kommentera detta. Statistik och övergripande uppgifter om befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden är ett viktigt och många gånger nödvändigt underlag för att forma, utveckla och följa upp regeringens politik.

Samtidigt är datainsamling komplext, särskilt inom ramen för arbetet mot rasism, och hänsyn behöver tas såväl till metodmässiga frågor om anonymitet, vilket ledamoten var inne på, och integritet som till att delar av befolkningen känner oro inför en eventuell insamling av vissa uppgifter. Det finns skäl att även fortsatt vara restriktiv med statistik och datainsamling med koppling till etnicitet. Frågan om hur relevant kunskap om människors livsvillkor och koppling till rasism och diskriminering kan inhämtas på ett ändamålsenligt sätt kräver också en fortsatt fördjupad analys.

Vi har dock i dagsläget tillgång till mycket statistik och kunskap om detta, och för närvarande vidtas flera åtgärder för att öka kunskapen om hur rasism och intolerans påverkar människor. Bland annat ger Vetenskapsrådets uppdrag att i samråd med Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd utlysa medel för ett nationellt forskningsprogram om rasism förutsättningar för fortsatt utveckling av angelägen kunskap inom detta område.

Brås fördjupade rapporter om afrofobiska, antisemitiska och islamofobiska hatbrott respektive hatbrott mot samer har också bidragit med angelägen kunskap om den utsatthet som olika grupper av människor i Sverige lever med och vilka konsekvenser det får i människors vardag. Brå har nu i uppdrag att genomföra motsvarande arbete med fokus på antiziganistiska hatbrott.

Därutöver synliggör också Diskrimineringsombudsmannens årliga rapporter om förekomst av diskriminering i samhället på vilket sätt människor utsätts för diskriminering. Även dessa rapporter utgör viktiga underlag i arbetet med att förebygga och motverka rasism, diskriminering och hatbrott.

När det gäller diskrimineringslagen avser regeringen att återkomma, men jag kan inte säga något närmare om tidsplanen. Det är dock angelägna frågor. Men jag kan nämna att i gårdagens regeringsbeslut om genomförandet av lönetransparensdirektivet föreslår regeringen i lagrådsremissen en justering av diskrimineringslagen rörande möjlighet till fastställelsetalan i domstol även om aktören har betalat ut diskrimineringsersättning, något som i dagsläget inte är möjligt. Även på detta område ser vi alltså möjligheterna och flyttar fram positionerna.

Herr talman! Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan ger vägledning i arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden i MR-frågor.

Den kritik som har framkommit, varav flera delar lyfts fram av interpellanterna, analyserar vi nu noggrant från regeringens sida. Vi har för avsikt att återkomma till den. Exakt hur vi kommer att åtgärda och svara på detta är ännu för tidigt att säga. Det är frågor som vi kommer att diskutera framöver, men jag vill ändå fördjupa mig i några delar och svara på interpellanternas frågor.

Jag börjar med kritiken mot bristande lagföring av hatbrott, som kommittén lyft fram och som flera av interpellanterna nämnde. En bakomliggande orsak till bristande lagföring är bland annat utmaningen med att identifiera hatbrottsmotiv vid anmälningsupptagning av olika brott. Gärningspersonen kan också vara anonym, vilket kan försvåra. I samband med en hel del brott, till exempel klotter och skadegörelse, kan det även vara svårt att finna en specifik gärningsperson.

Polismyndigheten har sedan 2015 en specialistverksamhet för utredning av hatbrott och påverkansbrott mot demokratibärande funktioner. Verksamheten, som går under benämningen grupp för demokratihotande brottslighet, är nationell men bedrivs i tre av sju polisregioner: Stockholm, Syd och Väst. Funktionerna har samverkan med Åklagarmyndighetens så kallade hatbrottsåklagare samt internt samarbete med exempelvis Redex, Polismyndighetens och Säkerhetspolisens samverkan för reducering av extremism.

Åklagarmyndigheten har också särskilt utsedda åklagare som hanterar hatbrottsärenden. Myndigheten har en särskilt utsedd ämnesspecialist när det gäller hatbrott som arbetar nära den åklagare som är ansvarig för ämnet för att höja kunskapsnivån bland de operativa åklagarna. Kunskapshöjande insatser är av betydande värde i detta.

Det görs även insatser för att skapa förutsättningar för utbyte av erfarenheter och information mellan dessa åklagare, bland annat genom nätverk och årliga konferenser.

Polisens och Åklagarmyndighetens arbete utvecklas kontinuerligt.

Hatbrott ska bekämpas oavsett var de förekommer. Ett av delmålen i regeringens handlingsplan mot rasism och hatbrott är att en större andel av de hatbrott som begås ska anmälas, utredas och lagföras. I handlingsplanen pekas bland annat Brå, alltså Brottsförebyggande rådet, och Polismyndigheten ut som särskilt viktiga i arbetet för att utveckla verksamheten och nå detta delmål. Den kunskap som Brå tar fram, bland annat genom statistik över polisanmälda hatbrott och fördjupande studier om hatbrott, är ett viktigt bidrag till det utvecklingsarbetet.

