Elin Nilsson

Herr talman! För knappt fyra år sedan satt jag i vårsolen hemma på trappen. På vägen nedanför huset lekte ukrainska barn – barn som kom till Sverige bara dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Att vi nu står här på fyraårsdagen av invasionen och debatterar livsmedelspolitik må vara ett sammanträffande, men det är ett slående sådant.

Att det rasar ett krig i Europa är högst relevant för det vi debatterar här i dag. Som många före mig har sagt behöver vi öka den svenska livsmedelsproduktionen. Självförsörjningsgraden behöver öka. Det är glasklart. Det är vi alla eniga om.

Samtidigt höjs protektionistiska röster. Det finns de som menar att livsmedelsimporten är rakt igenom negativ. Som liberal vänder jag mig starkt emot detta. Det finns inget motsatsförhållande mellan att öka svensk livsmedelsproduktion och att samtidigt fortsätta med import och export av livsmedel. Frihandel och internationella relationer är bra för Sverige, punkt.

Samtidigt är det såklart bra att välja svenskproducerade livsmedel. Det är bra för klimatet och miljön, och det är bra för djuren. Många konsumenter väljer också svenskt. Man gör det därför att det kommer med ett mervärde. Det kommer med ett beteskrav där korna får gå ute på bete, det kommer med en hög nivå av djurvälfärd och det kommer med en låg antibiotikaanvändning – värden som vi måste värna och som stärker svensk livsmedelsproduktion.

Herr talman! Vi befinner oss i en tid då säkerhetsläget i vårt närområde är djupt bekymmersamt. Under lång tid trodde vi naivt att kriget aldrig skulle komma tillbaka till vår del av världen. Det gjorde att vi rustade ned, och det får vi hantera nu.

Vi vidtar också åtgärder. Regeringen har påbörjat arbetet med att stärka livsmedels- och vattenberedskapen. Redan i år avsätter vi nästan en halv miljard till nya beredskapslager av spannmål och andra kritiska insatsvaror.

Men beredskap handlar inte bara om lager. Det handlar om vattenförsörjning, reningskemikalier, reservkraft – man kan hålla på länge och radda saker som är viktiga. Mycket behövs för att samhället ska fungera under press.

En avgörande del i detta är de svenska bönderna. Ett starkt jordbruk i fredstid är en förutsättning för att vi ska kunna producera mat när det verkligen behövs. För att lyckas behöver de tydliga regler, rimliga villkor och möjlighet att planera långsiktigt. De ska inte belastas av onödig byråkrati eller skadliga skatter.

Livsmedelsberedskap är också i allra högsta grad en fråga om näringspolitik. Det är böndernas företagande, investeringar och planering som bygger långsiktig trygghet. När skatter och regelverk är förutsägbara och administrationen rimlig kan jordbruksföretagen växa och utvecklas. Då kan de fokusera på det de gör bäst: bruka jorden, investera i framtiden och försörja landet.

Herr talman! Ett livskraftigt jordbruk är mer än bara en fråga om produktion. Det handlar om ett fritt näringsliv, tydliga spelregler och långsiktig beredskap. När jordbrukarna får de bästa förutsättningarna byggs Sveriges matförsörjning och trygghet utan att staten detaljstyr deras vardag. Det är rent av nödvändigt att vi backar och slutar med detaljstyrningen. Den är en riktig hämsko för stärkandet av den svenska livsmedelsproduktionen.

Herr talman! Sverige har byggts starkt av kunskap och innovation. En livskraftig livsmedelsbransch är inget undantag. Den behöver också innovationer.

Här sker väldigt mycket. Den här regeringen har tagit tydliga steg för att stärka detta arbete. Forskningen har stärkts, finansieringen har ökats och samarbetet med näringslivet har förbättrats.

Satsningar på forskning sker dock inte av sig själva. Som liberaler ofta säger i den här talarstolen: Framgång börjar i skolan. Dagens elever är morgondagens ingenjörer, entreprenörer och yrkesverksamma. Skolan måste ge dem grundläggande kunskaper, förståelse och färdigheter. Utan en stark skola får vi inte den kompetens som behövs. Utan en välfungerande skola får vi inte ett konkurrenskraftigt Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för en mycket snygg radioövergång till min uppföljande fråga!

