Elin Nilsson

Herr talman! Ja, vad går först? Vi ska inte utesluta att värna vare sig den biologiska mångfalden eller äganderätten. Det går att göra båda delarna. Problemet är att konsekvensen av det regelverk vi har många gånger sätter äganderätten ur spel. Då behöver vi återupprätta den och stärka markägarnas ställning för att hitta balans igen.

Sedan tror jag att det finns en skillnad i grundsyn mellan våra partier. Nu blir detta något av en skogsdebatt – skogen eller vargen återkommer ju alltid när vi debatterar. Men min fulla övertygelse är att den som äger någon också förvaltar det klokt i de allra flesta fall. Där kan friheten att bruka skogen öka utan statliga inskränkningar.

Men låt mig knyta ihop detta och återgå till ämnet. Självklart är det jätteviktigt med fler vandringsvägar, återvätning, minskad övergödning, att man gynnar fisken i Östersjön och mycket annat för att komma till rätta med alla de miljöproblem vi har. Men det får inte på vägen bli så att människors livsmiljöer slås ut. Som Moderaternas företrädare talade om här måste vi också skydda människornas livsmiljöer.

Nu är ju inte detta en debatt om dammutrivningar specifikt, men den frågan engagerar verkligen, särskilt om man som jag bor mitt i landet och har många dammar från bergsbrukets tid i närområdet. Det finns en stor oro hos människor för vad som ska komma. Man kan inte gå fram och säga att allt ska rivas. Vi behöver som sagt bättre balans.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att jag ska avstå från att säga något fyndigt om tacklingen. Men det hade varit kul.

Vi är fortsatt borgerlighetens gröna röst. Och som liberal älskar jag EU. Det säger jag med emfas varje gång. Men det betyder inte att jag säger ja tack och amen till allt som kommer från Bryssel och ser till att överimplementera det i Sverige. Det är en del av den balans jag talar om.

När vi förhandlar fram EU-regelverk har vi i regeringen under mandatperioden verkligen jobbat på att föra fram svenska intressen när produkterna tas fram på EU-nivå. Sedan ska vi implementera dem på ett sätt som inte skapar obalans i Sverige. Här har vi en obalans i tillämpningen av den lagstiftning vi debatterar i dag.

Låt mig ta ett tydligare exempel. Både jag och ledamoten jobbar ju med skogspolitik och implementering och tillämpning av art- och habitatdirektivet i skogsbruket. Även där anser jag och Liberalerna att det finns en obalans, där effekterna av tillämpningen av till exempel rödlistning och nationell fridlysning har fått orimliga effekter på skogsbruket till nackdel för äganderätten. Det är en sådan obalans som vi vill åtgärda.

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för inlägget och frågorna! Jag kan väl börja med påståendet att alla är missnöjda.

I den här debatten har tonläget verkligen varit högt och ibland inte helt sakligt. Men om vi nu har nått fram till något som inte gör någon jättenöjd är det ett tecken på att vi ändå har en lyckad kompromiss. När man går in i ett mötesrum säger man ju ofta att målet är att komma ut med något som alla är lagom missnöjda med.

Vi får helt enkelt avvakta och se. Vi är såklart nöjda och står bakom det som regeringen nu har presenterat. Men det innebär inte att vi inte kan hantera situationer som uppkommer framöver. Det måste man alltid vara öppen med, särskilt om man är beredd att leda landet i rätt riktning, vilket vi är. Vi vill ju gärna fortsätta i fyra år till.

Nu redovisar vi detta. Frågan är om ni i oppositionen hade mäktat med att leverera den här produkten. Vi klarar av att leverera även sådant där behoven uppkommer i framtiden.

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för de vänliga orden!

Ja, att besöka Ukraina är verkligen en upplevelse som ger väldigt många nya intryck. Man ser verkligen hur lokal beredskap på alla nivåer är avgörande i kampen mot Ryssland.

Svaret på frågan om vi är nöjda eller om det krävs ytterligare åtgärder kopplat till det område vi debatterar i dag är att det återstår att se, skulle jag säga. Så är det med många frågor vi har. Inte minst strandskyddet är väl ett talande exempel – man gör en förändring och ser hur det faller ut och landar. Sedan kanske man behöver ta nya steg.

Jag tycker att man som politiker ska vara allmänt försiktig med att utropa seger i en fråga man har kämpat med länge innan man faktiskt ser resultatet av de förändringar man genomför. Så jag stänger absolut inte dörren för ytterligare förändringar.

Herr talman! Nu är vi äntligen snart i mål med den produkt som vi debatterar i dag. Det här är en speciell debatt. Det är min första debatt med anledning av ett betänkande från civilutskottet. Dessutom har jag finbesök. Mina föräldrar är på besök och sitter uppe på läktaren. Det tycker jag är väldigt roligt.

Herr talman! Om man lyfter blicken lite handlar den här debatten om den balans eller kanske snarare återupprättandet av den balans som Liberalerna och regeringen försöker skapa i miljöpolitiken.

