Sofia Amloh (S) svarade Jämställdhetsministern Nina Larsson i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2025/26:52 Måndagen den 15 december” den 15 dec 2025.
Jämställdhetsministern Nina LarssonL· i en replikTack till ledamoten Sofia Amloh för frågorna! Jag vill säga några ord om handlingsplanerna och frågeställningen kring dem. Politik handlar många gånger om att göra en samlad bedömning och försöka tolka och se de problem…Fru talman! Jämlikhet är själva själen i frihet. Det finns faktiskt ingen frihet utan den. Så uttryckte sig Frances Wright redan 1829. Det är nära 200 år sedan. Vi står fortfarande inför samma grundläggande frågeställningar. Det handlar om frihetens villkor, om jämlikhetens betydelse och om vilket ansvar samhället bär för att de värdena inte ska urholkas över tid.
Under lång tid har det funnits en föreställning om att utvecklingen i sig och tiden på något sätt automatiskt skulle leda till ökad frihet och jämställdhet. Men erfarenheten visar att så inte är fallet. Det är inte tiden som är problemet. Det är demokratins och jämställdhetens motkrafter som ständigt vinner terräng och flyttar fram positionerna. Det måste vi också göra.
Därför är jag stolt över att kunna presentera denna jämställdhetsbudget där vi totalt i just detta utgiftsområde föreslår 918 miljoner kronor till jämställdhetspolitiken, varav 166 miljoner är till nya satsningar.
Regeringen har under de gångna åren tagit krafttag brett i en rad olika frågor. Det gäller inte minst omläggningen av rättspolitiken med straffskärpningar som direkt får konsekvenser för kvinnor och jämställdheten i stort. Det handlar om kontaktförbud av olika slag. Vi är nu äntligen i färd med att kriminalisera psykiskt våld, där exempelvis tvång till viss typ av klädsel kommer att innefattas.
Vi bryter med föreställningen om att jämställdhet är ett separat spår eller en udda fågel som man kan ägna sig åt i goda tider. Tvärtom är det en helt grundläggande förutsättning för att vi i Sverige och Europa ska stärka och öka vår konkurrenskraft. Om både män och kvinnor, pojkar och flickor, kan nå sin fulla potential, det är då vi kan uppnå innovationskraft och tillväxtpotential och stärka konkurrenskraften.
Vi bryter också med viktiga föreställningar om att den digitala världen på något sätt är en annan värld än den fysiska världen som vi lever i. Vi teknikneutraliserar lagstiftningen om sexköp, det vill säga köp av sexuell handling. Det är förbjudet såväl digitalt som i den fysiska världen, och koppleri är förbjudet. Det är en oerhört viktig normaliserande lagstiftning.
Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett av de mest allvarliga hoten mot vårt samhälles grundläggande värderingar. Det finns studier som pekar på att uppemot 240 000 unga i Sverige lever under hedersförtryck. Det kan handla om saker som oskuldskrav, risk för tvångsäktenskap, kontroll av relationer och könsstympning.
I Botkyrka uppgav över 40 procent av flickorna i nionde klass att de oroar sig för att någon annan ska bestämma deras framtida partner. Det är inte en marginell företeelse utan ett systematiskt förtryck som drabbar framför allt flickor.
Konsekvenserna av hedersförtrycket är brutala. Unga flickor förbjuds att leka med pojkar i förskolan. De kontrolleras i skolan, på fritiden och i hemmet. Den som bryter mot normerna riskerar hot, misshandel, utfrysning, tvångsäktenskap eller, i värsta fall, så kallat hedersmord. Detta är tortyrliknande förhållanden som vi alla vet existerar i Sverige i dag.
Trots att problemen varit kända länge valde socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att blunda för dem. Rädslan att bli kallad för rasist vägde tyngre än flickors frihet. Resultatet är ett av de största sveken mot barn och unga i Sverige i modern tid.