Miljöpartiet resonerade kring lönsamhet i svenskt skogsbruk och nämnde marknadsmisslyckande och behov av en omnibus på det området. Skogen är ju verkligen ett sådant område där Sverige har överimplementerat EU-regelverk, och det finns många tydliga exempel på hur tidigare regeringar inte har bevakat svenska intressen tillräckligt starkt i EU.

Delar statsministern bilden att det absolut viktigaste vi kan göra för det svenska skogsbrukets konkurrenskraft just nu är det arbete vi gör med att se till att svenska skogsägare som drabbas av markinskränkningar faktiskt kommer att få ersättning? Det finns en koppling till EU-regelverken här, så jag tänker att det är en relevant fråga. Kan statsministern säga något om det?

Herr talman! Tack, statsministern, för svaren hittills och för rapporten! Jag vill särskilt tacka för markeringen mot den europeiska protektionism som vi ser. Den skulle verkligen missgynna hela EU, och särskilt Sverige.

Jag håller med om det Socialdemokraterna sa om att Europas konkurrenskraft bygger på ordning och reda, men vad begreppet innebär tror jag däremot inte riktigt att vi håller med varandra om. Den minskade regelbördan och de regelförenklingar som görs innebär ju just att det blir ordning och reda. Just nu är det alldeles för regeltungt, vilket skapar stora problem.

Precis som jag lyfte inför mötet är det viktigt att man prioriterar och fokuserar och ser till att faktiskt göra verkstad av de förenklingar man nu talar om. Jag tycker att det låter väldigt klokt att ha hög fart i det här. Man ska tala om vad som sker här och nu och visa att man fattar beslut och att det faktiskt genomförs förenklingar.

Samtidigt som vi förenklar finns det också behov av och utrymme för nya regelverk. Jag satt innan lunch på sammanträde med miljö- och jordbruksutskottet och pratade om PFAS, ett område där det verkligen behövs gemensamma regler för ett gemensamt problem.

Förenklingar är svårt, men hur gör vi för att nya regelverk som beslutas gemensamt inte ska innebära nya överreglingar? Där har vi såklart ett ansvar nationellt att inte överimplementera. Statsministern har varit inne på det, men hur går resonemangen kring hur vi tar fram nya gemensamma regelverk som inte gör att vi står här om tio år igen och ska göra samma sak?

Fru talman! Det är vår moraliska plikt att hålla fast vid att Sverige måste ge sitt helhjärtade stöd till det iranska folket. Det är avgörande också för Sveriges säkerhet och svenska iraniers trygghet.

En sak som vi alla är eniga om är att det iranska folket behöver tillgång till information och kommunikationsmedel, och där måste vi göra vad vi kan för att bistå. Det vore intressant att få höra mer om hur regeringen jobbar nu och vad den kommer att göra för att öka informationsflödet mellan iranier i Iran likaväl som till och från Iran.

Vi har kunnat läsa i medierna om hur delar av vänstern haft svårt att ställa sig på det iranska folkets sida. Jag är därför väldigt glad över att det är just Vänsterpartiet som har ställt interpellationen. Tack för det, Håkan Svenneling! Det är nödvändigt att vi här i Sveriges riksdag debatterar den här frågan och visar omvärlden att vi står enade på folkets sida.

Vi känner alla till ropet Kvinna, liv, frihet! Det är feminism på riktigt. Den som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter och som säger sig stå på kvinnors sida måste också stå på det iranska folkets sida. Det iranska folket kräver frihet och demokrati. Här får vi inte svika.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad över att jag hann hit i sista sekunden efter att ha suttit fast i EU-nämnden, där denna fråga också var uppe. Det är viktigt att vi visar enighet och att vi samlat står bakom den frihetskamp som pågår.

Den iranska islamistiska diktaturen har förtryckt det iranska folket i snart fem decennier. Folket och regimen är inte bara olika saker; deras intressen står också i direkt motsats till varandra.

De folkliga protesterna nu handlar om ett motstånd mot islamistiska regler för hur människor, inte minst kvinnor, ska få leva sina liv. Det handlar om regimens mördande, torterande och förtryck av folket och att detta måste upphöra. Det handlar om att deras finansiering och stöd till terrorister i regionen och i hela världen måste upphöra. Lidandet och förtrycket måste få ett slut.