Under mandatperioden har jag lagt otroligt mycket tid på frågor kopplade till art- och habitatdirektivet och den svenska tillämpningen av detta. Miljöpolitiken behöver bättre balans. Den har tiltat på många områden. Vi behöver hitta bättre sätt att vikta olika intressen mot varandra. Vi kan inte göra som alternativet på den rödgröna sidan kategoriskt gör; man fokuserar ensidigt på miljöaspekterna.

Vi måste sluta överimplementera EU-regelverk genom ett alltför ensidigt fokus till nackdel för konkurrenskraft, äganderätt och faktiskt också människors frihet.

Vi har tidigare här i debatten hört en hel del om vem eller vilka som är ansvariga för vad i den fråga som vi debatterar i dag. Det kan såklart vara av intresse. Men det som är viktigt och intressant på riktigt är hur vi hanterar den situation som vi nu står i, resultatet av de beslut som tidigare har fattats, och hur vi ser, relaterar till och hanterar den verklighet som många människor ute i landet nu lever i.

Allt det jag har sagt nu skulle kunna vara en inflygning till ett anförande om både strandskyddet och skogspolitiken eller om hur vi i allmänhet minskar regelbördan och ökar friheten för dem av oss som lever utanför städerna. Vatten- och artskydd är nämligen kopplat till väldigt många politiska områden.

Min absoluta favoritfråga i sammanhanget är strandskyddet – eller inte själva strandskyddet i dess nuvarande form utan potentialen att genomföra en frihetsreform som på riktigt skulle öka rådigheten över fastigheter ute i Sverige. Då menar jag inte genom att flytta strandlinjen genom utrivningar utan genom att faktiskt se över strandskyddet.

Men, herr talman, det är inte strandskyddet som debatteras här i dag utan undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning. Det är en fråga kopplad till många aspekter av politiken och till nödvändigheten av att värna den elproduktion vi har i Sverige – även detta en oönskad följd av tidigare förd politik med nedlagda kärnkraftsreaktorer, vilket gör att vi nu har problem att leverera den el som krävs.

Vikten av en välfungerande vattenkraftsproduktion blir allt tydligare. Vattenkraften är viktig för att vi ska klara av elektrifieringen. Den är viktig för klimatet, och den är viktig för konkurrenskraften. Och den är i förlängningen viktig för svenskt oberoende av länderna i Mellanöstern. Jag besökte häromveckan Ukraina och såg hur det kan vara om det går riktigt illa. Vikten av välfungerande energiproduktion är svår att överdriva i det läge vi befinner oss i.

Men, herr talman, tillbaka till ämnet. Vi ser hur regelverket fallit ut. Vi vill göra ett omtag, och vi vill använda alla möjligheter till undantag. De lagändringar som vi nu föreslår innebär i praktiken att vi viktar om i avvägningen mellan å ena sidan behovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och å andra sidan behovet av en effektiv nationell tillgång till vattenkraftsel vid fastställande av moderna miljövillkor för vattenkraft och dammar. I detta sammanhang väger skyddet för djur och växter tungt, men det är inte det enda som ska vägas in. Här behöver vi bättre balans, och det skapar vi nu.

Under mandatperioden har regeringens arbete i denna fråga letts av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, och det slutförs nu av hennes vikarie, Johan Britz. Romina har under den tid som arbetet pågått varit tydlig. Instruktionen har gått ut att alla undantag som EU-rätten medger ska utnyttjas.

Som liberal känns det i sammanhanget viktigt att säga att nyttiga anpassningar för vattenmiljön är bra. En väl placerad fisktrappa – toppen! En öppnad vandringsväg och restaurerade våtmarker är också viktigt. Men vi behöver bättre balans i det system vi har i dag.

Herr talman! Under den här mandatperioden har vi styrt med Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. I mitt manus står det att jag inte ska lägga ord i mun på mina koalitionspartner, men de har redan framfört sina åsikter. Jag kan ändå konstatera att viktiga värden för alla våra partier som sitter och styr är äganderätt, svenskt nationellt självbestämmande och vattenkraftens förutsättningar. Här jobbar vi gemensamt för en ny riktning.

Tillsammans har vi tagit fram en politik för att göra allt som går för att få till en mer rationell omprövning av vattenkraftens miljövillkor. Den ska, som jag tidigare nämnt, ta hänsyn till just äganderätt, svensk rådighet och vattenkraftens förutsättningar. När vi om en stund voterar om detta betänkande har vi avverkat ännu en etapp av den viktiga resan mot att skapa mer rimliga regelverk kopplade till vattenfrågorna och miljöpolitiken. Vi har verkligen gjort allt vi kan inom EU-rättens ramar för att få till så bra förändringar som möjligt, oavsett vad företrädare för andra partier säger här i kammaren.