Det är bland annat mot denna bakgrund som budgetpropositionen för 2026 ska förstås. Regeringen har en lång rad reformer för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i budgeten. Därmed flyttar vi fram positionerna med flera centrala reformer. En av dem gäller regionalt stöd för dem som drabbas av hedersförtryck. Nästa år satsar regeringen över 100 miljoner kronor på att kommuner och regioner tillsammans med länsstyrelserna ska utveckla stödet för våldsutsatta bland annat genom att etablera och utveckla regionala resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det saknas i dag ett likvärdigt stöd landet över, vilket vi nu åtgärdar.
Kunskap, stöd och samordning måste finnas nära dem som är utsatta i vardagen, i skolan, socialtjänsten och vården. Tidigare har långsiktighet saknats, vilket vi nu åtgärdar. Vi förstärker också stödet till kvinno- och tjejjourer. Vi ökar stödet till dessa jourer och vissa andra ideella organisationer inom brottsofferområdet med 20 miljoner kronor. En majoritet av jourerna hanterar ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Men problemet är också bredare, med mäns våld mot kvinnor i olika former.
Om vi menar allvar med att bekämpa hedersförtrycket måste vi ge stabilt och långsiktigt stöd till dem som möter de mest utsatta. Därför är också detta stöd permanentat från och med nu.
Vi tydliggör också arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck med ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Vi kommer att upprätta en ny nationell handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Den nya planen ska ge myndigheter tydliga uppdrag och resurser för att höja kompetensen och förbättra arbetssätten. 17 miljoner kronor avsätts under 2026 för insatser som stärker hela samhällets förmåga att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.
Fru talman! Låt mig också passa på att lyfta fram en annan viktig del av budgeten. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen också att Diskrimineringsombudsmannen tillförs 25 miljoner kronor under 2026 och 34 miljoner kronor från och med 2027 och framåt. Arbetet med att bekämpa diskriminering och främja likabehandling, särskilt i en tid då mänskliga rättigheter utmanas, är prioriterat för den här regeringen. Ett demokratiskt samhälle som präglas av likabehandling är också ett konkurrenskraftigt och motståndskraftigt samhälle.
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män. Nu får Diskrimineringsombudsmannen muskler att jobba effektivt med genomförandet av EU:s lönetransparensdirektiv. Att synliggöra osakliga löneskillnader kan och kommer att förbättra förutsättningarna för att kvinnor och män ska få lika lön för lika arbete.
Fru talman! Vi kan aldrig ta grundläggande demokratiska och jämställda värden för givna. Vi måste aktivt försvara friheten och jämställdheten. Det bidrar den här budgeten till.
När man lyssnar på oppositionen blir det tydligt att de ser jämställdheten som någonting separat, som ett särskilt spår som vi kan sätta olika epitet på. Men det här handlar om en grundläggande syn på demokrati och mänskliga rättigheter.
Om både pojkar och flickor, män och kvinnor kan nå sin fulla potential gynnar det svensk konkurrenskraft, vår innovationskapacitet och våra tillväxtmöjligheter. Allt annat är ett slöseri som Sverige eller Europa inte har råd med.
(Applåder)
Fru talman! Tack, ministern, för anförandet! Det var mycket intressant att höra. Jag skulle vilja diskutera jättemånga frågor, men vi har ju inte all tid i världen. Men vi ska ju faktiskt debattera lite längre fram i veckan också.
Jag tänkte ta upp två frågor, en i varje replik.
Jag älskar verkligen formuleringen att jämställdhet inte är en udda fågel. För mig är jämställdhet ett horisontellt tema, och det ingår i alla politikområden. Av det skälet vill jag också ställa en fråga om det som jag tog upp i mitt anförande: Hur kommer det sig att regeringen har tagit bort formuleringarna om jämställdhetsintegrering i myndigheternas regleringsbrev?