Här i Sverige och i hela världen bedriver den iranska regimen också spionage mot, hetsjakt på och kartläggning av den iranska diasporan. De hotar och sprider sitt förtryck också hit. De finansierar terrorism, samarbetar med de kriminella gängen och understöder extremismen.

Samhället måste vara en gemensam röst på alla nivåer. Det handlar om alltifrån hur kommuner måste stoppa stöd till islamister och anhängare av den iranska regimen till hur polis, Säpo och åklagare måste röka ut och jaga varenda iransk agent ut ur Sverige. Det handlar om att regeringen måste driva på för en terrorlistning av det iranska revolutionsgardet.

Iran är också en del av det auktoritära och antidemokratiska blocket tillsammans med många andra länder, som Ryssland, Kina och Nordkorea. Irans stöd till Ryssland har möjliggjort kriget i Ukraina. Kinas diplomatiska och politiska stöd till Iran har möjliggjort regimens fortsatta förtryck av folket. De delar inte ideologi, men de delar målet att störta den liberala världsordningen.

Irans folks sak är därför Sveriges sak, inte bara för att det är moraliskt rätt. Irans folks sak är Sveriges sak också för att om de lyckas blir hela världen, inklusive Sverige, säkrare.

Just nu är det min och Liberalernas uppfattning att den demokratiska världen inte har gjort tillräckligt för det iranska folket. De kräver frihet och demokrati, och vi får inte svika. Mer finns att göra. Mer måste göras. Vi måste ta vara på det hopp och den kraft som finns i det motstånd vi nu ser i Iran.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Jag hade egentligen förberett en annan fråga, men på vägen hit såg jag en nyhetsflash om årets licensjakt på varg, som kammarrätten nu har fattat beslut om inte kommer att tillåtas i Västmanland. Man förväntar sig nu att detsamma kommer att gälla för övriga berörda län.

Landsbygdsministern kommer precis som jag från en landsända där det finns väldigt mycket varg. Vi bor i Örebro respektive Värmlands län, som är vargtätast i Sverige, och vi är mycket väl insatta i de problem som det stora antalet vargar för med sig.

Jag räknar kallt med att den första person jag möter när jag sätter mig på tåget hem kommer att ställa frågor om vad vi gör för att ändå komma vidare.

Frågan till Peter Kullgren är: Hur går vi vidare? Vi behöver få till en bättre förvaltning av vargstammen.

Herr talman! Skogen engagerar. Man skulle kunna stå länge här i talarstolen, men jag har ett ganska kort anförande. Jag tänker fokusera på det allra viktigaste i den här frågan just nu.

För många av oss som lever och verkar på landsbygden är skogen en naturlig del av livet. Det har den varit så länge människor har bott och levt där. Den har varit själva grunden för skapandet av välstånd, både lokalt och i Sverige som nation. Den är helt avgörande för det samhälle vi ser i dag. Det har den varit länge, det är den fortfarande och det måste den få fortsätta att vara.

Att leva nära den skog man äger, tillvarata det den ger, vårda och förvalta den för kommande generationer och samtidigt få del av det som tidigare generationer har lämnat efter sig är inte bara en form av företagande utan ett sätt att leva. Det lockar människor att bo kvar eller att flytta ut på landsbygden. För mig är det sättet att leva starkt förknippat med frihet. Det finns en känsla av frihet i att äga, bruka och förvalta.

Herr talman! Den som brukar skog har ett ansvar för att värna de gemensamma nyttor som skogen genererar. Vi liberaler tror på individens förmåga att fatta kloka beslut som är väl avvägda. Vi tror på frihet under ansvar. Som liberal värnar jag och mitt parti skogsägarnas rätt till sin egendom.

Något som är viktigt här är vårt ansvar som lagstiftare. Vårt ansvar är att se till att de regelverk som finns är ändamålsenliga, rättssäkra och effektiva. Miljönyttan och äganderätten måste balanseras mot varandra, och där behöver vi hitta en bättre balans.

Under det senaste decenniet har vi sett en utveckling inom miljörättens område som innebär att enskilda skogsägare nu får se sina livsverk slås i spillror. De förlorar rätten att bruka sin skog utan att få rätt till ersättning, ibland med tveksam miljönytta. Det är en ordning som är helt ovärdig en rättsstat.