Herr talman! För att knyta ihop säcken: När kammaren stänger för sommaren om några veckor kommer även skogspropositionen och propositionen om skogsägare som drabbas av artskyddsinskränkningar att vara klubbade – viktiga delar i den omläggning av miljöpolitiken som vi jobbar med. Men mer finns att göra.

På min önskelista för kommande mandatperiod står inte bara en revidering av strandskyddet och stärkt äganderätt för skogsägare utan även en helt nödvändig och rejäl översyn av miljöbalken och också en översyn av vattenförvaltningen i stort. Den är svår att greppa men desto viktigare att ta sig an. Det är ett par riktiga byråkratiska monster som vi skulle behöva sätta tänderna i.

Avslutningsvis, mina vänner: För detta krävs – det är tydligt – fyra nya år för nuvarande styre så att vi kommer framåt även på de områdena.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, så att jag inte glömmer det.

Väldigt mycket av allt som Liberalerna och samarbetspartierna har gjort inom miljö- och jordbruksutskottets område under mandatperioden handlar om att hitta, eller kanske snarare återfå, en balans i politiken. Det gäller inte minst det vi gör i fråga om skogspolitiken och miljön, men det gäller också jaktfrågorna. Det är i mångt och mycket konfliktfyllda frågor där tidigare förd politik har skapat väldigt stora problem. Dem gör vi nu någonting åt, och det är jag väldigt glad att få vara en del av.

Herr talman! Jakt handlar till stor del om ansvar, naturvård och just balans. Vi lever i ett land fullt av naturälskande människor. Vi är många som söker lugnet i naturen, och vi är också många som gör vad vi kan för att vårda och värna naturen. Här finns en stark koppling till just jakten, som är en avgörande del i förvaltningen av sunda viltstammar.

I alla sammanhang där jakt debatteras förtjänar alla de viktiga insatser som jägarkåren gör att lyftas fram, inte minst i den tid vi nu lever i med krig i Europa.

Jag hade förmånen att besöka Ukraina i förra veckan, bland annat tillsammans med Emma Nohrén som sitter i bänken framför mig. Det är väldigt märkligt att besöka ett land i krig, och det tar tid att smälta alla intryck. Något som stod klart så snart vi rullade över gränsen var dock att civilbefolkningens beredskap och förmåga att hantera den situation man befinner sig i är en omistlig del av landets förmåga att försvara sig mot Rysslands angrepp.

Vad jag vill ha sagt med detta, som kanske kan kännas lite avsides i förhållande till det vi debatterar, är att den svenska jägarkåren och svenska jägarorganisationer är en omistlig del och en omistlig resurs i Sveriges civila beredskap. Detta är något som inte lyfts fram tillräckligt ofta. Det är en nyans som tappas bort i debatten, och därför vill jag föra fram den här i dag. Jag tror att det är många som delar den bilden, men det förtjänar att belysas ytterligare.

Och apropå nyanser: Jaktdebatten saknar ofta viktiga nyanser. Den är ofta förenklad och polariserad. Jakten är som sagt en självklar del i och en lösning av viltförvaltningsfrågorna. Trots det ser vi alla de problem med hat och hot som tidigare lyfts. Det är därför vi nu presenterar förslag för att hantera just detta. Den som deltar i jakten ska inte behöva vara orolig för att utsättas för trakasserier, hat och hot. Därför föreslår vi nu en ny sekretessbestämmelse som ska råda bot på detta, eller i alla fall göra det svårare för aktivister som går alldeles för långt i sitt agerande att faktiskt söka upp jägare. Detta har vi sett de senaste åren under den vargjakt som har bedrivits hemma i mitt län, i Örebro, där polisen måste vara ständigt närvarande under licensjakten på varg. Det sker när människor gör det man får göra och det staten vill ska göras, och det är helt oacceptabelt.

Det är en nödvändig och bra förändring, men det är beklagligt att den behövs. Hat, hot och trakasserier är aldrig okej. Vill man påverka samhället, vill man påverka politiken, får man hitta andra verktyg där människor inte far illa. Man får faktiskt hålla sig inom lagens ramar. Vi ser nu till att förbättra förutsättningarna för att vara med och jaga, och det känns bra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att även denna granskning är välkommen. Den utgör ett viktigt bidrag till att utveckla styrningen och effektiviteten i statens insatser.

Jordbrukets klimatarbete måste ses i ett större sammanhang. Det handlar om att väga klimatmål mot andra viktiga mål, som livsmedelsförsörjning, konkurrenskraft, sysselsättning, beredskap och äganderätt – denna viktiga liberala grundprincip.

Jordbruket har en avgörande roll. Det producerar livsmedel, bidrar till företagande i hela landet och levererar viktiga ekosystemtjänster. Det är viktigt för den biologiska mångfalden, och samtidigt kan jordbruket både minska utsläpp och bidra till kolinlagring.