Låt mig förtydliga och säga att detta för mig är det självklara sättet att verkligen se till att alla myndigheter talar om jämställdhet. Har man det inte inskrivet i regleringsbrevet är det ju klart att man kan föra en dialog på andra sätt – det kan man alltid göra, så det behöver ministern alltså inte säga som svar; man kan ju föra en dialog om gängkriminalitet också – men i regleringsbrevet blir det väldigt tydligt vad myndigheterna ska jobba med eller mot. Nu har man alltså tagit bort det. Det innebär också att möjligheterna att mäta och utvärdera arbetet med jämställdhet går om intet när det gäller de myndigheter som inte har ansvar för de direkta indikatorerna, alltså de indikatorer som regeringen använder för att mäta resultatet, som vi kan läsa om i betänkandet. Jag förstår inte riktigt hur man tänker där.
Jag är faktiskt inte ensam om att inte förstå detta. Jämställdhetsmyndighetens gd var ganska tydlig vid sitt besök i utskottet: Nej, detta är inget bra förslag. Det är bättre att det står kvar.
Kan ministern utveckla sina tankar kring detta?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Helena Vilhelmsson för en mycket angelägen fråga. Jämställdhetsintegrering är grundläggande för regeringens arbete med jämställdhetsfrågor. Det är precis på det sätt som ledamoten Vilhelmsson beskriver: Vi måste jobba med det systematiskt och integrerat i alla kärnprocesser. Det var också därför som statsministern tidigare i år fattade beslut om att Regeringskansliet ska jobba med jämställdhetsintegrering. Det är det på detta sätt som regeringen arbetar och får in de här frågorna.
Vi utvärderar nu JIM-satsningen, alltså jämställdhetsintegrering i myndigheter, och kommer att återkomma under våren med förslag om hur det arbetet ska fortsätta. Det har varit ett arbete under många år. Det är också viktigt att vi utvärderar hur jämställdhetsintegreringen fungerar och ser om det finns sätt att effektivisera och förbättra arbetet så att det kan få ännu starkare och bättre effekt än hittills.
Detta är en angelägen fråga att fortsätta med. Jag ser fram emot att återkomma till ledamoten Helena Vilhelmsson med svar senare under våren.
Fru talman! Det ser jag också fram emot. Då lär vi återkomma i frågan. Jag tror att det är riktigt avgörande. Jag tror att det är ett bra sätt, som det har varit i många år, att få samtliga myndigheter att jobba med jämställdhetsfrågor.
Tack för svaret! Då går jag över till min andra fråga, som gäller arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag delar i mångt och mycket den bild som ministern gav. Jag tillstår att vi i Sverige har varit naiva under många år, men nu håller vi på att rätta till problemet. Det gör vi inte minst genom den senaste lagstiftningen som vi beslutade om här i kammaren, nämligen att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Det är ett mycket välkommet lagförslag.
Det jag var kritisk mot när vi debatterade och beslutade var att regeringen inte tycker att Socialstyrelsen eller Ivo ska jobba på något annat sätt med tillsyn över den nya lagen. Man hänvisar till att det brukar vara så att läkare eller patienter själva hör av sig till Ivo, och då inleds en tillsyn.
Jag tycker att det är ett otroligt tråkigt och naivt sätt att se på det. Det är ju inte så att en läkare som vet med sig att han eller hon numera gjort en kriminell åtgärd ringer till polisen dagen därpå och säger: Hej! Jag har gjort en kriminell åtgärd.
För mig är det givet att skapar man en ny lag måste man också se över hur man arbetar för att den lagen ska efterlevas. Men så tyckte inte regeringen. Trots att många remissinstanser ansåg att detta behövdes gick regeringen inte den vägen framåt.
Jag undrar om ministern kan utveckla detta lite. Det ska också sägas att nästan inga ärenden har kommit in till Ivo för granskning eller anmälan, nästan inga alls. Ändå ska man inte förändra sitt arbetssätt.