Det som har förvaltats under århundraden, ofta av samma familj, och som skulle lämnas över till nästa generation går förlorat. Man straffas helt enkelt för att man sköter sin skog på ett sätt som skapar höga naturvärden. Så kan vi faktiskt inte ha det. Som skogsägare måste man vara trygg med att man får ersättning om man fråntas rätten att bruka delar av sin skog.

Herr talman! Nuvarande artskyddsbestämmelser får helt orimliga följder. Förekomsten av ganska vanliga arter får långtgående konsekvenser, och när avverkningar stoppas drabbas skogsägande familjer hårt. Äganderätten är ett liberalt grundfundament, och när den inskränks ska det ske på legitima grunder.

De verktyg vi har för att skydda den biologiska mångfalden behöver reformeras så att de blir mer ändamålsenliga. Nuvarande artskyddsbestämmelser har varit föremål för tidigare inlägg här i dag. Så som de ser ut nu är de varken ändamålsenliga eller proportionerliga. Det är ingen överdrift att säga att det system vi har är ett oskick. Här har vi ett jobb att göra, och ett jobb görs.

Herr talman! Jag är därför otroligt glad över att regeringen nu har presenterat en revidering av artskyddet. Det är på gång och kommer att landa i riksdagen i vår. Jag är lättad – jag hittar faktiskt inget bättre ord – över att vi nu ser till att införa en rätt till ersättning vid artskyddsinskränkningar. Om det är någon fråga som har fått mig att ligga sömnlös på nätterna under den här mandatperioden är det just denna.

Senare i vår kommer vi att säkerställa att det införs en rätt till ersättning. Det är i och för sig inte det förslaget vi ska debattera här i dag, men det är så viktigt att jag precis som tidigare talare ändå vill lyfta upp det. Det är ett viktigt steg i arbetet med att städa upp i ett byråkratiskt haveri.

Samtidigt som vi gör detta ökar vi incitamenten för skogsägare att vårda sin skog långsiktigt och hållbart på ett sätt som främjar den biologiska mångfalden utan att de riskerar att drabbas ekonomiskt. Det är bra för skogen, det är bra för Sverige och det är framför allt bra för svenska skogsägare.

Vi kommer att debattera propositionen senare här i vår, och det är inte långsökt att säga att det är den enskilt viktigaste fråga som vi kommer att stå inför och fatta beslut om under den här mandatperioden när det gäller skogspolitiken. Det är en viktig kugge i uppstädningen av det system som åtta år av socialdemokrati lämnade efter sig.

Men mer finns att göra. Det här är ett steg, men mer kommer. Det ser jag fram emot.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Under det senaste decenniet har vi sett en utveckling på miljörättens område som innebär att enskilda skogsägare tvingas se sina livsverk slås i spillror när de förlorar rätten att bruka sin skog – och detta utan rätt till ersättning. Det är helt ovärdigt en rättsstat. Något som har förvaltats i generationer för att lämnas vidare går förlorat. Man straffas för att man gör rätt, helt enkelt. Så kan vi inte ha det.

Om det är någon fråga som har fått mig att ligga vaken om nätterna under den här mandatperioden är det just den här. Nu går vi fram och ser till att det införs en rätt till ersättning, vilket är den absolut viktigaste frågan när det gäller skogsområdet den här mandatperioden och i år. Men mer finns att göra, så min fråga blir: Vilka andra åtgärder är på gång för att få till en mer rimlig tillämpning av artskyddsbestämmelserna?

Herr talman! När det gäller den skog som skyddas håller jag med om att det också ska finnas pengar till att sköta den. Annars förlorar man själva syftet med att skydda skogen. Det påverkar legitimiteten i systemet negativt.

Sedan hoppas jag verkligen att det är tydligt för väljarna att det är skillnad mellan de olika blocken i svensk politik. Mitt block har ett stabilt regeringsunderlag. Vi har i tre års tid, snart fyra, levererat det vi har sagt att vi ska leverera. Som ledamoten nämner lever vi i parallella verkligheter, eller i alla fall med parallella kassakistor. När man läser Miljöpartiets budget på det område vi debatterar verkar kassakistan sakna botten.

Det gör den inte i det borgerliga alternativet och i Liberalernas verklighet. Vi har en verklighet att förhålla oss till. Att just hålla sig till de ekonomiska förutsättningar som råder är att ta ansvar för Sverige. Jag hoppas verkligen att väljarna ser skillnad här, för ett långsiktigt, stabilt och hållbart Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det tog sin tid, men nu nämndes vargen. Vi ska väl inte gå in i den debatten, även om det lockar lite. Det finns en del att diskutera där. Att jag står bakom den politik som regeringen för vill jag i alla fall ha sagt.