Jordbruket skiljer sig dock något från andra sektorer, fru talman. Utsläppen är till stor del biogena och kopplade till själva produktionen av livsmedel. Det innebär att det är svårare att eliminera utsläppen utan att matproduktionen påverkas. Jag delar regeringens bedömning att utsläppsminskningarna i jordbruket sker i långsammare takt än i andra sektorer och att detta är en rimlig utgångspunkt.

Fru talman! Det behövs tydlighet när det gäller hur jordbruket ska bidra till klimatmålen och till EU:s åtaganden. Samtidigt finns det många viktiga målkonflikter att hantera. Utgångspunkten ska vara klimateffektivitet och konkurrenskraft. Båda är viktiga, och båda måste prioriteras.

Åtgärder som vi vidtar får inte riskera att leda till så kallat läckage och till att utsläpp i stället uppstår i andra länder, vilket ligger i farans riktning om vi inte ökar livsmedelsproduktionen. Styrmedel ska vara kostnadseffektiva och bidra till flera mål samtidigt. Åtgärder som ökar produktiviteten och resurseffektiviteten kan bidra till minskade utsläpp samtidigt som de stärker lönsamheten i jordbruket.

Flera åtgärder i denna riktning har vidtagits, och ytterligare åtgärder planeras. Det handlar bland annat om satsningar på återvätning av mark, förstärkningar av Klimatklivet och stöd till innovation och utveckling inom jordbruket.

Jag kan konstatera att skattenedsättningen på diesel är motiverad med tanke på de särskilda omständigheter som jordbruket har mött på senare år och även möter nu – detta är högaktuellt i det läge som vi befinner oss i. Samtidigt finns det skäl att följa utvecklingen och analysera möjliga alternativa stöd.

Sammanfattningsvis, fru talman, handlar detta i mångt och mycket om att förena flera mål. Det handlar om att minska klimatpåverkan men också säkerställa ett starkt och konkurrenskraftigt jordbruk som producerar livsmedel och bidrar till svensk beredskap. Det är i den helheten vi tar vår utgångspunkt.

Fru talman! Som en tidigare talare sa här är det en ganska torr produkt vi debatterar. Jag tänkte fatta mig kort och fokusera på just den produkten, utan några större utsvävningar.

Som mångårig statstjänsteman välkomnar jag Riksrevisionens granskning av statens arbete. Den är en viktig pusselbit i maskineriet. Det är viktigt med granskning av statens arbete med underlag och utvärdering. Det är lätt att instämma i delar av Riksrevisionens problembeskrivning. Granskning är en viktig del i arbetet med att utveckla styrningen och effektiviteten i statens insatser, och det är ett ständigt pågående arbete.

Av granskningen framgår att regeringen i stor utsträckning har sett till att myndigheternas uppgifter i instruktioner och regleringsbrev, särskilda uppdrag och liknande, där syftet är att ta fram underlag inom det klimatpolitiska ramverket, är tydliga. Det är bra.

Samtidigt pekar man på att myndigheternas underlag har en del brister, bland annat när det gäller myndigheternas arbete med att ta fram underlag till regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner. Man bedömer till exempel att det finns en risk för att regeringen underskattar behovet av åtgärder och så vidare.

De slutsatser som ändå kan dras är att granskningen är en viktig del i vårt arbete framåt. Det bedrivs ett löpande arbete med att utvärdera och utveckla underlagen inom det klimatpolitiska ramverket. Syftet är ju faktiskt, precis som tidigare talare har sagt, att förbättra kvaliteten och tydligheten. Det är ett ständigt pågående arbete.

Ett bra exempel på att man har funderat på det här finns i budgeten för 2026, där Naturvårdsverket har fått i uppdrag att analysera hur transparens, tydlighet och träffsäkerhet i utsläppsscenarierna kan förbättras.

Naturvårdsverket har även fått i uppdrag att genomföra förbättringar när det gäller till exempel att redovisa antaganden och osäkerheter i underlaget. Det är viktigt och något som myndigheten själv ser positivt på. Det finns alltid utrymme för förbättringar. Det här är viktigt för regeringen och för oss här i riksdagen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)

Herr talman! Ja, det är verkligen talande att höra att Ryssland inte var med på mötet ens i tanken.

Sverige är en stark röst i EU, både för den gröna omställningen och för stödet till Ukraina. I statsministerns redogörelse gjordes en återblick till en tid när Socialdemokraterna saknade kontroll över sitt eget regeringsunderlag. Sedan fick statsministern den retoriska frågan: ”Hur går det egentligen för Ulf Kristersson?” Den ställdes inte i en lika vänlig ton som jag nu uttryckte mig med.

För att koka ned det här till en fråga vill jag ändå knyta an till detta. Hur stor roll spelar det egentligen att Sverige har ett stabilt regeringsunderlag när statsministern och statsministerns ministrar far ned till möten i EU? Hur går det egentligen för Ulf Kristersson?

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen och svaren hittills!

Det är alltid något av en utmaning att komma så här långt ned på talarlistan och försöka vara lite innovativ.