Fru talman! Tack till ledamoten Helena Vilhelmsson för frågeställningar om oskuldskontroller och oskuldsingrepp och hur lagstiftningen kan implementeras!
Det här är en normerande lagstiftning. Den har viktiga signaleffekter inom vården och skolan och hos olika aktörer. Det blir ett ökat tryck på att anmäla i och med den här kriminaliseringen. Även om det hittills inte finns så många exempel på detta har lagstiftningen en viktig normerande effekt.
Regeringen arbetar också med uppdrag till olika aktörer kopplat till kunskapshöjande underlag och material, så att man får mycket bättre kunskap om och förståelse för problematiken med hedersrelaterat våld och förtryck och så att man kan identifiera detta och vidta åtgärder när man stöter på den här typen av brott, som det handlar om.
Men sedan är det också upp till polis och rättsväsen att utifrån ny lagstiftning utveckla metoder och hela tiden förbättra sitt arbete så att de lagar och regler som vi har i Sverige får effekt och så att brott kan lagföras på ett bra sätt.
Jag utesluter inte att vi kan behöva göra ytterligare insatser. Det är ett ständigt pågående arbete i takt med att vi får ny lagstiftning på plats på alla områden. Det handlar om att hela tiden försöka förbättra kunskapsläget. Sedan är det upp till myndigheterna att utveckla metoderna så att man också kan följa lagstiftningen.
Fru talman! Tack, jämställdhetsministern, för ditt anförande!
Lönetransparensdirektivet nämndes, vilket vi ser fram emot att få behandla här i riksdagen. Då får vi också se vilken ansats regeringen har där. Jag tror absolut att det kommer att spela en stor roll, men den stora roll som regeringen vill göra det till är jag skeptisk till. Vi ska också vara noga med att det här är någonting som den svenska regeringen är tvingad att göra. Man har ju inte tagit något eget initiativ, utan det är ett direktiv från EU. Detta ska vi vara noga med, tänker jag.
När det kommer till människohandel, som också tas upp i anförandet, är det bra med handlingsplaner. Men jag tänker på att vi har problem när det gäller lagstiftning. Inte minst har det kommit kritik från Jämställdhetsmyndigheten, och även andra statliga utredningar visar att det finns brister i lagstiftningen. Jag har en ganska liten tilltro till att handlingsplanerna skulle få väldigt stora effekter på det här området när man inte har en lagstiftning som straffar människohandel och organiserad brottslighet.
Jämställdhetsministern pratar mycket och väl om hedersrelaterat förtryck. Men jag vill korrigera där. Att oppositionen inte skulle ha gjort någonting på det här området stämmer inte. Ett exempel är att vi införde ett särskilt brott för hedersförtryck, alltså en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Jag tänker att vi är flera som bedriver arbetet mot hedersförtryck.
Jag vill komma till frågan om hur man ska få rätsida på här typen av frågor och handlingsplaner. Jämställdhet handlar ju om att människor ska bli fria, om att kvinnor ska uppnå den frihet som anförandet inleddes med. Men den här regeringen har gjort människor och kvinnor fattigare. Hur ska man då uppnå den här frigörelsen?
Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Amloh för frågorna!
Jag vill säga några ord om handlingsplanerna och frågeställningen kring dem. Politik handlar många gånger om att göra en samlad bedömning och försöka tolka och se de problem och den verklighet som vi i dag lever i och hela tiden anpassa, förbättra och förstärka kunskapsunderlag, lagstiftning när det är nödvändigt och samordning när det finns behov av det.
Är det någonting som vi i den här regeringen är drivna av är det just att hitta bra och effektiva lösningar som kanske många gånger rör fler departement och fler politikområden. Jämställdhetsfrågorna genomsyrar ju precis alla politikområden.
Handlingsplanen mot prostitution och människohandel är angelägen, dels för att vi ser att problematiken rör sig ned i åldrarna, dels för att den i mycket högre utsträckning rör sig i den digitala sfären, där vi hittills hamnat efter i lagstöd och metodarbete för att möta det. Det är alltså en prioriterad fråga.