När man byter regering gör man såklart vissa omprioriteringar. Det har inte undgått någon att det rasar ett krig i östra Europa som kräver sitt. Försvaret kräver sitt. Skolan får väldigt mycket pengar tack vare att Liberalerna sitter i regeringen. Klimat och miljö är också viktigt, men vissa omprioriteringar har gjorts. Sedan ser man ibland att man behöver lägga tillbaka pengar eller omprioritera igen, och då görs det.

Detta är alltså ett resultat av att man byter regering.

Herr talman! Jag vill kort säga två saker.

Jag satt inte med i diskussionerna om energiöverenskommelsen. Jag vet inte vad som sades i det rummet. Jag har såklart tagit del av vad energiministern har sagt. I övrigt har jag ingen insikt, så det vore olämpligt att uttala mig i frågan.

När det gäller hur stora EU-böter som eventuellt väntar kan jag säga att jag inte jobbar på Finansen och inte har någon insikt i de siffrorna. Inte heller där kan jag alltså uttala mig. Men jag är helt övertygad om att man har koll på diverse ärenden där man eventuellt skulle kunna riskera EU-böter. Det är såklart en del av regeringens arbete och uppgifter.

Herr talman! Tack för frågan, Åsa Westlund!

Att reagera på kritik eller synpunkter som förs fram är en del av politiken. Jag tar alltså inte någon vidare notis om det.

Ledamoten säger att regeringen och regeringsunderlaget sviker svensk industri. Det enskilda budskap som svensk industri är mest enig om och som man får höra när man för samtal med svensk industri är att de vill ha stabil energiförsörjning. Stabil energiförsörjning och rimliga konkurrensvillkor är nog de viktigaste frågorna.

Där gör vi mycket. För det första ser vi till att bygga ny kärnkraft. Det arbetet drivs på i högt tempo och är otroligt viktigt. För det andra står vi bakom och driver på det förenklingsarbete som pågår på EU-nivå. Det är väldigt viktigt för hela Europa men särskilt viktigt för svenskt näringsliv och svensk industri.

Herr talman! Tack för frågan, Stina Larsson!

Stina Larsson säger att uranbrytning inte är som vilken gruvdrift som helst. Vi bryter ju redan i dag uranhaltig malm, men den får inte användas utan hamnar på deponi när den tas upp tillsammans med andra mineral och metaller som man bryter. Det förbudet tar vi nu bort. Det är rent slöseri att inte kunna ta till vara det uran som kommer upp vid annan brytning.

Rent krasst kan man säga att det inte finns någon gruvbrytning som är helt utan miljöpåverkan. All gruvbrytning har någon form av påverkan på miljön. Man bryter ju berggrund och malm.

När det gäller oroliga invånare som bor där det finns alunskiffer nämnde jag i mitt anförande tidigare att en särskild lämplighetsprövning i minerallagen om just brytning i alunskiffer infördes 2022. Där är kraven väldigt högt ställda, just för att brytning i alunskiffer är förenat med sådana risker. För att få tillstånd måste bolaget eller gruvaktören därför visa att man kan hantera riskerna. Det är som sagt väldigt högt ställda krav.

(Applåder)

Herr talman! Tack för en mycket viktig fråga, Stina Larsson!

När jag tar min favoritrunda i skogen upp för förkastningsbranten i Kilsbergen och sätter mig på toppen och blickar ut över Närkeslätten ser jag Kvarntorpshögen utanför Kumla, som är en rest av brytning av alunskiffer. Där ser man miljökonsekvenserna av den brytning som pågick med gamla tekniker fram till för ungefär 50 år sedan. Konsekvenserna där är avsevärda.

När man nu slopar förbudet mot uranutvinning tar man även bort förbudet mot brytning i alunskiffer. Men det finns en säkerhetsventil. Vad jag har förstått finns det extra säkerhetsrutiner eller kriterier för att få bryta alunskiffer. Bolaget behöver visa att de besitter den tekniska kompetens som behövs. De måste också visa att de är lämpliga och har tillräcklig miljöteknisk kompetens för att få bryta i just alunskiffer.