Oavsett vad alla andra har sagt vill också jag såklart nämna Ungern. Det är otroligt glädjande att Orbán nu inte längre är med i leken, inte minst för Ungern självt och det ungerska folket men också för EU. Det gäller kanske särskilt stödet för Ukraina.

Det är otroligt glädjande att höra det statsministern säger om att det nu tas steg i rätt riktning – eller att det i alla fall finns sådana tendenser – för ett ukrainskt EU-medlemskap.

Det vore intressant att höra statsministern säga något om hur läget ser ut bland Orbáns bundsförvanter i EU nu efter att han har lämnat sin post. Tidigare och under ganska lång tid såg man tendenser till att han samlade vissa länder nära sig, och det fanns ett slags framväxande antiukrainsk koalition som nästan fungerade som en trojansk häst i EU-maskineriet för ryska intressen. Vad är statsministerns bild av läget?

Herr talman! Regeringen har gjort en historisk omläggning av skogspolitiken. Vi har arbetat målmedvetet under mandatperioden och börjar nu se resultatet av detta.

En del av det som skogsutredningen har kommit fram till ligger nu som proposition på riksdagens bord. När det gäller artskyddet har vi en proposition som hanterar den otroligt viktiga frågan om ersättning till enskilda skogsägare som blir drabbade av artskyddsintrång.

Vi har också Egendomsskyddskommittén som ser över grundlagsskyddet för att på sikt få mer ordning i systemet.

Våra belackare menar att vi snarare monterar ned allt vad miljöskydd heter. Jag menar i stället att en stark äganderätt är en förutsättning för en god miljö. Hur ser landsbygdsministern på detta?

Fru talman! Hur tar man den här debatten vidare på något lämpligt sätt? Det är frågan. Jag ska dock inte prata i 7 000 minuter utan kort och koncist.

Precis som många före mig här har anfört är ökad materialåtervinning och ökad cirkularitet någonting som vi alla tycker är viktigt, och i dag debatterar vi en proposition om reformering av avfallslagstiftningen.

Utvinningen av naturresurser orsakar stor klimat- och miljöpåverkan. Jag läste någonstans att det sammantaget globalt står för ungefär hälften av den mänskliga påverkan på klimatet. Samtidigt finns det en stor potential för ökad återanvändning och mer cirkularitet.

Vi behöver nya cirkulära affärsmodeller, och vi behöver främja innovativ teknikutveckling. Det är inte bara viktigt för miljön och klimatet, utan det är också, som så mycket annat som handlar om miljö och klimat, kopplat till konkurrenskraft och tillväxt.

Syftet med de förslag som vi nu har att ta ställning till är att förebygga uppkomsten av avfall och öka materialåtervinningen och därmed bidra till att Sverige kan nå de mål som är beslutade inom EU.

Ökad resurseffektivitet och långsiktighet och bättre planeringsförutsättningar för företag, kommuner och statliga verksamheter är viktigt. Vi behöver verkligen främja investeringar i innovativa tekniska lösningar.

De här lagändringarna föreslås träda i kraft i sommar, och jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Innan jag klev in i riksdagen jobbade jag under många år inom statlig tillsyn på ett helt annat område. Jag välkomnar därför särskilt de satsningar som görs i årets budget på en mer enhetlig och effektiv tillsyn. Statliga myndigheter får ofta klä skott för en väldig massa saker som inte fungerar väl, men när statlig tillsyn fungerar väl är den ett väldigt viktigt redskap för att vi ska kunna nå dit vi vill i samhället. Då krävs resurser, och sådana avsätter vi.

Slutligen: Avfallsbrottsligheten både internationellt och nationellt är ett stort problem som vi behöver hantera. Där har vi också tidigare hört att det finns en utredning som bereds. Förslag kommer att komma, men jag kan inte säga exakt när.

Precis som när det gäller andra delar av den organiserade brottsligheten är regeringen fast besluten att bekämpa det här, dels för att det har direkta negativa effekter på både människor och miljö, dels för att avfall är en källa till inkomst som göder kriminaliteten och element som vi inte vill se i vårt samhälle.

Här finns mycket att göra, och vi vill göra mycket. Är det någonting man kan säga när man sammanfattar den här mandatperioden är det att reformagendan är viktig och viljan att förändra det straffrättsliga systemet hög. Miljölagstiftningen är en viktig del i detta. Det är angeläget att skärpa straffen för de grövsta miljöbrotten. Jag bor ganska nära ett par platser där Think Pink har varit och härjat. Där har man fortfarande att hantera följdverkningarna av gigantiska sopberg och nedgrävda batterier och så vidare, ett helt oacceptabelt agerande som behöver beivras. Här har vi mer att göra.

(Applåder)

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till propositionen så att jag har det gjort.

Ja, att ha hund är fantastiskt! Det är livskvalitet på riktigt för väldigt många människor. De allra flesta hundägare tar verkligen hand om sina djur på ett bra sätt. Men det finns samtidigt ägare som faktiskt inte gör det och som inte klarar av det stora ansvaret. Det finns också enskilda hundar som är problematiska.