Polismyndigheten ska fortsätta att utveckla arbetet med att utreda och lagföra personer för hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Även detta är en del i handlingsplanen mot rasism och hatbrott. Där inkluderas också arbetet mot it-relaterade hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Vidare har Polismyndigheten enligt handlingsplanen i uppdrag att ha kontinuerlig dialog och samarbete med de grupper som upplever sig vara utsatta för hatbrott.

Herr talman! Ulrika Westerlund har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen planerar att vidta med anledning av rekommendationerna från CERD, hur berörda civilsamhällesorganisationer kommer att involveras samt om jag och regeringen kommer att ta hänsyn till rekommendationerna från CERD vid ett eventuellt utarbetande av ett nytt Tidöavtal.

Dzenan Cisija har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att muslimer och afrosvenskar ska kunna känna sig välkomna, trygga och jämlika i Sverige mot bakgrund av den ökande islamofobin och afrofobin som kommittén pekar på samt om jag och regeringen kommer att säkerställa att nuvarande och framtida lagstiftning och politik som bygger på Tidöavtalet inte får diskriminerande effekter för muslimer, afrosvenskar och andra minoriteter.

Leila Ali Elmi har frågat mig hur jag avser att stärka arbetet mot hatbrott, särskilt vad gäller den låga uppklaringsgraden, svårigheterna att fastställa rasistiska motiv och den ökande förekomsten av hatpropaganda även från offentliga personer, samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Sverige får tillförlitlig och heltäckande statistik över hur minoriteter, migranter och andra utsatta grupper drabbas av diskriminering och ojämlikhet, i enlighet med CERD:s återkommande rekommendationer. Hon har slutligen frågat hur jag avser att säkerställa att de åtgärder som följer av Tidöavtalet inte strider mot internationella åtaganden eller får diskriminerande konsekvenser, i enlighet med CERD:s rekommendationer.

Den svenska regeringen rapporterar återkommande om efterlevnaden av FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering till FN:s rasdiskrimineringskommitté, CERD. Granskningarna resulterar i sammanfattande slutsatser med rekommendationer från kommittén.

Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan är inte juridiskt bindande men ger en vägledning i arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. De sammanfattande slutsatserna med rekommendationer som kommittén lämnade till Sverige i december förra året rör ett stort antal områden. Rekommendationerna analyseras och följs upp i Regeringskansliet.

Av Regeringskansliets rutiner för arbete med uppföljning av Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter följer att civilsamhällesorganisationer och relevanta myndigheter ska bjudas in till dialog om slutsatserna och rekommendationerna när så bedöms lämpligt.

Det är för tidigt att i nuläget kommentera innehållet i sak i slutsatserna med rekommendationer som lämnades för ett par veckor sedan, liksom att säga vilka åtgärder som eventuellt kan komma att vidtas med anledning av dem. För att sprida de sammanfattande slutsatserna och rekommendationerna har de lagts upp på regeringens webbplats.

Jag kan dock redan nu säga att Sverige kommer att svara kommittén i enlighet med den tidsplan som kommittén angett, så som Sverige alltid gör till de olika traktatkommittéerna i FN. FN:s rasdiskrimineringskommitté begär att Sverige svarar inom ett år vad gäller tre av de nu aktuella rekommendationerna. Vidare rekommenderar kommittén att Sverige lämnar sin nästa periodiska rapport senast den 5 januari 2029.

Rasism är skadligt för individen som utsätts men också för vårt demokratiska samhälle som helhet. Regeringens arbete mot rasism fortsätter med samlad kraft utifrån den nya handlingsplanen mot rasism och hatbrott, som lägger grunden för ett träffsäkert, utvärderbart och långsiktigt arbete på området.

Handlingsplanen tar ett samlat grepp om arbetet för att bekämpa all form av rasism men syftar också till att synliggöra, och med olika åtgärder motverka, specifika former av rasism, däribland antimuslimsk rasism och antisvart rasism. Ett stort antal åtgärder mot olika former av rasism, diskriminering och hatbrott genomförs för närvarande.

Regeringen arbetar för hela Sverige och för alla svenskar, oavsett om man är född här eller har sina rötter någon annanstans. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet, där kärnan är att enskilda får utöva sin religion enskilt och tillsammans med andra. Det gäller lika för alla – kristna, muslimer, judar och andra troende. Rasism och diskriminering ska aldrig tillåtas att inskränka människors rättigheter och möjligheter i livet.

Fru talman! Stort tack, ledamoten Helena Vilhelmsson, för engagemanget och för att ledamoten lyfter upp denna viktiga fråga! Det är en av de värsta utmaningarna för jämställdheten i dagens samhälle. Normalisering av det sexualiserade våldet och sexuell exploatering sker brett, precis som ledamoten beskriver, på flera plan, på olika nivåer och från olika håll.

Grovt sexualiserat våld inom pornografin är en viktig del som ledamoten också pekar på. Vi ser övergrepp och andra skeenden och påverkansoperationer som glorifierar olika machoideal. Den sortens påverkansoperationer kan komma från såväl en rysk påverkansaktör som från en inhemsk aktör.

Det här är en fråga som vi kommer att få återkomma till. Regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder som rör nationella regelverk, lagstiftning, straffskärpningar, kunskapshöjande insatser, uppdrag om samordning och återrapporteringskrav på olika sätt. De kommer att få effekt för individer och i Sverige.