Vad jag har förstått är det väldigt svårt att få tillstånd för brytning i alunskiffer, om någon nu skulle ansöka om det, eftersom den typen av brytning är svår att genomföra utan att det får oacceptabla konsekvenser.

Herr talman! Jag tackar för tipset att kolla på årets julkalender. Det har jag faktiskt inte haft tid att göra. Min kalender har varit ganska full.

Jag står gärna här och tar del av äran för att vi nu lägger om energipolitiken och driver på för ny fossilfri energi med kärnkraft. Det är enormt viktigt i klimatarbetet.

Sedan vet jag inte riktigt vad ledamoten menar. Jag tolkar frågan som att det är regeringens tydliga ställningstagande för det förenklingsarbete som pågår på EU-nivå som ledamoten är kritisk mot. Det är ett mycket viktigt arbete. Det finns överregleringar på många områden som dels lägger en otrolig börda på näringslivet, dels är direkt negativa för konkurrenskraften och därmed tillväxten.

Om vi vill få till en grön omställning måste vi ha en konkurrenskraftig industri och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Det är otroligt viktigt, så jag förstår faktiskt inte kritiken där.

Herr talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för det intressanta anförandet och för frågan!

Sverige är ett föregångsland. Så är det. Vi har låga utsläpp. Vi har gjort vår läxa. Vi har fortfarande mycket kvar att göra, men nog är vi ett föregångsland. Sverige är också en tydlig och viktig röst i EU för ett fortsatt ambitiöst klimatarbete.

Vi driver också en politik här hemma som ska ha köksbordslegitimitet. Det ska finnas en acceptans för den politik som förs, och det gör det också.

En av de viktigaste frågor där vi drivit på under mandatperioden är det nationella arbetet för att få till ny fossilfri energi där ny kärnkraft ska ingå men där energimixen är viktig.

Herr talman! För den som lyssnar på debatten kan det framstå som att vi debatterar olika betänkanden. Tiden är knapp, och frågorna är många. Jag väljer att fokusera på ett par särskilt viktiga miljöfrågor och på det viktiga arbete som pågår kopplat till artskyddet, som flera före mig redan har varit inne på.

Herr talman! Låt oss vara tydliga. Liberalerna och regeringen agerar för att rädda våra vatten, minska övergödningen och hantera den marina nedskräpningen. I budgeten för nästa år avsätter vi 250 miljoner kronor, och lika mycket de kommande åren. Det är resurser som går rakt ut i verkligheten till kommuner, vattenråd och ideella aktörer som gör jobbet lokalt.

Tillsammans med tidigare satsningar innebär det en tydlig förstärkning för renare sjöar, vattendrag och hav. Det är en del av ett bredare arbete för friskare vatten. Övergödningen är central, men den står inte ensam för problemen. Miljögifter, vandringshinder och ett hårt pressat ekosystem kräver långsiktiga lösningar. Därför stärker vi nu åtgärdsarbetet längs hela kedjan, med målet att förbättra livsvillkoren för fiskbestånd, stärka den biologiska mångfalden och se till att det går att bada i våra vatten – att bruka och lämna vidare i bättre skick.

När regeringen kritiseras behöver också helheten ses. Problemen i våra hav, inte minst i Östersjön, löser inte vi i Sverige ensamma. EU:s gemensamma regelverk och ansvar är avgörande. Vi liberaler har länge varit tydliga med detta perspektiv. Miljöproblem som rör hela regioner eller kontinenter kräver gemensamma lösningar. Det är lätt att peka finger här hemma, men det är svårare att ta ansvar för att driva på där besluten verkligen gör skillnad. Att rädda våra vatten kräver både nationellt ansvar och ett starkt europeiskt samarbete.

Herr talman! En fråga med nära koppling till övergödningen är återvätning av våtmarker. Återvätning av våra svenska våtmarker är en av de mest effektiva åtgärder vi har för att minska klimatutsläpp och stärka biologisk mångfald.

Under lång tid har långsamma processer och otydliga incitament bromsat sådana åtgärder. Det har vi fått fart på, och nu tar vi tag i detta. Länsstyrelsernas arbete med prövning av våtmarksåtgärder förstärks så att återvätning och restaurering kan genomföras där de gör störst nytta, till exempel hemma i mitt län, Örebro, som förra året var bäst i Sverige på återvätning. Det är något att vara stolt över för en närking.