Men det handlar också om synen på var människors potential ligger. Det handlar om att vi har en förmåga att få kvinnor och flickor att nå sin fulla potential. Då är också skattesänkningar viktiga för kvinnor, för att de ska få ett ökat handlingsutrymme och en större möjlighet att påverka sina livsval.
Vi kan se på de analyser som görs av jämställdhetsbudgeten att kvinnor gynnas något mer fördelningsmässigt. Men detta förutsätter att man har synen att män och kvinnor ska ha lika förutsättningar och att skattesänkningar, försvarssatsningar och kunskapshöjande forskningsinsatser också gynnar kvinnor. Det är det som är grunden.
Fru talman! Jämställdhetsministern talar om den verklighet som vi i dag lever i. Ja, i den verklighet som vi i dag lever i har de här skattesänkningarna bara grävt jättestora hål, exempelvis i välfärden. Det finns inga skattesänkningar i världen för välfärdens kvinnor som gör att de får en bättre arbetsmiljö, fler kollegor eller andra arbetsvillkor. Priset för skattesänkningarna är en försämrad arbetsmiljö och sämre arbetsvillkor.
Arbetsmiljöverket har nu gjort inspektioner inom sjukvården. Tre av fyra arbetsplatser håller inte måttet över huvud taget. Det är en skarp kritik. Vilka skattesänkningar hjälper till att förbättra arbetsmiljön och villkoren för de kvinnor som jobbar där? Det är väldigt många som gör det.
Skattesänkningar kommer inte att leda till bättre arbetsmiljö och bättre villkor. De leder till en utökad fattigdom.
Jag frågar jämställdhetsministern vad svaret är till den mamma som säger: Jag har inte råd att köpa några julklappar nu. Vad säger statsrådet till mamman som faktiskt inte har fått något jobb? Hon är ensamstående med två barn och är mest en belastning i arbetsintervjuer eftersom man ser henne som att hon hela tiden kommer att vabba. Vad säger statsrådet till den mamma som inte har de ekonomiska resurserna, som lever med de minsta ekonomiska marginalerna och som ni inte har gjort någonting för? Vad är svaret till alla de mammor där ute som nu inte har råd och som inte har haft det under hela er tid? Vad är svaret, statsrådet?
(Applåder)
Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Amloh för frågan!
Det är helt avgörande att regeringen och staten – vi i politiken – tar ett ansvar och för Sverige i rätt riktning. Det handlar om att se till att stärka ekonomin brett, så att vi har resurser till välfärden. Det är hela utgångspunkten för den här regeringen och något som vi, trots lågkonjunktur, har lyckats med.
Vi har vridit och vänt på varenda reform för att få Sverige i rätt riktning. Nu stärks också ekonomin.
Jag kan hålla med ledamoten Sofia Amloh om att vi sannerligen kan ställa högre krav på arbetsgivare i Sverige i dag – inte minst inom vården och omsorgen, där många kvinnor arbetar. Det måste löna sig att utbilda sig, också för första linjens chefer i vården eller förstelärare inom skolan. Regeringen tillför också resurser på exempelvis skolans område, och då vill det till att arbetsgivarna på området – kommunerna – tar det ansvaret. Det är ett gemensamt politiskt ansvar för de partier som också är verksamma som arbetsgivare.
Vi går nu mot jul, och jag vill understryka det sista som ledamoten Sofia Amloh lyfte. Jag tänker ofta på att många kvinnor, men även andra grupper, har det särskilt tufft i jultider. Det finns ingen annan fråga jag är så angelägen om som att verkligen stärka svensk ekonomi och svensk konkurrenskraft. Det är också den absolut viktigaste prioriteringen för den här regeringens arbete.
Med det vill jag säga god jul.
(Applåder)