Vi behöver också fortsätta det oerhört viktiga globala regelarbetet, inte minst inom EU. Det här är en fråga som slår globalt. Vi har att göra med massiva techjättar. Men det är också fråga om hur vi behandlar människovärdet oss emellan, över köksbordet eller på gatan. Om det är någonting vi måste se till är det att motverka den normalisering vi nu ser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Helena Vilhelmsson för viktiga frågor och aspekter på detta. Ledamoten lyfter inte minst in kopplingen till den kriminella ekonomin. Jag tror att det är något som vi alla behöver lyfta upp mycket mer.

Att framför allt kvinnor utsätts för alla dessa övergrepp i en sådan ofantlig mängd beror på att det finns en efterfrågan. Många studier visar att denna efterfrågan är utbredd över alla samhällsklasser. Män från alla möjliga tänkbara bakgrunder och samhällsklasser väljer att bortse från de övergrepp som de här kvinnorna utsätts för.

De väljer dessutom att inte se den starka kopplingen till den grova organiserade brottsligheten, som utsätter samhället och inte bara de här kvinnorna – vilket är ett vedervärdigt brott i sig – för så mycket fara och skada. Kopplingen till alla skjutningar och andra tänkbara saker som människor också drabbas av på grund av den grova organiserade brottsligheten är jätteviktig att belysa och diskutera mer. Jag tackar ledamoten Helena Vilhelmsson för att hon gör det.

Ledamoten lyfter också upp de viktiga gränsöverskridande regleringsfrågorna. De är oerhört viktiga och belyser också den här problematiken. Om det finns någonting som hotar jämställdheten i stort är det i mångt och mycket normaliseringen av det sexualiserade våldet och av sexuell exploatering. I allt väsentligt är det drivet av olika aktörer och olika skeenden och fenomen på nätet.

Hur reglerar vi det, när vi ska gå från en fullständigt fri syn på allt som sker på nätet till att nu behöva skydda brottsoffer, vår demokrati och våra grundläggande mänskliga rättigheter? Det är angeläget att vi kommer vidare där. Jag tror på DSA och på att fortsätta så att vi får en god implementering av den i Sverige. Vi ska hitta en bra balansgång med såväl yttrandefriheten som integriteten och se till att vi har träffsäkra och effektiva regelverk som också reglerar verksamheten på nätet.

En sådan fråga är CSAM-förordningen, som den här regeringen har försökt att ha ett konstruktivt förhållningssätt till. Tillsammans inom EU kan vi hitta vägar för att skydda barnen mot spridning av barnpornografiskt innehåll. Men det finns flera aktörer, också i den här kammaren, som arbetar i en helt annan riktning. De vill inte se till att vi får ett regelverk för att få bort den typen av fruktansvärda och vidriga brott, som barnpornografibrotten och spridningen av övergreppen på brottsoffren faktiskt är.

Där är vi i ett skifte i samhället i dag. Men om det är något som vi behöver lägga mer kraft och tid på är det just att fortsätta driva på för att hitta tekniska lösningar och bra och träffsäkra regelverk som också värnar integritet och yttrandefrihet.

Fru talman! Helena Vilhelmsson pekar på flera viktiga saker, men först och främst på att vi aldrig kan ta jämställdhet för given. Därför arbetar regeringen vidare för att bland annat grundlagsskydda aborträtten, och vi driver också jämställdhetsfrågorna inom EU.

Helena Vilhelmssons interpellation visar att motkrafterna mot jämställdhet och mot demokratiska och grundläggande mänskliga rättigheter finns på olika håll både nationellt och internationellt. Det vi ser är en backlash för jämställdheten när motkrafterna flyttar fram sina positioner. Då är det helt avgörande att vi gör detsamma och är tydliga med att det behövs ökade insatser för jämställdhet både i Sverige och i Europa. Det handlar inte bara om grundläggande mänskliga rättigheter utan också om tillväxtpotential, innovationskraft och möjligheten för såväl pojkar och flickor som män och kvinnor att nå sin fulla potential.

Ledamoten Helena Vilhelmsson tar också upp den fruktansvärda rapport Jämställdhetsmyndigheten kom med för bara några veckor sedan. Grundproblematiken är att man i många år har haft en låt gå-attityd till saker som sker på nätet och som vi aldrig skulle acceptera på gatan eller vid köksbordet i den fysiska världen. Här är vi på väg att komma i kapp, men vi har en bra bit kvar. Det visar också det ledamoten vittnar om kopplat till rapporten.

Jag är dock glad och stolt över att regeringen har tagit viktiga steg i rätt riktning. Lagen som kriminaliserar digitala sexköp omfattar även koppleri och är oerhört viktig. Den kom på plats den 1 juli i år, och när polis, åklagarväsen med flera kommer i kapp med sin metodutveckling för att kunna nyttja denna lag kommer den att få effekt i individuella fall. Men lagen är också viktig för att den är normerande och skickar en tydlig signal om att kvinnors kroppar inte är till salu vare sig på nätet eller i den fysiska världen. Regeringen följer detta arbete, och om vi märker att mer kunskap eller ytterligare straffskärpningar behövs får vi återkomma.

Fru talman! Helena Vilhelmsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta med anledning av en rapport från Jämställdhetsmyndigheten för att bekämpa den omfattande digitala sexhandeln och skydda de utsatta.