Herr talman! Låt mig gå vidare till skogen. Den är verkligen det finaste vi har i Sverige. När kritiker säger att regeringen inte gör något för friluftslivet har de helt enkelt fel. Regeringen satsar aktivt på att rusta upp vandringsleder över hela landet med resurser som fortsätter att öka kommande år. Det handlar om att göra naturen tillgänglig för fler, att stärka friluftslivet och att bidra till människors fysiska och psykiska hälsa.

Liberalerna har alltid värnat friluftslivet som en del av kulturen och som en del av medborgarnas vardag. Vårt engagemang har varit tydligt. Naturupplevelser ska vara tillgängliga för alla, och de satsningar som regeringen nu gör ligger helt i linje med detta. Vi bygger vidare på tidigare åtgärder och ser till att resurserna omsätts i handling, inte bara i visioner.

Detta är konkret politik som gör skillnad och säkerställer att friluftslivet kan fortsätta att vara en hörnsten i folkhälsa, naturvård och samhällsutveckling och inte minst vara en viktig del för besöksnäringen runt om i landet.

Vid sidan av detta stärks arbetet med skötsel av natur i nationalparker och naturreservat – en natur som kan upplevas av alla. Lite extra stolt i sammanhanget är jag över att vi i år har inrättat Sveriges första marina nationalpark i Östersjön. Utöver detta stärks arbetet med att förbättra vattenmiljöer och att restaurera naturmiljöer och ekosystem.

Herr talman! Man kan inte tala om skogen utan att komma in på de problem som är förknippade med artskyddsreglerna. Här pågår ett intensivt arbete inom Regeringskansliet med att ta fram förslag om rätt till ersättning för rådighetsinskränkningar just till följd av artskyddet. Arbetet pågår med full kraft, och vi kommer att leverera innan valet.

Detta är viktigt. En stark äganderätt är en förutsättning för frihet, demokrati och marknadsekonomi. Inskränkningar i markägares möjligheter att bruka sin mark är i vissa fall nödvändiga för att skydda miljö och säkerställa en hållbar utveckling över generationer. Utvecklingen på miljörättens område har dock inneburit, och innebär, att markägare i många fall drabbas av långtgående inskränkningar i sin markanvändning utan att det finns någon rätt till ersättning och utan att det riktigt går att se någon rim och reson i de inskränkningar som genomförs.

Det är inte den enskildes fel att inskränkningar görs, men det är just nu den enskilde skogsägaren som får bära hela bördan. Så här kan vi inte ha det.

Vi behöver forma en robust skogspolitik som ser skogen som den resurs den är, både för samhället i stort och för den enskilde skogsägaren. Det behöver vara noggrant avgränsat när inskränkningar får ske, och det behöver finnas en väl avvägd rätt till ersättning när staten inskränker möjligheten att använda marken. Det system vi för närvarande har får faktiskt helt orimliga konsekvenser.

Det finns också ett viktigt landsbygdsperspektiv i detta. Vi som bor och verkar på landsbygden ser det här dagligdags. Skogen är en naturlig del av livet när man bor utanför städerna. Den är en plats där man rör sig på sin fritid, en plats där man får sin inkomst, en plats där man jagar – en naturlig del av ens tillvaro.

Att leva nära den skog man äger, tillvarata det den ger och vårda och förvalta den för kommande generationer, samtidigt som man får del av tidigare generationers arbete, är ett sätt att leva. Det är en livsstil som lockar människor att bo kvar eller flytta ut på landsbygden, just för att komma nära sin skog. De nuvarande artskyddsreglerna skapar dock en ständigt gnagande oro hos många.

Herr talman! Låt mig tala klarspråk: Det finns de som beskyller Liberalerna för att bromsa arbetet i Regeringskansliet. Det stämmer inte. Ta mig på orden: Äganderätten är en liberal grundprincip, och den gäller i allra högsta grad även för skogen och landets skogsägare!

Att lösa det byråkratiska och politiska haveri som vi nu ser är den enskilt viktigaste fråga som under denna mandatperiod kvarstår för oss att leverera i inom våra ansvarsområden inom miljö- och jordbruksutskottet. Och leverans är på väg.