Vi lägger nu fram förslag som innebär att man ska kunna göra något åt hundar som är problematiska, och vi ser därmed också till att ge länsstyrelsen och polisen utökade befogenheter.

(Applåder)

Herr talman! Vi har helt klart olika syn på var dagens kamp i skogspolitiken utspelar sig eller vad den utspelar sig kring. Jag skulle säga att den största kampen utspelar sig kring äganderätten. Ledamoten ställer de retoriska frågorna: Varför gör ni inte som markägarna vill? Varför låter ni inte markägarna göra som de vill?

Det är just det vi jobbar för att få till. Man ska få större rådighet så att staten inte ska komma och inskränka skogsbruket baserat på oproportionerliga bedömningar. Man ska inte få artskyddsinskränkningar utan att få ersättning. Det kommer snart förslag som tillrättalägger detta.

När det gäller artskyddet är det inte bara viktigt att ha med sig vikten av ersättning om man får en inskränkning, utan också att färre fall leder till en faktisk inskränkning så att vi skyddar det som är absolut mest skyddsvärt. När man lyssnar på Miljöpartiet låter det ofta som att man löser problemen med artskyddsinskränkningarna så länge kassakistan saknar botten. Det är ju inte detta det hela handlar om.

Primärt handlar det om att se till att det blir färre inskränkningar i brukandet. Det är först då vi återupprättar en stark ägande- och brukanderätt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för ett engagerat anförande! Det var ett anförande som fick mig att reflektera lite. Jag vill därför ställa några frågor.

Ledamoten talar sig varm för hur svensk landsbygd såg ut för två generationer sedan och hur skogsbruket såg ut för femtio generationer sedan. Min familj har levt på samma plats och brukat samma mark i tio generationer. För två generationer sedan levde min far med sina syskon och sina föräldrar i ett litet torp på landsbygden i Mullhyttan där jag bor. Fram till han faktiskt var ganska gammal levde de med kallvatten inne. De hade ingen tvättmaskin, inga moderniteter och mörka ladugårdar med ett par kor och några hästar och höns.

Är det till skogsbruket som det såg ut för 50 år sedan som ledamoten vill tillbaka? Då utfärdade staten dekret om att hormoslyrbehandla skogen. Är det det Miljöpartiet vill se i en modern skogslagstiftning? Är det de första åren av det moderna skogsbruket, när man hade enorma kalhyggen, som Miljöpartiet vill tillbaka till? Är inte dagens skogsbruk med två motstående mål att föredra?

Fru talman! Tack till Rebecka Le Moine!

Jag fortsätter att svara på den kanske viktigaste frågan som ledamoten ställde i sin första replik: Vad är det svenska folket vill ha, och vems frihet är det jag talar om?

Det som svenska folket vill och det som Liberalerna och regeringen garanterar är att vi står upp för ett starkt egendomsskydd. Den enskildes rätt att förvalta och bruka sin fastighet är en grundläggande mänsklig rättighet, och äganderätten måste vara vägledande. Om inskränkningar görs måste de vara proportionerliga, och där finns ett stort arbete att göra.

Vems frihet är det då vi försvarar? Vi försvarar den enskildes frihet, och som liberal sätter jag alltid individen framför kollektivet.

Allemansrätten är såklart en jätteviktig kollektiv rättighet. Den försvarar vi också, men inte till vilket pris som helst och i vilka fall som helst. Allemansrätten inskränks inte heller av att man reviderar strandskyddsregelverket. Vi kan faktiskt ha både en jätteviktig, uppskattad och stark allemansrätt samtidigt som vi har ett starkt egendomsskydd. Det finns inget motstridigt i det. Men just nu finns det en grav obalans i svensk politik och svenska regler, och den obalansen gör vi nu vad vi kan för att få ordning på.

Fru talman! Tack, ledamoten, för många viktiga frågor som jag tror tydliggör skillnaden i synen på frågan! Jag får se om jag hinner svara på den begränsade tid jag har.

Först vill jag säga att det inte finns någon direkt korrelation mellan allemansrätten och strandskyddet. Att man förändrar strandskyddet påverkar faktiskt inte allemansrätten. Människor kommer även i fortsättningen att ha samma rätt som nu att ge sig ut i skog och mark och vistas i naturen. Det kommer såklart att bli lättare att bygga strandnära om vi ändrar strandskyddet, men det räcker ju med att titta på en karta för att se att det finns otroligt många vattendrag och sjöar i Sverige. Det är inte så att det kommer att bli någon brist på strandområden att besöka.

Det är snarare så att de inskränkningar som sker på grund av strandskyddet är helt oproportionerliga, orimliga sådana som inte går att motivera. Om jag tar en promenad två kilometer rakt ut i skogen därhemma kan jag stå mellan fem sjöar där det tidigare, innan vi in somras ändrade reglerna, var strandskydd. Där finns inga hus, ingenting. Det är helt orimligt att det ska finnas strandskydd på en sådan plats, för behovet finns inte. Skydd ska det finnas behov av, annars ska det inte finnas något skydd.