Helena Vilhelmsson har också frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att möta den dokumenterade negativa attitydutvecklingen till jämställdhet bland unga män i syfte att vända denna utveckling och stärka det långsiktiga våldsförebyggande arbetet.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för frågorna.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) konstaterar regeringen att det fortsatt är högt prioriterat att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Regeringen föreslår också en stärkt finansiering till regeringens kommande handlingsplan mot prostitution och människohandel som syftar till att förebygga och bekämpa utnyttjande i prostitution och människohandel för alla ändamål, att stärka stödet och skyddet för utsatta personer samt att ha särskilt fokus på barn och unga.

Utsattheten i prostitution har förändrats i takt med att samhället i övrigt har förändrats. Nya kontaktvägar har öppnats via internet, och sexuell exploatering kan nu ske även i digitala kanaler.

Den 1 juli 2025 trädde lagändringar i kraft som innebär att den som betalar för en sexuell handling som utförs på distans, till exempel via internet, kan straffas för köp av sexuell handling. Även bestämmelsen om koppleri ändrades på motsvarande sätt.

Lagändringarna som rör köp av sexuell handling som utförs på distans har nu alltså varit i kraft i drygt fem månader, och regeringen följer självklart utvecklingen.

Gällande interpellantens fråga om att möta den negativa attitydutvecklingen till jämställdhet bland unga män håller jag med om att jämställdhetspolitiken behöver utvecklas för att tydligare inkludera pojkar och unga män, särskilt när det gäller frågor om könsstereotypa normer och maskulinitet.

I juni i år fick Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor därför i uppdrag att ta fram en kunskapssammanställning om pojkars och unga mäns jämställdhetsutmaningar. I förra veckan fattade regeringen beslut om att ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att genomföra kunskapshöjande insatser om hur flickors och unga kvinnors livsval och livshälsa påverkas av användning av sociala medier ur ett jämställdhetsperspektiv. I detta uppdrag ingår även att undersöka vilken förväntan unga män får på kvinnor baserat på det innehåll de exponeras för i sociala medier. Dessa båda uppdrag bör ge synergieffekter och även bidra till att stärka det långsiktiga våldsförebyggande arbetet.

Det är viktigt att arbeta långsiktigt för att våld över huvud taget inte ska förekomma. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har i uppdrag att utveckla och sprida informationsinsatser och kunskapsstöd i syfte att förebygga att unga utnyttjas för sexuella eller pornografiska ändamål eller utsätts för sexuellt våld, övergrepp eller kränkningar digitalt eller fysiskt. Stöden kan vända sig till yrkesverksamma och ideellt engagerade som möter unga och kan avse både personer som utsätts och personer som utsätter någon annan. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2028 (S2024/01109).

Jämställdhetsmyndigheten har haft flera regeringsuppdrag med fokus på att förebygga våld i ungas nära relationer. Myndigheten har bland annat finansierat forskningsstudier för att stärka kunskapen om våld i ungas nära relationer och har även ingått som samverkanspart i det nationella våldsförebyggande arbetet Svartsjuka är inte romantiskt tillsammans med stiftelsen 1000 Möjligheter, länsstyrelserna och Polismyndigheten.

Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Amloh för frågan!

Det är helt avgörande att regeringen och staten – vi i politiken – tar ett ansvar och för Sverige i rätt riktning. Det handlar om att se till att stärka ekonomin brett, så att vi har resurser till välfärden. Det är hela utgångspunkten för den här regeringen och något som vi, trots lågkonjunktur, har lyckats med.

Vi har vridit och vänt på varenda reform för att få Sverige i rätt riktning. Nu stärks också ekonomin.

Jag kan hålla med ledamoten Sofia Amloh om att vi sannerligen kan ställa högre krav på arbetsgivare i Sverige i dag – inte minst inom vården och omsorgen, där många kvinnor arbetar. Det måste löna sig att utbilda sig, också för första linjens chefer i vården eller förstelärare inom skolan. Regeringen tillför också resurser på exempelvis skolans område, och då vill det till att arbetsgivarna på området – kommunerna – tar det ansvaret. Det är ett gemensamt politiskt ansvar för de partier som också är verksamma som arbetsgivare.

Vi går nu mot jul, och jag vill understryka det sista som ledamoten Sofia Amloh lyfte. Jag tänker ofta på att många kvinnor, men även andra grupper, har det särskilt tufft i jultider. Det finns ingen annan fråga jag är så angelägen om som att verkligen stärka svensk ekonomi och svensk konkurrenskraft. Det är också den absolut viktigaste prioriteringen för den här regeringens arbete.

Med det vill jag säga god jul.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Amloh för frågorna!

Jag vill säga några ord om handlingsplanerna och frågeställningen kring dem. Politik handlar många gånger om att göra en samlad bedömning och försöka tolka och se de problem och den verklighet som vi i dag lever i och hela tiden anpassa, förbättra och förstärka kunskapsunderlag, lagstiftning när det är nödvändigt och samordning när det finns behov av det.

Är det någonting som vi i den här regeringen är drivna av är det just att hitta bra och effektiva lösningar som kanske många gånger rör fler departement och fler politikområden. Jämställdhetsfrågorna genomsyrar ju precis alla politikområden.