Med det önskar jag er alla en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte både fatta mig kort och tala snabbt. Det här är ju ett område där man skulle kunna prata om vargen, artskyddet, skogen och behovet av ökad livsmedelsförsörjning och de viktiga utbildningssatsningar som nu görs inom den gröna sektorn. Det finns med i utgiftsområde 23. Men jag tänkte fokusera på den ur min synvinkel allra viktigaste satsningen i den här delen av regeringens budget, och det är djurvälfärdsersättningen för mjölkkor på bete.

Fru talman! När beteskravet infördes 1988 förändrades livet för de svenska mjölkkorna drastiskt. Plötsligt fick alla mjölkkor tillgång till grönbete minst sex timmar per dag under sommaren. Mular skapta för att beta får numera göra just det.

Det var en viktig reform då. Den är fortfarande viktig i dag. Beteskravet är viktigt för kornas välmående, för den biologiska mångfalden och för konsumenterna.

Därför har Liberalerna tydligt sagt nej till att gå vidare med det förslag om slopat beteskrav som presenterades i Elisabeth Nilssons utredning om stärkt konkurrenskraft för ett och ett halvt år sedan.

De som vill se ett slopat beteskrav menar att nuvarande ordning kommer att leda till att det till slut inte kommer att finnas några svenska kor och att vi då inte kommer att ha några svenska mejeriprodukter kvar att välja i kyldisken. De hävdar att beteskravet är en tydlig konkurrensnackdel för svenska bönder på den internationella marknaden.

Vi liberaler menar tvärtom att om vi hade tagit bort beteskravet skulle vi ha försämrat den svenska konkurrenskraften för de här varorna. Att som konsument veta att vi har en hög nivå av djurvälfärd i Sverige är ett av de starkaste skälen till att välja just svenskt. Samtidigt kan man inte bortse från att beteskravet medför merkostnader för svenska lantbrukare.

Fru talman! Liberalerna har i decennier drivit politik både för ett starkt djurskydd och för sjysta konkurrensvillkor. Vi är väldigt stolta över att beteskravet blir kvar och att vi har hittat en lösning där mjölkbönderna snart kommer att få kompensation för detta.

Kornas utevistelse är lagstadgad just för att vi måste sätta en lägstanivå för hur boskapsdjur i Sverige lever sina liv, och vi kan bara garantera att mjölkkorna får utlopp för sina naturliga beteenden genom att behålla beteskravet. Det är en anständighet som vi är skyldiga djuren.

Det svenska djurskyddet ger också produkterna en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel.

De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför absolut högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan har varit vem som ska bära den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrenter i andra länder. Vi har därför länge verkat för att skärpa EU:s djurskyddslagstiftning så att lägstanivån inom den gemensamma inre marknaden blir mer lik den svenska. Detta är ett långsiktigt och i många delar svårt arbete.

Fru talman! Vad gäller kornas rätt att beta har EU-regelverket hittills förbjudit Sverige att kompensera jordbruket för ökade kostnader. Där tvingades vi välja mellan kornas rätt till utevistelse och jordbrukets kostnadsbild. Vi valde djuren, eftersom det är så viktigt att de får fortsätta gå ut.

Inom regeringssamarbetet har det funnits olika åsikter i frågan. Vi står delvis lite på olika plats. Vi är dock konstruktiva och har nu hittat en lösning, och det är jag väldigt glad för. Tack vare det intensiva påverkansarbete gentemot EU-kommissionen som den svenska regeringen med flera har bedrivit kommer nu svenska bönder att kunna kompenseras. Det formella beslutet på EU-nivå fattas först under nästa år, men redan i budgetpropositionen för 2026 ingår ett viktigt stöd till betande kor.

Svenska kor ska alltså även fortsättningsvis få beta utomhus, och nu kan vi även kompensera bönderna för den kostnaden. Detta är viktigt, för när vi människor tar oss rätten att föda upp djur tar vi också på oss ett stort ansvar. Lagstiftningen måste garantera att djuren har ett riktigt gott liv. Beteslagstiftningen gör det, och nu kompenserar vi lantbruket för de ökade kostnaderna.

Detta är en stor seger för oss liberaler. Vi har arbetat länge och hårt för denna fråga i vårt regeringssamarbete och är väldigt nöjda med och tacksamma över de konstruktiva diskussioner som har förts. Den största segern kan dock utropas av korna, som fortsatt får komma ut på grönbete.

(forts. § 8)