Herr talman! Statsrådet redogör i sitt svar för att regeringen har tagit fram två handlingsplaner, en mot rasism och hatbrott och en för hbtqi-personers rättigheter. Det är inget fel med det, utan det är väldigt bra. Men jag vill fråga statsrådet hur regeringen tänker att dessa handlingsplaner ska verkställas när regeringsunderlaget vilar på Sverigedemokraterna i en tid när nazister och aktivklubbar trampar på våra gator. Säpo har varnat för och larmat om att de organiserar sig, men regeringen vänder andra kinden till.

När sverigedemokratiska politiker inte heilar på valvakor samlar de på nazistprylar och idolbilder på Hitler eller har flera stycken Mein Kampf i samlarlådan. Det är tydligt vilket regeringsunderlag den här regeringen försett sig med.

Herr talman! På vilket sätt ska det bli verkställighet i handlingsplanerna så att de får den effekt som behöver uppnås? Det är i allra högsta grad uppenbart att handlingsplanerna ligger rätt i tiden, men verkställigheten bekymrar mig när man har Sverigedemokraterna som regeringsunderlag.

Herr talman! Diskrimineringsombudsmannen lämnar en redovisning varje år där man redogör för hur bilden ser ut och hur det står till med diskriminering i samhället runt om i landet. Diskriminering förekommer i hela samhället men mest i arbetslivet och i skolan. För 2025 konstaterar Diskrimineringsombudsmannen att nivåerna fortfarande är höga och att det är vanligast i arbetslivet, och jag vill därför ta upp några av de saker som uppmärksammas i årsredovisningen.

Den första saken är att det förekommer trakasserier och sexuella trakasserier i arbetslivet. Det kan ske mellan två arbetstagare men också mellan arbetsgivare och arbetstagare. Man har även sett att en tredje part kan utsätta någon för trakasserier eller sexuella trakasserier. Det kan vara en kund eller någon man har omsorg för.

Jag drar mig till minnes att vi nog haft en debatt här om detta. Jag har i varje fall läst en rapport från Handelsanställdas förbund i vilken man redogör för att framför allt unga kvinnor med otrygga anställningsformer är otroligt utsatta för olika trakasserier på svensk arbetsmarknad.

Mot denna bakgrund vet jag också att ILO:s konvention 190 ligger på regeringens bord. Den är redan färdigutredd och bör kunna implementeras i svensk lagstiftning. Den socialdemokratiska regeringen lämnade över ett helt färdigt förslag om internationella åtaganden till den här regeringen. Jag undrar varför man inte har implementerat detta förslag. Det ligger ju klart på bordet, och det är egentligen bara att lägga fram det för riksdagen att besluta om, framför allt med tanke på att det finns en stark politisk enighet om det. Varför har man inte vidtagit åtgärder för att minska den här typen av trakasserier och stärka lagstiftningen?

Herr talman! Jag konstaterar att statsrådet inte alls är bekymrad över att regeringsunderlaget Sverigedemokraternas historik och ledande politikers – riksdagsledamöters – pågående faktiska rasistiska handlingar hela tiden är något som återkommer. Hon verkar heller inte tro att det skulle ha någon som helst inverkan på verkställigheten av handlingsplaner mot just rasism och hatbrott. När det gäller hbtqi-personers rättigheter har regeringsunderlaget, som är flera gånger om större än Liberalerna, inte alls främjat dem, och det sticker de inte under stol med. Statsråden ser uppenbarligen inte att det finns några bekymmer med att få verkställighet här. Det gör mig faktiskt ännu mer bekymrad.

Jag vill fortfarande ha svar på frågan varför man inte har ratificerat ILO 190 och de internationella åtaganden vi har varit helt överens om. De har legat på regeringens bord i snart fyra år. Allt är helt förberett, och det är något som alla frågar efter. Jag förstår inte varför regeringen inte har lagt fram detta för riksdagen. Det skulle blivit en proposition som tog plats på en ganska tom lista från Arbetsmarknadsdepartementet. Jag tror att många skulle uppskatta det. Jag förstår inte varför regeringen inte lägger fram uppskattade förslag som efterfrågas och som det finns en bred politisk enighet om.

Låt mig återgå till annat som redovisas i Diskrimineringsombudsmannens rapport. Utöver det jag redan påtalat finns en annan sak som är väldigt viktig för många av oss, inte minst för Liberalerna. I samband med att regeringen gick vidare med införandet av visitationszoner skulle man utvidga diskrimineringslagens förbud. Lagen täcker nämligen inte alla situationer på arbetsmarknaden eller ute i samhället. Exempelvis är diskrimineringslagens skydd inte heltäckande om man blir diskriminerad i kontakt med polisen eller tullen. Det finns utredningsförslag om det från 2021. Regeringen skickade pressmeddelanden om detta 2024, och man har stått i många sammanhang och sagt att det här ska genomföras.

Min fråga till statsrådet är: När ska detta genomföras? Det är ett löfte som har getts många gånger, men det saknas fortfarande på riksdagens bord. Kommer det här att genomföras? Det är hög tid. Det börjar bli lite tajt om tid den här mandatperioden. När har man tänkt planera in detta? Det finns inte heller med på listan över lagförslag som ska komma till våren.

Herr talman! Jag hade inte förväntat mig att vi skulle ta det i just den här debatten, men när statsrådet flera gånger lyfter att man flyttar fokus till stödet för brottsoffer, vilket är jättebra, måste jag ändå påpeka att man har skurit ned med rätt många miljoner på just Brottsofferjouren, som faktiskt får dra ned på sin bemanning. Därmed kanske de inte har den tillgänglighet som skulle behövas. Vad man säger med ord och vad man gör i handling stämmer alltså inte riktigt överens när det gäller stödet för brottsoffer.

Jag vill avsluta med att konstatera, herr talman, att regeringen säger att man bereder saker och att saker är på gång, men vi ser det aldrig på riksdagens bord. Man kommer inte till just de saker som behövs.

Under hela den här mandatperioden har ett helt färdigt förslag gällande ILO 190 funnits på bordet, om att stärka lagstiftningen mot sexuella trakasserier från tredje part, men man har inte gjort något, herr talman. Nu står man här och kan fortfarande inte svara när det gäller detta.

Samma sak gäller utvidgningen av diskrimineringslagen. Man lovar och säger att förslag finns; man tänker återkomma. Jag vill påminna statsrådet om att vi här i riksdagen snart går på julledighet, och när vi kommer tillbaka är det bara några månader kvar på mandatperioden att verkställa och genomföra lagstiftning. Nu står man här strax före jul och har en vårtermin på sig men kan inte redovisa något förslag, vilket man ska göra i en propositionslista under vårterminen. Det finns inget sådant förslag, så jag tvivlar faktiskt på handlingskraften tills jag ser det på bordet.