Handlingsplanen mot prostitution och människohandel är angelägen, dels för att vi ser att problematiken rör sig ned i åldrarna, dels för att den i mycket högre utsträckning rör sig i den digitala sfären, där vi hittills hamnat efter i lagstöd och metodarbete för att möta det. Det är alltså en prioriterad fråga.

Men det handlar också om synen på var människors potential ligger. Det handlar om att vi har en förmåga att få kvinnor och flickor att nå sin fulla potential. Då är också skattesänkningar viktiga för kvinnor, för att de ska få ett ökat handlingsutrymme och en större möjlighet att påverka sina livsval.

Vi kan se på de analyser som görs av jämställdhetsbudgeten att kvinnor gynnas något mer fördelningsmässigt. Men detta förutsätter att man har synen att män och kvinnor ska ha lika förutsättningar och att skattesänkningar, försvarssatsningar och kunskapshöjande forskningsinsatser också gynnar kvinnor. Det är det som är grunden.

Fru talman! Tack till ledamoten Helena Vilhelmsson för frågeställningar om oskuldskontroller och oskuldsingrepp och hur lagstiftningen kan implementeras!

Det här är en normerande lagstiftning. Den har viktiga signaleffekter inom vården och skolan och hos olika aktörer. Det blir ett ökat tryck på att anmäla i och med den här kriminaliseringen. Även om det hittills inte finns så många exempel på detta har lagstiftningen en viktig normerande effekt.

Regeringen arbetar också med uppdrag till olika aktörer kopplat till kunskapshöjande underlag och material, så att man får mycket bättre kunskap om och förståelse för problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck och så att man kan identifiera detta och vidta åtgärder när man stöter på den här typen av brott, som det handlar om.

Men sedan är det också upp till polis och rättsväsen att utifrån ny lagstiftning utveckla metoder och hela tiden förbättra sitt arbete så att de lagar och regler som vi har i Sverige får effekt och så att brott kan lagföras på ett bra sätt.

Jag utesluter inte att vi kan behöva göra ytterligare insatser. Det är ett ständigt pågående arbete i takt med att vi får ny lagstiftning på plats på alla områden. Det handlar om att hela tiden försöka förbättra kunskapsläget. Sedan är det upp till myndigheterna att utveckla metoderna så att man också kan följa lagstiftningen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Helena Vilhelmsson för en mycket angelägen fråga. Jämställdhetsintegrering är grundläggande för regeringens arbete med jämställdhetsfrågor. Det är precis på det sätt som ledamoten Vilhelmsson beskriver: Vi måste jobba med det systematiskt och integrerat i alla kärnprocesser. Det var också därför som statsministern tidigare i år fattade beslut om att Regeringskansliet ska jobba med jämställdhetsintegrering. Det är det på detta sätt som regeringen arbetar och får in de här frågorna.

Vi utvärderar nu JIM-satsningen, alltså jämställdhetsintegrering i myndigheter, och kommer att återkomma under våren med förslag om hur det arbetet ska fortsätta. Det har varit ett arbete under många år. Det är också viktigt att vi utvärderar hur jämställdhetsintegreringen fungerar och ser om det finns sätt att effektivisera och förbättra arbetet så att det kan få ännu starkare och bättre effekt än hittills.

Detta är en angelägen fråga att fortsätta med. Jag ser fram emot att återkomma till ledamoten Helena Vilhelmsson med svar senare under våren.

Fru talman! Jämlikhet är själva själen i frihet. Det finns faktiskt ingen frihet utan den. Så uttryckte sig Frances Wright redan 1829. Det är nära 200 år sedan. Vi står fortfarande inför samma grundläggande frågeställningar. Det handlar om frihetens villkor, om jämlikhetens betydelse och om vilket ansvar samhället bär för att de värdena inte ska urholkas över tid.

Under lång tid har det funnits en föreställning om att utvecklingen i sig och tiden på något sätt automatiskt skulle leda till ökad frihet och jämställdhet. Men erfarenheten visar att så inte är fallet. Det är inte tiden som är problemet. Det är demokratins och jämställdhetens motkrafter som ständigt vinner terräng och flyttar fram positionerna. Det måste vi också göra.

Därför är jag stolt över att kunna presentera denna jämställdhetsbudget där vi totalt i just detta utgiftsområde föreslår 918 miljoner kronor till jämställdhetspolitiken, varav 166 miljoner är till nya satsningar.

Regeringen har under de gångna åren tagit krafttag brett i en rad olika frågor. Det gäller inte minst omläggningen av rättspolitiken med straffskärpningar som direkt får konsekvenser för kvinnor och jämställdheten i stort. Det handlar om kontaktförbud av olika slag. Vi är nu äntligen i färd med att kriminalisera psykiskt våld, där exempelvis tvång till viss typ av klädsel kommer att innefattas.

Vi bryter med föreställningen om att jämställdhet är ett separat spår eller en udda fågel som man kan ägna sig åt i goda tider. Tvärtom är det en helt grundläggande förutsättning för att vi i Sverige och Europa ska stärka och öka vår konkurrenskraft. Om både män och kvinnor, pojkar och flickor, kan nå sin fulla potential, det är då vi kan uppnå innovationskraft och tillväxtpotential och stärka konkurrenskraften.