Ökade möjligheter att bygga en brygga eller utveckla naturturism stärker faktiskt också människors möjligheter att ta sig ut i naturen.

Fru talman! Det är ett brett betänkande vi debatterar i dag. Jag tänkte göra ett par nedslag.

Jag börjar med den proposition som behandlas i betänkandet. Den gäller invasiva främmande arter – en väldigt viktig miljöfråga.

Vi föreslår nu ändringar i syfte att stärka regelverket kring de invasiva främmande arterna. Enligt förslaget kan den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet för in en invasiv främmande art i Sverige från ett annat EU-land, i strid med nationellt förbud mot införsel, dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vi föreslår också att man ska vara skyldig att anmäla arten till Tullverket. Tullverket ges också ökade befogenheter. Det är bra. Vi behöver göra mer för att förhindra spridningen av arter som inte hör hemma i den svenska faunan.

Under mandatperioden har regeringen intensifierat arbetet med att förhindra att nya oönskade arter etablerar sig här. Vi har stärkt koordineringen av nationella insatser och vägledningar, och vi har ökat de bekämpningsåtgärder som beslutats regionalt och genomfört en del kommunikationsinsatser för att öka allmänhetens kännedom om detta. Det är bra, för det är ute i verkligheten de här arterna finns. Det är där de kan upptäckas, inte här i kammaren.

Vi har gjort insatser för att bekämpa såväl landlevande som vattenlevande invasiva främmande arter. Det är – för att avsluta denna del av mitt anförande, fru talman – så att vi har skiftat fokus från kartläggning till bekämpning. Det är faktiskt det som gör skillnad på riktigt.

Fru talman! I betänkandet framgår det att Miljöpartiet är mycket missnöjt med de förändringar av strandskyddet som vi har genomfört under mandatperioden. Vi har tagit bort det allmänna strandskyddet för små sjöar och vattendrag. De lättnader vi gjorde var inte särskilt stora, men de var väldigt viktiga. Mer behöver göras. Detta ser man nu över i Strandskyddsutredningen, som pågår för fullt.

Vi behöver ett mer ändamålsenligt, differentierat och lokalt anpassat strandskydd. Det är en viktig del i den frihetsreform som den här regeringen arbetar med för landsbygden. Nuvarande strandskyddslagstiftning är faktiskt inget annat än orimlig. Den är en grav inskränkning av ägande- och brukanderätten, och den lägger en våt filt över utvecklingen av den svenska landsbygden.

Det här betyder inte att vi inte tycker att det mest skyddsvärda ska skyddas, för det ska det. Och allmänhetens tillgång till naturen ska tryggas. Men den nivå som strandskyddet ligger på nu är faktiskt helt orimlig. Vi slaktar faktiskt äganderätten på strandskyddets altare.

Vi behöver mer av en liberal borgerlig miljöpolitik som värnar både miljö och äganderätt. Det är ingen utopi, för det är faktiskt så att man vårdar det man äger och förvaltar.

Jag ska gå vidare till nästa område. Naturrestaureringen har varit uppe här i dag. För att vara tydlig: Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden. Samtidigt kan vi inte, ska vi inte och kommer vi inte att fortsätta med den helt orimliga överimplementeringshysteri som vänstersidan förespråkar. Den är inte rimlig. Den är inte önskvärd, och den är direkt skadlig för svensk konkurrenskraft. Viktigast av allt: Orimliga byråkratiska regelverk med orimliga följdverkningar gynnar inte miljön. Det vi i stället måste göra är att fortsätta med den frihetsreform som den här regeringen är mitt uppe i.

En viktig pusselbit i detta presenterades i går när delar av skogsutredningen gick vidare till Lagrådet. En proposition om ersättning för artskyddsinskränkningar är på gång. Den kommer snart att presenteras. Det ser vi alla fram emot; det är jag säker på. Som sagt: Orimliga regelverk med orimliga konsekvenser för dem som förvaltar skogen och jorden gynnar ingen, allra minst miljön.

Låt mig vara tydlig: Den gröna socialismen hör hemma i papperskorgen.

Vi för en politik som grundar sig på en av våra viktigaste rättsprinciper, nämligen äganderätten.

Avslutningsvis, fru talman! Sverige behöver en liberal borgerlig regering av många skäl, inte minst för att vi en gång för alla ska kunna göra upp med den gröna socialistiska miljöpolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är och ska fortsätta vara ett föregångsland när det gäller djurskydd och hög djurvälfärd. Vi måste också fortsätta tala med klar stämma i EU. Djurskyddet måste stärkas i hela unionen.