Vi bryter också med viktiga föreställningar om att den digitala världen på något sätt är en annan värld än den fysiska världen som vi lever i. Vi teknikneutraliserar lagstiftningen om sexköp, det vill säga köp av sexuell handling. Det är förbjudet såväl digitalt som i den fysiska världen, och koppleri är förbjudet. Det är en oerhört viktig normaliserande lagstiftning.

Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett av de mest allvarliga hoten mot vårt samhälles grundläggande värderingar. Det finns studier som pekar på att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersförtryck. Det kan handla om saker som oskuldskrav, risk för tvångsäktenskap, kontroll av relationer och könsstympning.

I Botkyrka uppgav över 40 procent av flickorna i nionde klass att de oroar sig för att någon annan ska bestämma deras framtida partner. Det är inte en marginell företeelse utan ett systematiskt förtryck som drabbar framför allt flickor.

Konsekvenserna av hedersförtrycket är brutala. Unga flickor förbjuds att leka med pojkar i förskolan. De kontrolleras i skolan, på fritiden och i hemmet. Den som bryter mot normerna riskerar hot, misshandel, utfrysning, tvångsäktenskap eller, i värsta fall, så kallat hedersmord. Detta är tortyrliknande förhållanden som vi alla vet existerar i Sverige i dag.

Trots att problemen varit kända länge valde socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att blunda för dem. Rädslan att bli kallad för rasist vägde tyngre än flickors frihet. Resultatet är ett av de största sveken mot barn och unga i Sverige i modern tid.

Det är bland annat mot denna bakgrund som budgetpropositionen för 2026 ska förstås. Regeringen har en lång rad reformer för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i budgeten. Därmed flyttar vi fram positionerna med flera centrala reformer. En av dem gäller regionalt stöd för dem som drabbas av hedersförtryck. Nästa år satsar regeringen över 100 miljoner kronor på att kommuner och regioner tillsammans med länsstyrelserna ska utveckla stödet för våldsutsatta bland annat genom att etablera och utveckla regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det saknas i dag ett likvärdigt stöd landet över, vilket vi nu åtgärdar.

Kunskap, stöd och samordning måste finnas nära dem som är utsatta i vardagen, i skolan, socialtjänsten och vården. Tidigare har långsiktighet saknats, vilket vi nu åtgärdar. Vi förstärker också stödet till kvinno- och tjejjourer. Vi ökar stödet till dessa jourer och vissa andra ideella organisationer inom brottsofferområdet med 20 miljoner kronor. En majoritet av jourerna hanterar ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Men problemet är också bredare, med mäns våld mot kvinnor i olika former.

Om vi menar allvar med att bekämpa hedersförtrycket måste vi ge stabilt och långsiktigt stöd till dem som möter de mest utsatta. Därför är också detta stöd permanentat från och med nu.

Vi tydliggör också arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck med ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Vi kommer att upprätta en ny nationell handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Den nya planen ska ge myndigheter tydliga uppdrag och resurser för att höja kompetensen och förbättra arbetssätten. 17 miljoner kronor avsätts under 2026 för insatser som stärker hela samhällets förmåga att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Fru talman! Låt mig också passa på att lyfta fram en annan viktig del av budgeten. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen också att Diskrimineringsombudsmannen tillförs 25 miljoner kronor under 2026 och 34 miljoner kronor från och med 2027 och framåt. Arbetet med att bekämpa diskriminering och främja likabehandling, särskilt i en tid då mänskliga rättigheter utmanas, är prioriterat för den här regeringen. Ett demokratiskt samhälle som präglas av likabehandling är också ett konkurrenskraftigt och motståndskraftigt samhälle.

Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män. Nu får Diskrimineringsombudsmannen muskler att jobba effektivt med genomförandet av EU:s lönetransparensdirektiv. Att synliggöra osakliga löneskillnader kan och kommer att förbättra förutsättningarna för att kvinnor och män ska få lika lön för lika arbete.

Fru talman! Vi kan aldrig ta grundläggande demokratiska och jämställda värden för givna. Vi måste aktivt försvara friheten och jämställdheten. Det bidrar den här budgeten till.

När man lyssnar på oppositionen blir det tydligt att de ser jämställdheten som någonting separat, som ett särskilt spår som vi kan sätta olika epitet på. Men det här handlar om en grundläggande syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

Om både pojkar och flickor, män och kvinnor kan nå sin fulla potential gynnar det svensk konkurrenskraft, vår innovationskapacitet och våra tillväxtmöjligheter. Allt annat är ett slöseri som Sverige eller Europa inte har råd med.

(Applåder)

Herr talman! Jag ser fram emot att diskutera de här frågorna så snart som om bara några dagar eller någon vecka i den debatt kopplad till utgiftsområdena och budgeten där också de här delmålen nämns. Vi får alltså inom kort anledning att debattera de här frågorna vidare.

Jag ser också fram emot att återkomma med en skrivelse till riksdagens bord. Jag kan försäkra att vi inte drar ned på tempot från regeringens sida kopplat till strategier och handlingsplaner. Vi får återkomma i flertalet av de här frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Stort tack, Sofia Amloh, för en mycket intressant debatt! Ja, jag kommer att återkomma under denna mandatperiod i frågan. Och ja, vi kan ha en särskild genomgång av regeringens samtliga handlingsplaner när det gäller de här frågorna och titta på styrningen och hur det hänger ihop.

Politik är ofta en samlad bedömning. Man måste angripa frågorna från olika håll, precis som ledamoten Sofia Amloh är inne på. Man behöver en helhetsförståelse av den jämställdhetspolitiska målsättningen för alla olika delmål. Men man behöver också ta sig an frågorna specifikt. Det är en av anledningarna till att regeringen väljer att skapa ett särskilt delmål för hedersrelaterat våld och förtryck.

Samtidigt som man behöver en helhetsförståelse och, precis som ledamoten säger, inte kan dela målen från varandra, är det precis detta man behöver göra för att komma åt särskilda delar inom vissa typer av problematik. Då kan man synliggöra vissa saker och sätta särskild kraft bakom andra delar. Det är så vi successivt och med kraft kan öka jämställdhetsarbetet.

När det gäller det sjätte delmålet har det följande lydelse: ”Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och utnyttjande i prostitution och människohandel ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet till kroppslig och psykisk integritet.”

Det nya sjunde delmålet lyder: ”Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att begränsas av kollektivt grundade hedersnormer.”

Jag ser fram emot att återkomma till ledamoten Sofia Amloh och riksdagen med både handlingsplaner och skrivelser.

Herr talman! Tack, Sofia Amloh, för frågan om styrning! Det finns få ämnen som engagerar mig så mycket som styrningsfrågor, så jag är verkligen glad över frågan och ska försöka bringa klarhet i de här delarna.

Ledamoten Sofia Amloh ställde en fråga om detta till mig vid en muntlig frågestund. Då var utrymmet i tid mycket kort. Jag ska därför försöka fördjupa svaret rörande de delarna.

Sedan december 2008 är delmålen, till skillnad från det övergripande målet, inte riksdagsbundna. Det är alltså regeringens avsikt att när det gäller delmålen inte frångå den praxis som vi har sedan 2008. De är alltså inte föremål för riksdagsbeslut, även om budgetpropositionen i stort är det.

Vi avser att återkomma med en skrivelse som förtydligar arbetet med det nya, sjunde delmålet. Delmålet lyder: ”Hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Alla, oavsett kön, ska genom hela livet ha samma rätt och möjlighet att leva sitt liv utan att begränsas av kollektivt grundade hedersnormer.”

Portalparagrafen i delmål 6 är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Däremot har jag inte den nya formuleringen av det sjätte delmålet i huvudet. Jag kan därför inte exakt återge den. Däremot kan jag utifrån ledamoten Sofia Amlohs frågeställning försäkra att det på intet sätt är något som urholkas. Tydligheten om mäns våld mot kvinnor är oförändrad. Vi använder ett könat språk för att belysa att det är där huvudproblematiken ligger. Men vi nämner också våld i nära relation utöver detta. Huvudportalinledningen handlar alltså om mäns våld mot kvinnor, och det ligger fast.

Styrningsmässigt har vi både strategin och handlingsplanerna. Jag har nämnt handlingsplanen rörande hedersrelaterat våld och förtryck, och vi kommer också med ytterligare en handlingsplan rörande prostitution och människohandel. De är oerhört viktiga för styrningen när det gäller det övergripande jämställdhetspolitiska målet och våra sju delmål, också för de olika åtgärder, insatser och uppdrag som vi lägger i och med de här handlingsplanerna, så att de ska följa riksdagens och regeringens målsättningar i de här frågorna.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig vilka skäl som låg till grund för att jag inte lade fram det nya delmålet för beslut av riksdagen på samma sätt som de andra sex målen. Jag vill börja med att tacka Sofia Amloh för hennes engagemang i jämställdhetspolitiska frågor.

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Målet har beslutats av riksdagen (prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115).

Därutöver har regeringen fastställt delmål för jämställdhetspolitiken. Genom regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid (skr. 2016/17:10) presenterade den dåvarande regeringen en ny delmålsstruktur för jämställdhetspolitiken.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) har regeringen beslutat om en ny lydelse för det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och om införande av ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har samtidigt föreslagit att ytterligare medel tillförs för en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck, för att kraftsamla kring det nya delmålet.

Av budgetpropositionen framgår också att regeringen avser att i en skrivelse mer utförligt återkomma till riksdagen om de nya och reviderade delmålen. Jag ser fram emot att göra det och då även som aviserat presentera en ny nationell strategi för att säkerställa ett hållbart och samordnat arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel.

Herr talman! Stort tack, ledamoten Sofia Amloh, för engagemanget!

Vi skulle kunna gå igenom propositionslistor från den förra regeringen och den här regeringen och jämföra i vilken takt och omfattning olika förändringar har kommit till stånd. Vi kan också jämföra hur många gånger man föll, till exempel i budgetomröstningar, i riksdagens kammare där vi befinner oss nu, i jämförelse med hur det ser ut för den här regeringen. De siffrorna visar att vi håller ett otroligt högt tempo.

Jag förstår att ledamoten Sofia Amloh är angelägen och efterfrågar just de här utlovade förändringarna, exempelvis av diskrimineringslagstiftningen. Vi kommer att återkomma till exakt när vi kommer att få det på plats.