Hur väl man tar hand om sina djur är en värdemätare på hur det är ställt i ett samhälle. Ett starkt djurskydd ger inte bara djuren drägliga livsvillkor, utan det ger oss även hälsosam mat och är en viktig pusselbit i kampen mot antibiotikaresistensen. Det ger oss också ett lantbruk att verkligen vara stolta över.

När vi nu närmar oss slutet av mandatperioden kan jag stolt konstatera att den här regeringen har gjort skillnad för djurskyddet i Sverige. Vi har lyckats med något som många länge talat om men ingen tidigare levererat på: Vi har sett till att det inte längre finns någon pälsindustri i Sverige. Den sista minkfarmen är stängd.

Herr talman! Om jag har koll på mina fakta har det funnits pälsfarmer i Sverige i drygt hundra år. Att hålla djur på en liten yta enbart för deras päls skull är inte värdigt ett modernt samhälle. Nu är det slut med det, och det är väldigt bra.

Det krävdes en beslutsam, liberal borgerlig regering för att få detta att bli verklighet. För mig är det en stor liberal seger. Det är en seger för det sunda förnuftet och för ett bättre samhälle. Framför allt är det dock en seger för djurvälfärden. Om detta visar något är det engagemanget från vår sida i djurhälsofrågorna. Det spelar roll vilka som styr i Sverige.

Nu behöver nästa steg bli att se till att pälsindustrin avvecklas i resten av EU. Här finns ett viktigt jobb att göra. Här behöver Sverige tala med tydlig röst.

För att fortsätta på EU-spåret: Liberalerna har i decennier arbetat för ett starkare djurskydd för alla djur på europeiska gårdar. Jag brukar tala mig varm för det arbete som Europaparlamentarikern Marit Paulsen gjorde på sin tid. Där såg vi också hur framgångsrikt EU kan arbeta för att få till stånd en bättre djurvälfärd. Mer finns dock att göra, och vi liberaler kommer att fortsätta kämpa för att höja djurskyddets miniminivå i EU. Vi vill se ett starkare djurskydd i hela EU. Tyvärr går det dock väldigt sakta. Här behöver vi driva på. Det är dags avveckla pälsindustrin även i resten av EU.

Herr talman! När man debatterar djurskyddet kan man inte låta bli att komma in på betesfrågan. När vi debatterade djurskydd förra året här i kammaren var frågan om beteskravets vara eller icke vara högaktuell. Att vi partier i regeringsunderlaget tyckte olika var tydligt. Så var det. Mitt och Liberalernas budskap var då att vi skulle kämpa för att förslaget om slopat beteskrav inte skulle bli verklighet. Vi var tydliga med att vi stod upp för kornas rätt till bete.

Nu kan vi konstatera att beteskravet blir kvar. Vi är väldigt stolta över det och över att mjölkbönderna nu får kompensation för de merkostnader detta medför.

Att kornas utevistelse är reglerad är viktigt. Det sätter en lägstanivå för hur mjölkkor i Sverige lever sina liv. Det är garanten för att de faktiskt får komma ut. Det är en anständighet vi är skyldiga djuren. Fler djur, inte färre, behöver få komma ut på bete, röra sig fritt utomhus och få utlopp för sina naturliga beteenden.

Herr talman! Det svenska djurskyddet är inte bara viktigt för djurens skull. Det ger också svenska livsmedelsprodukter en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel. Det följer ett viktigt mervärde för oss konsumenter av att välja just svenskt.

De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför visserligen högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan är bara vem som ska ta den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrensen från kontinenten. Nu, i och med den kompensation vi ger svenska mjölkbönder, jämnar vi ut spelplanen.

Inom regeringssamarbetet har det som sagt funnits olika åsikter i frågan, men nu har en konstruktiv lösning nåtts. Det är väldigt bra. Jag kan bara tacka för gott och konstruktivt samarbete från er andra partier i regeringssamarbetet.

Slutligen, herr talman: Turbokycklingarna, eller de snabbväxande kycklingarna, har varit uppe här tidigare i kväll. Den senaste tiden har medier återigen rapporterat om de förutsättningar dessa lever under och de förhållanden som råder. Det är en bild som är väldigt svår att förena med bilden av ett lantbruk med hög svansföring i djurskyddsfrågorna och med det starka signum och det starka varumärke som svenska produkter har.

Att vi har en hög nivå på vår djurvälfärd är en anledning för oss konsumenter att välja just svenskt. Här vilar ett enormt ansvar på branschen. Här kan man inte skylla på regleringar och stel byråkrati. Här finns en hemläxa att göra.

Om man inte agerar biter man sig själv i svansen. Att fler offentliga aktörer nu väljer bort turbokycklingar är en viktig signal: Ta till er kritiken! Agera! Se till att följa den svenska djurskyddslagstiftningen!

De förhållanden som vi har fått ta del av i medierna är inte acceptabla. Djur som hålls i livsmedelsproduktion, och djur över huvud taget, ska leva ett gott liv. Just nu är den bild man får av svensk kycklingindustri inte tillräckligt bra.