Jag är mycket stolt och glad över att jag tidigare i dag presenterat exempelvis grundlagsförändringar kopplade till att konstitutionellt stärka och skydda aborträtten i svensk grundlag. Det var inget som den förra regeringen mäktade med eller fick stöd för. Gång efter annan skulle jag kunna dra sådana exempel.

Ledamoten Sofia Amloh behöver inte vara orolig för regeringens handlingskraft. Vi fortsätter i högt tempo.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Stort tack, Sofia Amloh, för frågorna om diskrimineringslagstiftningen!

I dag gäller ett förbud mot diskriminering i vissa delar av den offentliga verksamheten, till exempel arbetsmarknadspolitisk verksamhet och inom socialtjänsten. I andra delar av den offentliga verksamheten är skyddet begränsat. Om exempelvis en polis eller en tulltjänsteperson använder ett diskriminerande språkbruk i samband med rådgivning eller kontakt med allmänheten omfattas detta av förbudet. Dagens förbud gäller däremot inte åtgärder som vidtas.

Precis som ledamoten lyfter är detta något som den här regeringen har aviserat och lyft tidigare. Det har också kommit starka rekommendationer från internationella organ om att ta detta vidare. Vi konstaterar att dagens lagstiftning innebär att enskilda har ett svagare skydd mot diskriminering vid kontakter med vissa myndigheter jämfört med andra.

Vi avser att återkomma i den här frågan; det är aviserat. Vi kommer att återkomma rörande ett utökat skydd mot diskriminering när det gäller offentliga verksamheter. Jag får i ett senare skede återkomma till ledamoten Sofia Amloh om den exakta tidsplanen för det.

När det gäller regeringens förmåga att verkställa beslut och att komma framåt i viktiga frågor med avseende på samarbetspartier förväntar jag mig och förutsätter jag att folk ska bete sig. Om man inte beter sig förväntar jag mig också att samtliga partier vidtar åtgärder mot det.

Jag kan konstatera att den här regeringen inte har några problem med att samarbeta. Den här regeringen har ett högt tempo och har vidtagit oerhört många åtgärder, framför allt inom jämställdhetsområdet och inte minst inom området hedersrelaterat våld och förtryck – inte minst handlar det om att flytta fokus från gärningsmannen till brottsoffret.

Herr talman! Låt mig börja med ledamoten Sofia Amlohs fråga om verkställigheten, som hon oroar sig över. Efter tre år framgår det med all önskvärd tydlighet att den här regeringen inte har några problem med verkställigheten. Vi gick senast i dag vidare med grundlagsförändringar som rör begränsningar i mycket allvarlig systemhotande aktivitet. Det gäller exempelvis aktivklubbarna. Jag som jämställdhetsminister kunde tidigare i höstas lägga fram den största jämställdhetsbudgeten någonsin. Vi har förändrat och skärpt lagstiftningen på en rad områden och flyttat fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Det är en helt avgörande fråga för jämställdheten och perspektivet mänskliga rättigheter.

Vi fortsätter naturligtvis vårt oerhört tuffa arbete i högt tempo. Vi kommer att återkomma inom en rad olika områden. Det gäller inte minst diskrimineringsområdet, som ledamoten Sofia Amloh tar upp i sin interpellation, i vilken hon också kopplar frågan till Diskrimineringsombudsmannen. Myndigheten förbereder just nu ett införande av direktivet om lönetransparens. Detta direktiv kommer i allra högsta grad att förbättra möjligheterna för kvinnor och arbetsgivare att sköta lönefrågorna på ett öppet och mer transparent sätt. Det kommer att motverka oskäliga löneskillnader.

Sofia Amloh tar upp sexuella trakasserier, som är en del i detta. Det är oerhört viktigt att arbeta vidare med dessa frågor, vilket vi gör på flera olika sätt. Regeringen införde tidigare under mandatperioden kön som grund för hatbrott. Det är en helt avgörande fråga för att stärka kvinnors rättigheter.

Vad gäller skolan och arbetslivet arbetar departementet för närvarande med en arbetsmiljöstrategi som har ett särskilt fokus på jämställdhetsområdet. Detta kommer arbetsmarknadsminister Johan Britz att återkomma om.

Herr talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag avser att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa ett effektivt antidiskrimineringsarbete. Jag vill tacka ledamoten för frågan och engagemanget.

I en tid då mänskliga rättigheter ifrågasätts och utmanas i flera delar av världen är det särskilt viktigt att värna människors lika rättigheter och möjligheter. Arbetet med att bekämpa diskriminering måste därför fortsätta och kräver aktiv medverkan från en bredd av aktörer.

Det arbete som Diskrimineringsombudsmannen och civilsamhällets organisationer gör är viktigt för att skapa förutsättningar för allas lika rättigheter och möjligheter. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att stärka skyddet mot diskriminering. Arbetet med genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om stärkt tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete, det så kallade lönetransparensdirektivet, pågår. Regeringen kommer att återkomma med en proposition med förslag för att genomföra direktivet i svensk rätt.

Regeringen har också antagit en handlingsplan mot rasism och hatbrott och en handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Handlingsplanerna utgör viktiga steg i arbetet för ett Sverige fritt från diskriminering.